Den unges privata och professionella nätverk

Elf och Garphult skriver följande om syftet med en kartläggning av klientens sociala nätverk:

Ett första steg är att överhuvudtaget vara nyfiken på hur hela sammanhanget ser ut runt ett barn, en ungdom eller en familj. Det handlar om att i mötet med en klient förstå situationen ut- ifrån hur det sociala nätverket ser ut. Att ställa frågor om detta sammanhang; vilka viktiga personer finns runt dig, vilka fler känner till hur du har det? Vilka kan du prata med eller få hjälp av? Finns det konflikter mellan andra viktiga personer runt dig som påverkar dig och situationen du befinner dig i.132

Figur 4 nedan visar hur den unges hela privata och professionella nätverk kan se ut i teorin. Nätverkets omfattning varierar från in- divid till individ, men figuren visar trots allt på de tänkbart vikti- gaste aktörerna som kan mobiliseras kring en av de unga på H8. När jag har intervjuat unga (15 personer) på H8 om vilka som har medverkat på deras nätverksmöten har merparten berättat att IoF, skolan, föräldrar och syskon oftast har varit närvarande; medan andra myndighetsföreträdare, kamrater, närpolis, idrottsförening- ar, föreningar, grannar/kvarteret eller hyresvärdar mer sällan eller aldrig har medverkat. Detta har verifierats av de tre nätverksmöten i vilka jag har ingått som observatör. Trots att enhetschefen och programansvarig har berättat för mig att nätverksmötenas fast-

130 Andershed & Andershed 2005; Forsberg & Wallmark 2002 [1998]a och b. 131 Ohlsson & Swärd 1994, s. 62.

ställda struktur gör att antalet aktörer som bör/kan delta är be- gränsat och att H8-teamen har vardaglig nätverkskommunikation med de ungas kamrater och närpolis, finns det enligt min uppfatt- ning inget som hindrar att fler aktörer från den unges privata och professionella nätverk kan mobiliseras till nätverksmötena. Där- emot kan det vara så att den unge och dennes förälder/föräldrar inte vill bjuda in fler eller har begränsat socialt stöd i sitt privata och professionella nätverk, men det är inte samma sak som att des- sa aktörer inte bör/kan komma om de har något att tillföra. Jag har tyvärr inte inom ramen för denna utvärdering haft möjlighet att undersöka hur H8-teamens nätverkskommunikation med ungas kamrater och närpolis ser ut i praktiken.

Ingen av de unga har berättat att kamrater från etablerade krimi- nella nätverk har varit närvarande vid ett nätverksmöte. Skälet till att jag trots detta väljer att ha med kriminella nätverk som en tänkbar ”aktör” i figuren är att det är viktigt att hypotetiskt tänka sig att barn och ungdomar med ett kriminellt beteende på H8 kan ingå i ett sådant sammanhang. Exempelvis har den kommunöver- gripande samverkansformen ”Ung och Trygg” i Göteborg som målsättning att minska rekryteringen av barn och ungdomar till kriminella nätverk.133

Fastän H8 och ”Ung och Trygg” inte har samma målsättning eller uppdrag och att H8-teamen på vardaglig basis påverkar de ungas kamratkrets genom ART och korpfotboll, är det enligt min uppfattning ändå värt att diskutera om H8 i stör- re utsträckning än idag skulle kunna påverka och införliva de ung- as kamratkrets i verksamheten. Detta skulle även kunna gälla andra privata och professionella aktörer och delar av verksamheten än nätverksmöten.

Figur 4. Möjliga ”aktörer” i den unges privata och professionella nätverk

De aktörer i figuren som enligt tidigare forskning antas vara vikti- gast för att den unge skall kunna bryta med sin kriminella livsstil är föräldrarna och kamratkretsen/kriminella nätverk.134 Därför är det viktigt att uppmärksamma att merparten av de unga som jag har intervjuat (15 personer) säger att deras kamrater inte har med- verkat på något nätverksmöte. Detta har jag själv iakttagit vid mina tre observationer av nätverksmöten. Enligt socialrådgivare på H8 kan en anledning till detta bero på att H8-teamen inte längre lika tydligt betonar vikten av kamratmedverkan när de ställer frå- gan till den unge eller att beroende på hur och till vem de ställer frågan till så påverkar detta utfallet. Nu ställer de frågan till den unge som är medveten om att hans eller hennes förälder/föräldrar inte tycker att kamraten är något lämpligt umgänge, vilket gör att de unga många gånger väljer att avstå ifrån att ta med kamra- ten/kamrater. Därför funderar teamen nu på att ställa frågan till

