SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Lauritz \lVeibuil ar ett omstritt namn i svensk hisrorieforshing. Hans forsk~ings- resultat har varit debatterade. Nu f6r riden ar der dock an rcer sjalva hzns hissorie- syn och vad det var som var Bcar11a1'~ i hans vetenshiapliga insats, som v2cker andar- na till liv. Därvid g~amrner man ofta bort brodern, Curt "Weiherli,

E B886

och tretton år yngre an Lauriiz. Det rader knappast någon xekan o n att det finns ep. sror pal-dlellite; mellan de bada brödernas tankar och insa:ser &:n mitten ar 1910-raiet till åtminstone mitten av 1920-talet. Det ar inte s j & d a r t ïtc a13tid dei-n aldre brodern, Lauritz, ensarnr var den givande parten? i detta samarbete. Nagon boshl!nad melian deras idéer går dock inte att göra, nar de befann sig i Lund och saniarbetade nära.

i en stor ny bok fiitirku .clunders6kningar i Weibull-injjtens histo~iu

(ZOOO),

ger

sig

bibiioteksman~en och forskaren RoiEAn~idsson ut f6r a:: g"a Hitisita uiaders~k- ningrr i C'JeibuB1-m)itews historia.' Det ar err tivudrift. Titeln s1cj~:lure: Iångr sver det inal boken kan sagas narma sig. Den 'best&- fäiiwisso av lipitislta esskr, men de urgör inte en kritik av VXeibuii-myten utan polemik mot Lauritz Weibuil ("Men anrim rn6rkar-e

. . . Mailer skuggan

på Eauiitz Weibull själv" s. 205) och mot en av de forskare som agnat sig år att analysera Weibulls insats. Den lacserar en tes om vem och vad som nfluerat a u ï i r z \Ve'eihail tiil hars ståndpunkter i fråga om historisk forslain= men det är oldart vad Arvidsson menar Itoastieuerar VJeibuPls

_s:

s12rid- punkter.

AJ

dessa standpuakrer liktydiga med vad \Veibui! E s - a ~ m h i boken

ic~itis-

ka un&?icökni?zgar

i

Norde?zs

historia omk~i7zgd~r P000

(19

7

l), eiier tdar han också om Wreibulis hela S6rfattarskap eker 190917 l ? I frågan om Weeibulls vezmskapliga. insats tar Arvidsson - iiksorn ocksa hans medskribenr professor Mans Aarsleff> som

a:

farfattare till ett av bokens sex kapitel - också starkt 21stånd &ån tidigare forskning och några andra forskare, enkannerligen Birgitta Odéia. Det ar alltsa inee fråga om eaa "myhistoria" utan om en I en sddråga.

Det kan inte hjalpas art det i titeln uriovade innehållet skuiie varit bra mycket intressantare an det som nu fkcislst bjuds. De: finns f6rvisso er; "PVeibuli-myt", och den mytens uppkonisr ocla f6rkwdringar skulle vara intressanta att fdja i spå- ren. %d \rar det som gjorde at; namnet Weibull (avseeiide inte bara Lauritz OVei- b ~ l l utan också brodern Curt) kulade få en sådan Hang och en sidan innebörd, som det fick - positivt som landmärket f6r en och striktare llisrorisk vetenskap, och negativt som den historiska kritikens urartning sill "hyperhirik)' och negati-.

visni? Hade Avidsson velat följa dessa skihningar hade han haft ett vidsträckt forsh~ingsfak, f3r n a ~ i a n ingen svensk hisloriker fr-ån 1

9

1 O-tal ti!l 1960-tal har ~~~dierRStit att uttala sin raening a m siken. Man kan också se hur den ene psverkar den andre och att ti5darn.a fångar in de negativa i eit nän-erk och de positiva i etc annat. Men der ar ingalulada bara två eller et: B t d spindlar> som spunnit tridarna. Maaga har hjaipts i t . Nar nu ikr\ridsson inte iignat sig St denna intressants uppgi-ft ar det desto roligare att konstatera, ate det finns de som redan agnar sig åt saken genom act granska nätverken i svensk historieforskning under I 900-tdet.2 P2 det siittatt lovar å t m i ~ ~ s t o n e en del xv m;,~tliiseorien att bli skriven, aven om Aarldsson inte agnar sig at saken.

Dena innebar dock inte att det som Arvidsson faktiskt behandlar i sin bok ar ointressant. Han har en tes, men den ar inre dldeles lätt act precisera, efzersorn bokep s a h a r en angiven iragestdlning. (Bast preciseras den p i parmens baksida!) Et-; ftirsta led irz~aebär, att Lauritz Weibull hiirnta.de sina ftirebilder frin Iitteratur- vetenskapen, niir kan gjorde sina omvarderingar av den isliindsks sagalitteraturen och dess t i r d e som kdla f6r hisroriska uutsagor om Nordens äldre historia i _- fiaitiika

uzde~sökningm som nycktes 191 1 men hade en upprinnelse i f3:el-,si?lngar fran

4908-09.

Han hade slrolars in i kritiken av Henrik S c h c k och han hade nordiska f6reg5iagare (som Anridsson miste mena att han tagit inqrck av) i Gustav Storm (flera bticker Slån

