Astrid Friis.
anerBendes, at deii svenske er den danslre overlegen teoretislie alconomis omraade; men tilJige
at i
mentlig nu afsluttede diskussion mellem hain og prof
Albert Olsen er vidnesbyrd om, at @honom
h i s t 0 r i h - e far fremkoinslen af professar hlberi Olsens
Muhammed,
Karl
den
store oeh Rurik.
handling i alt for ringe grad har v z r e t opmErksoinnie Sammanstallningen Muiiammed och Iiarl den store ä r faktorer ~ l d e n f a r Sverige, der kunde hare betydning for
svenske kobbeirs stilling.
och inilebörden av de händelser och nydaningar under äldre medeltid, som tillskrivas iIluhammed och Karl den store eller annars äro förknippade med deras namn. De, som i första rummet ha fört denna debatt, aro epokens två främsta ut- forckare i modiirn tid, österrikaren Alfons Dopsch och bel- garen Henri Pirenne.
Deilna uppsats bygger på ocli återger delvis oförändrat manuskriptet den föreläsiiing »Frankerriket, kalifatet ocli det stora Svitiod)), varmed jag
1 11 febriiari 1939 tillträdde en professur i historia vid Lunds Universitet.
framstilliiingeil sålunda inte egentligen arsetts för en krets a r Iiistoriska
rymmas inom eii tidslrriftsuppsats utan fordrar en hredare ram. I själra
maniiskript föreliggande utförliga arbeten. De behandla dels s a m m a problem som Ilär, dels e t t antal därmed sammanhängande fragor - bl. a. ave11 1-6- rande sllredet efter det, som liar skildras - s a m t r y m m a dessutom en mate- rialsamling, som för min uppfattning varit av utslagsgivande betydelse: en förteclriling över öst-, mellan- och nordeuropeislra skattfiiid från tiden 800-
1100. Arbetena äro i sitt nuvarande skick narmast tryckfärdiga, men yttre omstäiidiglieter krävde deras färdigställande till bestämd tidpuiilrt, ocll därför lrunde vissa kompletterailde uppgifter, främst rörande en del öst- ocli mellan- europeiska skattfynd, inte hinna införslraffas. A r Humanistiska Fonden erhöll
13 (Tryckt maj 1939).
Sture Bolin. SInl-iarnmed, Karl deii store och Rurili. 183
Dopsch ocli Pirenne bedöma på sarnma satt övergången täckande; inte heller reducerades handels- och köpstadsnä-
mellan antiken och medeltiden. Det västromerska rikets ringarnas betydelse till ett minimum. Handeln var under
undergång innebar enligt dem inte, att en gammal värld gick Itarolingisk tid tvartom livlig, den befann sig 1 iippgång.
i graven, den germanska folkvandringen var inte upptakten Rörande dessa frågor framför Pirenne på punkt efter
till något helt nytt. Då germanerna trängde in i Romarriket punkt helt andra meningar, fullkomliga antiteser till d e och d ä r övertogo den politiska makten, hade detta Inte till åsikter, som hysas av Dopsch. Merovingertiden var antikens
föbd någon omdaning av förhållandena, varken ekonomiskt, fortsättning, karolingertiden medellidens begynnelse. Då
socialt, politiskt eller kulturellt. Samhället, iaaringslivet och sltedde övergangen från föregående epcpliiers merkantila na- den andliga odlingen voro i fard med att omdanas under ringsliv till högmedeltidens rent eller i huvudsak agrara senantiken, processen fortsatte under och efter folkrandringen, ekonomi. Inom det frankiska riket tynade handeln, den Både Dopsch och Pirenne havda, att likheterna mellan sen- internationella köpensliapen tog - med vissa undantag -
antiken och merovingertiden voro mycket betydande, olik. slut. Orsakerna dartill lago yttersl - menar Pirenne - P heterna dem emellan vida mindre. Alldeles särskilt under.. den omdaning, som Eurasiens karta undergick på 600- och stryker Pirenne, att Iledelhavsvarlden under merovingisk tid 700-talen. X a r araberna under dessa århundïaden erövrade förblev en kulturell och ekonomisk enhet, Runt Medelhavet Iledelhavets östra och södra kuster, sprängde de den dittills härskade ä n n u överallt s a m m a religion och g o d e sig samma bestående enhetliga kulturvärlden. Därefter knöt inte Medel- kulturella strömningar gällande. Over Medelhavet drevs tander havet som förr samman delar av e n och s a m m a odlingsvärld, merovingertiden alltjämt en livlig l-iandel mellan de talrika det skilde 1 stallet från varandra två främmande och fientliga
kuststaderna framre Orienten och Yasteuropa. kultursWrer, den arabisk-muhammedanska och den euro-
Aden o m Dopsch och Pirenne i allt väsentligt aro ense, peisk-ltristna. Förbindelserna mellan dessa kullursfarer voro d å det galler nierovingertiden, stå de i desto skarpare mot- få. Medelhavet befors inte längre som förr av fredliga köp- satsstallniiig till varandra, iiär det a r fråga o m det liaro- mannaskepp, herrar d a r voro de arabiska saracenernas sjö
lingiska skedet. rövarflottor. Ilarolingerna drogo konsekvensen av världen
Enligt Dopsch vilade karolingertidens samlnälle och nä- förändrade geopolifislia struktur och flyttade centrum f6r sit ringsliv på s a m m a grundvalar soni merovingertidens. Det valde från Medelhavets kust upp till trakten av Rhens m i n finnes ingen Iilyfta, ingen väsensolilihet mellan de t v i ske- ning i Nordsjön. Iiarl den stores pfalz i Aachen blev ett ny dena. Bestarnt avvisas Dopsch uppfattningen att de agrara politiskt och kulturellt centrum. Karolingerrikels expansio näringarna under karolingisli tid hade eller upprmaddr en var riktad mot öster och norr, dess ekonomiska liv var agrar allt dominerande betydelse. Alldeles särskilt förnekar laan, dess kultur var rent germansk. Att h a grundlagt detta att den s. k. slutna g&rdshushå%lningens systena präglade peri- välde ä r enligt Pirenne Iiarl den stores världshistoriska odens ekonomiska liv. De olika gårdarna prod~nceraáe visst tydelse. Alen förutsattningarria för denna hans nydanin inte i största möjliga utsträckning blott för de egna behovens skapades genom JledelhavsvärIdens sprängning, alltsa geno
den utveckling, som begynte med M ~ i h a m m e d . Så k a n Pirenn
jag våren 1930 e t t anslag hl. a. till en resa för a t t inhämta dessa uppgifter. tillspetsa sin uppfattning i en slående paradox: utan Mu Det nuvarande världsläget tviiigar mig a t t på ohestamd tid nppsl<juta den- hamrned ingen Gharlemagne
'.
samma. Det kan u n d e r dessa omständiglieter inte anses alltför olämpligt att
publicera vissa huvudresultat av undershliningarna tidigare iii1 sjalya nnder- 1 Se till ovai~stienc1e framst A Dopscli: \\rirtsclaaftlicI~e u n d soziale Grund-
Sture Bolin. &fuhammed, Iiarl deil Store och Rurik. f87
granskning av spridningsområdena för mynten i de skatterna visar, att dessa under merovingeriiden mynten harröra fraii de mest skilda delar av franker-
1 karolingiska skatter ha mynten daremot ofta ett begransat spridningsomrade: i vissa fall harrtira samtliga mynt i en skatt
fran
en enda, i narheten beliigen myntstad- Ilock galler delta inte fynd fr8n Karl den stores och Ludvig den frommes regeiingar utan först skatter, som nedlagts vid tiden omkring efter 8QO-talets mitt. Men sjalva utvecklingenssom är spridningsomr5denas lirympning, sJ~~l'liille
i enligliet med det, som ovan sagts, tyda på av-
tinande: uttalandeii i denna riktning ha inom forskningen * ha gett till talrika arabislca m y n f f \ ~ ~ d j ~ ~ a ~ tinte heller saknats ~ ~ , ~ l . ~ ~
västerländska mgnt$nd inom ka]ifaiet; frånvaron a ~ ~ t att betrakf2 myratjnden a r dock alltför b ~
m ~ n t S n d borde vara ett tecken att någia livligar
trourailles de moliilaies carolingiennes dans les Pays-Bas, 1915; Bu'1etii1 des
förbindelser inte existerat mellail de t17a ]iu]tursfai-erna. pa Rlusi.es royaus des arts &coratifs e t industriels B r ~ x e l l e s l o , 1911; A. E.
