Hållplats 8. En social intervention för unga kriminella i stadsdelen Rosengård, Malmö stad

(1)

FOU R APPORT 2009:2 OSC AR ANDERSSON m A lmö hög S k O

OSCAR ANDERSSON

hÅllPlATS 8

En social intervention för unga kriminella i stadsdelen

Rosengård, Malmö stad

Oscar Andersson redogör i denna rapport om öppenvårdsprogrammet Hållplats 8 på ett ingående sätt hur individ- och familjeomsorgen i stadsdelen Rosengård försöker förebygga och motverka att ungdomsbrottsligheten blir etablerad i stadsdelen. Det är dock ännu allt för tidigt att dra några långtgående slutsatser om hur väl öppenvårdsprogrammet har lyckats med denna grannlaga uppgift sedan starten i januari 2005. Samtidigt finns det tendenser som tyder på att ungdomar som har varit inskrivna vid Hållplats 8 har påbörjat en livsstilsförändring. Från att tidigare ha varit ungdomar som enbart varit upptagna med att umgås med sina kriminella kamrater börjar de successivt efter inskrivningen att allt mer tänka på hur deras normbrytande beteende påverkar deras familj och framtidsutsikter. Oscar Andersson lyfter även fram frågor som går bortom interventionens omedelbara inverkan på ungdomarnas kriminella beteende och tänkande. Han pekar bl.a. på betydelsen av att placera in socialtjänstens insatser i ett övergripande socialpolitiskt sammanhang, där grundläggande välfärdsfrågor om fritid, skola, sysselsättning och trångboddhet diskuteras.

Centrala teman i rapporten är interventioner för kriminella barn och ungdomar, förhållandet mellan sluten- och öppenvård, socialt nät- verksarbete, evidensbaserad praktik, manualbaserade metoder, verksamhetsutveckling och inte minst ungdomarnas egna berättelser.

Utdrag ur dekanus förord

isbn/issn 978-91-7104-225-5/1650-2337 h Å ll P l A T S 8

(2)

(3)

H å l l p l a t s 8 E n s o c i a l i n t E r v E n t i o n f ö r u n g a k r i m i n E l l a

(4)

FoU Rapport 2009:2

Omslagsbild: Nätverkskarta av Patric Larsson ISBN 978-91-7104-225-5

(5)

oscar andErsson

Hållplats 8

En social intervention för unga kriminella i stadsdelen

Rosengård, Malmö stad

(6)

tidigare utkomna titlar i serien

2005:1 Carlsson, A. Olycksfallsrisker i barnets hemmiljö – fokus på skållskador. (Licentiatavhandling).

2006:1 Andersson, F. och Mellgren, C. Våldsbrottsligheten – ökande, minskande eller konstant?.

2007:1 Andersson, F. och Mellgren, C. Brottsutvecklingen i Skåne, en introduktion. 2007: 2 Östman, M. red. Konferens: Socialpsykiatrisk forskning, programbok. 2007:3 Eiman Johansson, M. Sjuksköterskors kliniska beslutsfattande med fokus på perifera venkatetrar (PVK). (Licentiatavhandling).

2007:4 Laanemets, L. Från policy till verksamhet, implementering av Malmös strategi mot prostitution.

2008:1 Tikkanen, R. Person, relation och situation. Riskhandlingar, hivtesterfarenheter och preventiva behov bland män som har sex med män.

2008:2 Östman, M. och Afzelius, M. Barnombud i psykiatrin – i vems intresse?. 2008:3 Andersson, F. och Mellgren, C. Processutvärdering av ”Trygga gatan”. Ett projekt för minskad brottslighet och ökad trygghet i nöjeslivsmiljö.

2008:4 Östman, M. red. Migration och psykisk ohälsa.

2008:5 Berglund, S. Competing Everyday Discourses: The Construction of Heterosexual Risk-taking Behaviour among Adolescents in Nicaragua

– Towards a Strategy for Sexual and Reproductive Health Empowerment.

2008:6 Björngren Cuadra, C. Variationens spektrum – en studie av sensibilitet, tillit och vårdetik i hemsjukvård.

2008:7 Mallander, O. Nära Vänskap? En analys av kontaktperson enligt LSS. 2009:1 Hamit-Eminovski, J. Interactions of Biopolymeres at Biological Interfaces – Examples from Salivia and Bacterial Surfaces. (Licentiatavhandling).

2009:2 Andersson, O. Hållplats 8. En social intervention för unga kriminella i stads-delen Rosengård, Malmö stad.

(7)

innEHåll

FÖRKORTNINGAR ... 9

DEKANUS FÖRORD ... 11

FÖRFATTARENS FÖRORD ... 13

1 EN HISTORISK ÖVERSIKT ÖVER SAMHÄLLETS SYN PÅ OCH INTERVENTIONER FÖR UNGA MED ETT AVVIKANDE OCH KRIMINELLT BETEENDE ... 16

1.1 Syfte och frågeställningar ...24

2 STADSDELEN ROSENGÅRD OCH VARFÖR SOCIALTJÄNSTEN STARTADE ÖPPENVÅRDSPROGRAMMET H8 ... 27

2.1 Malmö stad och stadsdelen Rosengård ...28

2.2 Socialtjänstens övergripande ansvar ...28

2.3 Stadsdelsreformen 1996...29

2.4 En stadsdel i ekonomisk kris ...30

2.5 Den sociala situationen i Rosengård 2003 ...33

2.6 Socialtjänstens organisation i Rosengård ...37

2.7 Eget öppenvårdsprogram ...38

2.8 H8 – ett öppenvårdsprogram med insatser för unga kriminella ...47

2.9 Vårdkostnader ...54

2.10 Översikt H8 – strukturerat öppenvårdsprogram ...59

(8)

3.3 Den unges privata och professionella nätverk ...69

3.4 Nätverkskartan ...80

3.5 Nätverksmötet ...85

3.6 Inbjudan till nätverksmöte ...91

3.7 H8:s sociala nätverksarbete och nätverksmöten – manualtyp ...93

3.7.1 Det första nätverksmötet ...94

3.7.2 Observation av ett första nätverksmöte ...97

3.7.3 Uppföljningsmötet ...99

3.7.4 Observation av ett uppföljningsmöte ...100

3.7.5 Sista nätverksmötet ...102

3.7.6 Observation av ett sista nätverksmöte ...103

3.8 Schema över H8:s nätverksarbete och den normala ärendegången för en ung person som är inskriven ...107

4 EN DISKUSSION OM VÄRDET AV EVIDENSBASERAD KUNSKAP OCH PRAKTIK OCH VILKA METODER SOM FUNGERAR OCH INTE FUNGERAR FÖR UNGA MED ETT KRIMINELLT ELLER AGGRESSIVT BETEENDE ...108

4.1 Diskussion om värdet av evidensbaserad kunskap och praktik inom socialt arbete ...108

4.2 Vilka behandlingsmetoder som fungerar och inte fungerar för unga med ett kriminellt eller aggressivt beteende ...117

4.2.1 Det eventuella värdet av utländska behandlingsmetoder och forskningsresultat ...124

4.2.2 Individen och samhället ...127

4.2.3 Hemmaplanslösningar kontra sluten ungdomsvård ...132

4.3 ART och KSL ...136 4.3.1 ART ...138 4.3.2 KSL ...151 5 DE UNGAS BERÄTTELSER OM H8:S FÖRÄNDRINGSARBETE ...160 5.1 Inledande metoddiskussion ...161

(9)

5.4 Anknytning till föräldrar och syskon ...175

5.5 Betydelsen av skola och praktik ...179

5.6 Förändringsverktygen ART, KSL och socialt nätverksarbete/nätverksmöten ...183

5.7 H8-teamen som prosociala förebilder ...188

5.8 Missbruk ...192

6 SLUTSATSER OCH AVSLUTANDE DISKUSSION ...195

6.1 Inledning ...195

6.2 Framväxten av H8 ...196

6.3 H8:s sociala nätverksarbete och nätverksmöten ...197

6.4 Evidensbaserade metoder och praktik ...200

6.5 De ungas berättelser om H8:s förändringsarbete ...202

6.6 Behandlingssammanbrott och dess orsaker ...204

6.7 Återfall i brott ...206

6.8 Avslutande diskussion ...208

REFERENSER ...211

(10)

