2 STADSDELEN ROSENGÅRD OCH VARFÖR
2.7 Eget öppenvårdsprogram
SDF- och IoF-Rosengård skriver följande om behovet av att utifrån nätverkstanken koordinera samverkan kring hemmaplanslösningen H8:
Stadsdelens och socialtjänstens resurser måste koordineras och utnyttjas maximalt i ett prestigelöst samspel. Detta är viktigt av kostnadsskäl, men har också djupa innehållsmässiga vinster för arbetet. I alla delar av stadsdelens verksamheter måste ungdo- marna ses i sitt större sammanhang med hemmet, sin skola och sina fritidsaktiviteter. De flesta ungdomarna har i förlängningen sitt liv i Rosengård, varför det är naturligt att, så långt det är möjligt, arbeta med vårdalternativ och andra insatser i stadsde- len.62
IoF-Rosengård tillsatte i början av 2004 en arbetsgrupp på Famil- jebasens initiativ som började skissa på ett öppenvårdsprogram för barn och ungdomar med en kriminell livsstil eller ett aggressivt be- teende som möjligen hade ett varaktigt missbruk. Från idéplanet till att verksamheten öppnade i början av 2005 gick det omkring tolv månader. Anledningen till att Familjebasen i nära samarbete med Socialbyrån kunde utarbeta ett strukturerat öppenvårdspro- gram inom denna tidsram kan förklaras av Familjebasens praktiska erfarenheter av öppenvård. Dessutom fanns det vid starten av H8
en arbetsmanual i dokumentform som på ett strukturerat och rela- tivt detaljerat sätt angav ramarna för H8:s verksamhet. Enligt soci- alarbetare från B&U och H8 fungerade även arbetsfördelningen mellan enheterna någorlunda bra i praktiken från första början, trots att uppstarten gick relativt snabbt. När enheterna blev mer specialiserade var ambitionen att förhållningssättet till de unga skulle bli enhetligare och kunskapen om urval och insatser fördju- pade.63
Att ett begränsat antal verksamhetsansvariga och socialarbetare inom IoF skulle samarbeta kring de unga på H8 underlättade im- plementeringen av den organisatoriska ansvarsfördelningen mellan B&U och H8. Målgruppen var unga med ett kriminellt eller ag- gressivt beteende. Detta medförde att Ungdomsgruppen på Social- byrån och H8-teamen på Familjebasen redan från början låg rela- tivt nära varandra i förhållningssätt. Enligt enhetschefen vid Famil- jebasen var nyckeln till att H8 kunde fungera från allra första bör- jan att myndighets- och insatsdelarna låg i fas. H8 fungerade enligt enhetschefen av detta skäl hyfsat bra från dag ett.64
Samtidigt som uppstarten av H8 gick relativt snabbt är det viktigt att åter betona att Familjebasen hade egna erfarenheter av öppen- vård och att det lika länge hade funnits diskussioner om möjlighe- terna att få ner de höga externa vårdkostnaderna för barn och ungdomar. De externa vårdplaceringarna hade dessutom inte alltid gett önskat behandlingsresultat och det var många gånger samma barn och ungdomar som förekom i olika utredningar. Enligt en- hetschefen på Familjebasen var en målsättning med H8 att de själ- va skulle klara av så många som möjligt av de tyngst brottsbelasta- de unga på polisens s.k. lista, vilket skulle medföra stora bespa- ringar från externa vårdplaceringar (HVB, UA och SiS-placeringar) i en stadsdel som gick med ekonomiskt underskott.65
För att ytterligare förbättra den interna samordningen kring de unga och intensifiera kommunikationen mellan Familjebasen och
