BedragHPga
begrepp.
K Q ~
och genas
i hnmmissisk forskning
Gud? fin Ande;sson red
Opuscula Hisroiica CPsaliens~a, ilppsaia 2000,217 s
U.VDER HISTORIKERT Gudrun A3iderssons lednirig har unga forskare sari-Jats till seinin- arier i Uppsala, en verksamhet soin nu ut- Inylilar i antologin Bedrägliga begrtyp. Men iilka begrepp ar det som ar så bedrägliga? Som undercitein avslöjar har seminariet sam- lats luing diskussioner on1 hur kön 1;ontrz ge- nzls ska tollias. I denna bok redovisar tio dolc- torancler sina avhandlingsarbeten utifrån den- ria diskussion under tre teman. i avsnittet om laoppen får studien en ri\~starr med diskussio- nen om jusr kuli ochleller g n u s i forskning- en. Der andra renat behandlar kvinnliga och manliga ideal, till exempel i medicinens varld. Det sista temat - aktörer och argument - han- resar problernatiken art sammanföra de över- gripande idealen med de levande individerna, allt inom genusforsliningens ram.
Arr bolcen har sin grund i serninarieverli- samhet märks då texterna ar \.a1 genomarbeta- de och har eil lioriceilrreraii sammarihållning. Detta syns inre minst i de teoreriska dislrussio- nerna, som frarnsr tycks ha handlat oin joan V a l a c h Scotts och Michei Foucaulrs teorier om nialit. Doktoranderna lmmmer i f r h olilia discipliner, och tematiken kön-genus diskute- ras inom och mellan ämnesgranserna av his- toriker, idéhistorilcer, lirreratur\~etare och et- nologer. Författarna är alla unga vetensliapare soni utan att blinka kririserar älcire forskning. Ert exempel ar blaja Larssons bidrag Ett äaizgs- ligi ysslande med könens ordning. Adedicir~ska tolkrzitlga~ av kroppen vid 1800-taletx mitt. Hon fander sig mot ranken att maii kan se k ~ n e n s tydliga sarsiiiljande efter Thomas La- queurs enlcönsteori för äidre tider. För Lars- SOII al. fackpressens fascination över mensrru-
erande maii och dylikt argumentation nog för att der biologislia könet ar påverkbart av Mi- niat, mora!, arbete med mera. Ett aniiat ex- empel ar Sofia Ling, som i Kz~i?zizligoch manlig Iäkrkorut. Onz "kvachsnlveui" och genw son1 anahtisk kategori, går ernor Joan Scott om kö- nets primära besdelse: " [,alndra faktorer an genus måste k~inila vagas in i analysen om man vill försöka förstå läkares förhållningssiitt rill livacksalveri." (s. 11 I ) . Fcrutom att Ling med detra uttalande ar mer nyanserad an vad flertalet h i n n o - och genusforskare har varit tidigare gällande betydelsen av aniiat an kön (och rill viss del ldass), så har man nu i Sverige Iiommit så lailgt arr man kan kririsera den nyss påbörjade n~aiiiighe~sforskniilgen.
I
&;osser?&
hztsboizdea. Lrieal, iizdiuider och äk- tei7sllap i 1700-tdets Sz~erige har Andreas Marldund rejält med lcritik att leverera till ge- riusforsliarna som arbetar med könens ideal, "Själva tiI@lletdå idealen åberopas och medi- et genom vilket detta sker har ocliså en histo- ria. Iakttagelsen Iåter som en rruisin, mer-i ko~irext och iu-itisk kdlbehandling ersatrs ofta i modern genusforsluiing." (s. 181). Det sonk Marldund vänder sig emor ar de manlighets- marriser som till exenlpel Claes Elienstam och Joiizs Liliquist skapat för hisroriens man. Den förstnämnde slaiver on1 manlig gråt från anti- lien rill romanriken. den sistnämnde om o- manligher i Norden från viiiingatid till 1800- ta!.! Recensenten håller med Markliind i hans kritik, men vill poängrera att båda dessa narnnda texter ar förtjäiisrhlla inre minst då förfatrarna f~rsölcer arbeta på ett i Sverige sa gotr som romt forshingsCalt.Jag vill uppmärlcsamma må av texterna i anroiogin som speciellt iiirressanta. Deii1 ena ar Karin Janssons artikel Bakom nomen.
Kvinnofrid
o ~ h ~ e i ~ ~ ~ s k o n s t r z ~ k t i o i ~ i det tidigrno- denza Sverige. Hennes !commaiide avhandling konimer nog art vara efterfrågad både av ge- nushisroriker och av andra, angelägna art vetamer om brottsoffer i historisk tid. P denna an- tologi & vi möta hennes spännande tankar om normer (föreskrivna uppfattningar) och föreställnii~gar (beskrivaride uppfattningar), och om hur det bakom de doininerande upp- fartningarna finns andra iilstallningar. Det ar för Jansson i denna konflikt av åsikter om det manliga och det iwiilnliga, speciellt i relation tiii våldtäkt, som dramatiska ting kan utläsas. En annan intressant text berör ert annat ämne som behöver mer uppmärksamhet. Det ar Björn Lindegren, som skriver sin avhandling vid Institutionen för kulturantropologi och etnologi. Denna koinmer att handla om poli- tiska identiteter i Zimbabwe, och i Män rege- rar 1nen blod talal: Identitet, genus och släktskap vid tilljättningen av en kvinnlig ndebelehövding i Zimbabwe har han tagit fasta på vad som hander nar en kvinna blir ledare i ert rraditio- neilt maniigr samhälle på 1330-talet.
Trots att antologin ar intressant ar det svårt att se vilken målgrupp som författarna har tänkt sig. sirgitta Kellmark Lindgrens artikel Frdn köör2 till geizus ttbr och retur? och Marika Andrzs text E d ar köizsskillnad? inleder anto- login, och båda skulle kunna användas i iln- dervisningssammailhang. Nar det gäller reste- rande artildar kan der vara svårt att se vem den tänkte läsare ska vara. Opuscula Hisrorica Upsaliensia har som andamal att sprida uni- versitetets forskningsrön, och texterna far helt enkelt ses som en samlad preseritation av någ- ra pågående avhandlingsprojekt, i ett diskus- sionssammanhang utifrån begreppen kön och genus.
Anna W a l k e
I Claes Ekensrams text "En historia om manlig gråt" finnes i Riidd att falla. Stu- dier i sueizsk manlighet (red. C. Eken- stam), Stockholiri, 1938. Jonas Liliequist "Från niding till spratt. En studie i det svenska omanlighetsbegreppets historia från vikingatid till sent 1700-tal" ur Manligt och omaizligt
i
ett historiskt per- spektiv (red. A. IM. Berggren), Stockholm.1999.
RZtteas. En
festsh& till Beng
AT-
h l 0 0
Lars MAnde~sson, Anrza Jansdotter, Bodd
E
B Perssone%
Charlotte Tombjer redNoidic Academic Press, Lund, 2000. 416 s. LUNDK~~ROFESSOIUY BENGT ASKARLOO gick i pension i november år 2050, och då fick han -i ritt tid - denna festshifr. Först slås man av
att detta ar en mycket vaclier bok, och der ar förvisso på siil plats redan av den anledningen att Bengt h k a r l o o bland mycket annat ar en estet. Dessutom ar der lite av en trend, mycket vidkommen, att större omsorg laggs på böck- ers utseende. Så mitt i a11 klagolåt över mins- kade anslag till humaniora, finns har något att glädja sig över; utvecklingen ar i sin zur bero- ende på existensen av välvilliga stiftelser och andra donatorer.
Ordet "rart" har som bekant olika slags innebörd: ratt = ratriglieter, ratt = domstol och ratt = maträtt. Dessa olika innebörder har varit inspirerande för bokens farfattare. Den sistnämnda betydelsen Zierfinns hos h n a - Christina Ulfsparre, som talar om "Att duka ett smörgåsbord för forsitare", och s m ö r g b bordet är vad våra arkiv tillhandahåller särskilt eker informationsteknologins genombrott. Men under detra tema skriver o c k 5 Barbara A Hanalvalt från Ohio State biversiv. Hon skriver mycket instruktivt om hur man ratt skulle uppf6ra sig under en medeltida ban- kett. Uppriktigt sagt verkar det inte ha varit s% roligt, för framför allt skulle bankettdeltagai- na vara tysta.
Nar det gäller rättigheter, har Bengt Sandin slirivit om rart barndom under "barnets år- hundrade", Christina Carlsson 'Werrerberg om livinnors ratt i samband med debatten kring 1929 års gifcermalsbalk, Birgitta Odén om de gamlas rättigheter i ett tusenårig per- spektiv, Yvonne Maria Werner om nordiska katoliker mellan katolsk och nordisk rattsrra- dition samt Ingrid Millbourn om ratten till samarbete utifrån en Kooperativa Förbundet- film från 1944.
vid Carlsson Wetterbergs. Debatten kring ny gifteimalslagsriftning ger många ~~tblicliar, gi- vemis nior maktförhållandet i etc äktenskap men också mot synen på kvinnors lönearbete, mot tidens uppfattning av sedlighet och mot aktenskapsdiskussionens förilållande rill ti- dens rastänkande.
