Kring
m-i"ste~
Adams
text,
Snte~pretatfon oeh kommentar, - Bidyag till N o ~ d e n s histosia under 900- och .$880-talene
Ender eai tid, som ej ligger s i langr tillbaka. skrev man Nordens historia under vikingatiden huv~adsakiigen p$ grund- val aly de e~tfirligaste kaPLorna, de ~norslc-islandska sagorna och Saxos ser%<, utan att ran~derkasta dessa en kritisk grarask- ning. Metodiskt a r detta stadium övervnnnet. De bevarade norsk-islaiadska sagorna och Sasos verk innehalla manga fel- aktlghekr r& hyilsa i stor ulstr5ckning p2 Part konstruktions- arbete; vill man n 5 laistoriska fakta under vikingatidera, 1116ste man söka sig tillbaka till lcaliorna 5a.e och bakom dem, Genom fiEoSsgisk detaljgrariskni~sg har man i vissa fall Bu~inat rekonstriaera %ii1Tsr, som iiro mera m ars pr ung liga
och
och darrned också i regel mera tlllf6rlitliga a n de, som tra- derats. hfew endast i ringa utsfrgckning iiro fr5n vikings- tiden och den Adsta medeltiden hsrrörande kiilPsr, som in- gaeaade behandla nordisk historia, bevarade ii11 tid. S& Sr framfhPr allt fallet med et& stBrae asital skaldedikter, so111 dock mestadeis meddela blott situationsbilder friin tiden, samt master Adams w r k , som ger en samnaanhangarade, av andrsa bevarade kallor oberoende skildring av Nordens hi- storia fran uiagefiir 980 fram tal1 1072.
Adams verk har sa B och med en n~odiirnare forskanings- riktnings genombrott fran ern relativt undans%ijuten plats bland kii%%orna till Kordens historia under \~i&irmgabiden ryckt fram i förgrisridera, I f e d alla sina fel och bristes ar den numera en hrav~adka%la och laa as te såsom sadan a g ~ m s deix största uppmarksam het.
206 S t u r e ~ o ~ i i a .
De hal~dskriftsforskningar~ som resulterat i
B.
Schmeidlers ,indamsupplaga, ha lagt en saker grund "r det textkritiska bedbnirandet av anaster Adams a7erk. Hans kallor, Pians historislna metodik, Rans sgtt att gruppera sitt stoff9 hans allmanna åskidning, hans moraliserande och politiska ten- deanser samt i samband darmed sanninggs\r$rdet av bans framstal%nlng och uppgifter ha yarit föremal f6r ett livligt granskningsarbeie. Av filologiens olilnsa metoder ha de flesta applicerats p& laiister Adams verk.Det synes emelertid, som o m Interpretationen av master a samma Adams skrift inte lockat den modara~a forskningen p "
satt som text- och kallkritisk behandling daisav, Med n5gti.a viktiga ~nndantag, av vilka de förnamsta möta i
E,
Arups avhandling o m Sven Estsidsson, harstamma in%espaetatBo- nerna av mäster Adams text i regel fran ratf gammal tid.Emellertid Er, sedan Adams verk. blivit en Izaavuddialla, ej heller inlerpretationeao Erbises, Det maste %r oss vara avggrande - aven f6r fastst2%landet av historiska realiteter
- att p5. olika punkter f& veta vad master Adam tiinakt sig med de% sagda. H det filjande skall "rsökas att i detta au- seende p& en del omtvistade p u ~ i k t e r n: fram %Il% ökad kannae- dom om a81iis%er Adams verk, (agrmed I vissa fall ocksa om Nordens historia under 900- och 1000-talen,
Harald Gsamssons kunigagärning a r stor sch maktig: Danmarks enande och frigörande, Norges ertivring och Dan- marks Liristkmande. E n förhoppning, at& han matte erhalla hrPgongBoriaw, laar utta%ais rander del sekel, som filjde narmast efter hans d6d. Man har ur samma
I C ~ P ~ U ,
master Adanas arerk, vari dennia förhoppning uttalats, aven last fram, att Harald var kand som en stor underg0rare och en vittbesönld lagstiftare,Vppgifterna om Harald soan undergerare h a r tolkats som bevis for. att en owskan foreirrnnits inom den danska hierarkien under tiden kort efter 1800-itilets mitt att oka sin 111aktstaIlnang genom skapandet av ett nationalhelgon l. Be-
rzittelcen att Harald varit ~ e s l i s a n ~ som lagstiftare h a r uttytts darhiin att han utovat detta kungliga prerogativ i land soder om Ejder; den har ansetts bestyrka nypfattningen att Harald varit Lzeïre ej blott i bela Danmark, inraknat Slesvig, utan aven i HoIsten
',
Det stiilbe hos n~iister Adam, varp5 dessa slutsatser byggts, 5- 2: 2%.
Det
lyder eaaligt ScB~meidPers upplagasDe chnius (sc. HaroSdl) G ~ P , c ~ a m Esturn prsnepotem S ' L I U ~ ,
q n i nune i n Dania reglaat, Suen Eeterrogare n~aluerinn, s-elud alter Tiderus enimen avi relieeait, m e vera parricidibaen exagge-
m e t e : ' H s e est' inquif 'quod nos poster9 laimus et quod ipse parsicida suo piavit e x l ~ l o 3 . At åBEe noster Baro%dns, cgtii psptalo D a n s r u m chrlsi-ianitatem primus indiait, q u i %stum sepientrio- nmem ~predicaforibazs et ecclesiis replesit, ille, inquam, Inn~ocens vulneratias et pro Christo expuksus martyrii palma, uk. spero. Eon casebit, Regnavit apatern a n n s s L. Obitus e k s i n festitritate omwiusn sanctorram. hkernoria e4us et iaxoris GbznhiRde apud imss perpetua manebit. Haec in diebus Adaldagi pontificis csm- perlmus faeta, eum t a n ~ e n eius vBr-tutes eiiplorare n o n omnes p ~ t u i m u s . Sunt autern qu1 affirmanaf
pen eum grarias sa- et t u m , cum adhlac per eaam gratias sa-
nitatum factas sireret, et post mor- nitsatum faclas
Bern ad sepulchrum ei zrs
et Iennc, cum adbu@ per e u m gratias sani- et kune, c u m a d h u c viveret, et post mor- t a t u m fattas, -viveret, et post mor-
tem ad sepalcraam tem ad sepulervm
eius, eius,
et alisa. videlicet
sepsalchrum eius s e r m s fratram est
'
C. Palndan-;\luller: Om Haruid Bltiataands Zolgirning, Hndbydelse- skrifk till Gen offentlige Examean i Odense Cathedralskole 1832 s. 4 W f tJ. S t e e n s t r u p : Danmat-ks Sydgrmnse og H e r r e d e m e t over H o l s t e ~ i s. 5 3 f.
S t u r e Bolin,
aecos frequenter iEHu- eecss freqaenter HI%u- minatos fbiisse et aBB- minatos fuisse alias- a s contigisse vlr- que malllas conil-
tutes. gisse vartutes.
Certissimum 8lea.o est eum tam nostro ~ o ~ u l o B d a n a m Transalbianis et Fsesoaiium gent9 Ieges et iura eonstituisse, quae adhuc pro auctsrltate ~ i r i seryare conteasdur~t, Interea senes frdelis Adaldagus de legatione sua vsti eompos effectris et in ornnni opere s u o domi forisque prosperatus in senecta ubea-i r n l g r a ~ i t ad Dominum anno saaerdotii nobilifer ministrat8 LIIIII l.
Den allsraiini antagna 6vers5ttnismgen as. detta tes$s%538e kan
L
nggot firEaor%at skick ilergiras p i f6ljande satt:Om kung Sven rFjaagesB2ggs uppror och illdåd sade Sven Estridsson: delta iir vad ~å efterkommande Gnna lida f6r och vad fadermördaren sjalv sonade med sin landsflykt. Men denne r a r Harald, som f6rst pgbj6d kristendomen bland danerna och som - sager jag -- osliyldig sarats,
ana
BrQnas- det I-ssppas jag - med martyrens krona. Han regerade
femtio ar och dog p i alla helgoris dag. Han och hans hustru Geanhllds minne skall alltid feva hos oss. Detta skedde - $a vi erfarit - i Adaldags tid, men alla hans (Haralds) dg.gder ha VI ej kui-sn~bf utforska.
De
finnas, som Grsiikra, attjastecken skett genom honom, Saker% e r att han givit vart folk, trans- albtanerna och friserna lagar, som de iinnn hX%a till f d j d av hans stora anseende. Eme%lerIiG& dog efter viil fQrsatfat varv den garaale, trogne askebiskop L%daldag 2aAtt testen skall ö\7ersiiftas p5 delta satt ar man ense o m Inom n~sdiirn historieforskning. bien oense ar man, nar det giilles alt fast&%B%la h u r HAa~gt Sven Estridsson talar 4 Ersta person.
ScBameidker Iiiter Sven Estridssons ta1 shata redan ined asden f pi av it exilis». I fortsattningen a r det Adam, som f6r
i Adamus Bremensisi Gesla Hamrnaburgeiisis ecciesiae pontlficiam 2: 28,
ed. R. Schmeidler s. 85 ff.
Den seiiaste Q~ers5ttaren ar i motsats %il1 histokllierna tveksam, om
Kring master XcPains test. 209 ordet: caet ar laan, som hoppas, att Harald Gormsson skall kaa6nzas med anaartyrglorian. Och de& a r Adam, som omtalar Baralds Hagstiftnirig %r »nostso p o p ~ a l o ~ , transalbianerna och friserna l, D i »noster populus)~, ra r t folk,
i
Adams muasinte kan Tara annat iiri sachsare, masbe Adam enligt Schmeid- lers mening ha kaint och onntalat Harald Gormsson som lag- stiftare "r dem.
