Tegnérs Nore som
politisk dikt.Till de högtidligheter som med anledning av freden i Kiel firades i Lund den P mars 1814, trycktes en dilit av Esaias Tegnér. Det var Kore.
Dikten tillhör ej Tegnérs mest betydande, men kan förtJana en närmare granskning. Som tidsdokument och sedd mot bak- grunden av politiken under 1800-talets första decennier låter den sig avvinnas mer intresse ä n som poetisk prestation. Den iir också intressant därför att både samtid och eftervärld har haft delade meningar om hur den bör tolkas.
De flesta av Tegnérs samtida torde h a uppfattat dikten soiii vad den gav sig ut för att vara: en festgirland, chevalereskt över- riiclit till broderlandet Norge vid dess nyss åvägabragta förening ined Sverige, en segrarens höviska halsning till den besegrade, en vallioinstönskaii till den återfunna brodern. Afen andra fann diliten illa avpassad för tillfället. Tegnérs bror Elof slirev den 13 mals 1814: »Så mycket jag, vid första genomögnandet, nu i Iiaat kan döma, a r din 'Nore' briljant, men obeskrifligt vågad. Jag diall i denna dag närmare studera den. Skada, att den icke ti.yclies i något mera allmant last blad an Iduna.)) Den 14 april slirev han: »,?iBt 'Nore' ä r ytterst vågad, kan jag icke frångå, antingen jag betraktar den i politiskt eller poetiskt afseende. Hela svenska nationen måste det val förefalla främmande och ovantadt. att i ett poem 6fver Norges föreriing med Sverige icke ens namnes på något ställe den store man som tillvagabragt denna förening, cia däremot man finner Carl August (Guds fred - yxskaft!) har omlalas. Jag frulitar således starkt, att skaldestycket, i anse- ende till sin politiska anda, nu för tiden ej inbringar någon or- densst.jerna.»
'
E n annan syiipunkt a11 den politiska lades på diliten av Lo- renzo Hammarsköld som s i ~ å l t och småalitigt kritiserade språli och form. Men långt dessförinnan hade Tegnér fått veta alt diliten ej gillades av uppsalakritiken. Dock a r det anmarliiliiigs-
art
att t. ex. Geijer och Adlerheth skattade den högt-
den gö-Tegnérs Nore som politislr clilrt. , 97
iiska aiidan tycks i deras ögoii h a uppvägt evenkiiella politislta villomeningar. Adlerbeth berätlade oin h u r Nore inottagits i 6 6 - tislia förbundet, d ä r dei-n föredragits av Geijer, som rörts till tarar vid flera strofer. Tegnér svarade deii 3 m a j : »Det glader mig att Kore Ati~~iiistone e j af alla ogillas. Ett bïef fr511 Franz611 häroiir Iiar iifveri gifvit mig samilla tillfredsställelse. Hans och Geijers och ditt omdöme uppriiga, som jag hoppas, själfva Barniiiar- skölds & eonsorters, samt öfriga igilohile vulgus. J a g gör visser- ligen dermed e j preteilsion p å iiågon stor poetisk förtjeiist, meil ville blott, om möjligt, inotvaga deii taiikan att jag, solla poët, slikille vare ursinnig derför att jag vi11 ha min egen tork, ocli fiir- :iklar s; viil det tyslia som det franska aperiet af sjal och hjerta.u
r 7
l egnéi- reagerade, syilbarligeii irriterad. T a r han sarad inte bara som skald. utaii oeiiså diirför att lian haft aridra och vidare \yhtei~iål a n det rent poetiska? Ligger det en golitiqk urider~ne- i ~ i i ~ g i dikten?
Deniia åsikt företrädes av Viktor Svanberg i en aippsats kallad »Skaildiiiavisinel1 i Tegnérs 'Nore'. "vailberg sager: >,.i'itt Karl Johan lyser illed sin frånvaro i Nore, ä r icke tillrlicli- ligt förlilarat med dilitareils hat mot Napoleons farligaste inot- slai~dare, det ryska rerailsehkrigets förliiildrare, deil spontaila s'iiandinavismeils förfuskare. Tystiladen om Piielfredeils Injiille ciiöljer realpolitiska 1 ~ r ä l i n i n g a r ) i (sicl. 5 ) . Svanberg anser att S o r e ä r en opycsitionsdilit, ja en fronclördikt, och att den inne- l-iåller anspelningar p å liemliga planer och f-örhoppnii~gna oiil Piarl ,Tohans fall och hans ersiittaiide av en nordisk furste, som skulle förena cle tre nordiska länderna i en fredlig union. Detta sliulle enligt Svanberg vara ),undermeningen* i Nore. Det iir sar- skilt diktens två avslutningsstrofer. dar Danniark Iialsas val- i<o~aimeli till förening rned Sverige-Norge, soin Svanberg fast sig vid. H a n finiler dein r a r a j gåtail i själva dikten (sid. 301
. . .
det mest illojala
. . .
det mest oppositionella) (sid. 2 2 ) . 1 deiii och i strofen om Carl August tyclres liail sig skyriita ett politislct problem. Ulldermeningen skulle enligt Svanberg \.ara att Tegnér lioppats att f & Karl Johan ersatt iiied en dansli tronföljare. Svnil- I ~ r g säger: » T e g i ~ é r h a r hoppats p6 seger för Xapoleoil. Han liar lioppats, att därav skulle fö1Ja Bernadottes fall: diirför i11iin11\(leline ej. It3all h a r hoppats att prins Kristian skulle hli srensli tronföljare: därför Lalar han om Karl August. Därav sliulle följa c h i i fredlig svensk-norsk union: clarför hälsas norrmannen solal
I:\aias rcgnérs, Sainlade sitrifler (ed. Roök-\ITrailgcl), II, 1-12
? Samlarcii 1932.
