4 EN DISKUSSION OM VÄRDET A
5.5 Betydelsen av skola och praktik
Tillsammans med far- och morföräldrar, föräldrar, syskon och kamrater anses förskolan och skolan vara de väsentligaste sociali- sationsagenterna i Sverige och västvärlden. De unga börjar redan tidigt i livet att disciplineras och fostras till arbetsdugliga, hälso- samma och laglydiga medborgare. H8 är ännu ett led i strävan att disciplinera och fostra befolkningen. Och även om föräldrarna of- tast anses vara de primära socialisationsagenterna i vårt samhälle står förskolan och skolan inte långt efter i betydelse.390
I dagens kunskaps- och tjänstesamhälle har dessutom längden på skolgången blivit en allt betydelsefullare social markör för framför allt den resurssvagare delen av befolkningen. De som har god eko- nomi och hög status i samhället har i regel också ett vidare socialt kontaktnätverk som leder till attraktiva arbeten och fortbildnings- möjligheter. Fattiga behöver i större utsträckning mycket bra aka- demiska meriter och språkkunskaper för att inte enbart vara hänvi-
389 Börjeson 2008, s. 114. 390 Giddens 2007, s. 164–166.
sade till att söka tillfälliga låglönearbeten inom servicesektorn eller att riskera hamna i ett långvarigt bidragsberoende.391
Merparten av de ungas föräldrar på H8 befinner sig bland den fat- tiga delen av Sveriges befolkning och är generellt inte heller lika medvetna om betydelsen av att deras barn behöver en konkurrens- kraftig utbildning i likhet med den svenska medelklassen. Vissa bo- ende i Rosengård har givit upp tanken på att ”lyckas” bli en accep- terad del av det svenska samhället efter att ha misslyckats ett oräk- neligt antal gånger med att få en tillsvidareanställning eller bostad i ett annat område i Malmö stad. Andra boende i stadsdelen har fast arbete och känner sig stolta över att bo i stadsdelen.392 När de unga på H8, som i vissa fall har invandrat till Sverige från krigsdrabbade områden först vid tio års ålder, kämpar sig igenom det svenska skolsystemet är det bland annat faktorer som språkliga brister och bekymmersamma hemförhållanden som talar mot att de skall lyck- as i skolan och arbetslivet.
Det är mot denna bakgrund som den sociala situationen för de unga på H8 skall förstås. En del unga har även upplevt att de blivit felaktigt behandlade av myndigheter och skola. Att komma in i det svenska samhället är därför ingen enkel uppgift för merparten av dessa barn och ungdomar. Det är bland annat av detta skäl som denna målgrupp bland behandlare anses vara en av de mest provo- kativa och svåraste att förändra. Enligt Börjeson är barnavårdsar- betet ”bland det svåraste som socialsekreterare ställs inför”.393 I ett samhälle där endast ett fåtal orkar eller vill bry sig tillräckligt mycket om dessa unga kan vänskapen med kriminella kamrater bli mer betydelsefull än den sociala anknytningen till familj, skola och arbete. Tanken med H8 är att interventionen skall vara det första steget bort från en kriminell livsstil, men utanförskapet tar inte all- tid slut här utan fortsätter i vissa fall ända upp i vuxen ålder och kan i vissa fall leda till en kriminell karriär med långvariga fängel- sestraff. För dessa unga är det dock vanligare att de hankar sig
