Marklandets uppkomst.
1,andsarki~arien Josef Sandström h a r förtjänsteil av att vara den förste, som i modern tid Isar gjort ett utl;ast till historisk framstiillnlng av de stående skatternas utveckling i Svealandsliapen under medeltiden l. Han h a r d e s s ~ ~ t o m agnat inarklaiidsirldelningen en specialundersölining och kommit till resultatet, att denna indelning geiaomförfs av hänsyn till den avrad, som föll inon1 ett bördsriittsförhållande, samt till det jordpris, som tillämpades vid bördsköp S o r m för den statliga beskattningen har enligt Sandström denna indeliiing blivit först efter Gustaf Vasas sliattereformer.
I mitt arbete »Statsmakt och statsfinans i det medel- tida Sverige» (Ghg 1940) har jag tagit upp fragan oin mark- landet och kommit till resultat, som ~ a s e n t l i g t avvika fra11 Sandströms. Dessa resultat äro, att marlilandet har varit ett slags jordemantal, en generell jordtasering, som införts vid 1200-talets mitt, och att dess tillkomst inneburit en genom- gripande förändring i den svenska statens ekonomiska orga- nisation. Sverige har med marlilandsindelni11geii övergått till jordbeskattning. JIarklandet har darjamte vid sin till- komst generellt reglerat avrad och jordpris, och det har iiven senare fyllt denna f~inktion, ehuru ej lilia direlit.
Xyligen har Sandström i en häftigt polemisk uppsats i svensk Historisk Sidslrrift, »blarklandet i Suealandskapei~»,
Sandström, De stieiicle sl;atteriia i Svealand uiider medeltiden (sv. Hist. Tidskrift, 1013).
"ens. Jlarlrlaiid ocli bördsratt. Till f r i g a n o m marl\laiidsuppsltatt- i~iiigens iippltomst i Svealandskapen (Cpplands foinminiiesförenings tidsltrift IT, 1 9 2 7 3 Ilil. 3).
tagit upp frågan om marklandet till diskussioi-i l. Han vid- håller allligenoin sina tidigare uppfattningar och förklarar, att mina resultat äro förfelade. Företeelser av denna art 6reliomnaa d5 och då inom svensk naedeltidsforslining, och det air ej alltid de Zso av det intresse, att de påkalla ett fort- satt aaieningseitbj~te. Erlaellertid liar den laar behandlade frågan stor betydelse för kännedomen om Sveriges finansiella och sociala "rlaållanden under nnedeltlden, och den ar därtill av en så speciell natur, att mycket f2 ä r o i stånd att bilda sig en egen uppfattning i den. Fötaktligea-i ser jag mig nöd- sakad alt taga upp de av Sandström bellandlade prol~lemeia till förnybd prövning.
Eaa liardinalpulllit, nar det galler fragan om marklan- dets urspr~nngliga natur och ana~sndning, ä r dateringen av marklandets uppkomst.
Före min undersökning har man ansett, att anarlclaiids- indelnilag ieiriimits i Sverige fran mitten av 1100-talet. Denna uppfattning liar varit \lederlagen s c h ej närmare diskuterad. De svenska forskare, som fBrut arbetat p2 detta omrade, I-ia
ej varit orienterade i de resultat, som uppnåtts rörande jord- Indelilingen i övriga nordiska Bander, och diirfir Iiar Ingen blivit slagen av det underliga i denna datering. Danmark, föregångslandet 1 Norden i fraga ona de nya, I-iögmedeltida organisationsformerna, införde marklandsinidelnii~gen först vid början av 1200-talet 5 1 I o r g e fixerades landskyldsin-
Siir detta skrives, h a r det liafte i svensk Historislc Tidskrift, som iniieliAlIer Sandströms uppsats, a n n u icke utltornrnit. Uppsatsen liar spritts i siirtryck. Redan iiinan den lioininit mig tillhailda, h a r deii iheropats a r doceriten Torvald T:son Höjer i en inlaga till större aiiademislta komisistoriet
i Uppsala som eii »skarp kiillltritisli granskriing)) av min ovannämnda bok, framförd sedaii denna hunnit »bliva mera kand». Cppsatseii Iiar sålunda liksom flera andra, i s i i r t r ~ c l i spridda bidrag till sveiislr Historislr Tidskrift, fyllt en praktislr uppgift i docenten Höjers publicistiska kampanj för a t t er- liålla förord i eii pågående professorsl<oi~kurre~is.
? Se S. Bolin, Ledung oela frälse, Lund 1934, s. 21 not 3 ; Lönnroth,
delniiigeil först genom landslagen urider seilare deleil av 1200-talet
'.
Om den svenska m a r k l a n d s i n d e % i ~ i n g e ~ ~ laiir- stammade I r i n 1100-talet, skulle detta innehara, att Sverige, som i alla aladra avseeradeil srar senare atvecklat Sn Danmark s c h Serge, i detta viktiga avseende skulle Tara ftisegiings- land.Teorien, alt del svenska marlilaildet skulle ha varit in- fört redail vid mitten av 1100-falel, laiinger på två brev, D. S.