slutet

av 1860-takt till mitten av 1870-talet) och Ediila Jessen (en bok från 1862) ock framför allt hade han en f6rebbld i Joseph B&dier. 'Vad som ar oklart i den har delen av tesen ar, om des som Lauritz \Ykibull lade fram i q c h i i91 9 var njm $32 nodisk botren eller ej. Arvidssons hanvisningar till Storm och jessen - och de ar rnSnga - antyder att han mernr att Weibulls tankar ingalunda var nya i nordislr sagdorskning. Der ivriga framh2PBandet av Bédier och hans forsk~ingar om de franska chansons de geste, som behar-,dlades i de tv2 hrsta delarna av Bédiers stora vedi Lej /kgendes épiques, som utkom 1908, innebar en oklarhet frarni-61- allt i f6rhaBarde till Storm och Jessen. Om Bédier skall ha tilii6rt något väsentligt till -Weibulls resonemzng maste detta ha varit naigoi i i~ordisk sagaforshing okan: b r e 1908. @:n Storm s c h Jessen var veskliga f6regangare till Weibuil, behavs inte Btdier, och om\rant, onra Bidiers inflytande behövdes, va: inte Storm och Jessen tillrackligrr och allts; inre verkliga f~regångai-e. Detta Led innebar också, till läsarens f6mZning, att 'Weibull gjorde sig skyldig ti14 hyperkritik och negativism nar han anviinde sig av de 'Eirt-erateuve~ensIia~ISga' metoderna p i historien, n e d a n BCdier, som enligthvidsson var hans f6rebild, f k lovord f6r sin anvandning av samma mexoder på franskt materid, med samma historiska inrikc- ning och samma l p av s"I"t~"cser om att man inget kap veta.

Ett zizdra led i Anvidssons tes pair p i nagor satt ut på ztr Lauritz XVeibul1 inte 4aro ha rari it en reformator av hi~corisveteaskapen~ er'eisom han v2i iitreratusveta- re i sjal och hjarta och tagit avgörande intryck av litteratu1~7etare. Det ledet inne- bar vidare, att Lauritz Weibull formellt blev historiker fralmst daiC6r ab: hans pap-

;3a, Martir, C(ki$ul!, i hstoïlz i L Q ~ , ville det och ~irtivade ett slags moralisk påtryLh~ing p5 sonel? att 51i det. Iden i 11jarz.r (och till metoden) förblev han l:neressera2i a i r kons: och Pitterxur i f6rsta hand, D s vill alltsi tyckas som er!

!.rrerPigare moment i ,h~;rvidsscns res Zr a:r La~;ritz VdeibuII var !itteraturhistoriker laa-rgt för

1908

och förblev iitteiaturhistoril<er d l siis s5:t att narma sig histoiier'

. . .

ävec eker 1Y03/19! I , då Kritiska c.ndersöiu~ingar iitfcrmades och tycktes. Den psiltoiogi~ka analysen får har rrszits enz innehzilsiig. FCi

vidsso son

ar Weihulls psykisita, kan~slonnassig~ relation till fadern och till det som denne stod för (histo- rien) av avgerande inriesse.

Det

d d e r ingen

vek arr

o m acr detta ai int,<essarrt, och Acvidlsson presemerar har nya ior~~qingsröst. Men denna andys kan inte ersas~r, ardysen ar nnelzållet. Faktiskt handlade 'Vkibuii~ skrifrer efter 19G3, i synnerhet 20-taisprodiiktionen, o m hisi-ariska problem - ofta kors\~enzionella hisroriska pro-

. ~

blem - viliter de ftirui (SO-tals- och 00-rzisprodultr:oim) oftast in~te gjort, och hu\cndfGgan redan P IGiriska u.n&ersökningor ar vad vi k2.n vera om den nordiska pli.-iska hismrben h i n g år :OO0-

!11;7erav !eden E tesen ar, som jag sbkt visa syan, irPasrr:~rt E en konideisiv form. Argun~ier-erationen ar alitsa inte Anridssons starka sida. Diirigenon~ blir baken inte slaglaaftig i inrellektuelic 12anceende. Der? ar Ileller inre bra ~ : r nYhetssynp:~nki och disposition. Har u-prepas vissa centrala teser (de som jag nämnt ovan) i om- tuggcingar, som ar ganska pafrestar~de för lasaren, och dessa teser

a-

sedan Yznge Itanda, eftersom Avidssooi frii? början av 790-talet publicerat flera :idsk~iftsarriHiiar i amnet.Wessrrrom urgör boken 1 rnanga ha~:seenden en dldeles

f61-brwce11

recei-r-- sion av Birgitta Odkns o k Lauliltz Weibull ochfirshana7nh~ilet fran

B

975,

och de.;

. ~

franistir som hade hrmatet och dun:i ar1 s h i ~ c , en bok som en recension, e syn.-

n e i h e ~ oin den egnc, boken ar större an den man vill grafiska och urkommer

25

ar

efter denna. kratirr,gen ar den granskatLe h o k n ~erldigeii s i dniig, som !inridsson och Aars!effvilI gilra giiilande, och

05

skulle e x par sidor racka. Eller ocks5 ar den inte AaIPg utan utgör en intressant men diskutabel t o l k ~ i n g .

I

så

fdi

böi deis disksr- teras utihan sina resultat, N u ar der inte i f6rs~a bans2 vetenskaplig debxt, s o r l haridsson ech AarsleFför

s31

torgs, eftersom de rin~deriåter att CA u ~ p flera z-f de

riktigaste

av Birgirta Odkcs zrgunnenr, utan1 en ofrukrbar smutskasrafide polericik

2.17 eett slag som snarast ar otbiistandig. Faktisk: a r den obehaglig till ;on och ordval,

Om de faktisk misstag Birgirra OdPn gjon sig skyldig ;ii1 ramiars i en nos, ilade den inre blivit a8lf6r lång. Man fresias att @peka An~idssonrs slarvfe: (blarid! dem

'E.