63 Börjeson 2008, s. 86.
64 Fokusgruppintervju med IoF-personal 070831.
Socialbyrån har verksamheten haft kontinuerliga lunchmöten, in- ternat, temadagar, uppföljningsmöten och utbildningar. Under ut- vecklingen av H8 har ett socialt nätverksarbete med den unges pri- vata och professionella nätverk prioriterats samt att konsekvenser- na skulle vara tydliga och verkställas om den unge inte följde den uppgjorda vårdplanen. Detta gällde särskilt de första två verksam- hetsåren (2005/2006) när stadsdelens tyngst brottsbelastade unga var inskrivna. Helhetssynen på den unges livssituation inom IoF och mellan det privata och professionella nätverket betonades ock- så, allt för att öka den sociala kontrollen och stödet kring den unge.66
Programansvarig för H8 och teamledaren för Ungdomsgruppen har sedan starten 2005 haft kontinuerliga möten och telefonkon- takt där potentiellt aktuella barn och ungdomar och andra ärende- frågor har diskuterats fortlöpande och ingående. Programansvarig och teamledaren har dessutom det gemensamma ansvaret för att öppenvårdsresursen används på bästa möjliga sätt. I början av H8 när verksamheten var ett projekt bistod styrgruppen om det upp- stod bekymmer och tveksamheter kring urvalet av unga. Enligt programansvarig fanns styrgruppen när H8 var ett projekt under det första verksamhetsåret (2005), numera fungerar ärenderappor- teringen på H8 som vid övriga enheter inom IoF.67
H8-teamen och Ungdomsgruppen har också haft återkommande halv- och heldagarsseminarier för att diskutera och komma fram till ett gemensamt förhållningssätt med de unga. Det fanns även ef- ter att H8 kommit igång, trots arbetsmanualen och gedigna prak- tiska erfarenheter av öppenvård i organisationen, ett visst organisa- toriskt ”tillitsglapp” mellan socialsekreterare och socialrådgivare som behövde jämkas samman för att enheterna skulle ha ett gemensamt förhållningssätt kring ärendegången. Till en början var inte socialsekreterarna eller socialrådgivarna riktigt klara över hur behandlingsrutinerna kring den unge fungerade. Enligt en social- rådgivare på H8 har det ”gått ifrån något som till en början inte
66 SDF- och IoF-Rosengård 2004. 67 Intervju med IoF-personal 071016.
var riktigt klart till något som har blivit mycket bättre”.68
Detta be- ror enligt socialrådgivaren på att de i och för sig stod på en bra och tydligt strukturerad programgrund, men också för att socialrådgi- varna och socialsekreterarna efter hand har lärt känna varandra allt bättre. Det finns nämligen en viss risk att en specialisering mel- lan utrednings- och behandlingsenheter kan leda till konflikter och spänningar om de inte accepterar varandras arbetsmetoder, för- hållningssätt och beslutsgrunder.69
Den eventuella osäkerhet som till en början fanns i samarbetet mel- lan socialrådgivarna och socialsekreterarna har förbättrats tack vare att de nu känner bättre tillit till varandra. Att kunna lita på varandra i vardagliga beslut kring ett ärende är enligt samma soci- alrådgivare grundläggande för ett bra behandlingsarbete. Social- rådgivaren säger vidare att man i början ”inte riktigt visste vad man kunde lämna över till den andra parten. Man kan ha hur många program och grunddokument som helst, men har man inte tillit till varandra som personer eller kolleger fungerar det inte”.70 Enligt teamledaren för B&U har socialtjänsten efter att H8 öppna- de tagit sig den tiden för att lära känna varandra och förtäta sam- arbetet mellan utrednings- och behandlingsdelen. Detta måste man enligt teamledaren göra för att samarbetet skall fungera. Teamle- daren säger också att det hade stor betydelse att strukturen och ramarna var klara innan H8 öppnade. Personalen visste att de skulle arbeta med unga med ett kriminellt eller aggressivt beteende utifrån en gemensam grundmanual.71
Programansvarig träffar teamledaren för Ungdomsgruppen vid be- hov för att diskutera urval och potentiellt aktuella unga. H8- teamen och Ungdomsgruppen har också kunnat komma med initi- erade synpunkter till sina respektive chefer (programansvarig och teamledaren) i det sociala arbetet med den unge. En fördjupning och specialisering av det interna samarbetet mellan Familjebasen och Socialbyrån var viktig för att urvalet av unga till H8 skulle bli