En något speciell rättighet skriver Anna- Brita Lövgren om: "Ratten art färdas fritt". Der ar en nyttig uppsats som klarlägger hur begränsad friheten var före 1860. Spridning av politiska villol'aror skul!e hejdas, och man skulle hindra spioneri och organiseraiidet av uppror. Handeln sliulle kontrolleras, och "Iösr follC' skulle inte få stryka oinlaing. Den plöts- liga stora friheten f6r resande 1860 passar väl in i airreglerandet vid 1800-talets mitt. I själva lagstikningstexten från regeringen De Geer1 Gripenstedr framgår en ovanlig tillfredsstaliei- se med tingens ordning: Passen behövdes inte "under rikets nuvarande inre och yttre trygg- het".
Fyra uppsatser anknyter till Bengt h k a r - loos specialområde, häxforskningen. Bland dem kan särskilt namnas Cacharina Raudve- res "%tvingande tal. Tvång och räd i Den poetiska eddan". Har ar det bland annar verli- ligen fråga om verbalt våld.
Sä kommer fem uppsatser om ratten i juri- disk mening. 31% Osterberg behandlar de svenska närilridemannen under 1600-, 1700- och 1800-talen. Hans Eyvind Naess skriver om en dansk Iwinna som var synnerligen ak- tiv på tinget i Stavanger. Robert I\/Iuchembled visar vilken lång tradition sonl morsluiul!ning har, åtminstone sprdkligt. Görail Rysrad lyfter frain hur både svensliar och finnar använde historiska och rättsliga argument för att inför en internationell publik stödja sin sali i handsfrågan efter första världskriget, och Kjell
A
Modéer har en intressant uppsats, dar han inenar att rattsveiensliapen ar inne i etc skede axr uppbrott från modernismen. Infly- randet frän de humanistiska disciplinerna ar stort. Forskning oin rattskulturer blir mycket viktig, och gränsdragningen mellan rättshis- toria och komparativ ratt blir alitmer suddig.f i l t har dock inte gått att inordna under rubriken "ratt", vilket inte gör de mer udda uppsatserna mindre intressanta. Tamara i< Hareven från University of Deiaware ger eil intressant översikt över den "nya" sociala his- torien, dar Bengt Arikarloo haft en av sina forshiiigs~ilgdpun1iter. Peter Burke skriver om historisk forskning om resor, och Kerstin Sundberg skriver om hur mycket vi lian ut- vinna av tnänniskors uppfattning av landska- pet. Har snuddar hon helt naturligt vid litte- ratur- och konsthistoria. Med stöd av Simon Schama ~ å v i s a r hon också hur engageinang för nationella ernislia niyter lian leda riktigt fel. Martin Heidegger, Carl Gustav Jung, Ge- orges Dumezil och Marc Eloch utgör exem- pel.
In summa: denna boli, liksom många i sarniua gen^, visar att en festskrift inte behö- ver vara en kyrkogård för dammiga uppsacser i byrålådan. Däremot ar det mycket viktigt att existensen av festskriftsuppsatser raddas från A oliuiznighet och glömska.
S.
o.
Historia, krig sch statskonst.
En
viinbok till
Haans-Richard
Böhme.
Kent Zetterbe~x och Gunnar khh'us IdProbus, Stockholm 2000,412 s
FESTSKRIFTER AR EN be~varlig genre. De rytn- mer oka både nödtorftigt uppvärmd skåpmat och nya pikanta anrättningar. Inre sailan spre- tar bidragen åt olika håll. Så icke i den av Kent Zetterberg och Gunnar Aseiius redigerade festskriften rill Klaus-Richard Röhme, Histo- ria, krig och statskonst. Redaktörerna har åstadkommit en tämligen vial sammanhålien volym aven om uppdelningen av de olika bi- dragen pä de tre huvudposterna historia, krig och starslionst ingalunda ar självklar. Kent Zetrerbcrgs bidrag till exempel, Det neutrala Svuiges skuld och ancvai; som ptlacerats under rubriker1 "Statskonst" kunde, som jag ser det, lika g'arna ha förts in under rubriken "Hisro- ria". Visseriigen gör Zetterberg en (positiv)
bedömning av samlingsregeringens agerande under andra +arldslu.iget, men en stor del av texten är en historiografisk genomgång. Mail slculle också kunnat tänka sig en fjärde rubrik, närniigen Arkiv eller möjligen Arkivhistoria. Lågt raknat tre av bidragen behandlar arkiv och arhubildning: Jan Gletes inträngande skildring av Axel Zetterstens nydanande in- satser som arkivman och forskare, Erik Nor- bergs redogörelse för Riksarkivets och lands- arkivens tillkomst och Lars Ericsons studie rörande Krigsarkivets, krigshistoriska avdel- ningens och Gustav Adolf-projektets arkiv- forslmiilgar till stormaktstidens militärhisto- ria i Ostpreussen under 1920-talet.
Nåvai, den vaida indelningen är försvar- bar. \b!ymen haller ihop. Till derta bidrar inte minst att texterna är tämligen ateoretiska. Det som bjuds ar dels ett antai solitt empiriskt grundade redogörelser, dels - som i Bo Huge-
marks, Kent Zetterbergs respektive Hans Zer- termarh bidrag - diskussioner om svensk ut-
rikespolitik ur moraliska och reaipoliriska per- spektiv. Sammanhållande verkar också att fle- ra av artiklarna tidsmässigt anknper till var- andra. f em av de nitton bidragen berör på oli- ka satt svensk stormaktstid: Lars Ericsons ovannämnda studie, Björn Gärherts rikligt och vackert illustrerade artikel om svensk mi- lirar karrering i Preusseri 1625-1635, Sverker Oredssons historiografislca genomgåilg och utvardering av "den nya skolan" inom Karl Xl-forskningen, Magnus Mörners kartlägg- ning av den lilla estniska stadens Viljandi-Fel- lin öden under svensktiden och Stellan
DA!-
grens undersökning av kommersicoilegiets tillkomst år1651.
Me1lanlu.igstiden och an- dra farldskriget behandlas också i fem bidrag. Förurom Hugemarii, Zetterberg och Zerter- mark är det Gunnars Lkselius (se nedan) och Stellan Bojerud som tar sig an dessa ämnen. Den sisti~ämnde avlivar ett antal myter om blixtkriget i Polen1933.
Tio av de nitton bi- dragen faller således inom två ämnesområden. I\/iiii personliga favorit ar Inge Jonsson, Mjter om filtherren, en synnerligen elegant och stilistiskt spänstig redogörelse för llur fair-herrernyten gestaltats i litteraturen. nilin enda invändning mot Jonsson ar att han inte nam- ner Peter Englunds
framställning
med sanlma titel i Föi$t~tenhetens Id~zdrkup, Jag ar också förtjust i Jarl Torbackes analys av hur företrä- dare för försvarsmakten ci11 följd av samhäils- omvandlingen under 1800-talet - då milita- rens narinast självklara dominans allt mer kom att ifrågasättas - väcktes riil medvetenhetom det nödvändiga i att aktivt delta i den po- litiska opinionsbildningen. Torbaclce visar hur militaren efter de reformer av tiyckfiihe- ren som följde på statskuppen 1809 började verka via pressen; före första i~aridskriget s5g ett tjugotal periodica med militär bakgrund dagens ijus. Enligt Torbacke följde militärens argumentation i media i huv~~dsaic tre l-~uvud- linjer: intern information och hcldig utbild- ning syfiande till att vidmakthzila officerskår- ens yrkesmässiga Ircmpetens, omsorg om de enskilda
soldaternas
allmänna bildning och sysselsättning på fritiden samt plädering för en ny princip för arméorgailisation och man- skapsrei~~tering. Trots den omfattande medi- ala aktiviteten rnisslyclades den militära opi- nionsbildningen. Ert annat intresseväckande bidrag, som också behandlar ett misslyckan- de, är Gunnar Ihselius' Under~ättelsetjanst som civiliieringrprojekt. Anteckningur om den sovje- tiska Qster$o$ottaiz under mellunkrigsti~Ielz. Aselius problematiserar den gängse bilden av Röda arméns plitiska kommissarier som ide- ologiska vakthundar och visar att deras verk- samhet inte i första hand handlade om att sprida samhailslojalitet och ö\~ervaka eventu- ella fiender utan orn att "på kort tid förmedla den industriella civilisationens Xeia q-tm och levnadssätt till massorna':, ett projekt som 1949 inte gett önskvärt resultat. &nu ett minnesvärt misslyckande skildras a\7Wiihe1m Carlgren, Han redovisar de många turerna i statsminisrern Hjalmar Flammarskiölds död- födda försök att agera fredsmäklare under för- sta världskriget. Carigren presenterar en sida av Eammarskiölds verksamhet som tidigare inte varit kand, åtminstone inte för rrnder- tecknad. Beklagligt nog kopplar han inte ihopHainmarskiölds fallerade fredsprojekt med de likaledes misslyclckailde förhandlingarna nied England rörande livsmedelsimport \-id sam- ma tid. Det hade varit intressant att se oin det fanns något samband.
