Hövitsmansambetena 1 nordisk medeltid erbjuda forskaren ett rikt skiftande arbetsfalt. De flesta
ha
haft rent militar karak- tar.' Men det saknas Inte alldeles exempel på hövitsmansiim- beten som av tidigare forskning ansetts fylla uteslutande civiBa, administrativa uppgifter. Ett av dessa ämbeten skall här något beröras. Visserligen finnes denne hövitsman under namnet nämnd endast i en kaila, och för ett begränsat omride, Tri-jgd, osh i ganska vardagliga förrättningar, angaende mulbete och skogstakt. Men det skaPI visa sig att tmbetet icke egentligen har enbart lokal förankring."Det ar Tri-jghbolagh, den bekanta skogsstadgan för Trögds allrnanningsskogar, bevarad i t v i redaktioner,
för
två av tre- dingarna i Srögd, som på en rad ställen nginner hti~itspnaïmen.~Det kan förvåna att de militära hövitsmansambetena icke alls tilldragit sig forskningens intresse. Atskilliga fängslande problem skulle dar få sin lösning, sa- som fragan om hövitsmail eller cnpitaneus under Sturetiden som titel gt vissa län- tagare, med särskilda åliggailden och befogenheter. Helt otillfredsställande ar den korta monografi som agnats den militäre hövitsmannen av J. ALM, Befalings- mand. Sverige. Kulturhistoriskt Lexikon för Sveriges Medeltid I (1956)~ s. 406 ff. Framställningen ifråga synes icke utgg från en inventering och sammanställning av det i detta fall ganska rika diplom- och brevmaterialet. Det ar betecknande att icke ens de mest lättfunna lagstallena (MELL, MESL) om den militäre hövits- mannen p s 1300-talet uppsökts.
Bland om~lamnanden i äldre litteratur kan namnas O. v. DALIN, S ~ v e a Rikes historia 2 (1750)~ S. 550.
Trögl~bolagh citeras fortsättningsvis efter deil textrecension som givits av B. LUNDBERG, Tröghbolagh ( 1 9 5 ~ ) ~ s. 20 f f . Det av denne förf. anvanda förkort- ningssysternet brukas har, alltså SBM för Mellersta tredingens redaktion och TBH
=
4 0 Sven Ulric PalmeDenne har flere, ganska skiftande uppgifter inom området för stadgan. Han skall sålunda ha uppsyn över vakthållningen i all- männingsskogen, vilket symboliseras med att han vid betespe- riodens början, då vakthållet upprättas, sätter ett spjut i jorden
-
en symbolhandling, som torde visa att hövitsmannen har fi9re- trädde, icke bondemenigheten utan ~ v e r l ~ e t e n . " Han skail ut- satta dag för skogskörslornas början och kungöra den på tinget6 Han skall ta upp klagomål över brott mot skogsstadgan, och han skall på tinget beivra dessa brott.? Han har vid sin sida vissa andra funktionärer, varnaman och syneman, och liksom de at- njuter han särskilda förmåner i skogen samt del i böterna."Denna korta sammanfattning av hGvitsmannens uppgifter enligt Tröghbolagh syftar endast till inledande orientering. Det blir anledning att iterkomrna till textställena.
Den första fråga, som aktualiseras vid en undersökning av hövitsmansambetet i Trögd, ar denna: fanns det en hovitsman i Trögd, eller vor0 hövitsinannen flere? Det som närmast fram-
för Hammars tredings redaktion. Om dessa redaktioner se i allmänhet ibid., s.
10 ff. et pnssinz. Alla hänvisningar till textrecensione~~ av SBH ske till rad [I- XXXVIII och BI-BIX), alla hänvisningar till TBM ske genom angivande av sida ibid. samt av rad på denna sida, varvid dock endast textrader raknas, icke lro- lumnrubriker etc. Handskrifternas signa efter LUNDBERG, a. a., S. I I f f . - TYT-ärr har utgivaren ansett riktigt att till grund för editionen av TBM lagga den äldsta, och den enda medeltida texten, A, fastan denna ar uppenbart korrumperad, i stället för att lita till de bägge goda handskrifterna J och K, som medge ett nästan fullständigt återställande av den ursprungliga texten.
SBH XVIII., TBM, s. 32, rad 20-23.
Till frågan om spjutet som rättssymbol arser förf. att återkomma i annat sammanhang. Om staven som höghetstecken se t. ex. K. v. AMIRA, Der Stab in der germanischen Rechtsymbolik. Abhandlungen der K. Bayerischen Akademie d, Wissenschaften. Philo1.-philos. Klasse XXV: I [IQOQ), s. 87 ff., 130 f f . Om iden- titeten i vissa fall av stav och spjut se G. H ~ r s r ~ ö u , Skafthållning. Hist. Tidskrift för Finland 39 ( 1 ~ 5 3 ) ~ s. 60 ff.
"BM, s. 33, rad 23-24.
TBH XVII, XXXVIII, BI, BII, BIV, BV. TBM, s. 32, rad 16-20, 37, rad 6-20,
38, rad 5-13.
s TBH XXI, XXVIII, BII, BIV, BV. SBM, s. 33, rad 4-6, 34, rad 20-21, 37, rad 20-21.
Hövitsman och l-iusabymän 14 r
kallar frågan ar Trögds administrativa indelning på tredingar. Hövitsinannen kan tänkas ha fungerat i hela häradet. Det vore då narmast vid haradstinget, han hade att beivra brott mot stad- gan. Men rnöjligl-ieten föreligger ocltså att en hövitsman fungerat P varje treding och utövat sitt judiciella uppdrag på tredingsting eller på haradsting, och i det senare fallet endast i vad as7ser överträdelser av stadgan, begangna inom trediilgen,
P
dess all- männingsskog.Det blir nödvändigt att gå till ställena i själva stadgan. Ocli då kan man börja med bes.tämine$sen om vakthallningen. Det lyder i Hammars tredings redaktion:
Nw a wardh oc vardaboda vptaki tre
7
hamar thet egha syilamen göra oc howdzmän spiwt j satia.'"Det kunde tyckas att f!ertalsformeii
hozudzmi~z
har skulle ge klart besked om att hövitsmannen varit flere. Men melersta tredingens redaktion av stadgan har howtzrrzan.' Ochdå
ar det sannolikt att flertalsformen uppkommit genom analogi med fler- talsformen synamen och under inflytande av verbets flertais- form egha.lzEli
liknande variation aterfinnes i stadgandet om förhojda böter för den, som litit ett svin löpa omarkt i den lagligen inhag- nade skogen och icke sjalv hämtat det, och heller icke löst det,då
någon annan fört det till byn, utan dröjt tills hövitsmannen tagit upp saken. Stallet lyder i Hammars tredings redaktion:kan omerkt fä aff löpa löse aghende $ skoge fore Syra pen[i]nga löser f by löse for ortugh, komber för höwdzman löse med trern '%rom,'"
-P
-" TBH, ms A, har tlzet, som ger omening. Har har i stallet upptagits det sjalv- fallet korrekta tre efter TBH, ms I-IJKL. TBM har, s. 32, rad 20-23, iij J ko~iidÖO
vk t h e j hulte - mellersta tredingen hade nämligen två olika allmänningsskogar att Overvaka.
TBH XVIII.
'
l TBM, s. 32, rad 23.
l V f t e r s o m plur. i z o t u d z ~ ~ t ~ n finns i ms JK, kan man förutsatta att det stått plur. redan i originaltexten.