t~cicer man, alt det skulle vara mojligt att fast- Cahn: Versteigerullgs-~<atalog no. 49, Samrniiing. eines rlleinisclieil Gelehrte1',
"''la huvudlinjen i köpenskapeiis utvecJiliiig i
rasteuropa
1922; C, 11. ~ ~ Erklarung der im J . 1830 bei Steckborn im ~ ~ h ~ :genom en ~ t n d e r s ~ k l i i n g au de där p$tr$ffade sliatternas sain- iusgegiabenen hlunze,,, Bulletin seientifique, publik Par I'acadkmie iinpéria'e
des de saiilt-petersbourg 2; 1837; F. Jeeldin: Der langohardisch-
mansättning och de i dem ingåelide inyntens spridnings- lcarolingisclle ~ ~ i i , ~ ~ f ~ ~ l d bei Ilanz, Mitteilungen der bayerische11 numismatischen O m dessa visa tendens att krympa caiiiman, d. v. s. Gesellschaft 2 5 , 1906-07; 8. Ciiristmas: Discovery of anglo-saxoll 'Oins at O m i
mynt fran fjärrhelagna orter bli säl!svntare, H ~ilear ~~ r o y d o n , Siimismatic Chroiiicle ~ ~ , S . S. 3, I a f 2 ; J. 1ien3'oi':
medan de nära fyndorterna liggande mynlsf'.d Discoverv of ancient coins and other treasure iiear Prestoil, Numismatic
a erna allt mer
dominera skatterna, borde det yara ett teclien p ]licle 3, 1540; E. ~ ~ ~ k i n s : h11 aceoiint of coins a n d treasure found in Guerda'e9
Snmismaiie cllronicle 5, 1812; \t7. S. TT'. Vaiix: An accoullt of a of
'andel; 0111 motsatta företeelser göra sig gallande j ~ ~ d in ~the parish of ~ ~ l d b ~ ~ ~ ~ g h , ~ , Nnmismatic Chronicle N. S. 1, 18G1; A. Smith'
""le det lc~lnna anses indicera en utveel<]ing i rakt On anglo-saxon coins found iii ~ r e l a i i d , Sumismatic C h r o n i c k S. S. 1863; J. El,ans: h ne\v sasoil mint, Mreardbyrig, Numismatic Chronicle 3 S. 1 3 9 1893;
Notiser om vasteuropeiska myntfynd
i
orienteii fliider S. Grieg : viliingatidens slrattefuild, Enirersiteteis oldsaksamlingsdetta §liede föreligga e ~ . Däremot saknas inte uppgifter om
1 illigaende slrattf?nden av merovingiska och karolingiska lnynt se
'ynd av arabislca mynt i västerlandet. Men de gro inie
sa
A. ~ , ~ ~ ~ l , i ~ voii Ehengre~itli: Der Denar der Lex Salica, Sitzungsbe-att de kunna anses bestyrka några livligare förbindel- riclite der phi~osop~isch-historischeil Klasse der Iiaiserlicliell Abdeinie der
ser mellan de två I<iiltursfärerna. Snarare gro de så f;taliga, selischafteii, 163, 1909; hl. I->rou: Les monnaies mérovingie1~~les, Cataloglie des
o m bara hade dem att Iiålla sig till, skulle maii monilaies frallcaises de la Kibliotlikque Nationale, 1892: RI. Prou: Les
tvingas tro, att sainfardseln över Medelhavet fört ett carolingie,i,ies, catalogue dec moiinaies fraiicaises de La Bibliotheque
tynande liv l. 1896; E. Gariel: Les rnoilnaies royaies de France sous la rate carolingienne,
1885. Jmfi F. ~ ~ ~ ~ ~ ~ t e r e l l : ~'iiaterprétation kconomique d'u1le trol'vail'e Iiufiska myntfylld i vastra Europa förteclrnas eller ointalas av 8. de mollnaies carolingiellnes faite p r & d'hmiens, Revlie helge de philologie
Sture Bolin. \Iuhaminecl, Karl den store ocll n u r i k . 189
enkelt. De arabiska myntens fåtalighet i Västeuropa och D~~ är härav tydligt, att förbindelser mellan kalifatet
minskningen av myntens spridningsområden i karolingiska och ~ ä ~h u r livliga de till äventyrs a n \'arit, aldrig t ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ , ~ k a t t f ~ ' n d kilnna inte utan vidare belysa handelsförhållandena. kunnat annat 511 ytterst torftiga spår efter sig i den
Företeeh'.?rna måste först och främst ses mot balcgrunden a, myntstock, som spegla. Vidare är det att
rådaiide ~ennings).stem. Inom det karolingiska riket tillämpa- iiiskränkningar av myntens giltighetsområden miste resultera
des redan f r i n början vissa principer, som vor0 grundlag- i en krympning av de i skattfynden ingående mJ'ntenssprid- paride för det penniiigväsende, som bestod under högmedel- ningsomraden. Västeuropas skatter kpnna alltså inte direkt tiden och som kallas det feodala. En huvudregel d&,-iiiom
var, att myntad ädelmetall var vida mer värd än
en annan huvudprincip, som här ä r av större intresse, inne-
bar att mynt agde giltighet endast inom ett begränsat om- blir i nödvändigt att underkasta själva m ~ n t e l l ,
och att innanför detta endast ett enda slags mynt
vore
de frankiska och de arahiska, en komparativ granskning.gångbara. Inom frankerriket var peilningväsendet på detta D~~~~ granskning låta vi börja med myntmetallen.
une
sätt nationellt slutet redan under merovirigisk tid, från der den egentliga ineroiingertiden var i frankerriket liksom karolingertidens början: endast inhemska mynt fingo hrukas överallt kring &ledelhavet guld praktiskt sett den enda myni-
vid handel inom riket. Sedermera ins]<ränktes myntens metallene %fot merovingertidens slut börjar i Frankrike också
giltighetsområden. Fr. o. m. 800-talets mitt agde de endast silver användas, men först omkring 700 anses silvermynt territoriell giltighet. Detta innebar, att utländska mynt alls inie där ha börjat spela en större roll. Från och med 7°0-ta1ets tolererades inom frankerriket; de måste växlas till frankiska, mitt gr silver nästan den enda metall, vari myntning %gde d- v. s. det i dem ingående silvret måste ompräglas i frankiska
denarer. Sedan mynten blivit blott territoriellt giltiga, förhåller det sig i Orienten? 1 de delar avkalifatet,
enahanda sätt denarerna från ett myntområde Omväxlas, tillhört det bysantinska riket, praglades under den
vid övergången till ett annat. Dessa regler uppe- arabiska tiden hara guldmynt, men Silver var och
höllos med stor skärpa, såsom bl. a. framgår av vissa fynd myntmetall i de östliga områden, som tillhört Persien- Redan
kring Loire. Strax söder om denna flod gick under 800- 600-talet möter oss doek silvermynt också i förut bysantin-
talets Smare del gränsen för ett myiltonlrod a e, som i norr ska onlråden. ~ ~ 500 blevo silver och guld fulltsam- ~ ~ o b
Iladde llpp till Kanalen. Just Iiring I.oire, söder och inom den myntpraglingen. Efter 725präglades
ha åtskilliga skatter från dellna tid llittatsa I dem för långa tider framåt i kalifatets vastliga delar främst silver- ingå mynt f r i n hela norra Frankrike men inga från de be-
mynt, i spanien uteslutande, i Afrikia, d. v- s- Proviiisen närmare myntorter söder om Loire, som vore be-
de la mon,laie au IV:^ si&cle, Nicole Oresme, 1906; E. Babeloi1: La th'orie
lägna utanfor myritområdets gränsefl. de la monnaie, ;\~&moires de l'iilstitut national de France 38:
h. Dieudoilné: tllborie de la monnaie a l'bp0que fëodale et royale d'apr's
I Om det P e ~ ~ n i ~ ~ g v ä s e i i d e t , dess innebörd och uppkomst finnes
deux livres ~ e v u e ilumismatique 1909; E. Barn: Das des icke någon uttömillande framställning. Se därom bl. a, f ö ~ ~ ~ d ~ arbeten: A. Denars, \?'iitsChafts- und verwaltuiigsstudien mit besonderer Berucksichtigung
Beitrage z u r Geschichte des Geld- ulld hl"nzwesenJ in ~ ~ ~ t ~ ~ l ~ Bayerns 63, 1924; ~ ~ ~ d ,\v. Taeuber: Geld u n d Iiredit im \littelalter9 1033' Forschullgen z u r deutschen Geschichte 1, 2, 4, 6, 1862-66.;
T. ~ h ~ b ~ ~ ~ : i Rörande i franlrerrikets mynthistoria se de oyan s. l S 7 n.
Ueber das
deutsclle 3Iunzwesen und die Hausgenosseiiscliaften, staats- givna arbetena, e t t Bertal illippsatser av B. Hilliger i Hist0rische vierte'- socialwissellschaftliche Forschungen 2: 5 , 1879; E. fo id^^^: theorie jahrsclirift fr. O. m. å r 1903.