51 och 63. I det iörra omtalas en doilalion till ViBy kloster, besiaeride 1 första l-iaiid av byn Vihy >)c~irn omi~ibeis appen- diciis)). Det heter vidare: »Huic yuoque loco et pactioni additus est trium inarcarulla census perpet110 possideildus, clui vulgo aueret vocatur, clue hic annofare cura diligenti curairimus. In villa sciitle niarca et X solidi. Iin villa ekam S I I I solidi. I n villa hoa solidus et cparta pars solldi. I n villa IValby VI solidi. Iri villa dalbg IIII solidi. Ira villa soles- tani VIII solidi. In villa molstathe VI solidi. Quarta inarca siiprascripkis tribus addila est
.
. . in
villa cpe florilsakre ninncupatur». Samina upprakaiing föreltomrner i ett lionung Knut Erikssoris skyddsbrev, D. S. 63. Det donerade angives har Iörutom » p r e d i u ~ n » Viby vara »trium. . .
marearum census iii his locis annuatim colligeiidus, in villa sculle marca et decem soliidi.
.
.
Summa trilim rnarcharuni an- nuus redditus a prefatis fratribus perpetuo possidei~dus)). Deil enda skillnaden mellan de båda brevens uppgifter om donatioilen är, att D. S. 63 anger avraden i »l-ioa» till tv3 tir- tugar i stiilIet för en, medan, som Sandstrom påpeliat, den f'jardedels örtugen preciseras att utgå »in iilferiori hoa». 1samma brev heter det vidare: »Preterea dedesunt predietis monacl-iis alii fideles pro salute ariiliiarum suarurn: Stephanus archiepiscopus unanl marcam anniii redditus. Sweno frater escl~ilIi dinnidiam horam i11 ursturster. Ragenfrid filia riclvid III solidos ii1 briste et ylaartam parteni solidi, et alios III solidos vendidit eis in wedluni. Clernens el Igul dederunt
--P-
-1 dsgnut Steiniies, Leidang og Laiidskyld, Oslo 1927, s. 5 f'.; deii<.,
106 Erik Lönnroth.
dimidium solldum in spangum. Ingeberch vendidit eis sola- dum et dimidium in grenbuj et tres solidos in bildebui; pre- terea habent solidum in lousteim et solidum et dimidium in hagbui. Boililt eornitissa dedit eis dimidiam horam in lene» l.
Enligt Sandström skall i brevet D. S. 63 omnämnas »med sina inarklandstall uppraknade jordegendomarn, vilka donerats av Sven, Eskils broder, och andra. Resultatet vin- nes genom att Sandström översiitter »dirnidia hora» med »ett halvt öresiand)). Men »dirnidia hora» ],etyder endast »ett halvt öre». Ingenstädes i brevet talas om markland, öresland eller örtugland utan endast om mark, ören ocln iirtugar. e'ttrycken få icke uppfattas i konselivens med ut- tryck i ett eller flera århundraden yngre brev utan i konse- Bveris med i brevet tidigare omtalade donationer av mark, oren och örtugar. De donationer, som gjorts av Sven, Eskils broder iii. fl. iiro inga definierade jordegendoniar såsom
Viby by, som doneras helt och hallet. De utgöra avrads- rantor, som utgått i fixerade belopp av byarnas avkastning.
I
enlighet liarmed angivas de också erttryeldigen i brevet soan »census in his Ioeis annuatim colligendus» och soin Bailnuus redditus a fratribhis perpetuo possidendus». Sarid- ströms uppfattning, att det har skulle vara fraga onn »med sina marklandstal uppraknade jordegendon~ar)), står i strid med brevets lilara uppgifter. Aven i D. S. 51 anges med en ovanligt tydlig definition, vad det a r frågan om. Vad som doneras, a r ))census», »qui vulgo aueret \rocatur», d. v. s. en ranta, som kallas avrad. Raintesumman, tre mark, a r for- delad med olilia belopp p& olika byar Det frarngar e,! av l Salidström beklagar, a t t jag »egendomligt nog med fullständig tystnadförhigått» en del al. dessa poster. I min föregående undersökning h a r jag för tydliglietens skull blott berört n i g r a typexempel. J f r Sandström, JInrk- laiidet i Svealandskapen, s. 3 .
Som S a ~ i d s t r ö m mycket riktigt anmärker, a. a. s. 3, stämmer ej sum- inaii av byarnas avrad exakt med de t r e m a r k e n ; det blir en fjärdedels ör- tug över. Salidström h a r ej märkt, a t t summan I n n u mindre stämmer i
D. S. 63, där den lilraledes uppges till t r e m a r k men d ä r det blir ytterligare e n örtug över, den nytillkomna i »Hoa». Den fjärdedels örtugen ntgiclc »in iiiferiori lioa)). bledeltidens summeringar äro siillan anlagda p 5 a t t st5mma
något av Isreven vilken grad av aganderalt avradsrantorna medförde till deii jord, som avkastade avraden. Emellertid synes det framgå av omregleringen av byn Hovs avrad, att med de donerade avradsserminoriia följt dispositionsrätten över en laestanad bys eller bydels avrad.
Utom de här dislsuterade breveii
D.