(11)

FÖRKORTNINGAR

ART Aggression Replacement Training B&U Utredningsenhet barn och ungdom Brå Brottsförebyggande rådet BUP Barn- och ungdomspsykiatrisk klinik

CUS Centrum för utvärdering av socialt arbetet (numera IMS)

EBM Evidensbaserad medicin EBP Evidensbaserad praktik FFT Funktionell familjeterapi FMN Föräldraföreningen mot narkotika

H8 Hållplats 8

HVB Hem för vård och boende IoF Individ- och familjeomsorg

IMS Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (Socialstyrelsen)

IV Individuellt program KBT Kognitiv beteendeterapi KSL Kriminalitet som livsstil KRIS Kriminellas revansch i samhället LCSF Test för kriminell livsstil

LSU Lag (1998:603) om verkställighet av sluten ung-domsvård

LVM Lag (1998:870) om vård av missbrukare i vissa fall LVU Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård

av unga

MKB Malmö kommunala bostadsaktiebolag MST Multisystemisk terapi

(12)

MTFC Multidimensional Treatment Foster Care NPM New Public Management

PAR Participatory Action Research

PIKT Psykologisk inventering av kriminella tankemönster SBU Statens beredning för medicinsk utvärdering

SDF Stadsdelsförvaltning SiS Statens institutionsstyrelse SoL Socialtjänstlagen (2001:453) SOU Statens offentliga utredningar

SSP Skola, Socialtjänst, Polis UA UngdomsAlternativet

(13)

DEKANUS FÖRORD

Frågor kring den sociala barnavården är lika aktuella idag som de var i början av 1900-talet. Detta visas inte minst av de återkom-mande debatterna i dagspressen och i forskarvärlden om hur sam-hället bör hantera Sveriges och Malmö stads normbrytande barn och ungdomar. Det huvudsakliga skälet till att socialtjänsten om-händertar ett barn eller en ungdom är p.g.a. att föräldrarna i sam-hällets ögon inte har klarat av sin fostrande uppgift på ett lämpligt sätt och att alla andra möjligheter är uttömda. Öppenvårdspro-grammet Hållplats 8:s förändringsarbete med ungdomar i riskzo-nen att utveckla en internaliserad kriminell livsstil är ett sätt att försöka förebygga ett ofta smärtsamt samhälleligt omhändertagan-de.

Oscar Andersson redogör i denna rapport om öppenvårdspro-grammet Hållplats 8 på ett ingående sätt hur individ- och familje-omsorgen i stadsdelen Rosengård försöker förebygga och motverka att ungdomsbrottsligheten blir etablerad i stadsdelen. Det är dock ännu allt för tidigt att dra några långtgående slutsatser om hur väl öppenvårdsprogrammet har lyckats med denna grannlaga uppgift sedan starten i januari 2005. Samtidigt finns det tendenser som ty-der på att ungdomar som har varit inskrivna vid Hållplats 8 har påbörjat en livsstilsförändring. Från att tidigare ha varit ungdomar som enbart varit upptagna med att umgås med sina kriminella kamrater börjar de successivt efter inskrivningen att allt mer tänka på hur deras normbrytande beteende påverkar deras familj och framtidsutsikter. Oscar Andersson lyfter även fram frågor som går bortom interventionens omedelbara inverkan på ungdomarnas

(14)

kriminella beteende och tänkande. Han pekar bl.a. på betydelsen av att placera in socialtjänstens insatser i ett övergripande socialpo-litiskt sammanhang, där grundläggande välfärdsfrågor om fritid, skola, sysselsättning och trångboddhet diskuteras.

Centrala teman i rapporten är interventioner för kriminella barn och ungdomar, förhållandet mellan sluten- och öppenvård, socialt nätverksarbete, evidensbaserad praktik, manualbaserade metoder, verksamhetsutveckling och inte minst ungdomarnas egna berättel-ser.

Utvärderingsstudier om social barnavård har ofta förbisett betydel-sen av klientperspektivet. Anledningen till att det är viktigt att utgå från ungdomarnas egna berättelser är dels att det är de som är fö-remål för interventionen, dels att deras berättelser kan speglas mot personalens. I intervjuerna berättar många ungdomar om att kon-takten med föräldrarna har förbättrats avsevärt sedan de skrevs in och att socialarbetarna på Hållplats 8 har varit ett oumbärligt stöd i den påbörjade livsstilsförändringen.

Rapporten ingår i Hälsa och samhälles ”Profilen Hälsa och Sociala Villkor i ett Livsförloppsperspektiv” och visar på möjligheterna för forskningen att samverka med yrkesverksamma i Malmö stad. Rapporten visar också på hur Malmö högskola kan samverka med lokalsamhället i enlighet med den tredje uppgiften.

Malmö i mars 2009

Margareta Östman

Dekanus

Fakulteten Hälsa och samhälle Malmö högskola

(15)

FÖRFATTARENS FÖRORD

Denna utvärderingsstudie är gjord i en anda som William F. Whyte benämner PAR. Med detta menar han att forskaren inte bara kri-tiskt utvärderar effektiviteten/kvaliteten i en privat eller kommunal organisation, utan också bjuder in personal från verksamheten att vara med och planera studiens genomförande, formulera problem-ställning och att kontinuerligt ge synpunkter på innehållet. Idén bygger bl.a. på att personalen som arbetar i verksamheten är de verkliga experterna på sitt eget arbete och inte forskaren som gör utvärderingen under en begränsad tidsperiod. Det handlar inte om att personalen skall godkänna utvärderingsresultaten utan mer om att de skall ha möjlighet att påtala onödiga sakfel, komma med ini-tierade synpunkter och känna igen sig i vad som beskrivs i utvärde-ringsstudien.1

Forskarens roll är att i samarbete med personal (både långt nere och högt uppe i organisationen) genomlysa och värdera verksam-heten så att den blir bättre. Tanken med PAR-ansatsen är att ut-värderingsresultaten förhoppningsvis gagnar samtliga involverade aktörer. Risken med detta arbetssätt kan naturligtvis vara att den förväntade oberoende och kritiske forskaren alltför mycket blir en del den verksamhet som han eller hon utvärderar. Med detta me-nar jag att utvärderarens uppgift också är att belysa och värdera sämre fungerande delar av verksamheten som utomstående bör känna till, men att dessa delar möjligen tonas ner om forskaren känner en alltför stor press från eller lojalitet gentemot

(16)

tionens ledning och anställda att utvärderingen skall förmedla ett positivt utfall.2

Denna utvärdering tar sin utgångspunkt i att Brå, IoF-Rosengård och andra stadsdelar i Malmö stad är angelägna av att få en utför-lig beskrivning och värdering av öppenvårdsprogrammet H8. PAR-ansatsen används i detta fall som ett trevande försök att överbryg-ga avståndet mellan den akademiska och praktiska yrkesvärlden. Det som därför till stora delar genomsyrar rapporten är att jag ut-går ifrån socialtjänstens normativa värderingar om hur samhället

bör se ut och hur kriminella unga på H8 bör förändras till discipli-nerade och önskvärda medborgare. Jag har framför allt haft flera givande diskussioner med programansvarig för H8 och enhetsche-fen för Familjebasen. De är och har varit mycket erfarna, kunniga och tålmodiga samtalspartners, men den brist som jag så här i ef-terhand kan se i min tillämpning av PAR-ansatsen är att varken so-cialsekreterare på B&U eller socialrådgivare och unga på H8 har fått möjlighet att komma med synpunkter på rapportens innehåll innan den ges ut. Denna brist kompenseras i viss mån av de ungas och socialarbetarnas berättelser om H8 i rapporten, eftersom PAR-ansatsen sätter stort värde på såväl ovanifrån- som underifrånpers-pektiven.

Till skillnad från ämnesdiscipliner som socialantropologi och so-ciologi är det i större utsträckning inbyggt i folkhälsovetenskap och socialt arbete att göra tillämpade utvärderingsstudier av sociala problem. I en socialantropologisk eller sociologisk studie hade jag såväl valt andra sätt att studera unga kriminella som en i vissa av-seenden annan samhällsvetenskaplig språkdräkt. Rapporten inne-håller, trots detta påpekande, flera ämnesdiskussioner och teman som går att relatera till Hälsa och samhälles profilområde ”Profilen Hälsa och Sociala Villkor i ett Livsförloppsperspektiv” och ämnes-discipliner som t.ex. folkhälsovetenskap, socialt arbete och socio-logi. Det finns med andra ord diskussioner i rapporten som inte di-rekt går att relatera till utvärderingens frågeställningar, men som

(17)

förhoppningsvis har värde för både akademiker och praktiker inom folkhälsovetenskap och socialt arbete.

