SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Slaget vid Lappo.

Slaget vid Lappo den 14 juli P808 framstar aPlqjamt P det allmanna medvetaiidet soan en av de f; glanispunkterna

i PS08 ars falttag. Sisom segerns orgaialsatiirer framträda Iv5

av krigets mest ~iarnnliuianlga hjaltar: Carl Johaii Adlercre~itz ock Georg Carl von DSbeln. Deii fajrre fajrde sasom general- adjutant det högsta befalet 5 den svenska sidara, den senare

- vid denna tid Ovesste - ledde andra brigadens frarn- gångsrika stormning av Lappo Storby. Som så ofta annars ar det Runaeberg, som har bestamt eftervarldens uppfattning.

I

»N:o femton Stolt» talas om »den sköna dagen p s Lappos falt», och i »DObeln vid Jutas» beteelanas diktens huvud- person som »Lappos hjiilte~. Uppfattningen inpriiaptas årPigeii i skolbarnen.

I

kommentaren till gällande skolupplaga av ~Faiinrik Stals sägner» förklaras tittrycklagen, att AdSercreutz vann »en vaelier segern vid Lappo och att Döbelras brigad utnaiiirkte sig I.

Oeli dock är den populära uppfattningen p i väsentliga punkter sedan lange overgiven av den hlstorislia hrsliniilgen. H den år 1902 ailkomiaa trec9Je delen a v det stora general- stabsverket »Sveriges krig Aren 1808 och 1909)) iframhalles, att de svenska styrkorna voro numerart Overlägsna ryssarna och att slagets resulkat i taktislit a-vseende var obetydligt, be- roende p5 det olyckliga siitt, varpa anfallet utfördes, vilket »niål-iai~da» väsentligen var en följd av AdBerereutz9 oliunnig- het orail fiendens verkliga stallning och om terrarigen. Dar-

-- -

Skrifter utg. av Modersmklslararnas Förening, nr 31, Fänrik Stals sägner (19431, s. 243, 264.

(2)

Slaget r i d Lappo. 1 85 emot annses slagets moraliska och strategislia följder ha varit betydande mot bakgrundeil av »den langa reträttens nesa» l. Nyligen liar Sture M. Waller i siii stora Döbeln-biografi un- derkastat slaget e n fbrnyad granskiling - en taclisaan upp- gift p 2 g r u n d a v den dilettantiska kallbehandling, som psraglar framstillningen i »Sveriges krig». Wallers sliatomdöane blir

a

fraga o m slagets allmiilina karaktär detsamma som generalstal~sverkets. Diirernot framhåller han, alppenbart med ratta, att Adlercreutz ej kan Pastas Jbir sina anfallsdispositi- oaier, som ju infe följdes; s%aeiidena f6r misslyckandet lagges på andra brigadens förhastade stormlUp~iing. Akt DSPhelna genom denna B~egSft elt orderbrott ar uppenbart; däremot ar det ovisst, om sj5lva stormniingen skedde p5 hans initiativ, &Valler menar, att s i etj var fallet, entaan att Hdobelns under- ordnade i sin tur B~egirago ett ovderbsoti

"

Vid ventileringen

av Wallers avhandling Baiivdade däremot Grfattarens egen

oppoiaent, fil. lic. Sven 0Isso11, att aaagot dylikt orderl~rotl ej foirekomrmnit och att stormnniaagen erar en fotjd av Dbibeliis direktiv för framryckilingeni. Denna fraga, som delvis sam- manlianger med att Döbeln och en av hans bataljonschefer, J. F. Eek, Bimnat motstridiga uppgifter, lian har Bämaias dar- bäii; d % dö be Pi^ under alla f~rhållanadeni beordrat viss fram- ryclcraing och da Bian aldrig tvekade att pitaga sig ansvaret för stormningen, kan han i fortsiiltnlngeaal betecknas som den falitiskl ansvarige.

