Erik
Gamby
Replik till Ove Moberg
Ove Moberg hänger upp sig på att jag i min uppsats påpekat att Olof i Anglo-Saxon Chro- nicle under år 994 tituleras kung. Nej, detta ä r inget "bevis" men kan vara ett indicium bland flera andra som Moberg förbigår med tystnad. Han erkänner att de flesta av de isländska sagornas uppgifter om Olav Tryggvason a r fantasier men antyder att Hallfred Ottarsson Vandrzedaskald direkt för Olav Tryggvason skall ha föredragit lovsånger om Olavs bedrifter i England (underförstått: utan att Olav har protesterat däremot). Därom vet man inget. De Olavsdrapor som Moberg åberopar innehåller svepande och intetsa- gande formuleringar, som inte ger några konkreta upplysningar. Att Olav Tryggvason enligt de honom av Moberg tillskrivna utsagorna i den anglosaxiska krönikan h a r utkam- pat ett remarkabelt vikingaslag vid Maldon, har tagit danegäld, blivit kungligt mottagen av Ethelred, konfirmerats (och kanske döpts) av en engelsk biskop samt varit vapenbro- der med Sven Tveskagg, fastan båda samtidigt gjorde anspråk på Norge - därom har varken Hallfred Vandredaskald eller de isländska sagorna, inklusive Snorre Sturlason, något att berätta. Däremot innehåller sagorna mängder av konstaterat oriktiga eller tvi- velaktiga uppgifter. Källskrifter i vår tids mening om Olof Skötkonung saknas, ja visst, men det gäller också om Olav Tryggvason. De enda samtida vittnesbörden om Olof Sköt- konungs existens a r de mynt, som av engelska myntmastare präglats i Sigtuna, och som a r bevis för kontakter med England, arkeologiskt tidfästa till omkring &r 995. Engelska forskare har f ö konstaterat att en del av de myntstamplar från Olof Skötkonungs tid som har använts i Sigtuna, har tillverkats i England för export till Sverige. Det förutsätter förbindeiser på allra högsta nivå.