391 Se Herbert J. Gans 1982 [1962] för en lysande diskussion om förhållandet mellan etnicitet och klass.
392 Carlbom 2007; Wacquant 2007. 393 Börjeson 2008, s. 82.
fram med tillfälliga låglönearbeten och olika typer av bidrag. Ett fåtal kommer att gå en helt annan väg och tillhöra medelklassen.394 Jag är medveten om att jag i rapporten intar ett medelsvenskt in- tegrationsperspektiv och att det lika gärna skulle kunna vara så att de unga på H8 är nöjda med sina liv i stadsdelen. Som den ameri- kanske sociologen Robert M. MacIver skrev redan 1931: ”A science [sociologi, författarens anm.] is concerned with the world as it is, an art [socialt arbete, författarens anm.] expresses itself in an endeavor to change something in the world, to add something to it, even to remake it”.395 Som jag tidigare har skrivit i metoddis- kussionen har jag nästintill endast fått de ungas anpassade berättel- ser och i dessa blir det tydligt att de vill förändra sina liv och komma bort från kriminalitet och eventuellt narkotikamissbruk. Studier där forskaren genom deltagande observation försöker komma nära unga kriminella är enligt min uppfattning alldeles för sällsynt förekommande i Sverige. Dessa studier skulle kunna ge mycket värdefulla bidrag för att förbättra de sociala insatserna, ef- tersom forskaren då på ett djupare plan skulle lära känna de unga, deras föräldrar och kamratkrets, d.v.s. få tillträde till de ungas subversiva berättelser och vardagliga sociala världar.396
I förändringsarbetet med de unga på H8 har teamen en nyckelroll som mentorer och ”nexus-team” för att försöka laga ett skadat förtroende för omvärlden. En ung kvinna berättar om sin inte alls ovanliga, men något kaotiska skolgång i nionde klass och på IV- resurs:
Jag går i IV-resurs, jag vet inte vad min klass heter. Jag börjar tänka själv. Jag vill ändå få en utbildning. Jag vill ändå ha en framtid. Den klassen jag började i nu. Från början var det att göra lekar och kolla på film. Göra sådana tråkiga saker. Sedan sa vi till vår lärare att vi ville ha matte och svenska, så vi fick det. Vi börjar ta ansvar själva, jag och min klass. […] Jag skol- kade under hela nian. Jag började i IV-resurs i mitten av förra
394 Lardén 2002, s. 15. 395 MacIver 1931, s. 11. 396 Lalander 2004.
terminen. Den första klassen jag började gå i ville jag inte gå i för jag kände mig ensam. Så jag bytte till min kompis klass och i den klassen var vi först sju stycken – tror jag det var – sedan slutade tre stycken. Vissa som började slutade och vi var bara tre tjejer kvar. Då tyckte jag att det inte var lönt att gå i den klassen så jag slutade. Då började jag för kanske tre veckor se- dan i denna grupp. Den här senaste gruppen är bättre, jag får mer hjälp. Jag tror att det har påverkat mig att jag sköter mig bättre i skolan sedan jag kom in här. När jag kom in på IV- resurs i oktober gick jag inte dit varje dag.397
Som jag tidigare har skrivit handlar det för flera av de unga på H8 inte i första hand om att få godkända betyg i grundskolan eller på IV-programmet utan om att åter börja komma till skolan, sköta sig på rasterna och sitta still på lektionerna. Förra året var IV- programmet det största nationella programmet i Malmö stad, vil- ket visar att detta är ett socialt problem som sträcker sig långt utanför H8:s verksamhet. De unga på H8 är ett mycket litet fåtal av alla de unga i Malmö stad som har fått underkänt i något av grundskolans kärnämnen och som därför är utestängda från vidare möjligheter till teoretiska och praktiska studier vid de nationella programmen. De unga på H8 får vid behov stöd för att förbättra sina studieresultat i grundskolan eller på IV-programmen och i nå- got enstaka fall på ett nationellt program, men de flesta kommer sannolikt inte att få godkänt betyg i kärnämnena under den när- maste tiden och kanske aldrig. Detta gör att de får mycket svårt att hävda sig på arbetsmarknaden, även om de trots detta handikapp kanske kan börja få ordning på sina liv och få en praktikplats på en Lernia-utbildning och därifrån komma vidare in arbetslivet. En del får säkert också arbete genom släktingar och vänner, men det gäller långt ifrån alla.
Jag avslutar avsnittet med en hoppfull berättelse från en ung kvin- na:
Jag har börjat tänka mer på skolan. Jag skolkar mindre och har bättre närvaro. Innan var det så här att jag inte brukade gå till skolan. Jag sket i skolan och var ute med mina vänner och skolkade och sånt. Fast nu sedan jag börjat på H8 har vi snack- at om det och jag har börjat gå mer till lektionerna. För jag tänker mer på skolan. Jag går varje dag till skolan. Tidigare gick jag inte alls till skolan, jag skolkade och sånt. Detta för- ändrades sedan jag kom in på H8. Förändringen gick faktiskt jättesnabbt. Dom har hjälpt mig mycket och sånt.398