Iiielertraktatens tolkning och tillämpning. 207 Bans Forssells kritiska granskning av hans 1889
huvudarbefe Den svensk-norska unionen. Pontus Fahlbeck förklarar i den artikel, han i Statsvetenskaplig 'Yidslirift 1900 ägnar Kielertralitatens artikel I V - ocl1 det ä r o m den hela
striden r ö r sig - strideii o m dennas betydelse »vetenskap- ligt setf avslutad)). Alin, som kategoriskt bejabar det förra alternativet, h a r enligt Fal-ilbeck avgått med segern. Samma
Klelereraktatens
tolkning
oeh tillzm~nlng*
mening uttalar ock en nara frände till Hans Forssell i den nekrolog, han i fJol agnade Otto Varenius. O m ocliså tvek- Dis$ussionen kring Kielertraktaten hade sin llögkon- samt erkanner l-ian, att den Alinska skolar1 » u r strikt for- junktur under förra seklets sista år, närmare bestämt 1889 me11 och dokumentarisk synpunkt ägt de starkare slralenD 1.-1899. Efter unionsupplösningen 1903 h a r det i Sverige Då den omdiskuterade traktaten har igen tages upp till varit nästan tyst o m densamma. Reservationen betingas av behandling med hänsyn till så val innebörd som tillämpning, Varenius9 låilga uppsats i Historisk Tidskrift 1931, b e n h n d ar det grund av vunnen Övertygelse o m att den Alinska I<ieltralitaten, dess genesis. I Norge h a r m a n ej i lilia h'% tolkningen a r i grunden oriktig. Den rätta lösningen ligger grad förlorat intresset för det omstridda aktsecket. Fri i ett bejakande av sist angivna alternativ. Den var redan nämna Aall u n d Gjelsvik, Die norwegisch-scliu.dische Cnion, långt före Alin lämnad av Rydin i hans 1863 utgivna arbete ihr Bestehen ihre Lösung, Halvdan ILohts till hundra- Föreningen emellan Sverige och och har sedan på ett $rsjubileet utlromna arbete: 1814, Norsk Dagbok hundre sar i stort sett lyckligt sätt hävdats av Forssel] i hails redan om- efterpaa, och sist det arbete av S. \Volleb=k 1928, soni för- talade debattinlägg av 1893, benämnt Fjärde artilieln av freds- anledde Varenius att efter en palls på tre decennier det traktaten
i
Kiel d. 14 jan. 1814, en rätfshistorisk kontroll- ämne, $ villcet han i yngre å r i mästaren Alilis spår hurud- analys samt av norrmannen Aubert i hans posthurna sakligen anlagt juridiska synp~inkter, till föremål för en ingå- av 18w9 kallatSerges
folireretslige Stilling. Ett upprepandeende realfilologisk undersökning. av argun-ient, son1 presterats av Rydin, Forssell och ,kubert, Det intresset för Kielertraktaten h a r rimligen kan dock icke vara nog för att motivera en 1 1 ~ uppsats i sin orsak däri, att den, h u r u m a n än ställer sig till fi-8gan ämnet. Forfattaren tror sig fastmera genom självsiändig om dess @]tighet före 1905, i vaqje fall efter detta 51. saknar ~ l p ~ ~ a g g n i l l g och nya bevis kunna försvara, att han sällar al] politish aktualitet. Den, som nu igel1 tar UPP den sig till den redan stora skaran av Kielerfredens uttoll.iarea behandling, måste bereda sig p$ ett vida mindre auditorium DartiIl kommer, att h a n i mindre vasentliga stycken avvi-
än det, selrelsl;iftets uttolkare kunde pårälina. Svirt ha ker fran de sistnämnda tre forskarnas uppfattning. t. o. m. vara att få ens ett vetenskapligt auditorium a
lyssna. I den mån det ä n n u självt h a r personliga lninn I.
av unionen, torde det alltjämt lcänna leda vid u n i o n s ~ r o b ILielerfreden, vilken som bekant avslöts mellari Sverige men. >jer betyder dock, att det rent juridislia tolknings Och Danmark den 14 jan. 1814, intager på
sa
sätt en sär-- slrall E a r g e enligt traktaten lyda under Sver Nils Forssell, Otto T'areniuS ocii de svensk-iiorska uilioilsproblemen, ges rike eller blott under Sveriges konung? - allses ha få h r d i s k Tidskrift 19-1-0 s. 68.