9s
Eva Edberg.hröder, ej som övervunna. Han h a r slutligeii sträckt sina för- lioppningar s; lingt, att han väntat Danmarks anslutiling till uni- onen: prins Kristian var ju tronföljare i Danmark)) (sid. 49).
Det satt på vilket Svanberg gått till vaga är att han med hjälp atr diplomatiska korrespondenser och danska spioners rapporter gjort en hred skildring av stämnii~gar i landet och kannstöperier förorsakade av tidens allmänna politislia ovisshet. Sedan Tegnér
p& detta vis inringats med en iniljösliildriag, h a r det legat frestande
nära till hands att antaga all. även han varit berörd av tidens politiska spekulationer. Detta ä r ju naturligtvis i och för sig möjligt. Alen därför bör man ej falla för frestelsen att u r diliten lasa ut nagot som ej står att läsa där. Utgangspunkten för Svan- bergs resonemang a r inte diktens egna ord. Det a r pastieiidet att tystnaden om Karl Johan skulle bero p5 att Tegnér hoppats p s seger för Napoleon. Men detta ä r en osäker grund att bygga vi- dare på, redan av den anledningen att det a r tvivel underliastat, om 'll'egnér vid tiden för Nores tillkoanst verkligen har hoppats på seger för Napoleora. Mycket talar för att han tvärt om nit (vid diktens tillkomst i clec. 1813-febr. 1814 enligt Svanbergs egen datering) d. v. s. efter nederlaget rid Leipzig, anat hans liomanande fall. Ar det så, får tystnaden om Karl Johan en helt annan för- klaring.
Vill man pröva riktigheten av Svanbergs teori, h a r maal
k i t t först och främst granska dikten s,jiilv.
Första strofen h a r elt poetiskt anslag där det ossianslra mo- tivet utnyttjas - kamp mot en okänd, soin visar sig vara der1 iiIsl<a(_le:
1. ))En okänd kämpe lik som mot en sköldmö strider,
ined sluten hjelm, med hliilda slag,
sa, Nore, var vår strid. Fä11 hjelineii ner omsider, ocli lranil din systers anletsdrag.
Drag stridens handslte af. Din h a i ~ d a r fast sonl Iialleii, koni rack mig den till trohet öfver fjällen.»
Gemenasamma ininnen inaiias fram från en avlägsen hjälte- Bider. Sverige och Korge var >ett tvillingpar)). Soin två valkyrior liarjade de gemensamt Europa. »Oemotståndlig var vår aril?, som hirnlaflanzrnan ty Nordens sköldar klingade tillsaininan.)) filen kristendomen koin: »k'i Böste pansart af, vi gjorde det med sniiirta,
-
och sago fromt ner i vart eget hjerla.))De t r a syskonen skildes iiu at av inre strider och missför- s )Dock visliade alltjämt en röst: Din broder ä r det
-
oeli fridens goda engel grep on1 svärdet.))Tegnérs Norc som politislc dilit.
7 . Så sltildes våra I-rröst af fjällarile och s ~ . S i - d e ~ ~ ,
var kraft blef spilld, vår barin hIef kall.
l i e d mina l ~ r a g d e r s dåii eii tid jag fyllde verldeii, och sist - ined dåilel af mitt fall.
Till slut vi stodo der, i slcygd af lulldens grenar, på Nordeiis graf förfallria bautasteiiar..
FörmodPigei~ syftar Tegnér h a r p& stormalitstideims slui i och immed Karl XII:s död. hIöjlPgen k a n Ilan också h a t h k t pA
Fiimlaaids förlust 1889.
Som m a n ser, en simabbniAlning av gångna kider, så soni en sliald ocli en göt hade lov att se och skildra dein i eii clikt, ur- sprungligen, enligt Tegimérs egen uppgift, avsedd far Iduna. P itlonde strofen anspelas för första gangen på nutiden:
8. »Fhrgaves a n en gåilg steg Balder opp p å jorcleil, Carl August \ a r hails tiya namil.
Ett prilitigt sljerrifall lik, har1 glanste öfver K o r d e ~ i ; och återvailde i siil faders famn.
hleil - a r halis ande e j i Norden fullt förl;olilad, ltoili, låt oss svarja tro iiiför halis vålilad.»
Aven i niista strof drisjer Tegnérs tanliar vid imutideim: O. .I-Ivad? Skulle Sardens folk och krafter, evigt sliilda
som dragila Icliiigor nötas inot hvaratiri, iills faclrei~s helga jord förtrainpats af de vilda, ocli . h a r s att l,la~ld slafvarnas försvaiiii? Och Odens Harainal, kring Odeils gaiilla sateil, eii dag försiuminat för barbarers lateii?))
