SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Párisuppgejrelseaa

mellan

hattpartiet

och

Carl Fredrik PeehBin

1960

Nar standerila i oktober 1760 samlades till Stoekhoim, var Sverige sedan tre 5s tillbalta invecklat i krig n e d Ireussen. Kri- get hade p i sin tid Seslutats av rådet, utan att ständerna

b8i.vat

sammankallade, och medel till krigföringen hade åstadkommits med metoder, soin ansigos s:; i strid med grunidllagarna. De svenska trupperria i Pommern hzde knappast följts av i'raiaging, sch landets finansiella sitmtion hade starkt försämrats under krigsaren. Vaxelkzrsen steg med 50 prosen& FFöirhillandet mellan arméns högsta ledniiig och ridet hade redan fr5n början praglats av ömsesidig brist på förtroende. Bland officerare i gemen rådde ett utbrett missnöje. Allteftersom tiden for stiindernas samman- komst narmade sig, fick missnöjet ytterligare ngring genom den s.

k.

capitafragan. Denna gallde, huruvida de vid armén I Pom- mern tjanstgorande officerarna agde ratt att hmder &S~ropande av sin stiillning som huvudma~a för sin ätt Iiimnaa sina förband och kommenderingar för att infinna sig vid riksdagen. Radet sökte p i olika vis förhilidra, att befalskåren på detta satt tunna- des ut,

Det var silunda i en

fös.

de maktiigande ogynnsam situation, som standerila samlades. S2rskilt oroade sig hattprtiets ledare för ridderskapets och adelns sammansattning och laållning. Vad de framför allt frulttade för, vai spiittringel; inom de egna leden. Generallöjtnanten Axel von Persen, som b c f a m sig vid armén i Pommern men av partiiedningen designerats ciifl dess lantmar-

Z Gunnar Olsson

skalkskandidat, lät i maj 1760 förstå, att han tvivlade på möjlig- heten av att återförena »patrioterna)),' ett uttryck, varmed han avsåg det egna partiets anhängare. Tvartom, framhöll han i annat sammanhang, började »schismen från den senaste riksda- gen» att på nytt göra sig Av samma uppfattning var riksrådet C.

F.

Scheffer, som ~nenade, att det var inställningen från riksdagens slut 1756, soin nu aktualiserades på nytt.%pin- ionsbildningen syntes Scheffer kaotisk, ty ingen tänkte, som han gjort för kort tid sedan. Det fanns icke två men femtio olika åsikter beträffande landets intresse och bästa.4 »Hederligt folk och vänner)) torde det

bli

ont om, nar ständerna möttes, fruk- tade Fersen,'

Tanken på de svårigheter och besvär, som under sådana om- standigheter måste vara förenade med ansvaret för riksdagens högsta ledning, kom därför Fersen att länge tveka att mottaga den erbjudna lantmarskalksstaven. Man övervägde rent av att stanna kvar vid armén för att undgå de trakasserier, som för- bereddes i Sverige, anförtrodde han i augusti sin svåger, riks- rådet CPaes Ekeblad."Slutligen gav han dock vika för påtryck- ningarna, och mot slutet av september anlände han till Stock- boim för att på ort och ställe göra sig förtrogen med ställningar och förhållanden.'

Några dagar efter sin ankomst till huvudstaden skildrade han sina iakttagelser av läget där för den pommerska arméns kom-

' A. v. Fersen till C. Elceblad 515 1760. Engeström B VII. Kungl. bibl. A. v. Fersen till J. A. Lantingshausen 916 1760. Lantingsh. saml, 1 2 . Riks-

arkivet.

C. F. Scheffer till J. A. Lantingshausen 2715 1760. Lantingsh. saml. 13. Riks- arkivet.

q. F. Scheffer till J. A. Lantingshausen 1817 1760. Lantingsh. saml. 13. Riks- arkivet.

A. v. Fersen till J. A. Lantingshausen 2119 1760. Lantingsh. saml. 12. Riks- arkivet.

A. v. Fersen till C. Ekeblad 22/8 1760. Engeström B VIII. Kungl. bibl.

* A. V. Fersen till J. A. Lantingshausen 3019 1760. Lantingsh. saml. 12. Riks-

Krisuppgörelsen inellan hattpartiet och Carl Fredrik Pechlin n760 ₃ menderande general Jakob Albrekt lan ting sh au ser^. Fraln rådets sida, framhöll Fersen, röjdes ett anmärkningsvart lättsinne. Höpken, Tessin, Palmstierna och Hamilton hade rest ut på lan- dec Scheffer till Drottningholm. Fersen hade blott för en kor- tare stund lyckats träffa kanslipresidenten. De båda herrarna hade då försäkrat varandra om den mest uppriktiga vanskap samt lovat glömma allt gammalt groll. Fersen ansåg sig för sin del ha varit absolut uppriktig.

H

friga om hattpartiets högsta ledning hade Fersen ej kunnat upptäcka några tendenser till verklig partibildning bland rådets medlemmar. Atskilliga funnos väl, som inte sympatiserade med varandra, men i fråga om de politiska problemen existerade varken något parti eller någon chef. Fersen beklagade denna brist.

Helt annorlunda förhöll det sig med allmänheten. Hos den ridde en babylonisk förbistring, allt var disharmoni och misstro. Ett slutgiltigt omdöme ansåg sig Fersen ej kunna falla, rnen sina prelininara iakttagelser sammanfattade ban sålunda. Det gamla mösspartiet präglades av lugn och arbetade synbarligen med

all

tankbar finess. Hattarna daremot voro delade i två grupper, den ena under ledning av förutvarande riksrådet

F.

Virede tillsam- mans med

H. H.

Boije, den andra under överste C .

F.

Pechlan. Wredes program gick ut på att man skulle granska rådets för- valtning samt fälla en sidan dom, vartill undersökningen kunde föranleda. Man skulle rätta till sådant, som stod till att bota, slå vakt om friheten och låta den tjäna statens nytta. Sl~,tligen borde man återupprätta rikets finanser, som hotade med bankrutt, samt intaga en positiv hållning i fraga om kriget.

Om Pechlin, som vid föregående riksdag hört till hattarnas mest pålitliga element, berättade Fersen, att han nu ))rörde

upp

himmel sch jord)). H a n samlade missnöjet och gjorde sig till talesman för förmenta orättvisor. Hans kamp riktade sig mot hovet, rådet och arméledningen. Endast död eller landsflykt kunde rentvå staten och arm@n f r i n skam och olyckor. Pechlin,

4 Gunnar Olsson

som med sin våldsamma agitation också sokte jämna vage11 till egen upphöjelse, hade iycltats samla en talrik skara av anhängare,

)>alla lika fanatiska som ilan själv)).

Presidenten 1 kammarkollegium C.

F.

von Möylten, en broder till kanslipresidenten, hade övergivit både Wrede och Pechlin samt förhöll sig passiv. Statssekreteraren

M.

vor1 Hermansson däremot hade slutit sig till Wrede. Vad de oicralse stånden be- träffade, gingo de sin egen vag. De ville bedriva sin partiverlt- samhet oberoende av Wrede och Fechlin. Särskilt fruktade be

den senares inflytande.

Rådet, ambetsmznnen och de fr%nrnande makternas reyre- sentanter voro invecklade i kamp a-not Pecblin och Ilans an- hangare. Pechlin hade sedan raågra dagar börjat verka för en utjämning, men Fersen fruktade, att sinnena blivit sa itanda, att en förlikning ej skulle kunna åstadkornrna.s.

))De tre sekterna)) invigde Fersen i sitt förtroende. Utan att Iåta sig indraga i den allrnänna viilervallan sökte han, enligt vad han påstod, verka utjämnande p i motsatserna genom att vädja till känslan av ansvar och lojalitet mot landet. H a n vågade dock ej hoppas på att med sina föreställningar g6ra nigot större intryck. Föga fattades i att ban övergåve allt och återvände till arméil. Det krig, som förestod i riksdagen, hotade att bli mera bedrövligt än det i Pommern."

Mösspartiets och hovets kandidat till Zantmarskalicspostm hade ursprungligen varit överste S. G. Readbeck. Hans kandida- tur övergavs dock

till

förmån for generalLCBjtanant

Adam

Horn. Kanslipresidenten, soix underhall en hövisk brevväxling med Horn, sökte förmå denne avso;; från att Infinna sig vid riksdagen. Höpken sade sig i detta sammanhang ej ta hansg711 till sina egna önskemål och intressen. ))Ni bar 1. Edert hjärta)), framhöll han, ))starkare skal att stanna vid armén)). Nit och fosterlandskärlek talade för hailsy11 till arrnian och dess trängande behov. Endast

" A. v. Fersen till J A. Lailtiilgshausen 3019 1/60, Laiitingsh. saml. 12. Kiks-

Krisuppgörelsen mellan hattpartiet och Carl Fredrik Pechlin 1760

₅

Horn ke;ilde med sitt exempel hejda er1 iördarvlig och neslig fanfiykt. Sköns voro adelns privilegier, skönare vere att för ett ögonblick avsta fran dem, nar konungens tjänst kz!liade.'j Det var dock förgäves, som Höpken vädjade till Horn. Den 13 okto- ber anlände denne tall Sto~kholm.'~

Splittringen inom hattpartiet, för vilken Scheffer och Fersen oroat sig, kunde ej övervinnas. Den ledde till att missnöjda ele- ment sammailslöto sig och under Bechiiils lediiirig bildade ett självständigt, nytt parti, vanligtvis kallat 1antpa:tiet eller ratt och slätt det tredje partiet.''