Fredrik Lagerroth. IGelertraktatens tolkning och tillampiiii~g. 209 bland svenska fredstraktater, att den icke betyder Ofvivelalitigt avslår darmed Danimarks, resp. Sveriges vare sig enbar territoriell vinst eller enbar territoriell för- riken sina rättigheter till resp. Norge och Pommern, men lust för vårt land. Det är en bytestransaktlon, den handlar icke därför att Iiung och rike sliulle i traktatsprål< vara i om, i det svenska Pommern utbytes mot Korge. F61jdeil den grad synonyma med rarandra, att rnan salilöst kan därav har blivit, dels att en rad artiklar i traktaiien svara utbyta det ena mot det andra, såsormn man i en naturskild- mot varandra - art. IV mot art.
VII,
art.V
mot art.VIII,
ring kan utbyta »växt» mot »ört» och »varg» emot »ulr»,utan art. VI mot art.X
- dels att andra artiklar s, a. s. i samma därför akt respektive liungar äro statsrättsligt och folkrätts- giva analoga bestämmelser beträffande den danska ligt lika befogade att göra dylika avtradelser med bindande avträdelsen av Norge och den svenska avträdelsen av Pom- Braft för all framtid. Omnämnandet av efterträdarna är merno E n rad olika redaktioner föreligga särskilt av ovan- onödigt men oskadligt.namnda mot varandra svarande sex artililar l. Den mest Annorlunda förhåller det sig, 11ar resp. kungar namnas
ändringen a r den, som företagits i den f6r Xor- såson? de, till vilkas förman avtradelseil sker. Intet hinder ges avträdelse konstitutiva art.
IV.
Det Br o m denna änd- finns för att resp. kung finge det avträdda omradet under rings innebörd, meningarna, som nämnts, särskilt g& i sar, rent personlig rättstitel. Patrimonialstater, som helt äro i i det Alin och hans skola vilja till ett rättsligt minimum sin harsliares hand, existerade Icke blott i Grotius9 ailriu reducera vad man tidigare ansett grundlägga en radikal olik- liögst aulitoritativa folkrättsliga arbete utan ocks& i den poli- het i fråga om den rättsliga stallning, som tillämnadesNorge tiska verkligheten Iångt fram i nyare tid, om ocliså icke i ocli Pommern i deras förening med resp. Sverige sch Dan- så outrerad form som under inedeltiden. Primogenitur- och odelbarhetsprincipei~ hade ju långt om Jange vunnitP Det kan vara skäl att först efterse, vad de mot var- seger Europa utöver. Men för tanken att fursten var ett
andra artiklarna IV och VII skulle inneburit, om de organ åt riket Tar m a n ännu på många håll främmande, i i den redaktion, de h a i det första svenska utkastet, synnerhet ilar det gällde välden, som sammanbragts av he- och det med avseende sa ra1 på avtriidelsens subjelit som terogena beståndsdelar. Om så val den österrikiske kejsa-
dess dativobjekt. ren som den preussiske och den sardinslie konungen gäller
Enligt Iiämnda utkast, som liksom senare utkast och vad Jellinek säger 0111 den medeltida landsherrn, att han
den definitiva textel1 är skrivet på franska, renoilce S. 34. mus verschiedenen Rechtstiteln eine Mehrheit Territo- le roi de Dannemare, resp. S. ?II. le roi de Snede tant pour rien l~esass, die trotz der Gemeinsamkeit des Herrschers beine elle q ~ i e pour ses successeurs au trbne el aii royaume de innere Gemeinschaft bildeten)) l. Vad sådana herrar i krig
Dannemarc, resp. Suede irrevocablement et a perpetuité en förvärvade tedde sig som ett personligt förvärv, med villtet faveur de S.
M.
le roi de Suede, resp. Dannemarc et de ses de kunde göra vad som passade dem. Var en samman- successeurs au trone et au royaume de Suede, resp. Ilan- smältning med deras forna besittningar avsedd, uttrycktes nemarc tous ses droits et titres sur le royaume de Nol'- det @rna S;, att fursten skulle besitta området med den för wege, resp. le duclie de la Pomeranie Suedoise. hans hus gallande troilföijdsordningen. S a r det gällde av-trädelser till ett så relativt homogent rike som Frankrike, 1 Avtryckta blaiid bilagorna till Mins i texten omliämnda bok »D rars l i o n ~ l l g jii iven var konung av Navarra, förklarades
--P
sveiislr-iiorska unioilen)). De aktstycken, för vilkas vidkommande i det f0
jande ingen särskild lianvisniiig slrer, aterfinnas Iios Alin. Jellinek, Allgemeine Staatslehre, Zweite Auilage s. 391.