I syfte att inte verlc~ alltfór lokalpatriotisk har jag valt att inte närmre gå in p i Sverker Oredssons artilckel LiuskrL1Je;i hos /<ar/ -XI(- foi.skvziizge~zs "nya skola" eller Göran Rystads fascinerande redogörelse för dåvarande vice- presidentens L p d o n B Johnson besök i Fin- land 1963 och den anlerikanska installilingen till Finlands neutralitet. Jag ltan dock inte un- danhalla läsaren Oredssons x-aifunna och, i mitt tycke, \;algrundade omdöme om "den nya skolan": "Min för ämnet specifika siutsats blir art 'den nya sliolan' inom Karl 'Xi-forsk- ningen, namngiven för 90 år sedan, represen- terar en återvändsgränd som varit lång".
I festskiftens förord uttrycker Bo Wuldr förhoppningen att bidragen skall "kunna roa och stimulera såval Klalis-Richard som andra tilltänkta läsare". Der ar bara att konsratera act f~rhoppningen infriais.
Lars M Anderssojan
Medeltida
naaih~niskox;
ett
posásztt-
galleri.
Bzrgztta Kzwtén-Lzndhe;~
Historiska media, Idund 2000. 232 sidor.
~IEDELTIDENS MORER iiiixxs i dessa dagar bra mycket mindre mörlct an för bara ett par decennier sedan. Deil långa och mångsldftan- de period som gamle Petrarca pä 1300-talet hoppades s k ~ ~ l l e utgöra e11 mellantid melian den av honom beundrade antiken och den begynnande renässansen har nästan blivit po- pulär. Atirr döma av floran av medeltidsfören- ingar, medeltidstemadagar, Jan Guillous ro- maner, inspelningar av Hiidegards av Bingen kompositioner m.m. finns det en viss efterfrå- gan på material för att studera medeltida lix Detta leder oss in på frågor om vilka sldftande betydelser inedeltideil kan ha för dagens man- niskor, som gör perioden iniressant och ange-
lagen. Så har till exempel Umberto Eco - sj&,
en välbekailr förmedlare axr populiira medel- tidsbilder - försöki dela in våra medeltids- uppfattningar i ett flertal kategorier: bas f ö ~ nationell identitet, motgift mor det moderna, romantik etc.
i kulturskribenten Birgiira Kurtén-Lind- bergs fall fungerar medeltiden snarasi som er. tacksam fond för tidlösa psykologiska tolli- riiiiga~ Hon säger sig ha som mål med sin bok att belysa den större h;storien genom indivi- den. Huruvida hon verldigen gör så är en ap- pen fråga, men hon presenterar dock tjiigc personportrart dar hon låter ett antal kyr1ro.- man, abbedissor, poeter, kungligheter och en köpman passera reyr. Tonviliten ligger på högnledeltiden, framför allt 11 00-takt, och flera av de personligheter som presenteras hade nara förbindelser med varandra. Princi- pen för ~irvalet tycks vara a n visa hur den ro- mersk-kristna civilisatioil soin föndtades a\, J/asteuropas feodalsamhalle blomstrade och Letade sig mor Europas utkanter i norr och i söder. Det betyder att relativt konturlösa indi- vider som Erik den Helige och Johanna av Si- cilien sarrisas nled bjässar sonr Bernhard av Claii~aux och Vilhelrn Erövraren fsr villias personligheter källmaterialet tillåter yvigarr tolkningar. Mest intressanta blir portratteii av intellelituella gestaiter som efieriainnat ett ymnigt stoff av brev och shifter. Så ges det motsagelsefulIa och plägade förhslandet mel- lan Abelard och Heloise en iricressant psyko- logisli tolkning.
Boken ar uttalat popularhistorisk; författa- ren poängterar att hon inte egeiltligen har ambitionen art bidra med någoilting veteil- skapligt riytt, utan att med hjäip av för lian- den varande litterarur och källpubliltai-ioner journalistiskt presentera sitt galleri av färgstar- ka medeltidsmänniskoc Zn sådan program- hrldaring har sina fördelar och risker. Boken ar ~;alsiu.iven och lättflytaide, och som en fiir- sta introdulirion till kultur- och idéhistoriskt viktiga gestalter som Petrarca och Abibélard kan boken ella sin funktion. Sanningen äi att se- riös medeltidsforslu~ing i Sverige idag ar ert
mer a11 tunnsått Mr, och försök av "icke- proffs" att levandegöra tiden bör mötas av res- pekt. å andra sidan kan en del avsnitt ge in- trycket av viss ytlighet. En så inspirerande
fi-
gur som Rikard Lejonhjärta framstår i texten som en ramiigen grund gestalt. Over huvud taget kunde man önskat en lit-e mer ingående förklaring av vissa politisk-historiska och aven socioekonorniska skeenden, vilka i boken ten- derar att reduceras till en för den oskolade la- saren förbryllande fond för de personligheter som beträder scenen. Ur den synvinkeln kan författaren knappast sagas nå upp till den ut- talade måisattningen, att belysa den större his- torien genom den enskilda människans grod- perspelitiv.Hans Higeïdal
Regiondgeschichte
in
Europa. Mer-
hoden
und
Eariige der
~orschuaa~
zum
"ns
bis
19.
Ij&rhwdert.
St&n Bmkemiek &Axel Fliigel (hd Ferdinand Schöning Verlag, 200G. 297 s. F O R ~ L L A N D E T MELLAN regional historia och
tematisk forsiining diskuteras av historiker Sån en rad europeiska länder i antologin Regi- onalgeschichte in Europa. Antologin ar resulta- tet av en koilferens som syfiade till att llarläg- ga genrens: gemensamma problem, interdis- cipiinara ansatser och nationella traditioner. Regionaihlstoria kan givetvis definieras på oli- ka sätt. En förenklad definition är att fastslå att det helt enkelt handlar om en regions his- toria. Stefin B?*akensieks historiografiska ge- nomgång, Regionalgeschichte als Sozialgescich- te, visar emellertid att regiondhistoria ar mycket mer komplext an så. Traditionen från Anndesskolans många regionda studier inne- bar att inflytandet från geografiämnet var be- tydande, medan den regiondhistoria som ut- vecklades med utgångspunkt från Cambrid- gesgruppens demografiska och sociologiska forskning, medförde att socialhistoria och lo- kdhisroria knöts samman. Den stora vågen av historisk antropologi och mikrohistoria under
innebar att deii traditionella regional- och lo- kalhistoriska forshinge11 ifrågasattes. Rent dlmänt konstateras att regional- och lokalhis- toria inte har ha5 någon hög vetenskaplig sta- tus under
1380-
och 1990-talen. Den har inte ansetts vara intressant och lairiken har klar- gjorts genom konstaterandet att den veteil- skaplige historikern studerar problem och fö- reteelser som existerar i ett lokalt samhälle, men aldrig det lokala samhallet i sig. Histori- h r studerar således olika rnikrohistoriska in- tressanta problem och företeelser i lokalsam- hällen och regioner. Det som går förlorat är da ofta helheten, kombinationerna av olika för- hållandeil, i en region eller ett lokalsamhalle. Frågan sralis dock envist av flera av antologins förfatrare oin inte regioner, lokalsamhallen, by11 om. trots allt inte betyder någonting i sig, och särskilt för ddre tid. Weiner i1*oJ?bach dis- kuterar på ett intressanr satt förhåiiander mel- lan mikrohistoria och Iolialhistoria i sitt bi- drag Von der Do&eschichte zuï Mikmhistoiie: Z.anfonnationen in der Historik ,,kleilzster Teilchen':
Han konstaterar efter en synnerli- gen grundlig genomgång av de miiuohistoris- ka angreppssatten i Ginzburgs och Mediclis arbeten, och i anslutning till Otto Ulbricht, att trots allt- ar det så arr "mikrohistorikern sysslar med mycket av det som lokdhistoriker alltid gjort". För deil som vill hrdjupa sig yt- terligare i den tyska begreppshistoriska dis- kussionen relrommenderas denna innehåilsri- ka antologi.I
antologin har också getts plats för bidrag angående regiondhistoriens nuiäge i Spanien, Storbritannien, Frankrike, Tjeck- ien, Holland, Schweiz och Ryssland. De nordiska Iärnderna är tyvärr inte represeritera- de, men borde förstås ha varit det, särskilt med tanke den starka lokalhisrorislra rradieio- ilen och det stora intresset för mikrohistoria i de nordiska länderna.Bauer>
Gutshof
und
K6aaigsmachto
Die estnischen 3auern in
LLvlmd
m t e r
polnischer und s ~ h ~ e d a ~ ~ h e p
Ederrschaff
1561-1650.