134 Börjeson 2008; Estrada 1999; Hirschi 1969; Ring 1999; Sarnecki 1993; Sutherland & Cressey

Den unge

Skola IoF-Rosengård

Föreningar och hyresvärdar Kriminella nätverk

och kamrater Grannar och kvarteret

Professionella och andra myndigheter

Idrottsföreningar och fri- tidsaktiviteter Närpolis

Föräldrar, sys- kon och släkt

föräldern/föräldrarna som då eventuellt skulle kunna uppmuntra den unge att ta med någon kamrat/kamrater. När jag gjorde en ob- servation av ett förmöte på Familjebasen tonade socialsekreteraren ner betydelsen av kamratmedverkan på det planerade nätverksmö- tet. Socialsekreteraren menade att om den unge skulle ta med en kamrat skulle det vara någon som han kände stort förtroende för och inte någon som eventuellt skulle sprida rykten till andra elever på skolan om att han var inskriven på H8. Socialsekreteraren följer i och för sig nätverksarbetets tankegångar som går ut på att de som närvarar på nätverksmötet skall vara personer som på något sätt står nära den unge, men uppmuntrar heller inte till kamratmedver- kan. Naturligtvis har socialarbetare många gånger ett pressat ar- betsschema, samtidigt är det viktigt att försöka få med personer på nätverksmöten som har en nyckelroll i förändringsarbetet.135

Möjligen kan det vara så att H8 i början av sin verksamhet (2005/2006) i större utsträckning försökte mobilisera de ungas kamratkrets, men att detta är en praktik som åtminstone delvis hade gått förlorad när jag gjorde mina intervjuer och observationer under 2007 och första hälften av 2008. Att H8-teamen bedriver vardagligt socialt arbete med de ungas kamratkrets är inget som utesluter att kamratkretsen skulle kunna medverka på nätverksmö- ten. Resultat från forskning tyder däremot på att om den unges so- ciala band med föräldrarna förstärks, försvagas möjligen den socia- la relationen i motsvarande utsträckning med den kriminella kam- ratkretsen. Den allra bästa preventionen för att den unge inte skall begå kriminella handlingar över huvud taget är följaktligen att han eller hon redan från barnsben har starka sociala band med båda sina föräldrar.136 Sarnecki skriver att:

Knytningen till familjen och hemmet är i detta avseende mycket viktigt. Dels ger den på kort sikt möjligheter till kontroll av de ungas beteende (yttre kontroll) dels skapar det på lång sikt inci- tament till internalisering av normer och utveckling av samvetet (inre kontroll).137

135 Observation av förmöte 080424; Telefonintervju med IoF-personal 080415. 136 Hirschi 1969; Klein & Maxson 2006; Ring 1999.

En förutsättning för att denna premiss skall gälla är naturligtvis att den unge växer upp i en familj som följer majoritetssamhällets normer och inte i en familj som har ett avvikande beteende. Sar- necki skriver vidare om de unga och deras kamratkrets att:

Förebyggande åtgärder gentemot dessa ungdomar bör bl.a. rik- tas in på deras relationer med jämnåriga kamrater. Åtgärder som försvårar deras anknytning till de asociala nätverken är här av stort intresse. Likaså åtgärder som ger eller förstärker deras anknytning till andra typer av nätverk som bygger på aktiviteter som inte är i strid med lagen och andra samhällsnormer.138