Fredrik Lagerroth. Iiielertraktatens tolltniilg och tillämpning. 211 uttryckligeii - så b i d e i Westfaliska, Pyrrheneiska och var så fallet vid en ~~illliorlig avtriidelse av det slag, som Risj\vijkfrederna - att det avtradda området skulle irikor- möter OSS, då i Utrechtfreden »la succession de la Gouronne poreras med kronan Frankrike. Ibland finner man också d9Espagne el des Indesu tillerkännes »Son Altesse Royale de bestämmelsen o m avträdelse av område från furste till furste
kompletterad med en gränsdragning m e l l a i ~ deras lander. Bland fiirstar, som ägde mer än ett rike, befunna sig Typiskt nog benamnes därvid ofta ett rike med en plural- 1814 just den elle av de kontrahenter, som avslöto Kieler- beteckning: les etats de S. 11. E r i t a n n i q ~ ~ e , du roi de Prusse, traktaten, nämligen konungen av Danmark, som utom över de Pologne, de Sardaigne, les departements de la rep~ibliclue kungariket Danmark-Norge rådde över hertigdömena SIes- franpise. I Wienerkongressakten förekommer doel;, att ~ r i g och Holstein med annan troilföljdsordning än Iiunga- Preussen betecknas som Preussen eller konungens av Preus- ri]tet~. För högstdensamme bör det därför icke ha varit sen monarki och att ett avträtt område förklaras skola före- ilågot egendomligt att en konung erhöll en besittiiii~g, som
rias med denna. Hertigdömet J?7arschau förklaras skola ej föll hans konungarike till. Det bekanta »iC!ageskiftet»,
förenas med ryska riket genom sin författning. avslutat 1'76'7 i form av en provisorisk traktat mellan »Ihro Av det anförda torde framgå, att frågan avträdel- Rönigl. Maj. zu Dänemark, Norivegen etc. etc. und Ihro selis dativobjekt icke ligger så enkelt till som Alin föreställer h y s e r ] . Maj.? von allen Reussen etc. etc.» i uttalad avsikt sig. Furstetiteln ger icke utan vidare besked o m till vilket av främja 'sämjan mellan det danska och det ryska riket rike det avträdda området skulle höra hän. Stundom hade -se art. X - överför den dittillsvarande storfurstliga ande- den vinnande fursten intet rike, åt vilket han var organ. len av Holstein »an Ihro Königl. Maj. zuin immerwähren- Han a g d e en rad arvlälider. Vad vi kalla Österrike heteck- den Eigent~iin)) mot att grevskapen Oldenburg ocli Delmen- riades som »la mais011 d'hutriche)). Hans liejserliga och horst överflyttades på alla ryssars storfurste. Att därmed kungliga apostoliska majestat var därtill kung av dock icke det danska riket tillsliyndades någon vinst blev Ungern ocli Böhmen. Med vilken av sina ))stater» skulle om icke förr klart, då storfurst Paul, hunnen till mogen han införliva Istrien och Dalmatien, när de i Camp0 For- ilder, i sin ratifikation av 1773 forlilarar sig ha »c&de et miofreden avträddes till »S.
M.
l'Empereur, Roi de Hongri et transporte en pleine propriete notre dite part au duch6 de de Eoheme». Rinlligtvis fick en sådan furste träffa sitt va! Holstein avec ses dépendaiices a S.hl.
le roi de D a i l i ~ e m ~ r e efter eget skön, o m icke som i Rijswijkfreclen ett område et de Xorwege et a ses descendans males ainsi qu'A toutetill Regi ut comiti Palatino eller i Wienerkon- la maison royale de Dannemarc dans la successioll mascu- line)). i Pommern införa agnatisl; tronföud skulle tyd- och kungliga apostoliska majestät i hans egenskap av konull Iigen utan sarslrild anvisning stått Fredrik VI öppet, därest i Böhmen. Det området kunde ibland vara s genom tillägget sses successeurs au trdne et au r o i a u m e
stort, att det gamla territoriet icke kunde assiiliilera det me de ~ a ~ n e r n a r c ) ) Iiongelovens agnatisht-kognatiska tronföbd
a
sig. Sa var fallet, när i Utrecht 1713 den katolske konunge-
vad icke var en självklar sak - stipulerats skola Ila gil-tighet även för Pommerll.