Först och främst vill jag tacka personal på IoF-Rosengård och de unga som varit inskrivna på öppenvårdsprogrammet H8. Utan era bidrag hade jag inte kunnat genomföra denna kvalitativa utvärde-ringsstudie. Malmö stad (det största bidraget) och Malmö högsko-la har finansierat rapporten. Jag vill vidare tacka Weddig Runquist för att ha kommit med värdefulla synpunkter och att på ett sedvan-ligt professionellt sätt språkgranskat hela rapporten. Hilma Holm har också kommit med klargörande förslag och gjort den slutgilti-ga språkgranskningen. Bengt Svensson vill jag tacka för att ha tip-sat mig om de användbara begreppen anpassad och subversiv be-rättelse samt D. Lawrence Wieders studie ”Telling the Convict Code”. Ett stort tack vill jag även ge till Pär Egevad och Linda Trygg på Bibliotek och IT för er oumbärliga hjälp med att sätta in och redigera rapportens text i Malmö högskolas avhandlingsmall. Sist men inte minst vill jag tacka studenterna Michael Andersson och Iréne Davidsson, som inom ramen för detta utvärderingspro-jekt skrev sin magisteruppsats om H8 på socionomprogrammet vid Malmö högskola.

Malmö i mars 2009

(18)

1 EN HISTORISK ÖVERSIKT ÖVER

SAMHÄLLETS SYN PÅ OCH

INTER-VENTIONER FÖR UNGA MED ETT

AVVIKANDE OCH KRIMINELLT

BETEENDE

Allt sedan åtminstone första hälften av 1800-talet, då den kapita-listiska västvärlden började industrialiseras och urbaniseras på all-var, har den borgerliga vuxenvärlden varit bekymrad över vad de fattigas barn och ungdomar skall hitta på när de inte är kontrolle-rade, sysselsatta eller övervakade. Det var en period då unga fattiga avvikare och kriminella började etableras och institutionaliseras som ett samhällsproblem.3 Idéhistorikern Roger Qvarsell skriver att många kring sekelskiftet 1800–1900-tal trodde ”att ungdoms-brottsligheten skulle komma att anta sådana proportioner att hela samhällsordningen var i fara och att det var nödvändigt att kraft-fullt agera mot detta stora och växande hot”.4 Framför allt över-gången från barndomen till vuxenlivet har av samhällets ekono-miska, politiska och religiösa makthavare under lång tid uppfattats som särskilt hotfull, orolig och sedeslös. Den tysk-franske antropo-logen Arnold van Gennap hävdade i sin numera antropologiska klassiker The Rites of Passage (1960 [1909]) att unga personer i alla kulturer under puberteten och tonåren genomgår tre funda-mentala och omvälvande utvecklingsstadier: separation, övergång

3 Lindgren 1993. 4 Qvarsell 1996, s. 33.

(19)

och införlivande i gruppen eller samhället, d.v.s. det är under den-na period som tonåringen börjar införlivas i vuxenvärlden.

Som bland annat en konsekvens av den borgerliga vuxenvärldens och andra makthavares oro växte det i Sverige i slutet av 1800-talet och i början av 1900-1800-talet fram en barnavårdslagstiftning (1902) som gav staten och kommunala barnavårdsnämnder rätten att med tvång omhänderta barn under 15 år som hade begått brott och som därmed inte hade socialiserats in i en lämplig eller önsk-värd uppväxtmiljö. Rättshistorikern Mats Kumlien påtalar att des-sa enligt lagstiftningen sedligt försummade och vanartade barnen placerades ”i fosterfamilj eller skyddshem. Samtidigt fick domsto-len rätt att byta ut straffet för lagöverträdare mellan 15 och 18 år mot placering i uppfostringsanstalt”.5 Barnavårdslagstiftningen gav också uttryck för en moraliskt förändrad människosyn som betrak-tade behandling6

vid ungdomsinstitution ”som något skilt från straff”.7 Den sociala barnavården och ungdomsvårdsskolorna framstår också som symboler för välfärdssamhällets ändrade syn på behandling visavi straff.8

I välfärdspolitiken ingår upplysningstidens föreställning om en mer människovårdande institutionsvistelse och att människan är kultu-rellt föränderlig genom behandling. Därför kan man betrakta det som ett misslyckande för 1900-talets socialpolitiska behandlings-tanke när kriminologen Jerzy Sarnecki i sin kunskapsöversikt för Ungdomsbrottskommittén drar slutsatsen att ”Generellt kan man konstatera att erfarenheterna av att förebygga återfall i brott

5 Kumlien 2008, s. 155.

6 Som en del forskare helt riktigt påpekar är det naturligtvis tveksamt att använda det medicinska begreppet behandling om ett socialt problem som sannolikt har mer att göra med strukturella orsa-ker och socialpsykologiska processer än rent individualpsykologiska egenskaper (Levin 1998, s. 87– 88). Jag har dock valt att använda behandlingsbegreppet i denna rapport eftersom mitt syfte inte är att ifrågasätta begreppets vetenskapliga giltighet i studier av unga med ett kriminellt eller aggressivt beteende. En svårighet kan naturligtvis vara hur verksamhetsansvariga, socialarbetare, forskare o.s.v. tolkar begreppet. På Familjebasen och H8 talar personalen hellre om förändringsarbete eller påver-kansarbete än om behandling, medan andra socialarbetare och forskare lika gärna kunde ha använt begreppet behandling. Av detta skäl kommer jag i rapporten att alternera mellan begreppen behand-ling, förändringsarbete och påverkansarbete, men också ta hänsyn till sammanhanget då begreppen används (se även Sarnecki 2003).

7 Levin 1998, s. 83. 8 Kumlien 2008, s. 161.

(20)

nom behandling är negativa”.9

Visserligen står inte Sarneckis slut-satser oemotsagda, men det mesta talar ändå för att befolkningens sammansättning, ekonomiska konjunkturer och det politiska kli-matet är mer avgörande än själva behandlingsinsatsen. Under andra hälften av 1800- och i början av 1900-talet var det fortfa-rande en helt öppen fråga om ungdomsvården skulle bekostas av staten eller privatfinansierade välgörenhetsorganisationer. Det var först efter andra världskriget som ungdomsvårdsskolorna fullt ut förstatligades. Därefter har landets kommuner fått ta ett allt större ansvar för behandling och vård av unga kriminella även om staten fortfarande ansvarar för den slutna ungdomsvården.10

En grundbult i den sociala barnavården i Sverige under åtminstone hela 1900-talet och början av 2000-talet är idén om att brottsföre-byggande eller profylaktiska sociala insatser skall förhindra att unga i riskzonen internaliserar en kriminell livsstil som vuxna. Denna tankemodell går enligt Qvarsell ut på ”att alla åtgärder mot ungdomskriminaliteten måste sättas in så tidigt som möjligt och att det åtminstone i princip borde vara möjligt att redan under barna-åren identifiera dem som senare skulle komma att utveckla en aso-cial eller kriminell livsstil”.11 I det brottsförebyggande arbetet finns också tanken att tidiga behandlingsinsatser är en god ekonomisk och social investering för samhället inför framtiden. Tanken med det brottsförebyggande sociala arbetet och barnavårdslagstiftning-en var sålunda att unga personer i ungdomsvårdsanstaltbarnavårdslagstiftning-ens be-handlingsprogram skulle disciplineras, fostras och korrigeras till en arbetsam, laglydig och samhällsduglig medborgare.12 Sociologen Ingrid Sahlin menar att det brottsförebyggande arbetet eller pre-vention som modern tankefigur bygger

…på rationalism och föreställningen att det är möjligt att på ve-tenskaplig grund påverka samhällets och individens framtida utveckling. Därmed har den bidragit till mer systematiska såväl strukturella som individuella åtgärder för att minska

9 Sarnecki 1993, s. 57.

10 Levin 1998; Ohlsson & Swärd 1994; Qvarsell 1996. 11 Qvarsell 1996, s. 40.

(21)

ringen av kriminella. […] Vad som i ett givet sammanhang be-skrivs och förordas som förebyggande beror inte främst på till-gängliga kunskaper, utan på vilka redskap som anses legitima och vilken utveckling som bedöms som oönskad respektive önskad.13

Sahlin betonar i citatet den politiskt färgade vårdideologins bety-delse under varje historisk epok vid val av behandlingsmetod. De vetenskapliga forskningsresultat och behandlingsmetoder som allt för mycket skiljer sig från den dominerande vårdideologin får ut-ifrån detta resonemang svårare att komma till tals i den offentliga debatten. Beslutsfattares vårdideologi är sannolikt också impregne-rade av det ekonomiska och politiska klimatet i allmänhet.