Det kan också vara på sin plats att notera, som jag nämner ovan, att flera av de unga på H8 har kvar sin tidigare kamratkrets, men att de tränas i H8 (framför allt genom H8-teamens vardagliga soci- ala arbete och i ART och KSL) på att motstå grupptryck och säga nej till kriminalitet och narkotika (se kap. 5).139 H8 arbetar därmed på ett sätt som skiljer sig ifrån vad aktörerna i samverkansinsatsen ”Ung och Trygg” uppfattar som grunden till den unge Moham- meds (som jag använder som ett exempel för att illustrera skillna- den mellan hur H8 och ”Ung och Trygg” resonerar) kriminella be- teende: ”Det är inte Mohammed som är problemet, utan det är de andra som finns kvar i bostadsområdet, han är själv jagad av sin historia – av den han en gång varit”.140 Till skillnad från ”Ung och Tryggs” tolkning av Mohammeds ”sociala problem” arbetar H8 mer med pedagogiken att ”deras” unga, tillsammans med H8- teamen, skall fungera som prosociala överföringscoacher eller men- torer som påverkar sina kriminella kamrater i önskvärd normativ riktning, snarare än att deras kriminella kamrater skall göra dem till återfallsbrottslingar som i fallet med Mohammed.

Claes Levin skriver om den pedagogiska behandlingstanken att ”Uppfostran förutsatte isolering från hemmet och de fördärvliga städerna som ersattes av anstaltens ordning och disciplin och av

138 Ibid, s. 38.

139 Andershed & Andershed 2005; Ring 1999. 140 Forkby 2006, s. 30.

sysselsättning av moraliska skäl”.141

Med andra ord bryter H8- interventionen i viss utsträckning mot den pedagogiska behand- lingstanken och förordar att den unge skall vara kvar i de ”för- därvliga städerna”. Om H8:s behandlingstanke i detta avseende är en bra eller dålig strategi är omöjligt att redan slå fast eftersom H8 endast har funnits i omkring fyra år. Även om Familjebasen har arbetat med dessa frågor i omkring 30 år har den tidigare verk- samheten inte haft samma avgränsade urval av unga med ett kri- minellt eller aggressivt beteende. Däremot tyder tidigare forskning på att det i vissa fall kan vara svårt för unga som fortfarande um- gås med sina kriminella kamrater att förändra sin kriminella livs- stil. För att visa på denna problematik vill jag citera en socialrådgi- vare som berättar om de ungas behov av ordning och struktur:

Dom [de unga] tycker att det är jätteskönt med fasta rutiner var enda gång. När man börjar en ART-lektion så börjar vi med att skriva upp på tavlan – nu säger vi hej, nu gör vi så, nu gör vi så. Den här tydliga strukturen. Efter ett tag när dom har gått några gånger märker man att dom tycker att det är jätteskönt med den här fasta rutinen. Dom vet exakt vad som ska hända efter punkt 1, punkt 2. Jag brukar stryka över punkterna efterhand, stryker man inte över dom säger dom –nu får du stryka över några punkter. Dom känner sig tryggare och tryggare i den här strukturen. Då har de också mycket lättare att ta till sig vad man ska prata om. Det kan jag känna.142

Berättelsen kan å ena sidan tolkas som den klassiska inneboende motsättningen mellan ”institutionens” inrutade strukturerade ruti- ner och vardagslivets avsaknad av tydliga strukturer, å andra sidan är tanken med öppenvård just att komma bort ifrån denna pro- blematik tack vare att den unge inte avskiljs ifrån sin svårbemäst- rade vardag på ett konstgjort sätt. En central tanke med H8 är att fostra, utbilda och tillhandhålla den unge kognitiva, emotionella och praktiska verktyg för att han eller hon skall kunna klara av vardagslivet utanför H8. Det finns följaktligen, enligt min tolkning, en paradox som går ut på hemmaplanslösningar antas befrämja en

141 Levin 1998, s. 81.

prosocial utveckling för den enskilde unge i jämförelse med sluten ungdomsvård, samtidigt som det finns en relativt stor risk, med hänvisning till tidigare forskning, att den unge får återfall i brott om han eller hon inte bryter med sin kriminella kamratkrets.143

Den norske religionssociologen Pål Repstad ger också ett exempel på varför en institutionslösning kan vara att föredra framför en hem- maplanslösning:

En vistelse på institution kan betraktas som en blandning av ett träningsläger och en semester. Just avbrottet från vardagen kan vara en terapeutisk möjlighet och lämpa sig särskilt väl för dem som lever en kaotisk tillvaro, som har fastnat i tröstlösa rutiner, känner sig förföljda av sociala myndigheter eller trakasseras i skolan.144