S. 51 och 63 har Sandström framdragit ett påvebrev från 1220, D. S. 202. Brevet sliall »ytterligare och till överflöd)) vederlägga mitt »yaståelide att m a n icke finner marklandsindelninge~~ förr a n vid 1200-talets mitt». Alt d e t i detta brev »är fraga om jordegendom - icke endast o m avradshelopp - torde varaobeslridligt)), skriver Sandström l.
Det ä r mycket lyckligt, att Saiidström riktat uppmarli- samheteii på detta brev, ty dess vittnesbörd äro aiiiiu lila- rare a n de föregåendes. I brevet, ett paviigt skyddslsrev för
S. Maria liyrlia i Hagby, talas om »quatuordecim salidos vestre monete, quos habet ecclesia vestra in villa de Hagbj, s e s solidos quos Ilabet i n villa de Horsmiraland)), etc. Det a r h a r uttryckligen fraga a m solidi uestre moriefe, d, v. s. l~enningavrad; det ä r utan vidare klart, att det här ej galler marlilandsindelad jord. Utom avradsräntor uppräknas i detta brev en by Forsa, en halv by Elca »ocli s e s örtugar i sanama by)), sanit en itng De uppräknade egeildornarna sarnman-
p i örtngeil, n a r örtiigariia iiiidå k o m m a rättsligt ined i eii specifikatioii, och surilmaii t r e m a r k a r säkerligen approximativ. Byil Hovs avrad liar reglerats o m och preciserats före det senare brevets utPirdailde, varvid a v r a d s s u r n m a i ~ h ö j t s ; deriila liöjning h a r k o m m i t deii tidigare donationen till godo. Ar l 2 8 8 iiiiieliöll Hov åtrnii~stoiie 1 2 öreslarid enligt D. S. 0 5 8 . C. I. Stålile förlilarar i sin u p p s a t s De medeltida leduilgssliatterila i Srealaildsliapen, s r . Hist. Tidskr.
1941, s. 202, a t t det Bilappast a r troligt, a t t avradeii v a r i t iliira 30 g i n g e r
s t ö r r e 1288 511 p 5 1160-talet, varför den till T'ihg kloste7 cioiierade a r r a d e n ej sliiille lia i i t g i t t u r hela hyn. I betralctailde av ad soni h a r sagts o m Hovs arradsutveeliling 11% 1100-talet a r iiog eii m i n g d u b b l a d stegring ej ornöj- lig till 1288, därför a t t 1100-talsavradeil ej vilat p å nigoii verklig taxering av egeildomeii. .\leil ilaturligtvis Itati deil till 'iTibg kloster donerade egeliclomen Iia u t g j o r t blott eil del av H o r .
E t t hevis härför a r , a t t Iiyrkan i byil Elta h a d e dels lialva byn, dels » s e s solidos i i i eadem villa)). Varför a r d e t på något vis osannolikt, a t t kyr-
1 0s Erik Löiiiirotli
fattas med beteckningen »possessioiles et redditeis», d. v. s. besittningar och räntor.
Dessa rantor från senare delen av 1100-talet och början av 1200-talet visa avrctdsrantor, soin bundits vid byar och delar av byar men ej vid taxerade jordlo%ter. Det ä r med andra ord den form av avrad, som vi kanna fran Ostgöta- lagen och som där är normerad av attungsindelning.
Går man så över till de dokbiment vid 1200-talets mitt, d ä r en verklig marklandsiiidelning för första gAilgeii påträffas, ställes m a n inför en påfallaiade terminologisk sltillnad gent- emot ovan behandlade brev. Ett odaterat brev
(D.
S. 893)omtalar ett jordbyte: »ab eadem norlennom accepimais pre- d i u m videlicet afhaörfhor, et sibi suderlenhiom, yuod vullgo dieittir attcr örtohor et siaxpenne~agaland, vendicavimus». Detta a Orer- brev visar, att utfärdaren ännu icke känt nagoil Iatinsl- sättning p5 de nya jordindelningstermerna.
I
det f ~ r s t a da- terade brevet med marklandsindelning, av den 12 april L268 (D. S. ,5321, talas det om »solid~is terre de faldonge». I niista brev, av den 31 maj 1269 (D. S. 539) talas om »diilnidia ter- tia m a r c h a terre in Runby et dinzidcr anareha In circumiacen- klbus predils)). Därefter IfiPIjer:1273, 28 juli (D. S. 570). »Quatuor rnarcae terre in husaby)).
1274, 13 februari (D. S. 572). »JIansis nostra saltstade duas Iilarcas berre inm prediis conatinens)); »ananslo Maralsy
uiginli oras et zznarn f e u e continens)); »ses orus ferre
. . . susce-
pimus, ex yuibus quilibet solidus marca argentl recon-ipen- satur. Hna hijs vero villis memorate e% supererogafe sex ore
continentur, octo solidi ferre in villa Lindabergi in Attkindja,
a n u s solidtas Guttarör, decem denarii villa terwi, ulvelii duo solidi et quinque denarii, iii siaui dianidirrs qninl~zs solidrzs, in Mat~nnes dirnidin ors».
1274, á5 april (D. S. 574). »Mansis que ~ v a t h a r dicitur justa mirasund, sub qua due Inarce ferre et quaiuordecim
solidi continentur)).