Pechlins parti uppmarltsarnnades ej minst av de fralmmande sändebuden i

Stockholm.

Dailcken O . von Schack, sorri ofta er- höll sina ugpiysningar frii? Scheffer, ai~sig, att det nya partiet i lika hög grad var missnöijt med hovet som med rådet och OarfOr vid motsa'ctningar mellan dessa bada Itomme att stalla sig neu- tralt. Förr eller senare, ansåg Schack, måste part'et dock träffa ett val. Detta skulle d i mera dikteras av Ilat till det ena partiet iin av kiirlek till det andra. Det antogs, fortsatte Schack, att par- tiet syftade till en begränsning av ridets ~naltt, dock utan att

1 2

vilja upplzava gru~~dlagarna.

Lantpartiets av Schack förutsedda orientering mot ettdera av de bada stora partierna tycktes vara avgjord redan inför lant- marskalksvalet. Tre dzgar före riksdagens öppnande trodde Schack sig veta, att partiets ledare lovat stödja. valet av Fersen till !antnarskalk.'"

Det länge förberedda och med stor spiinning rnotsedda valet V. J, v , Höpken till A. Horn 2619 1760. Riksridet grefve Anders Johan von H5pkens skrifter samlade och i urval utg. af 6. SILFVLRSTOLPE I S. 364. Stock-

holm 1890.

In C. F. Scheffer till J. A. Lantingsliausen 14/10 1760. Lantingsii. saml. 13.

Riksarkivet.

11 Frigan om partiirasendet vid riksdagen 1760-1762 ämnar förf. närmare

behandla i annat sanimanhang.

" Q. v. Scl-iacks rapport 2918 1760. Rigsarkivet. Köpenhainil. 'W, v. Schacks rapport 1~110 1760. Rigsarkivet. Köpenhamn.

6 Gunnar Olsson

ägde rum den _- 20 oktober. Samma dag var å riddarhusporten

anbragt ett anslag, där följande psalmverser kunde läsas: 304:

I och 10. Ordet »horn)), som förekommer på ett par ställen i

psalmen, gav åt denna ett slags aktualitetsvärde. Särskilt sista strofen är av intresse i detta sammanhang: ))Men Gud skall sinom konung makt och ärlig seger giva, om honom hålla vård och vakt, att han skall oskadd bliva. Gud skall hans horn upp- 14 höja så, att han skall överhanden få och sina fiender tvinga)), Denna fromma förvissning kom dock på skam. Fersen tog hem segern med 571 röster mot 352 för Horn.''

Lantmarskalksvalets utgång var en stor framgång för hatt- partiet. Likaså kunde talmän i de övriga stånden samt ledamöter i utskott och deputationer tillsättas under utnyttjande av den förliga vind, som under riksdagens inledningsskede gynnade hattpartiet. Men snart nog inträdde för partiet motigheter på riddarhuset. L'tvecltlingen sattes i närmaste samband med Pech- lins uppträdande. Sedan blott en vecka förflutit efter lantmar- skalksvalet, kunde Fersen underrätta Lantingshausen, att Pech- lin gjorde gemensam sak med nRudbeck, Oelreich och mös- sorna)). Flera hattar, fortsatte Fersen, hade anslutit sig till denna grupp, och generallöjtnant Augustin Ehrensvard i Pommern hade sallat sig till de missnöjda. Denne påstod sig vara över- given av ))sina vänner)). Ett rykte förmälde även, att Ehrensvard och Lantingchausen blivit oense. Dessa rykten spredos enligt Fersens uppfattning i syfte att skapa missnöje och därigenom motarbeta hattarnas åtgärder. Fersen antydde samtidigt ryktenas källa: Pechlin, ))som Gud måtte förgöra)), anlitade allt slags nedrighet, varav lögn var den minsta.'"

l

' C. J. Ekeblads dagbok zoiro 1760. I:p 14: 1. Kungl. bibl. Ekeblad skriver:

)rAllusion till narmrande omständigheter larer läsaren utan uttydning finna)); Nordin 950 fol. 108. Universitetsbibl. Uppsala.

Sv. ridderskaps och adels riksdagsprot. z0110 1760.

lfi A. v. Ferser~ till J. A. Lantingshausen 27/10 1760. Lantingsh. saml. 12. Riksarkivet.

Krisuppgörelsen mellan hattpartiet och Carl Fredrik Pechlin r760 ₇ Pechlins uppträdande hade föranlett hattarna, vilka som nämnts behärskade de för val till utskott och deputationer

f"-

ordnade elektorerna, att vidtaga sådana åtgärder, som kunde leda till att han utestängdes från sekreta utskottet." Opgositio- nens motdrag gick då ut på att fördröja och förhindra utskott och deputationer att träda i verksamhet. Denna obstruktions-

18

politik var enligt Fersen mössornas och. Pechlins verk. Kring Pechlin fylkade sig en stor del av de yngre militärerna."

Lantpartiets förening med mösspartiet i opposition mot ridet och hattpartiet gav snart utslag på riddarhuset. En votering den 31 oktober angående behandling av instruktioner för utskott och deputationer vanns av hattarna med blott 340 rdster mot 32s.

Den för rådet ömtåliga capitafrågail vållade många strider p i riddarhuset. Ett förslag om tillsättandet av en särskild deputation för ärendets behandling stöddes av Pechlin och hans folk men motarbetades av hattarna vid plenum den 6 n o v e d e r .

H

wote- ringen fingo dessa se sig slagna med 41 9 röster mot 41 5. Visses- ligen lyckades de den 2 0 november att med 470 röster mot 4 2 s

avvärja ett försök av oppositionen att förmå medstanden ändra sina beslut rörande formen för behandling av capitafragan, men frågan om komplettering av rådet, där två platser vor0 vakanta, medförde den I december ett eklatant nederlag f6r hattarna.

Oppositionen krävde vid detta tillfälle, att den elektorsförsam- ling, som skulle upprätta förslag tiP1 besättande av de lediga råds- platserna, borde utses av bankmännen. Mattarna däremot yrkade på att praxis borde följas, enligt vilken de vid riksdagens b(4rjan utsedda elektorerna, som förrättat valen till utskott och deputa- tioner, borde välja rådselektorer.

l

' C. F. Scheffer till 3. A. Lantingshausen 28/10 1760. Lantingsh. samP. 13.

Riksarkivet.

A. V. Fersen till J. A. Lantingshausen 31/10 1760. Den 21/1r skriver Fersen: Le miserable partisan - - - se prete i tout ce qui tend au désordre. Det torde vara Pechlin, som åsyftas. Lantingsh, saml. 1 2 . Riksarkivet.

le C. F. Scheffer till J. A. Lantingshausen 2 / 1 2 1760. Lantingsh. sarnl. rg.

8 Gunnar Qlssoil

Bakom denna meningsmotsättning i procedurfrågan lago poli- tiska realiteter av forsta ordningen. Bland de ordinarie elekto- rerna, som utsetts, medan hattarna annu överlagset beharskade riddarhuset, hade deras anhängare majoritet. Under den därpå följande tiden hade, som i~amnts, oppositioszen vunnit terräng. SLtriIle bankmannen intrôda som elektorer, var det darför fara värt, att majoriteten i valförsamlingen skulle komma att tillfalla oppositionen. Striden om bankman contra ordinarie elektorer blev ocksa häftig och avsiutades med votering efter ettplenum, som pigatt 4 jiirnnt tolv timmar. Oppositaonens yrkande segrade med 474 röster mot 394. Majoriteten på riddarhuset hade dar- med gått över f r i n hattpartiet

till

oppositionspartierna. Denna nya maktfördelning melian partierna blev bestsende under åter- stoden av höstsessionen 1760. De tv5 ytterligare voteringar, som fijretogos den I I och den a5 december, vunnos båda av opposi-

tionen.

Vid mitten av december miste hattledarna erkänna sitt neder- lag. Mössorna med Pechlin i spetsen, skrev Scheffer, förfogade över en avgjord pluralitet Alla deras yrkanden segrade, även sådana som stodo i klar strid med lagar och förordningar. Det återstod bioit a ~ c med tålamod och resignation avvakta, vad det

B O

behagade dem att besluta i fraga om statens öde. Eersen var föga mer tillitsfull. Standernas pluralitet var fientlig mot rådet. Att bedja för riksdagen var det enda Fersen kunde göra, men han satte föga li"ctill böner. H a n sökte &röta sig med hoppet, att

21

allt ont? som skulle kunna hända, ej bel~övde intrzffa.