1 4 2 Sven Ulric Palme
Har ha alla de basta texterna till Hammars tredings redak- tion entalsformen
hözudzman,
men den bättre texten till mel- lersta tredingens redaktion har hi7.'fuitzirz2n.'"ariationen visar att man på den tid, då skogsstadgan ägde aktualitet, icke faste vikt vid, om det stod entalsform eller flertalsform på dessa stallen.Andra stadganden om hövitsmannen styrka denna slutsats. Det lieter sålunda i den äldsta texten till Hammars tredings version, i ett stadgande om hövitsmannens inskridande mot för- sumliga varnaman :
Nw sigher howdzman varilaman j skogh ey hafua ridith then dagh han [attje tha a höwdaman ban med thwem mannom vidher binda~"
Stallet ar desto mera intressant som det erbjuder ett ganska tidigt fall av inkongruens. Men de bagge basta texterna till denna redaktion ha entalsformen
howdzma~z
den andra gången ordet förekommer, och bagge texterna till mellersta tredingens redaktion ha konsekventhöuitzman."
Det kan icke råda någon tvekan om att bagge redaktionerna ursprungligen haft entais- form, men 1400-talstextens flertalsform visar då, att avskriva- ren, eller den som skrivit hans förlaga, ansett entalsform s c h flertalsform sakligt likvärdiga.Slutgiltigt klarläggande äro de stallen, som stadga särskilda förmåner för hövitsmannen och hans medhjälpare. Dar ha de basta handskrifterna till Hammars tredings redaktion genom- gående entalsform:
höwdzman, howdszina~z.
Men 1400-tals- handskriften av mellersta tredingens text har flertalsform:hoz~dzmin,
då fråga ar om större lott i bete, men entalsformdå
ar klart att föredraga, då det ger normal kumulation av böterna. TBM, s. 32,
rad 20, har iij örn.
l' TBH XVII-XVIII. l 5 TBM, s. 32, rad 20.
I T B H XXXVIII-BI. TBM, s. 37, rad 6-7.
Hövitsmail och husabymaii
"43
fråga är om större rätt till skogskörslor.ls Att där skulle föreligga en saklig skillnad ar uteslutet. Avskrivaren - en 1400-talshand-
har ansett det sakligt likabetydailde, om har stått hövitsman elPer hövitsmin.Nu synes det uppenbart, att om stadgan genomgaende haft entalsformer och alltså talat om laövitsv-zannen,
då
hade det varit omöjligt att veta, oin det Iunnits en hövitsman för hela Trögd med samma funktioner i alla tredingarna, eller om der I'unnits tre hövitsmän, en i varje treding, meil var och en i sin preding med enahanda funktioner. Hade det å andra sidan gensmga- ende stått flertalsform, hövitsmii~a, d2 hade det icke varit möjligt att vetaa, om det gällt tre hovitsman, en i varje treding men var och en i sin treding med enallanda funktioner, eller om det gallt ett obestämt antal hövitsman, som skulle verka samlällt, inom tredingen eller inom Srögd i dess helhet.Nu ger i stallet växlingen mellan entalsform och flertalsform möjlighet till en bestämd slutsats. Ei~talsformen visar klart, just genom sin förekomst vid sidan av flertalsformen, att en hövits- man var verksam inom tredingen, men den utsäger intet i f r i - gan, om samme hövitsman också fungerade i de andra treding- arila. Men den regellöst förekommande flertalsformen visar, att det för avskrivarna - och tydligen i särskilt hajg grad 1400-tais- avskrivarna, eller för dem som skrivit deras förlagor - varit i sak likvärdigt ined vardera. O ~ i l det måste sammanstallas med att stadgan, med mycket s m i skillnader, så långt man får döma av de två bevarade redaktionerna, varit giltig inom var och en av tredingarna - i varje fall inom de två tredingar, vilkas redak- tioner stå
till
forskningens förfogande.Nu är det i och för sig sanilolikt att avskrivarna känt till detta förhållande. Tredingsindelning var ännu på 1400-talet en reali- tet på olika
håll,
också om en del gamla tredingar f r i n ett 5aIdre skede upplösts eller förvandlats.Då
Hammars treding fick kungI44
Sven Ulric PalmeA1bre;kts bekräftelse på sin redaktion av stadgan, troligen i sam- band med Eriksgatan, ar det eo ipso sannolikt att också de andra tredingarna uppvaktat i Enköping om den saken.'"rainfor allt bör dlet ha varit väl känt i det kungliga kansliet, och sedan i riksföreståndarnas kansli, liksom givetvis vid domkapitlen i Strängnäs och Uppsala
-
för att endast nämna de viktigaste skrivarstugorna i Srögds närhet - hur det faktiskt var ordnat med administrationen av en i rikets handel och i rikspolitiken så viktig landsända."O m denna analys I~åller, måste hövitsmännen i Trögd ha varit
21
tre, eii i varje treding.
TrOghbolagh synes emellertid orks; ge andra upplysningar om hövitsmannen, utöver vad som gäller deras funktioner vid förvaltningen av allmänningsskogarna, och utöver deras antal. För att få fram dessa upplysningar skall man saminanstaIla vad
l" L~;NDBERG, a. a., s. 69 f.
'O Till frigan om Trögds ekonomiska och politiska betydelse under medeltiden
avser förf. att återkomma i en undersökiling, som f.n. föreligger i manuskript under titeln iiTröghbolagh i dess socialhistoriska sammanhangii.
"
1. LUNDAHL har i sitt arbete Studier över bruket av pluralis hos substantiv i fornvästnordiskan och fornsvenskan, Arkiv för Nordisk Filologi 45, 4: 2 (1940)~ s. 104 ff., hävdat att substantiv i de fornsvenska lagarna ofta, ehuru egentligen ologiskt, sättas i plur. dar sing. vore att vänta, endast för att man velat under- stryka att ordet har generell betydelse. Lagförfattarna ha haft alla de möjliga juri- diska fallen i tankarna. Om detta är något för det fornsvenska lagspriket säreget eller ens något anmärkningsvärt kan diskuteras. Det har i alla händelser ingen giltighet för alla de ord i lagarna som beteckna personer, därmed heller icke för de ord som beteckna det gamla samhällets olika funktionärer, biskop och präst, klockare och kyrkvärd, länsman och domare. Se t,ex. UL KB I : I , I : 2, 2 : I , KgB 10: 2, ro: 8, 10: ro, MB 17: I, 47 pr., PgB 3 pr., g: 3. Präst och klockare fanns i varje socken. Länsmannen var verksam p i flere ting - men vad som sägs i lagen gäller lika för alla länsmän inom lagens område. Man kan med samma rätt tala om generell sing. som om generell plur. Sing. anger i dessa fall just att det för lagförfattarna varit klart att dessa funktionärer Tar för sig haft ett avgränsat, för alla känt men kanske icke därför skriftligen definierat kompetensområde.Hövitsmän och husabyman
"5
stadgan har att säga om samtliga dar nämnda funktionarer. Dessa äro, utom hövitsmännen, de redan nämnda syiiernannen och varnamannen samt domaren.Vad angår syneman och varnarnan rymmer Tröghbolagh utförliga, ehuru bristfälligt traderade stadganden om hur de skulle utses. Det beter i mellersta tredingens redaktion:
Fiardhe [ S G . thingx dagher) om fiardha dagh pingizdagha &her
sama stadz [se. widh bughlösa kirkio) oc tha sculo werna- mail oc synoman afsatias ok andre tiltaghas Hwar ther moth sigher oc will ey widhertaka böte iij öra Farnpte a sai~cti iacobi dagh j horndö oc tha agha nempnas fyre man oc the sculo scodha an scogha aru skipana före ellir ey oc apter thera witnom tridhiungx thing kalla ther nast Siatte a sancti bartholomei dagh a huslöth oc ther scall sam~iledhis scogh scodha som j horndöö.'