Det som jag vill visa med detta exempel är att det är en synnerligen komplicerad fråga om slutenvård eller en hemmaplanslösning är att föredra i det enskilda fallet. Repstads exempel visar att det san- nolikt inte finns några patentlösningar på sociala problem kring unga som begår brott utan att varje enskilt fall måste betraktas som unikt. En annan poäng är att det finns en tendens i samhället att betrakta antingen den ena eller andra lösningen eller metoden som den främsta, men att det i själva verket inte finns en lösning eller en metod som är ”rätt” utan att varje enskilt fall måste utre- das grundligt innan beslut fattas i ärendet. Två exempel på detta som jag har berört är dels den allmänna utvecklingen från sluten- vård till öppenvård, dels prioriteringen inom socialpolitiken och hälso- och sjukvården att befrämja evidensbaserade metoder. Trots att IoF-Rosengård redan arbetar med flexibla lösningar utifrån den unges enskilda vårdbehov och förutsättningar och att H8:s verk- samhetsledning är noga med att betona att de betraktar SiS- placeringar som ett komplement och inte en konkurrerande verk- samhet till H8, behövs det enligt min mening en ständigt levande diskussion om vilka insatser som är lämpligast från fall till fall. För att ytterligare problematisera diskussionen och visa på att IoF-

143 Andreassen 2003; Estrada 1999; Hirschi 1969; Klein & Maxson 2006; Pettersson 2002; Ring 1999; Sarnecki 1993; Sutherland & Cressey 1960.

Rosengård och andra socialförvaltningar i landet har bra stöd för sina hemmaplanslösningar väljer jag att citera Börjeson:

Jag tror trots allt att de största möjligheterna att utveckla det sociala arbetet är att möta ungdomarna där de befinner sig – i olika program inom den öppna socialtjänsten.145

Börjeson hävdar vidare att man generellt inte kan säga att den ena placeringsformen är bättre än den andra utan att detta, som nämnts, måste avgöras i det enskilda fallet och att det allra vikti- gaste är att personalen är engagerad samt att förändringsarbetet är genomtänkt, utarbetat och strukturerat på vetenskapliga och erfa- renhetsbeprövade grunder.146

I mina intervjuer med verksamhetsansvariga och H8-teamen har det framkommit att närpolisen inte deltar lika ofta i nätverksmöten som under de första två åren (2005/2006). IoF-personal ger som huvudsaklig förklaring att de unga som därefter har skrivits in på H8 generellt sett är något mindre kriminellt belastade och att de poliser som kom till mötena under de första två åren patrullerar i mer än en stadsdel, har omplacerats till andra stadsdelar eller har fått nya arbetsuppgifter inom polisväsendet. Detta har sammanta- get lett till att H8-teamen inte alltid har riktigt lika nära eller fre- kvent samarbete med närpolisen och att de unga inte känner sam- ma förtroende för närpolisen. H8:s verksamhetsansvariga säger att detta inte är någon bra utveckling, men menar samtidigt att närpo- lisens allt påtagligare frånvaro är ett resultat av ständiga omorgani- sationer inom poliskåren och att det tar tid för de unga på H8 att lära känna och få tillit till de nya närpoliserna. Enligt enhetschefen på Familjebasen har det skett tre till fyra omorganisationer inom polisväsendet i Malmö sedan H8 öppnade 2005.

En grundläggande tanke med nätverksmöten är att den unge, i dia- log med IoF, väljer ut personer som han eller hon har haft kontakt med sedan en längre tid. Det tar även tid för IoF-personalen att lära känna de nya närpoliserna och vice versa. Närpolisens allt på-

145 Börjeson 2008, s. 136. 146 Ibid, s. 132–137.

tagligare frånvaro vid nätverksmöten uppvägs enligt enhetschefen och programansvarig till stora av att IoF under vissa arbetstimmar i veckan har en socialarbetare stationerad hos närpolisen och H8- teamens vardagliga nätverkskommunikationer med närpolisen. Som jag tidigare har skrivit har jag inte haft möjlighet att gräva djupare i H8-teamens nätverkskommunikationer med närpolisen och de unga kriminellas kamratkrets, men kan trots detta konstate- ra att närpolisens närvaro på nätverksmöten under de första två åren uppfattades som något positivt av H8-teamen. I mina inter- vjuer fanns det dels unga som inte kunde tänka sig ha en polis när- varande på nätverksmötet, dels unga som var något mer positiva. Sociologen Micael Björk ger i artikeln ”Fighting Cynicism” från 2008, som bygger på en etnografisk studie av Göteborgspolisens insatser för att ”hindra nyrekrytering till kriminella gäng” under perioden oktober 2004 t.o.m. oktober 2005,147