Uppfattningen, att Pechliiz i samband med partistallningeilc förändring p5 riddarhuset spelat en avgörande roll, delas av de främmande sändebuden. Den franske ambassadören E. d. C. d'Havrincour menade visserligen den 7 november, att Pechlin, som för tillfallet Overgivits av rnsnga anhôngare och vore starkt

'O C. F. Scheffer till J. A. Lantingshausen 16/12 1760. Lailticgsh. saml. 13. Riksarkivet.

A. v. Ferseil till J. A. Lantingshaussen 16/12 1/60, Lali~tin,gsh. saml. 12. Riksarkivet.

Krisuppgörelsen mellan hattpar.tiet och Carl Fredrik Peshlirr 1760

₉

diskrediterad, möjligen skulle kunna angripas personligen och utvoteras fran riddarhuset. Wsikten, att bechlin b l i v i t n e r eller mindre isolerad, tvangs d'Mavrincaxr snart nog att överge. Ut- gången av striden oin satt& att utse r5dselektorer hade enligt

2 2

sändebudets inening avgjorts genom Pechlins intriger.

Från och med månadsskiftet november-december möta också i saildebudsrapporterna uppgifter om att Pechlii~s och hans anhängares styrka befanil sig 1 tillvaxt. Schack fann, att ))hov- partiet)) och de ))missnGjdas)) parti tydligt erGvrade mark från

))det goda partiet)). Tillsaminans voro de båda oppositionspar- tierna starkare än rådspartiet och skulle förmodligen bevara detta övertag under hela den aterstaende riksdagen. Hail förut-

23

sag stora aktioner Frin hovets sida.

Det franska sändebudet kunde meddela, a-tt man vid plenum den 27 i~ovember vantat ett angrepp på lantmarskalken person- ligen. Pechlin och hans vänner ämnade antingen bestrida laglig- heten av hans val eller på annat satt söka frånta honoin lantmar- skalksstaven. Intet framkom emellertid i denna riktning. Möj- ligen hade Pecl-ilin ej känt sig saker om Lramgang, men det kunde också tankas, att hans plan endast blivit uppskjhzten. Milet för Pechlins strävanden vore enligt d'Havrlncour ej i allo detcamina soin hovets. Fipr Pechlin gällde det att komma Iant- inarskalken och tre eller fyra r5dsherrar till livs. Daremothade han intet gemensamt med hovets planer i fraga om regerings- sättet och utrikespolitiken.

H

en depescl~ några dagar efter det dessa upplysningar larainats angav d'Havriiicour som Pechlins politiska m i l avsättning av fem eller sex ledande radsrnedlemrnar men bibeh5llande av regeringsforinen os11 a l l i a n s ~ ~ s t e m e t . ~ '

Just P dessa dagar var Pechlin fardig med den form, i vilken angreppet mot rådet skulle företagas. Den 3 december under-

-- -

'q. d. C . d'Havrincours rapporter 7/11, 5/12 1/60, Arcli. du min. des aff étr. Paris.

'" O. v. Schacks rapporter 2/12, 5/12 1760. Rigsaikiuet. Kbpenhamn.

'" L. d. C. d'Havriilcours rapporter 28/11, 5/11 1760 Arcl-i. du min. des aff. étr. Paris.

I O Gunnar Olsson

tecknade han ett memorial till ridderskapet och adeln, vilket han yrkade att få underställa jämväl de tre övriga stånden.

Memorialet innehöll en svidande vidräkning med den politik, som förts sedan sistförflutna riksdag. Det utgick från en rad beslut och författningar, som antagits av denna riksdag. Pechlin erinrade om beslut i syfte att befordra ett snabbt verkställande av antagna lagar och förordningar, befastandet ocli skyddandet av regeringssättet samt bevarandet av freden. Skattelindring, för- svarsväsendets förkovran, anlaggandet av kanaler och genom- förandet av andra kommunikatioilstekniska förbättringar hade av ständerna beslutats. De hade aven sökt vidtaga åtgärder för att återställa jämvikt i handeln.

Dessa av riksdagen fattade beslut och uttalade principer hade ej lett till verkställighet. Sverige befann sig i krig, sedan rege- ringen låtit armén gå till angrepp mot Preusseri med 20.000

man, vilka sedermera förstärkts med ytterligare ro.ooo man. Till följd av kriget hade arbetet på försvarsväsendets och kom- munikationernas iståndsättande fått ligga nere. Medel, anvisade för dessa ändamål, hade slukats av krigföringen, för vars finan- siering aven lotterier anordnats och Iån upptagits. Men likväl hade dessa förhållanden ej föranlett rådet att jämlikt regerings- formen och riksdagsordningen sammankalla ständerna, för att de skulle bli i tillfälle att Överlägga om och vidtaga de åtgärder, som den uppkomna situationen krävde. Förbudet mot brann- vinstillverkning bestod alltjämt, vilket direkt stred mot stander- nas fattade beslut.

Pechlins anmärkningar mot rådet gällde även andra sidor av landets styrelse och förvaltning. Reglementet för arméns pen- sionskassa samt tjänstebetankandet voro de författningar, som skulle följas, då det gällde befordringar vid armén. De hade emellertid ej iakttagits, varför missnöje rådde vid armén. Stan- dernas beslut om inrättande av pensionskassa för sivilstaten hade ej verkställts. En myntreglering, något som vore en stän- derna förbehållen rättighet, hade företagits beträffande det

Krisuppgörelsen mellan hattpartiet och Carl Fredrik Pechlin 1760 P I

pommerska myntet, vars halt nu ej höll mer än 50 procent. Tryckfriheten hade inskränkts.

Pechlin hävdade, att de ansvariga borde beredas tillfälle f6r- klara sig samt därvid uppge sina motiv och avsikter. )!Men som det emot ständernas förmodan hänt, att grundlagars ratta

för-

stånd har blivit tvivelaktigt, deras verkställighet eftersatt och ständers utstakade systern till rikets välfärd utur akt låtet medelst deltagande i kriget utan att inhämta ständers utlitande darom)), och då i anslutning härtill en rad olägenheter yppat sig, fann sig Pechlin föranlåten begära, att ridderskapet och adeln jämte med- stånden måtte i en särskild stor deputation överlägga om och avgöra alla påtalade ))quaestiones legis)).

Memorialet avslutades med en hänvisning till att ständerna bäst visade sin ))sorgfällighet för det allmänna)) geiiom att ))varda rikets lagar, upprätta den lidande och sätta de emot lagarna brottsliga ur stånd att vidare kunna skada varken det allmänna

2 5

eller i~ågon enskild)!.

Anklagelserna mot ridet för att ha krankt grundlagarna och ringaktat ständernas beslut äro tydliga nog. Men i fråga om de åtgärder, som borde vidtagas mot de felande, kunde memoraaret läsas på mer än ett sätt. Dels förordades en ständernas under- sökning genom en deputation av ))guaestiones legis!), dels fram- hölls betydelsen av att ständerna själva satte de brottsliga ur stånd att i fortsättningen verka till skada för landet. Det engelska sändebudet

J.

Goodricke, som ursprungligen avsetts för Sverige meii kommit att stanna i Köpenhamn, var ocksa av den me- ningen, att Pechlin avsiktligt formulerat sitt memorial s;, att han undvikit låsa fast sig i nigon viss position. Formeiieringen

läm-

nade honom möjlighet att dra sig tillbaka, för deri händelse han längre fram skulle finna lämpligt anse, att rådet kunde försvara sig gentemot de anklagelser, som riktats mot detsamma."

C. F. Pechlin, meinorial j112 1760. Sv. ridderskaps och adels riksdagsprot. I,

Bilagor s. 76.

1 2 Gunnar OPssoil

Pechlins memorial upplästes på riddarhuset den 5 december men blev vid detta tillfälle bordlagt titan diskussion."

Med ingivaidet av Pechlins memorial om tillsättandet av en stor särskild deputation för granskning av den sedan sista riks- dagens avslutande förda politiken stod rådet, sedan pluraliteten på riddarhuset .övergått till oppositionen, inför ett hot, om vars räckvidd ingen med bestämdhet kunde veta nggot. Men mojiig- heten av att deputationens granskning kunde leda till de allvar- ligaste personliga konsekvenser för de närmast ansvariga låg i öppen dag. Rådets främste ledamot, kanslipresident

A.

J. von Höpken, var också medveten om den fara, som hotade.

I

ett per- sonligt brev den ~o december vädjade han till lantmarskalken att söka besvärja stormen.

Möpken inledde denna skrivelse med en hänvisning

till

vad lantmarskalken dagen förut meddelat angående resultaten av en konferens hos Augustin Ehrensvärd, som nyligen återkommit f r i n Pommern. Vid denna konferens skulle enligt Höpkens refe- rat av Fersens muntliga berättelse ha överenskommits, ))att sedan en stor sekret deputation infordirat ridets skäl och motiver, var- för det icke sammankallade s t a d e r n a , och rådet darpg svarat och fogat en art av bekännelse antingen av dess erreur eller fel- steg, varigenom ständerna kunde blidkas och till nåd förmås, så kunna alla saker sedermera bringas

till

lugn och saktmodighet och riksdagen komma uti skick och ordning)).