Konselivent anges i dessa och senare brev marliatalet med »marca (ora, solidus, deilarius) terse)). Eii ny jordin- delning, marklandsindelningen, har kommit i bruk.
l~fnrklandets uppkornst. 1 09
Det behövs inga särskilt subtila distiiiktloner för alt fasisla skillnadeil mellan den tidigare avradsrakningena s c h den vid mitten au 1200-talet uppdykande marklandsindelningene Sna- rare a r salien sa enliel. att m a n måste vara ovanligt bunden i en äldre uppfattning för att und$ att först5 den, sedan den en gång blivit påpekad. Hur evident den ar, framgår a r att professor Ivar Sjögren oberoende av min uiidersökiiing har kommit till s a m m a resultat som jag i denna fraga. 1
sin uppsats »Fastighetsföryttring enligt Cpplandslagen)) under- Iiastar Tjögreia D. S. 51 och 63 en kort granskning och ut- talar: »Det ä r tydligt, att det i de b i d a urkunderiia varit fråga om gavor till lilostret av den avrad eller ränta (census), som utgick från de upprälinade hemnianen». Härav följer följdriktigt en arinaii sl~itsals: »Det bevarade earliundsriiate- rialei liärityder
.
. .
p$ a t t den tid, vid vilken h e m m a n i rilvpländslia byalag vid auhaiidelse begynt beteclinas med anlitande av marlilaild och dess underavdelilingal., a r att förlagga till senare delen a r tolvhundratalet>) l.Sandström tyclis icke aga nagon %;annedom o m Sjögrens undersölining och resultat. I varje fall antyder han icke med ett ord denna uaidersöl;nings existens. Hails polemik riktar sig enbart mot mig.
Före inarl;landsindelningens genomförande radde attuiigs- iiidelning i Svealandsliapeii. För att bana vag för 1100-fals- marlilandet maste Sandström försöka eliminera det vittnes- börd on1 en attungsindelning av jorden i Ilippland, s o m finnes i ett dokunaent från a r 1200, Iiting Sverker Iiarlsscns frihets- breu till Icyrkaii (D. S. 115). Iionungen skanlier h a r Uppsala kyrlia »octo octonarios in villa upsalensi IIII i n gorratung et IIII in s c a r p a l o s t e r ~ . Sandström levererar t v i sinsemellan oberoende förklaringar till attungens föreliomst i hrevet. Den . - - --p
I. Sjögreii, Fastighetsföryttri~ig enligt Upplniidslagen, Svensk Jurist- tidning 1941, s. 283. Ave11 C. I. Stahle, a. a. s. 201, Iiar anslutit sig till m i n tippfattiiii~g: »I.öi~rirotli uppvisar övertygande, a t t marblai~clet s o m t e r m upp- triidde först m o l i ~ i i t t e i l a v 1200-talet ocli arvisar m e d r a t t a d e a r Siiffe ailförda dorlatioiisbreveri till Yib-Iilostret soiii beris för a t t mnrlrlaridet existe- r a t redaii vid 1100-talets rilitt>).
P
%o
Erila Lönnroth.ena ar »att mail i brevet med all sannolililiet liar att se en i Ostergötlalid utfärdad urliund, vid vars tillkomst det öst- götska 'attung' av obekantskap med förliållandena i Upp- land komnaif till anvandning)) l. Att donationen utfardats i ostergötland a r endast ett antagande och ett osannolikt så- dant, och ave11 medeltida donatorer ha nog som regel haft reda på vad det ar, som de donerat" Den andra förlila- riiageil skulle vara, att ternien »octonarius», som på latin ursprungligen betyder en enhet, som iiinehåller ett antal av åtta, har skulle betyda atta öresland och således vara syno- nym naed markland. Octonarius betyder emellertid i svenska medeltida dokument just attung, och sona oniskrivning för markland ar termen lika okand som monstruös. Sandströms båda förklaringar liuilna tavla silaseniellan i osannolikhet. Till det otvetydiga vittnesbördet i keang Sverkess frihetsbrev om attungens förekomst i Uppland Iran numera laggas Ivar Sejtigrens konstaterande av en form av fastiglaetsföryttrirag i Uppland, som varit aIdre an Upplandslagen och som byggt på byanaalsindelningen 3.
IGillornas uppgifter om marlclandets första framtradaride stå ej att r~ibba. kIarlilaiidsindeliaingen har efter 1200-talets mitt avlöst attungsindelningen av jord
a
Ssrealandsliapen. Detta har intraffat samtidigt med ledinigsskatternas införande.C. I. Stahle har betviylat, att sistnämnda åtgärd komrnit till stånd genom en »geiioingripande reform» p; Valdemar Bir- gerssons tid; skalet ar, att vi sakna Iiilluppgifter om en dylik
*.
Detta arguinentum e silentio har i och för sig fëiga barlcraft; därtill kan det icke anvandas, ty den efterlysta Balluppgiften
Sandström a. a. s. i. Erkannas bör i detta sammailhang, a t t Sand- ströms teori, a t t Gorratung och Scarpaloster varit delar av Gamla Cppsala och ej sjalvsta~idiga byar, a r hade inltressailt och avgjort rimligare i i i iniii
tidigare uppfattiiing i frågaii.