Inom dansk %aistoriefosslani~ag har man Hinge varit av en laeHt sgnrian n~ening. Medan Paludaaa-h8uller hardade, att det »noster popuHus», f6r vilket Harald stiftat lagar, iexfe k a n vara sachsare; det m8ste vara daner, Men d a maste Sven Estridsson alltiiim% tala i "rsta persora. Hela den ovan ,citerade testein intill meddelandet o m maXdaHdagc d-öd, »Inlerea senex fidellis Adaldagns
. . .
ataigravit ad Dominum. .
m.
.>),måste tiH1R6ra kung Svens yttrande ?. Senare danska histori-
ker ha nggot modifierat denna ~apgfashthnirag Med anknyt- ning till denna diskussion och med utnyttjande av Schmeid- lers handskrifts~indersi4knBa1gar har senast Arnp tagit %i11 ojida d5sfar4, Han gör med sfriil gallande, att en sadan sats som. »Baec ii1 diebus XdaEdagP pontificis c s m p e r i n ~ n s fa-icta, cum tainen eáus virtntes exq3loa.aa.e non ornnses potnlm~rs» endast kan tillskrivas master Adam..
DB
»noster populus) emellertid blot% kan vara daneriaa och alltsi Sven Estridsson mot slutet av det citerade teststallet iinaata talar I f6rsta person, antas Xrup fGIjdriktigt, att den Efr5gavarande satsen jämte uaagra aradra rifg6i.a ett Adams senare inskott i testen,Schmeidlers mening Bar ej urider några omstandigheter Icaenna uppratthallas; ftirclsso har ,%dam ej ett 6goxiSlick trott, att den danske kungen pi. 9UO-talet stiftat lagar i Sachs-
'
Jwifr" Schmeidler i Adam a. ed. s, 88, a r e n II. $. ? Pnlndsn-Muller a.. a. passim."4. D. Jargerisen: Den nordislte I<irlces GrundPzgge'sse s. 302 f., TiB- P:eg s. 51 ff.
Q. .krup: Weeetssion av B. Sclimeidless Xdamsundersöitriingrir, l)ansli Historisk Tidsslirift 9 K , 7 s, 265 ff.; E. hrup: Kong Srend 2.:s Biografi, Scandia 1931 s. 92 f.
210 S t u r e Bolin.
Hand eller ens B Bolsten l. Den danska uppfattningen, sidan
den formulerats av Asup, a r logiskt ~mppbyggd oe8-k konse- kvent genomförd. Men man kan rikta vissa invasrdningar mot densamma.
Det ksan invandas, at& de handskriftliga firlaiHlandena, s5dana dessa 1;BarPagfs av Sclarneidler - vad f". 6. franahiHBes av Xrup sjalv - inte lamria nagok stOd för en hnterpo8ation av den omfattning och den a r e som Ariip vill antaga. MOj- Eigheten a v eaa dylik Interpolation försvagas t. o. m. darav, att koppliaageap mellan det eventeiella inskottets slutord och följande satser a r rrtomordent'llgt god: >>VI ha ej kunnat ut- forska alla hans dygder. De finnas, som pistå
.
.
. .
.
Absolalt sakert a r.
. . .
.D.Och vidare: ar det srlmsigt, att Harald Gormsson stiftat Pagaï för sachsarna, s6
an.
det föga rimligare, att han gjort detfix-
friserna och kransalblanegna, invanarna E Bandet anellan Ejder och EHbe, Största delen av sin regering hars- kade Harald Gormsson blott över landet In'siB% Sllen. Först 983 utvidgade Hran sitt rike med området mellan Slien och' Ejder; inga skall finnas att anataga, att hans snalátsfgr skulle ha uts%rac%n% sig söder om niimrida flod'.
Katur%igkvis kan Sven Estridsson ha trott pil eller iiven eljest %ra berattat %r Adam om denna histsrislia omöj%ig&ne%, men de% Grtjanar åtminstone i Grbigae~ade beaktas, att texten, p& detta satt. tolkad, s t i s i strid med r a d vi kunna faststiilla sasonra histo- riskt %aktisii$ samt med Adams rappfattning o m Harald Gorms- sons stallningMan fisagar sig: ar det inte rn6jligt att 1Usa sl-arigheherna p5 ett annat satt. Finns det kanske en Iiisning, som liksom
J m f r . om Adams uppfattning a v forhåklandet mellan D a n m a r k och Tyskland u n d e r Harald Gornlssoras regering S. Bolin. Om N O P ~ G I I S aldsta historieforskning s. 29 ff. Enligt Adam Iydds dera danska m a r k e n u n d e r Tysklaaid från 930-talet in i Knut den stores regering. Se Adam 2: 57, 2 56. a. ed. s, 56 f.. 116 L
V m f r ~ S. Bolin: Danmarli och Txsliland u n d e r Harald G o r m s s o n ,
Scandia 1931 s. 181 ff. Janafr. o r a n n. 1.
Iiring master Adams text. 211 griper bakom Sc%lmeid%ers och Arlaps och ssnn ar liksa mi5jOgBBg som deras och kanske r e n t a v biittre star l ~rerenscTiimnmeHse med Adams test,
En ffrB-aga3 vars svar man ä n n u under 1600- och 1700- t a k t ej var sa ense om som nu l, ar fragan: Tern Gsyftaas
egentligen, nkir det talas om uimcierverk och lagstiftning? De ihågavaaaaide satserna kopplas till firegaende p i "]jande siitt: »Haec in diebus Adaldagi pontifieis c o ~ ~ ~ p e r l m t r s facta, cuna tamen eius virtukes esplsrare non omnes potui- mus, Slant sitatern qral affirman% per eum gratias sanitatum factas
.
.
. .
.B Den, som %Sr ha &ort aanderrerk, ar samme man, vars alla dygder Adam ej kunnat utforska. Jlen iir denne man Harald Gsrrnsson?Ordet »eiaas» har en sielan plats, att närmare det an Harald Gormsso~a niimnaes I testen Srkebisliop Adaldag. Pi anaaste, a m v4 ordagrant översiitta testen, %&ta d e i ~ n a f5 f61-
jande Isetydelse: »,%tt detta skett i arkebiskop Adaldags dagar ha -;I erfarit, irndes de% att vi diirernot inte kernnat utforska a142 hans dygder. Meam de finnas, som f6rsiBra9 att h a n gjort underverk
. .
.
.
.NTolkas teststiil8et bokstavs%roget och allts5 p5 det narmast %i11 hands liggande sattet, erl15ller mäster Adams ord en ny och biiitre mening. Adam h a r ej sagt, att haii erfarit, atil Harald Gormassons d6d intriiffat under Adaldags episkopat, mena att haal ej krannal utforska alla Raralds dygder. Ale- niïagen ar 1 stiiHBe"6 det som hanf under *Adaldags tid laade Adam. es21a%%it Itunskap o m , men alla Adaldags dogder hade
han ej kunnat utforska,
Sjii%va satsen erhiiller, tolkad p5 detta satt, anl~nytiaing till hela rappstallniamgen a v Biar ifsigavaranade parti av Adams verk.
1
2: 1 o n ~ t a l a r denne, att Adaldag var biskop i femilotrean.,
och skiidrar d5refter 1 2: 2--l6 6m5ndelsecsaa under tiden fram Paluciail-JIuPier tager 1832 (n. a. s. 'i ff.) iii? orda mot en mening, son1 tf!lsl<rires Nyerup (Samnrariselie Uebersicht d e r Ui1lerscic1~uiigea-1 iiherdie Haraldiiilsclneil Gesetze, Staatsburgerliciies JIagasiri 4 s. -187 ff.3. X y e r u p s skrift ritgör %n~~rudsai;Iigeii ett referat av tidigare litteratur, aven för meaiirigar, soiii salalagt örereiasst5mma med min.
212 Store Bolin.
Bi11 Otto 1:s d6d. EAer en geografisk utredning 2: 17-22 6vergAr _Adam i 2: 23 till det som tinnat efter kejsareims död under arkebiskogens aitessiiende tid: »ba'urnc ad ea, quae post morte~aa Imperaloris et reliqua tempestate nostri ponti- Gcis act2 sunt, calamum dlrigarnus)~ I, Att Xdam 5nnu
omedelbart "se har a f r i g a ~ ~ a n d " textstalle arbetar i enlig- het med saft syfte att skildra halndelserna under Ada%dags tid frarngar av de Inledande orden ii11 2: 27: »So\~issimls arc8aiepiscopl temporibus
.
.
.
.
.» ? Med orden ))Haec in dfe- bus Adaldagl pontificis comgerimus fa@tab> anges a818s5, att Adam nia sluff61-t den uppgift, som laan ilagt sig. Innan han overgar till att o n ~ t a l a Adaldags dOd vi11 hail namna några ord om hans »virtutes». Adam har ej kunnat utforska alla. Xen s6 stora vom de, att man talade ona jzrtecken genona honom samt att »nosier goprilus~, friser ocPs transal- biaraer annu %a. hans stora anseendes s k d i lydde de Hagar, som hara stiftat,Ena giren f6ljd av vad har framst5%l%s 5r
"%a
»\Gir% f o l k » ar sachsare och att det ar Adam, som talar i första personej om Harald Gormsson utcan om arbebiskop Ada%dag3. Det
f Adam 2: 1-23, a. ed. s. 61 ff., ss%<. s. 8 % .
Xdam 2: 27, a. ed. s. 5 7 .