Hiopken var ej övertygad om riktigheten av dessa spekulatio- ner: ))Jag lämnar därhail, att följden bleve denna)). Han frågade sig i stallet, hur ett dylikt tillvagaggngssätt med ))ridets humilia- tion)) skulle återverka på Sveriges utrikespolitiska kurs. Det allianssystem, som var förknippat med kriget mot Preusseri, måste överges, och han antydde, att de utpekade rådsherrarna kunde komma att begära sitt avsked.

Men aven inom landet skulle

deil

påtänkta rafsten med rådet SV. ridderskaps och adels riksdagsprot. y'12 1760.

Krisuppgörelsei~ mellan hattpartiet och Carl Fredrik Pechlin r760 _{I 3} få allvarliga konsekvenser. Berövat folkets stöd måste i~ärnligen ridet söka sig till konungamakten. Det skulle Itomina att bli ))Itonungens och icke rikets r i d \ ) . Sjalva fërfattrningen hotades ined ))total ä~ldring)). Siledes skulle man s t i iiiför en revolution.

? S

»P

h_ eslilin] triumf erar frän början till slutet. »

Det var i'örgaves, sora Itanslipresidenten geilom sin vädjail till lailtmarskalkens ))mogna beprövande)) sökte omintetgöra Pech- lins plan på räfst med ridet. Vid börja11 av plenum den I r

december begärde Pechlin, att hans memorial inåtte föredragas, vilket lanitmarskalken beviljade samtidigt som Iian tillade, att

...

jamval de memorial, som ))i anseende tlii)) Fechlins inlaga in- kommit, aveilledes initte uppläsas. Pechlin insisterade, att Baaiis eget memorial matte tagas f6rst. Darefter uppliistes de'ita samt sex andra i samina arende. 1 dessa yrkades av Chr, !Rappe gå ordinarie de puta tio^^ och utskott,

A.

Ehrensvärd på en större deputation,

F.

Lagersvärd pa en deputation ))på satt, som Sveri-

ges lag föreskriver)), d. v. s. jämlikt

5

13 riksdagsordningeli, S.

E.

Vicken p5 en sarskild deputation eller kommission jämlikt samma

5

samt

F.

O. Wraiigel på en särskild stor deputation jäm- likt samma

s.

A.

Fredenstlernas memorial tog sikte p i ärendets behandling genom sekreta utskottet.'"

I den debatt, som vidtog, sedan dessa memorial ~pplasts, gjordes blott ett uttalande, som fullständigt gick emot Pechlins yrkande på deputation. D e t v a i Cl~rister Hor11, som gjorde sig till talesmaii för de i H6pkens nyss citerade brev Iramdörda be- tänkligheterna mot ridsrafst. Med tanke på de konsekvenser en dylik kunde få borde man gå fram försiktigt: ))Vi böra se på framtiden och efterse, huru riket kan raddas drin obestind)). 4 övrigt rörde sig diskussioilen kring tre alternativ: I . arerzdet

borde överlamnas

till

stora deputationen, d. v. s. sekreta utskot- tet

t

sekreta depu"itioi~en+yttf,erligare f6retradare

f ö ~

stinden;

'" A. J. V. Höpkeil till A. u. Ferseil ~ o / r z 1760. Riksrådet - - - Ariders Johail von Höpkens skrifter I s. 350.

1 4 Gunnar Olsson

2. ärendet borde först efter utredning i stora deputationen över-

lämnas till en särskild deputation, med vilkens konstituering man tills vidare kunde dröja; 3 . ärendet borde omedelbart överlämnas till en särskild deputation. Sedan diskussionen pågått någon tid, ställde lantmarskalken proposition på en deputation för under- sökning om lagarnas verkställighet, vilken antogs utan votering. Han anvisade därefter som ämne för Överläggning, huruvida den sålunda beslutade deputationen borde vara ))en särskild ny depu- tation)) eller »en stor deputation, som efter vanligheten bestått av 1oo:de utav ridderskapet och adeln)). Efter ytterligare debatt godtogs följande proposition till voteringsordning: >)Bifaller rid- derskapet och adeln, att en stor deputation sattes över grundla- garnas verkställighet på samma satt som vid sista riksdag, nam- ligen av sekreta utskottet och sekreta deputationen med vanlig tillökning av ridderskapets och adelns ledamöter? Vinner nej, så bliver en särskild deputation därtill förordnad av I oo :de ridder-

skapets och adelns ledamöter.))

I

voteringen segrade nej med 487 röster mot 408.3Yedan präster och bönder fattat beslut i samma riktning som adeln, medan borgarna gått på en motsatt linje, hade ständerna sålunda beslutat tillsatta en stor särskild deputa-

31

tion. Pechlin hade genomdrivit sin vilja, och lantmarskalken hade ej sökt lagga hinder i vägen för honom.

Vid plenum på riddarhuset den 15 december upptogs frågan om sättet att utse ledamöter i stora särskilda deputationen. Två meningar stodo mot varandra. Den ena yrkade på att deputa- tionens ledamöter skulle väljas av elektorerna, d. v. s. av dem som tidigare valt sekreta utskottet samt andra utskott och depu- tationer. Den andra meningen, som

bl.

a. Pechlin hävdade, gick ut på att rådselektorerna i förevarande fall borde sattas i stället för de ordinarie elektorerna. Den förra meningens talesman åbe-

SV. ridderskaps och adels riksdagsprot. 11/12 1760.

31 C. G. MALMSIROM, Sveriges politiska historia från konung Karl XII:s död

Krisuppgörelsen mellan hattpartiet och Carl Fredrik Pechlin 1760 _I

₅

ropade riksdagsordningens 14, den senare förklarade denna

s

ej utgöra hinder för dess Däremot anfördes från detta håll som positivt argument till förmån för förslaget om rådselek- torer främst den omständigheten, att ett val av dessa kunde and- ras av plenum, medan de ordinarie elektorernas val vore undan- draget standernas kritik. Ville t. ex. sistnämnda elektorer

?;il1

stora sarsltilda deputationen utse sekreta utskottet och sekreta deputationen, vilket direkt stred mot ridderskapets och adelns beslut den I I december angående deputationens sammansätt-

ning, skulle ståndet vara förhindrat genomdriva jrättelse härut- innan.

Striden om valsättet avgjordes genom votering, varvid den av Pechlin förfäktade meningen segrade med 462 rbster mot 425. Utan votering hade ståndet tidigare beslutat sammantrada

föl-

jande dag för uppgörande av instruktion för stora särskilda deputationen.sa

Debatterna den I I december angående stor eller särskild

deputation samt den 15 rörande ordinarie elektorer eller råds- elektorer hade

A

ömse sidor förts med åberopande av riksdags- ordningen, gangse praxis och med anförande av de mest sakliga argument. Icke desto mindre bOr man i likhet med

C. C.

Malm- ström bakom denna strid se rent partitaktiska beräkningar. Se- kreta utskottet och de ordinarie elektorerna hade utsetts vid riksdagens början och iterspeglade de vid den iiden rådande partiförhållandena. Mattarna och rådet kunde i båda försam- lingarna påräkna majoritet. Men under höstens lopp hade oppo- sitionspartierna nästan oavbrutet vunnit terräng, och vid vote- ringarna från och med månadsskiftet november-decedber voro hattarna underlägsna. Det 'Påg i sakeils natur, att de sistnämnda sökte tillämpa sådana arbetsformer, att deras ursprungliga majo- ritet kunde utnyttjas. Men det var också naturligt, att opposi- tionspartierna ej voro sinnade att avstå från de maktiresurser,

som under de ghngna riksdagsminaderna blivit en frukt av deras

3 3

oförtrutna arbete.

Under den tid, som återstod

till

julferierna, blev på riddar- huset instruktioil för stora särskilda deputationen faststalld, os11 dess ledamöter utsågos genom rådselektorerna. Enligt det av

lon var riddarhussekreteraren uppgjorda förslaget till instrukt:

deputationens första uppgift ))att pröva, vilka krig kunna börjas och fortsattas utan rikets ständers sammankallande D.

På

Pech- lins förslag utbyttes orden vilka krig mot huru krig. Aven i 6vrigt hade han några ändringsförslag, vilka av standet

god to go^.^'

Pecl~lin hade sedan flera veckor Itunnat dirigera riddarhusets överläggningar osil beslut. Den r8 december a i ~ n ä l d e s till ytter- mera visso, att han invalts i sekreta utskottet som ersattare för en förutvarande ledanaot." Med sate och stamma i detta utskott samt i den av honom sjalv åvägabragta stora sarskilda deputa- tioneii var Pechlin nu rustad att inleda det angrepp nlot rådet, varom så länge kampats. Angreppet kunde blott tills vidare upp- skjutas. Genom att det regeringstrogna borgarstindet viigrade att för siii del avgöra frågan om instruktion för deputationen, blev det möjligt att fördroja dess debut

till

efter julferierna.