S t u r e Bolin. Muliairimed, Karl clen store ocli Kuril;. 19%
Afrika eller Algeriet med Tunis, liuvudsakligen, I sistnämnda Iiunna myntinslirifterna säga något? Ar 696 reforme-
område vas silverutmyn%ni11ge11 syi-nnerlagen omfattande under rade Xbd el MeBik kalifatets myntväsende. Mynten fingo
700-talets senare del l. den sedermera brukliga liufiska typen och försågos med re-
Vi se, hiir i stort sett samtidigt silver började f3 betydelse ligiösa inskrifter, som blevo bestående. Det arabiska myntet
som myntmetall i frankerriket och inom kalifatet; på båda förliunnade: det finns ingen Gud utom Gud, den ende, och
l-iallen blev det vid ungefar samma tidpunkter dominerande. Muliarnmed a r hans profet. Samtidig niied Abd el hlelik
,&ven rnynttgperna böra granslias. Det ä r a l l m a i ~ t känt, var kejsar Justinianus II i I(onstantinope1. Han övergav i att den arabiska sila7erdirl-iemen r a r förebiltl till den Iiaro- guldmyntningen den dittills bestående typen med inskriften
Eingiska silverdenaren. Den på merovingiska mynt sedvasa-
TYcforin Augusti
på baksidan och införde en ny, som efterliga degenererade kejsarfsamställningen - ett arv från romar- ilionodulernas slutgiltiga seger blev bysantinsk liuvudmynt-
tiden - blev under äldre liarolingisk tid sallsynf och ersattes typ. På denna läses kring ett Iiristushuvud orden
Jes~zs
med ytfyllande, 1 rader ordnade inslirifter. Så fanns därefter
Christus rex regnantiuin.
P& liufislia mynt bär kalifen titeln bildlösa mynt både i kalifatet och i det frankiska riket -- i »Guds tjänaren; Justinianus II kallade sig på sin 11ya mynt-det förra onirådet voro de allenahärskande, i det senare typ
servns Christi.
Så propagerade efter den kulturellao j & m f ~ r l i g t vanligast. Samnna tendens möter oss fr. o. m. splittringen också myntstyckena för de olilia religionerna, 700-talets mitt i det bysantinska rikets silvermjrntning. Ett de togo del i d e n kamp, som rned penna s c h svard fördes bekant ytterligl-ietsfall av tidigt arabiskt inflytande på väst- mellan beliannelserna. Ungefär ett århundrade senare bör- europeisk myntning a r ett angelsachsiskt guldmyiit från kung jade ocksa frankerrikets denarer att ta del 1 debatten: oför-
Offa med arabisk text och trosbekännelse. Mindre extremt medlat dyker på mynt, som tillskrivas Karl den store, upp
och föga observerat men ytterst betydelsefullt iir ett annat för- en ny Iilskrift; den a r vanlig på mynt fran Ludvig den
hållande: när den karolingiska myntpräglingen begynte under fromme. Iiort förkurinar den:
Christiana 1-eligio.
Att dennaPippin den lille, voro Inskrifternas latinska bokstäver formade myntens kamp visar splittring ä r självklart, men den visar på ett sådant sätt, att skriften företer klart kufiska drag ?. ävenledes - inte isolering - utan beröriilgspunliter och för-
&Ian k a n liar iakttaga en stark ocli djupgående psverkann bindelser mellan de kiiltursfärer, vari de kampande mynten
från den arabiska på de11 västerländska kultrirvärlden. hörde henima l.
P- Ytterligare en omstandigliei i samband med myntin-
Någon refererande framstiilliiing av det arabiska m y n t ~ ~ a s e n d e t s skrifterna ä r värd att namnas. I karolingerriiiet brukade historia eller av den arabiska iiiimisrnatilien föreligger inte. Flertalet i d e n n a man efter merovingisk förebild ange myntens ursprung från uppsats förekommande fakta om arabiska m i n t , m y n t t y p e r , myntmetaller, en stad, en borg, en landsdel. P å sainma sait i kalifatet i n y n i o r t e r ocli myiltvil<ter framgá u r e t t s t u d i u m av d e t material ocli d e
notiser. som meddelas i t r y c k t a kataloger över Europas s t ö r r e offelitliga s a m - 1 De k a m p a n d e myiiten lia föga uppiniirltsammats inom deii iiumis- lingar av muliammedanska m y n t ocli i fyndbeskrivi~iiigar. De viktigaste ka- 1natisl;a forskningen, deras betydelse och iniiebördeil av deras liamp h a för- talogerna iiro H. Lavois : Catalogne des moiinaies m i i s ~ i l i n a n e s de la Bibliotlikqaie hisetts. E n s t a k a observatioiier h a gjorts av .J. v. Iiarahacel;: Z u r o r i e ~ i t a l i - Sationale 1-3, 188i-96; H. Siitzel: I(6nigliclie Museeii zu Berlin, Iiatalog sclien Altertumslrunde 2, Sitzungsbericlite d e r pliiiosopliiscli-historisclieil Iilasse d e r orientalischen Munzen 1-2, 1898-1902 ; K. S. Poole: Catalogue af oriental d e r kaiserlichen Akademie d e r \frisseilschafteii, 161, 190'3, s. 33 f. 11.; coins iii t h e British AIuseum 1--10, 1875-00; C. J. Toriiberg: K ~ i m i cufici Lavoix a. a. 2 s. X X X ; A. Sulile: Cliristiaiia religio, örterbu bu ch d e r AIunz- regii iiiimopliylacii Holmiensis, 1848. kunde, ed. F. r. Schrötter, 1930. - Angående de bysantiiiska myiiten, varom
Z Se sarslcilt avbildilingarna 1x0s Gariel a. a. pl. I I I n r 19, 51-54, ingen samlad framställning finnes, s e W. W r o t l i : Catalogue of tlie imperial
Sture Bolin.
efter sassanidiskt mönster l. Omkring å r 800 möter emel- lertid i kalifatet en nyhet. Från år 796 ha vi ett mynt med inskriften Macden esch-Schasch, från i99 ett med inskriften
Macden Badjineis, från 810 ett ined inskriften Macden. Det
betyder: gruvan Schasch, gruvan Badjineis, gruvan. Lik- nande myntinskrifter äro kända från Barolingernas rike:
Llletcrll~zm, IVetall(um) german(icum), E x mefallo n o v o , d. v. s.
gruvan, den tyska gruvan, från den nya gruvan. Det aIdsta av dessa mynt har man daterat till tiden 794-800. Detta innebar, att en ny inskriftstyp vid sidan av de tidigare och alltjämt bestående dyker upp i det frankiska riket och i kalifatets östligaste utkant, landet kring Taschkent, med högst några få års iilellanrum
Sålunda kan man på olika punkter och i olika avse- enden iakttaga betydande, t. o. m. intima likheter mellan frankernas och arabernas myntvasende. Det finnes även andra beröringspunkter; de ge oss möjlighet att få klarhet o m själva utvecklingens innebörd.
Det brukar vara så, att ett visst myntslag tid efter an- nan minskar i värde; nominalen motsvarar en allt mindre och mindre rnäilgd ädelmetall.
Då det galler de frankiska silverdenarerna under den äldre niedeltiden ar laget ett helt annat. Den merovingiska denaren har en genomsnittlig vikt av l,]; gr. Redan den förste karolingerkungen Pippin den lille höjde denarens vikt; ett antal bevarade mynt från hans tid vaga genomsnittligt
1,2, gr. I början av Karl den stores regering har denaren
sannolikt blivit ännu nigot tyngre, kort före 794 har dess vikt väsentligt ökats: bevarade mynt från Karl de11 stores senare regeringsår ha en medelvikt av 1,óy gr, från Ludvig
De sassanidiska mynten hehandlas av F. Paruck: Säsänian coins, 1924. "4ngående de nämnda arabiska mynten se ovan s. 190 n. 1 angiven litteratur; de frankiska mynten och deras datering hehandlas av Soetbeer a. a. 4 s. 346 ff., som ensamt tolkar inskrifterna på e t t naturligt och till- fredsställande sätt. Jmfr. A. Richard: Observations s u r les mines d'argent e t I'atelier monktaire de JIelle sous les Carolingiens, Revue numismatique 1893; A. Engel-R. Serrure: Traité de numismatique du moyen i g e 1, 1891 s. 2 2 0 ; Prou a. a. s. LXSVIII o. a , ; Gariel a. a. 2 s. 124 f.