68 Fokusgruppintervju med IoF-personal 070831. 69 Börjeson 2008, s. 86.
70 Fokusgruppintervju med IoF-personal 070831. 71 Fokusgruppintervju med IoF-personal 070831.
så representativt som möjlig i förhållande till påverkansformen och att organisationens anställda skulle ha ett professionellt förhåll- ningssätt kring olika ärenden. Nätverksmöten har också bidragit till att samsynen och överblicken kring enskilda ärenden har för- djupats.72
Syftet med H8 var och är, som jag tidigare har påpekat i denna rapport, att få ner vårdkostnaderna för IoF:s externa vårdplacer- ingar av barn och ungdomar samt att ge de unga ett alternativ till sin kriminella livsstil. Som jag tidigare också framhållit gav den ekonomiska krisen i stadsdelen samtidigt IoF en öppning att starta ett strukturerat öppenvårdsprogram. Programansvarig vid H8 skri- ver i verksamhetsdokumentet från 2006 att:
Det nya öppenvårdsprogrammet, Hållplats 8, utvecklades vid Familjebasen, i samarbete med Utredningsenhet Barn och Ung- dom. Syftet var att skapa ett flexibelt program, för att minska kostnader i samband med vård för stadsdelens kriminella barn och ungdomar, men ändå ha tillräckligt hög ändamålsenlighet och kvalité i insatserna. Intentionerna i verksamheten betonade flexibilitet, där samverkan och samsyn i stadsdelen, samt hel- hetssyn i ärendehandläggning och utredning tänktes vara cent- ralt.73
Det som kan vara värt att reflektera över i sammanhanget är dock om det är möjligt att minska vårdkostnaderna samtidigt som be- handlingen eller insatsen skall hålla minst lika hög vårdkvalitet. Enligt Socialstyrelsen (i samarbete med Torbjörn Forkby) är skälet till att kommunala hemmaplanslösningar har blivit allt vanligare de två senaste decennierna en ökande professionalisering av social- tjänsten, omfattande kritik mot kostsamma institutionsplaceringar med bristande behandlingseffekter och att sparkraven har ökat på kommunerna sedan den ekonomiska krisen på början av 1990- talet. Här vill jag dock understryka att jag pekar på en allmän trend i det svenska samhället, medan IoF i Rosengård har erfaren- heter av öppenvård med familjer och unga sedan 1970-talet och
72 Intervju med IoF-personal 070814; SDF- och IoF-Rosengård 2004; Sundberg 2006. 73 Sundberg 2006, s. 3.
allt sedan dess har haft en levande diskussion om fördelarna med interna framför externa behandlingsinsatser, även om de också tvingas förhålla sig till de ökade sparkraven för kommunerna. Som så ofta sammanfaller emellertid de vetenskapliga och vårdpedago- giska argumenten med de krasst ekonomiska.74 Socialstyrelsen skri- ver i frågan att:
Sammantaget innebar 1990-talet att ett tämligen expansivt fält av öppenvårdsverksamheter tog form. Det har närmast blivit till ett självklart sätt att agera inom många socialtjänster – att i för- sta hand försöka åstadkomma lösningar med utgångspunkt i egna resurser. Man skulle kunna hävda att 1990-talet inneburit att hemmaplanslösningar närmast blivit till en ”institution” inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. […] Dessa insat- ser spänner över ett stort spektrum – från att utveckla ett all- mänt förebyggande arbete, till att skapa alternativ med syfte att ersätta institutionsvården. Viktiga drivkrafter kan ses i profes- sionaliseringsintressen som verkade för att nya metoder skulle ges utrymme, en omfattande kritik av institutionsvårdens bris- tande effekter, att ”nya” målgrupper lyftes fram och inte minst besparingskrav för offentlig verksamhet.75
Även om dessa strukturella faktorer inte i huvudsak stämmer över- ens med bakgrunden till varför IoF i Rosengård startade ett eget strukturerat öppenvårdsprogram går det trots allt enligt Socialsty- relsen att peka på en generell samhällelig trend där det ökade anta- let hemmaplanslösningar är en följd av ett allt kärvare ekonomiskt klimat för landets kommuner. En observation i sammanhanget är dock att IoF-Rosengårds officiella förklaring i verksamhetsdoku- menten från 2004 och 2006 ligger mer i linje med vad Socialstyrel- sen skriver. Förändringstendensen att starta allt fler hemma- planslösningar för att minska de ekonomiska kostnaderna går in- tressant nog också att avläsa när det gäller olika behandlingsmeto- der. Enligt sexualitetsforskaren Sven-Axel Månsson är trenden att allt oftare använda sig av manualbaserade metoder som ART, KSL och MST också ett sätt att få ner kostnaderna eftersom ”dessa be-