Enligt Claes Levin innebar den socialpedagogiska behandlingstan-ken, som har sitt ursprung i 1700-talets upplysningstid, att ”soci-alpolitiska reformer skall förbättra livsvillkoren för fattiga och marginaliserade grupper inom befolkningen”.14 Staten och privatfi-nansierade ungdomsvårdsinstitutioner ersatte barnets föräldrar vid omhändertagande – som i moralisk, rättslig och social mening inte hade varit tillräckligt omsorgsfulla vuxna i sin fostrargärning. Qvarsell menar att ungdomsvårdens historia ”egentligen handlar om en förskjutning av ansvaret för ungdomarnas sociala fostran från familjen eller hushållet till olika instanser i samhället”.15 För-utom den borgerliga klassens allmänna oro och rädsla över vad de fattiga barnen kunde hitta på utanför olika sociala instansers socia-la kontroll, var en central kriminal- och socialpolitisk tanke med tvångsvården att dessa unga sedermera skulle bli framtidens ar-betskraft i de fabriker och näringar som makthavarna själva ägde eller var beroende av för sin försörjning.

Det var under ”Den stora omdaningen” av samhället, för att an-vända den österrikiske samhällsekonomen Karl Polanyis ordval, då jordbruksbefolkningen flyttade in till de framväxande städerna för att arbeta i fabrikerna och industrierna som vad vi idag benämner

13 Sahlin 2000, s. 78–79. 14 Levin 1998, s. 80. 15 Qvarsell 1996, s. 30.

(22)

som sociala problem började bli särskilt uppmärksammade av forskare, företagsledare, journalister, jurister, politiker, präster och socialarbetare i västvärlden. De sociala problemen i städerna är också nära sammanlänkade med hur kriminalvården, socialpoliti-ken och socialtjänsten har utformats i välfärdssamhället Sverige. För att driva resonemanget till sin spets skulle det inte existera nå-gon socialtjänst utan sociala problem, de är helt beroende av var-andras existens.16

Det var under denna dramatiska samhällsomdaning som chicago-sociologen William I. Thomas menade att den tidigare kollektivt sammanfogade befolkningen på landsbygden riskerade att bli des-organiserad om den individualiserades allt för snabbt i staden och förlorade kontakten med släkt och vänner. Den snabba omvand-lingen från jordbrukslivets kollektiva gemenskap till stadslivets in-dividualisering och rotlöshet, medförde enligt Thomas, för framför allt den fattiga delen av befolkningen, sociala problem som alkoho-lism, hemlöshet, gängbildning, missbruk, organiserad brottslighet, prostitution, ungdomskriminalitet och gatuvåld.17

Det var i kölvattnet av ”Den stora omdaningen” som fattiga och unga kriminella började uppfattas som ett verkligt samhällspro-blem. Visst hade det under 1700–1800-talen funnits räddningsin-stitut, skyddshem, tukthus och uppfostringsanstalter som skulle di-sciplinera och fostra unga kriminella och sedeslösa, men problemen hade inte varit av samma omfattning som under den intensiva in-dustrialiserings- och urbaniseringsprocessen i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. På landsbygden och i fabrikerna under den första industrialiseringsfasen hade de fattigas barn och ung-domar disciplinerats, fostrats, kontrollerats och sysselsatts under de vuxnas tillsyn. När barnarbete började förbjudas i sekelskiftet 1800–1900-tal och arbetarklassens stora barnaskaror kom att sy-nas alltmer på stadens gator, parker och torg blev frågan om tvångsvård och behandling också aktuell och omdebatterad.

16 Andersson 2007; Polanyi 2002 [1944]. 17 Andersson 2007.

(23)

logen David Lund benämnde 1924 gatan för ”djävulens kindergar-ten”.18 Qvarsell menar att det

…finns mycket som talar för att även den svenska debatten om ungdomsbrottsligheten kring sekelskiftet kan tolkas som en kul-turkonflikt. Både de ungdomar som vid denna tid flyttade från landsbygden till städerna och de ungdomar som några decenni-er tidigare eftdecenni-er det industriella genombrottet tillhörde den för-sta generationen med en verklig arbetaridentitet utvecklade livs-ideal och livsstilar som bröt med den urbana eller borgerliga ordningen i samhället.19

Jag skulle vilja påstå att den svenska debatten om ungdomsbrotts-ligheten även idag kan tolkas i termer av en kultur- och klasskon-flikt. Faktorer som etnicitet och klass spelar fortfarande en mycket stor roll i debatten, även om det finns förvånansvärt stora kun-skapsluckor om den svenska ungdomskriminaliteten på den empi-riska nivån.

Tack vare att de fattigas barn samlades i stora grupper på stadens gator, parker och torg upplevdes de många gånger av den förbipas-serande medelklassen som odisciplinerade, hotfulla, ouppfostrade och vanartade. De fattiga unga hade till skillnad från borgarklas-sens barn oftast ingen ordnad eller organiserad fritidssysselsätt-ning. I dagens Malmö är det fortfarande de fattigas barn som syns och hörs mest på stadens gator, parker och torg. Malmös innerstad kan av framför allt av den vuxna befolkningen och medelklassens barn upplevas som farlig och hotfull på sena kväller och nätter un-der veckosluten när de unga vandrar omkring i grupper och lägger beslag på det offentliga rummet. Särskilt under sommarlovet intar de unga det offentliga rummet i Malmö.

Av detta skäl har det vuxna borgerliga samhället under hela 1900-talet och i början av 2000-1900-talet sett det som sin samhälleliga plikt att anordna organiserade fritidssysselsättningar och praktikplatser åt de till synes ledarlösa och sysslolösa tonåringarna. Exempel på

(24)

brottsförebyggande arbete är att det anordnas kommunala fritids-aktiviteter när skolbarnen har lov eller när det är storhelger som påsk och midsommar. Syftet är att förhindra uppkomsten av stora ansamlingar av unga på offentliga platser med bråk, drogmissbruk, fylleri, nedskräpning, stölder och vandalism som följd.20 Enligt Lars B. Ohlsson och Hans Swärd finns det dock kritiker som hävdar att

Ungdomen i dagens samhälle blir helt enkelt manipulerade av myndigheterna och kommersialismen och fråntas möjligheterna att göra egna erfarenheter, skapa egna frizoner och utveckla ett eget ungdomsliv.21

I början av 1900-talet såg inte heller de fattiga barnens föräldrar det som lika angeläget som den borgerliga medelklassen att tvinga eller uppmuntra sina barn att gå i skolan. Skolan fungerade och fungerar fortfarande som en sekundär disciplinerande och sociali-serande institution med borgerliga ideal och värderingar. I ett sam-hälle där barnen inte längre tillåts eller tvingas att arbeta övertar förskolan och skolan under stora delar av dygnet föräldrarnas fost-rande och kontrollefost-rande roll. När föräldrarna inte ser det som sin medborgerliga plikt att barnen skall gå i skolan t.o.m. högstadiet och helst längre, blir övergången från barndomen till vuxenlivet i ett kapitalistiskt samhälle, som fortfarande bygger tanken om fost-ran till lönearbete som den brittiske sociologen Paul Willis (1991 [1977]) hävdar, en källa till ständiga offentliga diskussioner och kontroverser. När skolorna inte heller har de ekonomiska, pedago-giska eller personella resurserna att disciplinera och fostra unga till samhällsdugliga medborgare blir de sociala problemen än mer uppmärksammade, vilket det goda exemplet i dokusåpan om klass 9A på Johannesskolan i Malmö visar. Dilemmat är att de ungas aktiviteter och intressen mestadels inte sammanfaller med medel-klassens normer och värderingar om vad som kännetecknar en god eller önskvärd uppväxt. Det är också under den turbulenta tonårs-tiden som unga är mest brottsaktiva.22