Texten är uppenbarligen korrumperad. Som framgår av den uttryckligen angivna funktioner? ar det synemannen, som utses den 2 5 juli, med uppgiftatt omedelbart avsyna almanningsslto-
gen Wornö, efter den 24 augusti också allmaainingsskogen HerIt.' Det ar darvid lag viktigt att dagen f6r avsyningen av
allmän-
iiingsskogen Hult icke, såsona dagen för avsyningen av allman- ningsskogen Hoïnö, ar fixerad med tanke p; att olloner_ just
vid
den tiden kunde beräknas vara mogna. En sådan skillnad, i det avseendet, mellan de bagge allmanningsskogarna iiiorn sarflrna treding finns det inge11 anledning att antaga. Det har i vartdera fallet framst gällt ekollonen, och de ha icke mognat tidigare l Horn6 skog än
p5
Huitangen. Men tredingsbönderna ha latit sina svin beta av en skog i taget, helt säkert av hänsyn till vakt- l~ållningsbördan.%et kan sedan vara ovisst om textens f y r a 7p~anar korrumperat för synen2aiL eller om synemannen varit fyra, s&
TBM, s. 31, rad 3 nediir., - s. 32, rad 6.
Om huslöth som en ort i el!er vid allmänningsskogen Hult se LUNDBERG, a. a.,
s . 49.
" En annan uppfattning om händelseförloppet vid mellersta tredingens ollon- stammor hos LVNDBERG, a. a., s. 95.
146
Sven Ulric Palmeatt det ursprungligen stått fyre syne man, vilket en renskrivare betraktat som en dubbelskrivning.' I alla händelser måste upp- giften oin synemannen vid den fjarde tredingsstamman vara ett inskott. Och ett annat inskott synes det vara, d i den ena av de bagge kända texterna till inellersta tredingeils version har ett adhre före wernaman oc syizomän i notisen om den fjarde tre- ding~starnrnan.~ Det förefaller f ~ g a troligt, vare sig för varna-
man eller syneman, att de förnyats endast delvis varje år, att de alltsi utgjort ett slags korporation, dar tredingsbönderna rote- rade över en period om mera an ett ar - allra helst som det icke heller ar utsagt hur denna rotering skedde
Saken ter sig klarare, om man drar in också Hammars tre- dings text. Dar ar stadgandet betydligt kortare. Det heter:
fiarda a fiardadagh pii~gxdaga ther samastadh, oc tha scolu adre afftakas oc adre vidhersatias hwa ther mot sigher böt (e) iii öra, oc fampte a t sancte iacops dagh, tha ego nampnas fyre men the egho scoda an skoga aru skipan före oc effther thera vitnom tridiungx tingh kalla."
Också har står Jyre nzälz, icke synemän, och det betyder att texten blivit korrunperad redan på ett stadium, som lig- ger före de nu bevarade redaktionerna. Inskottet om synemän- nen finnes icke i notisen om den fjarde tredingsstamman, men heller icke viirnarnannen namnas dar. Om det dock ar de som åsyftas,
är
texten också i denna del korrumperad. Därpå tyder dessutom alldeles bestämt det upprepade adre - ndre, som ger dålig mening. Alldeles omöjligt ar val icke att den ursprungliga texten lytt:tha scolu varnaman afftakas oc adre vidhersatias
. . .
fampte a t sancte iacops dagh, tha ego nampnas syneman. . .
Huru därmed an förhåller sig ar det visst att varnamän och syneman utsetts bland tredingsbönderna. Det har varit ett
folk-
" Se LUNDBERG, a. a., s. 49.
LUNDBERG, a. a., s. 31, apparaten.
Hövitsman och husabyman
147
ligt förtroendeuppdrag, eller kanske rattare: ett åliggande, en tunga, som var och en av tredingsbönderna hade att ta pA sig då hans tur korn, precis som sa många andra liknande funktio- ner i det gamla bondesamhalllet. Att utse dessa funktionärer för året var en av tredingstingets viktigaste uppgifter, viktig darfor att det så slogs fast vem inom samfälligheten som för Aret stod i ansvar för en ekonomiskt betydelsefull gemensam angeläge~~i~et.Men Tröghbolagh innehåller ingen föreskrift för, ingen tapp- gift om l-iur hövitsmännen skulle utses. Slutsatsen måste
bli
att hövitsinannen icke, soin varnarniin och syneman, hade omsorgen om Alloi-rbetet och skogstiikten i Trögdc allmänningsskogar som enda åliggande. Någon bestämmelse om hur hövitsmannen skulle utses behövdes icke i skogsstadgan, därför att hövits- mannen funnos i Srögds tredingar oberoende av stadgan, och oberoeilde av bondemenigheterna. Trögdborna ha, då de utfos- made sin skogsstadga, eller redan då de kanske ganska l h g t dessförinnan utbildade en sedvana och ett system av regler förvården av sina allmailningsskogar, kunnat anlita hövitsmannen, funktionärer som redan funnos i tredingarna, till vissa av de uppgifter det gällde.
TröghboPagh synes ha ytterligare n å g o t a t t saga om l-iövits- mannen. Det stadgas att hövitsman, varnarnan och syneman skola ha vissa förmaner, som ersättning för sin möda: vamaman och syneman skola ha dubbel andel i mulbetet, hövitsmannen 1 sin tur dubbelt mot varilaman och syneman.' och e n rnotsva- rande förmån hade de vid skogstakten.' Nu ar det sarskilt stad-
gat om möjlighet för envar delägare och förmånstagare att under bestainda former mot ersättning avstA från sin ratt till Arets bete.Qet framgår klart av stadgandet, att detta ar något extra-
i TBH >(X-XX!. TBM, s. 33, rad 4-6. s TBH XXVIII. TBM, s. 34, rad 20-21.
TBH XXI-XX!I. TBM, s. 33, rad 7-13 Det ar viktigt att detsamma icke
särskilt nämnes i fråga om körslorna. Det kan icke gärna bero på att det ansetts innefattat i formuleringen: lzotudzvznn, varizanznlz oc synanian eglzen swn j ako som
I 48 Sven Ulric Palme
ordinärt, omgärdat som det ar av garantier för de ~ v r i g a del- ägarnas ratt, i det att dessa åtnjuta en preferensklausul: tre- dingsboarna ha i första hand rätt att lösa sig till de sålunda ut- bjudna andelarna till ett fastställt pris av s örtugar per svin, och först om ingen intresserad tredingsbs anmält sig fick lotten erbjudas till någon utomstående, t , ex. någon som bodde i en av de andra tredingarna, och ilu till den högstbjudande. Det ar viktigt att samma regel härvid lag gällde för synemän, varnaman och hövitsman. Också i vad angår skogskörslorna har stadgan sarsltilda bestämmelser om avyttrande av andel eller av de pro- dukter, som togos ur skogen: delägare och förmanstagare kunde avyttra sin ratt i årets körslor, men endast på tredingsting och
till tredingsbo. Mas fanns alltså ingen möjlighet att avyttra denna rätt
till
utomstående, t. ex. någon som bodde i de andra tredingarna.'" Däremot förutsattes det som normalt att en del- ägare eller förmånstagare redan då han for ut ur skoge11 med sitt lass sålde produkterna, som han tagit ur skogen, till vem han ville: i det fallet stadgades i mellersta tredingens ofta något mera utförliga redaktion om en särskild kontroll av det han huggit, medan det som delägare eller förmånstagare huggit för eget bruk fick föras direkt hem till hans gård.11Stadgans ordalag på tal om funktionarernas förmånsratt till mulbete jämställer i viss mening den vanlige bonden och menig- hetens förtroendemän, även hövitsmannen:
aghir huar sinom Iuth radha sliikt a mail som a man vtan vernaman och synomen halfuo mera bondom oc howdzman werilarnannom ok synamannom halfuo mera."
Stegringen
bonde
-
varnaman och syneman
-hövitsman
1j skipan. Dessa ord galla endast proportionen mellan den vanlige bondens och de olika funktionarerilas andelar. Det ar att observera att det därmed. heller icke finnes ett i stadgan fixerat pris för den outnyttjade ratten, så som fallet är med bestämmelserna om utbud av outnyttjad lott i ållonbetet.
TBH XJIViI-XXVIII. TBIVI, S. 34, rad 13-18.
TBM, s. 34, rad 4-9.