Edén' f6r er1 historiker som ar den bli\.ai,de statsministern nied nzarnne: Niis). Med hiinsyn rill de pafallande bristerna i A ~ ~ ~ i d s s o n s bok jade

i

hbg; om sakinnehat1 och po?emisk g~forrnning kar, man bli djupt f ~ r ~ n d r c d ö1:ei ar: Svenska

akademi^

getr bidrzg til: dess t1~7cknbn~. Den ar knappast ett e x e m ~ e l på

n i e sig snille eller smak. _-

jag viiijer dock att bortse fran den Ih-riterande brister p2 cli~~ositioii och den infanrila polenniken, dar liividsson och Aarsieffiraljer tt inte förstå

Oden

a p -

meniering, nar de kan vdja en misskrediterande tolkninrg. Men \lad de säger om Odéns framst~llning f61 inte forskningen framåt och motiverar inse en bok. 5melSe;cid finns det ett ietressant sd~problem i grunden och Arvidssoni ha1 verk- Ilgen gett ett bidiag till en lärdomshistorisk kc?acHraga. Detsamma kan i:nr;e sagas om Aarsleff? som trots att han försöker imponera på lasarna med art han varit professor vid Princeton-universitetet och ingår i redaktionskomomittën f6r Journal of the History of Edeas hap-ast bidrar till iiisandet av nigot problem i svensk ?~rdomshistoria. Att han kan sin Bedier viil jag Inte Leniivla, men detta %rhållan- de ligger har bara :i11 grund f6r torftig och kombineras med plattityder om 'po~itlvisd, som Aarsleff qvclcs tro vara ex entydigt begrepp.%vidsson har darernot hktiskr. nigot iniressans act diskutera mellan de polemiska arfdleia.

~kvidsson nenar, at: Lauritz Weibull, nar hala publicerade sina berömda ,&*itis- ka unde~s~kningar i iliordens historia 07% krizgar 1080

(I91

i) egentligen bara full- iöljde en forshingsinrikrni~g, som han siagit in p i 5ngt tidigare. Som jag redan nämnt b l r man inte Har på om han menar, att det var fråga om ert k d l h i t i s k ~ geniombrott eller inre, eltersom han både hänvisar till ett anid fGregangare, främst Storm och Jessen, som YV&bbi.:B skaii ha hamtat avgörande intryck Sian, och sam- tidigt franshailer att just Joseph Bédier strax b r e %JeibuB1 med samrna argument som Weibull har gjort motsvarande hitiska iaisazs.

Dessa komplikarioner i Anridssons argumentering har sin grund f att han vill s6ka individuella f~rebilder

till

individuella forslmifigsinsatser. Frågeställningen ar alltsk Hoar har Lauritz Weibull kommit p i det han framhr i Kritiska undersök- ningar! hrid.sson radar d5.rf~r upp jamf6reiser, mer, drar inte slutsatsen att det

a~

omiejiig att avg6ra påverkan, darfir att det finns flera alternativ. Svaret

p2

frigan, bur Weibull kommit på sin metod och sina idéel; sisker Arvidsson dessutom i brev och anteckningar i det Weibullska arhvet, som förvaras i Universitetsbiblioeekets i Lund handshiftssamliaig, dar h i i d s s o n sj&i Fänge varar verksam, och i universi- tetsb&lioteiiets Iinejournder. Det mes; intressanta bland A~vldssons arkivfynd utg6r det faktum, att WeibuIl bevisligen lznade (och darhr möjligen i%?see) Bidieis bok ngstan ornedebart efter det 2ce den kom ut. Han var i varje fall uppenbarligen

intresserad

( h a

iinade om boken), och det ar oneldigen intressant, eftersom der finns en sydlig likhet i probHernsrdi41ning och metoder meRlzn Btdiers framställ- ning och WeibulPs.

Om hvidssoa hade n6jt sig med detta, d v s . att konstatera att han hittat en möjlig inspirationskila till vissa delar avWeIOul1s fiditiska underjiikningdr, sa hade jag Inte haft nagra iavandcingai. Men han vdjer att göra sin argumentering Iång mer lcomplicerad. Han vill göra app med TVeibulE sjsv (han var inre s i origine!l som han sjdv och andra hävdat), och han vill göra upp med drad han kaliar för \VeibuIl-myten. Han vi11 allts2 inte undersöka denna

§.k.

r n ~ ctan 1911 polemisera mot den, och det leder honom till ar1 diskutera vad som var utmarkande för WeibuBi och hans fosskningshsa:s. D2 hamnar Arvidsson i den riktigt gamla

YUeiinuli,-myten, den som har odlats av hide motståndare och vgcner fran f6rsra stund, t2.v.s. att Weibuiks force var kdlkri;ili och ett denna f a m s f6re VVeibuil.

Dc

är en uppfattning, som bröd-erna "Weilsull c j a ? ~ a har k.j:ljalpt till art bygge uridee men _Framfö;

dle

ar det inorständarilas standiga kapphast. Det sentre ar f6rIdar.- Pigt, Det var latt att visa att k i l h i t i k inte var något r;ytt. ~ d ~ ; d s s o n valjeo- at: hanvisa inte bara till de utiandska aukroriteter, som jag redan r~ärnnë utan ock&, och inre minst, till Henrik Schuclc och i nigon mån arkeologen K-nut Sijerna. Daremor näinner han aver Pau~~ud caget inte Harald Hjärne, fasräc denne sksivi~ några uppsatser med inträngande kiii!lkaitiska aigument, och han tar inte upp tidi- gare svenska Kdl!kriiiska diskussioner, t.ex. av

A.G.

4alq;viss. Nar jag narmler dessa ar der: inte 9arf6r att jag menar> alt de zatgjor: %sebilder &r YVeibull, utan diirf6r att de otvivelalitigt har bidragit till att g ~ r a kdj$Zliririken som genre vaikar~d och etablerad i histoïikeriu-etsar i Sverige kring sekelshfret

1300.