Höstsessionens sista plena höilos den 2 2 december. Vid denna

tid härskade pessimism och förtvivlan bland hattarna. Riksrådet Scheffer konstaterade den 16 december; att mössorna med Pech- lin i spetsen voro i besittning av en klar pluralitet. Deiina majo- ritet, framhöil han den 23 december, hade t111 enda mal att for- följa rådet och att upphava allt, som uträttats under den före- gående riksdagen. Intet motseand var Bangre möjligt.

))Vi

avvakta

"" C. G. MALMSTROM, Sveriges politiska historia 5 s. 16, ~ g ; F. LAGERROTH i: Sveriges riksdag I : 6 s. 55. Stockholn~ 1934.

31 Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar, utg. A. BXWSEWITZ, s. 285,

StockhoIm 1916; Sv. ridderskaps och adels riksdagsprot. 18/12 1760.

Krisuppgörelsen inellan hattpartiet och Carl Fredrik Pecl-ilin x760 _I

₇

med fullständig passivitet, vad det kan behaga det dominerande partiet att besluta om vårt öde.))

Vid

årets slut framhöll han, att ett visst lugn rådde och kunde vantas bestå fram till den 1 2 jailra-

ari, då ständerna på nytt skulle sammankomma. Fechlin arbe- tade dock dag och natt p5 att starka satt parti. Han skeille sakert lyckas, ty fanatismen brukade alltid locka

till

sig mangden. Den

5 januari berättade han, att Pechlin alltsedan riksdagens "p- nande l-iållit sig borta fran hovet, oaktat han stått i spetsen för dess parti. N u hade han satt sig över anstäildighetens 1.crav aven i detta stycke.

I

Rudbeeks sällskap hade han b e s ~ k t UPriksdal och dar dinerat med deras majestiiter. ))Jag avstår från varje

38

kommentar.)) Aven la~~trnarskalken var i5vertyga.d om att rådets nederlag var oundvikligt, men han uttryckte sig mindre

37

patetiskt: rni3ssorna hade )itagithem potten)).

En till namnet okänd ledamot av riddarhuset gav i brev tal: en officer vid armén 4 Pommern i expressiva vändningar uttryck åt ragnaröksstamningen: ))Allt ar fajrlorat. Staten existerar Inte längre. - - - Den 14 [sic) januari återta ständerna sina samman- komster. Det är då man kommer att avlägsna l-iattarna. Möcsor-

38

nas valde kommer att ta siii btirjan med ar I q6 n . ))

Nar standerria efter juluppehiliet ånyo samlades, visade sig dessa olycksprofetior betydligt överdrivna. Stora sarskilda depu- tationen lat inte rnycke"ch0ra av sig. Hattrådet stöi~tades ej. Endast tre av dess ledamöter behövde trada tillbaka.

H

övrigt slapp rådet undan med en förestallning.

Till

flnaiisernas sanering och artnéns understöd beslöt man upptaga ett utllandskt lån om tre millioner riksdaler.

F~rklaringen till denna för hattarna ovantat gynnsamma ut- veckling gavs första gången av

C .

G . Malmström. Vid sina forsk-

-.-p -

" C. F. Scheffer till J. A. Lantingshausen 16/12, 23/12, 30/r2 1760, S/; 1761. Lantingsh. saml. 13. Riksarkivet.

'' A. V. Fersen till J. A, La~ltingzhauseil 21/12 1760. Lantingsh, samP. 12. Riksarkivet.

Anonym till anonym 30112 1760. Bilaga till: J. A. Lantingshausen till A. v.

I 8 Gunnar Olsson

ningar i det franska utrikesdepartementets arkiv hade han in- hämtat, att under riksdagens juluppehåll en förlikning ingåtts mellan ambassadör d'Havrincour, lantmarskalken och Pechlin. Förlikningen, vilken kommit till stånd på ambassadörens till- skyndan, gick ut på atfl-Iöpken, Palmstierna och Scheffer skulle lämna rådet, men att den politiska kursen skulle bibehållas. Pechlin sktalie alltjiimt i det offentliga angripa lantmarskalken men i hemlighet samverka med denne. Han skulle slutligen hål- las skadeslös för sina ornPco~tnader.~'

Denna skildring byggde Malmström p5 några rapporter, som d'lilavrincour avgav under december I q60 och januari r 76 I .

Med hänsyn till deras betydelse för Malmströms framställning skola de

här

refereras.

Den 5 december, samma dag som Pechlins memorial angå- ende en stor särskild deputation första gången lästes på riddar- huset, författade d'Havrincour en rapport. Han uppehöll sig utförligt vid det den I december hållna plenum, vid vilket beslu- tet om rådselektorernas utseende genom bankman genomdrevs. Pechlins roll harvid understrykes, och de olika partiernas prog- ram skisseras. O m plenum den 5 december och Pechlins memo- rial innehöll dlHavrincours rapport däremot intet.*'

Jämnt en vecka senare, den 1 2 december, avgick en ny rap- port från sändebudet. Nu ar frågan om den stora särskilda depu- tationen och därmed sammanhangande arenden det centrala ämnet.

I

början av

då

innevarande vecka [ ~ / I ~ - I ~ / I z ] hade dJHavrincour enligt denna depesch blivit underkunnig om att Pechlins parti och ))hovpartiet» i hemlighet beslutat genomdriva tillsättandet av en kommission med uppgift att .döma rådet. Anklagelsepunkterna voro tvenne, dels att rådet uraktlåtit att sammankalla ständerna med anledning av krigsutbrottet, dels att rådet på eget bevåg använtextraordinära medel.

Då

$'Hav-

"' C. G. M A L ~ ~ S T R O M , Sveriges politiska historia 5 s. 24 f .

Krisuppgörelseil mellan hartpartiet och Carl Fredrik Pechlin 1760 _I

₉

rincour erhallit upplysning om opyositiorlens planer, meddelade han dem

rili

siala narmaste ))vanner)> samt anmodale en av dem att uPPsGka Pechliia f6r &t g6rs denne vissa förestallningar beträffande de följder, som hans dratriger och hans partis man0v- kunde antagas Ieda till. Siindebudets tales~man, som var för- bjuden r8ja sin uppdragsgivare, skulle fraan?n&!la för Pechlin, att aven om denne själv ej önskade iterställa suveraniteten, alla hans rnan~vrer likväl miste leda darbiin och att utvecltlingen inom kort skulle n& en pvrikt, 4ar Pechlin ej lai~gre kunde bel-iarska situationen. Men darrned skulle han ha berett sin egen under- gan%.

Pechiin hade reagerat p i eits2itt4, soix visade, att cdessa fCire- stal%ni~agar och argument ej Iainnat honom ober6rd. Han er- kar,de deras berattigailde och begarde

ti14

nastksnnti~ande dag ert samtal med lantmarskalken jaante nigra ))goda pairister)), var- om överei~sltomme%se triiffades.

Vid detta saixtal förklarade sig PechP111 vara

iu114r

medveten om de faror, som hotade staten, S$ som laget utvecklat sig. Han

vidgick, att han @ilskat fllera rådsherrars avsattning, och att Fan stravak att ni detta mil, Numera Insåge han emellertid die olyck- liga f ~ l j d e r , som detta skulle föra med sig, och ville medverka till att ridet bevarades. Han betecknade som den mest angelagna uppgiften at"rndvik2 tii~saktaiadeb av en kommission f63r alt döma rådet ~ n e n tillade, att jiasningen fatt en sadaa spridning och missratijet blivit s i a:lzlsant, att det kunde vara farligt att alltf6r mycket motsatta sig massan. Den kunde då tvingas att driva sakerna tiY1 sin spets.

För art i viss utsfr5cknlng tillfredsstalla massan borde man därför utse en stor deputation, som s k u h undersoka ridets f ~ r - hållanden och inkomma aned rappor"riP1 p?er,a.

Vid

n6stkom- mande plenum ämnade PecS-iZin eller nagon av hans anhangare föresái en dylik deputatioil, och han utbad sig av lantmarskalken och dennes parti, att de ej skulle motsatta sig l-ians f6:-slag.

I

s&

2 0 Gunnar Olsson

skulle framställa rådets åtgöranden i en gynnsam dager och söka f å ett dylikt betänkande bifallet av plena.

Lantmarskalken hade å sin sida lovat att ej motsätta sig valet av den ifrågasatta deputationein. Omedelbart efter konferensen sailde han en förtrogen till franska sändebudet för att delge denne, vad som förevarit. Vid plenum den I 1 december, fort-

sätter sandebudet, framförde Pechlin sitt förslag.

d'Havrincour tillägger i sin rapport, att om man vågade lita på Pechlin, ))un homme sans inwrs)), överenskommelsen med honom skulle kunna få gynnsamma följder, s5 att lugnet åter- ställdes och framgång säkrades. Under alla förhållanden ämnade lantmarskalken och hans förtrogna vara på sin vakt mot över- raskningar från Pechlins sida.41

Overenskommelsen med Pechlin hade emellertid enligt sande- budets rapport den 19 december inte lett till de gynnsamma resultat, som man hoppats på. Tvärtom hade denne »intrigma- kare)) och hans parti med fördubblad hätskhet angripit rådet. Sändebudet hade därför på nytt vädjat

till

Pechlins privata intressen, och samtidigt hade

Y

antmarskalken närmat sig oppo- sitionsledaren genom att erbjuda honom en plats i sekreta ut- skottet.