seurs 1'Isle et Boyaume de Sicile)). Konung av Sicilien blev Att Sveriges och Danmarks riken komma i besittning sedan den titel, varmed hertigen av Savoyen framtradde av Norge, resp. Pommern följer icke av cessions- och renun- inför världen. Tydligen kan man icke i ett dylikt fall saga, tiationsformelns redan citerade partier. Hade traktatens för- att de( nya territoriet avträddes till det gamla. Än mindr fattare så ansett, hade han icke kompietterat mom. 1 med
F r e d r i k Lagerroth. Idielertraktatens tolkning och tillämplling. 213 ett m o m s 2 och t. o. m. ett mom. 3 l. Om i traktater, som gissa sig till meningen. I<ielerlraktatens centrala bestäm-
Sverige ej a-\.slulat, en avträdelse till f ö r d m för visst r n d ~ e r @Ila atniitistoile i sin första redaktion
sa
stora rilies suverän uppfattats såsom utan vidare gällande också listislin anspråk, alt m a n kan vaga taga dean på orden. "r Imans rike, i fall d a r h a n blott h a r ett sådailb, kan detta Iionsekvensen av att Xorge och P s m m e r n införlivas intet betyda, när det galler ett land, som under en serie med resp. Sveriges och Daiimarlis riken bljr att dessa ]gil- freder utbildat en egen schablon för avträdelser. Det ligger ders författningar skola galla ocliså fGr dem, 1809e n TJ~SS, under sista årl-iundradet alltför bitter nationell års för Norge ocl-i Kongeloven för Pommerila Detta tradition baliom art. IV och VII. Formuläret är fast och dock. endast under förutsättning av att inga reservationer färdigt i Fredsilishami1sfreden
"
SSBval 1 denna som i &ler- gjorts till förmån för en viss rattslig sarställning. s å d a n a fredeai i dess äldsta gestaltning blir det f ~ r s t i ett mom. 2 lia elilellertid gjorts fös Yorge i art. lT och för Ponlmern i]<lart, att de avträdda områdena skola tillhöra icke suveränen art. VIII. Den förra reservationen h a r doek knappt ilagot utan hans rike. »Ges baillages, eraabrassant la totalite Iionliret innehall att anlinyta till, d å det gallei- det narva- d u royaume de Nor\v&ge - - - appartienclront désorrnais rallde, utan staller i den äldsta srenslra redaktionen i utsilit en tohite proprieti. et souveraineke a u royaume de Suede et ett iterupplirande av norrmännens gamla rättigheter lui restent i ~ c o r p o r é s ) ) , heter det i art. IV imom. 2, och orden privilegier; därmed sliulle det löftet infrias, Sveriges konung upprepas i art.
\'II
mom. 2 endast med utbyte av de norska i traktat av 1813 givit Englands on1 all möjlig respekt »poeir mot de pornrnesslia provinserna. Till tryggande av le bonheur et pour la Iiberte du peiiple de Noiw&ge)>. en s i d a n inl<orporerings varaktighet lovar slutligen resp. Reservationen Lill förmaii för Pommeril ä r - också i den lioneing i m o m a 3 bad@ för sig och sina efterträdare och för första svenska redaktionen - Iiortare Illeil oclisa m e r påtagmhelcP riket - m a n observere, h u r u de tre etapper, i vilka lig, i det den anknyter till ,)droits, liJ.,ert&s et privileges,
va
följt avtradelsen, till sise ånyo bringas i erinran - avstå tels ~ ~ ~ l ' i l s existent actuelleineilt)). Att därmed ausagos defran
vidare anspråk p i de avträdda områdena och löser lioiititutionella aliterna av 1810 och Hi1 torde ha teit sig dessas invanare fran den trohetsed, de svurit resp. krona. 1clai.t med detsamma, ehuru dessa först i deil definitivageilomtänlita och systematiskt uppbyggda gi.0 te~kell uttryckligen omilarnndes. Då sagda aktstycken gåvo Kieleïfredens cessions- och renuiltiatioilsformh. Varför el1 klassvis vald pommersk lantdag en ~ i d s t r ä c k i lagstiftnings- ds vid deras tydning fasta uppmärlisamhet vid traktater, och beskatti-iingsratt, måste m a n saga, att Pommerns in- som äro utformade på en höft och lämna åt lasareim att k o r ~ o r e r i n g i Danmark sliulle fått föga betydelse 1.