20 Levin 1998; Ohlsson & Swärd 1994. 21 Ohlsson & Swärd 1994, s. 91.

(25)

Det var i början av 1900-talet inte ovanligt att fattiga arbetarbarn efter förmåga fortfarande fick hjälpa till med familjens försörjning, även efter att lagen om barnarbete skärpts i olika omgångar. Det kunde exempelvis vara så att fattiga barn skickades ut på gatan av sina föräldrar för att tigga eller samla bränsle till kökets vedspis. Som en följd av barnens ökade synlighet på stadens gator, parker och torg, i kombination med ett ökat intresse för dessa barns fram-tid och förehavanden från det omgivande samhället, har denna frå-ga från och till uppmärksammats under det senaste seklet. De s.k. ungdomsligorna eller ungdomsgängen och de kriminella värsting-arna har periodvis fått stor uppmärksamhet i dagspressen, vilket gör att frågan om vad Malmö stad skall göra för att komma till rätta med sina kriminella unga fortfarande känns lika aktuell.23

Om att koppla samman unga med sociala problem i allmänhet skriver Bengt Börjeson följande:

I Sverige har retoriken nått dithän att vi också kopplar samman begreppen ”ungdom” och ”problem” – vi har därför besvärliga eller till och med svåra ”ungdomsproblem” i vårt land. Det finns också en mer inkännande retorik: man ser ungdomar som sårbara, identitetssökande, tvehågsna inför det senmoderna samhällets alla valmöjligheter.24

Behandling på ungdomsvårdsskolorna förutsatte enligt Levin ”iso-lering från hemmet och de fördärvliga städerna som ersattes av an-stalternas ordning och disciplin och av sysselsättning av moraliska skäl”.25 H8 ingår i den sociala barnavårdens insatser för att be-handla, förebygga och motverka ungdomskriminalitet. Detta är frågor som fortfarande debatteras och ventileras i olika privata och offentliga sammanhang. I stort sett det enda som med bestämdhet går att hävda i frågan är att befolkningens sammansättning, eko-nomiska konjunkturer och det politiska klimatet i Sverige och världen högst sannolikt har och har haft större betydelse för ut-bredningen av ungdomskriminalitet än vilka behandlingsmetoder och tvångsmedel som används och har använts.

23 Levin 1998; Ohlsson & Swärd 1994; Qvarsell 1996. 24 Börjeson 2008, s. 137–138.

(26)

En observation i sammanhanget är därför att samhällets behand-lingsinsatser för unga kriminella verkar vara en spegelbild av den historiskt och kulturellt specifika tidens dominerande ideologi i allmänhet. Därför är det nödvändigt att inte enbart stirra sig blind på vilka behandlingsmetoder som fungerar och inte fungerar för unga med ett kriminellt beteende, utan att också lyfta upp näsan ovanför marknivå och fundera över hur det ekonomiska och poli-tiska samhällsklimatet på det lokala och globala planet hänger samman och påverkar de ungas vardagliga beslutsvägar och livssti-lar. Även om denna utvärdering specifikt rapporterar om öppen-vårdsprogrammet H8 i stadsdelen Rosengård i Malmö under peri-oden 2005–2008 är sannolikt de strukturella faktorerna mer avgö-rande för de ungas framtidsutsikter.26

1.1 Syfte och frågeställningar

Det som framför allt skiljer H8 från tidigare former av institu-tionsvård för unga kriminella i Sverige är att det bedrivs som ett öppenvårdsprogram. Tidigare samhälleliga vårdplaceringar har nästan uteslutande gått ut på att avlägsna och isolera ungdomen från sina föräldrar, syskon och kamrater. Detta eftersom behand-lingstanken historiskt har byggt på idén att roten till asocialt, avvi-kande, kriminellt, sedeslöst och vanartat beteende går att härleda till föräldrarna, syskonen, kamraterna och det omgivande lokal-samhället. De unga som skrivs in på H8 isoleras eller omhändertas oftast inte från sina föräldrar, syskon, kamrater och skola utan vis-tas endast på öppenvårdprogrammet några schemalagda timmar varje vecka. Det finns ett fåtal unga som bor eller har bott i foster-hem eller har eget vårdboende. Jag kommer i rapporten att mer ut-förligt beskriva H8:s verksamhet och de huvudsakliga skillnaderna mellan sluten- och öppenvård.27

Efter att jag hösten 2006 tackade ja till att göra en utvärdering av H8 har jag i dialog med IoF-Rosengård metodiskt och systematiskt

26 Levin 1998.

27 Enligt Socialstyrelsen har slutenvård följande definition: ”hälso- och sjukvård när den ges till pa-tient inskriven vid vårdenhet”; medan öppenvård har följande definition: ”hälso- och sjukvård som inte är sluten vård eller hemsjukvård”. Med andra ord är definitionsskillnaden mellan slutenvård och öppenvård vid och diffus, vilket ger möjlighet till stora variationer i tolkningar av begreppen.

(27)

planerat, samlat in, sammanställt, tolkat och analyserat rapportens innehåll. Detta är en ständigt pågående praktisk och tankemässig process där rapportens syfte har förändrats i takt med att nytt ma-terial samlats in och nya tolkningar gjorts, även om den ligger väl i linje med vad jag och uppdragsgivarna IoF-Rosengård och Brå i Malmö stad kom överens om. Syftet med utvärderingen omfattar i huvudsak tre delområden:

1. Att beskriva utvecklingen och förändringen av H8 sedan star-ten i januari 2005.

2. Att beskriva, diskutera och värdera H8:s förändringsarbete (ART, KSL, nätverksmöten och vardagligt socialt arbete) av de unga med ett kriminellt eller aggressivt beteende.

3. Att redogöra för och analysera de ungas berättelser om hur förändringsarbetet på H8 fungerar och har fungerat.

Rapporten innehåller även teman och ämnesdiskussioner som går att härleda till Hälsa och samhälles profilområden och akademiska ämnesdiscipliner som folkhälsovetenskap, socialt arbete och socio-logi, men de ovannämnda tre är de huvudsakliga. Ett tillägg skall dock göras och det är att berättelser och röster från de unga på H8 och IoF:s personal i Rosengård samt tidigare forskning finns in-sprängda i relevanta avsnitt i hela rapporten.

Följande sex frågeställningar skall besvaras i rapporten:

• Hur har H8 och dess sociala förändringsarbete växt fram och utvecklats sedan starten i januari 2005?

• Vad innefattar IoF:s och H8:s sociala nätverksarbete och nät-verksmöten?

• Vad innebär evidensbaserat socialt arbete, vilka behandlings-metoder fungerar och fungerar inte för kriminella eller aggres-siva unga samt hur förhåller sig H8 till dessa metoder?

• Vilka är de ungas berättelser om H8:s förändringsarbete, d.v.s. ART, H8-teamen, familjeanknytning, fritidsaktiviteter, kam-ratrelationer, KSL, missbruk och vardagligt socialt arbete? • Hur ser brottsstatistiken ut för 35 av de 38 först inskrivna

(28)

unga28

och hur många av dessa har återfallit i kriminalitet un-der och efter H8-interventionen?

• Hur många unga har haft behandlingssammanbrott och av vilken orsak?

28 I samband med den administrativa hanteringen har en ung från 2005 och två unga från 2006 fallit bort från statistiken i bilaga 1, d.v.s. totalt tre unga. Det kan också vara värt att uppmärksam-ma att en av de unga i bilaga 1 skrevs in i januari 2007.