Slagets huvuddrag iiro allts; klara. En fraga aterstar: h u r liar den gängse, mytiska bilden av slaget uppstiib'?

Utgkgspunklen f6r ett studium av denna friga iii-

Dö-

belns rapport. Den finnes bevarad i två Icoilcept bland

Dö-

belris papper i H<rigscrrkivet

\

originalrapportei~ Enar dareanot ej kunnat aterfinraas I,Det första konceptet, som a r odaterat, Sveriges Brig irer1 ISOS och 1809, utg. af Generalstabens krigslaisto- riska afdelniilg, I I I (1902), s. 296 f.

S t u r e M. Waller, Georg Carl VOII Döbeln, Stiidier i Sveriges militiiriska

ocli politiska historia 1808-1813 (1967), s. 50 ff.. "Döbel~iska arkivet, vol. I, Krigsarlcivet.

(3)

186 Sten Carlssoi~.

ar försett med en rad rättelser i marginaleil; det andra, som Gr en renskrift av det första med ratfelserna Införda, bar dateringen den 16 juli och är i motsats till detta underteck- nat. Då rättelserna i det f6rsta konceptet otvivelaktigt skola ses i ett sammanhang - vilket hittills ej skett - lia vi att rakna med tre olilia versioner av rapporten, vilka i fortsätt-

ningen komma att kallas den Grsta, den andra ocli den

tredje. Skillnadeil mellan den andra versionen och deii tredje består dari, att ett längre avsnitt av ganska tanderordnat intresse strukits

'.

Jamförelsen kan därför liolacenlreras till de båda fbrsta versionerna.

Dessa stå i klar strid med varandra på den a v g ~ r a n d e punkten: i fraga om Döbelns orderbrott. Dem första versionen ger fö[jarade bild: brigaden framryclile naen fick ge- nona Adlerereutz' adjutant: kapten

M.

Björnstjerna order om halt; ordern efl-erlcoms, men vissa av fienden aridtagna åt-

garder f6ranledde Döbeln att »kanske tidigare

ara

Hr Gene- ralens intention varit» ge order om ny framnyelining. Sam- manhanget a r klart: Döbeln ryclite fram i strid med givna order. Den andra versionen ger eaa annan bild: brigaden framryclite men fick genom kornetteil

E,

D~irlng order om halt; orderii efterkoms, men a v anförda sIral framryckte D6- beln lilival efter en stund; kort darpå kom emellertid Björn- stjerna med order om franiryckping. Enligt denrma version blev alltså orderbrottet nastan omedelbart sanktionerat av Adliercreutz genom en niy order; Döbeln endast förekom sira chef - onri någon verlilig inseibordlnatloii kan man inte tala. Det bör tilläggas, att den andra versionen ocksa inne- haller tv5 inskott, villta g5 ut på att Dobeha i samband med framryckningen gav bestiinida order åt sina underlydande 2.

Försöli Ila gjorts att harmonisera de bagge versionerna, t. ex. genom antagandet att Björnstjerna liomrnit två gånger, f ~ r s t med order om halt, sedan ained order om framryck-

'

Deil t r e d j e versionen a r publicerad av Napoleon v. Döbeln, Bidrag till Iiistorien o m areil 1808, 9 och 1 3 (1840), s. 8 R.

(4)

Slaget vid Lappo. 187

ning l. Utviigen maste avvisas shsosai metodislit oriktig. Det

a r i sjalva verket nödvändigt att ~ ~ i ~ d e i - l r ä n n a eia av versionerna. ]Talet a r 15tá: såviili 1 e n samtida Iialla, Eeks rapport, som i tv2 senare framstallningar uppges bestamt att B j ~ r n - stjerna Bom med order o m halt De iindringar, s o m D ~ b e l n gjorde i sitt koiicept, voro allts5 tendentiösa; deras syfte var att beslöja orderbrottet. Budet med Dusing nraåste iatinBnstras, likas: Björnstjernas order ona framryclining. Det a r B detta sarnamaizhai~g likgiltigt, sira dessa bagge uppgifier 5ro gripna u r luften eller o m de skapats geaiorn förvrängniiag av Bor oss okanda fakta.