JIuliammed, Karl den store och Rurik. 193
den fronnmes regering 1,e7 gr. Denna vikt blev bestående under 800-talet: Karl den skalliges denarer vaga genomsnitt- ligt gr., Odos 1 , s o gr. Men vid gransen till 900-talet sker en återgång: medelvikteil för Karl den enfaldiges och hans efterträdares mynt ar blott 1 , 3 i gr. l. De har meddelade
viktförandringarna åskådliggöras grafiskt 6 kurvan s. 196. Gå vi f r i n det frankiska myntväsendet över till det ara- biska, kunna vi i ett avseende därinom iakttaga en motsva- rande utveckling. Också inom kalifatet ökades under 700- och 800-talen silvermyntens vikt: dirhemerna väga genom- snittligt under 700-talets forra del 2,18 gr., under dess senare del 2,a3 gr., under Soo-talets förra del 2,m gr., under dess senare del 2,96 gr. E n av viktökningarna, den första, kan kronologiskt noga fixeras: den ägde rum vid övergången fran omejadisk till abhasidisk tid, d. v. s. just vid den tid- punkt, då under Pippin den lille för forsta gången den frankislia denarens vilit ökades
Emellertid var det arabiska myntsystemet i motsatt- ning till det karolingiska bimetallistiskt. Mynt präglades inom kalifatet både i guld och si!ver. Också guldmynten voro underkastade förändringar, men medan dirhemerna gjordes tyngre, blevo guldmynten lättare. Därtill kommer att sjalva vardeförhållandena mellan guld- och silvermynt växlade inom kalifatet; vid olika tillfallen raknade m a n olika antal dirhemer på dinaren. Allt detta komplicerar frågan och gör det omöjligt att vinna några historiska resul- tat genom att direkt och fortlöpande jämföra de frankiska och arabiska silvermyntens vilit. Men det ger oss i stället möjlighet att iakttaga en annan, mycket viktig utvec1;ling: på grundval av de arabiska guld- och silvermyntens vikter samt notiser i de arabiska källorna o m värdeförhållandena mel-
l T'iktuppgifterna aro liamtade u r eller utraknade på grundval av no-
tiser i de oyan s. 187 ii. 1 meddelade skrifterila.
"essa medelvikter aro utraknade på gruildral a v vilituppgifter med- delade i Lane-Pooles, X~itzels och Lavoix ovan s. 190 n. 1 citerade kataloger Over m y n t i Britisli hluseum, Iiaiser Friedrich Jluseum, Berlin, ocli Biblio- thhque Nationale
S t u r e Bolin. hliilianlmed, Iiarl den store ocli Kilrik.
lan danar och dirhem kunna vi fastställa, h u r vardeförhål- På "lika håll omtalad reform Ar 941, genom vilken dinarens landet mellan guld och silver förändrades fraHi tid till tjcg kurs faststalldes till f 3 dirhemer; det betyder, att guld var-
inom kalifatet. derades e:a 12 gånger högre än silvret l.
De uppgifter om dinar och dirhem, som främst konnma Den utveckling av vardeförhållandet mellan guld och
i fråga, 5x1 följande. På åtskilliga håll omtalas, att på hlu- silver, varom de ovan namnda notiserna ar0 vittnesbörd, hammeds och kalifen Omars tid, d. v. s. under 6 ~ 0 - f a l ~ f ~ åskad]iggöres å kurvan s. 196. Den visar, att fram till 800- förra del, dinaren var värd l 0 eller 12 dirhemera Dinaren talets mitt silvret blev billigare 1 förhallande till guldet,
var då bysantinarnas solidus, dirhemen persernas drachma. därefter dyrare. För att under en period au sjunkande sil-
De angivna relationerna mellan de två mynten motsvara verpris i ett bimetallistislit myntvasende upprattllålla silver-
värdeförhållanden mellan guld och silver av @:a g: f och myntens ha tre vagar stått till budsi riian har kuli-
c 1 I ett av 900-talshistorikern Gaschiari meddelat ut- riat höja vilit, man h a r kunilat sänka guld-
drag av en inkomstbudget fran Raschids kalifat (786-809) myntens vikt, m a n h a r kunnat rakna fler silverlnynt på beraknas dinaren soin 22 dirhemer; relationen hör uppen- ginldIliYntet. Alla dessa tre metoder ti%lärnpades -- som vi barligen till hudgeten och härrör alltså från (iden oml;riiig redan sett - inom kalifatet
'.
800; motsvarande värdeförhållande mellan guld och silver ~1~~ o m det inom ett monornetallistislit myntsystem i
är 13,s f . Enligt en uttrycklig uppgift i Jakuts geografiska motsvarande fall gällt att hävda silvermyntens, de enda för- lexikon, soni a r sammanskrivet på 1200-talet men ti]] stor handerivarande mynteris stallning och köpliraft, h a r det bara del återger vida äldre beriittelser, var under kalif Mutavekkil
(847-861) dinaren vard 23 dirhemer; häremot svarar ett 1 Vardeförhållandet mellan diiiar och d i r h e m och i någon måil också
värdeförhållande av 1 7 , ~ : 1 mellan ädelmetallerna. Från varderelationen giild : silver debatteras av E , von B e r g m a n n : Die Nominale
der alfinzreform des Cllalifei~ Abdulmelik, Sitzungsbericlite d e r PhilosoPl~isch-
900-talet ha vi ett flertal notiser o m förhållandetalen me]- historisclien classe d e r kaiserliclie,n Akademie d e r \iTisseiiscl~afte~l 65, 1870; lan dinar och dirhem. AV dem k a m g å r att sarskilt un&i- -A. von K ~u e h e r das E i n i l a h m e b ~ i d g e t ~ ~ ~ ~des Abbasiden-Reiches vom J a h r e :
århundradets senare del relationerna starkt växlat från 306 H (918-919), Deilksclirifteil d e r kaiserliclien Akademie d e r Tvissen-
till tid och fran 0i.t till ort; det sammanlianger uppeiihar- schaften, Pllilosophisch- historische Glasse, 36, 1888; A. von Krelner: Gultur-
Iigen med att myntens vikt ocl-i firahet starkt varierat inom geschichte des Orients 1, 1575; A. von Krerner: Ceber das Budget d e r Ei*-
Iiahmen iinler d e r Regierung des Harfin alras'id, Verlialldlullgen des VII.
det i smärre fursbendöinen snabbt sönderfallailde kalifatete internationalen oriet~talisten-Coiigresses 1888, Sem. Sect. De i t e s t e n 'ned- n o c k böra laagra notiser, som ha avseende p å 9Q@-talels delade iiotiserlla återfinnas i dessa v e r k s a m t i följande: Jacnt: Geograplli-
del, uppmärksammas. I en blidget fråla ol.Iuktadirs sclies \\rörtelbilch, ed. F. TT'iistenfeld, 2, 1867 s. 8 6 ; Icodama i b n Dja'far:
kalifat (907-932) raknas 20 dirhemer på dinaren, uilliei ger Kitab al-~ilial.adj, Bibliotheca geographorum arabicorum 6, ed. och öv. J.
varderelationeii 15,aa : 1 mellan guld och silver. Geografen táo- de Goeje, 1889, s. 180, 190; H. Sauvaire: Afateriaux p o u r servii i l'hist0i1-e
de la numismatique e t d e l a mktrologie inusulrnanes, J o u r n a l asiatique 7 ser.
dama, som verkat Iiort efter 928, kommenterar vissa uppgifter 14, 1879, 19, 1882; C. ~ ~ f r e m e r ~ : h1kmoii.e s u r les h i r s al-Qméra, ~ k i n o i r e s om Iialifens inkornster under 800-talets förra del och ralcnas
d a dinaren som 13 dirherner; det ger för hails tid ett vsPde- förhallande mellan ädelmetallerna av ; 1. Båda de iv$
h a r narnnda relationerna mellan dinar och dirhena - 20: 1 lation till @det, blev0 däremot dirliemerria i n t e l ä t t a r e u t a n tyngre, inen
%1ltjamt hlevo guldmyliten lättare. \Tid d e n n a -tid v a r det alltså uteslutande
och f 5 : f - möta aven eljest bland de m å ~ l g a lokalt yarie- genoin förändrade relatiolier mellan dinar och dirliem, som allpassning ägde rande vardetalen från 900-talel. Sl~itligen bör namnas en r u m till adelmetallernas alidrade prisförliållanden.
funnits en utväg: att h6ja silvermyntens vikt. Och om silv- ret steg i varde, har det varit nödvandigt att sänka silver- myntens vikt. Just detta skedde i frankerriket. När sil~r-
mitt steg i varde i förhållande till guldet, sjönk i t e r den frankiska denaren i vikt. Kurvan visar, hur nara den
Den& Vardefor-
rens hållande
v i k t ] 1 I Iquld:silver
uen strecKade linjen utvisar den hanlriska denarens vikt i gram, den heldragna vardeförhållandet mellan guld och silver i kalifatets myntvasende.
frankiska denarens vikt anpassade sig efter guldets varde i kalifatet. Det betyder, att den frankiska denaren genom viktförandringarna konstant motsvarade en och samma kvantitet guld.
Finnes det möjlighet att på annat satt, i andra källor iakttaga denna utvecliling, särskilt silvrets prisfall fram till 800-talets mitt? hlan bör kanske inte helt förbigå, att en svårbedöinbar persisk kalla tycks ange ett prisfall på silver
hiuhammed, Karl den store och Rurik. B97
mellan åren 793 och 833 från ett indextal 100 till index- talet 83
'.