en kompletterande förklaring till varför poliser med jämna mellanrum byter stadsdel eller omplaceras med andra arbetsuppgifter. Björk menar att poli- ser som arbetar i stadsdelar med stora sociala problem och gängre- laterat våld periodvis behöver byta stadsdel för att inhämta ny po- sitiv emotionell energi och inte riskera att bli uppgivet cyniska, fa- natiska rättsskipare eller börja hata dess befolkning. Jag citerar här två poliser från Björks studie:

You can’t stay for more than a year in an area where people keep throwing shit at you, where it’s impossible to leave your car without having it getting thrashed. So I had to go someplace else after just one year (II: 103).

During my years on the beat, I got to hate human beings so deeply that I had to find another assignment before I would se- riously hurt some junkie or another. (II: 152).148

Att byta stadsdel eller omplaceras med andra arbetsuppgifter blir således ett sätt för polismannen att inhämta ny positiv emotionell energi för kunna stanna kvar i polisyrket och undvika total cynism. Jag observerade och upplevde liknande arbetsförhållanden, emo-

tioner och tankegångar när jag arbetade på en anstalt i Malmö. Om denna förklaring från Göteborgspolisens enhet för anti- gängbekämpning går att överföra till Malmöpolisen är naturligtvis svårt att veta även om situationen i de båda storstäderna sannolikt är likartad. Hur som helst medför den regelbundna omplaceringen av poliser i socialt utsatta stadsdelar som Rosengård stora svårig- heter att bygga upp ett långsiktigt och varaktigt förtroende mellan närpolis, socialtjänst och de unga.149 Omplacering av poliser gör det svårt att även bygga upp ett hållbart förtroende mellan närpolis och den övriga befolkningen i stadsdelen. En observation i sam- manhanget är att socialtjänst och närpolis i Rosengård sannolikt behöver kommunicera och träffas ännu mer regelbundet för att diskutera ifall det är möjligt att förbättra närpolisens närvaro på nätverksmöten för att på så vis öka deras involvering och synlighet i lokalsamhället. Detta skulle också betyda att polisen skulle kunna få en bättre överblick över inskrivna ungas sociala nätverk samt att de skulle kunna kontrollera och stödja unga som vill lämna ett liv med kriminalitet och missbruk.

Även om H8-teamen skall hjälpa till att återskapa kontakten mel- lan den unge och dennes föräldrar, om den är bristfällig, betonar öppenvårdsprogrammet samtidigt föräldrarnas medansvar att delta i vårdplanering, nätverksmöten och att aktivt följa sitt barns ut- veckling. Den unge förväntas också vara medansvarig i sin vård- planering och i besluten kring sig själv samt införstådd med vilka konsekvenser det får om han eller hon bryter ingånget avtal. H8- teamens sociala nätverksarbete handlar av detta skäl också om att förmå den unge och dennes familj att inse värdet av ”hjälp till självhjälp” för att lösa sina sociala problem.150 Till skillnad från familjerådslag där klienten i stor utsträckning lämnas ”ensam att tillsammans med släkt och vänner göra sin egen vårdplanering, ostörd av myndighetspersoner och behandlare”151 är dock den so- ciala kontrollen i H8:s verksamhet mer programstyrd.152

149 Ibid.

150 Swärd & Starrin 2006 [2000], s. 261. 151 Forsberg & Wallmark 2002 [1998]b, s. 185.

H8-teamens sociala nätverksarbete med den unge och dennes för- äldrar går även ut på att samverka med andra professionella resur- ser i stadsdelen och i Malmö stad. Exempelvis kan Maria Malmö fungera som ett professionellt stöd för de unga som skall sluta med sitt missbruk. De privata och professionella aktörerna i den unges nätverk deltar i nätverksmöten för att den unge skall känna stöd