"aludan-Afuller (a. a. s. 22 ff.) finner hinrnidargurneilter e m o t a t t ))imoster populiis» skulle k~zni~ia vara saclasaïe dari a t t transalbianerna siirslillt riarniagivas av master Adam. Ty irailsalbianerna voro enligt Adam a r e n de sachsare. Mein förvisso a r Paludan-Muller kaar överskarpsinnig. Friserna ut-
göra e t t f r a n sachsaraia artskilt folli. Transa%i,iai~erna omfatla. i l e r enligt
Adam ( 2 : 1 7 , a. ed, s. 72 f,) t r e bestamda s t a m m a r , vilka val gro sachsare men villta intaga en i Adams verk mingenstades mariierad sSrstal!ning. De bebyggare a v stiftet Ilambur$-Bremer,, villia ej iiro friser ocla ej transalbianer, a r o sachsare. De salina en egen sarbeteck~aing meni h a lanipligen k u n n a t sammanfattas såsom »iloster poprafus». Det ligger i n t e t egendomligt å a t t Adanm r i d olika tillfallen later iittrycket »noc-ter» Iia olika oramfattning: stunidom a r ))nostra ecclesia)) blott k y r k a n i Bremen, stimiidom hela askestiftet Ham- burg-Bremen. E t t aatm%rl;t g~arallellstalle utgör en sats i 3: 43 (a. ed. s. 185): »Beraiasdus Saxoilurn d ~ i s
.
.
: ..
S c l a r o r a n ~ res atque Sordalhiiigoraim ac iiostras streninise administraarii». Liksom i 2: 2 5 tranisalbianerila samordnas ined »noster iiogsniusr, s a m o r d n a s i 3: 43 nordalbingerna m e d » n o s » ; sista. o r d k a n Iinappast betyda ai~niat a n sacbsar~aa k d e delar av iirkestiftet Wam- bnrg-Bremen, vilka ej voro bebodda av ~aordalhinger.Kring m a s t e r Adams text. 213 sistngma-kda liEser alla svarigheter. Shcildringen behaver ej vara historiskt felaktig, Det iar onbidige att antaga ett Pn- skoft, som de traderade texterna e,j visa s c h som till %ljd ap- de slika satsernas in
o
arand dra gripande fogning inte ar rnycliet sans-aolikt. Tiad bekraffar den allenast iB
C trade- rade satsen taax att blinda blivit seende, blir denna, iiven sadan den i utf6rBigare form möter 1 B, alldeles naturlig efter dean nya interpretationen och erbjuder inga problem :~ ~ f r a t a - e s ~ , d. v. s. % e n l i g h e m e d Adams s p r 5 k b r ~ ~ k Iilerkerna
i Bremen, ha sagt, att dyIiika jiirtecken tåmal vid grkehiskop Adaldags grav l, Iset &an noteras, att Adaldag i en visser-
iigen dalig kalla namnes helgon
Den B I ~ P hiivdade interpretationen a r Adam 2: 28, vars riktighet mara knappast lian ko~n~naaa Ifran, Piter niigra me- ningar, som ansetts ha avseende prc Harald Gorwnsson, i stallet syfta p i Srkehiskop Adaldag. Den loser darrned de besvarligheter, som p5 denna punkt m6tt forsIinningen. hlen darmed Grsvinner ocksi u r historien undergöraren och lag-
f Ordeil a t t iriiderrerk skedde vid Adaldags grav och medars Iian i n n u
levde Ilöra till följd a v deras olilia plats i liantis?arifteraia A B och G anses vara skrivna Cver raden. ( J ~ n f r . Schmeidler: Hamburg-Bremena u n d Xord- ost-Europa s . J5 ff.) Den allenast i laandskrlfterna B C Iöreliornmande satsen o m a t t blinda biivit seeside b ö r å t e r i enligliel: ined Schmeidlers iipphktnilag (a. a. s. S i ff.) anses vara ett senare tilIs1;ott - Efter deii n y a iiiterpreta- tforieni gives d e t i n t e längre iiagra s ä k r a Iiållpuiil;ter far bedsrnaridet :tv f r i - gan r a r Sven Estridssons t a l sliitar; d e t lian egesitligenl sluta v a r som Iielst iiinail »Haec ila diebus
. .
.D. Narniaast till Ilailds Pigge? ensrellesiid till I6ljdav noslronstraiitdoi~er~ia a t t antaga, a t t aiitiasgeii satsen i:Haec i n diebns
. .
.N, satsen »;\Iernsria eius. . .
a p ~ ~ d imos .. .
rnaneiaitff eller satsen »At ille noster Haroldus.
. .» marlacrar Adams iii%rZcle i sl;ildrii~geii. Jinfr. om iios-l;oarstrula- tioner 110s Adam vid dylilia tillfiiileri en u t r e d n i n g a v mig i e11 p i a n n a t 11511 ulliornmancle skrift o m sveaisiivildets Ea.11."Ester Artaps u ~ i d e r s ö k n i i i g (a. a. s. i l ii, 2) lian d e t ej I~etvivlas, att
U~ivaia blivit lielgo~i k o r t iinnan Adam sirrev s i t t erl la. Harr I ~ a l l a s oclcs8 i eii h a n d s k r i f t a v deim Iiarnbpnrg-bremenslin 5rliebiskopslirönilran >)sanctns!>. (Gescliiclitsquelleii des Erzstiftes ulid d e r S t a d t Bremen, ed. J. J!. Lappen- berg s. d). D i Adam däremot anger rylitena o m Adaldags riiiderverli sasom osalira, h a r d e n n e natanriigtris i Bremen p å Adams tid iiile allmiint belraiifats sisom iaeigoxi. JIen i den 13ySS i i ä n ~ i i d a haudskriften av arliebisiaopskröaiikar,
214 S t u r e Bolin.
stiftaren H a r a l d Gormsson, De slutsatser, som masa velat
bygga p5 grundval av de fhiregivna uppgifterlia om denne,
förfalla.
II. E d v a r d Csanfesss~, l a g n u s d e n g o d e o c h S v e n E s t r i d s s a n ,
d(Bcam 23: 77-78, 3: 12.
Om Im%nde%serna i Norden och England talader tiden
efter Harald Harfots dbd ars v% timligen brisáf&llig% under-
rattade. Bba\~udk~%lsin &r f6r wa'oadens vidkomnaande master Adam. A 1 a r d e n e n d a handskrift, s o m ej is h r s e d d med
meningsbrytande inskott i skildringeia harrav, Enligt desa ly- der Adarhas text:
Interea seeundus fillorum Chnud, qua s e g n a ~ i t in Nort- mannia, Suein, obiif. "une Nortmanni elegesunt h%agneim, qui erat fillus Olaph martyris a csneeabina. JIagnus statim inva- dens Daniam possedit d u s regna, Mardeehnud rege Danorum eunz exercatu nzorante isa Anglia. Qui mox a d ~ e r s u s h1agniarsi-n pugsaaturass consanguineum Suein d a s s i prelecit. SuePn vietus
a Magno cum in Amgliam remearet, Hardeclnnud msrtuum
repperit. (78) I n eulus Bocum Angli prins elegesunt fratrem eius Eduardum, quem de priori masito Imma gersealt, r i r sancbus
et timeras Deum. %sque suspeetum Pnabens Suein, quod sceptrum
sibi Ang%orum repsseeret, eum tyranno pacem feclt, eonstituens eum prosimenrn se mortus regni AngHornm heredem, arel si fillos susceperit, Tali practo mitagatus Suein in Daniain semeavit. ;\lulla prelia Sbieln curn Magno feruntur. Toeiens Suein ~ I c t u a
ad regem Sueonum feagaens perx-enit Aneindum, (79) Victor
hIagnus Daniam et Nortweiam optinult l,
Den aJ$nrn$ii~% antagna tolkningen av detta k a n s a m m a n - fattas p5 fi5ljande satt: efter Sven Alfi\rassons d6d valde ~ B P " B - -
m a n n e n lfagnsas d e n gode till kung, B a n ertivrade Dan-
m a r k , medan Hardekllut befann sig i England. Denne satte Sven Estridsson Bill f i r m a n för flotiala med uppgift att be-
kriga Magnus. I striden besegrades Sven och for diisefter
BEII England. F r a m k o ~ n n ~ e n dit, naddes han av undessattel- sen siex Hardeliniits d8d s c h Edvard Confessors r a l IiPE kalng. Soanm Edvard misctarmkte Sven for att strava efter Englands krona, gjorde I-ran 810n0m tid1 tronfoljare, Sven, stzmd mil- dare genom detta Grdrag, iiervinde kil1 Daa~mark, dar han ilade maxnga shrider med Mag~aus; besegrad av denne flydde Sven tiil svearna; Salagasus erh8ll Danmark och Horge
',
I direlit samband med detta textstille star 3: 12, Bar meddelar h l fbljzinde:
'dagnus eo tempore simul tecebat duo regira, D a n a i ~ r m rldsF,icet ztq~ae Soo-tmannorum, iacobus adhuc in Sriedia scept- rum habuit, Cnaius ansilno Suein ei Tuph drreas effnltus Mag-
oaum pepbalit a Dania. Qui denua belluan lastausans oblik In
I I ~ V ~ $ U S . Suein duo regna. pcbssedit classernque parasse dicitur,
ut WngRianiia suo iurl subieeret. T e r u m sanetissisasus rex 3 d a ~ a á . d ~ ~ c u ~ n insticia regnunn gubernaret, tune claroque paicem ellgens sietosi obtrilit tributaam, statuens e c m p o s t s e regn1 heredem
'".
EnHigt ,*9dams har meddelade uppgifter itervalade Sven, med Biung Jakobs och jarl Tuphs hja%p vann han seger 6ver iaIagnns, och avbr9ts den fortsatt:^. striden mellan Sareas och h%agniis genom dennes dëld. Svear b l e ~ kung 6ser ty& riken, och han beredde sig att ertivra England, d i Edvard, iiven d5 viiljausde heden, erlade honom tribiat och bestamde hononr sisom arvinge till riket 3,
Stora sakliga betailklagheter maste hysas mot dessa npp- gifter. Arup9 som I detta Ilksorn 1 s i nainga a n d r a fal1 f6r
fearsta garagen Iiritislat granskat i~anebörden av Adams upp- gifter, ironiserar med all ratt 9rer det n~grkvardiga, ngstan om6jojllga h5ndeQsef6r%oppet: Sven Estridsson aragsae obl';gt ha (;Haarvat for Adam, och denne miste ha varit ytterligt naiv i sin BåSStro till kungens ord i,
Adam öv. Laurent-Ii'ahteribnch s, 114 f , ; Adam G r . Steinherg s. 119; Adam öv. Henrichsen s. 139.