Hövitsmail och husabyman "49
proportionen I : z : 4 sker socialt sett på jämlik fot. Varnailzan-
nen och synemannen sattes således mot bonden, men de varo dock otvivelaktig; bönder, ocksi de.
Då
farefaller det knappast rimligt att antaga att 1-iövitsma11nei-i heller varit mycket annat än en bonde, socialt och ekonomiskt. Dessa stadganden få sin naturliga förklaring om Inan antar, att han varit i viss mening bondens och landbons jämlike, en företagare inom jordbruket. Men i böter har ban som konungens ombud lyft dennes andel.Under sadana förhilianden synes det vara ett rimligt anta- gande att alla de f8rmånsberattigade fuilktionarerna varit tre- dingsboar. De ha då varit företagare inom jordbruket, och de 112
som sådana haft ett direkt intresse i allmänningsskogen, och
som regel l-ia de Ltunnat utnyttja den givna förmånen fQr egen rakning - för sina svin och till sitt behov av brailsle och av bygg- nadsvirlte. För varnamani-iens och synemannens del är detta också eljes otvivelaktigt. De voro tredingsbönder, fastän i en tillfällig förtroendestallnii-ig. Det intressanta ar att detta i sa fall galler aven hövitsmannen: ocksa de ha varit tredingsboar osla företagare inom jordbruket.
En motinstans kunde möjligen anföras. Man kunde saga att de sarskilda förmåner, som tillkommo hövitsmannen, intet annat varit an en avlöningsform - ett satt att avlöna en utifrån kom- imande funktionär genom att medge honom en förmån iii na- tura, som det var möjligt att realisera. Mot ett sådant antagande talar dock att landskapsratten, så rik p å stadganden om ambets- mans och funktionärers avlöning In natura eller genom del i böter, i ajvrigt intet känner om en avlöningsforin av detta sär- skilda slag, eller ens om någon liknande. Man Itan icke endast på detta lagstalle grunda en uppfattning om avlöningsformerna i det gamla samhallet som eljes saknar stöd i kallorna, och det synes svårt att försvara åsikten att d e m a avl~ningsform skulle
ha
varit för Sröghbolagh exklusiv. Avgörande synes då vara det förhållande att enahanda regler gällde för syneman och varna-150 Sven Ulric Palme
Det ar av vikt att ett motsatt antagande skulle ha orimliga lionsekvenser: En hövitsman, som icke vore tredingsbo och som icke kunde i egenskap av företagare inom jordbruket som regel själv utnyttja den i stadgan medgivna förmånen, hade varit nöd- sakad att varje betessasong genom utbud å tredingstinget för- sälja sina andelar. Han hade vidare varit tvungen att deltaga i avverkning och körslor, ty därvid lag kunde han utnyttja sin förmån endast genom att, kommen utanför tredingsskogen och efter vederbörlig kontroll, sälja produkterna, ved och virke - något som skulle ha varit orimligt betungande om han bott utan- för häradet, ja, kanslie i en helt annan del av landskapet.
Endast för den sista av de uppräknade funktionärerna, doma- ren, har Tröghbolagh intet visst besked att ge. Domaren före- kommer endast i ett stadgande, om boter för honom vid förfall. Detta stadgande Överensstämmer icke med vad som säges om förfall för P-iundaresdomaren i Upplandslageils rättegångsbalk: Nu komber ey domare till P e r skal domzri a Pingi werce. thingx then tid11 thet e r ok annzr
beer.
werin bapir halz böte iij öra ellir saklösir. cer hwarghin P e r . witi forfall sin medh twem bötin bapir pre markcer. ellr mannom l3 witin forfall sin. hwar b e s em e p twem mannum. ok sialfwer han pribi."
Skillnaderna äro, som synes, stora, men ocksa likheten. Vik- tigast ar skillnaden i bötessatsen. Den ar ett avgörande hinder mot antagandet att det har skulle galla hundaresting. Det miste galla tredingsting. O m domaren ar en av hundaresdomarna, skulle darmed en viktig förbindelselank föreligga inellan Trögh- bolaghs system av funktionärer och Upplandslagens.
Hövitsmännen i Trögd ha varit tre till antalet, en i varje treding. Det synes Övervägande sannolikt att de varit tredings- bor, envar på sitt håll, och således jordbrukare. De ha haft andra
l 3 TBM, S. 38, rad 3-5.
Hövitsman och husabyman 15
'
åligganden an dem, som skogsstadgan ger upplysning om, och dessa andra uppgifterha
varit det som konstituerat deras stall- ning. Vilka voro de da?III
Den ende
f
orskare, som ställt frågan, har givit ett undvikande svar: Tr~ghbolaghs hövitsman ha haft samma uppgifter som Upplandslagens lansman.' Det är skäl a t t t a upp saken till för- nyad prövning.Upplandslagens länsman har på en gång varit konungens ämbetsman och en bondemenighetens funktionär. Den sist- nämnda egenskapen träder i förgrunden t. ex. då Iansmannen inkallar hagnadssyn vid försummelse i gärdsling, och har Iigger likheten med Tröghbolaghs åIlonstamma, med syneman och andra delar av proceduren,
a
öppen dag:Nu kan e n garbzer nibri liggin pa skulu granner lensmanni til sighie. lnnsrnan skal g a r b e syn til iizempne. a. Pingi skal bön syn ncernpnaes. ok
beii
ma syn a t webiae löso n a e m p n ~ . sum til k i ~ r i r. .
.'
Men också skillnaderna äro påfallande, ja, de dominera bi?-
den. Vad det har galler ar icke åIlonskogen utan akern, och pro- ceduren ar icke årligl den aktualiseras endast vid försummelse, och på initiativ av den som blivit förfördelad. Man kan säga att likheten nellan den i Upplandslagen stadgade proceduren och
övervakningen av illonskogarna i Srögd väsentligen Iigger däri, att bondemenigheten fått anlita en kunglig funktionär för viss angelägen uppgift, som eljes lag utanför den kungliga ratts- sfären.
Ty man kan icke gärna saga att det ar som bondemenigheter- nas funktionär länsmannen skar upp konungs b ~ d k a v l e , ~ för
P
-I LUNDBERG, a. a., s. 51: »Det framgår icke med säkerhet, huru många hövits-
mannen i Trögd voro. Hövitsmaiiilen i TB hade samma uppgifter som länsman- nen i UL.))
UL VB 6 : I.
1 5 9 Sven Ulric Palme
talan på tinget,' utser viss nämnd,' kallar tinget hem till en tredskande,-talar för tingfall,' på tinget uppmanar bönderna till fullgörande av
brobyggnadsskyldighe'E,"
ar närvarande vidhu~rannsakan,"a~söker,'~ uttager vissa sakören
"
och medverkarvid skatteuppbörden." %mmanställningen visar att den före- slagna överensstammelsei~ mellan Tröghbolaghs hövitsman och Upplandslageils länsman icke ar särskilt påfallande, aven om den är möjlig: man skulle i Upplandslagens bestämmelser möta länsmannen i dennes huvudsakliga ambetsiligganden, medan Tröghbolagh endast skulle omtala deil speciella funktion som ålåg länsmannen just i Srögd och i avseende på allmännings- skogarna. Det kan tilläggas att likheten icke ter sig mera påfal- lande heller om man utsträclter undersökningen till de ~ v r i g a
13
Svealagarna. Och då blir det avgörande att länsmannen icke, så långt han uttryckligen nämnes i Upplandslagen, var en före- tagare inom jordbruket och som sådan bosatt inom det område, dar han utövade sina offentliga funktioner. Så var det däremot, om slutsatsen ovan ar riktig, med Tröghbolaghs hövitsman. Och mot antagandet, att länsmannens i Upplandslagen stadgade ålig- ganden inom en del av lagens jurisdiktionsområde, Trögd,
helt
eller delvis skulle ha överflyttats på en lokal funktionär, har man allt skäl att värja sig. Hövitsmannen i Tröghbolagh och
T.ex. UL MB 5 : I . UL ME 17: I, med tillampningsbestammelcer UL PgB g: I, 3. "L PgB 3: pr. UL PgB 4: pr. UL VB 23: r . U i MB 47: pr. l o UL PgB 7 : pr, 8: pr. UL BgB 6: I . l2 UL KgB 10: 2, 8, 10.