De vilda, slavarna, l~arbarerima syftar på ryssen, soni 16r Teg- iier var och förljlev iirliefieimdeii. 0111 syskonen i Nordeni ej
förstar att Iiallla samma11 Iiomrner de att slukas a v ryssen. det ar skrofens nmeniimg. &leii:
18. »Vicl Sveas Itronor, nej! Kej vid S:t Olofs hila! viii Vasas slagsx%rd! Så sliall itet e j bli. E j mer på Sordens jorcl en fieilcle skall !ivila, meri I-ian sliall hvila cleruti.
;if dödens liljor biiids eri lcraiis. H a r gror e,i aiiilaii; clcii doftar kyligt kriiig deii Icl~ifvna palliian.»
Efter detta uthrott a r Landtvariissangens sliald aiisl" ;is V C - inodigt besvarjancle toner:
100 E r a Edherg.
11. » D u höga hjeltekrafi, d u bodde förr i Nordeii, högbröstad, senfull axelbred.
I ludna a r m a r d u tog himineleii och jorden, n u tros d u lagd i högen ned.
Valan, som H e r r o r a r i dig u r liögeii kalla och 'l'irfiilg flammar, och barbarer falla.»
12. »Ar Odeiis öga slackt det gyllne, för oss? Bullra e j dina åskor, Iiöga 'l'lior?
Stå fjällarna e j qvar ocli svepa liriiig siii skullra den blaa stjerneinanteliis flor?
Ge bergeil icke jern? Ge dalariia ej iiiiiiiier? Och ä r o Kor och Svea icke ~ ~ i i l i l e r : ? ) )
Det a r toiiglingar fra11 revanschdiktei~ Svea. Durefter Iilil.s:is Norge vallronlinet till föreningen:
13. >Villtoinnien iii1 mitt bröst, vill<oinmeii Iiöga Nore d u Asariias och styrlians soii!
Der a r din plats. Ve oss oni deii förgäten vore, d u var för länge skild derfrån.
I Korden r a r a skall en kralt. en enig vilja. livad Gud föreiiat må e j inelishor sl<ilja.»
Sliiisnmässaia fran Danmark berörs endast mecl latt liaiitl:
14. » S e e j med längtan mer utöfver hafvets yta, viiiid emot södern e j diil håg,
der Ilerlhas l,loinsterö, ocli heiines systrar, flyta nied gröna luiider på deii blanl<a väg.
E r sltiljer liafvet åt, i n e i ~ Seveberget löder ditt land r i d mitt. Hoad söker du i söder?»
Det geiileilsamma i Sveriges och Norges öde betonas a l e r : 15. »Förlroligt från i dag vi vilja sitta båda,
ocli stiidja hvar siii fjällrygg hop. hIot ösler rilja vi, och elnot vester skåda, med Iivar sin sköld mot hvar siil hop.
Som en förtrollad ö sl;all Norden stå. På slrancleii slålltladde maniler gå, ined svard i 1iaiiden.j)
S 5 följer i stroferna 18-19 en rnaiiming av stilla idyll el'lcr
slaget, ungefar soin dityrainbeil i Svea och Landtvärilssången: »Se. friden stiger iier
. . .
I i . > O c h >Iiiner isar oss siii länge glömda I<iilia (dess boileil Irallas e ~ i g h e t )
Tegiiéis Nore soiii l)ol;lislc dilit.
ocli niailligl velt och k r a f t ocli riilt och saiiiiiiig viilla
i i i - årdraii, som deii vise vet.
S k a r p i , kraftigt tviiltar hoii, f ö s ~i:iiiliciiis gnnila a r a , livar slraii~flHcli ],ort af dageiis vislielsl2ra.»
i\raliiingela av idyll 1oi.lsiitler:
:,Ocli diliteii Iriicler frain, som clagens plåga s ö f r e r
.
. .i19. .S& läiige jordeil gör iiiiiiii siii dails ltriiig soleii, s i länge Sordeiis klippor s t a
och kyla, I ~ l o t t a n d e silt i n a r i n o r l ~ r ö s t m o t poleii, s 5 laiige, Nore, var1 t'iir;,iiilcI besL&!
Hvad sjelf e j ä r ett helt, sig till det liela sliite! F ö r h r a r j e lialf/ $ r stuiideii hastigt ute.»
Z
tle t v 5 sista strojerna a r det Danniarli so111 itsyftas inet1 Gelioiis 6 och Juels söner:%O. ))Den dag sliall gry eii g8iig som Sorclens iira Itröiier, ocli e n a r , i s a r s haril p 5 Alsars jord,
d 8 Gefioiis Q ined Juels, m e d Tordeiisköldars söner, soin vnlitsltepp aiiltrar u t f ö r Pjällstiiiigd iiord. r 7
Iraiig, vilciiig. e j f ö r iiar. Hoii livilar lugnt i siifveii, men strideiis r ö d a haiie gal i s t l i f v e i i . ~
L'iliiilgen soin bör akta sig iis viil Eilglaiid, vars anfall p5 liiilieialilialan siikert e,j gatt författaren iiii »Nelson ocli Pitt» ur
~ i i i i i i i c t .