.De passar dock i n ~ e in i h-vidssons argumente~ii~g. Han vi11 narniigen päsG, att kdlkritiken var en Pltaeraturl-historisk specialitet, son? inte hörde hemma blanc: historikerna. Har marker man att

d3

den nyare lirteraturen cm historiesköi~niri~e~as hisroria toralt gäét ilaridsson f6rbi - nyare arhetelo av ]Inri, Kiisen, Horst Bianke, Octo Gerhard Vexle och Gunter Scl~oltz kunde ti!P exempel ha upplyst honom om den tyslia historismens un~ecEiilgs~iag och oiika rikr~ingar inom hermeneutiken med

i '

o1.a. en som var inriktad mot empiriskt f o r s h i n g och liaP1:iricislc grans8ming.' En stark professionaPiserii~g av verkisamheten vid e~ropeiska universitet agde rtam under B800-talet."en incebar något nytt. Universiteten (i Europa) hade utbildat professioplella :&are, jurister och präster ditsedan de uppktom. Men på 1806-talet ville de som undervisade blivande pofessionsiitljvare ocksa sialva få etr erkannanie f6r sin professionella kapacitet. En sa~sh!d einiver.sitetslara~professio~~

började uppkom~na och darvid var de engelska 'dons' vid Oxford och Cambridge i froatlinjen,' szkerligen beroende på att deras staElning var A h u t e n till Iararinsat- sen mer direkt an professorernas vid kontinentei~s universitet. Aven forskarna av- gsäcsade sig och aestarnde kiiterier och fiorrner %r sin verksamher.

I

samband med L ~ ~ ~ i d s s o n s bok ar det egentligen den delen av professioi~alisericgsstr~~~ande-

na, som ar av betydelse, forshingelas professionalisering inom historievetenska.- pen och relaterade vetenskapsgïenar. Många har agnat stoit intresse i t dessa feno- men, och historieSorsk2.rnas professiona8iseriiig namns nuinera i de flesta hand- Sticker och i en rad mer specialiserade verk. Eftersom Arvidsson mer rikta sitr Iraéresse mot Frarrhirike an åt aj.sMand, dar de flesta histori~~rafiska

_-

forskare bru- kar finna den Xistorisiia upprinnelsen till professiondiseringen av histoiieforsic- riingen, ar der pifallande, att hans historiografiska aaukioritet'rr har Remma i det längt förg5ngnai Halphen (vars bok utkom

1934)

och Goochs 6versiktsverk frin 1951 citeras. Darf6r kan det finnas anIedning att påminna o m flera nyare arbeten, som direkt syssiar med de franska ^Orhalandena. Dels ar de: Paul Gerbods store allmannaverk om der franska r:niversitetssysre~met mellan 1842 och 1880,Ve8s ar

de: Eera verk som uteslutande behandlar historle~~e~enskapear i Frr,nlirikeie: Wrii!i- am R. Keylors Acadeny and Commuizig ( B

375)

som var $?and de hrsta att amiin- da iro'ressionaiiseri~~g~begrepi3et p2 der franska historlkersamfundet, Charles-Oli- vier Carbonells stora h'istoire et historiens ( 1

37S),

som behandlar franska histori- ker 1865-1885, Christian Simons Staat und ~e~chic~j.tswissensc/~a$ in Deutschland undfiankreich 1871-1914 (1988), Lutz h p h a e l s Die Erben von Bloch und Fe- bvre

(1994)

och Pim den Boers History as a Profession (1993, enen redan 1987 p2 holländska), som behandlar histosiestudiet i Frankrike 18 18-1 9

14.

Dessa utgiir bara flagra av de mesr

kan;&

historiogiafiska gru~1dekndeïsölmingar1~'~~ om franska hiszoriker ~ n d e r andra hdfien av !1800-tdet och b ~ r j a n av 2900-det. Dessutom finns det rn2:lgder w specidu:ldersöhingarr Inget av de Inär verken hade publice- rats nar hvldsson skrev sitr första iniagg, och bara en del ardem nar han sedan fortsatte debatren P38 1. N u kar dock ytterligare tjugo Sr gått, och om man då v114 föra en diskussion vidare bör det ske p5 grundvd av och i fösirh?dande till den &~uella litteraturen. inga av de namnda verken: åberopas eller diskuteras av h- vidsson, war han shiver o m an den ene a11 den andre av fi-anska hls~oriker h i n g

seklshltet. Hos Carbonell hade han exempelvis kuncat f i &dart ftir sig att Monod var indragen i det stora slager o m Eustei de Couhnges, o& kanske inte upptrader enbarr som .Fackman, nar har diskuterar denne.' Och hos Simon finns ett mycket intressas't arsnitt, som behandlar "Der Diskurs uber die 'LMe-thode"', dar han Ma. sager: "Denn was sich spater in der Soibonne ds Meihodendiskrirs e:&lierte, verdankte Fustel de Conla~zges sicher ro viel wie der Orientlerung am deuischeez mediiivistischen Seminaï", och darför uppehgler han sig sarskilt vid fgrhdlandet mellan Fustel och M o s ~ o d . ' ~ Nár A~~idssoi-n kommenterar deras relztion, borde han ha tagit del arv. Simons framstallni~g, eftersom den belyser har den historklta m e d e n usvecHades och diskrnreraies jusr av Fiuste! och hans samtida, nigot som A ~ ~ i d s s o n raljerande awisar.

Utifs-ån litteraturen kan man f6rdjapa sig i en rad deraijer i kbvidssons fram- stdlnii~g och diskutera i viiken urscracimlng han har ratt P sina påst;enden. Det tanker jzg dock inte göra. Avgairande för att inte geira det ar art man då blir Ost i Anridssons sätt att siGia problemen, s8.v.s. 'har X piverkat Y?', nagot s o n castan alltid ar orn6jligt alt artda sig o m med rimliga laair

p5

sakerhet. ingen forskare skapar sina idéer ur intet. A l a har tagir i a ~ t r ~ c l t av f6regangaïe i större eller mindre ucstraclmi~g. Jamf6"Brbrirz idéer Snns p i m2nga

h31

och mycket sallan har idéer den speci5ka utformrkg, som g6r att man kan saga att de maste ha kommit från j u s en bestamd upphovsman. Minga originella forskare har sin originalitet i act de kombinerar idégods, som h u t inte kombinerats p2 just det siitret. Lauritz VVeiBuli kan mycket va! ha tagit intryck bZde av dem h i d s s o i ~ godkanner och dem haiz underliannr som Pnspira~ionskaOior, efiersonn WeibuHs insats bestod i en kombination av k ~ l l h i t i s k merod av kofivenrionel! art och regier för hur man nar salua pastieladen och hur man kon~binerar denn (konstruktion), medan Atvids-

. .

sons enda vi.$liga luiterinm ar f6'rhåilander ~ i l l dera episka diktningei~. Sryrkan i

resonemanget ar, ati Arvidsson lzL!<tiskt har fiambragt belagg, som g6r dec troligt art Laur!:z LVeibuhi rag-t i a t ~ ~ c i i av 3tdiei.. Men derta utesilaeer inte andr2 p2~verk- ninz%ar. Cch han f6ibicer själ?: v d iiisom ger has?-s Bédier-!sel&gg d-eras huvud-

tidiga

effelkt. Ceira gör han genom att han vil! dra fram en rad andra 'kdkkritiker'

som Vdeibul:~ förebilder.

