H8-teamen som prosociala förebilder

Förutom att personalgruppen skulle ha eller få adekvat utbildning i ART, KSL och socialt nätverksarbete, var tanken att de på olika sätt skulle fungera som prosociala förebilder för de unga som skrevs in på H8. Som jag tidigare har framhållit lade IoF även sär- skild vikt vid att gruppen skulle vara heterogen beträffande etnici- tet, genus och utbildning och ha erfarenhet av arbete med motsva- rande målgrupp.

För att visa på den många gånger avgörande betydelsen av att soci- alarbetaren skall kunna fungera som en mentor för den unge väljer jag att citera från den numera klassiska studien Street Corner Soci- ety av William F. Whyte:

Socialarbetarna vars agerande bestämde hemgårdens roll till- hörde en medelklass av icke-italienskt ursprung (huvudsakligen

yankees). Styrelserna för Norton Streets hemgård och Corner- villehemgården utgjordes av yankees ur övre medelklass eller överklass. Hemgårdens styrelse representerade samhällseliten i Eastern City. Före sommaren 1940, då en kvinna från stadsde- len fick en högre befattning på Cornervillehemgården, hade ita- lienare bara kunnat få underordnade positioner såsom special- lärare, kontorister, städare eller fastighetsskötare. Vissa av soci- alarbetarna hade varit så länge som tjugo år i distriktet, men ingen av dem kunde kommunicera på italienska före 1940 då en italiensktalande utan italienskt påbrå anställdes. Socialarbetar- na hade ingen systematisk kunskap om människors sociala bak-

407 Enligt SBU avses med begreppet randomisering ”slumpmässig fördelning av deltagarna mellan grupper i en undersökning. Randomiseringen är förutsättningen för att man med statistiska metoder ska kunna bedöma sannolikheten för att undersökningens resultat uppkommit genom slumpens ver- kan. Randomisering har dessutom förutsättningar att fördela okända störfaktorer (cofounders) lika mellan grupperna samt göra grupperna önskvärt jämförbara i sin sammansättning; slumpen kan dock åstadkomma vissa skillnader. Randomisering utförs t.ex. genom att en dator genererar en slumpmässig sekvens (randomiseringskod) som avgör till vilken av undersökningens olika grupper varje ny deltagare ska föras.” (se även Börjeson 2008, fotnot 4, s. 100; Hydén 2008, s. 7–8).

grund i det italienska hemlandet. Till yttermera visso gjorde de sig inte mycken möda att förstå annat av lokalsamhället än det som kom till dem genom dörren till deras egen institution.408

I sin etnografiska studie av stadsdelen North End i Boston under andra hälften av 1930-talet kommer Whyte fram till att socialarbe- tarna misslyckades med att nå en majoritet av lokalsamhällets unga, eftersom de hade en medelklassbakgrund och endast var in- tresserade av att hjälpa unga som hade uttalade ambitioner att lämna stadsdelen. Enligt Whyte hade socialbyrån haft mycket bätt- re möjligheter att nå de mest behövande eller utsatta unga i stads- delen om de hade haft engagerad personal som dessa på ett eller annat sätt hade kunnat identifiera sig med.

Även om tanken med H8-interventionen går ut på att förändra de ungas beteende och tänkande i normativ riktning, finns det hos da- gens IoF-personal en helt annan medvetenhet om betydelsen av att åtminstone de socialarbetare som arbetar på fältet kan ha en helt avgörande inverkan på de unga. Detta är en viktig lärdom som vi kan dra från Whytes studier. Ett par av de socialrådgivare som ar- betar på H8 har en liknande etnisk och social bakgrund som de unga, vilket gör att det blir enklare för dessa att känna förtroende och tillit till verksamheten. Det är helt enkelt ett sätt överbrygga avståndet mellan två värdesystem. En av svårigheterna med sociala interventioner för unga kriminella har nämligen varit att motivera dem att vilja förändra sin kriminella livsstil. Enligt Börjeson finns det två grundläggande komponenter i förändringsarbetet med unga: dels att motivera dem att delta i ”insatser för att åstadkom- ma förändring”, dels att de skall känna ”tillit till socialarbetar- na”.409 Att motivera de unga att samarbeta med engagerade social- rådgivare som de i vissa fall kan identifiera sig med är ett möjligt sätt att motivera och nå fram till dem. Det finns socialrådgivare som har en annan etnisk och social bakgrund än de unga på H8 och som säkerligen gör ett lika bra arbete, men om H8 inte hade haft en heterogen personalgrupp hade påverkansmöjligheterna sannolikt inte varit lika goda. Därför är det viktigt att den hetero-

gena personalstyrkan bibehålls i alla nuvarande avseenden när det gäller etnicitet, genus och klasstillhörighet.