I

gengäld hade Pechlin lovat satta in sitt partis krafter på att radda rådsherrarna. Pechlin invaldes också i sekreta ut- skottet. Hans inval vållade, framhöll d'Havrincour, förvirring bland hovets anhängare, som känt sig Overgivna och förrådda.""

Pechlins för hattledningen alarmerande manövrer hade man dock ej helt lyckats få bukt med, framhöll d'Havrincour en vecka senare. Bland ledamöterna

a

stora särskilda deputationen, vars val Pechlin med engelska penningmedel kunnat behärska, hade han insatt sex eller sju av de mest övertygade ailhängarna av hovet och sina egna åsikter, faran sandebudet. Oppositions-

41 L. d. C. dJHavrincours rapport 12/12 1760. Arch. du min. des alf. &t-r. Paris.

42 L. d. C. d'Havrincours rapport 19/12 1760. Arch. du inin. des aff. étr. Paris.

Krisuppgöreisen mellan hattpartiet och Carl Fredrik Pechlin 1760 2 g partiets avsikt hade vidare varit, att deputationen från och med

den 2 2 d e c e d e r skulle träda i verksamhet och fullfölja denna

även under juluppehållet. Blott genom en konferens, till vilken lantmarskalken kallat talmännen jämte PecP-illn och en av dennes främsta anhängare, lyckades inan avstyra denna plan. Talman- nen och deras medhjälpare vägrade samtycka

till

deputations- arbete under julen, anslogo en hotande ton mot Pechlin och lyckades skrämma honom till eftergift.

Samma rapport, i vilken valen till stora särskilda deputationen samt beslutet angående dennas inaktivitet under juluppehållet omtalas, innehåller till siut en märklig upplysning.

I

korthet antyder d'Kavrincour, att F e r s e i ~ Wrede och han sjalv enat sig om en >)verklig plan)). Kännedom om denna plan var förbehållen dessa tre med uteslutande av alla andra.43

Då

icke ens under juluppehållet den politiska spanningen lättade, satte sig d'l3avrincour på nytt i förbindelse med Pechlin. H a n lät, skriver han i en längre depesch den 9 januc,rá 1761, göra Pechlin föreställningar, som gingo ut på att Pechlins poli- tiska färd hotade det yttre och inre politiska systennet med undergång. Under dess ruiner kunde han själv bli krossad. Pech- lin svarade tillmötesgående och föreslog ett personligt samman- träffande med sändebudet. Denne säger sig dock ha förordat ett möte mellan lantmarskalken och Pechlin. Ett sådant möte kom till stånd den q januari, och sändebudet erhöll omgående rapport från Fersen om vad som förevarit. På aftonen den 8 januari träf- fades slutligen d'Havrincour och Pechlin på en avtalad plats.

Pechlin hävdade då inledningsvis, att han förenat sitt parti med hovets för att motarbeta rådet sch för att undgå att störtas av d'Havrincours och dians vänners motatgärder,

I

övrigt tog han avstånd från ))hovpartiets)) program, för vilket han gå d'gfavrincours begäran redogjorde, samt förklarade sig vara emotvarje andring i det yttre och inre systemet.

43 L. d . C. d'Havrillcours rapport 26/12 1760. krch. du min. des aff. 6tr. Paris.

Efter dessa allmänt hillna deklarationer Stom man in p å det brännbara amnet, rafsten med ridets politik. Eibangt vore, häv- dade Pechlin, att söka radda alla rådsherrarna. Missnöjet med dem vore alltför starkt och al!rn%-t spritt i alla partier. Det åter- stod darför, skriver sa~~debuclet, blott att förhandla beträffande själva antalet radsherrar, som skulle offras.

$114

slut enade sig

a lerna

d'Havrincoeir och Perlalin om tre. De voro H ~ p k e n , Palrnpt' och Scheffer.

Efter att i sin depesch Bia angivit, vilka de i"6rhållanden voro, som oppositionen lade de tre riksråden till last, berättar sände- budet vidare, att han lange kampat för dem. Nu visste han emel- lertid, och det ej blott genom överlaggningen med Pechlin, att deras sak var hoppiks. Likval hade han besvurit Pechlln att göra sitt yttersta far att om möjligt radda della, vilket denne lovat. Slutligen hade Pechlin och dlHavrincour tillsammans enats om följande aktionsplan.

Pechlin slculle till synes ej andra något betraffande sitt upp- tradande men i hemlighet handla i samförstind med lantmar- skalken. Ingen utom Pechlin, Fersen och d7Havrincour finge kanna till överenskom~nelsen. Pechlin skulle söka att med hjigalp av sitt parti förmå hovparriet nöja sig med avsiittnlngei~ av dc tre riksriden.

I

6vrigt skulle hans stravanden gå ut p i att Korsa de »illasinnades)) planer, speciellt 1 vad anginge »det inre och yttre systemet)). Riksridens avlägsnande skulle ske p i ett satt, som vore så litet förödmjukande som möjligt. Om de begarde sitt avsked, i n n a ~ ~ »dom» fallit, skulle deras framstäilningar

be-

viijas. Inga politiska frågor, akter eller f6rdrag finge upptagas till behandling i stora särskilda deputatioraen. Oaedeibart efter det rådsarendet slutbehaa~dlats, skulle mar1 :a sikte på att konso- lidera systemet och satta armen i aktionsdugligt skick. Slutligen skulle Pechlin, om och nar ))hovpartiet)) s6kte förverkliga sitt program beträffande det inre systemet, öppet återf6reila sitt parti med ))de goda patrioternas)). Pechlin bekraftade denna del av overenskorninelsen med helig ed.

Krisuppgörelsei~ mellan hattpartiet och Carl Fredrik Pechlin 1760 _{Z Q}

A

sin sida lovade a'Havrincour, att Ferseli skulle avskriva alla sina gravamina mot Pechlin. Fersen sku.lle handla med samma uppriktighet som Pechlin i fråga om denna overenskommePse och besvara förtroende med förtroende. Lantmarskalken och sandebudet skulle hemlighAlla överenskominelse~a.

Om

den lik- väl röjdes av någon, skulle denfies uppgifter förnekas.

På

villkor att PechPin infriade alla sina löften, skulle sandebudet, sedan lantpartiet återförellats med hattpartiet, hhalila Pechlin skadeslos för omkostnader, som han kunde ha åsamkat sig. Omfattningen av denna ersättning förbehöll sig s2ndebudet att framdeles nar- mare reglera.

d'Havrincour avslutade sin rapport med påpekandet, att han och Fersen skulle vara på sin vakt mot att bllva bedragna. H a n trodde sig kunna försäkra, att det politiska systemet och rege- ringsformen skulle förbli vid makt och icke på någon punkt

( 4 komma at"rndras.

Förutom d'Havrincours rapporter kände Malmström annu en kallskrift, sorn skildrade Bverensksmmelsen mellan hattled- ningen och Pechlin. Berattelsen härrör f r i n Pechlin själv men tillmättes det oaktat ej niigoxa större betydelse av Malmström. Han omnämnde den blott i en not.

Ifrhgavarande skrift, som återfinnes bland

A. J,

von H-Hapkens handlingar i riksarkivets Sjöholmssarnling, ar odaterad men har av Höpken försetts med påskriften: noverste Pecl-ilins bekan- nelse uti januari

1767"

Till

formen utgöres deil av en redogö- relse, sorn Pechlin lamilat en ej namngiven person, vilken har- över upprättat en ))rapport)). Pechlin omtalas i tredje person. Rapporten består av t v i delar. Dess första och längsta del utgö- res av en sammanhangande redogörelse för Pechlins förhand- lingar med det franska sändebudet, Fersen och andra hattledare. Rapportens senare del, inledd med orden: ))Han bedyrar, att

. .

.n, innehåller svar gå ett antal Gågor, som rapportförfat-

24

Gunnar Olsson

taren tydligen framställt till Pechlin, sedan denne slutfört sin berättelse.

))Pechlins bekännelse)) omtalar till att börja med några möten mellan d'Havrincour ocl1 Pechlin. Vid det första av dessa möten krävde Pechlin som en »conditio sine qua non av den tillämnade föreningen)), att Scheffer skulle avlägsnas ur rådet. Efter några invändningar samtyckte d'Havrincour I-iärtill. Palmstierilas av- gång accepterades av sändebudet »utan svårighet och gensa- gelsen i betraktande av ))mössornas hot)). d'Havrincour i sin sida framförde sedan som villkor för en överenskommelse, att Höpken skulle uteslutas ur rådet. Pechlin begärde med anled- ning härav två dagars betänketid. Genom

C.