21. »Och l<ominer i ~ a g o i i scii v i i sl<ölcleborg alt liota ocii stjala frideil fraii \,&r strand,
i ~ i c d döderis fagel c15 1x3 sliailrniil Iiviftar Rola 1)lodröda vingar öfver h a i oc11 Iniicl.
Förgrynimad rcser sig u r livilai~ fjiillens dotter, ocli slar iilecl t r y p a r arinar, soni Starlcotler.)!
Halvt dold under poesiens hild- och blomstersprak finner vi i Kore tre aktuella politiska inolivkretsar: Norge, Rysslalid. och Daniiiark.
Invävd i fornizordislit myto1oe)islta bilder ges utlryclr At tanken att Sverige och ?;orge av begynilelsen a r meilade som er1 enhet: »Hvnd Gucl förenat in5 e j mensltor sliil,ja», »Seveberget liider ditt land vid mitt)).
102
Eva Edberg.Det andra ledmotivet möter oss tydligast i strof 15. Det gr t i l l geinensaix styrka och geinensamt f ö r s r a r inot Ryssland soiin eiafieten a r menad: »Förtroligt från i dag vi vilja sitia båda och stiida firar sin fjällrygg hop. dPok öster uiljcc ui och emot vester skåda.» Nar Sverige och Norge förstar att geinensamt varja sig. d å först a r freden tryggad: »Se, friden stiger ner.» Det Sr oclisa darför som hjalten i diliten blivit Karl August, ty för Tegnér star Karl August sasom den som f6rstatt nödvändigheten av en sådan politik. Därför apostroferas han som fridsfursten Balder, endask iör god för denna världen: »Ett prakaigt stjiirnfall lik han gliinstt: öfver Norden; och aterrände i sir1 faders f:~inn.» B hans anda hör svensliarna fortsatta: enighet inellan rikena och front utfik, d. v. s. mot Ryssland. Dikten anspelas på Ryssland i de tre strofer soin följer närmast efter Carl August - iiven i den fjärde strofen, oili man ralinar med dess tongangar fran revanschdiliten Sven. Dessa två motiv: det genmensamma i Sveriges och Norges bde och eimgardesstallningen rnot Ryssland, står livar soin den bakliga kärnan i diliteim om man skalar bort de poetiska tale- sätten. Det första ledmotivet accentueras starkt. Götiska bilder och fornnordisliia minnen tjiinar till att framhäva det rättiniitiga i föreningen. Ledmotivet Ryssland, däremot, fanns det all ariled- iiing att söka smussla in så omiirliligt son1 möjligt i dikten, ty i fråga om politiken mnt Ryssland tankte ju Karl Jolian ocli Tegnér helt olilia. Därför oniniimns oclisa Ryssland endast i allmanna ordalag: de vilda, barbarerna, slavarna. filen för den som det minsta k5nraer Tegnérs volaabular ar tydligheten t i l l - raclilig.
Den tredje anspelningen p5 nutiden träffar vi inte på IGrrliii i dilitens tre sista strofer. Sedan Tegnér avslutat sitt tal tP11 Nore nned en retorisli önskan att förbundet inålte evigt laestå, sager laan: »Wvad sjelf e j ä r ett helt, sig till del hela sliite! För hvnrje lialfh iir stunden hastigt site.» Det besegrade och styckade Danmark kan e j längre sagas vara ett helt. Alen: »den dag skall gry e11
gång soin Nordens a r a kröner, och enas Asars barn pfi Asars jord.)) A t t Tegnér på detta satt apostroferar Danmark I'inner Svan- berg
. . .
)förbryllande. Sverige a r i krig nied DanniaiPr, liar till syite att erövra den norska rilishalvan, har stora utsiliter att 118 sitt syfte-
eller har reclan nått det, och Lunds akadeiriis be- trodde festdiktare spår en agra förestående intim allians med den stympade fienden)) (sid. 23).Hartill a r att invihida att Sverige ej a r i lirig. Det a r jii
tvartorn freden soin Tegnérs dikt celebrerar. Aven ona Kore inte skrevs direkt med anledning av freden, utan från början varit iiinlat som bidrag till göternas Iduna, så har den i varje fall nied
Tegnérs S o r e soin polilisli dilct. 103
Tegnérs eget medgivande använts just för att fira freden. OcksB gör diktaren alla anstriiilpningar att glönlma vad som nyss tiinat. Han spår endast om en lycliligare fraintid, liksom han infbr Norge endast dröjer kid det geriielisainrna som enar. ,4111t enligt receptek: »Att jag ingen ting nämnt om senare tiders politiska händelser, det har skett af den allledning att jag tror akt anan e j ])ör påminna ett ädelt 101k att clet hlifvit eröfrat el. såldt.» l Att
lian hade samma ridderliga iristiillning aven gentemot danskarna visar bl. a. ett brev till Adlerbeth deil 30 m a j 1813: » E n krigsaanq ville jag gerna skn-ifva: men vi ha ju e j ännu ilagot krig, SOIII
lisan vet al': och mot de arina Danskarna kan jag verkeligeia ej skrifva nagot. Det a s en o l ~ c k l i g Kation, som visserligen ej på Iiinge gjort oss nigok mot. Runna vi med våld ta Norge, så a r det utan tvifrel nyttigt, meil en cIylig eröfring f r å n en värnlös nation besjuilger väl svårligen nagoii ärlig man. K5r kriget en gång l a n d e r sig mot arffieilden, då vill jag skrifva.1)
'
Att Teglikr sett mecl starsta ovilja på kriget inst Daninark, A L I han endast med föralit och motvilja ininns den avgörande drahbilingen mellan svenskar och dailskar, daroila vittnar de iro- riiskt hånfulla srdallageri i en liken kilifällighetsdilit: >Efter inyclief. nöclganc!e, till ilasra officerare, p; årsdagen av slaget vid Dorn- 11Cift:
I dag ett ar sen. gode herrar! Giclc det förbannadt hetsigt lill För officerarile och deras iiiarrar. Driclc skalen hvem som vill.»