Ju~gen Hyde
Bohlau Verlag, 2000. s 377
DET FIAGL~R INTE N inträngande studier orn förhållandena för bondebefolliningen ullder storgodsen i Saitikiim, Ryssland eller Polen- Litauen. Den i Warsza\ira verksamme histori- kern Jurgen Heyde har einellertid i denna stu- die undersökt godsdriften i Livland bade un- der polsk och svensk överhöghet. Det är fram- förallt en rad polska kronogods, så kallade starosmas, som utforskats. ELI del av dessa förvaltningsgods uppfördes under den %ska ordens tid i området. Under den polska perio- d e r ~ skedde en expansion av godsdrifren och också en ökning av nya godsanlaggningar. En intressant iakttagelse ar art flera av dessa gam- la föi~altningsgods vandrade vidare till svensli högadel under den svenska perioden. Från den svenska riden finns ett relativt detaljerat liallmaterial angående godsens elionomi och drift arr tillgå. Ingående beskriver i-ie!.de sror- godsdriften vid ett antal polslia starosmras, vid h e l Oxenstiernas storgods i södra Livland, cch för ett privat adelsgods i 'deinrich von Tieseililausens ägo. Några axr hans intressanra jämförande resultat ar att storgodsdriiien byggde på bondebrukens produktion och att den egna godsdriften på fönraltningsgodsen var ytterst begränsad. På det privata adelsgod- set var daremot både det egna jordbruker och andra inliomstbringande verlisamheter bety- dande.
FIeyde diskuterar ingående böndernas för- hållaildeil, livegenskap och rättsliga stallning. Det framkommer b1.a. att flylir från gårdarna österut till Ryssland inte alls var ovanligt. Uppgifier om att hundratals bönder flytt iväg förekommer i kallorna. Det verkar att lia varit ect srort problem att gårdarna tid eker annan ödelades. Under Gustav
II
Adoifs tid finns det sical att tala om en bondebeskyddande politik, var sfie var att avskaffa adelns jurisdiktionnuer bönderna, gårdsratten, och upphäva liv- egenskapen. Weyde menar dock att denna po- litik relativt snabbt förändrades och den in- hemska baltiska adeln flyttade fram sina posi- tioner. På 1650-talet övergavs den bondebe- sls.ddande politiken steg för steg, och en v d - lig skiljeiiiije gick rnellxn förhallandena för bönderna i det svenska riket och h r bönderna i de baltiska provinserna.
Hejdes studie som ar detaljerad och inne- hallsrik belyser nycliet val böndernas, gods- herrarnas och den statliga förvaltningens pro- blem i Baltikum under cn period som karak- cariserades av krig och ilödåi- St~idien ger upphov till flera frågor och spekulationer. Det tycks ha funiiits en stor kontinuitet och trög- het i hela förvaltilingen av provinsen, både ~ n d e r den polska och svenska perioden. Maktutövandet tycks ocliså i stort seti- ha byggt på en rudimentär kontroll över bi.a. f6rvaitningsgodse11 och dessutom försök att hålla igång en helt basal agrar
Under den polska perioden gick överskotret från kronogodsen till att fullfölja uppgiften, militär liontroll av terriroriet, inga inkomster gick till Polen. De stora inkomsterna från den luckrariva spannmålsexporten användes såle- des i provinsen, men till vilken nyrta?
Kersti~z Sundberg
Ride4s~konsmi
i Norge fra re-
formasjons"den
og
frmn
mot
n640.
Tor
Weidliq
Oslo, 1398. Uni~rersitersforlaget. 652 sidor. i D r ~OCH ~ST%RIGE ~ ~fanns under den [i- ~ c digmoderna perioden en efter europeiska mått matt fåtalig adel. Att denna grupp funnits ai;
emellertid, ingen överraskning och den har uppmärlsamniats alltmer av forskare under de senaste decennierna. När adel diskuteras ar det dock i sammanhanget lätt att farglömma att den oldenburgska statsbildningen omfatta- de fler landområden an Danmarkoch de tyslca hertigdömena - aven i Norge levde och verlia- de en adel. Medvetandet orn adelns nian~aro i
Norge har dock inte alltid varit särdeles stark; nrärtom förefaller flera forskare ha rrott att adeln 'vissnade bort' eker reformationen.
Därför ar Tor Weidlings avl~andling synner- ligen förtjänstiiiii i der att den nyanserar synen på Norges tidigmoderna elit. Weidiing har ge- nomför~ en lrartlaggning av den norska adeln under perioden fkån reformarionen till 1660. Denna dammsugning av ofta ganska spröda käilar har givit värdefulla resultat. Den norska adeln var visserligen, f6ga förvånande, liten till sin numerär. \J7eidling kan dock korrigera ti- digare forskare som underskrattat den norska adelns betydelse och numerär alltför mycket. Därefter arbetar Weidiing utifIåil ert antal fall- studier ( h e r Jensen, Peder hersen, Claua Broclrenhuus, Peder Hansen, Hans Pedersen och Gunde Lange) för att diskutera centrala temata. Decca medför naturligtvis metodiska problem beträffande representativitet och av- saknaden av adelslwinnor är en besvärande omständighet. Författaren är medveten om dessa svagheter resonerar kring dessa.
Ett centralt teina i avhandlingen galler adelns verksamhet inom oiika naringaii Det förelåg inget hinder för den norska adeln mot att ~lröva handel. Tvartom kunde kunde adein utnyctja vissa privilegier för att uppnä konkurrensfördelar gentemot sina ofrälse konkurrenter. Adeln återfinns också inom en mängd olika näringar säsom timmerhandel och sågverk, fiske, gruvhantering, valfångst, skeppsbyggeri, rederier och der danska osrin- diska kompaniet. Inom adein kombinerades ofta olika näringsinriktningar och adelsmäns olika liandelsintressen kunde växa till formli- ga konglomerat. Vireidiing undersöker också den norska adelns agerade på vad han kallar den dansk-tyska iånemarlinaden, dvs den kre- ditverksamhet som bedrevs i Danïnarlc och norra Tyskland. Den norska adelns livaktiga merkantila verksainhet ar ett viktigt korrektiv till de forskare som ibland vill överdriva adelns avstånd från handel och industriell verksamhet. Dec är således kännetecknande för den ilorska adelns inställning att den i pe- titioner till kungen vädjade om att villkoren
för clilia former av handel skulle förbättras. Weidling viil emellertid inte tolka adelns age- rande utifrån ett weberianskt perspektiv, trots lilara kalvinistiska insiag bland adeln. Han undersrryker 'vi kan t v g r lroilkludere med ar adeleri ikke var besjelet med noen kapitaiis- tisk and i webersk forstand. Formålet med produksjonen var antagelig forst og fretilst å
oppnå materielle verdier'. (s.398)
Undersöknirigsperioden är emellertid inre ett monolitiskt block och Wiei$ling visar hur olika konjunkturer förändrade adelns ekono- miska verksamheter. Ett vissr fjärmande från olika näringsgrenar kan ocliså skcnjas. S5lun- da upphörde i princip sillfisket omkring 1590 iochmed sillens försvinnande. Från 1630 och dareker arrenderade adeln dessutom ut sina sågverk i allt högre grad istäiiet för att driva dessa i egen regi. Jordbruket emel- lerrid inte denna unreciding a\. adlig disranse- ring. Istdiet f6refdler den norska adeln ha äg- riat allt större energi åt jordbruk fra11 1620- talet och framåt. Weidlings kapitel oin adligt jordägande oc1-1 adlig godsdrift uilderstryker också den nara kontakten mellan adliga gods- ägare och deras fogdar.
CVeidling diskuterar aveil adelns, främst adelsmannens, utbildning. Mär spåras en markant höjning av utbildningsnivån från 1500-talet till 1600-talet. Omkring 1640 er- höll mer an hälften av alla unga norska adels- män en universitetsutbildning. De utlandsre- sor som i sa hög grad x-ar en del a\, denna adli- ga utbildningskuftur var viktiga, ehuru fruli- iansviarr kostsan~ma, även för den norska adeln. Detra berör naturligtvis även adelns alltmer markerade roll som ambetsadel och det allt större beroendet av kronan.