Adam 3: 12, a . e d . s. 151 f.
Adam öv. I,aiirei1t-\f:atte1>bacI1 s. 1.30; Adam öa.. Steinberg s. 135;
.&dam öv. Henrichsen s. 137 f.
h r u p a . a. s. 72 ff.
216 S t u r e Bolin.
Besegrad kommer Sven Estridsso~m enligt Adam till Eng- land, Edvard misstaasker, att han efterstriivar Englands krona, och g6r honom ta19 sin efiertradei-e med "rbigaende al7 sina evenhel%a s0ner. &Ian skeille n u viinta, att denne Englands arv- tagare %i%isom sina br6der bleve kvar i England. hfen nej. Haii beger sig till Danmark, strider och besegras av blagnibas. Da Isan flyr, gar ej Grden till det rike, d5r han korats till tron- f6ljare. Han beger sig E stallet till Sverige, får hjiilp diir oela blir efter ?volagnaas dOd kbaaig bUde i Danmark och Noi-ge. Han utrenstar Botttan f6r att vinna det Band, dar han tidigare aitsetts tiH1 trsnf6ljare; men Edvard erkgger Zrilsrat tail honom och g8r honom Gnyo till t r ~ n a r % ~ i n g e .
Man fr6gar sig: fcreligges m i n n e inte nhgsnstans en felaktig Interpretation, vars rattande skulle brjnga reda i miister Adams hiindelsekrlopp - att detta ej heh6ver vara identiskt med det faI~tlsBia hgndelsef6rBoppet 92iir p i - pekas, GransSaa vi narrnare l: 77-1: 78, %ngas v" rnpp- mgrksamhet av orden »Is (se. Edvard) s~rspecttum habens Suein, qaod seepfrkam sibi Aagg%oram reposceret, cinm tyrailno pacem fecit, cons8lluens eum
.
, heredem , , ,» - Edvard, a % O l l a ,som misstiinkfe Sven f i a . att efterstrara anglernas
9.
-
slet fred med tyra~mnen och gjorde homon1 t9918 sin arvinge, Xdam sager inte uttrycIc%igen, att det var med Sven, som Edvard avs86t fordraget. Detta skulle enklast ha rattryckts med orden »eum eo», I stiilieh st& det »tum tyranno»,
H sjiilva 3rerlcet: finnes det d g ï a sl~iil, som g6ra det sannolikt eller osannolllit, att Adam med ra tyr an nus» amett Sven Estridsson? Den man, vilken betecknas sasom uty- ranraiis)), maste p5 nhgot satt ha innehaft en h2rs&arst%BHnBng.
Han maste h a firviirvat sig dennma p5 oriittrniitigt sait, ) > p - tenter)), eller han miste ha utövat sin makt oriitfirdlgt
',
P
-'
Adaril alav5mder alllid o r d e t »tyraniilus» o m en iiarsliare, 9 bety-deisean »Paiirsliare, som orattfärdigt utövas siil makt)), fiiiimes ordet bi. a. o m Sven Estridssoil i 3: 1 2 (a. ed. s. 153), i betydelsen »härsltare, o r a i t m ä t i g till
följd av a t t iiaizs inaktstallning vilar g15 v i l d e l » , i 1: 52 (a. ed. s. 539. Alt o r d e t » t y r a ~ i n u s » i 1: 52 j u s t h a s deilnia betydelse har r e d a n pagekats av C. \i7eibulB (Sverige och dess nordiska gsaiananaliter s. 43). Om medeltida be-
Kring master Adams text,
21
7 >le, Sven Esta-idssonz h a r vid dens $Id, som ordet ))lbyran~~us» h a r avseende på, iniet annat gjort enligt Adana iian miss-85nlats asr Edvard fQr att eftertrakta Englands tron, Han Innehar ingen harskarstallning; Bzana ;r enligt Adam en f r i n Danmark laomaznen, besegrad hikfidrare. Adarea har inte an-i"ri. nigon- ting om Sueaa Estridsson, som motiverar epitetet »tyrannans)). Svens stiillning ar snarare s&dan? att ordet Inte kan anses syfia p: honom,Fiiaiaes det d i raagon annan, som kan avses"rndas). en till a r möjlig: det ar den Bort f6rut namnde Magnus den gode. Han besitter tyii rikera; h a n h a r alltsa en harskar- stallning - den nedvandiga "rtkha5ttniaagen %%r kjeniimningen »tyraia~iiis», Men Magneas 5r enligt Adana herre i Dana13arB med vapnens rait (invadens Dasaiam). Detta rike har han alltså vunnit )~yotenter», h a n a r enligt A d a n i detta rike en
Ynkraktare. Aa.en till. f6ljd air arten ay sin h2rskarsPaPlpsdio,g1il1g kan eller rent au bar Magnus benamlias »Pyrann~es». Det a r deir ende av de i sammanhanget omtalade, varom detta Ban sagtis.
Vidare miste rattrycket ))pacem facere» granskas: Edvard gjorde fred med tyrannen. Enligt Adam Haom Sven till Eng- Band sasom Hardeknauts besegrade harf6rare. Varf6~- skuHBe Edyard slrita fred med hononaW-tragot Brig mellan dem Haar aldrig h ii ina lots. Helt a~anoaledes 5- f6rhålla~adet mellan Edvard och Magnus; den förses f6bareDrSdare Hardelinut lag i krig med den senare. >$elPan Edvard och hiagnras a r k det av Adam skildrade laget ett fredsslut e n helt natrrrlig sak.
H u r skulle h51idelsef6rloppet enligt Adam l e sig, o m testen inaterpreterades p5 ovan antytt satt? Sedan Sven
hl-
fia7assorm dQtt samt háagnus valts till Istang B Xorge och erfivret Danmark, salte H a r d e k n ~ ~ f Sven Estridsson ii11 f6rmars fur
flaltan med uppdrag att bekampa i$Bag~aus. Sven besegrades och iterviinde till England, men -vid hanas framkomst dit v a r
Hardeknut d6d och Edvard Confessor vald till kung.
S;-
d6maside a r er6a.rarliungar se S. U o i i i ~ : Oin Norderis %Idsta histoiieforsliizini~~g s. 154 ff.
218 Sture Bolin.
Itenda vas Sven Tjugeskaggs och %iniit den stores gam%a riks- Ssi%dnirig, Nordsj6monarl;len Danrnark-Xorge-England? upy- delad i tvii hiilfter? en viisthig under Edvard och en östlig under Magnatas. Sven Estridssons stililning var beiingad av
hur Er"wa%liandet mellan dessa tsi h5rskare sl;ulBe gestalta sig. Besegrad av %fagntas hade laan Bismrnit till England såsom ainefiilhavare %r en flotta, lydannde under detta lands kung Bardeknut. Dennes eftertriidare Edvard ~nisstankte Sven f6r att eftersfrg~~a Englands tron, och han ingick d i fred med Magrans; det bestamdes att den östSlga rikshalvans ic~nng skralle efter Edvards
d8d
erlihlla iisen den vastliga riksha3van, Sven ater »tall pactk mitlgateis» lamnade d & Eng- Baamd, ej s t a d mildare eller blidkad genom Erdraget utan i 6verensstammelse med en formellt ytterst narliggande men reellt direke motsatt betydelsei
ordet mitigase, belagd bl. a, 3 FVersPo vulgata: tiimjd eller gjord Bdrnjeala genom %rdraagel Frin Edvards synpunkt var Sven oskadliggjord, Gamjd, Och Sven %erviinde till Danmarli, utkampade mingsa strider med Ilagnens, besegrades lika ofta s c h flydde ii16 den enda makt, diir Iljalp stod att piriikna, Sverige Med i ~ ~ i i l p av Antiaid Sakrab kunde Sven iiterviinda, besegrade enligt Adam Magaris och blev efter hans dQd herre Bver dennes monarki Dan- mark-Norge. Han beredde sig att atersLalEa .Knut den stores vakde och rustade mot Englaasd, Ifen Edvard, iiven di. viil- jarlde freden, %rekom anfallet genom att erlagga segraren tribut och utse Sven, som var hans f6rse a r ~ i r i g e hlagnus eftertrgdareK
Danmark-Xorge, till dennes eftertradare iiven J m f r . nmltigare animal>;. H ITersio vulgata f ~ r e l i o m n ~ e r o r d e t »miti- gare» p5 olika stallen med olika scliatteringar i laetydelsen (Coincorclanti-a r u m i:niversre s c r i p t u r a e sacra tliesaurus, e d , 1891, s. i31), A t t verbet också k a n ha betydelsen ngeironi malrtburl t a m j a » f r a m g i r a v Psaltaren 58: 10: »Tu domiilaris potestate m a r k , m o t u m a u t e m fluctuum eins t u mitigas.»
'
D e t bör påpekas, a t t den sturidom förekommande uppfattningen a t t Sreii r i d iiier ii81 e t t tillfalle flyt's till Sverige inte h a r något stiad i Adams t e s t , nSoeieris» Blör efter allt a t t döma till »victus)> ocli a n g e r a l l t s i endast, a t t Sven besegrats ofta, ej a t t h a n flo-dde ofta.Iiring master Adams text, 210 sisom tronarvinge 1 England
"
Sven. stod p5 htijde~a al- sin makt*Den raya interpretatio~aes%, som redan av formella skal maste 16~~i~edragas IfrarnEir den garnla, ger en vida begripligare frasgssXaHIniaag av förhallandet mellan Sven? Xagaaus s c h Edvard, Den staller de a r Adam omtalade i15ndelser~la i et% orga- niskt samband med varandra. Det torde vara p& detta satt master Adam taaikt sig "rhoppet. Ilen ha d5rf6n- erk kli gen handelserlla utspelats
pi
detta satt? Sakert dBljer skildringeam manianga felaktiga uppgifter. Sven Alfivassorz dog inte, Innara &lagnus blev vald till kugg i Norge, Efter hfagnus deid blev ej 19a.en Estridsson utsin Harald Hardrade kung i detta rike. I mariga andra aa7seeiaden rnitste skildringen, vilken salaer- Iigers - sasam h r u p pHpeka8 - Fiirgats a.: S ~ e n Estridssons"P sig f6rdeTaBtTga beriittelsei., betecknas s6ssm misstiinkt.