(29)

2 STADSDELEN ROSENGÅRD

OCH VARFÖR SOCIALTJÄNSTEN

STARTADE

ÖPPENVÅRDS-PROGRAMMET H8

Utvecklingen av ungdomars asocialitet och brottslighet är en fråga som engagerat forskare, politiker och allmänhet under hela 1900-talet. Det är ett välkänt faktum att antalet för brott registrerade ungdomar ökat kraftigt under efterkrigstiden. Detta är inte unikt för Sverige utan gäller också i övriga Västeuropa.29

Felipe Estrada

Syftet med kapitlet är att kortfattat redogöra för framväxten av stadsdelen Rosengård, socialtjänstens övergripande ansvar, stadsdelsreformen 1996, bakgrunden till varför socialtjänsten startade öppenvårdsprogrammet H8 och socialtjänstens orga-nisation i Rosengård. Vidare redogör jag för urvalet av unga med ett kriminellt eller aggressivt beteende som skrivs in på H8, om öppnandet av H8 har inneburit minskade vårdkost-nader för stadsdelen samt en avslutande översikt av H8:s strukturerade öppenvårdspaket.

(30)

2.1 Malmö stad och stadsdelen Rosengård

Malmö stad är administrativt indelat i tio stadsdelsförvaltningar. Rosengård, som är en av dessa har en areal på omkring 3,3 km², byggdes till största delen under 1960- och 1970-talen. Stadsdelen består främst av flerfamiljshus med hyresrätter vilka uppfördes som en del av det så kallade miljonprogrammet. I Rosengård bor idag nästan 22 000 invånare och omkring 60 % av dessa är födda i utlandet. Detta kan jämföras med hela Malmö stad där det bor drygt 280 000 invånare varav omkring 28 % är födda i utlandet. I södra delen av Rosengård finns villor och småhus. I norra delen finns en kyrkogård och i nordvästra ett industriområde. Namnet Rosengård kommer av Rosengård lantegendom (Herrgården) och nämns första gången i en köpehandling 1811. Gården har bland annat varit i familjerna Karströms och Kockums ägo.30

Genom åren har befolkningen och situationen i Rosengård föränd-rats. Exempelvis är Herrgården som en gång beboddes av familjer ur dåtidens högre samhällsklasser idag ett av Malmös fattigaste bo-stadsområden. Mot bakgrund av detta och med tanke på segrega-tionen i Malmö och Rosengård, med städer i staden, kan det emel-lanåt uppstå svårhanterliga sociala situationer mellan å ena sidan socialarbetare, hyresvärdar, poliser, hälso- och sjukvårdspersonal eller skolpersonal, och å andra sidan unga eller andra boende. De potentiella kulturkrockarna och missförstånden mellan olika aktö-rer i stadsdelen är en stor utmaning att förhålla sig till för alla verksamma och boende i området.31

2.2 Socialtjänstens övergripande ansvar

Socialtjänsten har ett övergripande ansvar för att alla som vistas i staden har en ekonomisk och social grundtrygghet samt arbetar för att invånarna på ett aktivt sätt skall kunna delta i samhällslivet. I socialtjänstens ansvarsområde ingår mer specifikt IoF, vissa ar-betsmarknadsinsatser, insatser för psykiskt funktionshindrade, handikappfrågor och flyktingmottagning. När det gäller IoF regle-ras arbetsuppgifterna bland annat i SoL, LVU, LVM och Sekre-tesslagen. IoF:s arbetsuppgifter omfattar barn- och ungdomsvård,

30 www.malmo.se.

(31)

stöd åt barnfamiljer, bostadslösa, missbrukarvård, misshandlade kvinnor, familjerådgivning och försörjningsstöd. Sveriges kommu-ner har i regel ansvaret för barn- och ungdomsvården och stadsde-len Rosengårds öppenvårdsprogram H8 hamnar således under denna kategori.32 När det gäller socialtjänstens specifika ansvar för den sociala barnavården står det i SoL att den skall:

• verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,

• i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlig-hetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom,

• med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling, • aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland

barn och ungdom av alkoholhaltiga drycker, andra berus-ningsmedel eller beroendeframkallande medel samt dopnings-medel osv. (SoL).

Bengt Börjeson skriver att lagen medför ”ett mycket stort ansvar för samhället att se till att barn inte lämnas i sticket om deras situa-tion i hemmet är otillfredsställande”.33

Som Börjeson vidare lägger ut texten består svårigheten i att tolka lagen någorlunda samstäm-migt eftersom vad som exempelvis läggs in i värderingen att växa ”upp under trygga och goda förhållanden” skulle kunna variera mellan såväl olika socialbyråer som enskilda socialarbetare.

2.3 Stadsdelsreformen 1996

År 1996 drevs stadsdelsreformen igenom i Malmö stad. Den inne-bar att staden blev indelad i tio administrativa stadsdelar, alla med olika invånare och förutsättningar. Syftet med stadsdelsreformen var att flytta demokratin närmare medborgarna och ge dem större lokalt inflytande. Reformen innebar att samtliga stadsdelar fick en egen SDF och ett eget budgetansvar. Detta innebar bland annat att socialtjänsten och skolorna i Rosengård kom att innefattas i sam-ma budget. Innan stadsdelsreformen hade dessa båda

(32)

ner inget ekonomiskt delansvar. Förändringen innebar bl.a. att skola och socialtjänst, i större omfattning än tidigare, gavs möjlig-het att samarbeta och inte längre kunde skjuta över ärenden, och därmed kostnader, till varandra med argumentet att ”det är ett skolproblem, det får skolan ta hand om” eller ”det är ett socialt problem, det får socialtjänsten ta hand om”.34

2.4 En stadsdel i ekonomisk kris

År 2003 var det ekonomisk kris i stadsdelen Rosengård med stora neddragningar som följd. Även åren före 2003 hade stadsdelen brottats med ett kraftigt ekonomiskt underskott. IoF:s verksamhet redovisade 2003 ett resultat på minus 16 miljoner kronor. Budge-ten överskreds främst inom två delområden: kostnader för bostads- och hemlösa och externa vårdplaceringar för barn och ungdomar.35 IoF köpte vård för barn och ungdomar från HVB, UA36 och SiS. Barn- och ungdomsärenden vid Rosengårds Socialbyrå (se IoF:s or-ganisation – figur 1) handlades före H8:s tillkomst av 10–12 soci-alsekreterare. Förutom SoL:s ramverk saknades en uttalad gemen-sam strategi för vilka insatser som var behandlings- och kostnads-effektivast, vilket gjorde att insatstyperna varierade mellan olika ärenden och flera unga skrevs in på öppenvårdsprogrammet UA och SiS-placerades.37

I dagens evidensfärgade debatt inom socialt arbete om vilka be-handlingsmetoder som fungerar och inte fungerar förbiser man många gånger att de kanske viktigaste strukturella besluten fattas i Riksdagen, på Socialdepartementet eller hos tillsynsmyndigheten Socialstyrelsen. Det är hos dessa högre instanser och tillsynsmyn-digheter som de strukturella ramarna sätts för vilka valmöjligheter som verksamhetsansvariga och socialarbetare på de lokala social-kontoren har för att fatta beslut baserade på beprövad erfarenhet och vetenskaplig kunskap. Därför går det att ifrågasätta statliga utredaren Kerstin Wigzells påstående att det enbart handlar om att

34 Intervju med IoF-personal 070206.

35 Rosengårds stadsdelsfullmäktiges årsanalys 2003.

36 UA är ett öppenvårdsprogram i Malmö stad som arbetar med målgruppen flickor och pojkar 12– 19 år som p.g.a. ett destruktivt beteende och kriminalitet riskerar att placeras på ungdomsinstitution och/eller är i behov av förebyggande åtgärder.