Många norska adelsman innehade lan från kronan och dessa länsinnehav kunde bidra till art bygga upp adliga komplex av egendomar och affarsrörelser. Derta forandrades under 1600-talet nar det blex, allt svårare att kombi- nera en karriär i kungens tjänst med privata affarsprojekt. Personlig närvaro blev också alltmer viktig för arr kunna inneha ämbeten. Denna trend förändrade således p5 sikt den
norslca adelns utseende uilder 1600-talet. Weidiing saminaiifattar att 'den nc.rslie adelen på 1600-cailet l iiieget sror grad var e11 tjeries- teadei' (s. 155). Den ökade centrdiserifigeil under 1600-talet resulterade emellertid inte i en ökad administration i Norge, nartom minskade a n d e t ambeteil. Den i-ïg so111 stod öppen för norska adelsrnäïi blev i allc högre grad den växailde danska armen. Liksom den sveiislia adeln
genomgick
aven den norska eil nlilitariseriilg under 1600-talet.IWeidliiig rar axren upp konsumtionsinöns- ter inom adeln i korta avsiiitr om adiigr bok- sainlaiide, adlig kiadedräkr, byggenskap samt gävor till kyrlcaai;. Fian disliuterar kostnadertia för de syilneriigeil dybara iitlandsresoma. I Sverige har adlig korisuintion studerats av Margareta Reveta och \YTeidling hade med fördel liunnar ta del axr hennes resultat för arr kunna vidga sin diskussioil.
Generellt sett ar K'eidlings arbete impoiie- raiide och det har goda förutsatrningar art bli ett standardverk iriom sitt omrMe. Framstail- ilingen liade dock ytterligare kunilar berikas genom acr de11 norska adeln i högre grad sarres in i ert interilationellr sammanhang. Saiedes hade fler jämförelser med den svenslia och tyska adeln rarit värdefulla. Har s h a r man exempelvis Jan Samueisoli vars vikriga arbete om den svenslia adelii under l joo-talet kun- de ha givit beiysande jamförelsepunliter. Arr en dolrtorsavhandli~~g inte kaii racka allr ar emellertid ilaruriigr och Weidiing kall i nlåiiga avseeiiden sagas vara nog så heltackan- de - trots ert sprött forsluiingslage och ännu sprödare kallor.
Fabiitn Persson
A
Revolatien from
i%5o.a,-?
The
Po-
31ier
State
of
I6&
and
17th
Ceneuqr
Leon Jpspeisen
ed
Odense Uiiiveisin. Pre.s 2060 383 5
?'LLI BQCICER w sin historia. Deiiila har det i hös grad. Vid Nordislia bistorilicrmötet i Odense i 984 var ett hux-udtema "l\/idiista-
tei-iiMilitärstaren i Sliandiilavie~i under 1502- och 1600-taleii". Har [öddes taillten på att forslmingen oin detta tema skulle fortsatta som etr interskandiilaviskr projekt. Iilitlaiivet togs ai- professorema Sven A Nilsson ocli E Ladewig Petersen. Den f ~ r r e ar iu den soin mer an någon annan talat om stormakrstidens Sverige som en rnilirarscat.
De som skulie arföra arbetet var Leon Jcs- persen, Rigsarkivet, i<öpenhamii, Jan Linde- grez-i, Uppsala, Nils FrikVillstrand, &o, samt b',ysreiri Rian, Osio. Tanken har varir art be- haiidla teniaii över nationella granslinjer och att i hög grad vanda sig till en icke-nordisli publik. I930 hölls en form av slutsei~linari- um. Der har medfört at: i litteraturiisran fiiiris få verk med efter 1931. Emellertid har iiiget bidrag hån Jail Lindegren inkommit, uran det enda sveriska bidraget till
volymen
besrår i der porträtt, som urgör omslaget riil boken, iiärnligeii boildeståiidets raiman Per Ohissoii, målad av David iaöcker Ehrenstrahi 1686.Det ar givenris illa att ingeil fiail Sverige bi-
dragit
ii11 att teciina den tid, då Sverige i nög grad var dominerande i Norden. Nu ar der emellcrrid skickliga historiker som har slu-ivit, vil!iet innebar atr det andå ges eii totalbi!d av Norden under de11 tid det ar fraga om, och der rör sig om perioder1 1560-1721.Koken inleds med arr Dystein Rian ger en snabbshss av utveckliilgeii under perioden. Sedan kommer der srörsia bidraget, vilket upptar nigor mer an haifren a\- hela bokeil- och det är Leoil jespersen soin skrivit om vad han kallar "'The Constitutional aiid Mminis- trarive Situation". Här Iyins föriiron; koilst!- tution ocli adtniiiisrrarioil aven sratens fiilai1- ser, domsrolsvasendet och utskrivningen a\, soldarer. Också ideologin kommer med, men den hade varit hrtjanr av ert större urrymnie, Bystein h a n och Kils Erik 'villstrand srår föi \nr sin regioilal studie. Kati studerar Brarsbergs amt, nunieia iiant som Telemarks fylke, en region dar handel med uslander var. berydelsehll. En ny elit växe &am i områder under den~ra tid och baserade sig på både of- fcntlig tjänst och handelsaktivirerel-. Under
perioden ökade oclcså staten krakigt sitt skat- teuttag &ån området. Villstrand undersölier rekryteringen a\. soldater, i första hand från Kalajoki i &terbotren och Säminge i Savolm. Sarskiii är författaren intresserad av samspe- let, "iriteraktionen", meilail centralmakt och bondebefolkning. I Saminge, som låg i en gransregion, var deserteringarna många. Vill- strand cdmar emellertid %ren deserrerinigarna till interaktionen, och på det sättet lian han komma fram till att aven de till synes mditlö- sa hade makt i den svenska maktsracen.
Så slutar bolien med "Conclusions", skriv- na air Oystein Rian. Han lcan konkludera act i siutet av perioden hade de båda skandinavislia länderna blivit skatteindrivande militära sta- ter. På frågan om derca resultat beror på en liknande utveclding svarar förfartareil ett klart nej. Der jämförande perspel~tivet visar på de stora skitinaderna mellan staterna. Redan en grafisk framställning som finns med i boken ldargör att Sverige var i krig valdigr mycket mer an Danmark-Norge. S å ~ a n n Sverige n p r land men förlorade i stället nia11 so111 stupade eller på annat satt omkom i krigen. Exempleil Norge och Finland är talande. Norge Ilade i början av perioden lite färre miinnisiior an Finland. I slutet av epoken var den norska be- folkningen
50
% större.idag tdar vi om nordiska välfärdsstater med lilinande srruktur och Iilinande ided. Under 1600-talet var oka skillnaderna mer påfallailde an tikdieterna. Men det samnordis- iia är ändå vardefdlt, biand arinat darför att det visar hur man i det ena landet hämtade inspiration från der andra. K a n skri- ver: "The Smedes not only taught Germans to become Prussians, but alsc Danes and Nor- wegians to become rniiitarists." Den fredlig- are politiii som introducerades efter Srora nordislia krigei i bada länderna liknade mer den politik som förfalctades av deil danska
ar is to la at ii^
i början air perioden.Anbitinen att skriva för en utlandsli publik har lett till Harhet och ö~~ersliådlighet i texten. Förvisso ges svar i boken, men frågorna ar soin oftast miiist iika intressanta: Varhr var
skillnaderna inellan de båda staterna så stora? Var idealbildningen så skiftande?
S. O.
Church
2oBitics
in Seveeiiteenth-
Century Rome,
Cardin
J
Dedo
h-
zolins,
Queen
Christina
of
Svvedena
m d
the
Squndaone
Volmze
I14mze-Louzse RudélzStockholm, 2000 327s
~~LARIE-LOUISE
RODEN
har f6r att vara eii svensk hissorilier eil ovanligt interr~ationell bakgrund. Hon har studerat vid University of Chicago och Princeton University. Vid sist- nämnda universitet tog hori också sinPhD.
Därefter har hon varit l i n u r e ~ ~ rill Stockhoims universitet och ar sedan förra året uisiversirets- lektor i Kristiailstad.Hon har också locliars att ha som forsk- ningsobjelit en a\. Sveriges mesc internationel- la kvinnoi; nämligen drottning Christina. Från Christina koin Marie-Louise Roden över på 1iardinaiA~czolino. Har kan noreras att aven vid förra sekelskiker fanns ett svens ii^ in- tresse föi denne kardinal. Då sliire12 Cari Bildt "den äldre", svensli diplomar i Rom, o m "den romantiska vänskapen'' mellan h z o l i n o och drotrning Cllristina.
Marie-Louise Rodins hzolino-intresse Ilar emellertid urvecklats, så atr för henne är inte längre relationen mellan kardinalen och drottningen det intressanta utan maktspeiet inom påvestaten och i Europa, i första hand deii katolska delen al7 varidsdelen.
Vid 1600-talets mitt hade på\-emakten för- Mlit rill art vara en lekboll mellan de ledande brolska malrrerna, Spailien och Frankrike. Från denna låga status skedde en u.nreclding mot en liuria med starlir självinedvetande och en egen politik. För förändringen var den grupp kardinaler viktig som utgjorde "sqiiadrone volailte", och inom "squadrone volanre" var kardinal Azzolino särskilt bety- delsefull. Kardinalgruppen hade sin stora pe- riod 16 55-1676, och nar denna period var
över, hade påvernakren fått sin nya sjalvstan- digher. 'Till en del sammanfaller perioden med _Alexander WI:s pontifikat. Denne påves namn var före valet Fabio Chigi, och han hade varit påvens ombud vid fredsförhand- lingarna i \Vestfalen. Under hans påvetid för- vandlades Rom rill en barocksrad, och då iiom också drottning Christina :i!] staden och förvaiidlade sig sjalv till Christina Aiexandra. Så hände det osannolika act "squadrone \,o- lante" fick en kuiiglig patron i en svensk drotm;ng.