I atminstoure ett fal1 har Adarrs dessiitom B.5r grupperat sitt stoff sasom ilen moraliserande beiGttelse, inpyrd av sedvanlig te~ldens 3 *
bilen riktig eller oriktig a r Adanns skildring al7 intresse, YiXhelsna EriSvraren f6reetog sitt tag till Eaagland - sisom allaniiiat Gr kant -- urader den f6sevandningen a", Edvard Confessor gior% honom till sin eftertriidare 4, Redan dessf6r-
innan hade Harald H i r d n i d e Cretagit siltf t i g till Engiand. Islandsk historieskrirnång gör gallande, att Ilan - liksom tidigare Ilagnus den gode - liuxide g6ra vissa aïvsanasgsritic
gallande p& detta Hal~d j. Sasom h1agni.1~ arvinge lirande han
f6rwisss ha ratt dartill efter Edvard Confessors d8d och Harald God\vinssns tronbestigiiipag, om Edvard och Magnus slutit det a.: Adam omtalade Grdraget. Sedaar YPllaeBrn ErBa.-
I I3C-l~andskrifternaa föreiiomn~er ett insiioft )>ut supi'a ciicium es-bv, viibet syftar t i i l l ~ a h a p& Z: '78. Med all r a t t p i p e k a r Schrnieidier, akt Adams ord ge vid Iiandeli, a t t ett n y t t fördrag ingåtts, s a m t attaalltsi inskottet i
BC-Yaandslirifterna missförstått texten. Sclimeidler i Adam a. ed. s. 1 5 2 II. 6 ,
Y ihnu1) a. a. s. i 2 ff,
J m f r . nedan s . 2 2 2 fb.
Se t. ex. G. Is!. T r e r e l i a i i : History of England s. 913 ff*
220 S t u r e B o l i ~ i
raren tagit ErngSand i besittning fG%jde de danska tågen dit 1068 och
4075
samt Knut den heliges raistningar 1086 l". HaSven och Edvard slutit det a r Adam omtalade fördraget, bli kia-eri dessa danska krigsföretag iiitt förPc%arliga, Adams skildring visar naturligtris ej, att hiindelserna 1 EngSaiid fr. o. m , 1066 ~erkligera betingats av 01iS;a arvsfördrag, som Edvard Confessea- och de övriga láungarna i Enrat den stores gamla rike ingatt med varandra. Men Adams uppgifter låta oss ana, lite en intresserad iakttagare s i lcniinat betralata hall- delseförloppet i England.
Meii viktigare 5- en annan syrspunkt: Harald Hirdrades, Sven Estridssons och Knut den heliges Eiretag %-isa oförtyd- bart, att tarikean o m e%& enat Xordsj6vaide Inte omedelbarf n e d Knut den stores s c h Hasdeknuts död fallit B glömska. Den har
a
st5lIet gjort sig gitláande Yiiwge, Adams skildring upplyser, hur starkt tankeni annu under 1070-talet gjorde sig gallande iiven utaraför Norden. För ho~aom te sig de tre rikena England, Norge 0-11 Danmark aven efter 1042 faktiskt sasom en enhet. Edvard Confessors viilde i Eng- land var ett p r o v i s o r i u ~ ~ ~ ; &f agnras, Darrmarlas och Xorges gemenaamane kung, erkandes niistan omedelbart som tron- arringe i England. Efter 'Ilagnhas d6d blev Sven Estridsson omedelbart kung saral L Danmark som Norge; niistan genast rustade han mot England men erkandes d a s i s o m tronföljare dar. Xar Haraid blev kung P Xorge, utbröt mePBao~ honom och Sven ett krig, som varade alla deras %ivsdagar2. Efter Haralds dbid fortsatte u n d e r dennes eRerfiJjare Iirlget 3. XC'arBsandelserna efter Edvard Confessers död 1 rask takt fGrde Vilhelm ErBjvraren p$ Englands tron fanns det Ingen möj- lighet att försona deiine med Sven Estridsson
'.
"WO of the Saxon cliroiiicles 1068, 1069, 1075, 1076, 1085, ed. C.
P-Plun~~ner-J. Earle s . 202, 204, 2 1 1 f., 215 R.; Passia saiicti Iianiuti regis e t m a r t i r i s 5, Vitae sanctorurn D a i ~ o i ~ a i n , ed. b!. C. Gertz s. 66 ff.; Ailnoth:
Gesia Swenomagni regis e t fillorum eius e l passlo gloriosissirni Canuti regis
e t m a r l y r i s 11-11, \'SD s. 96 ff. ? Adam 2: 13, a. ed. s. 131.
Adam 3: 54, a. ed. s. 198.
Iiring master Adams text.
221
Ktskllkigt av cietta a r - s o m osvan sagts - felaktigt.Alen just Adams fe1 understrylra, att 1-acaa-r upg~fatiat Knuts gamla rike, Nordsjsmoazarkien, sisom eao amiii polentiealt bestaende enhet. Sa a r master Adams verk i dessa prankler ett intressant nzlnnesmarke f r i n den tid, d 5 det annu ivar avi~e%ak$igt, om de nyss sammanfogade landerna i vastra Skan- dinavlen skealle bh et^ eller I 4 ruken, oe8i
di
n-rang. aranta ej visste, o m Engl3n.d skulle tillhora Vastes~ropa eller Xorden.III,
S v e n E s t r B d s s o n , H a r a l d Wairdrkde o c h Esaaiund S l e m m e ,A-ldani 3: 11--28.
B.
Schmeidler har piipelsat, hursr master Adams ii.ed>je bol; inte a r kronologiskt laoniponerad utall sönderfaller i%Y$ stora avdedningar, av vilka den ena skildrar den lyekliga
tiden fram -kil1
1063,
den andra den olyelr%iga tiden efter detta ar'.
E.
h r u p har r~ndesstruiiit detta, visat, att den kronologiska gransen mellan de tv8 ax~delnl~agarna hellre bör fixeras s<~soaa;i 1063-9066, och framhal%Ek att ,&dan1 inazaaif6r var och erz a s den tredje hokens olika avde%nhnzgar %]je- en fast glan, som kali miirlias t. o, m. H deialjer och ssan gar ist p5 att2
vart s c h ett av de srn5re.e avsnitt, vari varje aw- delning sönaderfaller, redogbra f6r ett visst iimne. SH t. ex. far utvecklingen av Sven Estridssons ak-hensliapsfiPrBma11aa~de~i i slutet av 3; 12, a r f6rhaBIandet mellan Sven Estridssona och Harald W5rdrade i 3: 13, a v hindelserna H EiigEassd under Edvard Confessor i 3114
o, s. v, De 1 de efter varaamdra feljaalde kapitlen skildrade halidelserna ligga ej i ocll ha av ,%dam ej ttaalaks I Brons%ogisk ordning. De iiro s5 ta%% vida samtida, som rarje I;apitel eller om Inan s i vi11 saniavdel- riing far skildringen a r sitt speciella iin2ne fram tLIE 1060- talet. Harafran finnes endast ett undantag; det ga31er de 1 3: 18 skildrade hiinde%serria, fisssos~irsgen mellan ,kdalbert och222 Sture Bolin,
Sven samt mötet i Sachslarid mellan kejsaren och Sven, Dessa sattas av Adam uttryckligen iiEB tiden eAer vissa hiin- delser B Korge, som skola ha Ggt rum och av Adam ha tankts sasom PnlraEsade omkrlrrg 1065 l.
Att Arups syn pa det parti i ,Adams verk, som skildrar Norden om%~i.a%ag 1030, 3: 11-18, 1 ett flertal avseenden och 1 många vgsewtliga punkter ar riktig och att han definitivt gjort upp rakningen med de tidigare gjorda antagandena r6rande Kordens kronologi under 1050-talet Inan laetraktas sasom sal.~ert; den fortsatta forslcniragen maste anknyta ti%H Arups undersökning. Ocksa %san det anses vara idagalagt, att Adam haft ett helt a n m t syfie 1 detta parti an att redog6a.a f ~ r Nordens historia enligt annalls%i&ens %ro~o%ogiska plan, Ban har förvisso disponerat sitt stoff just som Arup siiger
- sakligt-. afen denna synpulakt fiktjanar att kompietteras, Man bör iiven taga sikte p i hiigan om de olilter srnarre par- tierna, som ofta samrilanifzlla nied kapitlen, a r ~ fogade till rarandrsa löst eller o m det mellan dem ges att reellt sam- band, m, a. o. om de u p p k r t s i enlighet med en bestamd plan. E n genomgång av partiet skall %-isa h u r harmed för- håller sig,
Adam b6rjar sin slrildring av hdalberts verksamhet för missionen med at4 omtala hur denne, så snart han blivit arkebiskop, siinde b r e r 6rer hela Norden, vari Isan uppma- ssade dess biskopar att viil varda kyrkorna samt att vinnlagga sig om kristendomens spridande. Vid den tiden regerade Magnus över Danmark och Xorge, Jalnob i Sverige. Med Jriksbs hjálp besegrade Sven Estridsson Magnus och blev
vid
dennles d8d kung örer %va riken. Nar h a n avesi ville under- lagga sig EangHand, gjorde Edvard Confessor honom bil% tron- följare oeb erlade honism tribut
Omedelbart efter det att Sven Estridsson uppnått en sa hög maktst5llning, att han kunde rakna sig som herre i tre riken, Danmark, Xsrge och England, Intyaffade en POrándrIng,
Arnp a. a. s. 60 ff.