Viktigare äro några företeelser i det frankiska riket. Ett år 864 utfärdat kapitularium innehåller den enda maxi- miprissättning på guld, som a r kand från d d r e medeltid. Det stipulerade maximipriset, 12 pund denarer för ett pund guld, går tyvärr inte att jämföra med de arabiska värdere- Iatioraerna mellan ädelmetallerna, bl. a. emedan det i kapitula- rlet ar fråga om omyntat guld; i överensstämmelse med det rådande penningväsendets principer agde myntad metall ett
betydande mervärde över omyntad Men sjilva rnaximi-
pissattningen a r ett talande uiitnesb6rd om att guldets pris var p5 vag rippat, Den ä r ocliså från just den tid, då inom kalifatets myntväsende guldet når sitt högsta, aTy oss kända värde i förhållande till silvret.
Alldeles särskilt intressanta aro tre frankiska liapitu- larier från tiden omkr. 800. I två av dem från åren 794 och 806 fastställas maximipriser "r olika slag av spannimal, i det tredje från a r 808 maximipris för vissa lilader och pälsvaror. Ender loppet av l 5 år kort efter införandet av nya, tyngre silvermynt ha alltså maximipriser satts både på viktiga livsförnödenheter och lyxvaror. Det talar ett tydligt språli. Betänker man Ilur realistisk och riktad på konkreta fall. den medeltida lagstiftningen var, har man ratt att i kapitulariernas bestämmelser se säkra tecken på en prisför- höjning inom frankerriket, In. a. o, på det silvrets prisfall.
varom redan de ökade myntviliteriza tala tillräckligt tgd- Higt 3e
l Rloliammed Nerchakliy: Descriptioii topographique et historique de
Boukhara, Publicatioi~s de l'ecole des langues orientales vivanies, ed. C. Schefer, 1892 s. 34 If. Jmfr. T'. Veselovskij i Zurnal ministerstva narodilago prosveSCeiiija, dec. 1897.
Om tidens niyntrasende se de ovan s. 188 n. 1 citerade arbetena. Se om dessa kapitularier Soetbeer a. a. 6 s. 73 ff.; K. T. v011 Inama- Sterriegg: Deutsche Wirtschaftsgeschichte bis zum Schluss der I<aroliiiger- periode 1, 1909 s. 660 ff.; Th. Sommerlad: Die wirtschaftliche Tatigkeit der Icirclie in Deutschland 2, 1905 s. 116 ff.; Dopsch T$rirtscliaftsentwicklung 2 s. 264 ff.
Sture Bolin.
Vilka iiro orsakerna till dessa flulituationer 1 adelme- tallernas priser, som kunna iakttagas både i Orienten och i Bästeuropa, först silvrets prisfall, därefter dess prisstegring? Man tänker naturligtvis i första hand på förändringar anom GdelmetallproduktiQnen.
Frågan o m världens försörjning med silver under ti- den före de sachsiska gruvornas öppnande på 900-talet a r &ga utredd. -
Några nyss nämnda frankiska inskrifter, LI.letallum, 11Ie-
fallurn germanicsrm och E x nzefallo nouo, visa, att silver i
någon mån utvunnits i frankerriket, inskriften Ex metallo n o v o ger t. o. m. vid Iianden, att en ny gruva öppnats un- der karolingisk tid. Men ingen kan rakna med att denna gruvdrift medfört ett internationellt prisfall av den onafatt- ning, som kunnat konstateras.
Motsvarande mynttyper från den arabiska världen ha iivenledes tidigare omtalats. Också i den arabiska litteratu- ren och i andra skrivna kallor omtalas på många håll sil- vergruvor och silverproduktion. Sålunda känna vi silver- gruvor i Spanien, Afrika, Armenien ocli - till rätt bety- dande antal - i Persien. Jlen notiserna härom äro oftast dunkla, korta, vaga och intetsägande: ibland visa de att gru- vorna varit föga givande och att de tidigt övergivits.
Annorlunda äro de uppgifter, som föreligga om silver- gruvor i kalifatets längst åt öster belägna delar, d. s. Cho- rasan och Transoxanien,
Dar låg på Hindukusch i nuvarande Afganistan gruvan i Pendjir. Den skildras som den största och mest givande i världen.
I Jaliuts geografiska lexikon Iasesi Pendjirs folk a r ett blandfolli, och där råder hetsighet och ondska; mord äro vanliga. Dirliemerna dar äro stora och många; ingeii vill sälia något, vore det oclrsa bara en knippa grönsaker, för mindre a n en hel dirhem. Silvret finns på toppen av ber- get, som till följd av de många gruvhålen ser ut som ett såll. Det förekommer, att en enda man vid grävandet upp- når en vinst av 300.000 dirhemer -- summan motsvarar in-
Sluliammed, Karl deil store ocli Knrik, 199
eniot ett ton silver. Ofta finner han tillräckligt f6r att göra sig och sina efterkonimande välbärgade. Ofta får han åt- minstone ersattning for sina utgifter, men ofta blir han också utarmad, om nämligen vattnet och andra vidriga omstän- digheter få överhanden. Det förekommer, att den, som ä r rik på morgonen, ä r fattig på kvällen och att den, som a r fattig på morgonen, as rik på kvällen.
Vad Jakut meddelar ar, kan man utan överdrift saga, en skildring av ett medeltida Klondyke. Den tidens silver- stad skildras inte annorlunda än ett guldgravarläger från en vida senare tid: rikedomar vunnos och förlorades Eika lätt, befolkningen var hoprafsad från olika hall, den var snar till Bvervåld. Till följd av silvrets överflod var dess och dir- Iiemens köpkraft ringa.
Jakut skrev, som redan sagts, sitt verk på 1200-talet. Men hans sliildring av förhållandena i Pendjir ha avseende på en äldre tid. Olika fakta, som han meddelar, återfinnas
i kallor från 900-talet, likaså enstaka vändningar. Som så ofta annars iterger tydligen Jakut en vida äldre författares berättelse,
Det iildsta säkra spåret
&
gruvan är ett mynt från å r 911 med inskriften Llfacden Pendjir, gruvan Pendjir. Emel- lertid ha mynt regelbundet praglats i staden Pendjir allt- ifrån 800-talets mitt. Det finns ingen anledning betvivla, att silverutvinningen går tillbaka åtminstone till denna tid. Ett annat gruvområde av stor betydelse Iåg i Trans- osanien, särskilt i närheten av Schasch, d. v. s. Taschkent. Det finns inte så livfulla skildringar av gruvdriften där som i Pendjir. Men den kan följas längre tillbaka i tiden: mynt med inskriften >Incden esch-Schasch äro kända redan från den tidpunkt mot 700-talets slut, då regelbunden myntpräg- ling efter en längre tids uppehåll åter igingsattes i kalifatets östliga provinser. De transoxanska gruvorna voro, berätta arabiska geografer, de rikaste i hela den muhammedanska världen med undantag för Pendjir i fråga om silver. Ut- myntningen av dirhemer i Schasch var synnerligen omfat- tande; så talrika äro mynten från denna stad, att man näs-200 Sture Bolin. j
i tan frestas tvivla på riktigheten av geografernas uppgift
om att gruvan där skulle stå tillbaka för Pendjir.
I
vart fall var aven gruvan i Schasch mycket betydaiide. Vi vaga ett försök att helt utanför den historiska kriticismens rå- marken och på grundval av ett alltför bräckligt material be- ralina brytningens omfattning.I
en Iista över kalifens in- komster av de östra provinserna från 800-talets förra del uppföres bl. a. 607.100 dirhemer från Schasch och d p wgruva. Häremot svara vissa poster, som meddelas av geo-
. ..
1öU.UUU dirhenier; den där belägna gruvan nämner han inte.