Marie-Louise Rodin kombinerar skild- ringen av mal<tförhållandena i Rom med e11 biografi över kardinal ,4izolino. En sådan liombinarion kan vara äventyrlig, men förfat- rarinnan har lyc!kats h21a samman de olilia trådarna, och resultatet har blivit en påfallan- de intressant bok.
En förursattning för en bok av detta slag ar gedigna kunsltaper i larin, italienska, iysiia och frailslia förutom svenslia och engelska. Vidare behövs en utomordendigt god arkiv- kannedom. Författarinnan demonstrerar också en mycket god kunskap oin den all- nianna europeislta politiken vid denna tid och en förmåga arr satta in vad som d i sker i ert långi tidssammanhang.
Genom analys av vad kardinal Azzolino skrivit: hans aforismer, hans votum i en kano- niseringsprocess och hans skrifi on1 nepotism, ges ockoå intressanta bidrag till bilden a\- ri- dens politiska och IyrkJiga kultur.
S.
C.
Det
karolinska
portrattet
Ideohogis
i k ~ a o g ~ ,
identitet.
1Wa7"tin QlinRasters förlag, Stockholm 2000. 306 s.
DEN
ICIROLIXSIU PORTR~TTICONSTEI\T i form av kungar, lu-ua~ankta generaler och allvar- samma rådsherrar har ofta rolltats som e:r ur- iryck för en specifik svenslr identirer. Karirhe- ten, allvaret och enkelheten har ansetts vara de mest kännetecknade dragen för denna"svenskhet". Irillia motiv lag då bakom dessa porträtt och vad säger de ifråga om Iionsrni- rernas och bestallarnas roller, som samhaller i helhet? Uttryclier porträtten en sirskild svensk stil och identitet eller har denna bild franlmanats av senare tiders f~rfatrare oc!z in- tellektuella? ! grova drag ar der dessa frågor lioilsthistorikeril Martin Oiin vill besvara i sin avhandling o m portratclionsten i Sverige un- der 1600-talers andra halft och 1700-raieis inledande decennier.
Undersökningen inleds med ett ganska
w-
iigt kapitel o m hur det karolinska tidevarvets portrattlioilst har tolkars avef:enarldeil. Oiin menar arr tankarna o m en natio~iell stilmorfo- logi slår igenom först i samband med natio- nalromantiken i slutet av 1800-talet. Bland allilat använde författare och konstniirer som Verner von Heidenstan och Gustaf Ceder- ström karolinerna som renodlade reprcsen-- tanter för ett s\-enokt sinndag. Först nu !<om sronnaktstiden att förla~ippas med "enlda kaptensbostallen i utmarlierna, gamla rrohjar- tade knektar, kragstövlai; alghuclshaiidskar och de dragiga, osmyckade salarna på Tre Krciior." (Olin s 15). I kapitelmå
studeras Karl X3 och eilväldets liarskarbild. Fönlinan- de nog har Karl X inte varit &remal för 17%- gon sådan studie tidigare. Genomgående be- tonas hur e n ~ ~ d d e s p o r t ~ a t t e n växlar i utseende över tid. Förklaringe11 ges i ierrner av uppdra- gets natur, ~illfl8lligheier, modenycker, liltsom vilka typer axr bilder !<onstnarerna sjah-a var vana vid. Den tydligaste brytpunkteil i Karl ?U:s portrattikonografi koristaterar OLin ;ren eker skånska kriget, då en ökad reaiism I<o111- mer till urtryck. Kungen !at nu avbilda sig i modern fältuniform. ?~lotiven till den reaLis- riska stilen :.ar Flera. Dels var 1iuilgen sparsma- kad ifraga o m personlig elegans, dels morive- rades den militära ikonografin av framgångar- na i Skåne. En tredje fiirklaring ar att kunca- porrrattens mer anspraitslösa frarnioning f6lj- de i tidigare regenters fotspår. Både Gustav Vasa och Gustav Adolf framsrallde sig garila som folkliga med en sparsmdiad ldadsel och prakt i många av sina porträtt. i kapitel ir2belyser Olin de karolinsita portrattkonstna- rerilas levnadsvillkor. I h u n ~ d s a k ar det David Iqöcker Ehrenstrahl som studeras. Darpå föl- jer en porträttstudie av ett antal generaler och rådsherrar från Karl X! och Karl X1i:s tid. Fortratt som målats axr David von G a f i och David Höcker E;Jlrensrrahl. Den karolinska tidens militärer och alnbetsman gesrdrades relativt enhetlig. Olin tolkar detta som ett ut- tryck för en centralstyrd stat vars inåi tycks ha varit att likrikta den politislia konsten i sfie art starka förestäilningen om riket.
Studien igenom jämför och diskurerar Olin den karolinsh portrartkonsren med den samtida utveckiingen i Zuropa. Dessa diskussioner är inte alldeles latta att följa, framst därför att avhandlingen saknar sain- manfattningar. I<anske ar des därför glappen mellan kapitlen känns stora. Med detta me- nar jag act studien hade tjänat på en omdis- position. Till exempel kunde boken ha kom- ponerats tematiskt och följr oinslagets angi- velser med betoning på ideologi, ikonografi och identiteter istdiet för dec upplägg som nu företigget. Det hade gett rjligare forslu~ings- lagen och klarare resulrar i durändan. Ge- nomgående ar dock Olin val inläst både på svensk och internationeli forskning. Birvis blir det dock lire väl "pratigt". Aven om för- fatraren överlag har ett mycket bra sprak leder det till en del onödiga stickspåi Till största delen förldaras pratigheten av arr Olin uppre- par samina eller liknande forsic?lingslagen i olika partier av boken. Detta kunde som sagt ha undvikits om studien haft e11 annan dispo- sition. Dessa anmärkningar förtar dock inte inrrycket av att Olin ilår intressanta resultai i uridersölmingen.
Olin når två huvudresultat i studien. Kan- ske viktigast ar framhavandet av nationdro- inantikens betydelse för vår syn på den karo- linska tiden. Visst kan de karolinska porträr- ten ses som uttryck för en specifik svensk identitet, men denna tolkning ar ett tanke- gods bundet i rid till de nationalromantiska strömningarna och existerade inte som ur- spmnglig tanke ilar porrratren målades på
1600- och 1700-talen. Istället fralnhåiler för- fattaren de karolii~ska porträttens tidsrypisk- het. De följde i det kontinentala inodets for- spår och syli-ade i Försra hand till arr framhäva centralmakten och srarens växande maktan- språii, Regentportrarteri samt generaiernas och rådsherrarnas enkla framtoning följde med andia ord 1600- och
1700-
talens euro- peiska stilideal, snarare än någon svensk stil eller identitet. Har tycker jag art OIin överty- gar. Inre minsr för att han lj?'rer fram samspe- let mellan makten och konstnärerna. klakten använde konsten för atr legitimera sig på den europeiska scenen. Då var det viktigt med in- ternationell~ meriterade koiisinarer som kan- de till tidens ideai och liodcr. Därmed kunde de förvantas att avportrattera kungar, genera- ler och rådsherrar eker rådande mode. Vd att marka berör Olins portratistudie endast en li- ren makcelir bestående av man i toppen av det karolinska samhailet. Hur porträtten tog sig uttryc!k u t a n f ~ r den yppersta samhallseliten framgår saledes inte. Emellertid ar der en spannande fråga, då det val var dessa porträrr som nådde ur till de bredare lagren i samhailet och i högre grad gruridlade folkets bild av överheten. Porträtt soin malades uranför det absoluta elitskikter efterapade oka rådande mode, men släpade som regel eker i tid. Dar- for Iian man tänlia sig air folkets bild av över- heten blev inycket annorlunda den som det absoluta elitskiktet i sainhaller stod för. Kar stramheten och enkelheren gjorde sig gäilan- de inom elitskiktets porträtrkonst, så pensla- des portrarren av personer uranför toppskik- ter i enlighet ined äldre konvenrionei; dar pompan och ståren forfarailde var "barock. Med dessa tailkegångar vill jag visa art Olins bok väcker många nya frågeställningar och atr lians avhandliilg blir en given utgångspunkt för de som i framtiden ger sig in på detta forskningshlr. Studien kan också ses som ett rillskott i debatten om nationella svenska identireter under tidiginodern tid, dar Jonas Nordins avhandling utgör det senasre bidra- get från historikerhll. Avsturningsvis ska der sagas arr bolen ar generöst försedd med bil-der, vilker höjer !as~:ardet. I'!us i kanteil biii- der ocksi f6r personregistret.