Sven gltiende den Boianme%sBie konuragera och tog till 21- .ta en fraaalta fcAn Sverige. Harover vredgades Adakbert stordigen och hotade Sven med esitosnmasnik2ti0~1~ Denne r5liade i raseri och hotade 8 sin sida att f6rhiirja och ~ l t p l a n ~ a hela den hambaargska kyrkoparouirasen. j%rkebiskopen stod fast, och slaatligen lat Sven G r m a sig av ett brev fr511 p8ven att skilja sig. &%en darrned f6rbätbrades ingalainda hans leverne utan han tog sig hustrur och frillor. Gud 1ipp175ckfe cia motstandare mot honom, liksom han gjort mot Salomo i dennes egna slavar
'.
Liknelsen ar enligt Adams betraktelse- satt kr5Eande nog,Ty
Harald Hardrade, som enligt Adam av Sven insatts som dennes Siinsman Qver Norge, gjorde sig sj5lvst2aidlg och bekrigade segerrikt Sven'.
Och Ermgla~ad -etii annat Svens lydland - kom genom Godw,\-lns6nesnas uppror, mord g15 Sveaas bror BjGrn, £Grdrivande av hans hror Osbee-n och Qjvertagande av den politiska makten avenledes att falla ifri.an kung Svens valde 3,
Xiin detia skett darstgdes, dog i Sverige
kung
Xn~and och eftertraddes av sin ljumt kristne haivbror Em~and. Denne gynnade en klerk id namns Bsrnernd, som gjorde ansprak p i att vara ena av Mambaarg oavhangig arkebiskup. S a r en delegation f r i n Hambtarg alalande till Sverige under %edning av Xdal\\~ard, fordom dekan i Bremen men da ordinerad ii11 svearnas biskop, avvisades denna av E m ~ i n d . Endast Eanunds slakting Stenbil tog aGl emot legaterna sch f i r d e demYa$!
Svea- Esirldssons gemil, som, fr5naskiXd fr511 denne, levde p i siala gods, Hon moltog dem y51 och sände med dem stora givor till ,"aelalbert, Mean svearna, som f6rdrivit sial biskop, drabbades a v Guds hamnd. Kungens son och hela hiir om- Lisnsmo pk ett Krigstig, haangersnad utbrbf, D,? b6jde sng svearna, skickade biad till Wambaarg och biido om sin biskop. Sedan denne atersant Blil Sverige, a ~ ~ o t t o g s h a n val och iiyc- %cades omviinda virmlaianingarna till kristenadomen, Tid saanma tid dog Ernund och eftertrsddes a v Stenl~iP. )>Att
--p
-'
l d a m 3: 12, a. ed. s. 1.52 f."daair 3: 1 3 , a. ed. s, l 5 3 f.
224
S t u r e Bolin.detta hala& bland svearna på hans kid bersttade Srbeblsitop Adalbeut» l.
,iven i Norge l ~ a ~ l d e stora ting arid denna tid, d5 Harald i sin grymhet iPreri-rSffLide tyranners alla grasligheter. Han fCPïsfOrde kyrkor, lat d6da kristna, fQrh5rjade Danmark: han lade beslag p$ de offergivor och rikedomar, som samlats *.id den helige Olofs grav, Upprord haröver sande XdaB- bert legafer 6 3 1 Inonom med ett striingt brev; sarskilt vinde sig Adalbert mot att Harald lagt beslag pi de t111 kyrkliga iindarn5l hopbragta offergå\.ornaa och att han Etit ordinera sina biskopar 1 Fran~krike och England. Tyrannen rakade i raseri och sade, att han ej kande någon annan &-&e- biskop 1 Norge 20 sig sjalv. Han sade och gjorde dairefter aven aniiaL som hotade hans högnaod med snar iandergi:sg, ty påven Alexander Biit oftirtöarat sanda bres. tiPI honom med $efa%Braing att han och hans biskspar sBsn%Be lyda den aps- sio%PsBa stolens vikarie
»His apud Xortmannlam gestás~ - sedass delta $lm-at
K
Xorge- arsstringde sig arkebiskspen f6r aff försona sig med den danske kungen, som han tidigare st6tt i h a n sig genom sitt upptradande i akae~%s&apsfrH.agan, ty han firsiod, att kuaade han vinna en sådan man, skulle hans planer k t t a r e Iåha ut- föra sig. Han siiaade gavos till Sven, och vid ett m6te i Slesvig astadkoms LIE "rsoaaing. Beanko~nmen förn~adde Adalber8 kqjsareza att kalla den danske kungen "hiBB Sachsland, och bada svtaro ararandsa evig ranskap. Av detta fordrag hade dera hamberrgska kyrkan stor nytta, sch med hjilp av den danske kungen gick anissisnsverksamheten frarnit 3 .
Sa
långt gå i fortlöpande skildring Adams berattelserom erad som timade p i det nordiska missiowsf5ltei uridel. $iden f0re $063- 1066.
De tre besattelserna u%gOr~r f6rst och framst tre i Adams stil gående herattelser o m synd s c h straff9 en "r vart och ett av de tre nordiska rikena. Nar Sven Estridsson stod p i
- -p-p..
Adam 3: 15--16, a. ed. s. 155 E.
"ddam 3: i i , a. ed. s. l 5 9 L Adsam 3: 18, a. ed. s. 1 6 1 f.
biri~ig m i s t e r Adams text, 229 h6jdea-a a%- sin makt, g80msk av G u d syndade
p5
olika sait ossi upptradde emot Adalbert, kom straffet i Norges oschn
k ng lands aufall; n a r Emaaasd Slemme var ljum i tron och avxvisade den
han
Hambearg tillsatte biskopen straffades han med förltist a%- sin son och a n d r a olyckor: war Harald H:trd- rade I allt for fraalsi sasom e n ~ i l d s r n a n och aven upprelademot sig Adalbest, f ~ r e b k i a d e hans h6gnrod snart fall.
Mero att Adains vanliga uppfattning om synd och straff later 5ierfiii;iaa sig
P
alla dessa tre slaiidringar ar inte det mest intressanta P dem. I sin skildrilag av %rhallandena 1Sverige börjar ban med att redogöra f6r de motigheter, som mi4tbe ,obdalbert, lanen för fri lan^ skildringen anda t. o. Eirauaads dQd och Aterintradaridet asT ett gott tillstarad.
H
siaildrlngeiia av utveslaiingen i Xosge. k a n h a n inte garlia i ett parti, so111 endast avser att g5 fram till 1063-1066, redo- göra "r hiiaadeksea, sonla euenatraellt efter I066 kanske gjorde i'iirhallsrndef mellaarn Xdalberl och Korges krona draglagare; anlen aven har laler han ass ana en ljusning. Vad Harald gjorde badade snart fal1 f6r hans h6grnod. TiII sjalra mëdrk- rets inatelasitet Sanyter Adana h a r en visshetsfsali "rho~apning om Ifnsets återintrade. \'ad Danmark b e t r a h r , ger han dBr- emot P 3: 48 en ~erltligt klas bild av de goda tidernas aler-
viindande, S 5 %ter han i var och en av de tre berittelserna mörker bylas 4 ljus. Skalet harfor a r Patt frrinnet cach skall senare ilagot narrnare dryftas: g a m m att
p2
detta siit& redan E början av skildringeal pli alla pazaaliter lata ljuset bryta in, kan han i B'orfsattnilngeri a v derasamnaa Sata detta s 5 mycket klarare sprida sig 6ver den bild, hasa malar av ,4darberts fortsaitta missi~nnsarerP~sarnhe'a~S5 I5ngt orn de tre beriittelserea, tagarna s a s o ~ n enheter
m a ' och esz fUs sig. Forine%B% hsar Adam markerat deras
sa11111.ön.ighei genom alt p5 ett gaaisba sinnrikt sgtt slingra: dem in i ~ a r a r ~ d r a . Det svenska dramats upprinnelse och uppl0sning skildras i t v i p& varandra fo9iJande kapitel, 3:
15
och 3: 16. Det iir Inramat a r beriittelsean o m det norska dramat, vars fOrsk;t upprinnelse omtalas 4 ett av de niirmast f6reg5ende kapitlen, 3: 13, men vars fQrLopg 0622 uppI6s-
226 S t u r e Bolin.
ning förtavas först i det narmast "Ijande kapitlet 3: 17, Och Iiksonl det sveaska dramat inramas av det norska, sa inra- mas det norska av det. danska; dess upprinnelse skildras k 3: iho9 dess upplös~llng first i 3: 18,
Efter det ovan givna referatet behöver det knappast på- pekas, att denna formelPa samhôrighet endast ar ett uttryck G r en inne%iaIlssn%assig sam8aörHghei mellan berättelserna, En r6d trad löper genom dem, de gripa Bn I varandra sa, att de fi%isammans kunna betraktas sasom en enhet och en helhet; de "kre dramerna utspelas ngsaaligen inte oberoende a r varandra. Sveaas brott och straffet daïftir ligger tidigare
iiil drannat i Sverige; det frarngar av Adams begynaaelseord I skildringen av delta, »tum haec Bbi gesta e s s e n t ~ , villta masfe ha avseende p i den av Srenas brott betingade %r- andringen
B
England. Det norska dramat har p5 samma satt följt efter Svens brott - naturligtvis, ty Hasalds bver- taganae av inakten I Norge ar ju en inkgrerande de8 i Svens besfraEning. Vidare höra de tre skildringarna samman s i till vida9 sorn samtliga Xosderas tre kungar enligt dem h a sfiillt. sig geni emot Adalber1 och Haxxburg-Bremen. Detta Hage har betingats au de gamla kungarna Magnus och Anunds dôd samt Sven Estridasons giftermal och Adalbests inbland- ning 1 denna angeliigenhet. B den fortsatta Saåstoriska ut- \~eckHingen intradde I denna konstellation en fGrZndring, >Hed straffet h e r Edaantand och dennes d6d alerintradde goda tider i Sverige, i Xorge åter "rebadade mörkret Xjtasei, B Daliniark ar det forsoraingen mellan Xdalbert sch Sven samt naëetet mellan Iiejsaren och denne, som rnedf6r nya och bättre tider. Adalbert hoppas, att efter f6rsonangen skall h a n kunna battre genoiimföra sina planer. Sjalva inrasii- ariasgen av de svenska OC%B de iiorska dramerna i det danskablir p& detta s5tk f6rklarlig: genom dera vi11 Adam ge ett bestamt intryck av att dramerna 1 Sverige och Korge grcp betingade a r det daalska dramat samt alt olycliorasa i Nor- dens tre siken iiro med wirandra samtidiga. Upplosningen alT det danska dramat, vilket Adam ti%%mates den stbrsta betydelse %r det Iycbliga genomGrandet av Hamburg-Bre-
Rrinrg m i s t e r Adams t e s t .