'"n sammanstaIlning av Svealagarnas uppgifter om lansmanilen hos E. HJARNE,
Rod och runor, Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundets i Uppsala ärsbok 1946, s. 45 f . Se i den äldre litteraturen särskilt C. G. MALMSTROM, O m centrali- sation, Embetsmail och Lan i Sverige under Medeltiden. Tidskrift f. Litteratur
Hövitsmail och husabymail
I53
länsmani-nen i Uppiandslagen kunna icke ha varit samma per- son, de ha icke haft eris en likartad ställning i sanehallet, och deras uppgifter ha, så långt det framgår av stadgandena i Trogll- bolagh och i Upplandslagen, icke Överensstämt.En annan hypotes skall här uppställas och prövas: Tröghbs- Haghs hövitsman ar komngens bryte eller landbo gå en h ~ ~ s a b y och som sådan identisk med Dalalagens husabyman, och S8r- hållandet mellan Sröghboiaghs laövitsrnan och Upplandslagens länsman är
-
med de skillnader som betingas av skillnaderna i samhallsutvecklingen för Upplands och Dalarnas del - det- samma som inellan I-iusabyman och länsman i Dalarna. Hypo- tesen ar dess mera värd att prövas, som den gör det möjligt att mera an förut precisera husabymannens uppgift inom Dala- lagens jurisdiktionsområde och att sarsltilja flere skeden i den kungliga adininistretionens utveckling mot detsystern som mö-ter i Upplandslagen,
För att fixera utgångspunkten för en följande järniörelse mellan lagarna är det nödvändigt att precisera de skäl, som
- oberoende av denna jämförelse - tala fOr att Sröghbolaghs
hövitsmän varit konungsbrytar eller konungslandbor på Trögds husabyar. Det är främst det rent numeriska förhållandet: tre hövitsman, i var sin treding,, sammanst5llt med att det faktiskt funnits tre husabyar i Trögd, en i varje treding, nämligen Husaby-Srögd [nu Kungshusby], Husaby-Gismark (nu [Kungsvallby) och Husaby-Sjutolft.'* Och därtill kommer att det synes övervägande sannolikt att hövitsmännen i Srögd dels varit företagare inom jordbruket liksom tredingsbönderna, dels ocksa haft stallningen som funktionärer i
samhället,
aven utan- för de särskilda uppgifterna i samband med mulbetet och skogs- täkten. Allt detta kan ju med rätta sagas också om konungs- brytarna, främst sådana vi känna dem från Götalagarna: ko-'", SCHUCIZ, Upsala öd. Uppsala Universitets Arsskrift 191.1, Program 2,
=
54
Sven Ulric Palmenungs bryti i Västgötaratten, konungs soknare i Ostgötarätten. De ha ursprungligen varit förvaltare på konungens gård, och de ha i den egenskapen fyllt också vissa offentliga funktioner.'" Man kan förmoda, ehuru det icke ar bevisligt, att vad lagarna innehålla om konungsbryten och dennes funktioner endast ar rester från ett skede med ett mindre rikt utvecklat administra- tivt system an det som eljes möter i dessa källor. Sainhällets förändring har gått snabbt, och de funktioner, som konungs- bryten till en tid kan ha haft, ha i så fall snabbt övergått till andra funktionärer.
Det ar nödvändigt att just här fixera det aktuella forsknings- läget i vad avser husabyarna. Tidigast tilldrog0 sig husabyarna forskningens intresse för den betydelse de hade i det gamla samhällets administration: de ingingo i Uppsala
öd,
utgjorde rent av själva kärnan i Uppsalaattens gamla gods.18 Med det stegrade intresset för det aldsta svenska rikets statsfinansiella resurser och kamerala organisation följde tanken att själva ordet, appellativet och ortnamnet bzusaby, Hzuaby, åsyftat det för hela bygden samfällda visthuset, konungens skattelada, direkt om- talad i ledungsratten i Upplandslagens kungabalk:Nu skal skipwist u t g j o r ~ s . ok. j. kunungx wistehus föres. Nu skal malmr w e r E fore harnpiiu hwarri. ok en fore attungi hwarium. slikiii attonx mzen wilize t a k e
.
. ."
Husabyn var gården, dar konungens visthus 15gJ1s och ko- nungens bryte på husabygirden hade bland annat uppgifter vid skatteuppbörden - det ar sannolikt dessa som avses med vad
P
-'' HJARNE, a. a., s. 30 f f . J. ROSEN, Kronoavsöndringar under äldre medeltid. Skr. utg. av Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund 46 (1949)~ s. 7, 71 f.
16
H. SCHUCIC, a. a., s. 4, 36. ROSEN, a. a., s. 71.
l
' UL KgB 10: 2.
0. LUNDBERG, Det forntida Uppland och havet. Svenska Turistföreningens Arsskrift 1915, s. 94. E. E L G Q ~ I S . ~ , Ullvi och Götevi (1947)~ s. 77. E. HJARNE, a. a., s. 40 med anm. 3. C. I. STAIILE, Om riar aldsta jordebok (Vårfruberga klosters godsförteckning). Namn och Bygd 36 (19483, s. 134 ff.
Hövitsman ocli husabyman
155
som stadgas om länsmannens onqbud i ledungsrättens kamerala stadgan$eil.lgTill
uppgiften måste också ha hört att bevaka sliatteladan och uppbörden. Men Iikisabyarna ha otvivelaktigt varit verkliga gårdar, stundom har det varit en gammal Tkirra- gird, en av huvudgårdarna i det system av storbondgårdar soix fanns i det äldsta sarnhallet, lsngt före Biungadömet och riks- bildningen.'' Konungens bryte på lirisabyn har varit en f6re- tagare inom jordbruket, fastan han varit det på sin herres vag- nar.Nyligen har emellertid en forskare genom en h & r ~ e n o m f ö r d analys sökt göra troligt att husabyarna, ätminstone inom vissa delar av det svenska området, tjänat militära andamål - att t e ingått i eller rent av utgjort en väsentlig del av den territoriella försvarsorganisationen. Det skulle här ha gällt bäde det yttre försvaret mot krigiska grannar, det inre försvaret mot uppro- riska menigheter och militärt polisiära ~ p p ~ i f ' c e r . ~ ~
Den analys, som givit det resultatet, utgår endast från de kända husabyarnas geografiskt strategiska läge. Den ar redan därför starkt hypotetisk. Träder rnan närmare till saken, yppar sig genast en avgörande motinstans. Denna kan lämpligen fram- föras med utgångspunkt i de östgötslia busabyarnas forment strategiska läge. Det heter sålunda att en fiende skulle stöta p i en eller flera husabyar, vilken vag han än koin till Ostergötland: landvägen genom bergsstrackningen i linjen Kolmården-Tive- den, där husabyar Pigga vid de viktigaste passen och vägarna, sjövägen in i Bravikeil eller Slätbaken, där Vikbolandets husa- byar ha bevakningsuppdraget, sjövägen över Vättern och in i Motala ström, där F-Iusbyfjöl i Brunneby socken möter, eller landvägen söderifrån for att återigen möta husabyar, antingen
19 l z n s r n a p ~ r
. . .
zllr hans wist vmbub, UL ICgB 10: 2.'
O Se ett lackert exempel på en gammal Suna-gard, scm blivit platsen för ko-
ilungeils listhus, STAIILE, a. a., S. 133 f f . O m Tuna-gårdarna se t e x . G. FRANZEN, Sverige. Nordisk Kultur 5 (193~3, s. 135 f.
156 Sven Ulric Palme
de tre husabyarna utmed Emån eller Husaby i Skatelöfs socken
i Kinnevards härad på vägen mot Växjö.'"