Den närmast liggande förklaringen till den differens, som här föreligger, a r att Muliaddesi inte medtagit kalifens In- komst från silvergr~ivan i Schasch; hans inkomst av gruvan skulle i så fal1 uppgå till c:a 400.000 dirhemer eller 1,z ton
utgöra '/z5 av den samlade produktionen; denna skulle alltså
i gruvan i Schasch uppgå till ungefär 30 ton silver och ut- göra 2/3 av den samlade världsproduktionen omkring å r 1500, då dock Sachsens ocli Böhmens bergverk gåvo som rikast. Det har redan sagts, att dessa berakningar rymma så stora osäkerhetsmoment, att resultatet inte aaer nåaot v e t e n s k a ~ l i ~ l
Ty säkert ar att oerhörda kvantiteter silver förefunnits i kalifatet. En ståthållare kunde påläggas ett bötesbelopp på 2.700.000 dirhemer, d. v. s. 8 ton silver - en summa, som ungefär motsvarade de belopp, varmed Sveriges krona Inlöste de skånska landskapen på 1300-talet och Danniark friköpte kulig Valdemar Sejr och som ruinerade de t r å lan- derna. Ståthållaren över Chorasan levererade på 800-talet till kalifen årligen mellan 40 och 50 millioner dirhenler, d. v. s. 120-150 ton silver; det a r två eller tre gånger mer a n den beräknade världsproduktionen omkring 1500. &'Ian has på grundval av officiella kallor beräknat kalifens sam-
hlnharilmed, Karl den store ocli Rurik. 201
lade inkomst omkr. 800 av silver till 400 millioner dirhemer eller 25 gånger denna produktion. SA karl det inte vara nå- gon tvekan om att silverförrådet Inom kalifatet under denna tid haft fantastiska propostioner. Silverproduktionen, bedri- ven i ett flertal g r u ~ o r , huvudsakligen inom kalifatets öst- ligaste delar, måste också ha haft utomordentlig omfattning. Det prisfall på silver, som kan konstateras mellan 600-talet och 800-talets mitt, blir till alla delar förklarligt. Ty under denna tid fogade araberna i början av 700-talet definitivt det rikligt silverproducerande Transosanien samman med det östra 3ledelhavsbaclienet inom en politisk, kulturell och ekonomisk enhet. Och under denna tid togo araber i bruk de två gruvor i Schasch ocli Pendjir, vilka betecknas som kalifatets största. En sådan silverproduktion och ett sådant silveröverflöd bör just ha lett till det prisfall på silver, som man kan konstatera bl. a. i kalifatets och frankerrikets myntväsende. Det ger också en naturlig b a k g r ~ ~ n d för den väsentligt ökade anvälldning, silvret fick som myntmetall både i Orienten och västerlandet.
Vad ar det då som ligger bakom prisstegringen på sil- ver i förhållande till guld under tiden från 800-talets mitt fram till 900-talets början? De härmed sammanhängande omständigheterna kunna endast behandlas i korthet. Ett skäl kan ha varit, att den silverproducerande östern under 800-talets senare del gick egna vägar. Har grundade sama- niderna sitt au kalifen reellt oberoende rike; bandet mellan Transosanien och Bagdad bröts. Men säkerligen har även en annan faktor varit av betydelse för den ändrade riktning, som iitveclilingen i förhallandet mellan g ~ d d och silver tog. Denna faktor var ökad guldproduktion. Av uppgifter, som återfinnas i ett omkring 1400 författat arbete av polyhistorn Makrizi och ursprungligen harröra från ett arbete av 900- talshistorikern Abdallah ibn Ahrried, kunna vi inhämta, att det sedan uråldriga tider guldgivande Nubien kort efter 800- talets mitt slutgiltigt kuvades av araberna; nya och rika fyn- digheter av guld upptäcktes kort darefter. Samma författare och dessutom den omkr. 900 verkande geografen Jakiibi ger
Sture Bolin. Muhammed, Iiar1 den store och Rurik. 203
oss livfulla skildringar av livet i detta gruvdistrikt: j det att västeuropa och orienten varit isolerade från varandra
belägna lTadi-I-AlIaki, som var liksom en väldig stad, vim- under karolingisk tid.
lade det av människor; både araber och icke-araber sökte
I
sjalva verket har. en förnyad granskning av det eurQ-där sin lycka; marliliader höllos, köpenskap bedreirs. S; peiska källmaterialet, som företagits al' lagunge
~~ppblomstrade landet efter den arabiska erörringen, all de Sabbe, på en punkt letf till liknande resultat. Han
kameler, som förde proviani dit från Assuan, uppgingo till finner nämligen, att texter, som omtala bruk av siden, Pur- 60.000. Och i n d a försågs landet med proviant även sjöra- pur och brokad i Västeuropa, aro mycket talrikare fran 800- gen- Dessa skildringar iiro motstycken till berättelsen om och goo-talen än förr, Bet kan, säger Sabbe, som inte di-
Pendjir. Det ä r naturligt, att den efter 850 ökade guldpro- Fekf tar mot Pirenne, bero på bristfalligheter i
dukiionen fick liknande följder som tidigare den ökade sil- källmaterialet fran merovingisk tid. Men han formulerar
verproduktionen; guldet sjönk i värde, silvrets värde i förhal- sitt slutresultat så: handeln med orientaliska tyger har i
lande till denna metall steg åter 1. Västeuropa Ilållit sig under 800- och 900-talen trots de
righeter, sarn arabernas erövringar och saracenernas sjarö-
Okad silverproduktion inom kalifatet under tiden fram vesier förde med sig. Mandel med dessa varor var annu
till 850, okad guldproduktion under tiden därefter har alltsa under karolingisk tid regelbunden l.
bådadera satt spår efter sig inte bara i l<alifatets utan oel,sa 6 5 vi från det europeiska källmaterialet över till det
i det frankiska rikets myntvasende. Det är linappast arabislia, finnas atskilliga vittnesberd o m handel och livlig
att under dessa omständigheter hävda Pirennes mening; sjöfart på laedelhavet. Mest bekant och mest malande är
den sl<ildring, som geografen Ibn Chordadhbeh på 800-talet
Huvudkällan angiende silvergruvan i Pendjir a r JalCut a. a. 1 s. 543 ger a\r världshandeln: de judiska raddaniterna tala arabiska, (jmfr. x. Tiesenhauseli: Uber drei in Russland gemachte kufisclie hlunz-
funde, Numismatisehe Zeitschrift 3, 1871). Denna liksom övriga gruvor i persiska, roinerska, frankiska, spanska ocll slaviska. De lraIifatets östliga provinser omtalas på olika 1iå11 av geograferlla 1bn ~ ~ ~ k ~ resa frgn östern till västern ocl1 från västern till Östern. ~ , De Istachii, i\Iukaddesi, Ibn Falrih, Ibn Rustali, Ibli Chordadhbel1 m. ,q. stiga ombord på båtar i frankernas land och bege sig (il1
vudkallorna om guldutvinniiigeii i Nubieii äro Ja1;uhi: Kitgh a l - ~ o l d a n , bl^^- Al Ferraina. Där lasta de sina Vasor på kameler och bege theca geographorum arabicorum 'i, 1892, ed. bl. J. de Goeje s. 331, f.; %faq-
sig över land till I<olzom och därefter Över det östliga
rizi: Descriptioll topographique et historique de l9figypte, öv. U. ~~~~i~~~~ 1,
s. 561 ff., Jlémoires publiés par les membres de la mission arch~ologirIue havet till Medinas och Meckas hamnstäder, till Sinds Hind franPise Caire, 17. Jmfr. E. Quatremkre: hlémoires géographiques et Iiina. Efter återkomsten därifrån bege sig några till
historiques s u r l'figypte 2, 1811, s. 2 ff. S1 ff. - I deii veteiiskapliga litteralureii I<onstantinopel för att salja sina Varor till romarna, andra
Iiar deii arabiska guld- och silrerutvii~niiigen bäst hellandlats a v A, hlez: ~i~ till frankerkungens liemvist for att där avyttra dem. Ibland Renaissance des Islams, 1922. Notiser om gruvdrift finilas utali betydelse- segla de judisl<a köpmannen från frankernas land ever det
lr0mmentar hos G . Le Straiige: The lands of the eastern calipllate, 1930;
P. Schwarz: Iran im Mittelalter nach den arahischeii Geograplien 2-7, västliga havet till Antioliia och taga vägen över Bagdad till len und Forschungeil z u r Erd- u n d Kulturlrunde 3, 6 , 9, 1910-21, ~ ~ ~ l l o m a n , Sina, Hind och Kina. Dessa resor kan m a n ocks; ~ ~ ~ und Forscliuligeil z u r Icultur- und Religionsgeschichte 1-3, 1924-29.
om
silvei.- gera till lands. De köpmän, som komma fran Spanien, bege förrådet i kalifatet se v. Kremers ovan s. 195 11.1 citerade arbeteil, om adelmetall- sig till )larocl<o, därifrån till Afrika samt över Egypten och produktionen omkr. 1500 A. Soetheer: Edelmetal]-Produktion urid nrertver-haltniss zwischen Gold u n d Silber seit del- Entdecliung Amerilra's bis zur. 1 E. sahbe: ~ ' i ~ p ~ r t a t i o n des tissiis orieiitaux e11 Europe occidentale
Gegen~vart, Dr. A. Petermaniis Mitteilungen z u r ~ u s t u ~ PertIles9 geographischer au ~~~~t Mogen Age (ISe et Xe sikcles), Revue belge de ~llilolok'ie et d'his-
204 Sture Bolin.
Darnaskus till Faris, Kirman, Sind, Hind och Kina.
Nigon gång taga de också vägen bakom Rom och bege sig genom slavernas land till chazarernas huvudstad samt ö r e r Kaspiska havet till Balch och därifrän landvägen genom Transosanien till Kina
'.
Vi få här en bild av en levande och vittförgrenad Inter- nationell handel, vari hIedelhavet sannerligen inte spelar en obetydlig roll. Det a r snarast en världshandel. fran vilken tanken vill gå framåt '700 år till tiden för Amerikas upp- täckt, då en valdig silverströna göt sig ut över den gamla världen och dess bebyggare gåvo sig ut på allt talrikare sch allt längre handelsfärder.