1 Se och jfr Forssell a. a. s. 6. ett tidigt stadiiim, S; tidigt, alt den danske urider- v i l l llkotroversen mellaii Liliii 0 ~ 1 1 Forssell r ö r a n d e föregående srellsba l-ia~ldlaren kammarl-ierre Bourke icke hunnit få del av den cessiol,s- o c h renurltintiolisforn~ler vill jag icke annorledes taga ställlling all
urspr~lngliga lydelsen liar n u i art. I l r m o m , 2 ti]jsliyn- a t t jag förlrlarar, a t t »ril;e» s t r u k i t s i formelns början, clärföl- a t t d e t ansetts
vara onödigt, tt d e t ä r ))riket», som i sista h a n d tillgodogör sig landför- dan av Karl Johan med den svenske underhandlaren fri- b l i r j u k l a r t geriorn s e n a r e inltorporeiingsbestämmelser.
q E x e m p e l el1 'lålig avträdelseformel föreligger i deil av Alin, Fjerde Se ocll j f r C. G. H:s allmalan av a r b e t e n a r Aubert ocli yilgrar artilrelrl a f Fredstralrtaten i I(iel s. '73 ff. avtryckta \%'ienerko~]gi.essal~ten, där Nielsen i Hist. Sidslir. 1891 s. 3 3 ff.
det heter, a t t Iionungen av Preiisseii a v t r ä d e r till h. m. lioilullgen av det Se ~ T a i . e l l i ~ s , Iiieltralitateii i Hist. Tidskr. 1931 ss, 139, 142, 1 5 7 , förenade konnngaril<et Storbrittannien och Irland, Iionung al. Hannorer med Varenim' undersökniiig liar f ö r mig h a f t deil betidelseii, a t t [len "isa,., a t t full äganderatt ocli sureräriitet vissa tyslta områclen. Att det a r i sin senare för upl~fattilil?g »förargliga» uttrgcl; i tralrtaten iclie l<urlna hortförlilaras egensirap lian f å r omr5deria f r a i n g i r ju alls icke av texten. daimed, a t t de f a t t Iivarsta soin relilcter a r el, ä l d r e redaktioii,
Fredrik Lagerroth. Iiielertraktateils tolkning tillämpning. 215 herre \yetkerstedts hand en ändring införts, som häver deil H så son1 man varit om en logiskt
genomför- parallellism mellan Norge och Pommern, som i förstone stra%$ periodbyggnad -- utbytt »royaume de DannemarcD mot iakttagils.
om
de norska stiften heter det n u ))appaiiien- SJ'ilonJ'men »roi de Dannemarc)). Man kan säga, att dront d , ~ ~icl;e nau royaiime de Snede)) utan ~ ~ ~ ~ i ~ ))h ~ on1 Norge slculle få utgöra ett eget liungarike inen i under- S. g. le roi de Suedea, ocll i stället för »et lui restent incor- ordnad ställlling visa
\'is Sverige, detta bäst liulliiat allgespor,is))
sages
det: ))et formeront u n rQyaUme ii celui 'enom el1 upprepning av »royaunle)i med el1 adversatii, kon-de SuedeD. Enligt den uppfattning, Som tidigast framtratt junktion emellan.
i deii vetenskapliga litteraturen, tillerkännes x o r g e härigenom ViIitigast är0 doek de positiva invändningar, som liunna eil surergli ställilii1g vid sidan a r Sverige, med villiet det göras mot Mins resonemang. Det ä r icke nog med art, förenas i en jäinliliiieteiis princip grundad iinion. Enligt IT, sasom Forssell säger, €!nligt Alin stadgar »icke det,
~ l och hans skola är förändringens innebörd betydligt i ~ den för ögonen innehåller, utan jämnt upp det, som bevis. mindre x o r g e &ulk, förklarar Aliiis lärjunge Iigen darur blivit uteslutet)) l. Trad den nu ordalydelsen
))icke inrangeras i det allmänna s~ensl<Zi förvaltningssyste- har att saga ger en förnuftig mening och denna ]<unde nlet såsom ett antal iiyvunna svenska provinser atan ~ l i g ö m rait @'ila ha uttryciits annorlunda a n som sliett. tt an- ett administrativt Ilelt för sig med n a m n m lionungarihe, vanda ett uttryck, som kan m i s s f ~ r ~ t ; ~ och missför- om liggande Shleriges Iirona))
'.