Till detta kan anmärkas, att de framkomliga, ur militärt strategisk synpunkt lämpliga infallsvagarna till Ostergötland voro identiska ined de vanliga sjövagarna och landvägarna - de strak dar handeln gick fram. Det ar en viktig iakttagelse att det fanns husabyar utmed alla dessa vägar, men det har icke i och för sig nigot med en tidig försvarsorganisation att skaffa.
I
själva verket ligga alla de husabyar, som dragits in i bevisningen, var för sig som centruin i en bygd. Husabyarna i Ostergötland visa genom sitt läge endast att husabyorganisationen gällt hu- vudbygder och huvudvägar. Detta hindrar ju icke att husa- byarna i krig och orostid kunnat bli militära förläggningar och stödjepunkter. De måste ha blivit det redan därför att konungen dar kunde lita till en viktig ekonomisk resurs, skattespannmålen, och därför att husen, bland dem själva skatteladan, kunde ut- nyttjas till förläggning.
Frågan ar i detta sammanhang av vikt, darför att de särskilda funktionärerna i Trögds tredingar haft namnet hövitsmin, och det är obestridligt att detta namn i allmänhet haft militar karak- tär: de flesta hövitsrna~z i nordisk medeltid ha fört ett militärt befäl, och om man får se det svenska Izövitsnzalz som en över- sättning av det latinska capitaneus, gäller satsen även för det latinska ordet och för allmänt europeiska Vore den framställda förslagsmeningen om husabyorganisationens militära karaktar riktig, skulle redan namnet hövitsnzin styrka identiteten mellan Tröghbolaghs hövitsmän och Dalalagens husabymän. Men i verkligheten får tanken p5 en sådan identi-
2 2
STEINNES, a. a., s. 66 ff.
23 K. F. SODERWALL, Ordbok öfver det svenska medeltidsspråket (1884-1918), s.v. Izovuds mtzn. C . Du CANGE, Glossarium m e d i ~ et infimze latiilitatis (1883- 1887), s.v. capitaneus. Att capitaizeus i la.tinska diplom från nordisk medeltid står för Izövitsnzan behöver icke i och för sig betyda att ordet hövitsnzaiz bildats efter det latinska capitaneus.
Hövitsman och husabyman
I57
tet stöd också av uppfattningen att I~usabyarna varit platsen för konungens visthus, hans skattelada. Skatteladan behövde icke endast ett lås, den behövde också bevakas." Man kan kalla denna bevakning för ett polisiärt åliggande eller ett militärt. Den distinktionen har icke varit klar för 1200-talets svenskar. Men att konungsbrytarna i götalandskapen haft polisiära dig- ganden jamte andra ar utrett.'"alalagens husabyman ha bl. a. haft till uppgift att mottaga brottslingar till förvaring.'" Tanken ligger då nära till hands atthusabymannen i Trögd kallats hövitsmän just därför att de, liksom andra husabymän, haft befälet över en vaktstyrka. Själva namnet hövitsmin fogar sigdå till raden av de skäl som i och för sig göra det sannolikt att Tröghbolaghs liövitsrnän varit konungens brytar på husabyarna i Trögd.
Nog av, från denna utgångspunkt till själva ställena i Dala- lagen och Västmannalagen och till de tolkningar som givits dem.
Förhållandet mellan länsmannen och husabymannen i Dalia- lagen har behandlats av en rad lysande forskare i äldre svensk samhällshistoria. Två skilda äsikter föreligga. Den ena åsikten ar att länsmannen och husabymannen äro identiska. Dct galler två olika namn på samme funktionär." Den andra äsikten är
att länsman och husabyman varit tvenne skilda funktionärer.'"
"
O m den fiskaliska h&rdheten efter de stäende skatternas infösande och reak-tionen mot dem, se G. HOLMGREN, Namnet Ladulas. Saga och Sed 1952, s. 4 1 ff. Denne förf. har velat i konung Magnus Birgerssons vedernamn iterfinna arrest- liset, som fogden satte för bondens lada. I l u r Ilarmed an förhållit sig måste den uppburna skatten i konuilgeils visthus, skatteladan, sjal~fallet ha förvarats under lås.
HJARNE, a. a., s. 30 ff.
'"L IlgB 5 : pr, MB 5 : pr. Se iledail s. 162 f.
H . HILDEBRAND, Sveriges Medeltid 2 (1898), s. 102 f . A. HOLMBACK och E. \VESSEN i Svenska Landskapslagar 2: I (1936)~ s. XXII.
'" C. J. SCHLYTER i Glossarium ad corpus juris sveo-gotoruin ailtiqui (18773,
s.v. Husabyman. MALLIST-ROM, a. a., s. 274 ff. SCHCCK, a. a., S. 6. A. HOLMBACK och
158
Sven Ulric PalmeForskarna ha icke tvekat att beteckna förhållandet mellan länsmannen och husabymannen som dunkelt." Iletta karak- teriserar m4handa snarare forskningslaget, och man skulle icke ratt förstå denna ovisshet, om icke mot bakgrunden av en byrå- kratisk fiktion, att det är arbetsuppgiften, gärna rent av instruk- tionen, som karakteriserar ämbetet: samma arbetsuppgift, samma instruktion, alltså samma ambete, låt vara under olika namn. Och en sådan fiktion kan leda vilse, om man glöinmer, att kallorna, i detta fall landskapslagarna, ofta förtiga mycket av det som är karakteristiskt för ett ämbete: lagarna aro icke att jämstala med instruktionen i ett modernt ämbetsverk, ocl-i
vad
de meddela om ämbetena i det gamla svenska samhället ar många gånger endast vad som direkt sarnma~zhanger med ett enda konkret rättsfall, andra gånger endast vad som har intresse ur den exklusiva synpunkt, som varit vägledande vid lagredige- ringen, t. ex. intresset för jorddelning och handel med jord, för arv, för sakören. Men icke heller denna, rent källkritiska syn- punkt räcker harvid lag. Den måste gå hand i hand med en sociologisk uppfattning av de byråkratiska funktionerna och med försök att socialhistoriskt gruppera de olika funktiona- rerna, såsom då man finner det Övervägande sannolikt - för att ta ett exempel - att hövitsmannen i Trogds tredingar socialt sett ha hört till jordbrukets företagargrupp men att de sain- tidigt måste ha haft funktioner som sociologiskt uppfattade icke i första hand ha hört till bondemenighetens kommunikations-Nu går emellertid icke heller uppfattningen, att länsman och husabyman ha enahanda uppgifter, att uppratthålla. Man har att konstatera att länsmannen och husabymannen i Dalalagen
'' ~ ~ A L M S T R ~ M ~ 1.c.) HJARNE. 1.c.
30 Om har berörda principfrågor se t.ex. S. U. PALME, Byrakratien som histo-
riskt problem, Scandia 1949, s. 58 ff., och dar s. 59, anm. I, anförd litteratur, samt J. Dowo, Control ii1 Human Societies (1936) passim, och T. T. SEGERSTEDT
Hövitsmän och husabyman f 59 visserligen i några fall Ila funktioner som förefalla att vara
31
identiska. Bägge omhändertaga t . ex. brottslingar. Bägge föra talan.3z Bägge ta emot ed." Men det finns ocksa skillnader. Dessa äro av två slag. Dels fullgör länsmannen p i tinget en uppgift som endast mellan tingsterminerna namnes för husabymanilens del.3i Dels iiro de bägge funktionärernas befattning med juris- diktioneil på tinget i ett avseende klart olika: länsmannen iir
25
åklagare, han för fram vittnen, han överbevisar genom eder, men han sammankallar icke ting. Ting sammankommer :på rätt tingstermin och tingsplats, enligt ~edvan2.n.~' Husabymanr-,en däremot är ensam om att i vissa uppräknade mål sammankalla extraordinarie ting: om konungens budkavle korniner, om en tjuv blir tagen på bar gärning, eller om en man blir överrasltacl hos en annans hustru."