Kiermans förmed- ling underrättade han kanslipresidenten ))om en sådan anlägg- ning mot hans persoil)) samt erholl företräde hos denne. Höpkens yttranden vid detta tillfalle tillfredsställde emellertid ej Pechlin, varför han beslöt »att alldeles ingå i d'Havrincours idéer)). Genom C.

E.

Wadenstierna, en av ambassadörens förtrogna, som mellanhand utverkade Pechlin ett nytt möte med ambassa- dören.

Vid

detta tillfälle enades denne och Pechlin ))om alla vill- koren å ömse sidor)).

Wadenstierna fick nu arrangera ett möte hos riksrådet

H. H.

kiewen mellan Pechlin, Fersen och Ehrensvard. Vilken dag denna överläggning ägde rum, kunde Pechlin ej erinra sig. Vid detta möte, vilket betecknas som det första, som var f6rlagt till Liewens bostad, framförde Pechlin förslaget om Höpkens av- gång. Ehrensvärd fann de rådande omständigheterna sådana, att man ej kunde motsatta sig förslaget, medan Liewen för sin del avstod från att yttra någon mening. Fersen slutligen ))gjorde flera inkast i anseende till svårigheterna av verkställigheten och askade betänketid)). Ett nytt möte mellan »vederbörande))

-

deras namn uppges ej, inen av sammanhanget att döma måste det ha varit desamma som vid den första konferensen hos Lie- wen - ägde rum kort härefter vid årets slut. Härvid förklarade sig Fersen hysa mycken ))svilja)) i fråga om den tillämnade över-

Krisuppgörelsen mellan hattpartiet och Carl Fredrik Pechlin 1760 _{2 5}

enskommelsen samt avböjde att f å del av de ))medel och skal, som Pechlin därtill ville brtika)). Likval nådde man slutligen enighet och »forenade sig om saken)). Med några uttryck av skepsis beträffande upprilrtigheten av Ferseaiis ådagalagda tvekan avslutas Pechlins redogörelse.

Rapportens senare del, vilken soin nämnts utgöres av Pechlins svar p5 interlokutörens frågor, upptar några punkter, vilka måste aga direlit samband med det skildrade händelseförloppet. Pechlin ))bedyrade)) sålunda, att han ej a ~ d ~ ~ d l a t ))detta amne)) ined någon av >)partiet)), ej heller vilka som »varit för eller dar- emot)). Vidare förklarade han, att »om någon sammankomst varit tredje dagen jul, så har det endast varit hattar, för vilka

4.3

man bort yppa denna således faststailda glanen)).

Detta aktstycke torde med all sannolikhet ha tillkommit p i Höpkenc föranstaltande eller varit avsett för dennes informa- tion. Pecl-nlii~s redogörelse för överenskommelsen n e d hattled- ningen betonar nämligen framför allt sådant, som kunde vara av intresse för Höpken. De frågor, som riktats

till

Pecblin av inter- lokutören, galla likaledes Höpken personligen.

Förhandlingarna mellan Pechlin och hattledningen skildras, som nämnts, av Malmström på grundvalen av d9Havrincours rapporter. Dennes teckning av händelseförloppet godtas 1 huvud- sak, dock med en reservation betiiiffande ambassadörens försak- ran att »ha gjort allt för att radda de tre riksråden och i synner- het Höpken)). Däremot lämnar Malmström Pechlins bekannelse ur rakningen. Dess värde ))kan ej vara synnerligen stort, ifall den avgivits vid en tid, då Pechlin ville stå val med H ~ p k e n ) ) ,

Tiden för förhandlingarna sträckte sig enligt Malrnstr~rn från mitten av december,

då de

ledde till Pechlins introduktion i sekreta utskottet, till och med en vecka in på det nya året,

då

Pechlin den 7 januari överenskom med Fersen och fsljande dag

med dlHavrincour angående de tre riksrådens avlägsnande och Pechlins hemliga samarbete med h a t t l e d n i ~ i ~ e n ~ ~ '

Malmströms satt att taga ståiadpunkt till d'Havrincours och Pechlins redogorelser ar lika betecknande for hans höga upp- skattning av sändebudsrapposter som för kans misstro till icke officiellt källmaterial." Hans vardering av tilif~rlitligheten i d'Havrincours och Pechlins berättelser begränsar sig för Bvrigt till frågan om kontrahenternas förmenta benagenhet att om möjligt radda Hopken. Riktigheten av e1'Havrincours påståen- den i denna riktning bestrides utan närmare motivering. PechSins uppgifter åter frånkannas beviskraft med hänvisning t i l att de kunna ha lämnats vid en tidpunkt> då Pechlin önskade stå

väl

med Höpken. Någon verklig granskning av de båda kallkom- plexens pålitlighet har Malmström alltså ej företagit. H a n har därjämte avstått från att utnyttja övrigt material, som kan kasta ljus över f6rhandlingarna mellan Peehlin och hattledningen.

Spelet bakom kulisserna under december i samband med stan- dernas behandling av frågan om en stor särskild deputation har i själva verket skildrats och kommenterats av några ledande politiker. De äro Fersen, Scheffer och HiSpken. Amnet har ocksi mer eller mindre initierat behandlats av kronprinsens kavaljer Fredrik Sparre, vidare av den f6rut namnde, till namnet okande riddarbusmedlemmen samt av översten, sedermera riksradet G.

A.

Hiärne.

Fersens och Scl-ieffers bidrag återfinnas i deras korrespon- dens med general Lantingshausen, vilken vid riksdagen 1755- 1756 tillhörde hattpartiets inre krets. Deras meddelanden i det aktuella ämnet aro tämligen knapphandiga.

I

huvudsak begrän- sade sig de båda brevskrivarna

till

moraliserande betraktelser över riksdagens utveckling. Deras djupt pessimistiska kommen-

4VCi G. M A L M S ~ R O I I ~ Sveriges pclitiska historia 5 s. 24 f .

'' H. VALENTIN, Frihetstiden inför eftervärlden s. 22 f, 35. Studentföreningen Verdandis småskrifter 447. StocklioIm 1942,

Krisuppgörelseil mellan hattpartiet och Gas! Fredrik Pechlin r760 ₂₇ tarer vid höstsessionens skut ha tidigare atcrgivits. Xnnu den 21 december siar Fersen, som vi sett, övertygad om radets neder- lag.'Wen redan några dagar senare var Ilas, mindre pessimistisk. Man finge söka mildra verkningarna av oppositionens Rat till rådet, skrev han den 25 decen~ber."

En definitiv ornsvang~ling

P

Fersens uppfattning kan konsta- teras nagra dagar in pi det nya året. Den 5 januari förklarade hail sig silunda hysa ett visst l-ioyp om att kunna

mil dr^

forf0l- jelsens verkningar genom att begransa dess omfattning. Atmin- stone några ))liederliga)) man borde kunna raddas mer, ingalunda alla.

I

fråga om riksråden Höpken, Falrnstieraa och Scheffer iterstod intet hopp om räddning. Fersen riiknade rerit av med möjligheten av valdsamheter for deras

vidkommande.

Utförii- gare an så viile Fersen tills vidare ej redogöra för Isget, sch

han

anbefalide Lantingshausen till yttermera visso absolut tystnad j

fråga om vad han genom detta brev erhållit kannedom om.'" Nagonting hade således intr5ffa.t: som gav Fersen anledning att se hoppfullt på framtiden, l i t vara att de tre namnda riks- råden ej skulle kunna raddas. Hans brev den 13 januari bekraf- tar detta. ))Jag har icke förlorat hoppet Jag har tagit ett parti, varom ingeil har en aning, och vilket jag ej avslöjar för nzgon, ej ens för Er. Eftersom det Iiar ar fråga om list, ämnar jag sJ2lv g6ra i t t första försök.

Det

korniner att

kravs

nigra personliga offer, men jag bargar itminstolie spi!%roma av staten och rege-

51

ringen.

Detviktigaste bidraget från K6pkens sida ti11 belysi-ning av dessa händelser utgtiiies av hans ovan refererade brev den so

-P-

""van s. r 6 f.

'q. r. Fersen till J. A. Lantingshauseil 2 5 / 1 2 1760. Lantingsh. sam!. r a .

Riksarkivet.

5 0 A. V. Fersen till J. A. Lanriiigshausen 511 1761. Laiitingsli. sami. 1 2 . Riks- arkivet.

'

l A. v. Fessen till J. A. Lantiiigsl-iausen I ~ / I 1761. Lantingsh. sami. 1 2 . Riks-

a8 Gunnar Olsson

december 1 ~ 6 0 . ~ ~ Härutöver finnas några minnesanteckningar, vari Höpken skildrat vissa händelseförlopp vid riksdagen samt försökt att teckna deras förhistoria. De s. k. artiklarna ha till- kommit någon gång efter den 26 april 1761, medan riklsdagen ännu pågick. Den första artikeln ägnas Fersen, den andra &Hav- rincour.