H u r h a r d i Döheln Iiuraria% göra denna osannfirdiga konstrul;tioaa? ForsB<niiagen h a r varit inne p5 den ratta vagen men lieit ett Ironstaterbart faktum bli en lös gissning: han Imar haladlat i samförstand med Adlercreiatz

'.

Att dj~iga inför denne, sona själv sänt Björnsljerna med orderia och siledes visste att Döbeln begitt ett orderbroti, var ju fuPalBstgaadigt meningslöst. Det troliga ar rent av, att AdBerereeihz beordrat Döbeln att andra rapporten. Ett sadant antagande kan desto hellre göras, som vi veta att 846belia en manad senare fick formlig befallning frAn P-iögkvarteret att á n d r a sin rapport om slaget vid Ratilim@ski. H a n strök d 5 vissa uppgifter o m ryska grymheter mot den finska allmogen, och anledniragen synes laa varit den, att m a n ville bespara Gustaf IV Adolf dylika obelaagliga e~nderrattelser S a m m a syfte %rorsakade andringen av rapporten o m slaget vid

Lappa:

kelamgen skulle G r a s bakom \juset. Att AdlercreuPz ej stod frsmmande f6r dylik falskhet bevisas dárav, att Baan 1 sin rapport aragav de sveizslia truppernas neimerár till 3300 naan, naedan d e ii själva verket raknade 4500 m a n 5 ; nar Iman sanntidigt angav

ryssariaas antal till 6000 m a n i stället f O r det faktiska 4100

-- - -

* E. G. v. Uijbelil, Nigra anteckiringar orn och af general von Döbelii, H1 (18.56), s. S n o t ; Sveriges krig, III, s . 283 f., 286; Wallar, a. a., s. 49, 51.

? Waller, a. a., s . 49 iiot 60.

" E. G. v. Döbelil, a. a., s. 8 n o t ; Waller, x. a., s. 43 not 33.

Waller, a. a., s. 58.

(5)

m a n l, kan han deavis h a varit P god tro, mela m a n har satt

att misstänka en medveteni jeastering uppalt. Dessa falska styrketippglfier stallde deil sveiislia segern i ett syrinerligen grofullt ljus: striden hade iatkampats mot en niistan dubbel övermakt.

Delta var dock inte tillräckligt ftir att slaget skulle kom- m a i eii för AdlercreeiBz behaglig dager. Segern hade ju i sjalva verket vunnits genom ett orderbrott av Döheln. Kon- klusionen måste d i bli den, att han var den verklige seger- herren och att AdBercreutz9 order om Iialt varit oklok. Det laig följaktligen 1 generaBadjialantens eget intresse att Båta andra brigadens stormning framsta som en följd av hans order och att f6rtlga eller camouflera Döbelaas orderbrott. I Adlercreeilz' rapport om slaget balas heller inte om i ~ a g o t sidarit. DöbePn Pir idel beröm: »Ofverste DBBPeln med sin vanliga tapperhet Hat ingen ting eippehilla sin attaclue utan forcerade med deni ena hatailloii efter den andra i n uti byen, som gaf mycketa öfverPagsen1mé.t &i oss» Talet o m att Döbeln ej HiiI nigot eippehalla sig var ju en flnkaiaslig omskrit~aminag av det fakfuaai, att inte ens befallaavarens order ö r m a d d e hejda hononi. Döbelil torde ej ha varit oberörd au Adler- creutz' Bverseeamde. B den aladra versionen av lians rapport ingår "%jaiide P-iaraaigi »Herr Geaaeraladjutaa~tens g o d a dis- ~ ~ o s i t i o n e r , generalstabs och öfvesadjutaiatm utmarkta Baog att synas oc%i öfvervara alla attaqemerade siallen - ger ett förhögt varde till desse personer, hvars beröan egente- ligen icke lililh6r min rapport)). Denna passus tillhör emellertid det avsnitt, som ej e3commit mned i den Bredje versionera. YlterPigare en person maste ha varik irivigd i komplotten, namligen BjëPrnsljerna; det var jie hans roll som f6rfalskades. Det 5r d a av iiatresse a t t Iconstalera, att det var lian soin sandes till konungen %r att overbringa segerbeadskapet. Han lovordades f. ö. 1 Adlercreeiti.,' rapport