Det lian knappast kallas gielikt att Tegnér halsar sitt nar- maste grannland, där han l-iacle rnaiiga personliga vänner, vilka Iian för övrige nyss besökt, som en i den nordiska syskonkretsen.
F , .
liilfäliet föreföll nog den alitid ridderlige Tegilkr särdeles pas- sande: ett i hans Bgori olycksaligt krig r a r just avslutat, och vad passade da bättre ä n att gjuta balsaan i den besegrades sår, och tala 01-11 en tid d& de tre länderna skulle Isilda en fast enhet?
En clel av gstlikheken Ican lianslie också förklaras genom deil ytterst intressanta litteriira parallell mellan Kore och en skrift av Gruiidtvig:.soin Svanberg själv visar på (sid. P6 f . ) .
Av allt att doma har den tredje motivkretsen, Daninark, tilliniitts en mycket allspråkslös plats i diliten. Raderna före- faller att ha korninit till soin en avslutancle artighet av Tegnér, e n naturlig önskan att försona clen besegrade aiiecl tal oin fram- tiden. Dikten själv ger inget stöd för att maii h a r rätt att tolka P
-I Cainlade skrifler II, 439.
1
04
E r a Edberg.dessa strofer soin illfundigt dold skaridinavism ined re~olutioile- rande förändringar av den sveiislia tronföljdeil på prograininet.
Vad beträffar omniinniaandet av den 1810 avlidne K a r l Augtast finns det en långt naturligare förlilaring än att han slitille stå soili en slags stallföretr5dare Atsin bror Kristian. Eilisoni sir1 saiiitid hade Tegnér hoppats mycliet av den nyvalde troia- fialjareia. I'ad Tegnbr verkligen viinlat a r Karl August, framgir tydligt av deii dikt ilied vilken liorasistoriet i Lund uppvaktade Kronprinsen vid l-ians besöls i i n n j 1860:
,Du som f a r oinltring Ditt land utan höghetens förnäma nycker, utan inakteiis pral, och trycker
icke landet, nien hvar landsriians hailcl: Du slcall plåna u t Ditt Sveas nesa, ocIi vid gudarösteri hoil väcks af skall förmultnad Storliei resa jiitteleinrnar u r sin graf.
E n n y ande komma skall i Korden
ocli en tniilte klappa i livar bärrn, friheten och fosterjorden:
och en sköld shall lrliiiga p& h\>ar arm. Blöda, flykta skall var sel<elgam!a tredriigtshydra med förcjuiifda rop: alla Splitets liander skall Du sanila till ett enda handslag liop.»
)Ditt Sveas nesa» är nederlaget inok Ryssland och %.'Biilaiids iöilenst 1809. Meil f~rniultilad storhet skall resa jattelemmar i i i sin grav: det a r Karl XIP:s ande scm skall frambesvärjas av Kar% Aiigust. Skalden talar visserligen om att .sitt gyllne frukthorn Freden tömmer över stad och bygd > och einskar: »Prins, länge Dii annu ett tröttat Svea irecle!)). &len i näska alldedrag sager han:
))hien kommer farails clag d% a r DLI än r a r t hopp, n ä r hiiiilderis morgon gryr, ocli Lejonet star opp, och lyfter blodig ram och skalrar mailens vrede, ocli rusar i siil ltrafi u r hotad liulas d ö r r ocli uti tuseils bloc1 fördunhlud iira Ivittar, och ibland åskor går, soni AsaThor gicli fijrr, frain över .Jotuilheiin och t r a i i ~ p a r p a dess jättar.»
Ajdressen till Ryssland a r oinisskäiinlig. Det stämmer oclsså viil med det brer soin Tegnér skrev någon vecka senare till Christopher Rlyhrman med anledning av Karl dugusts hastiga
diidi » E n sior, oersiittlig förlust h a r Sverige gjort. Hela pro- vinsen ä r full av laans beröin, och tusen anecdoter om hans po- pillarilel, Iilokhet ocli mensklighet
. . .
Kationen hade i hononi fatt ern stor Kung, deil hon e j förtjeilte. - Sedan Carl Xl1:s clöcl h a r intet dylikt ciödsfali väckt clet deltagande. Hela landet sörjer och blott ilsliaii, partisju!ian och hyckleriet fröjdar sig. Och hvad skall Iiei bli vart ö d e . Ingen Tronföljare och sa godt sominpen Kuilg. En urtima Riksdag föres& viil, och h r a d k a n elen hielpa. Förinodligen triumferar Ryska partiet (clet tros h a en värdig aiif6rare i Dela Gardie) ty Kapoléon tyckes e j bry sig o111 vart öcle, och h a r descrstori~ för inyrket annat att göra. Ti iiro ett olycltligt follt.)) l Det a r heteciinzande att Karl XII och Ryss-
land h a r lilisom i dikten namns i omedelbart samband ined Karl August. Det visar vad Tegnér hade valitat sig air hononi.