"il. lic. Ake Ljungfors liar i ett opublicerat arbete, som lian liaft vanligheten stalla till initt förfogande, p i griind av eil diploinatarislr urider- sökning dragit slutsatsen, a t t ifrågavarande hrev »antagligen ~itsliririts a r
någon klerk med fiirbiiidelser i Upsala)). Sjögren a. a. s. 281 f.
firmiis: Sigtuilaannalernas berättelse 0111 h u r Upplands folli "r- Borade sin frihet och pålades bl. a. skeppsvist efter slaget vid Sparrsater l. Av skal, som jag tidigare framlagt och soin iiven Ståhle funnit I~eakiai~svarda, torde ledingsskatternas lik- som inarlilandels billkomst approximativt kilnila dateras till Valdemar Birgerssons regeringstid.
I Danmark infördes niarltlaridslndelnP11gen vid 1200-ta- lets början för att fördela sliatteledingens bördor p5 jor- den. »Skatlen till konungen blev från ocli med nu per- sonlig, vilande på var enskild 1)onde i förhållande till are- alen av den jord han odlade)), säger E. Arup harona ! I
Norge var ~ m d a n i i i g e n av ledingen till staende skatt ge- nomförd på 1270-talet; sliattprestationerna utgjordes efter olika gårdsklasser, som i siii tur från siutet av 1200-talet reglerades efter landsliyldsindeliiingen 3. l[ Sverige infördes
ledingssliatterna och inarklandsindelningen av allt att döma saintidigt under senare delen av 1200-talet. I den svenska Upplandslagen av 1296 heter det, att tre av d e fyra »sliepp»
son^ ålågo ett hundare, sliulle utgöras »slikt aff marblan
iorpaer s u m aff 'i-vigliuna manni)). Jag har tolltat detta som en övergang till jordbeskattning enligt s a m m a principer, som samma arhundrade införts i Cailmark och Norge.
Sandströms uppfattning ar, att er1 på jordinneliav gruri- dad statlig beskattning införts i Sverige först under Gustaf Vasas regering. Han förefaller liar som annars fulllionlligt obekymrad o m analoga förhillandeil i övriga nordiska 1511- der och stöder sig helt på svenska liallor.
Upplandslagens I<onutigshalli flock S stadgar, att två skeppsvister sliola utgöras i naturaproduliter av hamnorna
Liiiilrotli a. a. s. 66 f , , 136.
E. Arup, Leding og lediiigssl;at i det 13. aarliuildrede, dansk Hist. 'I'idsskr. V I I I 5 , s. 220.
E. Bii11, Leding, Iira 1 9 2 0 , s. S9 f . ; Steiniies, 11i1, vekt og ~ e r t l e r e l i - ning i Soreg, s. 111 f.
och två i penningar med j r t i o mark för varje skepp. »Dessa skeppsvister sltola utgå från alla tre follclanden, lika mycket a r en markland jord som av en vigerman i fraga om tre skepp; det fjarde skall utgöras efter mantal a v bönder och bondsöner, legodrängar och Iösltekarlar l.» Sandström pspekar, att penningskeppsvisterilas belopp var fastställt lika för alla hundaren »Då man icke Itan antaga, att hundarena någon gång i historisli tid haft samma antal vare sig 'vigerman' eller markland, lian man ej heller an- taga att vare sig upplandsk 'vigerman' eller uppländskt mark- land Inom skilda hundaren haft Pika belopp ledungslame att erlägga 3 » . Denna Sandströms uppfattning av sättet för
en liollekti-cr sliatteprestatiorns utgörande förklaras av att han uppenbarligen ej Piist andra partier i min avhandling »Stats- makt och statsfinans)) än de, som direkt beröra hans egna tidigare forskningar 4. Den kollelstiva seimman i ett fal1 sa-
'
Jfr h. Holmb5cEts ocli E. \\Tessi.iis översättning i S ~ e n s l < a landskaps- lagar 1, Sthlm 1933, s. 4 i .g C. I. Ståhle, a. a. s. 208, liar a n m a r k t på a t t jag icke motiverat min uppfattning, a t t ~)eririi~lgsslieppsristernas sammanlagda summa var 80 marlr. Motireriiigen finnes, e h u r u kanslte val sammantrangd, på s. 128 f. i min avliandling. Jliii uppfattning, a t t blott två »slrepp» skulle utgöra 40 mask, beror ej p5 »bristande filologisl< noggrannhet)) ocli p; en tolkning a t t »skepp» skulle språltligt betyda slteppsvist, sasom Ståhle förutsätter. Den beror på a t t i Upplandsiageil liksom i Södermannalagen blott en skeppsrist utgår av
arj je skepp och a t t e t t skepp svarar mot varje uppraltnad skeppsvist. »Dessa slrel>psvister», som iitgå av marlrlaiid s i s o m av vigermaii av t r e sliepp och efter mantalet av e t t skepp, omfatta aven naluraskeppsi~isterna. I Vastmaii- land, d a r ledingen utgjort blott t v i skepp ocli i Södermaiiland, d a r den utgjort ett, ha iiaturaslteppsvisterna utgått med samma prestationer som av Lpplaiids fyra skepp; det vore oftirklarligt, orn ej i alla t r e landsliapeil naturapresta- tioilen ursprungligen fixerats såsom en enda skeppsvist av e t t skepp. Pen- ningprestationen, den ursprungliga ledingslaman, h a r yarit 40 mark fr511 början; beträffailde dess fördubbling ocli förvandling till skeppsrist samt iiatiiraskeppsvistei~s klyvning hänvisas till den anförda utredningen i min avliandling. Vastmaniialagen h a r oegentligt fyra slieppsvister på två skepp, darför a t t den örertagit Upplandslagens term »skeppsvist» fiir ledingsiama r i d sidail a r deii urspr~iiigliga termen.