Utbytet av stas9 om man tar texten på orden, är val docli en bra ))royaiime de su&de)) mot ))roi de Suede)) förklaras vara el1 mycket Större försyndelse än att använda samma ord i t v ialidring, föraiiledd av ändringen i efterföljande p i varandra följande satser
'.
Meniligen ä r att Sverige och ett nytt ))royaiime» insatts i texten, Ilar m a n s& Norge sliola under samma konung, son1 ju redan tidi- sig nödgad det .royaurne)), soni tidigare stod där, gare i historien varit fallet, och icl;e det senare riket under med det ))S. 1 . le roi», Stilistislra, icke ratts- det förra. Härvidlag är det dock Sveriges kollung, som liga ha föranlett den förändring, som enligt en aldre tager Norges tron i besittning ocl1 icl;e tvärtom. Iiar] x111 sklille den först tillämnade subordinationen blir Norges l<olluilg i BraR av vad man kallar poteiltieradmed en koordination. organställning. Därför Iran man dock icke säga, att
N~~~~
sägas, att den Alinska ul3pfatt- avträtts till Karl KIII personligen. Ett sådant uttruclc *ingen icae gr eller ens rimlig. E n viss prorillsiell ofrånkonlligen den föreställningen, att h a n sl<ulle
sjalvstyrelse var redan utlovad at ?.Toge i art.
v.
Skulle att Yara Korges konung även sedaii h a n genom denila vidgas ejler ytterligare tryggas, 'ar det natiirligt att abdil;atiOil eller avsattning - folkrätten räknar som bekant göra detta genoin en omarl>etriiiig av samma artikel. I aven med revolutionära omvälvr1ingar, om de ;stadlromma <lefiriitiua redaktionen innehiller art. 1' blott ett %'ftad effekt - upphört att vara Sveriges.mremot
ickelöfte att respel<tera redan existerande frilleter och privile@er, Forssell a. a. s. j.
medan i art. inryckts en hänvisning till hestämda kon-
'
A t t icke var s% rädd för vad Forssell ltallar kakofonifrarngar
a" stitutionella akter, nämligeii de redan omtalade av 18" att det i art. XXV Iieter »cess& par la cessions. sådant sklille under min 1811. Hade ina11 i art. I\. litbytt »roraume de Suede)) mo' sitaltid föranlett en l~änvisriing till ~ , a n d t m a i l s ~ ~ , Deil sreilska prosastilens
31. ))roi de Sueder, borde m a n viil ock i arim Det liail Ocltsa synas egendomligt, a t t 81ir1, som 5 Tvetterstedtsar sa
Rraniiti.ckt, ilar det galler o r d s upprepning, ej fiIlner riagot stötalide i a t t-- - ''lt under förutsattiiing av a t t lroilung och rilre a r o syllonynler - samma
Fredrik Eagerroth. Iiidertraktatens tol1;ning ocli tillampiiing, 21-7 blott liail utan bör m a n säga, att Norges rike avträtts till ars unionsdokument, redan i förväg gemensam koileing. Ej Sveriges koiiung personligeil. Karl S I I I inträder redan ,jam- heller regleras den ordning, i vlllicen kungarna i framtidien likt Inom. 1 i art. IV uti Fredrik VI:s alla rättiglieter, sådana skola följa varanidra, genom ömsesidig överenskonimelse. de i arv i hans sol1 efter far alltsedan maliiuver- Korge får halla till godo med den konung, Sveriges ständer latelsen 1661, Ett mer personligt regemente ä n det, son1 utsett fem å r tidigare, och a r niir det gäller framtida arvs- ~ i ~ ~ g e l o v e n fanns
ej
i liela kristenheten. Koiige- följd, skyldigt att respektera den succession, som angives i loven fortsätter tills vidare att galla i Xorge endast med en av de svenska statsmakterna stiftad grundlag, 1810ars