227
mens fortsatta missfonsarbete, aapp%res enligt Adams fram- stallning sasom slutpunkten f5r de onda haazdelsesna och utg&mgspei.nBle~~ f6r de goda.Att Adam med sin sltlldrkng avsett just att detta resultat franmagar mer an viil av fortsattnisngen r har skildrar han IsuvudsakYPgen den s l a ~ i s k a missionen men -visst inte enbart denna. Och i detta parti has han endast goda n'. -heter at% iamna. Han griper "rst tillbaka i tiden sitt vcinlPga uttryck >~adEreic>> : dihiantills s70ro f6rh5lEa~idena i s k - Temas Sand goda, Han laimnar Baelágg p5 denna s911 sats
samt berattar, h u r f6rh&BBandea-aa gestalta sig bland slaverna fram till Ar 1066. bBIeni laiiwe i denna berattelse omtalar Adam p$ mer a n ett stalle glgdjanade haaadelser p5 den nor- diska ~a~issionens fiilt, och haal betonar Sven Estridssons goda insatser. De% iir dennes sviirsori GobtsôhaEk, som á r missio- nens friinaaisfe gynnare blarid slaverna; med Go%tsc%malkc o c h Sven hade ,idalbert upprepade sam~nantraSTandegk Bil1 B o a m a för missionen: AdaBbert launde utsanda missisnia-er tilP Ks- land, Grönland och Orchaderna; niir Bibes biskop ITal dog, delade Syen i sam16rstiind med hdalbert blsIioy-sdOmet i fyra nybi stift; och vid den tiden kunde Adalber% siinda missio- niirer tP1B Sverige, bagorge och laaveis 6ar l.
Det ar tydligt och idari, att enligt Adams uppfattning h a dessa hkandelser 5gt rum efter ftirsonlngen mellan Xdal- bert och Sven sam"l6tet mellan denne och kejsaren 2.
p.pp.
Adam 3: 18-25, a. ed. s. 1G2 E.
7Arirg, ( a , a, s . 99 f,) meiiar. a t t .Adam förligger försoningen ~raeIPaar ST-eii och AcEalbert till tiden efter 1065 s a m t a t t h a n avser rnijlet mellnn Sven ocli Henrik I\' ar 1071. I'ad Iiar ovan u t r e t t s o111 den stora roll, Adam
t i l l m i t e r dessa händelser såsom banbrytaiide f ö r Adalberes hela rerksamI-,et s 5 s o i ~ niissio~iiir, g6r d e t ytterligt osaaiaiolilct, att Adam skulle Iia liiakt p5 Iiiiidelser, s o m ligga alldeles i s i u t e t a v h a n s episkopat. Vidare ar a t t marka., a t t sjilva A d a m s g r u n d p l a n liar g å r ut p i a t t endast skildra Ziiindelser fran?. till areil 1063-bOB(i. Oimtalandet r e d a n iiar av mCrtet IOYI sliiille fulll<orn- ligi rasera det Adams s p t e r w , som enligt Sehmeldler och Arup i r g r u n d - s t o m m e n i Iians tredje bok och vars existens pi varje p u n k t år evident. Slutligen fiPrtjanar ordet »cesar» i samband med rraliket att beaktas, h r n p menar, a t t Aclam c n v l n d e r detta iittryck i dess )idiokletiaiislta» betydelse
S t u r e Bolin.
Med omtalandet aa: de ovan nansnda g85djande tilldra- gelserna avslutar Adam sin skildring a v Xdalbents ~ e r k s a r n - (Arup a. a. s. l 0 0 ii. l), mein Adam Ballar H e n r i k III även efter kroniiilgen och urider h a n s uppebiil. i Bremen omväxlande ))imperator» och »cesar)> (Adam 3: 8, a. ed. s. P48 f.), Avgörande for frågan o m vilken person Adam m e n a r s i i b a k o m deii i 3: 18 omtalacle »cesar>>, som sammaniträffade med Sven, a r a t t Ackam b a d e k o r t iniian d e t t a iiapitel i 3: 8 oeli k o r t efter i 3: 25,
31 (a. ed. s. 171, 173) g e r denria titel i t Henrik I I I ocln k o r t och gott kallar laonom »cesar)). Henrik IV námries d ä r e m o t ej a r .lidam f ö r r h i 3: 34 (a. ed. s. 176) och k a n a l l t s i ej giiriia k o m m a i Fraga s i s o m den person, vilken i 3: 18 I,eteclinats såsom »cesar». Det finnes s i m y c k e t m i n d r e skal a t t anse detta möte i d e n t i s l ~ t naed l 0 4 1 Ars möte, som i e n fullt samticla slirift, Heriilans av I{eiclienau k r i i n i h t (91oi1. Gerrn. Ss. 5 s. 132), omtalas e t t möte mellan de t v 8 p o t e i i t a t e r ~ i a å r 1033, vilket i s tycks ligga jusr r i d dela ticleii, då s a m a r b e t e t mellan d d a l b e r t och Sven tog sin början. Att m e d vissa a i d r e forskare supponera e t t m ö t e a r 1048 a r som A r u p (a. n. s. T O O ) visat ej riktigt. u n d e r dessa oinst5ndigheter m i s t e det argirment, sorii ligger d ä r i a t t Adam inlett p a r t i e t om försoningekr nnellani arkebiskopeir ccli Irni~gen nried o r d e n »his a p u d Kor.tmanniam gestis)) och d i r i a t t föregåeiide Itapitel av- s l u t a t s med e n skildring av liandelses i Norge u n d e r a r 1065, vaga alltför litit.
I sjalva v e d i e t srnias o r d e n uhis a p n d X o r t n ~ a i i n i a m gestis)) verbalt t - d a lian m o t begyanelseorden I fOregaencie kapitel, »in Sontrnannia qaoclue res magila gesta s u n t illo tenipose
. .
.D. De m o t slutet al. d e t t a kapitel skildrade för- Iiållandenia, som nog h a avseenibe på ar 1066, skiljer Adam ganska tydligt -iiren i ticleii - f r i u d e tidigare n a m n d a : » E t alia pleirirna deilide feeit e t dixie, qiiae supesbine eius proxlrnann i n t e ~ i l a b a i i t s u i n a m . S a m et papa .L:exailder confestim missas acl eusidem regem litteris precepif, u t t a m jpse
quam episcopi sui vicario sedis apostolicae dignani snhiectionis eshibeaiit reverentlam)). Att dessa, garislia o b e s i i m d a oeli enligt Adam efter de a n d r a Yiindelseri~a passerade tilldragelser, som a r honom n~ecltagibs a v !niisssyna till Iiorilpositioiien (imfr. orraii s. 225 fT~)i, ej nödviindigtvis behöva r a r a inr5Iiiiade i de h i n d e i s e r , efter vilka Eörsoniiige:~ mellan Adalbert och S r e n enligt Adam iilgatts, a r i sig tamPigeim tydligt. Det liaii ytterligare s t y r k a s genom e n Iiiiii-
visning ii91 Adams sliiidrliig ar7 Xordens I ~ i s i o r i a efter 106fi. Efter a t t lir<
sltiidrat Adalberts fall och d e t slavisita u p p r o r e t samina å r meciclelar ,Adam
i början av 3: 32, a t t »eodern t e m p o r e » hiinde betydelsefulla ting i England; m o t s l u t e t a v s a m m a kapitel meddelar lian, a t t »deinde ablatis seai~daIis t a i i - francuni philosophum ii1 ecciesia p o s ~ i i t doctorem)). Niis Adam n u i I ~ ö r j a n av 3: 53 meddelas, a t t )>in Sueonia p e r Idem t e m p u s
.
..
Stiniiel defunctus est)), s a m t - efter a t t i fortsattiiinigen a v kapitlet Iia IöTjt händelserna S Sverige upost qiiem)) - i börjaii av 3: .5L o m t a l a r a t t »illo tempore)) regerade i Darlrnark Sveii, s i Iialler Adam i bagge fallelm fast vid tidsbestämningen om- k r i n g 1066. Det f r a m g i r d i r a v a t t de strider, som Adam omtalar snellaa~I i r l i ~ g master Adams text. 229
Isel f i a . missionen annder de goda aren, F6rst efter- den stora försiadringen 1063-1066 eiteruiindel- han ii11 att skildra mis- skorrenl iau under förfallets tid.