(33)

”Kunskapsbasen för insatser inom socialtjänsten är outvecklad”.38

Verkligheten är många gånger lite mer komplicerad än vad detta påstående ger sken av. Verksamhetsansvariga och socialarbetare, ensamma eller i grupp, fattar med hänsyn till de samhälleliga ra-marna, olika aktörers särintressen, IoF:s budget och SoL beslut om vilka insatser som är lämpligast att sätta in för klienten. Dessa fak-torer sammantaget blir avgörande för om rätt behandling sätts in från första början för klienten. Debatten om huruvida effektivast behandlingsmetod sätts in eller inte skiftar därmed fokus från själ-va behandlingen eller insatsen till myndighetsbesluten före imple-menteringen av behandlingen.39

Det blir därmed också betydelsefullt att diskutera socialarbetarens grad av handlingsutrymme och makt. Det finns dels socialarbetare som upplever sig relativt maktlösa inför omgivande samhällsfakto-rer, dels finns det socialarbetare som uppfattar att de har relativt stort handlingsutrymme att besluta utifrån egna erfarenheter och kunskaper. Skälet till att detta är relevant att diskutera är insikten att den verksamhetsansvarige eller socialarbetaren inte fattar sina beslut i ett rationellt vakuum utan att han eller hon i praktiken måste ta hänsyn till och påverkas av samhälleliga ramvillkor, vård-ideologier, organisationskultur och särintressen i samband med att beslutet i ärendet fattas. Samtidigt som det är centralt att påpeka att det finns strukturella faktorer som ligger utanför den enskilde socialarbetarens kontroll eller möjligheter att direkt påverka är det lika självklart att socialarbetaren bör vara medveten om vilka kon-sekvenser olika insatser leder till.40

Att ha en ung person placerad på SiS-institution eller motsvarande ungdomshem är förenat med stora kostnader – upp till 1,2 miljon kronor per klient och år.41

Det var, som sagt, bland annat för att de externa vårdkostnaderna för UA och SiS hade överskridit budge-ten, som Rosengårds SDF vid årsskiftet 2003/2004 röstade igenom ett åtstramningspaket för IoF i Rosengård. Exempelvis minskade

38 SOU 2008, s. 9.

39 Intervju med IoF-personal 070906; Socialstyrelsen 2006, s. 31–32.

40 Börjeson 2008, s. 112 och 305; Järvinen 2002; Socialstyrelsen 2006, s. 31–32.

(34)

socialtjänsten, och därmed förvaltningen som helhet, sina utgifter genom att dra in nio tjänster (fem från Områdesgruppen vid Famil-jebasen (behandling/insatser) och fyra från B&U vid Socialbyrån (utredande myndighet)).42

Redan innan SDF:s beslut omorganiserades delar av IoF. Exempel-vis fick B&U, där 10–12 socialsekreterare hade arbetat mer eller mindre självständigt med inkommande anmälningar, en ny an-svarsuppdelning och ökad specialisering. Efter omorganisationen bildades två team: dels en Ungdomsgrupp som består av en team-ledare och fyra socialsekreterare som enbart handlägger ärenden med unga som har ett kriminellt eller aggressivt beteende,43 dels ett team som handlägger de övriga barn- och ungdomsärendena. Tan-ken med bildandet av Ungdomsgruppen var att den skulle generera ökad samlad och specialiserad expertis om unga med kriminellt el-ler aggressivt beteende, dessutom skulle urvalet och handläggning-en av de unga bli säkrare och mer samordnat. Idén var att dhandläggning-en nya ansvarsuppdelningen och specialiseringen skulle bidra till att soci-alsekreterarna – i nära samarbete med teamledaren, programansva-rig för H8 och H8-teamen – effektivare skulle kunna prioritera rätt ung person som befinner sig i riskzonen att utveckla en vanemässig kriminalitet.44

Teamledaren säger följande om arbetet med att ut-veckla specialiserad erfarenhetsbaserad kunskap i Ungdomsgrup-pen:

Den nya Ungdomsgruppen har blivit en kunskapsbank och gett oss insikt om hur allvarligt det här egentligen är, eftersom i den här lilla gruppen har man kännedom om varandras ungdomar. Det har betydelse i bedömningen, men det har också betydelse i

42 SDF- och IoF-Rosengård 2004; Sundberg 2006.

43 Det är viktigt att observera att de unga som är eller har varit inskrivna på H8 inte nödvändigtvis är dömda eller lagförda för brott, det kan också vara så att de inskrivna unga har varit misstänkta för olika typer av brott eller har ett aggressivt beteende samt kommer från familjer med tung social problematik. I sammanhanget bör det även uppmärksammas att de unga som är under 15 år inte kan bli dömda eller lagförda för brottet utan endast registrerade som brottsmisstänkta av polisen. En annan notering är att unga som har varit inskrivna vid H8 och blivit 18 år kan dömas till fängelse, vilket gör att deras eventuella brottsaktivitet i stort sett upphör under fängelsevistelsen. När social-tjänsten öppnar en barnavårdsutredning om en ung beaktar myndigheten hela den unges livssitua-tion, exempelvis genom kontakter med föräldrar, polis och skola samt eventuell tidigare utredning av familjen och den unge, innan beslut fattas.

(35)

vad man ska göra och inte göra med helt olika insatser.

I början hade vi lite bekymmer om vilka unga som skulle gå vi-dare till H8, men sedan så bestämde vi att ha det som en ståen-de punkt att ventilera sitt ärenståen-de med kollegerna – att jag har en ungdom som jag tycker ska gå på H8. Vilken av ungdomarna ska vi prioritera? Det är en prioriteringsfråga hela tiden.45

Som ett resultat av den avgränsade målgruppen unga med krimi-nellt eller aggressivt beteende46 kunde Ungdomsgruppen arbeta mer fokuserat. En av socialsekreterarna i Ungdomsgruppen berättar att ”där vi satt tidigare hade vi så många delar som var spridda över-allt, nu fick vi ihop allting i samma organisation. Det gav mycket bättre resultat än det gjorde när vi hade det utspritt på olika stäl-len. Plus att det är en form [H8-manualen, författarens anm.] som det är ganska lätt att arbeta efter”.47 Med andra ord så koncentre-rades expertisen kring unga med ett kriminellt eller aggressivt bete-ende i Socialbyrån på en teamledare och fyra socialsekreterare. Målet var att den sociala kontrollen av och stödet för unga i risk-zonen skulle bli effektivare och mer ändamålsriktigt. En tänkbar brottsförebyggande konsekvens av den nya arbetsfördelningen inom IoF är att barn och ungdomar i riskzonen uppmärksammas tidigare av socialtjänsten, vilket möjligen kan förklara varför det idag (2008/2009) finns något färre grovt kriminellt belastade unga i Rosengård än när H8 startade i januari 2005. När det gäller den nya organisationen på Familjebasen med fokus på unga kriminella återkommer jag till den nedan.48

2.5 Den sociala situationen i Rosengård 2003

Enligt SDF- och IoF-Rosengård skilde sig den sociala situationen i Rosengård markant i början av 2000-talet från tidigare perioder i stadsdelen. Antalet anmälningar till B&U om unga med kriminellt beteende växte på ett sätt som nästintill saknade motstycke i staden

45 Fokusgruppintervju med IoF-personal 070831.

46 Värt att observera är att samtliga unga som är eller har varit inskrivna vid H8 har utländsk bak-grund. Utländsk bakgrund definieras här som att den unge antingen är född utomlands eller att hans eller hennes båda föräldrar är födda utomlands. Jag kommer dock av avgränsningsskäl inte att följa upp etnicitetsfrågan i rapporten.

47 Fokusgruppintervju med IoF-personal 070831.

(36)

i övrigt. Enligt polis och socialtjänst ökade ungdomsbrottsligheten och en begynnande gängbildning kunde skönjas, vilket gjorde att socialtjänsten insåg att något måste göras akut, d.v.s. insatser av olika former som inte innebar externa vårdplaceringar till stora kostnader. SDF- och IoF-Rosengård skriver i verksamhetsdoku-mentet att ”Antalet anmälningar om unga kriminella har ökat mycket under de senaste 5–6 åren. Det finns ett statistiskt samband mellan polisens nedskärningar under dessa år och antalet brott som unga rosengårdsbor begår”.49 Med tanke på att situationen med barn- och ungdomsbrottsligheten i Rosengård blev allt allvarligare valde IoF därför att prioritera arbetet med denna målgrupp.50 I jämförelse med SDF- och IoF-Rosengårds beskrivning av ung-domsbrottsligheten i Rosengård pekar Brå:s kvantitativa beräk-ningar av den svenska ungdomsbrottsligheten generellt i motsatt riktning. I rapporten Ungdomar och brott åren 1995–2005 skriver Brå: ”Generellt har inte andelen ungdomar som uppger att de be-gått någon av de beskrivna brottshandlingarna ökat sedan 1995. Däremot är det flera brottshandlingar som har minskat”.51