Sandström a. a. s. 9.
1Iarl;landets uppkomst. 163
dant som detta maste fördelas likformigt p5 slrattedragarna
- alldeles som aaat~mraprestationen inom hamiiaal - s c h den i Inu~idaret uppburna skattesumrnan liommer därför endast approximativt att svara rnst den i lagen föreskrivna kollek- tiva summan. Själva den ifragavarande Ilock 10 i Upplands- lagens Iconungabalk anger, h u r den fjärde skeppsvisten skal8 fördelas, då den föresliriver, att m r j e legodräng skall utgöra -1 örtugar. Det a r bade möjligt och sannolikt, att i prak- tiken mindre oliliheter "rekommit mellan den ensliilda skatleenl~eternas prestationer inom s1;ilda htandaren, men det är den ay lagen iorutsatla allmanna normen för dessa prestationer, som har a r av intresse. Och lagen måste rakna nied ett lika antal vigerm51-i - eller markland - i de olika hundarena, annars skulle grunden ryckas bort för hela dess aridelning av folklanden i huiidaren, skepp och hamnor.
Jag har underlrastat hamneindelningen en ingaende lin- dersökning och kommit till res~iltatet, att enligt den äldsta Iiallan, fran 1312, hannnorna visat liliformighet i madi-atal.
C.
I. Stahle laar anslutit sig till denna åsikt och sjals an- fört andra exempel pti samma förlitillande l. Enbart detta a r nog att avgörande visa, att n3arl;landet p i landskaps- lagarnas tid utgjort indeliaingsgrund för ledingssliatferna. Saridström ignorerar fullstaridigt både min oelm Stfil-iles fram- ställning p3 denima punlil; ifrsgavarande partier i \rara av- Baandlingar synas ha gatt honom spårlöst förbi.Ledingsskatterna ocla niarltlaradsiridelninp ii-ifördes av allt att döma samtidigt i Sverige under senare delen a v 1200-talet. Alarklandet har utgjort indelningsgruiad för ledingsskatterna i det skattesystem, som nornaeras av Upp- landslagen. Denna nydaiiina liar löpt parallellt med en lik- artad utveckling i Danmarlr och Norge, Sedan detta konsta- terats, ar det egentligen överflödigt att g& in på narmare diskussion av Saridströms teori, att inarliatalet blivit besliall- niiigsgrund först ulider Gustaf Vasas tid. För fullstaiidighetens skull rna dock detta göras p& ilagra punkter.
Sandströnas stora bevis för sin tes Sr, att Kkerbo och Snavringe hundaren 1 Västmanland först 1339 började utgöra de gamla ledingsskatterna efter markatal, medan dessa skat- ter har tidigare iitgjordes av hamnor nied i medeltal 8 bön- der. Denna iakttagelse är evident, och förhallandena i h e r b o och Snävringe äro av största intresse för Biinnedoinen o m den ursprungliga ledingsindelniilgen i Västmanland. Emeller- tid kan det visas, att dessa t v 5 hundaren på 1530-talet in- tagit en särställning i skatteavseende, och av Bures extrakter av Erilr av Pommerns jordeboli förefaller det, soin oin så varit förhållandet redan 1413, då Bure som enda exempel på »hamnor» anfört dessas antal i akerbo ocl-n Snävringe.
Enligt Undervisningen 1530-1533 ha Mageanda och Håbo
hundareil i Uppland ~ ~ t g j o r t ledingsskatt efter markatal. Sandströnn laänför detla till eia sarsliiild skattlaggning 1530,
vilket han varken kan eller försöker bevisa.
Jag har, d i jag P nnin avhandling »Statsmakt och statsfinans)) ~ a n t mig mot dessa Sandströms teorier, anfört några strödda exempel u r senmedeltida källor på att marku- talet legat till grund för beskattningen. Ett härrör från en förteckning över skattegods 1 Ivar Axelssoris I ~ I I Färingsön: en bonde i Sateina R a r »7 ' , ' t öretugsland dar i byii och 6 ' 1 2
örtengsland i Eneby, som laan brukar till sitt eget bol och gör skatt och sliyld av»; en annan har 15 l72 örtugsland 3
peinnaii~gland, »som skatt skulle g i av» l. Sandström anmärker
härtill, att »av de citerade uttrycken ingalunda kan anses framgå, att marlilandstalet utgjort beslialtniiigsgrul~d))
'.