Diktens nmiriimnande av Carl August k a n icke tollias son1 en förstuclien hiimtydan p& biristian. Tegnérs egna bevarade ord i dikt och brev ge, som synes, en annan förlilaring.
Alltsa: diliten själv ger inget s l ~ d &t Svanbergs uppfattning. Aterstar aii granska det hreu till hdlerheth av den 3 m a j 1814 d a r ett »gAtliltt» ydtrancle för Svanberg blir tecltnet p i att Tegnér uin- gatts med farliga politislia planer. Brevet lyder: :)l[-Hvarför jag ej nainnt Priiiselz, ä r för vidlyftigt att nu omtala. Jag hoppas? alt sista polificil~a haildelses $ifvik dig goda upplysningar. Tror clu verkeligen, att de förnuftigare kunna hiidanefter tro p& Europas Slerstallda jeinvigt, liunr~a glada sig öfver den absoluta usel- hetens seger öfver liraften och Geniet, eller att ticleiis hvalvniingar icke snart med hela siil styggelse skola drabba oss och vara söner? Atrninstoaie oss Svenskar; - s i h a r jag verlieligen ingen ting att saga dig, Men häroin f; vi framcleles disputera, sedan det narn- iigen, som nu mera, ar f6r sent.))
S17aliberg sager med anledning av detia b r e r : »Vad var del-, som förmadde Iionoin att ej iiiimila »Prinseii» och soni a r för vid- lyftigt akt omtala i brev? Det är en gata, L\dlerheth f a r att grubbla
p&, till dess de hada väizneriia träffas och f å disputera 'sedan
det a r för sent'. Det ar obekant. om *&dleri-ieth nagonsin fick yá-
tans lösning. Det h a r i arets bïevviixling mellan dem varit yt- tcrligare tal om salicii. Adlerbetil h a r ltallat prins Iirisiian, den riorslie sytteiideinajliuizgen, för niding. I ett brev P8 okt. för- svarar h a n sig mot Tegnérs pralest. Rdeii Tegnérs mellanlig- gande brev äro ej bevarade. Kar inan vet, att L\cllerbekh var en mycket noggrann inail och mycket aklsam om sina litterara för- hindelser och cleras fruliker, sölier maii en förklaring till att dessa
Sainlade skrifter I l , 386. "aainlade skrifter II, 443.
106 Eva Edberg.
hrev äro försvunna. Har orsaken varit försiktighet å egna och å den oförsiktige väninens vägnar? Voro breven farliga att görnnla. farliga för brevskrivaren, till och med för mottagaren:? Rarl Johan hade en hemlig polis och var just dessa å r skuggrädd för sammansrärjningar (sid. 8 ) .
Soin synes få brev som ej existera tjäna till att troliggöra be.irisföringen. Enklast vore dock att hålla sig till det bevarade brevet. hlan skall då finna att gåtan inte ä r en gåta.
Tystnaden om Karl Johan förklaras, säger Tegnér, av sista politiska händelser. Ingenting tyder på att han härvid haft Sorge eller skandinavisk politik i tankarna. Sammanhanget i brevet amtvisar klart och tydligt att »sista politiska händelser)) syftar framåt i texten, och där ä r det deil europeiska storpolitiken so111 ä r på tal. Tegnér ställer den retoriska frågan om det hädan- efter kall vara laopp oin Europas återställda Jainrikt, sedan den ahsoluta uselheten vunnit seger över kraften och geniet. »Hädan- efter»: samiila dag hade han läst o111 'Japoleoils tronavsägelse och landsflykt till Elha, om det franska kungavalet och de bour- bonska prinsarnas snara ankomst till Paris l. 1,ikaså - och
det Sr hit jag ville lioinma - ar det den europeiska storpolitiken som Ahiftas i sista radens: »hi[en härom få vi framdeles disputera,
s e d u n d e t n e m l i v e n , son1 nu mera, hi. för sent.» Dessa ord syftar på de sista polihiska händelserna ute i Europa och ej på tystna- den om Karl Jok~aii, ty det vore underligt om Tegnér gjort ett shdant språng i tankegången att han - efter att på åtta rader Bia talat om det europeiska läget, plötsligt när han kommer till slulklämmen, skulle låta poängen hiiiiiöra sig till något helt annat. Det lag inte f6r Tegnér att uttrycka sig dunkelt eller osaiiiman- hängande. Det a r om storpolitikens iöljder för Sverige de skola disputera, sedan det nuinera a r för sent att hoppas på riederlag Eör de allierade, eller närmare bestämt, ryssen. Det ä r dein bland andra han syftar p5 med ))den absoluta uselheten)), det a r från dem han väntar förräderi mot det allierade Sverige, van- tar att »tidens hvalfningar
.