Nu återranda vi till Pirennes sammai~ställning Muhaan- med - Karl den store. De fakta, som här blivit åberopade, tala visst för att det finns ett samband mellan de två, men detta samband var inte det, som Pirenne tänkte. Enligt honom medförde den arabiska follcvandringen sprängning av den dittillsvarande kulturvärlden och död för handelri over &ledelharet.
Laget a r i stallet detta: genom de erövringar, som Mu- hamnled inledde, differentierades kulturvärlden och uppde- lades den på olika sfärer, men den utvidgades aven; ty långt i öster infogades i dess muhammedanska del nya länder, de silverrika områdena i Chorasan och Transoxanien. Silver- utvinningen har växte och nådde högst omfattande dimeam- sioner. Så begynte en ny tid, det orientaliska silvrets ålder. Från det nyvunna området trängde - liksom 700 å r senare från då nyupptäckta länder - en mäktig silverström ut över världen, befruktande handel och näringsliv. Den gjorde inte halt vid kalifatets gränser utan trängde över denna in i Vasi- europa och ledde aven dar till förskjutningar p5 det ekono- miska området; vi kurina iakttaga maximiprissättningar och förändringar inom myntväsendet. De merkantila näringarna böra ha stått i flor
-
även i frankerriket."bn Khordadbeli: Kitab al-masalik wa'l-inamalik, Bibliotheca geo- graphorum arabicorum 6, 1889, ed. o. öv. Al. J. de Goeje s. 114 ff.
Aluhammed, Iiar1 den store och Rurik. 205
S5 har den karolingiska kulturblomstsingen inte endast
f andligen utan aven materiellt vissa förutsättningar inom kaii-
fatet.
I
den meiaingen kan man - icke med utan emot Pirenne - upprepa hans paradox: utan JIuhamrned ingend *
.i Charlemagne.
C
3 För att fullt lcunna bedöma förbiiidelserna mellan det
frankiska riket och kalifatet a r det nödvändigt att fastställa i
i de yaror, som voro föremål för handel mellan de två om-
rådena.
Att frankerna infört silver från den muhammedanska viirlden omtalas av en föga vittnesgill arabisk kalla; det har blott här och där gissningsvis uttalats i den historiska litte- raturen l. Men den utredning, som vi i det föregående givit,
torde stalla utom allt tvivel, att silver esporterats från den muhaanmedailska till den västeuropeiska kultursfaren. Lik- som under tidigare skede ha vidare kryddor och orientalislia dyrbarheter av skilda slag införts till Västeuropa
'.
Vad ha frankerna lämnat i utbyte? Denna fråga h a r inte till firllo kunnat klargöras av de författare, som utgått blott från det västerländska källmaterialet. Munken frän S:t Gallen berättar, att Karl den store till Harun al Raschid sände röda vävnader, vilka inom den arabiska världen stods högt i pris. Detta har anförts som bevis för export av var- nader från vasterlandet till Orienten. Att Frankrike och Italien utfört slavar till kalifatet framgår klart av de vaster- >are, som landska kallorna ocla har även betonats av de forst
hygga på dessa: redan under merovingertiden var just slavar en importvara till österlandet 3.
'
Jlacoudi: Les pl-airies d'or, ed. o. ö r , C. Barbier de Aleynard-P. de Corteille, 1, 1861, s. 367. J m f r Uorn a. a. s. 40 ff."e härom hl. a. TT'. Heyd: Geschichte des Levantehandels im Mittel- alter 1, 1879 s. 104 ff.; h. Schaube: Haiidelsgeschichte der romanischen Völker des hlittelmeergebiets bis zum Ende der Kreuzzuge 1, 1906 s. 3 ff.; A. Schulte: Gescliiclite des mittelalterlichen Handels und Verkehrs zwischen TTrestdeutscli- land und Italien mit Ausschluss von Venedig 1 , 1900, s. 71 R.; J . \\'.'.Shomp- son: The commerce of France i11 t h e ninth cellturo, Jourilal of political eco-
Iran vasteuropa inlporreraaes till kalifatet, möta á den ara-
$,
bislia litteraturen. 800-talsgeografen Ibn Chordadhbeh med- delar, att frankerna exporterade till muhammedanerna eeanuc- Brer, slavinnor, slavar, brokad, baverskinn, mårdskinn, andra pälsverk, svärd, parfymen styras och drogen mastix. Bland 900-talsförfatfarna må f8ljande anforas. Istachri nämner, att från Maghrib komrno \+a eunucker, som fbrts dit från Spa- nien, och dyrbara flickor. Ibn Haukal, vars verk a r ngra besläktat med Istachris nnen har utforligare och vardefullare än dennes, berättar, att bäverpalsar fördes från slaviskt om- råde till Spanien; bland de l-iandelsartililar, som från Spanien kommo till Rfaghrjb och Egypten, vor0 slavar och slavinnor sk och galicisk nationalitet, samt slaviska eunucker viktigast. Aven Mulikadesi känner till export från S ~ a n i e n ilur rraniierna gjorde slaverna till krigstangar och läto judar, som bodde i deras eget land eller angränsande muhamme- danska områden, kastrera den-i; därefter såldes de till S ~ a n i e n .
meciaelaae arabiska kallorna visa, att frankernas exportartiklar varit, enstaka mindre betydelsefulla varor oralc- nade, vapen, brokad - S:t Gallenmunkens berättelse tyeks alltså inte vara helt gripen u r luften
-,
pälsverk och slavar. Det kan inte vara någon tvekan om att pälsverli och slavar be- tytt mest.Men pälsverk har veterligen aldrig varit någon frankisk
IV betydelse; väl däremot visa många kallor, äldre,
samtida och yngre, att Yorden och de av slaver bebodda länderna varit det pälsproducerande området framför andra. Inte heller slavarna, den andra h~ivudexportartilceln till kali-
-
sa killstalleri jämte andra meddelas i utdrag och översattning av G. Jacob: nTelche Handelsartikel bezogen die Araber des Mittelalters aus den
iluliammed, Iiar1 den store och ilurilr. 20'7
fatet från frankerriket, hörde ursprungligen hemma i detta. Redan av de anförda arabiska kallställena framgår, att de slavar, som frankerna sålde till kalifatet, vor0 av slavisk nationalitet. Ett konciliebeslut från Meaux 843 ar här av intresse: judiska och andra köpmän drogo nred hedniska slavar genom de kristnas länder och såide dem till de otrogna; för framtiden borde detta förbjudas. Visserligen omtalas fall, d5 man också sålde kristna slavar till Spanien - så tillvitar den antisemitiske epistelförfattaren Agobard judiska lcöpmän detta. &Teii det var en allmän regel, att kristna slavar inte fingo avyttras till de otrogna. Sedan sachsarna vunnits för kristendomen, måste de slavar, som från det frankiska riket avyttrades till kalifatet, följaktligen mestadels komma från samma område som pälsverken, landet öster om Elbe, slavernas land, eller Korden l .
Att de frankiska huvudexportartililarila till kalifatet voro pälsverk och hedniska slavar ställer det frankiska rikets roll i den dåtida internationella handeln i ett klart ljus. Därifrån exporterades inte i främsta rummet landets egna produkter, frankerriket var i stället transitoland mellan de päls- och slavproducerande områdena i norra, niellersta och östra Europa
i
ena sidan, den muhammedanska världen å andra. Resultatet är något överraskande men torde inte gA att rubba. Det ger i själva verket nyckeln till förståelsen a r åtskilliga frågor rörande världshandelns gång och växlingar under äldre medeltid.Det ar sålunda nia inte längre svart att förstå, varför under d d r e karolingisk tid ett så starkt uppsving ägde rum i förbindelserna mellan frankernas rike och Norden. Gamla handelsstråk bundo samman Orienten med frankerriket samt vidare frankerriket med Norden och Östersjöomr~det. När så silverförrådet inom kalifatet starkt ökades, importerades
Jinfr. till ovanstående G. Caro: Sozial- und- Wirtschaftsgesciiichte der Juden im Mittelalter und der Neuzeit, 1908, s. 137 ff.; B. Hahn: Die wirt- schaftliche Tatigkeit der Juden i m frankisclieii und deutschen Reicli his zum 2. Kre~izzug, 1911 s. 28 R.
208 Sture Bolin.
dit slavar och piilsverk i vaxande tal; den vag, soni därvid
--
B%
slavar och pälsverk från franlierriliet till kalifatet B-nade r r i v ~ t -J - vid denna tid handeln och blevo förbindelserna livliuar~ lit-
@
Harrned har svaret givits på ett problem, som vi stilldeu muhammedanska världen iiro inte isolerade företeelser. De hiinga nara samman och ar0 yttringar av ett allmant handels- uppsving under det orientaliska silvrets ålder.