Alan kan undra, vad Sandström sliulle begära för uttryck för att erkänna, att detta framgår. Förtecliningen omfattar »skatia- bondejord och srngjordar», av villta Ivar Axelsson sliulle uppbära skatt såsom länsherre på Färingsön, och dessa jordars storleli definieras genomgående genom uppgivande av deras inarliatal. Kan inan icke taga för ganska sakert, att den, so111 upprättat längden haft någon mening med sinaAIarltlandets uppltomst. 115
uppgifter om markatalet, soni haft att göra med langdens syfte: att faststalla normer för Ivar Aselssons sliatteuppb~rd?
Sandström anmarlrer, »att ett allgivande av slrattegodsens storlel; i marklalidstal ingalunda ar ege~ldomligt %r den av Lönnroth angivna kallann. Det a r s5 sant, som det ar sagt, men det starker ingalunda hans position.
Det andra eseinpel jag anfört ur senmedeltida kallor, harrör från Ericus Olais krönilca. Har nämnes som exempel lp5 deil Iiårda beskattningen tander Erik av Pomrnerns regering, att eri bonde, som odlade ett rnarlclaild, fick betala 12, 16 eller 20 mark i »tributum majus)); det fanns t. o. m. bönder, som betalade 24, 26 och 28 mark. Sandström anser det
otydligt», att detla ))eLi hheer säger nagot om marklandet som beslratiilii~gsgr~~nd)). Ericus Olai vill biott »belysa skatie- beloppens osliälighet genom att stalla dem i relation till
jordinnehavets storlek, angiven i del gailgse marklandstalet)) l. Har d å detta ej nigot att säga om de grunder, efter vilka skatten normalt beralinades'? Om man i d r a dagar sade, att en person med 5.000 Irronors inkomst fick betala 500 lir. i skati, skulle det enligt Sandströnns satt att se vara »tydligt», att därmed p i inlet satt ailtytts, att skatten stod i någon relation till inkomsten. Det iir ju nämligen den beskattade personen och ej inkomsten, som betalar skatten.
Mitt tredje och sista exempel var ett brev av kung Albrekt av den 12 juni 1366, vari konungen avstår fran skatt av jord, liggande inom samma by eller hamna, där 1l;lara kloster hade jord, och ägd av bönder, som ill le till odling mottaga 1;loslerjord inom dessa byar eller hamnor Sand-
Sandström a. a. s. 13 f.
Svenska Iiil<s-archivets Pergarneiltsbref fraii och med a r 1351. 1,
Stlilm 18G6, s. 213. Sandström förklarar, a t t iliitt referat av brevet, giuet
n. a. s. 99, a r »ett verkligt lioncentrat av oriktigheter)) (Sandström a. a. s.
11). J a g medger garna, a t t jag vid e t t u t t ö m m a n d e referat av brevet borde h a tillagt till uppgiften, a t t Ilönderna utlovades sliattefriliet, a t t deras utsl<yIder skulle g i till klostret. Da detta sa1;nar betydelse för den disltuterade frbgan, trodde jag mig h a ratt a t t vara Itortfattad p 5 denna punkt. Sågon anriari norilrtighetn finns mig veterligen iclie i initt referat. Sandstroms referat a r orclagrant Iiamtat iir Svenslta Iliks-arcliivets Pergamentsbref.
116 Erik Lönnroth.
strom finner det >)flmllstaiidigt obegripligt)), att jag anfört detta brev som exempel på skatteindelniiig efter jordatal. Man kan ej förvåna sig över att Sandström finner detta obegripligt,
l y det måste den göra, som icke har last ovaiinämnda parti av min avhandling, dar jag uppvisar, att hamilorna visat likformighet 1 markatal. Brevet visar, att hamnorria vor0 fixerade jordenheler och ej indelade efter bondetal, eftersom det talas om jord, liggande i den ena eller andra hamnan. Haninorna utgjorde enligt andra kallor indelningsgr~ind för ledingsskatterna och stodo i relation till marlilandsraki~ingens: alltså ger brevet exempel p& skatteindelning efter jordetal. Hari ligger intet besyrinerligt.
Under den långa tidrymden mellan 1200-talets mitt ocli 1530-talet har skatteväsendet i Sverige undergått flera stora "randringar. Bl. a. har införandet av gard- och settings- indelningen under unionstiden gjort mycket för att återföra skattskyldigheten från jorden till bondehushållet I. Men detta f i r ej skymma bort det till överflöd bevisade faktum, att marklaradsindelningeils ilafiisande på 1208-talet har stått i samband riaed eii övergåmg till jordbeskattning.
I min bol< »Statsmakt och statsfinans» ingir aven elii undersökning över marklaiidsindelninge~is konsekveilser för 1280-talets jordiigo- och avrads%rliåBlandeil. Jag liar gått igenom samtliga dokutalent fram I. o. m. 1296, som röra försälj- ningar och pantsättiaingar av marklandsindelad jord, och funnit, att de nästan unadantagsl6st fastställa en bestämd rela- tion mellan pris och markatal. Jordpriset har varit bestäme av rraarklandsindelni~pgen~ och i flera fall anges rättsgrunden har- "r med klara ord: kravet pa »justum pretibirn)) enligt kano- niskrattslig princip. Kestammelsen i Upplandslagens Jordabalk flock 10, aft stadja och avrad skola givas så, som jordagaren och landbon komma överens om, tolkas med utgåilgspui~kt
från dessa resultat, sam en iiy åtgard, avsedd att göra av- rads- och jordprisförliållai~dena srnidigare.