fir

»den iitmarkta nit och skicklighet)), som han hade givit prov på, »i det han vid

Sveriges krig, III, bilaga 30; \Valler, a. a., s. 42 f.

"Adlercreutz' rapport 1817 1808, tr. bland Bulletiner frail finska armeen

(6)

Slaget vid Lappo. 1 S9 alla tillfalleri visat en särdeles och viiil grundad sippm5a.k- samhet p i fiendens rörelser och med redighet sadant anmalt, dels med sin niarvaro sökt lifva mod och tilltagsenhet, der faran var störst)) l. Nar Björnstjerlaas son C,

M.

B j ö r ~ ~ s t J e a n a 1851 skulle utge sin faders s. k. Aniteeknii~gar, stal%des haam just i kapitlet om kappo inf0s vissa svarigheter. Då faderns

mainuskript slentade vid a r 1804, maste han efter deniila lid lita tP11 armdra 1;aPlor; det laar kunnat visas, att Bman i sin sliildring av f6rhistoriera tP11 IS09 3 s revolution nöjde sig med e11 synnerligen okritisk liornpåPaliora

'.

Nigot liknande gallen- kapitlet om Lappo. E. G. von Dobeln, generalens sliiiktiilg, påvisade redan 1836 vissa egendomligheter i detta kapitel Då det likval inte helt spelat ut siil roll i diskens- sionen om slaget, b0ra niagra ord sagas om det

*.

En huvud- Pialla -\rar Adlerereulz9 rapport; dess Iovord at M. BjCPrnastjerna ha ordagrant återgivits, liksom dess Iógnakliga siyrkeuppgift 3300 man, ocli uttrycket att Döbelil var »allt för Pnet att vänla, allt för modig att Pata i~iigora fara iappehhP1a sig)) ar e n tydlig rerninisceias av rapporten

t

C.

M.

Bjëasristjernia hade emellertid vetskap 0111 ett faktum, som ej nämndes

diiri, niinaligen att fadern siindes med order o m halt. Han fann d5 Ingen anrian losning a n att denne, laar han vid sin framkomast till andra brigaden fanam anfallet vara i feill galag,

nnderlui att franlfbjra orderra! På grundval av derrna orim- liga konstruktiori kuride Imaim sedan sl;ildra sila fader s5sonm en av de friimsta under stormiairageii, en av de tappre, vilka kiiinde saga: »Jag arar med vid Lappo kyrkoby den B4ju%i»

Adlercreutz' aiif. rapport.

q. Garlssoii, Gustaf IV Adolfs fall (1944), s. 24 ff. q. G. v. Döbelii, a. a., II, s. 18 f.

'

TValler (a. a., s. 51 n o t 75) åberopar del, o m 211 med tveliaii. "nteclrningar af g r e h e hlagiius 13jöriistjerria, utg. efter lians död, H

(1831), s. 283, 286, 292 f. D& C. hI. Bjöi-nstjeriia hela tiden I i t i t fadern tala i jag-form, koin cleiiiie liar att framsta som n i g o t skrytsam. Detta föraiiledcle föQanc1e passus: »Må det ej anses alltför slirytsamt, a t t jag d e r u r (tir rapporten) meddelar de rader, so111 n a r i n a r e r ö r a niig».