Detta Ilar man nu uppfattat som en och samma funktionärs olika iligganden, endast växelvis anförda under det ena eller det andra namnet. Att en sadan tolkning ar sprikligt xöjlig gör den naturligtvis icke i och för sig sannolik. Man skall v: ~sser- ligeil icke hejda sig inför att se samme funktionär nämnd under olika nainn, så som länsmannen i Dalalagen än kallas liins- man, ä11 soknari." Men namnet soknnri användes da endast i den egentliga betydelse av nåklagaren, ))lagsökaren, ~ i l t m ä t -
" DL DjB 5: pr, 15. Det s8enare stallet liar wndi s k i ~ l soknnris elln husuby iiznnz. A t t sok~znri ar identisk med länsmannen står utom tvekan. - Vidare DL PgB 5: I, samt DL PgB 6. Sistnämnda ställe är det enda av de har iberopade soin nämner länsmannen ensam, icke som alternativ till husabymannen.
" Länsmannen: DL ME 20: I . Husabymannen: DL MB 23. " 3 DL MB 20: I, IlgB 13: pr.
31
T.ex. nyss anf. stallen om mottagandet av ed: till bestämmelsen om edgang inför husabymannen mellan tingsterininerna har i PgB 13: I fogats en bestam- melse om edging vid tinget efter anmalari hos länsmannen.
3' DL MB 16, dar länsmannen uppträder under beteckningen socknnri. DL MB
20: I, 27, PgB 4, 5: pr, 16.
36 DL PgB I : pr. DL PgB I : I .
I 60 Sven Ulric Palme
ningsman)), icke om länsmannen i dennes övriga funktioner. Här erbjuder sig alltså icke en parallell till de förutsatta växel- uttrycken Iansman - husabyman.
Det intressanta är nu, ur metodisk synpunkt, att forskarna tolkat övriga lagställen om länsman och husabyman med ut- gangspunkt i uppfattningen, att de bagge orden i nu diskuterade stadganden faktiskt äro vaxeluttryck - nagot som det dock återstår att göra troligt. Det är metodiskt riktigare att koncen- trera undersökningen till de stallen, vilka göra det möjligt, antingen att särskilja två olika funktionärer, länsmannen och husabymannen, eller att bevisa, att de äro identiska. Utifrån det resultat, som så n&, får man sedan undersöka, om den givna tolkningen passar också för de stallen, som ensamma Intet besked kunnat ge.
Det har med all ratt anmärkts att tanken på identitet mellan Iansman och husabyman icke låter sig förenas med ett stadgande om häktning då någon tre gånger i följd tredskas med utinat- ning :
wrekir 'pribiu. hawi kunungs laensman oc hwsaby man. oc domara wald 'pzn at fanga oc. i. kunungs haepto at föra.38 Alla de tre uppräknade funktionärerna kunde var för sig, så ar meningen, taga den tredskande i häkte. Stadgandet !örut- sätter möjligheten av att utmätningsmannen vid upprepade misslyckanden nödgas begära vad vi skulle kalla handräckning för att häkta den tredskande men att denna handräckning, som var bradskande, fick begäras av den funktionär som fanns nar-
mast till hands: länsmannen eller husabymannen eller en hun- daresdomare. Stallet är klart bevisande: länsman och husaby- man ha icke varit i d e n t i ~ k a . ~ '
Detsamma galler om ett par andra stallen. Ett handla. r om sammankallande av utmatningsting. Det ar alltså en annan del av stadgandena om utmatning:
--
39 DL BgB j: I.
'
Hövitsmän och husabyrnäil Y 61 ])a n ~ i n p n i s bing heern til bondans tolf men inep husaby manni ella nokorum lzensrnanz swei~."
Icke heller detta ställe kan gärna förenas med tanken på
identitet mellan husabyman och länsman. En sådan växling i uttrycket for en och samma person såsom själv handlande och såsom den dar skickar en underordnad att handla förefaller icke rimlig, eftersom stadgandet klart har karaktären av en inskränk- ning, jämfört med laga ting, där både domare och länsman, husabyman och länsmannens svenner uoro närvarande."'
Det är dessa ställen som avgöra saken. Sedan det alltså blivit fastslaget att länsman och husabyman varit tvenne skilda funk- tionärer, är det tid att analysera
de
övriga ställena, de som tycktes förenliga med tanken p& identitet. Frågan blir: huru dåförklara de delvis uppenbart näraliggande funktionerna?
Tvi
möjligheter erbjuda sig, dels att länsman och husabyman varit verksamma vid skilda tidpunkter, dels att de varit verksamma inom skilda områden. H u r förl-iiller det sig darmed?
Nyss åberopades ett stadgande om edgång inför husabyman-
13
nen mellan tingstermiilerna. Detta stadgande förbjuder må- hända icke att l-iusabymannen tar emot ed också på tinget. Men det ar skal att lägga märke till tidsbestämningen: Pingnrii'rum
nzellan. Och så ar det tid att se närmare p i ett a n n a t a v de
nyss berörda stadgandena, om extraordiniira ting. Det lyder: Millan DiilgariTpi Da maghu aei husaby men Ping suman kalla. vtan kunungs budskapir combir .i. land. eila jjiufwnr warba taknir. ella man wardir inni takin inep annars hustru
. . .
Hwilikin hwsaby man Ding haldir. wtan firi pzssum mal sum fyrra Er rnelt. böti
bres
markir. . ."
Har finns samma tidsbestämning, och nu ar det icke lai~gre tal om en funktion, som husabymannen kanske kunde ha att
" DL PgB 5: pr.
" En annan mening i denna tolkniilgsfraga hos HJARNE, 1.c
43 DL bgB 13: pr, S. O. S. 159 med anm. 33-34. DL bgB I : I .
I 62 Sven Ulric Palme
fullgöra i samband med ordinarie ting. De bägge stadgandena äro att sammanställa. Husabymannen skall vara verksam mellan tingsterminerna, som i Dalalagen voro tre.15 Men detta gäler endast de sarskilda funktioner, som de aktuella stadgandena
ioner. avse, icke husabymannens övriga funkt'
Hur förhåller det sig då med omsiidet? Också på den frigan
f &
man svar i det nyss anförda stadgandet. Med ratta har man fast upprnarksanlheten på att husabymannen dar förekommer i flertaisform,husaby
men, och av det dragit slutsatsen att husa- bymannen varit flere, medan lansmannen alltid nämnes i entals- form." Iakttagelsen är slående, men dess räckvidd är större an man förmodat.I
sch för sig Itunde detta betyda att alla husaby- mannen tillsammans-
vilka de nu vor0-
hade rätt att inkalla extraordinarie ting. Men stadgandet talar också om straff för den husabyman som självsvåldigt inkallade extraordinarie ting, och har står entalsformen lawsabyman.
Redan detta gör sanno- likt att flertalsformen varit att förstå nhusabyrnännen, envai. inom sitt distrikt)).Men vilket var detta distrikt? Tingslaget i Dalalagen var uppenbarligen tredingen."
Av
detta förhållande har man dragit slutsatsen, att just tredingen varit husabymannens distrikt.'" Slutsatsen ar icke helt bindande. Ställena om tredingarna som tingslag galla lagting. Men det ar en rimlig förmodan att extra- ordinarie ting hölls tingslagsvis.Bevisningen för att husabymannen haft självständiga befo- genheter mellan tingsterminerna och att en husabyman varit verksam inom varje treding kan utbyggas.
Det var icke endast extraordinarie ting lausabymannen skulle hålla mellan tingsterminerna. Han hade också skyldighet att ta
4 5 DL PgB I : pr.
4 E HJARNE, I.c.
47 A. HOLMBACK och E. W E S S ~ N i Svenska Laildskapslagar 2 : r, s. XXVI.
HJARNE, 1.c.