S .den förändringen, att dess troiiföljdsordning ersatts av den O. Om denna icke längre blir tillämplig, måste vorge utan i 1810
ars
SO gällande. Däremot liornmer 1809 års RF vidare acceptera det kungahus, som Sveriges rikesr o r g e iclce rid . utom .ad betriiffar bestammelsen i 91 jämlikt den redan åberopade R F
S
94 utkora. Norge be-utkorande av ny konungaätt, i haridelse den gamla finiler sig efter den 14 januari i samnla situation vis j vis
1. Sveriges 1;onuiig skall utöka sin majit genom Sverige som den, vari det befann sig vis j vis ]Danmark
att till sin krona p i grund av n y rättstitel - man under den daiislia valmonarkiens sista tider. Bestämmelsen
lanlie Ilans kejserliga och kringliga apostoliska liiajestat i Kristian 1V:s Norslie Lov: den, som Darlmarlcs råd och eller Son Altesse Royale de Savoie - lägga en iiarslc. adel välja till Danmarlis lionung, den sliall ock vara ];onung det iiya sltall assimileras med det gamla ar i Norge gäller mutatis mutandis igen 1. Norge
Ilar
bliviticke avsetL sS\:eriges rike fbi. iIöja sig med den l a l a k t ~ i l l v ~ ~ t , formler föreliomma ytterst litet å de m e r :ii 50 sidor ~ lagriat s t sina i ~
den vaïalitiga föreningen Illed ett annat rike innebär. Hgrslca artrycli, och de tala till förmån för den uppfattiling, som jag havdar, ~ö~ över detta får det ej. Den frailska lioiistruktionen med det mig a r tolkningsfrågan en rättsfråga, som måste ses mot bakgrund. determinativa proriominet ,jcelui» insatt som vikarie för ))le Att beteckila den viiiiiande parten med suveraile1ls narnli
ar
naturligt, d a det galler patrimonialvalderi, sidaria som de t ~ s l t a , som harsliaren innehar Ined esl rorailine» ställer p i ett pstagligt sätt det av de norska sorts pritrat rattstitel. Då det galler sådana riken som ~~ ~ocll ~K k~ ~~ i~ k- ~ stifieti f o r n e r a d e 1;iincarilret i paritet med det svenslta. land för a t t icke tala o m Sverige, förekommer d e t icke gfiriia "tail a t t en
Rike som rike förtidligaiide iippgift o m det avtradda områdets framtida öde lamnas. ~~~k~~
att ö~'erhuvud n a m n a fursten som mottagailde part får
oc~isa
anses ila a r -Fran likstfillighetsprinciperi ager doek e n påtaglig av tagit. Annu i d e freder, Napoleon som kejsare avslutat, allvandas avtradelse- h l i n egendomligt iiog icke accentuerad a ~ ~ i k e l s e r u m . Sverige formler likartade med dem, vi mött under Ludvig XIV, i den fred, Ludvig XT'lII, som ju var Frankrikes k o i i s t i t i ~ t i o n e l l ~ koilung, 1814 avslöt och Xorge h a iclie, sasom fallet var vid tilliiomsteii 1397 de allierade, talas om »la Francej), som den, vilken dessa tillerliaIlila
---- besittningsratten till Avignon etc.
I freden i Wien 1864 als&. ltuligeii ar
1 c n d e r förLitsattiling a v deil .&linska tolltningens riktighet blir regeriilgs- Dailn~ark alla sina rättigheter till Slesvig-Holstei11 etc. till ~tu,lgesl av preus-
f o r m e n giltig för Norge i kraft bestämmelsen i dess ingress a t t den sltall seil och kejsaren av Österrike men i preliininarerna till ~ ~ ~ ~ k f ~ ~ t ~ ~ f ~ ~ d ~ ~ ~ galla »för
svea
rilte t y u l l d e r l i g g a n d e l a n d e r ) ) . Intet teclien finns a\'står ))la Fraiice)j, n u republik, vissa territoriella rattiglleter till förman föra t t maii 1814 sökt på Norge tillimpa namnda Iclausul. ))l'Empire allemand)). I fredstraktaten 3 okt. 1866 art. 111 förltlaras: S.