Diskre-pansen mellan SDF- och IoF-Rosengårds beskrivning och Brå:s be-räkningar visar sannolikt på stora skillnader i ungas brottsfrekvens mellan Rosengård och generellt i Sverige. Om detta i sin tur beror på att barn och ungdomar i Rosengård är mer kontrollerade och övervakade av stat och kommun än på andra platser eller om det finns andra ekonomiska, kulturella och sociala orsaker som ligger bakom skillnaden har jag inte haft möjlighet att fördjupa mig i.52 Enligt enhetschefen och programansvarig hade det under omkring 30 år vid Familjebasen funnits ett utbrett missnöje med behand-lingsresultaten från externa vårdplaceringar i öppenvården och den slutna ungdomsvården, vilket gjorde att det prekära budgetläget i stadsdelen gav dem möjlighet att starta öppenvårdsprogrammet H8. Det hade också genom bl.a. Rådgivningsgruppens mångåriga sociala öppenvårdsarbete med familjer och unga ackumulerats

49 SDF- och IoF-Rosengård 2004, s. 2. 50 Sundberg 2006.

51 Brå 2006, s. 6.

52 Se även sociologen Sven-Åke Lindgrens (2006) sammanvägning av brottsutvecklingen i Göte-borgsområdet 1975–2004.

(37)

praktiska erfarenheter om vilka påverkansinsatser som fungerar och inte fungerar för unga med ett kriminellt eller aggressivt bete-ende. IoF:s officiella argument och förklaring i två verksamhetsdo-kument (2004 och 2006) för att starta H8 var IoF:s ekonomiska nödläge och en tydlig ökning av ungdomsbrottsligheten i stadsde-len, medan det i praktiken var minst lika viktigt att Familjebasen hade omkring 30 års praktiska erfarenheter och kunskaper av öp-penvårdsarbete för barn och ungdomar samt deras familjer.53

Merparten av de unga med ett kriminellt eller aggressivt beteende som under de två första verksamhetsåren 2005/2006 var inskrivna på H8 ingick bland samma unga som förekom i polisens två kart-läggningsrapporter 2003/2005 om ”kriminella ungdomsgäng”54

och unga som var ”extremt brottsfrekventa”55 i Malmö och Skåne. Programansvarig skriver att: ”Av de först inskrivna 8 ungdomarna, var 6 av dem med på polisens lista över mest brottsaktiva ungdo-mar, med mer än nio brott vardera”.56 Polisens s.k. lista över de omkring 20 mest brottsaktiva unga i Malmö och Skåne figurerade vid tidpunkten (2003–2005) i olika massmediala och politiska sammanhang. H8 började med andra ord att behandla de svåraste fallen av unga kriminella under de två första verksamhetsåren 2005/2006. Detta visar sig också vid en genomgång av statistik över antalet och typen av misstänkta brott för 35 av de 38 först in-skrivna unga på H8. Statistiken visar på att det framför allt var de omkring 15–20 först inskrivna unga som hade börjat internalisera en kriminell livsstil och i flera fall återfallit i brott under och efter inskrivning vid H8. Teamledaren för Ungdomsgruppen säger föl-jande om den dåvarande (2003–2005) sociala situationen:

Faktorer som gjorde att det här systemet kom till var att i poli-sens kartläggning av ungdomar återkom de här listorna med de mest brottsaktiva ungdomarna. Vi kände till den första gruppen också, men vi hade kanske inte gjort insatser. När det kom till dom andra åren kunde vi konstatera – han är insats, han är

53 Intervju med IoF-personal 080515. 54 Länskut Skåne 2003, s. 1. 55 Ibid.

(38)

sats, han är insats. Det var väldigt gott att se det, där var inget vi hade missat. Vi är också snabba och har själva sett att det här har gått över.57

Samtidigt som barn- och ungdomsbrottsligheten ökade i stadsdelen är det dock ”viktigt att observera att den brottslighet som de flesta ungdomar har egen erfarenhet av varken är särskilt allvarlig eller särskilt omfattande”.58 Detta gäller naturligtvis även för stadsdelen Rosengård där det var en relativt liten grupp unga som begick de flesta grova brotten och hade utvecklat en vanemässig kriminalitet. Enligt Jerzy Sarnecki fördelades antalet brottsmisstänkta flickor och pojkar i Sverige 1991 på följande vis: ”Bland pojkar i ålder 15–20 år fanns det 54 individer som misstänktes för fler än femtio brott. Av dessa misstänktes 13 för fler än hundra brott. Bland flickorna var det 7 stycken som misstänktes för fler än 50 brott och ingen som misstänktes för fler än hundra brott”.59

Således är det nödvändigt att poängtera att de unga som är eller har varit in-skrivna på H8 är en mycket liten minoritet av alla unga som växer upp i Rosengård och som inte har ett kriminellt eller aggressivt be-teende.60

57 Fokusgruppintervju med IoF-personal 070831. 58 Sarnecki 1993, s. 11.

59 Ibid, s. 15.

60 Jag är medveten om att jag som forskare och utvärderare också är med och konstruerar fältet om unga kriminella i stadsdelen Rosengård i Malmö stad. Den amerikanske kriminologen Malcolm W. Klein (1995) menar att denna problematik inte går att undvika som forskare och enligt min uppfatt-ning är det bättre att uppmärksamma sociala problem än att låtsas som att de inte existerar.

(39)

37

2.6 _{Socialtjänstens organisation i Rosengård}

Figur 1. Socialtjänstens organisation i stadsdelen Rosengård

I figurens vänstra del finns Socialbyrån (utredande myndighet) där ”Slussen” (två socialsekreterare) och Ungdomsgruppen (en teamle-dare och fyra socialsekreterare61) tar emot anmälningar, öppnar ut-redning, beviljar bistånd och har vårdansvaret för klienten. I figu-rens högra del finns H8 (en programansvarig och sex

61 Enligt teamledaren har antalet socialsekreterare i Ungdomsgruppen ökat från fyra till sex perso-ner fr.o.m. augusti 2007 (epostkorrespondens 080624).

IoF-Rosengård

Socialbyrå

utredande myndighet

Nya Vägvalet Ro-sengård Rådgivningsgrupp Familjebasen behandling/insats Vårdgrupp Hållplats 8 Socialarbetare vid polisen Nätverksgrupp Utredningsenhet Barn och ungdom -”Slussen” -Ungdomsgruppen -Barn & ungdom

Vuxenenhet -Bostadslöshet -Kvinnomisshandel -Missbruk -Psykisk ohälsa 37

2.6 _{Socialtjänstens organisation i Rosengård}

IoF-Rosengård

Socialbyrå

utredande myndighet

2.6 Socialtjänstens organisation i Rosengård

I figurens vänstra del finns Socialbyrån (utredande myndighet) där ”Slussen” (två socialsekreterare) och Ungdomsgruppen (en teamle-dare och fyra socialsekreterare61

) tar emot anmälningar, öppnar ut-redning, beviljar bistånd och har vårdansvaret för klienten. I figu-rens högra del finns H8 (en programansvarig och sex

IoF-Rosengård

Socialbyrå

utredande myndighet

2.6 Socialtjänstens organisation i Rosengård

IoF-Rosengård

Socialbyrå

utredande myndighet

2.6 Socialtjänstens organisation i Rosengård

IoF-Rosengård

Socialbyrå

utredande myndighet

Vuxenenhet -Bostadslöshet -Kvinnomisshandel -Missbruk -Psykisk ohälsa Rosengård 37

2.6 _{Socialtjänstens organisation i Rosengård}

IoF-Rosengård

Socialbyrå

utredande myndighet

2.6 _{Socialtjänstens organisation i Rosengård}

IoF-Rosengård

Socialbyrå

utredande myndighet

2.6 _{Socialtjänstens organisation i Rosengård}

IoF-Rosengård

Socialbyrå

utredande myndighet

2.6 Socialtjänstens organisation i Rosengård

IoF-Rosengård

Socialbyrå

utredande myndighet

Vuxenenhet -Bostadslöshet -Kvinnomisshandel -Missbruk

-Psykisk ohälsa

2.6 Socialtjänstens organisation i Rosengård

61 Enligt teamledaren har antalet socialsekreterare i Ungdomsgruppen ökat från fyra till sex

perso-IoF-Rosengård

Socialbyrå

utredande myndighet

2.6 Socialtjänstens organisation i Rosengård

IoF-Rosengård

Socialbyrå

utredande myndighet

Vuxenenhet -Bostadslöshet -Kvinnomisshandel -Missbruk