Nästan samtliga unga som jag intervjuade på H8 hade positiva sa- ker att säga om H8-teamen. Detta har sannolikt inte enbart att göra med att de kunde identifiera sig med socialrådgivarna, men var antagligen en viktig för att inte säga avgörande ingrediens i sammanhanget. Andra faktorer kan vara att personalen är engage- rad i sitt påverkansarbete och att de unga känner att någon verkli- gen bryr sig om dem och tar dem på allvar. En ung man berättar om vem eller vilka som har haft störst påverkan:

De som har påverkat mig mest när det gäller mitt sätt att tänka och min syn på brott och knark är H8-teamet. Mina föräldrar är en hjälp på traven genom att man tänker på dem. Man vill inte se dem [föräldrarna, författarens anm.] ledsna på grund av det. Det är personerna [H8-teamet, författarens anm.] som ar- betar här som betyder mest för att förändra mitt tänkande kring brott och knark snarare än ART och KSL. Teamet pratar på ett vettigt och förnuftigt sätt med en, plus att man under tiden kommer nära dem. Då lyssnar man mer på dem.410

I citatet går det att utläsa att det först och främst är H8-teamet som har haft stor för att inte säga avgörande betydelse för att på- verka den unge mannens tänkande kring kriminalitet och miss- bruk. Att den unge mannen efter intervjun återföll i brott gällande misstanke om misshandel innan han skrevs ut i november 2007 vi- sar samtidigt hur komplex och icke linjär insatsperioden för den unge kan vara. Vårdperioden präglas ofta av både fram- och mot- gångar. Efter utskrivning börjar den verkliga prövningen även om den unge i detta fall hade en relativt ordnad vardag redan innan interventionen. Detta fall visar också ett grundläggande problem med evidensbaserade metoder, nämligen att flera unga på H8 skul- le ha exkluderas från insatsen p.g.a. att de tillhör fel målgrupp i förhållande till metoden. IoF har i stället valt att skriva in de unga kriminella i stadsdelen med tung social problematik som är i störst

behov av vård, i stället för att prioritera den ena behandlingsmeto- den framför den andra. Det finns en flexibilitet inbyggd i verksam- heten där det i första hand gäller att utgå ifrån den unges sociala problematik snarare än den ena eller andra metodens inkluderings- respektive exkluderingskriterier.

Förutom betydelsen av att H8 behåller sin heterogena personal- grupp vill jag citera Börjeson om vikten av att personalen är enga- gerad i sitt arbete:

I en uppföljning av vad omhändertagande och placering i famil- jehem innebar för barnens och för föräldrarnas del, kunde vi visa att det mest avgörande för dessa familjer i kris – detta gäll- de både barnet och föräldrarna – var socialarbetarens engage- mang i och kunskaper om familjens aktuella situation och bak- grund. Fanns detta engagemang var det en mycket gynnsam omständighet, saknades det var detta ett klart negativt fak- tum.411

Börjeson framhåller av detta skäl att socialarbetaren inte bör di- stansera sig allt för mycket från klientens sociala problem. Dessa forskningsresultat går delvis emot annan etablerad forskning och pedagogik som säger att socialarbetaren bör hålla en viss profes- sionell distans till klienten och dennes problematiska situation. Det hela handlar möjligen om vems perspektiv man väljer att anta. Det kan å ena sidan vara så att klienten behöver en viss avlastning från sina problem, å andra sidan kan en del socialarbetare uppleva att denna problembörda blir allt för tung att bära och att de därför fö- redrar att distansera sig i förhållande till klienten. Här finns med andra ord inget definitivt svar om vad som är rätt och fel, även om Börjesons studie kommer fram till att personalens engagemang för klienten var en helt avgörande faktor för familjer i kris.

En ung man ger en målande beskrivning av H8-teamens engage- mang:

Jag är stolt över mina kontaktpersoner här på H8. Jag har fått full hjälp av dem. Min kontaktperson har betytt mer än ART och KSL. Jag har fått full hjälp av honom. Han har gjort allt för mig. Han gjort mycket som jag inte förtjänar faktiskt. Han har sagt ord som har fastnat hos mig och som jag kan gråta över.412

Således berättar merparten av de unga att H8-teamen är engagera- de i sitt vardagliga sociala arbete och har varit till mycket stor hjälp för att förändra deras kriminella tänkande och avvikande be- teende.