Som jag redan namns v2r kallhitik inget nytt h i n g sekei:~kG~et l3100. Under de3 andra haifter_ av IISOO-der hade deil uwecklats inte minsi inom de stora r~tgi~-ningsveiken i Fradxike aikTysMand och vur-inir en fast for inom historieve- sensicaylig p r a i s och i ~ietodiaro5öclier. iriom i ~ u i n a i ~ v e t e n s k ~ e med. historisk inrikfiing hade det blivit vedertagei, arr inan m?.sre granska varje kdlssiiile &r .it

avgiica dess aaten~icire, ange dess urspr~angsmlljö och tidlista det I m a n det A n - de anvar-idas, Det innebar inte, att alla historiker (jag hiller mig i Grsca iland ii11 dem) hade samma uppfatrcingar som 6:reib~dl. Det utgör ingen sidv6rdnad mot eii rad historiker och l:aeraeurhiseorPkrr att saga, att denr 1GJllaitik d r framf~rdc

. "

inte racker till f6r att hrIdara att Lauritz V7eEbuii blev den han blex och att deras insarser i flertalet fall inte var av den arten att man Iian saga 2 . c ~ 1,auiritz 'VIieib~all i

n k 0 1 specifikt a-.seende ~xåsce 1i.a insrlpit just deras isZ!:d.o~nai 661 ztt bli den k~an

bler: Detta har Jag sagt i min mhanidlirig från 1964. Ert har nnrec!dats i de:alj av Birgitta Odén." Kalikritik var vedertag-n praxis och kan dZrf61- inte Icryta Lauritz -xr- ide.b~ll ,. tiEl en speciell upyshovsman. Skal1 Lauritz VVeibuii sagas ha biivil

av Bidier r-r*ås:e dec alltså vara

p2

andra grunder an kallhitik. Det sk~llle i s i

r'illl

bero

p2

arr Bkdier inte bara !lade genornl6r: en undersökiil~a~ av ett berattelsema- teiia!, som Ilan tidFäste tiii en secare period an den det handiade om och so:r han

P.. loranharle i en bestamd m.iiji9, rita-n art han också drog Sesramda slutsatser om 1 O

om6j!igheteil a u veta det som epiken pistod hade sketr. Kraver p i s&erhet ar u2

. T

avoni.a~ade, au- liksorr? ofaddhesen act Ara negatrvz sictsatsel-.

Det ?rar inse 'Sailninged som var Lauritz ?:VeibuI!s iedstjarila utan ~an~znpLsrsl- endtz (observera, art uttrycker inre i n n e h r att jag !Eep.,ar att han lyckades). Han viile Faccsl; fakta och utmönstra d l a .Cöra~odanden ur historPe~~ere;1~1i'a;3e11. Om \JJeibuli fakeiskx ragic intqdk av Bédirr så måste aïgumentet vara, att Bédier hon0111 f6reerart samma kornbincton av s t r i k kailbitil~ och 7~e~Ierfi1- ~Lutsat~drag- ning. De: viktiga andri. ledet har P;-\~idsson - %r att inte tala om Aars!eff- missa:. ;a, l ~ ~ ~ i d r s o n vagrar t.0.m. na f6rstå vad detta haimdlar om, nar han diskuterar dec

som star i min avhandling från

1964."

Han talar om att jag skulle ha analyserat

- T

Vieibuiis 'avsikt' och gjort e:? 'efccrrationdisering', nar jag skli~vei att "CVeibuli framf6rtie regler f6r :ionsiri-iktlon och siutsatser. På s2 satt visar han et1 hain Inte f6rstiat att deil prokssioneila ur~ecldingen rör sig med normer 277 oo8iIta art: 20:-

mer f6r n:_aterialbehandII~lg (metod) h ena sican, sch .iiormer f6r

slutsatser

(base- rade 13; vet-er2skapsteori)

2

den andra. Mirgiita Odén har daremnot f6rstatr och u-t-

Med Wieibral!s slutsaisregler skapas en lank

till

de nya metodlarobacker som getts ut av Ernst Bernheirn respektive Charles-Victor Langlois och Charles Seig- nobes. Det fanns flera, men de Rida namnda i ~ i d d e en sarsiciid spridning. Beïn- heims Iarobok i historisk metod syftade till att historikern skulle nå sakerhet i sina pisralenden. Han var dock - tili skillnad fïårz Weibull - villig att lata historikern hariaftira inte bara S a h i påsraenden, utan också 'sannolik2 och 'möjiiga'.i-i Att historikern skulle n i fram till enbarr sanna pistaenden var syi6et 110s Langlois och Seignobos i deras hzt~oduction aux éfizdes hisio~iques.~~ Si!i ski!naad fri-an xalnga andra I~robijcl<er i historisk metod (balde d i och senare) betonar denna lramsrdl- ning vikten av ett historikern skall presentera sanna

pis ca ende^

(inte 'del som ar sant' eller 'sa~lninge~'), och den se: rl~ecodlarobokens ro19 som etr satt att !ara ut hur historikern

skdl

g2 till vaga f6r att nå d e t a mal. Langlois anger tval huvu.dreg- ?er: 1)

historikern

masse trovardigheten P varje påstaende; 2 ) kritiken fir inle goras 'en bloc' utan e:t dokument miste delas i sina beståndsdelar f6r ati möjligg6ra en grarashing av varje enskilt pistaende.15

Han n ~ j e r sig dock inte med att ge Ingaende regler %r i t d l b t i s k anaiys av enskilda pistalenden. Han ger sig o c h i in på vad som kdlars rradirion och legend och kommenterar:

". .