Efter riksdagen I 756 hade Fersen enligt denna framstallning

samlat ett parti, som motarbetade Höpken.

TiPI

detta parti h%de Ulrik Scheffer, kanske också Tessin. Fersen hade brukat be- teckna Höpken som nyckfull och beskyllt honom för at: trassla till saker och ting. Höpkens en och annan gång skarpa skrivelser till armén i Pommern hade Fersen vid riksdagen 1760 tagit till förevändning för anklagelser mot Höpken. Vare sig Fersen verk- ligen blivit illa berörd av dessa skrivelser eller blott låtsades vara det, hade han vid olika tillfällen under den senaste tiden vid besök hos Höpken berättat om mängdens raseri mot kanslipre- sidenten och forestallt denne de stora olyckor, som på grund harav hotade honom.

P5

samma sätt hade han uppträtt mot riks- råden Palmstierna och Scheffer.

En sammansvarjning mellan Fersen, Ehrensvard och Pechlin bildades i syfte att få Höpken avlägsnad. Fersen och Ehrensvard hade som motiv för sitt deltagande i denna en önskan att vinna gottgörelse med anledning av Höpkens skrivelser till armen. Pechlins anslutning

till

Höpkens fiender sammanhängde med ett löfte han givit Ehrensvard att offra Höpken mot att Ehren- svärd förstärkte Pechlinpartiet. Detta hade Pechlin vidgått för Höpken, och det bekraftades av Fersen i februari n76 I .

Av

greve Horn och riksrådet Liewen hade Höpken fatt ytter- ligare upplysningar om sammansvärjningen, vilka dessa i sin tur erhållit av Rudbeck. Enligt denna kalla hade den franske ambas- sadören alltsedan julhelgen varit överens med ))triumviratet)) om att avlägsna Hajpken.

Krisuppgörelsen mellan hattpartiet och Carl Fredrik Pechlin 1760 _{2 9}

Slutligen hade

J. A.

Hamilton den 26 april 1761 anförtrott Höpken, att han iakttagit, hurusom PechPln sedan juihelgei~ skiftat parti. Han hade inte längre son1 vanligt kurinat träffa PechEin

a

dennes bostad om morgnarna, emedan Pechlin

då

regel- bundet besökte Fersen. Före denna tid skulle det ha varit e c h - lins avsikt att skona Höpken och behandla honom som ett fall för sig samt framföra till honom ständernas tack och uppskatt- ning, medan räfsten med hela sin tyngd skulle drabba Scheffer och Ekeblad. Efter överenskommelsen hade emellertid Pechlin ändrat ton. Höpken misstänkte för sin del, att Fersen Eörritt det brev av den I Q december, vari kanslipresidenten varnat för följ-

derna av en räfstmed rådet.

I

sin »artikel» om d'Mavrincour hävdar Höpken, att det var sändebudets vana att stalla sig väl hos dem som 6vade s t ~ r s t inflytande på den politiska utvecklingen. Under riksdagen s355

hade han därför avlägsnat sig f r i n P40pken för att ansluta sig till Ulrik Scl-ieffer och Fersen. Sedan riksdagen avslutats, hade han återvänt till Höpken. Vid nu pågående riksdag hade han g&

nytt intagit sin förra ståndpunkt

sch

anslutit sig till planen att avlägsna Höpken.""

Höpkens artiklar, som av allt att döma skrivits under affekt, bygga delvis p i uppgifter i ai~dra och tredje band. Men han säger sig ocksa

ha

haft tillgång till informationer av de i handel- serna direkt indragna, främst Pechlin och Fersen. Dessa båda skulle sålunda enligt egna uppgifter ha tillsammans med Ehsen- svärd beslutat verka för att Höpken avlägsnades ur ridet. Planen var ursprungligen Fersens. Pechlin hade anslutit sig till dem först efter det att han försonats med Fersen. Hans partiskifte hade kunnat iakttagas efter julhelgen. d'Havrincour slutligen hade från och med julen biträtt triumviratets planer mot Höp- ken.

Kanslipresidentens uppfattning om krisuppg6relsens förlopp 5"iksrådet - - - Anders Jolian von Höpkens skrifter I s. ro6 f f .

3 0 Gunnar Olsson

ger motiveringen till de frågor, som 1967 enligt Pechlins bekan- nelse hade riktats till denne." De avsago enskilda moment i han- delseutvecklingen, om vilka Höpken enligt sina minnesanteck- ningar redan tidigare erhållit spridda upplysningar, Detta galler främst läget vid jultiden 1760. Juldagarna framstå

P

Höpkens anteckningar som drzmats peripeti.

Utan att vara inblandad i eller ens direkt ber0rd av krisupg- görelsen iakttog Fredrik Sparre p i nara

hå11

spridda drag av händelseutvecklingen. Sparre ägde i~amligen genom sin ställning tillgåiig till värdefulla nyhetskällor. H a n var systerson "sill Carl Gustav Tessin och befullmäktigad att inta dennes rum gå riddar- huset. Av sin släkting och de politiker, som urngingos i det Tessinska huser, fick han ta del av politiskt ng~aetsstoff av ett siag, som ej stod envar tiP1 buds. Som kavaljer hos kronprinsen sorterade han under dennes guvernör, riksrådet Scheffer. Tjaiist- göringen vid hovet) över vilken han ofta lamenterar i sin dagbok, gav honom ytterligare tillfälle att fI'orse sig med informationer om stä2lningar och förhållanden. Vad han p i olika vägar snap- pade upp, antecknade han omsorgsfullt i sin dagbok. BHand dessa anteckningar aterfinnes också ett och annal, som har avse- ende p i frigan om oppositionens planer på räfst med riksråden samt om kontakten mellan vissa oppositionsledare och hatt- ledare. S p r r e s notiser iiro dessvarre ofta så knapphändigt och osyntaktiskt avfattade, att deras tolkning en och annan gång kan vara osäker,

Den K I november 1760 införde han i sir, dagbok en notis

angående ett förtroligt meddelande, som han erhiilit samma dags afton, och som gallde den planerade rafsten med radet. Angreppet skulle i fBrsta hand riktas mot S [cheffer] och

P

[alm- stierna]

,

darn%t

E

[keblad] och F[lemlag].

De

Ovriga, som inbegrepos i räfsten, sliu93e slippa undan med ))en stark skrapan,

Krisuppgörelsen mellan hattpartiet och Carl Fredrik Pechlin 1760 _{3 1}

T

[ essin],

H

[öpken],

L

[ agerberg] och

LQ

[wenhielm] skulle

6:

daremot erhålla ))en stor komplimang)). Nästa anteckning i detta ämne infördes

&n

29 november. Kanslijurakaren och kavaljeren hos kronprinsen Bengt Sparre hade berättat, att iechiins hustru för honom förklarat, hurusom ))det folket begiir ingenting battre än goda ord för att göra sin fred)). Redan tv2 dagar tidigare hade Tessin namnt detsamina för dagboksfajrfat- taren. Bengt Sparre hade vidare berattat, att »H.sldaï~x beslutat S [ cheffers] och

P

[alinstiernas] undergång.

))A

andra sidan)) hade ett motsvarande beslut risrailde HEöpken] fattats.5b

En ny fredstrevare fran det Pechlinska hållet fick Sparre

kan-

nedom om den 2 december. Den dagen hade nämligen keclsiin

enligt Sparres uppgift anförtrott Fersen, att »man»

till

påföl- jande dags plenum p i riddarhuset planerade att avsatta denne som lantmarskalk, emedan lian vid voteringens slut den I de-

cember avlägsi-iat sig från riddarhuset och

därmed

förhindrat vidare förhandlingar. Peshlins underhandsmeddelande härom hade gjorts i syfte, att Fersen »i

tid

måtte kunna taga sina messa-

i-

rer». Sparres uppgift kan sa till vida verifieras, som lantmar- skalken inledde plenum den 3 december med en f6rklaring rörande sitt uppträdar~de under sista plenum. Han ))hade med bekymmersamhet fatt hCi.ra, som skulle några av ridderskapet och adeln med missnöje ansett)), a'ci: lantinarskalkien avbrutit

5 8

förhandlingarna efter voteringen.

Mera bestämda uppgifter angående förhandlingarna mellan partiledarna antecknade Sparre den 19 december. Han menade sig då veta, att en nreconciliation)) vunnits. Den gick ut på

5 5 F . Sparres dagbok I I / ~ I 1760. Riksarkivet.

j6 F. Sparres dagbok 29/11 1760. Riksarkivet. Den ej fullt klara .texten Syder: ))Att i övrigt eftersom på H.sidan man conjurerat la perte de C. e t de P. - så skulle ock å andra sidaii H. . . för a t t contrebalancera dennes ingratitude i anse- ende tili a t t då vid sista riksdag & deux doigts de sa perte, var å t Pechlin, som han hade obligatioi~.))

" F. Sparres dagbok 2/12 1760. Riksarkivet.