. .
inecl hela siil styggelse skola drabba oss och våra söner, åtminstone oss Svenskar)). Alen det 15 de framdeles disputera om - sedan dct nämligen ä r för sent atE hoppas på ändring. Ku sedan Xapoleori a r slörtad, menar Tegnér, lian vi disputera om huruvida Europa vunnit eller förlorat pa hans fall. För sin del tror han att reaktionen med all sir1 veder- stygglighet kommer att drabba Sveriqe.Varför Tegnér ej nämnt Rarl Johaii Ilör, tycker han, Adler- beth kunna utläsa u r de senaste poiikiska händelserna - det är: alliansens seger över Sapoleon. Tcgnér h a r ej, som Svanberg
Tegilérs Nore som polilisli dikt. ' 107
säger, hoppats p5 seger för Xapoleon. Tvärt om. Just detta h r e l , och indirekt Nore, tyder på alt 'I'egiaér fruktat och anat att ne- elkrlaget ilalkades, att clet led mot slutet p 5 Kapoleoias valde. Den stora folkslalitilingen vid Eeipzio i olitober 1813, alltså i ~ å g i a
. .
inånader iianan Nores tillkomst, bor h a sagt honom att deii slut- liga segeril skulle hemföras av motparten, till vilken hörde rys- sen, och darav att Iiar1 Johans ryssranliga politik skulle fram- sj5 i den Pyckosaiuma och riktiga dager som alltid omstralar den son1 'fick ratt'. Det kväljer Tegnér, och det a r därfhir som lian e j gittat niiinila Prinsen. Nu k a n cle sista politiska haiideiserila ge god ~applysiiing om att Tegnérs onda aiiiiigar slagit in. blen om det koinmes att bli till lycka för Europa, daroila få r i disputera sedan det numera a s för seait att hoppas p 5 äildriilg i handeiser- nns gång. 'uu återstar blott att se olla ej vi sveiiskar koinma all drabbas av tidens styggelse, d. v. s. oin ej realttioilesi i Rysslands gestalt koinmer att triumfera över de av Iiarl Johan förförda svensliarila.Vad Tegnér t i n k t e oin deii europeiska politilten efter Na- poleoias fall, k a n nian se av ett brev till J. F. kuildhlad [rail den 6 a u g ~ ~ s t l 1815:
)P
Politiken a r nu ej r a r d t atl tala el. skrifva. Det siora Sorgespelet i Söder, uppfiirclt af Harleyuiizer, under det Dumheteil på parterren klappar händerila. det a r mig eri st>-g- gelse hvarifrån bicle jag och h r a r redlig inan miste med afskyl anda lsort sina higoil, O! Vart olyckliga Faderneslarid! » l
Tegnér k a n visserligen e j förneka atl Norges förening med Sverige a r en god sak. Men h a n kali ej glömma alt resullatet nåtts g;eiaoiii Karl Johaias samgående med ryssen. H a n kallar visser- ligen liiindelsen 'herrllig'. inen hail ariser icke dess minclre att landet blivit 'salat'. Därför k a n h a n halsa och hylla Norge i en dikt, rneia rnaiaiien soin Astadkominit verket k a n h a n ej förrn5 sig all näinna. Hail säger det sjalv (hrev till B. hbylirniaai~ den P3 inar? 1814): » E t t poem af inig. inen soin ljckligtvis stadiiar vid Carl August, medföljer afven. Ty ilar iilail vill vara Iliöflig mot höga vederbörande, s& tiger m a n . » - 1,ycltligt.i-is»
. . .
ty Karl ,iugusl var en furste vid villieil fcirhoppningar om frivillig fredlig uiiioil mellail de nordiska rikena knutits, och soila haft p 5 sitt program iront mot Rysslaiad. Sedan hans död hade en ailnail Iiurs tagits a v landets nya tronföljare. Resultatet hade risserligei~ blivit Norges föreniiag med Sverige. iiaeil Tegner ansag att landet blivit sålt, ocli i deil affiiïstransalitioilen r a r ryssen ined soin säljare ocli Karl Johan soin köpare. För Tegiiér r a r clet en sliain att h aSainlade skrifter II, 447.