.elles sone partie du j$lklo~e, non de S'histoire". Darefter f6ljer fdjande passage:

Le procidé d'analyse le plus naif consiste

a

rejeter Jans le récit légendaire les détails

qui paraissent impossibles, miracuielux, contra$ictoire ou absurde. et

a

conserver

comme hisroriq~ie !e résidu raisonnable. C'est ainsi qrle les protestants rationalistes

ont roaité les récits bibiiques au >C\/-Ile sikle. Autans vaudrait amputei le mer-

veilleux 8'un conte de Bes, supprimer le Char botré pour faire du marquis de Cara-

bas un persoimage hisroriqr;e.'"

Denna passage ar desin intressantare som den har direkt anvanis av Lauritz VCiei-

bull

i en polemik:

iMan finner av La Cours skri!?, att det aven f61 denna riktning ar omöjligt act ftisprne-

ka, att rent rornai~artade drag möter i Sven Agesens och Sa,xus berärteiser, det rent

sägenartade, historiskt avvita de rGjer, de starkt sidjande momenteil hos de båda historieberattari~a. Men al1 detra, säger han, ar 'likgiltig< och 'betydelseiöst'. . . . Lin-

jerna ar enlila. Det 'iikgilg2 och 'betydelsel~si rubriceras som f6rfartïarnas egila

'utpyntningar', deras 'subjehiva spekulaiionel-' och 'kombinationer'. B,a Cour bort-

amputerar allt utan vidare.. . . En m e d som denila bör aldrig kunna slå slint . . .

.

Karl den stores ~ ~ d l f ä ï d till det heliga landet, endast kand ur den chanson de gesie

som besjunger den, h n inre lingr? mösa någon s~rårighes att inrailgera bland veten-

sicapens s&ra landvinningar: Ivlan ar har på lika saker mark som ifråga o m %a och

Danevirke, Metoden är densamma som den, vilken Seignobos en gång hade i tan-

karna, då han f~resiog, att man skulle amputera bort undren i fisagan, raga borr

katten i srövlarna och s5

B

n~arliisen alr Carabas till en historisli personlighet.17

just en regel om siutsatsdragandet. Visserligen sker det inte

vid

1310-talets ing%ng utan 1928, men tillgmpiaingen ar densamma i bsrjan av tiotalet. Fal: hade åbero- pat boken också i sina tidigare srridsskrifter." _-

Langlois, som enligr min mening i f6rordet utpekas som f6rfat:are ti!! den citerade passagen och inte Seignobos,'" siutar sin del av framst~llnlnge:~ med a a konstatera, att enskiida 'positiva' påståenden art något agt reirri ddrig kan SIL des- nitiva. ;Kritikens uppgifi ar doiK a n orni~tergtira 8llusorisIta uppj-sriingx. "De enda s k r a resultaten a x kikikefi ar negativa resuitat", säger iian.'(' För att få sakra positiva resirltat miste man ha konfirmerande piståeiodeia."

sa

l h g t den hrsr-a huvuddeleil Y: boken (Livre II) som bir rubriken "Opkra-

tions analyticpes". Den avsi~ataride hmw.ddelen, "Optratioi~s syntl:-ésiques", f ~ r -

!."k-

'1;- ,n Seignobos Rar huvudansvaret, gallde konsirukticnen av sammanhang i his-

.

, . -. rorien. Ergitta Odén hzr siikerr ratt då hon, i viss rnotsattning mor ad gag tidiga- re ha~rdat, meriar att der ar Seignoiros regler f6r 'raisonnemenr constïuctil' som a; a~ mest intresse f6r Lauritz IWeibulls sarr att Btc~nblnera historiska data och Tesoile-

1 -

ta om 1tonsrrukhonen.- Trots at- fr'r%gori~a on? bevisningen och konsraulitionen Si huvudpunkter hos Birgitta Odén has varken Arvidsson eller AarsEeff tagit upp frigan till diskussion.

. .-

Både Arvidsson och Aarslelf vill f6ra bort b a d ~ Seriiheim och Langlois och Seignobos han karegofin av fikfatrare som Kan ha influerat &kibuli. A~tidcsvn citera*- orks2 (s. 232) ~ ~ o d Langiois (han shiver Seigi-iobos) skiver o n 'hypeyk-i- tik', sam der-une varnar f6r b l a d inanga andra felaktiga anvandnir-igr av metod. A ~ ~ ~ i b s s o n (och 2ver-i 2-arsleCY) boirser dock håia (e!.ler har aldrig uppfattar) viktec a7.7 a-egkrna f6r siussatsdragr-iing och har inte obseivera~ passagen ofia tradition, legend och foIldore med dess haiwisnir-ig tili sagar,. Man måste namligcn tanka sig, att den 'SevisningspusitivismmILi soin Sanns i tiden och S Z I . S ~ ~ : i Langlois och

Seignobos ilya \~etenskapsteoretIsi~a rmetoiiboli, var an f~rursattning ocksa f6s

Bé-

diers iris-cs, om jag f6rssir denna ratt. Om han inte %i sin Idé, att 'negaoiva resullat' var viiseniliga, fran Larigois och Seignobos, måste han !?a .:act dem SZn cagot annat

haEl,

dar man frarnf~rt tanken, at; de; sona inte ~ I J E ~ C visas vara saTIL

måsre iijrkastas. &tt:_ 2- något som A~vidsson borde ha begrundat. ~ r n " mar1

lyfter blicken från det capiriska materialet om den franska episka diktningen och ser iill .~e:enskasapsar~~:n~entatioi-rel~~ s2 finns det alliså eiit q~dBigi: band. axiian VVei-- bu!I - och kanske %dier också - och Lasiglois ech Seignobos. Detra gälEer hade

) r

rastscdlander av !akt2 (sanna ~2staenden), negalva res-altas (f~rkzstande av de!: icke bevisbara) och den vetenskagiiga konstruktionen. I huvildsak har jag argrer- mectera: f6r delte redap

1964,

och dec arglinlentet har un~ecklcrs _- vid-are av 8irglr- _- ta Odén.'+ &vidsson har inte Ei-uLenna: ftirstå denna ~rgurnentering och an m h & e ;jlihaka.visas den.