Sandström finner, att jag »fullslandigt brister i besris- ningen för detta antagande a r ett allmänt gällande jiastuiia pretieim. Granskar m a n de av Lönilrot11 anförda exempleia, faller det genast i ögonen att iermen Justum pretium9 anviin- des allenast i de fall, då kyrklig iiistitntioi~ eller person förvärvar jordegendorn, medan terriien 'plenum pretium' l i o m n ~ e r till alavandning vid köp mellan (osIiylda) lekman. Lönnroth anser, uppenbarligen att de båda termerna iiro synonyma - med all salierhet med orätt.» Sandshröin gen- driver detta och fortsätter: »]Det ar av Löilnroths riamnda exempelsamling Srin 1300-talets senare laalft troligt att liyr- kan vid sina jordliöp d5 sökt och aven i vissa fall Iycliats köpa jord till l~ördslösenpris (betecknat som Justum pretium'), varvid val kyrkan gjort si11 makt ö r e r sjalariaa gällande. Att av dessa förhållaildeil sluta till ett 'allmänt gällande justum preliuna' i meiiingen av ett lagfästat allmant, även utanför bördslöseninstitutet buaidet jordvarde ar daremot ett påtag- ligt felslut)) l.
Det
an.
lianslte illa, att jag ej försett min fÖrtecl<iliiig över för~äl~jnnii~g asT marklandsindelad jord före f297 -- soniej upptar »vissa exempel», s h o m Sandström uppger, utan sanitliga fall -- med en populariserad tabell över jordpriserna. Men man kan ej göra allt fOr att radda omisst~nksammsi och bridskande liriiiker fra11 fallgropar, ocli av min framställ- ning framgår fullt tydligt, vad saken galler. Del a r nämligen ej, som Sandström tror, p i de få fall, då. termerna jus tian^ pretium)) ocla ~plenuiai pretiiam)) lioilamit till användnjilg, som jag stöder mir1 uppfattniiig. Ltan det gr p% att de genaom- gångna försäljningarna och pantsätlriingarna nastnn undar~fags-
löst tillämpa samma prisnorm: en inark silver för örtuglandet. Man har härvid noga följt penningens sjuiliiande Ii~irs j fOr-
hållande till silvret tander 1200-talets senaare del. De fall, d i termen »justum p r e t i u n ~ » kommit till anviiadning, äro av intresse darför, att de visa rattsgrunden för det buiadna
118 Erik Lönnroth.
jordpriset. Det har verkligeii aldrig fallit mig in, att »jeistum p r e t i u m ~ och »plenum pretiurn)) sliulle vara syno- nyma, ineil viil att de uttrycka en ocli samma ekonomiska realitet.
Sandström liraver ett påvisande av att justum pretium- principen tilliimpats i Upplandslagen: »innan så skett, inne- biir lagtolkning med stöd av den förmenta principen en betiinklig circulus in d e m o i ~ s t r a n d o ~ . Alldeles riktigt. Jag har anfört i min undersöliraiiig, att första Rocken i Upplands- lagens Jordabalk föresliriver priset en mark silver för örtug- landet vid bördslösen. Det finns intet, som sager, att lagen ej förutsatt detta pris som norm för andra jordköp, och vi veta nu av dokumenten, att man i praxis generellt tillimpade justum pretium.
Det torde efter påvisandet härav vara överflödigt att g5 närmare in på Sandströms teori o m bördslöseninstitutets betydelse för marklandsindelningens tillkomst. Jordpriset vid bördslösen har blott varit ett utslag av gängse, laga var- dering. Denna varderings betydelse för 1200-talets jordägo- ocli avradsförhållanden och diirmed för det svenska agrar- samhä8lets utveckling ligger i öppen dag och har narmase preciserats i min avimandling.
Min granskning av landsarkivarien Sandströms pole- miska uppsats »>Iarlilandet i Svealandskapenv air avslutad. Det torde av denna granskning framgå, att Sandström ej lyckats gendriva mina resultat, varken i fråga 0111 tiden "r marklandsindelningens införande, dennas sammanhang med den svenska statens övergång till jordbeskatiniiag, eller i fråga om »justum pretium)).
Sandströms »disliussionsinlagg» bar alltigenom prägeln a v att vara ett hastverk. Författaren har ej givit sig tid att ens nödtorftigt satta sig in i den lilla litteratur, till villsen han haft att taga hänsyn. Han har helt levat i sina egna, tidigare framlagda teorier. Med en del av källmaterialet har han varit förtrogen sedan gammalt; det övriga har han ej skanlit många taiikar.
bIarklandets uppkomst. 119
Landsarkivarien Saiidstr8m h a r i sina tidigare skrifter lämriat flera nya bidrag till disliussionen orn Sveriges rnede8- tida skatte- och jordindelning~"rhål1anden~ Det a r ej rninga av hans resultat, s o m stått sig infös narrnare granskning.
Meis det sliulle vara mig fjarran alt p5 grund härav stämpla dessa arbeten soin »f6rfelade».