Hövitsman och husabyman 163 emot och i avvaktan p i rannsakning och dom hôlla
a
häkte vissa grova brottslingar vilkas brott icke föranledde extraordinarie19
ting.
Västmannalagen innehåller ett stadgande, som nara överens- stämmer med stadgandet om husabymannenis extraordinarie ting i Dalalagen. Det lyder:
Fore paemma malom ma Iznsman bopcafla op skzra Mot conungs brewe. ~ l l ~ r ccnungs bop. warpr stolit i bygg~irie. warpa drap gior. d l z r man inne takin mep annars ~ 0 1 2 0 . ' ~
Med ratta har man menat sig här återfinna en rest fran d d r e västmanlandsk ratt." Västmannalagen hade ju upptagit Upp- landslagens täta tingsterminer, och det fanns icke längre plats för extraordinarie ting. Men då ar det li~tressantatt se, att rat- ten att inkalla dessa extraordinära ting legat hos länsmani~en.
Men i Vastmannalageil är det hundaret som ar tingslag, och
det är lansmannen som enligt lagens egen terminologi ))hal-)) ting var sjunde dag på hundarets ratta tingsplats och som p5
tinget nämner hundarets nämnd och fortsättningsvis dar fullge- 5 2
rar som konungens man. Parallellen länsman-hundare, husaby- man-treding styrkes av denna jamf~relse. Men parallellen ar
icke fullständig. Det var dock länsmannen som
höll
laga tre- dingsting enlig"calalage~a. Parallellen ar giltig endast for de extraordinarie tingen.Ännu är det m ~ j l i g t att träda verkligheten något litet när- mare. Man har pipeka-t att husabymannen i Dalalagen maste vara en länsmannen underordnad fuilktionar. eftersom B-iari i ett nyss anfort stadgande 53 jamstalles med länsmannens sven."
""DL MB 5: pr. Det stadgas icke yttryckligen att detta gällde just mellan tingsterminerna; men det ar eo ipso klart att så förhållit sig.
VmL PgB j.
51 A. HOLMBACK och E. WESSEN i Svenska Landskapslagar 2 : 2 (1936)' s. 176.
52 VmL PgB 1-2. Man jamföre en lang rad stadganden i Upplanslagen, t.ex. om
iedungsrattens lcznsmaper fove hundaii allu, UL KgB 10: 2 .
j3 DL DgB 5: pr, s. o. s. 161. j' Senast HJXRNE, a. a., S. 41.
164 Sven Ulric Palme
Argumentet ar måhända val mycket färgat av en senare tids byråkratiskt hierarkiska ordning, men det får galla för vad det kan. Mera konkret framstar husabymannens sociala stallning genom jämförelse med ett annat stadgande om rattskipning mellan tingsterminerna, också det i Vastmannalagen. Det heter i dess tjuvaflock:
Nu can han stiela msllan biilgariba. calle pa soman granna oc nagranna. E l l e r hamno m e n sina. gange op a han t w ~ g g i a manna witne. oc g i o r ~ hanom Piufs r&. ~ f t e by som fyr E r sact. .. oc hafwe lzensman zngon wizorp a t quzelia
bondan om.""
Också har föreligger en rest av ett aIdre rättssystem, att datera till den tid man i Vastmanlands lagsaga hade endact några f å tingsterminer." Men det galler ett ännu mera ursprung- ligt skede i rattsutvecklingen, jämfört med det då länsmannen kunde i vissa angivna fall utlysa extraordinarie ting. Har stad- gas ett mera suminariskt rättegangsförfarande, som ligger själv- hämnden nara. Det ar bondemenighetens första försök att ge- nom rättsliga former, med grannars och nagrannars hjälp, er- satta sjalvhamnden. Vad som har intresserar ar att rattsförfa- randet sker inom bygdens slutna krets. Man hade icke möjlighet att halla en ogärningsman Eangslad till tiden för nästa ting, kanske nara ett halvår. Och detta mera summariska rattsförfa- rande lades i handerna på bygdens folk, på dem som Eunnos till hands.
Det ar frestande att ordna dessa olika rättsliga förfaringssätt
till en serie från den rena självhämnden till ett system med C i
lagting och dessemellan ett summariskt rattsförfarande i bygden, småningom avlöst av extraordinarie ting, tills rättegångsvasen- det slutligen reformeras och man börjar hålla ting med korta mellanrum. Men det ar heller icke denna sekvens, sam erbjuder
'
j VmL MB 2 6 : I.
Hövitsmän och husabyman
fis
störst intresse. Ett så jamnt utvecklingsförlopp är snara-st agnat att egga till tvekan. Men ger det icke eftervärlden en av de dock ganska sällsynta möjligheterna att se tillbaka till det svenska rikets och det svenska kungadömets allra äldsta tid,d i
den centrala statsmakten, kungamakten, avtvingar det gamla bonde- samhället stycke efter styclte av dess självständiga jurisdiktion? Mot denna bakgrund ter det sig förklarligt, varför just husa- bymäilnen i Dalalagen hade att inkalla extraordinarie ting: de voro bosatta inom tredingen, de funnos till hands, dem kunde man omedelbart lita till, medan länsmannen bodde långt borra, kanske icke ens inom hundaret. Och detta styrker det i och för sig sannolika sambandet mellan husabyinannen och de tre Imsa-byarna i Dalarnas tredingar: Husaby, Tuna och K ~ ~ ~ a r b e r ~ e t . ; ' ~ Denna utredning, som på många punkter endastpreciserar
och sammanställer vad sons tidigare sagts i ämnet, gör sannolik att Dalalagens husabymän varit konungens brytar eller landbor på husabyarna, en i varje treding, och som sadana fått en rad funktioner i samhället, delvis siirpraglade för gammal västman- ländsk ratt, såsom i vad gäller de extraordinära tingen, andra mahända lika dem som konungsbrytarna haft i andra landsdelar. Satsen ar tidigare uttalad," men den har ocksii blivit bestridd." Man har efterlyst ett sakligt samband mellan husabgrinanneiis uppgifter enligt svealagarna, med den karaktäristiska koazcen- trationen till rattsslivets område, och den mera vardagliga, delvis rent agrara verksamhet, som kännetecknar götalagarnas bryte - sa redan i dennes namn. Det ar detta sakliga samband soin 1x1
erbjuder sig, genom hövitsmannen i Trögds tredingar, också de med
all
sannolikhet konungens brytar eller lalidbor p i husa- byarna och som företagare inom jordbrultet helt inordilade i~-
5 ; SCHVCK, a. a., s. 7 f .
5 8
MALIVISTROM, a. a., s. 274.
5 W ~ : < ~ x ~ , a. a., s. 40: »Varlien läiismannen eller husabymannen uppträder enligt svealagarilas vittilesbörd i sakliga sammailhang, som med nigon egentlig sannolikhet kunna leda tanken pk ursprungliga brytar.))
r 66 Sven Ulric Palme
bygdens liv - fastan troligen också, som själva namnet antyder, bärare av militära eller polisiära uppgifter.
Den frainstallda hypotesen, att Trögds hövitsman och Dala- lagens husabymän äro identiska, har kunnat underbyggas. Och därmed har ännu en iakttagelse lagts till de många som styrka att bygderna från och ined Trögd i öster till och med Akerbo i väster, Fjadrundaland, Vastmanland och Dalarna, tillsammans bevarat, eller åtminstone ännu vid tidpunkten för lagarnas redi- gering röjde spåren av vissa särdrag i de offentligrättsliga indel- ningarna och funktionerna, vilka icke längre klart framträda i Tiundaland och Attundland 6 0
-
samtidigt som dessa tidigareiakttagelser samfälltge ökad tyngd ii: den bevisning för identitet husabymän-hövitsmän, som Liar framlagts.
Sven
Ulric Palme
'
O E, H J ~ R N E , Svedhiudh. En kommentar till Snorres skildring av Sverige. Namn och Bygd 1952 (1953)~ S. 1 1 6 ff.