(7)

Det kan ej utrönas, o m Björnstjerna fick nied sig aven Döbelns rapport 1111 högkvarteret eller o m m a n nöjde sig med att skicka Adlercreutz'. I varje fal1 h a r Döbelns rapport, sasom redan framhållits, gått firlsrad.

I

motsats tiP1 en tida- gare, vida mindre betydelsefull rapport av hans h a n d blev den e\j tryckt i bulletinerna l. Bet Bcain ej faststallas, o m

rapporten » k o m bort» redan vid Lappo eller först i konringens höglivarter. Att den ej fick någon publicitet a r i varje fal! lätt att förklara: det fanns alltför maaga personer, som kunde h a konstaterat dess osannfärdighet.

På Gustaf I V Adolf gjorde budskapet fr'a-an Eappo ett starlit iritrycli. Segern beteekiaades av l~oriom som »betydeIlg», ocli h a n var under den filjande tiden mycket optimistisk Be- lönirigarna till de agerande iateblevo inte. Döbeln blev riddare av Svärdsordeii med stora korset, Björnstjerna ~ l i a j o r och överadjutant 3. Adlercreulz fick ingen omedelbar befordran, men segern vid kappo spelade utan tvivel e n stor roll fQr hans upphösjelse i friherrligt stand den 30 september. N a r Döbelii ett Ar senare blev förbigangen vid de Balrika nåde- vedermalena i samband m e d Carl XII1:s kröning, erinrade han i sin fortryfelse bl. a. o m sin »hrillanta affaire vid L a p p ) ) 4 . Myten o m »den sliöna dagen p5 Lappos falt» och

om DQbeln som »Lappos hjaltab var skapad.

Denna myt hade då redaim gjort obotlig skada. Gustaf IV Adolf, som saknade a11 förnaaga att genomsliåda sina underordnades finter, hade av Adlerereutz' rapport inbamtat, att 3300 sveriskar urider en klok ledning kunde besegra 6000 ryssar. Det var d å inte s5 underligt, att han, såsom påståtts, ej ville rakna bataljonerna, emedan Sveriges konungar ej haft för sed att göra det5, och att h a n inför den olyckliga land- stigningen vid Helsinge hävdade, att en styrka p i 3000 m a n »fordorn ansedts som belydelig, då den utgiordes af sven-

B e t r . d e n n a rapport se UTaller, a. a., s. 22 oot 18.

S. Carlssoii, G u s t a f IV Adolf (1946), s. 168 f.

W a l l e r , a. a., s. 5 2 , s. 53 not 88.

Waller, a. a., s. 223.

(8)

Slaget vid Lappo. I91 skar» l. Den omtalade moraliska vinsten av slaget vid Lappo

arar saledes för samtiden av tvivelalitigt varde, då deii högste krigsherren ti%l följd av sina felaktiga inlormatloamer stärktes i sin redan fOrut alltför stora optimism. a v e n den strategislia viaisteni var hrvissca obetydlig. FäBtmarskalkein I<lingspor, som sjalv ej sBCardade nigona direlit ber0mnaelse alr slaget, framliöll i siix rapport, att segern var dyrköyat ocBx att fiende11 intagit en saker ocli fördelaktig stallaliiag 2 .

Den 13 mars IS09 arresterades Gustaf IV Adolf.

E n

av anklagelseriia mot laonona var den, att h a n underskattat de militära svårigheter, soina hans utrikespolitik för& med sig. Den som veskstallde arresteriiigei~ vas Carl Johan Adler-

ereutz - deim f6rnainste ripphovsnaannen till myten ona

slaget vid Lappo, vilken vilselett saval konungen som efter- viirlde~m o m slagets och segerns verkliga iiinehörd.

S. Carlssori, Gardesregerneiiteiias degradering 1808, HT 1943, s. 370.

? Iili11g~pors r a p p o r t 2017 1808, tr. blalid Bulletiner i"r5ii iiiiska arnikeii

2717 1808.

Sben Carbsson.