Ers
beiydelsefi~pill ~ i i n d p t ~ n k t utgörir
1066, Bret för Adalberts fall. Samma a r mördades bland slaverna Gottschalk och utbröt biarad dem en hednisk reaktion. Da erövrades England av Sa'iBheIm, och d; fdjdes i Sverige Stenkils död av en ny hednisk reaktion, Den enda gjusptnnkten var Danmad; och dess kesaag: »ilBo tempore clarissimi~s inter basbaros f u i t S~reBal s e s Deeanoru~t~~ - vidden tidera arar uihtber6mdast bland barbarerna dalaersias Iiung Sven l.
Det behöver inte papekas, att Adanas redsg6relse f6r
missionshistoriei~ rinder Adalberts tid med sin verkr~lngsfiilka fardelning av skt~ggor se11 ljus och nned sin striingt genom- fi9rda dlspositiori ar ykteiligt schematisk, Hsawdelseraaa ha iiapressats I, ett schema men ocksa erlaillit platser P en av
Adam med stor konseltvens genomförd bild a\: det hisboriska liandelsef6r-loplaet, Fkar att denna bild lalart och tydllgC skall framkriida har laan vid olika ti%Bfiiblen medtagit hiindelser utan att &iilana sig a%%tfhr bianden av deras BronologisSáa prats; nigof verBiligI och medvetet v i l d inot den historiska rerliligl-iehens kronologislta firl~allanden hsrr han 5tminsione ej bevisligen gjort sig skyldig tiBI. Rfen Adam har ej 6eer- girit det kroriologiska scklemak &r att i stii%!et ge en syn- kronistisk, ps5 slika kapitel efter arnilela rappdelad skildriiag a r ett visst tidsavsnitt. Han haim gjort det, emedan %ifatta- ren och korastaiarern ,\dam - genom sin tredje bok %.isar han sig ha rait till dessa bada benamningar - lika val som moralisheri Adam funnit, att den ~7alda dispositionen biittre an en Hcconologisk gruppering av stofret gav mhijlighet att ge en i.esknningsfsnEl sch - sonar han trodde - mera p H djupet skildring. Den klargjorde %r samtidenr sammanhalaget rareIlan s c h innebörden i de handelser, vilka lirr~adi" i Xos- den under Adalberis episkopat.
Sven och Harald B&rdrkcies söner samt nieilaii Sven ocli Tilheiiil Erövraren, hada Iia sin upprinrielse just ar 1066. Jmfr. Adam 3: 51-54, a. ed. s. 195 il.
230 Sture ~ o l i i i ,
IV, S v e n E s t r i d s s o n , GunhBBd o e h Q u d e , ,-Bdcrnz 3: 13, 15; scholior?~ 66,
Master Adam tllkmater I. sin slaildrilag av Xordens hl- storia under tiden efter 104hslor betydelse &$ Syen Estrids- sons 5kteaa~kapsförhallaliden~ I samband med dem sta enligt hans ~ippfaitning de viktiga Grandringarea I knt\ree&llngen. Realhistorisfat miste en nmodarnare forskning naturligtvis En- taga en annan mening. Men f6rvlsso ar fraga11 om Sven Estridssons iiBtens%rap aven för oss ay betydelse, d5 de kan- kiga sphirsmalen om B;ronsBogier~ tande~- %iden omkriiag d050 intimt hiinga samnaan daraned.
H
samband med de i f ~ a r a a ~ d e l n i n g e n behandlade han- delsernn i början av Syen Esbrldsssns regering förekomma f6r firsta gången uppgifter om Svens aktenskap: Sven i5ktzde en >tconsohrPna» friia Sverige -- eg. en mosters dotter, enkusin men har viil snarare i allsamiin betydelse alT frhrska. 'P'iLP följd av ingripande fran Ham)3urg-Bn.e11aens arkebiskop och p h e n förniaddes Sven att skilja sig frin henne l.
Ki'asta @ng vi m6fa dennia Isviaana P Adams verk iir i 3: f 5, Detta kapitel omtalar de svBrlgheter en fran Hamburg- Bremeil trtsalad delegation mötte under Emund Slemmes regering i Sverige. Den omhiindertogs av kungens slbktiriig Stenkil och "rdes av honom till den drottning, »qsaae a rege Danorum pro consanguinitate separata in predils suis trans Dar~isrm esmrnorata est» - skild
p5
grund av sin sli5Bk-skap fran danernas Bcnrag, levde hon p i sina gods bortom Dan- mark. 9 detta textskalle namngives drottnli~gen, men de olika handskrifterna ange oIi%ia namn: elaldgt ,'b 'l hette hon Grrnhild, enligtB
W och C hette hon Gs~de, under det att B 2 sagw "G~anhlId ve1 GiutRe)~ 2 .Adam har tydligen tvekat om hennes namn; i sambaa~d med denna I-ians tvekan Sa schulaet 66 nedskrivet: )>Lg!ia era8 GunhlPd, relicta A~ieaindi, d i a Gude, qezam Thora interfeclt))
Adam 3: 12, a. ed, s. 152 L
\$dam 3: 15, n. ed. s. 1.55 fl. Adam scholioai 66, a. ed. s. 157.
Kring master Adams text.
236
Sistnamnda uppgift syftar p& schollek. 92, som just berattas, att Thora dödat Gude; denna benamnes dar »legitima reginal), laglig drottning l. Anlands %saka Gunhild omtalas daremst ejeljest i Adams verk; men m a n kan tiimligen tryggt antaga, att med Aeound avses Anund Jakob.
Om herr dessa fcrhillawden sHioIa tolkas Ma-ska olika meningar. DehPo SsSvdar, att Sven £Grst gifte sig med Anund Jakobs iinlra, Biit skilja sig fran helanle s c h gifte o m sig med den. Grsde, son1 Thora a ~ d a g a t o g 2,
Gent ernot detta g6r SchmeIdTer, som underkastar Adams uppgifter en fi%ologis%i detaljgranslining, gallande, att enligt Adam var Syen Estridsson endast gift en g5ng3. Niir A-texlen skrevs trodde Adam, att denna Svens enda gem51 hette Gun- bild. Sin uppfattiaing har Adam iitadrat: u r det "randrade n~anusksiptet X h a r det nya namn. Adam tillagt Saens hustru? Gude, gatt in i i3C-hands%<rifierrra. Detta »besagt tand er- IiiuierI» ocksa det fr5n Adam hiirr6raaade seholaet 66, .á.iEket Schmeidler översikther: )>En anarran var GunlaiHd, haannds anka, en a n n a n Gude, som Thora dksdade~. Schaneldler f~rtsaaee~-:
att
b5da ocksa varit Svens gemaler sages qji ~eholaet; detskiljer blot% naeBlan de tv& Iiviaai~orna. Guarhild, seana siinde- buden f r i n Bremen t r a f k t i Ilvet
p&
hennes gods i Sseaige, var enligt detta alltså anka efter den svenslie kungen Aiaaand Jakob, sona dQkk omkring 1050; hon har aldrig varit Svens maalta. Hans enda legitima maka laette enligt BC och scho- lierna i stiillet Gude. Men denna Gude hade enligt seholie$ 72 fierglftats a~ en Svens Boi~k~abEsm Thora; alltsa kainde de bremislia sgndebriden svirligen eller om6jllgen finna henne p f i e a a n e s gods i Sverige. Det iir meningen i och samman- haarget mellan textstallena i 3: 12 och 31 15 samt seholierna 66 ochE».
Efter denna ingaende granskning av Adams uppgifter o m Svens aktenskap, 6vergiir Schmeidler till era undersökislng av 13ein%skrlngIas nsppgiltea, Dar sages Sa-ens p.
-'
.idam scliolåoil 7 2 , aa. ed. s, 164.W e h i o : Geschichte des Erzbistilrns Hamburg-Bremen, Rrifisclae AUS- f i i h r u i ~ g e i ~ s. i 2 f.
Sclimeidlar a. a. s. 303 ff,
232 Sture Boain.
gemål \.ara Gunhild, Anund Jakobs systerdotter. Heinls- kringlas Iilara vittnesbörd bior tillmatas vittnesbörd gentemot A d a n ~ s förvirrade uppgifter; den sanno19kaste issningen av problenaet ar, atfl~arenas g e m i l p& satf som Hein~sliringia sager varit beslaktad med honom s c h att ho^, som Heims- kringla och Adams A-test vilja, hetat G~ieahiid,
Gent enist Schmeidler tar 8 r u p "&Il orda. War Adam val 1874 ckrev sitt dedikatlonsexege"~pHar fil1 Liemar, niimtaer han sasom Svens g e m 8 Gunliild. S a r s i Adam erinrat sig den i scholiet 72 omtalade drstininag Gude, har han i sitt naarauskript sliravit Gudes aiamri: Bver namnet GunhiHd i 3: 15; senare har han kommit att Banka p5 att den p i sina gods P Sverige levande, fran Sven skilda drottningen ej gama kunnat vara identisk ined den ear Thora dödade Gade. Han har s5 rattat denna sin uppgift i schsliet 66:
»En
var Gianlaild,Aaiuncls anlca, en annan Gude, som Thora drapte)). Bada dessa 5ro alatsa enligt Adam Svens hustrurr. Dock menar
Araap, att Adams uppgift om Gude gas tillbaka ta11 otSH%Eor- kitligt hovskvaler; aven enligt Arup har Stren endast haft en haistrei. Det ar Gasnahild, Anbinds anka, som Sven Iiit sliilja sig Ifri.an s c h sona bodde p5 sina gods 4 Srerage, nar Adalmard anlande dit l.
Xiir man slaalB taga stiillnlrag till problemet Sven -
Gur~hiád - Gude, miste man först klargora f6r sig fragan om Sven enligt Adam varit gift en eller flera gipager. Sehnseldler säger: »Adam vek endast av en kungens gem;!. 3: 12 sages- han 'csnsangaiineam a Suedia dusit resorem9 utan att namna namnet. Arláebiskop Adalbert ingriper, 'dsnec tandem flexers Danorum tyrannus per litteras papae, Hibellnm replidii dedit csaisobrinae'. Men följden ap.: 'rex