\trad det ar fraga om ar 13agot vetenskapligt centralt. Aver, ^12r kallkritiken 361- jade vinna iiasteg hos naanga forrkaie var det inte o s ~ a ~ l i g s arr de orngardade siix

resultat med modi5kaLtioner: '!roligen', 'm6jligen', 'kanske hade', 'det ar inte ornöj- Bigt att', p i det satt Bernheim f6rordade. Sadana ord och fraser fick inte siillan ctgöra inledning till et1 irergivande av ett tïaditionellt stoff efter en kGliaitisk granshicg, En ny tid stdide nya Bernheim med sin utvesMing av kkaElhit1L ens 31~2.v hörde förvisso ocksa di:, mec LanzgPois och Seignobos gick i spetsen C6r

en radikilare riktning.

En

ny fas i historikerskråetc professionaliserings~~~ec~ing hade tagit sin b ~ r j a n - dock ingalunda den sista.

Professiondiseringen ar alitså en ytterst viktig process i v e t e n ~ k ~ s u ~ e c M i n g - e-i. Som jag i flera skrifter n;rllgen har s6kr visa (de har dock kommit så sent ar: AIridsson inte kaannat ta hansyn till dem), irrnel15?ler historieve:er?skajens ut- i.echciing i Europa och varlden i övrigt inte en i tiden koncentrerad professiondise- ringsyrocess, som ar fa~dig i och med Rankes insats, uzan en uppslurning kring ett stegvis f~randrac noinsystem. Normerila ar inte givna genom en specifik forskares auktoritet utan acce~teras successivt av verenska~ssamhal!eL. Hissoriker- laas (och rroiigei? Pitseraturhistosikercas) professionella system har innehalit en brytpunkt kring

1900,

d i laaven

pi

slkerhet i bevisni~zg av historiska påståenderi på allvar gör sig galiarnde. Detta ar något som B'OrsiggZr i hela Europa och snabbe fis en global spridning. M a c sökte sanna pisraenden, inte 'Sanningeif. Kampen mellan dessa sannhetsideal fortsatte dock att vara s t ~ r k . ' ~

Fixerad i den ofrulihara fragest2lningen, vem som påverkade vein till urfor- mandet av eál komplex idésïmnrnanstaihing, har Anvidsson fastnat i den kritik f6r 'hyperhitil< och 'negativism' mot Vleibrali, som emanerzr ur tjugosalsstriderrna kring dennes iilitisha unders6kninga~~ Han tycks inte sj& obsemera, att det han ser som dygd hos Sidier blir till Reiastning hos VJeibull. Han g6r sig sjal~r en sror otjänst, eftersom den ii~tressanoa delen av &lam undeasöhing, den som gaBler

Bé-

dier i jämf~relse med 'Weibull, hamnar i slqmundan f ~ r vildsint polemik och $?dig historiografi. Dessutom har hail i sin cya bok inte kommit längre ara han var

!

971

och fahiskt har han icte bemött e l b tillbakavisat, att lLauritz\Veibull a n s h till nya vetenskapsldea! d i r sällerbet i bevlsn~ir~g och sanna p2staenden var avgö- rande.

Lauritz och Curt 'Weibu!l stod f6r nagoi nyet i svensk historieforshing. Som alla andra va: de paverI<ade från olika

%Ii,

och säkerligen ingick lirreraturl-iistori- iter bland dem som paverl~ar Laurirz VVeibul?. A E ~ dra en grans mellan liueratur- historia och hsroria vid denna tid ar ganska meningsl6st. Disciplingranserna var inte starka, vilket har att göra med att i Sl~erige liksom vid de flesra universitet i världen id denca tid f o r ~ h r a n d e fakuitetei och inre amnesinstitutioner var den giundlaggande orgai~icaroriska enheten. Darernor var skiiill~aderna i vetenskaps- syn mel!an olika forskare viktiga och starka. Vetexskapssyile3 fisk natur!igti.is in- dividuePi utformning hos olika forskare, men det a r sallan man kan finna så ut- praglade sardrag, art man kan fastslå idéernas ursprung. kktniggar och ström- ningar ar dasemot tydlip.. Bröderna Weibull \ d d e sida och anslat sig, antagligen

omedvetna om stromningens utbredning, till en pro§essioneli nyorientering, som gick som en löpeld aiver Europa och andra delar av variden. Genom att de var framgångsrika 'skolbildare' kom deras idéer att bli den grundsi;en, som senare ge- nerationer tog avstamp f r å n . ? W e n bara avstamp, för inga professionella idéer vinner för gott, inte 'weibu?Iianismen heller.

Noter

1 R. Anridsson & H. Aarsleff, Ifi-itiska undersökizi?zgar i \%?ibull-m~~teizs historia, författarens

ftirlag. Lund 2000.

2 Hikan Gunneriussoil håller på med en doktorsavhandliilg om de sociala namerken och deras betydelse i svensk historieforskning 1935-1965.

3 Framför allt "Historisk radilcalism och litteraturhistorisk forskning: Lauritz Weibull, Hen-

rik Schuck och Joseph Bédier" i Scaizdia 1971 och "'Lauritz'K~eibull och forslcarsainl~älle<:

till Y4reibullm).tens historia' i Radix 198 1.