P08
Eva Edberg.något soin helst uingai~ge med arvfienden, 1,arbareii. Det a r känt laur våldsamt han reagerade nar han fått vetskap om deil iiya politiska kurs Karl Johan tog 1812, vailskap och samgående ined Alexander, tydliggjord gei~om illötet i Axbo. Han skriver till I,. A. Ekmark den 24 december 1812: »Hvad Krigssangen angar, sa finner dar sjeif lätteligen oskickligheten af att i ilarvarande om- standigheter lata omtrycka den. Ty hvad iiro våra tidningar och var politik annal ä11 ett ryskt Te Deum? En poetisk kalender biir som en annan kalender passa för året. Ett stycke soin ej andar snnat a n karlek för vart land och hat för vildarne, kan ej passa deri. Yårt motto för närvarande tycIies t7ara: lefve kosackerna! Jag önskar de ropande mycken lycka och blyges inoria mig sjalf, att jag nansin med stolthet l i ~ n n a k tanka att jag tillhörde sveilska nationen. Det en feberyra, hrarför jag nu dagligen får ky- laiide pulver. » l
Ett annat brev belyser Pika tydligt hans känslor inför den nya politiska kursen. Han skriver till J. Xdlerbeth den 6 oktober 11813: »Elvad RrigsSangeii angas, sa loar Jag sedan sagt dig, att jag ej kan eller vill skrifva nsgoil, förr a n vi segrat öfver Ryssarne, eller fatt Korge. Den som inbillar sig att Europa befrias af Ryssar & Consorter, eller alt Cossakernas fraingång a r en fiirdel f6r Sverige, har kanske ratt. men med mig tanker han valdigl olilia. I hat till Barbarerna a r jag född och u p p f ~ d d , och hoppa5 afren alt, oförvillad af moderna sofismer, dö deruti. '\lin tanka 5ar att den Nation som later uppoffra sig, just derigenom bevisar att hon a r vard akt uppoffras; att anangen Generahion ej kan bättre anvandas a n att fylla löpgravar med, och att Yerldsandens stora representanter val kunna g& under, utan att Pilival det kivardagliga, pJatta, den gamla ordi~iilgen ididande, derigenom lyfter sig. Dock, i politik vilja vi ej disputera. -»
'
Detta a r ett utbrott föranlett av tanken p& 1812 års politik, p& Karl Johans vänskap med Ryssland. Tegnér vill gärna skriva en krigssång, men den skall vara riktad imnot Ryssland - våra nya bundsf6rranter! Dem skall han hata till sin död, oförvillad a v moderna sofisiner, det ar: Karl .Boharis politik, beiiilclrad bland andra a r A\dlerbeth, Geijer med flera göter. S& långt ä r allt klart. hren vad syftar Tegnér på ined deii nation som låter u p p ~ f f r a sig, och med viirldsandens stora representanter, som kunna gå un- der utan att det vardagliga platta lyfter sig? Det a r en dunkel passus, som till att börja med larnnar en i ovisshet om vad Tegilérs tankar egentligen rört sig om. Svanberg menar att Tegnér h a r
Samlade skrifter II, 121. s am lade skrifter II. 435.
Tegnérs Nore soin politisk dikt. 109
»Fösnekar välsignelsen för Sverige av ett Norge vui~iaet med rysk Iijalp ) (sid. 41 och att Tegnér ) 1 det för Sverige framgSingsriha
kriget ser en uppoffring av den svenska iaationaiitekn (sid. 4 2 / , caih tycks taga för givet att 'i'erldsaildei~s stora representanter' syftar på Napoleon (sid. 5 ) . Meil förutom att det sista stammer diligt, ty Napoleon Iran da, deii 6 olitober, ännu ej sagas h a patt under, 8 ï det svart att se vad som h ä r skulle syfta p 5 Korge. Det land som åsyftas a r ett aniaat. Det a r Ryssiand, soin hela tiden 8 r frainst i Tegikrs taiiliar. Tydes stallet så, ges sainmanzhai~g A t tankegången i hrevet. deil nation som låter uppoffra sig a r värd at1 uppoffras, det a r u t t ~ t l : den soin ger vika inf4r ryssen a r ej värd alt leva. Det a r ej bara cynism iiar h a n sager att mailgen genera- tion ej kan biittre a n v a i ~ d a s a n att fylla Iöpgraa a r med. Det a r Tegnérs oryggliga rneiling akt det a r en stor uppgift att fii dö i striden mot Ryssland. Och hans Iiitterhet bryter sig igenom niii h a n talar oin varlclsaildei~s stora represelitanter sorii fejrgiives g a t t iiilder. Det a r Lanken pa eil stor sveiisli krigare som zutatt levande för hoilom, en inaia som sett nnåiigeii löpgrav fyllas i striden niat lrosaclierna och vars arv och stravan n u omintetgjorts genoiai Sveriges sarngiieilcle med arvfienden. Det a r Karl X11 som för- gaves levat och dött. Det \ ardagliga, platta h a r e j utrotats, Sverige
h a r e j kunnat IyfLa sig till ett uasdigt upptagar~cle av halas mantel. Som alltid n a r Ryssland koinnier i Tegnérs tankar blir h a n ord- rik i sin 13itterliet och sina ollycksprofctior. »Dock, i politik vilja vi ej disputera.» Tegnér visste att Adlerhetlim var av eii annan aiieniilg visavi kloltheteia i Karl ,Tolians politik, sarnggeildet nied Ryssland.
Dessa två cluillila yttranden i breveil skulle alltså, o m jaq tytt texten ratt, blott risa att Tegnérs tankar gatt öslerut: om granillandet i vaster a r ej fl-åga, varför rna11 h ä r lika litet soiri i diliteil är berattigad att Iasa ii? några förstuckna Hzacsyftningar
p5
viltgarnde skandiilaviska planer.A L k S o r e skulle dölja en förhoppning på att den dailslie kron- prinsen skulle komma att inta Karl Johans tron, saknar sliid i dikten sjalv. Dec politiskt djärva ligger ej i hä8sniiigeii till Dan- r . Det becjiår i att Sveriges dåvarande bui~dsförvant Ryssland envist betraktas som fieildeil frainrör andra, soin vildar, barbarer och slairar. Tydligare a n anr~orstädes Bommer denna installning frarii i breven. i\leil aveil Nore ä r fiill av anspeliliilgar 135 a r r - fienderi. Hari ligger det mot dåtida sveilsk politik oppositioi~ella
- och det för Tegnér yttersk typiska.