handlingsinsatser redan från början kan designas så att resultaten blir lätta att mäta”.76 Börjeson stödjer och vidareutvecklar tanke- gången:
Den villrådighet som blev följden av kommunernas försök att utveckla ”mellanvården” är den perfekta jordmånen för anam- mandet av mytomspunna metoder som utvecklats utomlands, oftast i USA, och som kommunerna får tillämpa på licensba- sis.77
Efter att IoF:s arbetsgrupp hade utarbetat ett förslag om ett eget öppenvårdsprogram gick de med detta till SDF-Rosengård. Försla- get innebar nyanställningar av sex socialrådgivare (tre team) som skulle ingå i det nya öppenvårdsprogrammet. Detta har också blivit verklighet. Nämnden beslutade om medel för att pröva verksamhe- ten i tre år. Socialrådgivarna skulle systematiskt arbeta med olika varianter av insatser (socialt arbete, ART och KSL) utifrån den unges individuella behov och betraktas som ett komplement till andra påverkansprogram inom IoF. Under perioden oktober till december 2004 planerades innehållet och formerna för verksamhe- ten. Vid rekrytering av personal till H8 lade IoF särskild vikt vid att gruppen skulle vara heterogen beträffande etnicitet och genus samt personlig lämplighet och erfarenhet av arbete med motsva- rande målgrupp. Ett annat viktigt krav var att personalen skulle fungera som en vuxen prosocial förebild eller mentor för den unge och ha god kännedom om rådande ungdomskulturer. Naturligtvis tittade man också på personalens utbildningsnivå även om socio- nomexamen inte var något absolut krav.78
Programmet ligger i linje med Familjebasens övriga verksamhet och intentioner att utveckla nätverksarbete kring aktuella barn, ung- domar och deras familjer. Nätverksarbetet innebär att resurser i den unges privata och professionell nätverk aktiveras, mobiliseras och samordnas. I nätverksarbetet ges den unge och dennes familj ”valmöjligheter” och deras medansvar i behandlingen understryks.
76 Månsson 2007, s. 11–12. 77 Börjeson 2008, s. 127.
Som programansvarig framhåller är ”Stark målinriktning, bred kompetens, flexibelt tänkande och effektivt resursutnyttjande” grundpelare i programmet.79 IoF kunde i skrivelsen till SDF lova att minska kostnaderna för de unga som var inskrivna i H8- programmet, men inte att de kunde rehabilitera alla unga med ett kriminellt beteende i stadsdelen. Det fanns de som fortfarande ofrånkomligen skulle bli föremål för externa vårdinsatser.80
Enligt programansvarig för H8 intensifierades det sedan mer än tio år existerande samarbetet i stadsdelen mellan IoF, skola och närpo- lis. Samtidigt kan det vara på sin plats att uppmärksamma att H8 exempelvis skiljer sig från den kommunövergripande samverkans- insatsen ”Ung och Trygg” i Göteborg som
…är en bred samverkan mellan polis, åklagare, berörda kom- munala förvaltningar och kommunala bostadsföretag med må- let att minska rekrytering till kriminella nätverk. Det handlar om att intensifiera det förebyggande arbetet men framför allt att utveckla arbetet kring ungdom i riskzonen för att utveckla kri- minalitet.81
Det som i huvudsak skiljer de båda insatsformerna åt är att ”Ung och Trygg” inte är ett öppenvårdsprogram och att H8 inte är en kommunövergripande insats eller samverkan kring den unge mel- lan socialtjänst, polis och skola, utan är ett strukturerat öppen- vårdsprogram i stadsdelen Rosengård där IoF har behandlings- och myndighetsansvaret för den unge. Det som förenar insatsformerna är att de involverade myndighetsaktörerna kommunicerar med varandra någorlunda regelbundet och därigenom kan göra relativt snabba och samordnade insatser för unga kriminella. Den kom- munövergripande samverkansformen ”Ung och Trygg” påminner därför mer om SSP som är ett kommunövergripande brotts- och drogförebyggande samverkansforum mellan skola, socialtjänst, po- lis samt fritidsverksamheter i Malmö stad. Det som bl.a. skiljer ”Ung och Trygg” ifrån SSP är att det förra är mer avgränsat till att