4 Sc vidare not 23.

5 J. Rusen. G~undzuge einer Historik, 1731 1-3, Göttiiigen: Vandenhoeck & Ruprecht, 1983- 89: H.-Ui! Blanke, Histoilopphiegeschichte ais Histo~ik, Stuttgart: Holzboog, 1991; O.G.

Oesle, Gesc/~icbtsu~issei.~schn@ im Zeicben des Historismus, Göttingeii: Vrandenhoclr &

R~lprechc, 1996: G. Scholtz (utg.), Historisnzus am Ende des 20. JahnSunderrs. Ei'ne inierna- tiaizale Diskussioiz, Berlin: Academie-Verlag, 1997 (spec. bidrag av Scl~oltz sjäiv och en

litteraturö~~ersikc av Georg Iggers).

6 Se härom R. Torstendahl, "The transfortnation of professional educatioii in the nineceenth cerit~iry", i S. Rorhbiacc & B. \Yrittrock (eds.), The Eu~opean andAnzericav2 C'iziveiliq since

1800, Cambridge U.P 1993, pp. 109-141.

7 Arthur J. Engel, Fmm Clerglimnn to Doiz: The Hise of the Acadenzic Profission in Niizeteenth-

Crntzliy Oxfird Oxford: Clarendon, 1983. Jfr. Victor Karad-,: "Teaclers and Academics in

Kineteentli-Cencui7 France: A Sociological Overview", i W. Conze & J . Kocka (utg), Bil-

dnizgsbur-rtum im 19. Jahrhundert, vol. l , Stuttgart: Klett-Cotra, 1985, s. 458-494.

8 E Gerbod, La colzditioi~ i~iziversitaire en fizizce alt XlXe sikle, Paris: Faculté des lettres et

sciences humaines, 1965 9 Carboriell 1976, s. 319-23.

10 Simon 1988, s. 506-537, cit. fr. s. 513. Har iiigar också ett intressai~t avsnicc om Langlois och Seignobos och deras metodiska åsikters berydelse för Monod (s. 520-32).

! l R. Torsrendahi, Kdlkritik och vetenskaps~jo~ i svei~sk !ii.rtarisk+rskizing 1820-1920, Uppsala:

Studia hist. Ups. 15, 1964, s. 343-353; B. Odén, Lawitz Weibz~Il ochfi~~~harsarnhdlet,

Lund: Gleerup, 197 5, s. 170-195.

12 Torsrenddll 1964, spec. s. 348-366; jfr. kvidsson, s. 94f.

13 E. Eernheim, Lehrbuch derl~trtorischeiz~Wet/~ode, 6 uppl.., Ivlunchen t< Leipzig: Duncker &

Humbloc, 1914, s. 189-206, ipec. s. 200f on1 sannolikhet och möjlighet.

14 Ch-'\! Laiiglois S: Ch. Seignobos, Int:aductio>~auxétude.r!7ist<i~iques, Paris: Hachette, 1898. l 5 Langlois & Seignobos, s. L34f

16 Ibidem, s. 155.

17 L. LVeibull, "Tyre Danmarkar bot" (urspr. 1928), i idem, ~Vordiik Historia, vol. 1, Stock- holm: Natur och Kultur, 1948, s. 225-243, cit. fr. s. 232-33. Jfr också ini11 "iUinimikrav

och optimumnormer i svensk historisk forskning 1920-1 960" (urspr. 198 I), i R. Sorsten-

dahl & T ~ I . Nybom, Historievetenskap som teori, praktik, ideologi, Stockhoim: Eörfattarför- laget 1988, spec. s. 75-77. Jag behandlar dar Devisningsfrågorna hos Weibull och citerar hans åberopande av Seigncbos 1928, men det tycb helt ha gått Arvidsson förbi. l 8 Torstendahl 1964, s. 360.

i 9 "La premikre moitié du iivre a été rédigée par M. kanglois, la seconde par M. Seigilobos; mais les deux collaborateurs se sont constamment aidés, concertés et surveilles." kanglois Cr

Seignobos, s. XMII. Boken innehåller 3% sidor text. Lime PI omfatttar s. 43-179.

20 Langlois & Seignobos, s. 167.

21 Birgirta Odén återger u t f ~ r l i ~ t resoneinangen hos Langlois & Seignobos och diskuterar dem i relation till \VeiDulls praxis.Oden 1975, 196-202.

22 Odén 1375, s. 204-5, Torstendahl 1964, s. 360E

23 Både Arvidssoil och Aarsleff utgår från att 'positivism måste vara en entydig term. Det ar

orimligt. Tre huvudbetydelser kan ursliiijas som vanligt förelmmmande i historieteoretiska

sammanhang: 1) Comtes och Bucldes uppfa~tning att man skulle kunna nå samhalleliga

lagar genom generaliseringar av empiriska iakttagelser; 2) atergivande av I<ailmate~iaiets uppgifter i fråga om ensidlda sakpåståenden utan diskussion ax? frågestdlningar, förldaring-

ar oc11 sammanhang; 3) lirav på sikerhet i bevisning av historislca påståenden. Dessa upp-

fattningar lian inte omfattas samtidigt. 24 Odén 1975, s. 202-210.

25 R. Torstendahl, "ilssessing Professional Developmenrs. Historiography in a Compararive

Perspectiven, i R. Torstendahl (utg.), An Assessment of Twentieth-Century Historiopaphy,

Stockj701111: K T / W , 2000; R. Torstenciahi, "Tihirty-five Years of Theories in Hisioi-y", Scandinavian Journal offistory, vo1.25,2000, s. 1-26; R. Torstendahl: "Professioi~alisation and Deprofessiondisation among Swedish Hisrorians", i E Meyer & J.E. h1yhre (utg.), Nordic Historiography in the2a"' C e n t u p Oslo: Department of History, University of Oslo, s. 164-183.