Peter D'lIgeiz
ICxr
>DI.
Enr
biogr&>
Beigt LiIjegrer~Histoiiska Media, b.uii4, 2000.
442
sAh 169; VAR ETT synneriigen olyckligr ar för
Sve.erige.
KLI II^
Karl X avled endast 42 år gam- iiial, laridet drabbades av omfanai~de miss- växt och därpå följande huiigersi~öd och som oin inte dessa olyckor \,oxe nog brann der medeltida slottet Tre Kronor iied tili grunden och o\,arderliga folkskatter försvaiiii i lågor~ia. Den som i dessa dysrra rider nu skulle a d a arisvarer för ss-rei av ert axr Europas största och maktigasre rikeil var den blott 15-årige arvtagaren kronprins i(ar1, snart iirönt ku!ig Karl XIi, 1;onuiig air Guds nåde.Lararen och hisroriitern Bengt Liljegren har skrivit eil utomorde~ltligt bra bok om 1 ~ u . n ~ - en. krigaren och mäniliskari Karl Xi1. Trots atr det har skrivits mer om Karl XII an oiu någon anilail svensk historisk person kai~tls hiljegrens bok heia tiden fräsch och självsdn- dig. Språker ar okomplicerat och iiltresseuack- ande och torde tillrala en bred läsekrets. Bo- lten ar inte försedd med noter men har istaller eri tydlig litteratur- och lcälifarr~cknin~ iipp- delad kapitel för kapicel samlad i slutet av bo- lien.
Vi får följa Karl från en uppväxt t i d i g &!Id av hårda studier meil också a\. stark och upp- riktig faiililjeltarleic. ICarl fick under sin barn- dom uppleva faderils och moderns, Karis och LTlrilia Eleonoras, starka liarlek till varandra vilket kanske var en bidragaride orsak till att han själv aldrig gifte sig - han ville gifta sig a,:
akta karlek och inte av politiska motiv. Nar Karls föräldrar redan cidigt i hans liv rycks ifrån honom och han sjalv ska leda riket blir han sluten och envis, kanske f6r atr dölin sin egen osäkerher.
Nar Karl ärvde I-iket irvde han ocksa befä- ler över en av Europas bast utrustade och bast
övade arméer, er7 armé som snarr lioni att sar- tas på harda prov i der cjuguetr år långa Stora ilordiska kriget. Sveriges granniander kunde jii bara inte låta ett sadanc riiifälle som nu stod till huds att ra revansch på det rike som niail tidigare hrlorat viktiga områden till passera of6rrnärltt.
&
1700 befann sig Sverige i luig med Daninark, Kyssland och Sachsen. intres- sant ar art Karl var kusin med både Fredrik i\l av Damilmark och ilugust den srarke, lci-~rhrste a\- Sachseii och samtidigt kung av Polen. Efter en snabb sverislc la:idstigriing på Sjalland i juli detta år slöts snart fred med Dann~arlc. Daref- ter va11de n:an sig mot fienden i öster och ef- ter deil lysande segern Over Tsar Peters armé vid Narva i november samma 2r och segern aves August den starkes sachsisica arnié vid ö v e r g i n e n av Duna i juli 170 1, scod Karl in- för sitt största, mest ber,,delsefulla beslut hit- tills som regeilt: H u r skulle laiget fortsattas efter de betydande inledande framgångarna!Alla Sveriges fiender var - i alla fall rilICalligt
- besegrade och inga fie~itliga trupper stod p5 svensk mark. Vissa av I<~arls rådgivare ville f5
till stånd en fredsuppgörelse med endera Peter eller "\ugus~, eller båda ;\rå, men för Karl var detta inga taiikbara a:ternaci\r Karl hysie främsr en siark nlonrilja mor August som han arisag hade handlat yrterst sveld~~llt i samband med luigsutbronet då 14ugust trots tidigare löften om vansiiap hade svikit och anfallit Sverige, dessutorn utan föregående kïigsför- idaring. Karl bestämde sig därför för att ge- nom en imasion av Polen färsöiia avsatta ALI- gust från den polska troneil. !\/len det visade sig f ~ r s t å s vara betydligt svårare an vad man först trott. Inte förrän med en invasisil av Sachseil och den darpå följailde freden i
Al-
transtadt år 1706 Iycliad'cs Karl tvinga Sachsen till fred. Tidigare samma år hade hail också lyclcatsW
A L I ~ U S ~ avsatt som polsk kung och ersatt med sin kandidat Stanisiaw Leszynski.Karls beslut att invadera Poleil och sedan jaga runt .August dar i fem långa år ar ett be- slut som Bengt Liljegren liksom många andra står väldigt frågande iiiför. Ovcr huvud taget intar k,iljegreri en kritisk attityd till kung Karl
XIE. Han knyter darmed i sin bok an ti!! den gamla skolan inom Karl 131-forskningen som ansåg att viss[ kunde Karl vara en god och ar- bar människa, men som regent var han en ka- tastrof. Liljegren uttrycker en beundran för flera av Karls personliga egenskaper så som hans rättskänsla, generositet och anspråkslös- het och det som kanske var Iiarls allra basta sidor: hans oerhörda personliga mod i strid och även hans utomordenrliga förn~iga som taktiker på slagfaltet. Dock belyser han aven Karls mindre goda sidor; att Karl kunde vara hänsynslös såväl mot fienden som sina egna soldarer och inte minst Karls tidigare nämnda stora envishet. Mot Karls kungagärning intar Liljegren en skeptisk håilning. För lika duglig som Karl var som taktiker, lika misslyckad var han som strateg. Genom sina ofta märkliga strategiska beslut - framför ailt det ryska fält-
tåget betraktas som ett vaidsamt vågspel - ris- kerar Karl både sig sjäiv, sin armé och sitt rike i onödan. i\iågot som Liljegren b1.a. förklarar med Karls failenhet för radikala och genom- gripande lösningar på alla problem. I sitt "slutomdöme" orn Karl Xii skriver Liljegren att "Man kan i vilket fall som helsr inte påstå att Karl
XII
gjorde någon god insars som kung." Detta med tanlie på d i t lidande som Karl genom sina krig orsakat landet. Han an- ser art Karl starkt bidrog till och påskyndade det svenska stormaktsväldets fdl.Denna ståndpunkt kritiseras av Uppsala- historikern Asa I<arlsson i en recension i
DN
den 3 januari 2001. &a Karlsson menar att det inre var Karls beslut och handlande utan yttre konjunkturer så som Rysslands ökande styrka som bragte det svenska stormaktsväldet på fal!. Detta är ju egendigen en lconflikt mel- tail ivå olika historiesyner och jag anser att Bengt Liljegren, som representant för enak-
törsinrikrad hisroriesyn, underbygger sina slutsatser mycket val. Karl var t.ex. inte tving- ad att invadera Ryssland utan borde enligt sina rådgivare istället ha försökt återta de bal- tiska provinserna. Hade Karl, som var ensani om att fatta detta besiut, följt sina rådgivare hade kanske historien sett helt annorlunda ut.
Det ovan diskuterade polska fälttåget ar -ter- ligare ett bra exempel på det:a.
Det kanske mest kont-roversiella i Liljegrens bok är hans åsikter om Karl 331:s död. Efter att vi Wljt Karl genom det ryska fälttåget, ka- tastroferna vid l'oltava och Perevolotjna, den långa vistelsen i Turkiet, ritten cill Straisund och återkomsten till Sverige presenterar Liije- gren urförligt omstiandigheterna kring Karls död. Karl X1:s död ar som Liljegren skriver "Den Klassiska Mordgåtail i svensk historia" och vi kommer sakerligeri aldrig att få full idarhet i vad som hande den dar hallen den 33:e november 1718 utanför Eredrilistens fastning vid Fredrikshaid. Vi vet att Karl traf- fades av en kula som gick in i hans vänstra tinning och ut genom den högra och so111 var omedelbart dödande. Meil varifrån kom och vem avQrade dec dödande skottet? Liljegren avfardar den nuförtiden vanligt accepterade förldaringen om art det var ett druvhagel från kanonerna på fästningen Overberger som träffade kungen. På gruiid~al av ny forskning, främst Rolf Uppströms licentiatavhandling :&stel-iet IGrlXl(,s död från 1934, hävdar Lil- jegren att det dödande skottet avfyrades ined en musköt från de svenska löpgravarna. Den som ska ha skjutit var fransinannen Sicre på uppdrag av sin arbetsgivare, kungens svåger Fredrik av Hessen. Derra a r firuisso ingalunda någon ny teori, den fördes fram re- dan i samtiden, och den indiciebevisning som förts fram - b1.a. Fredriks märkvärdigt be- stämda handlande efter mordet och senare A2dré Sicres erkännande - styrker detta anta- gande, Men även om vi har en i-nycket stark indiciebevisning finner jag inre det vara över- tygande art Karl X1 skulle ha blivit mördad, framför allt då inte vapenteknoiogisk expertis har uppvisat någon enighet kring de faktiska omständigheterna kring Karls död.