Många äro i själva verket vittnesbörden om de livliga förbindelserna mellan S o r d e n och Västeuropa under äldre karolingisk tid. På 790-talet riktade nordiska vikingar sitt första plundringståg mot väster, till England. De aldsta in- hemska nordiska mynten äro präglade efter förebild av frankislia mynt just från 700-talets senare del. De första
o - - -- E T --- ---a
hållet av frankiska mynt från Karl den store och Ludvig den frornilie. Fram till 800-talets mitt ~ å t r ä f f a s i nåeon ut-
V
sträclining västeuropeiska mynt i grav- och ströfynd från Sorden. Om handelns betydelse i Ostersjöområdet bära de äldsta, från omkr. 800 kanda städerna, Reric, Slesvig-Hedeby, Ribe och Birka, säkra vittnesbörd. Frisiska köpmans besök i dessa städer omtalas i de skrivna källorna, likaså tiordislia resor till frisernas handelsmetropoil Dorestad. Betydelsen av de frisisli-nordiska förbindelserna Iia understrukits både
0 ---- mellan franker och daner under 800-talets tre första årtion- den, likaså de vid denna tid igångsatta försöken att kristna
i\Iuliammed, Iiarl deii store och Kurik. 209
d e nordiska folken visa tydligt hur de franliiska intresse~iu sökte göra sig gällande i ?\'orden l.
Naturligtyis avbrötos aldrig förbindelserna mellan Xor- den och Västeuropa, hlen i Nordens fynd ingå efter 850 för lång tid framåt knappast några vasteuropeiska m y n t No- tiserna om nordiska förliållanden bli efter 830 sallsynta i den västeuropeiska litteraturen. Den frankiska inblandningen i Danmarks tronstrider upphörde, den franliiska missionen hade vid seklets mitt spelat ut sin roll. Men fr. o. m. 830- talet tillväxte de nordiska vikingatagen mot väster i styrka och antal.
Någon förändring i relationerna mellan Norden och Vasteuropa tycks ha intraffat. Denna f ~ r a n d r i n g bör ses mot bakgrunden a r de internationella handelsförbindelsernas utveckling.
Det var naturligt och nödvändigt, att nar det orientaliska- silvrets ålder bröt in, pals- och slavliandeln kom att gå fram atnted de vägar, som sedan länge förbundit Orienten med Västeuropa ocli detta med Norden och Ostersjöländerna.
Men det var ingalunda nödvändigt, knappast ens ilaturligt, att detta handelspolitiska läge skulle besta.
Frankernas rike var transitoland, men konsumtions- området var kalifatet. Dess centrum flyttades 750 från Syrien till Irak. I Persien blomstrade under abbasidisli tid narings- livet, silvret vanns annu längre åt öster; där var aven in- dustrien val utvecklad.
Det område, som erbjöd de basta tillfällena till slav- jakt, var slavernas länder, som vid denna tid i öster nådde fram till övre Volga. Pälsverlc vanns i Norden och Ostersiö-
l Jmfr. till ovanståeilde E. Xöbbe: Der karolingische hIunzscliatz r o m
I<rin.kherg, Festschrift z u r Hundertjalirfeier des Jluseums vorgescliichtlicher Altertumer in Iiiel, 1936; 0. Rydbeclr: E t t silverfynd från vikingatiden, Forii- r ä n n e n 1906; S . L. Rasmusson: Nordens tidigaste import av engelska mynt, Foriivännen 1931; N. L. Kasmussoi~: Kring de vasterlandslra mynten i Birka, Från stenålder till rokoko, Studier tillägnade Otto Rydbeck, 1937; E. T5'ad- stein: S o r d e n ocli 17iisteuropa i gamnial t i d , 1925; H. Arbinaii: Scl~weden u n d das ltarolingische Keicli, 1937.
S t u r e Bolin. Aluliammed, Iiar1 deii store och Rurili. 281
området samt länderna öster därom. Utmärkta medel säkert före Arhundradets slut skildrade Ibn Chordadhbeh
"r samfärdseln voro Osteuropas stora floder. Det fanas russiska köpmäns besök i I<onstaratinspel och Bagdad. Man sålunda alla förutsättningar för en mera direkt fiarhindelse har sålunda alla skäl att med modärna historiker förlagga
mellan producenter och konsumenter än den, som i väldiga den nordiska penetreringen av Ostslavien till 800-talets
krökar gick fram langs de gamla stråken via det frankiska
:Irten ax; den nordiska expansionen känna vi tämlige11
Mot denna bakgrund skall deri nordiska expansionen väl. Nordborna i österled äro typiska motsvarigheter till
mot öster ses; i detta sammanhang sliall insattas skapandet 1500-talets spanska conquistadorer. De voro erövrare i fram-
av det stora Svitiod. I sena kallor tillskrives detta vagager- rnande land och exploaterade där hänsynslöst de kuvade
hövdingen Rurik och dateras till 862. Rurik ä r måhända
blott en sagofigur, men hans n a m n m å stå kvar som sym- De uppträdde som plundrande sjörövare - mindre
hol för en historhk realitet. Artalet 862, som förut ansags dock i öster ä n i väster: historiskt säkerställda äro i själva
vara en hörnpelare i den osteuropeiska historiens kronologi, verket endast två anfall mot Konstantinopel och tre eller
ar säkert en frulit av sen s c h villkorlig konstruktion p i fyra mot kalifatet
'.
grundval av Iiända källor; modärn kritisk forskning skattar Xordborna kornmo som legoknektar. Valbelranta äro den
ocks5 dess varde lika med noll l. bysantinske kejsarens väringar i Jlililagård. Den arabislie för-
Den nordiska expansionen mot öster över det östsla- fattaren Masudi låter oss veta, att russer - och slaver --
slaviska området hade begynt tidigare. Före 800 gjorde sig togo anställning som krigare och tjänare hos den judisk-
svenslia inflytanden starkt gällande i de baltislia Bustlän- chazariske chalianen i hans rike norr o m Iiaspiska havet
'.
derna men inte djupare in i landet. Men det svenska fynd- Sordborna slogs sig ned inne i det östslaviska området och
materialet från 800-talets förra del bar vittnesbörd o m lång- tvingade sina underlydande att försörja dem och skaffa fram
vaga förbindelser mellan Nordeii och landerna norr on1 köpmannavaror. Araben Ibn Rustah berättar, att russerna
Kaspiska havet; det visar oss, att expansionen åt öster gjort inte ägde åkrar inen livnärde sig av det, som de togo av stora framsteg. Kanske finns det från samma tid arkeolo- slaverna; de tvingade dessa att utlämna varor av olilia slag.
giska spår av nordisk bosättning söder om Ladoga. Sakert Constantinus Porphyrogenitus skildrar, hur russerna om
är att svear år 839 togo sig frani längs någon av östeurspas
floder till I<onstantjnopel; de sade sig vara sändebud från 1 B. Nerman: Sreiiskarna i ostbaltiska laiider och i Ryssland, Nordisla russernas chakan. Kr 860 företogs det första russislra xli- k u l t u r I, 1937; T. J. Ariie: L a Suede et I'orient, 1914; V. Thomseii: Ryslia kingatåget mot Konstantinopel. Kanske redan omkring 846, rikets grundläggiling, 1882; N. Brian-Chaniiiov; Les origiiles de la Russie Iiistoric~ue, R e \ ~ u e des questions liistoriques 102, 1925; G. L a e h r : Die Anfange des Russisclieii Reichs, Kistorische Studien 189, 1930; Ii. Stahlin: Gescliiclite Nestorskröilikaiis problem och årtalet 862 beliaiidlas av A. A. Sacli- Russlaiids von den Anfiiilgeii his z u r Gegeillyart 1, 1923, s. 32 ff. Se om ti- matov: Chronologija drevilejSicli russkich letopisnych srodov, i u r n a l mini- den för Ibil Chordadhhelis författareskap Af. de Goeje i Ibn Chordadhbeh a. sterstva narodiiago prosreSCenija 1897; A. A. ~ a c h m a t o v : Iscliodnaja toElta ed. s. S V I I I ff. ocli J, ;13[arquart: Osteuropäische u n d ostasiatische Streifzuge, letoscislenja »Povesti vremenngch let», Zurnal ministerstva narodnago pros- 1903, s. 18 f., 390.
~ e z f e n i j a 1897; A. A. Saclimatov: Razyslraiiija o dreviiejzich russkich letopis- "e o m vikiiigatågeii mot Iioiistantinopel G. Laehr a, a., om tågen iiich svodach, 1908; W. Jf. Istrin: Zameganija o naCale riissliago letopisanija, mot kalifatet framst B. Dorn: Caspia, Nernoires de l'acadkmie impériale des Izvestija otdelenija russkago jazyka i slovesnosti rossijskoj akademii iiauk 26, sciences de St. Petei-sbourg 7 . ser. 23, 1877.