79 Sundberg 2006, s. 4. 80 SDF- och IoF-Rosengård 2004. 81 Forkby 2006, s. 7.
förhindra att tonåringar rekryteras till kriminella nätverk, medan det senare är inriktat på att skola, socialtjänst, polis samt fritids- verksamheter skall få en mer heltäckande bild av ungas sociala si- tuation i varje stadsdel.82
När H8 sjösattes var det centralt för IoF att i god nätverksanda förankra verksamheten hos närpolis och skola. Det gällde bland annat att informera närpolis och skola om öppenvårdsprogram- mets syfte, hur H8-teamen och socialsekreterarna arbetade och – efter att den unge hade gett sitt muntliga samtycke – vilka unga som var inskrivna. Även andra i den unges privata och professio- nella nätverk involverades. Vid socialt arbete med unga med ett kriminellt beteende är det centralt att deras privata och professio- nella nätverk kommunicerar och samarbetar för att den unge skall kunna förändra sin sociala situation. Om det blir för stora ”kom- munikationsglapp” mellan den unges privata och professionella nätverk finns det en möjlighet att den unge bibehåller sin kriminel- la livsstil och eventuella missbruk. Ofta har de unga som är in- skrivna vid H8 ett förflutet inom den sociala barnavården vilket gör att de många gånger vet hur de kan kringgå myndighetens so- ciala kontroll om tillfällen uppstår. H8-teamen fungerar som ”kit- tet” i nätverket och har i sitt vardagliga psykosociala arbete som uppgift att kontrollera och stödja så att den unge sköter sig. Unga vid H8 har vid intervjuer berättat att de till en början tyckte att teamet var jobbigt som ständigt tjatade, men att de i efterhand har insett att detta var nödvändigt för att de skulle ändra sitt kriminel- la beteende och tankesätt.
H8-teamen har också som central uppgift att motivera den unge och dennes sociala omgivning genom att tålmodigt påtala fördelar- na med ett liv utan kriminalitet och droger. Det gäller med andra ord för IoF och H8-teamen att övertyga den unge och dennes pri- vata nätverk att de kan tjäna kortsiktigt och långsiktigt på att ingå i öppenvårdsprogrammet. För att lyckas med detta behöver H8- teamen fostra och motivera den unge till att få nya prioriteringar och mål i livet som ligger i linje med majoritetssamhällets normer
och värderingar. När teamet ”jagar på” och håller koll på den unge att sköta sig uppstår samtidigt tillit och förtroende, tack vare att den unge märker att någon bryr sig om och tar henne eller ho- nom på allvar. Detta har också framkommit i mina intervjuer med unga på H8. Samtidigt är det viktigt att uppmärksamma att den unge måste vara motiverad för att gå på H8 och ställs inför ett ak- tivt ”val” om han eller hon vill gå på H8 eller ”välja” ett annat vårdalternativ. Den unge gör naturligtvis inget ”val” i den bemär- kelsen som en kund gör som köper en vara i en butik. Det handlar mer om att den unge gör sitt ”val” inom ramen för ”myndighets- utövningens praktik”.83 Programansvarig menar att H8 är ett ställe att stanna upp på och reflektera men samtidigt början på en resa till något bättre. Därför är det en hållplats. Med andra ord är H8 det första steget bort från en kriminell livsstil och ett eventuellt missbruk.84