Det tåls dock att sägas igen: Sengt Liljegren har skrivit en ypperlig bok om Karl 1 l som sakeriigen kan tilltala såvd den historislir in- tresserade allinanheten som historikerkåren.
Ett fattigt men
fritt
hk.
Natione!l
och politisk sjdvbild
i Sverige frin
sen st~rm&stid till shutet av
fri-
hetstiden.
Jonas 12ioi.din
Brutus Ostiirigs BolSörlag Symposion, Stocli- holmIStehag 2000. aL[ii avh. Stockholin. 528 s.
JONAS NORDIN FORESATTER sig i sin doktors- avhandling att kartlägga den svenska ilatio- ilella identitetens utseende och iililehåll un- der perioden 1650-1770. Hail vill se hur deii svenska nationella sjalvbilden såg ut hos eliten och hur denna förmedlade bilden av nationen till undersåtarna. Redan i syfiesformuieriilg- arna har Nordin sålurida tagit ställning till en rad svåra frågor. Han utgår från att det existe- rade en riksanknuten identitet som kan be- skrivas i nationella termer redan vid denna tid, att denna var relativt homogen inom eli- ten och att den förmedlades till undersårarna. Han fastslår också att det ar viktigt att studera denna elits bild, eftersom eliten, enligt his- toriematerialismen, ytterst bestamnier sam- hällsordningen. Givet dessa utgångspunkter förvånar det inte art Nordin kommer fram till att det fanns en svensk ide:ititec inom eliten redan vid periodens början, att denna på oiika satt förmedlades till undersåtarna och att den l o i n arr bli viktigt i omgestaltningen av det svenska samh8ler under 1700-talet. Vagen fram till denna sjalvbekraftelse bjuder emel- lercid mångenstädes på tankevacliande las- ning.
På flera sätt har Nordin en nationeli tolk- ningsram - han opererar med "nation" som ett grundbegrepp. haii förutsarrer en "natio- nell sjalvbild, och han rör sig också inom eii snävt svensk historisk kontext. Mina liritislia anmärkningar kommer at; samla sig kring de svårigheter som författaren härigenoin enligt min inening råkar in i.
Avhandlingen består av en rad delstudier ined olika tidsspann och sliiftande kallor. Uppläggningen kunde verka splittrande men fungerar väl. Delstudierna binds logiskt sain- man och författarens teser framstår allt ldarare
under läsningens gång, men delstudiernas re- sultat står också på egna ben - några av dem Iner stabila an andra, som kommer att fram- gå. Ett klart och liorrelit språk bidrar ocliså till att framstaiiilingen ar latt att ta till sig, trots siil volym. Det ar er1 tilltalande och l'attarbe- tad bok.
Det första undersölmingskapit1ei (kap. 2) behandlar det svenska vaidets samn~ansatt- iiiilg och lironans provi,nspolirik. Deil svenska konglorneratstateils uppbyggnad har sallaii uppmärksammats i forskning och översikter, och Nordins i huvudsak litteracurbaserade ge- nomgång av de olika provinsernas stalining och hur deras relationer till centralmakten ut- veckiades
ai
därför väiliommen. Han under- stryker skillnaden mellan riket, landslagens gamla Sverige (med Finland), och de i denna mening "utrikes" provinserna, men också mellan provinserna sinsemellan. De tyska provinsernas politiska ställning kan man [.ex. aldrig första om man inte med Nordin minns att de utgjorde delar av ett annat rike, det tys- ka, 3ch att detta inte bara i teorin utan också på en rad praktiska områden begränsade den svenska kronans l~aridlin~smöjli~heter~ Nord- in visar ~itoinordentligt val hur det svenska vialaet var en konglomeratstat (aven om han inte tycker om denna term), iiiisom övriga större europeiska stater vid sainrna tid. Cen- tralmaltren hade olika förutsättningar för att agera, t.0.m. oiilia sratsr?irrslig ställning, i oli- ka del= av valdet..Möjligen bör man scarkare an Nordin ull- derstyka att de tyska provinserna i västfaliska freden inte förlänades der svenska kungahu- set, uran den svenska kronan. Det rörde sig alltså inte om en ren personalunion, som i fal- ler Pfdz-Zweibrucken, Litail om ett förhålian- de som skulle fornrara oavsett successioasför- hållanden i Sverige. Denna direkta ankn).c- ning till ett utomtyslit rike (och inre bara ett furstehus) skilde dem f 6 n andra tyslia territo- rier. En allvarligare arimarkniiig ar dock art han i denna delundersökning okritiskt accep- terar synpunkter från äldre, nationellt färgad forskning.
Att centralmakieii hela tiden viile iiliegrera och lilailita sina provinser mest möjligt. ville försvenska dem, ar en sjalvklar utgångspunkt för Nordin. Hans viktigaste kallor till detta ar Knud Fabricius stora verk om Skånes över- gång, koncipierat kring sekelskiftet 1900 aven om der sista bandet utl<om f ~ r s t 1958, och Jerker Roséns längre artikel c m provinspoliti- ken från 1946.' Fabricius ar förvisso värd res- pekt då Ilails verk ännu ar gruridlaggande på området genom sina empiriska förtjänster, inen i detta fall ar det mest hans tolkningar Nordin använder, och de är d j ~ i p t fargade av hans ilationalistiska urgåiigspunktei- Fabrici- us var ute efter att förstå varför skåningarna förlorade siii danska nationalitet tiii förmån för eil svensk, d.v.s. det rådde för honom Ad- rig något tvivel om att nationer och nationell identitet i 1800-talsmening existerade på 1600-talet. Självklart skulle svenskarna vilja g6ra svenskar, också i liulturell mening, av skåningarna, och sjalvidart borde sliåningarna ha kampar emot, aven om den empiriskt omurlige liistorikern Fabricius gång på gång med besvikelse rvingas konstatera att de inte tycks ha hyst dessa kanslor.
Jerker Rosén var inte nationalist i samma direkta mening, men också för honom var en "natio~iell" inregration ett sjalvklart mål som han tillskrev äidre tid. Den uteblivna integra- tionen i de baltiska och tyska provinserna blir specialfallet som haver sarshida förIdaringan; och har kominer en aniian av ddre historikers favorirtanlrar in, motsättningen mellan iiung- amakt och aristokrati. Så länge kungamakten var stark, rådde en ilaturlig viija till integra- tion. Nar adeln var stark, som i förmyndarre- gimerna, dikterade deras ståndsegoistiska in- tressen en avvikande, mjukare proviilspolitik. Genom att inte kritiskt diskutera de äldre forslrarnas utgångspunkter koinmer Nordin att servera gammal skåpmat. Nar det galler Skånelandskapens integration har han inget n).tt att tillföra det föraidrade forskningsläge vi Iange l e n med. Vad de baltislta provinserna beträffar, stödjer han sig tungt på Jaak Nabers undersökning från 1995 om Narva. Naber för
en nyanserad diskussion; han lyfter fram hur etniska och patriotiska förestallni~i~ar blanda- des i en önskan hos sta~sledningen att flytta fram s\-enskhetens posirioner i det multietnis- ka Narva, men \ d l heilre tala om "svenskhets- politik" an "försvenskning",' Nordin anpassar emellertid olycldigcvis Naber till det äiclre, na- tionalistiska forslmiilgslaget. Han avardar Na- bers nyanserade begrepp "svensldietspolitii? och anvander ilonom i förgrovad form som ytterligare ert exempel på nationell integra- tioilspolitik, "försvenskoing".
Vad galler den påstått hårda iriregrations- politiken har den äldre lirteraturen oka foku- serat på lagstifining och vissa spektak~ilara ut- talanden. Kordin vidareför denna tendens ge- nom att visserligen gång på gång namna ati åtgardema inre fick avsett resultat, att de ofta inre följdes upp, att upprepade nya fösord- ningar visar att de gainla inre efterlevdes, etc. Meil det bekymrar honom inte, ty "en analys som enbart ser till sakförhållandena" (s. 438) bortser enligt honom från vikriga aspekter. Det blir alltså vikrigare vad harslama och eliterna programmatiskt uitalade an vad de faktislir gerioinförde. Med den h?illilingen som utgåilgspunkr blir det svårt att diskutera den fditiska provinspolitiken.
Der ar oclså svårt atr diskutera deil svenska provinspoiiiiken utan eris eil antydan till eu- ropeiskt perspektiv. hlassor av områden i Eu- ropa bytre srarstillhörighet under tidigmo- dern tid. Inre minst darför kanns Roséns ana- lysmodeii alltför trång. Vilka f6restaliningar fanils on1 hur erövrade områden skuile inte- greras? Vilka modeller lånade man ax7 varan- dra? Samtiden såg tydliga paralleller, som när den slianska adeln hänvisade till Karaloniens stailning i Spanien.