9 ~ i l l av oliltheteli mellaii h l i n s uppfattning och mil1 ma l ' E m ~ e r e u r d ' a u t r i c h e consent i la réunioii d u royaullle ~ ~ ~ lvénitieii , ~ ~ d ~
-\,tterligare följande framhållas. För illin a r tolkningsfrågaii närmast en au ro'~aulile d'ltalie. - Vid studiet av frecistral<tater har jag för ~ ~X I V : ~ d ~ i ~ stilfraga. ~ i l l dess b e l ~ i s ~ ~ i n g avtrycker hail e11 r a d traktater från tiden för tid följt Henri T'ast, Les grands traités d u rigne de ~~~i~ SI\', paris 1893.
~ i ~ l ~ ~tillliomst, d a r i stor myclienhet siiveranens namn betecknar t ~ ~ l ~ t ~ t ~ ~ ~ f ö r ticle11 fr. O. med l i 6 1 deil stora Recueil des priilcipaux traités
staten. förbiser emellertid, a t t vad som i detta sammanhang a r be- d'alliance, de p a i s etc., som s t a r t a t s av Mr de JIarteils. se aveil F. W.
tydelse a r blott cessioiis- och re~lniltiationsformler ocli i s i d a n a av slial som G1lillan~, Di1)lomatisches Handbiich 1-11, Nördlingeil 185.5. i textell alifijrts egeiitligeil 1,lott [ten vinnande parteiis beilamlling. Sådaria Se hubert, Xorges follieretsiige Stilliiig s. 2 2 ,
Fredrik Lagerroth. Iiielertraktatens tolkning ocli tillämpning. 219 en flik av svet-islr lag. Va1 att märka lagger Sverige och Korge behöver ej lida på att enheten så starlit dock KieJertraktateil som sadan intet hinder för hävaildet av betoilas, att de utat fe sig som ett land eller rike. E n real- denna avvikelse fran likställighetens princip. Det ä r av de union Irolnrnier en förbundsstat nära, och denna ä r ju
svenska grundlagstiftarnas goda vilja allena som sadant alja förhallanden att beteckna som ett rike. &fan
far
ickeberor. av traktattextens författare begära alltför mycken konsekvens
Till för sin egendomliga tolkning av art. IV S h - i ordvalet. S a g o n sådan föreligger bevisligen icke.
I
art. ropar Alin en rad uttryck i andra artiklar av traktaten. DetXX
st- 1 och 2 appliceras »pays» på var för sig Sverige, gr dock klart, att dylika i förbigående gjorda uttalanden icke Norge, Darimark och Pommern.kLlnna h a gentemot klara verba formalia i den ar- Uti art. XX st. 1 framtriida norrmännen
sasom
under- tikel, Som för Norges framtida ställning allena ä r konstitu- såtar till Sveriges konung, som ju iii. en av de två ))liautes iiv. Eventuella motsägelser mellan centrala och perifera ~ L I ~ s s ~ ~ c ~ s ) ) , som däri omtalas.bestämmelser låta sig, såsom också försol<ts, iiaturligast för- Invändningen behöver icke tagas alltför allvarligt, I klaras på så att i d e senare ltvarleva relikter av den art. IV h a r uttryckligen sagts ifrån, att Sveriges lionung även åskådning, som möter i första versionen av art. IV. Förklar- ar Norges konung. Det kan då vara onödigt att i en följande ingen ä r icke avvisad som oriktig därmed, att den slutgiltiga artikel bringa i erinran, att den svenske Iiungen, n ä r h a n versionen a v art. IV visar sig yara utformad tidigare al1 de för av norrmännen kräver lydnad, gör det i speciell egenskap den Rgdinslia tolkningen förargliga bestämmelserna. Den av norsk konung.
ås1&dning, Kar1 Joban velat ritrensa, n ä r l l a ~ l gav Jvetterstedt Enligt art. XII förständigas norska ambetsmän att hålla anvisning på den i art. vidtagna rättelsen, k a n i alla f311 sig' till ))la puissallce accjbierante)), d. v. se »le roi de Su&de)), ha lcvarlerat som garnmal surdeg, när %'etterstedl och hans för utfående av löner och pensioner. Under förutsältiling medhjälpare utformade sekundära bestammelser, soin ratt- av deil Rydjnska tolkningens riktighet hade det dock9 nlenar upphovsman hade mindre intresse för och därför tydligen Alin, varit naturligt att de hänvisats till Xorges ägnade mindre uppmärksamhet.
E~
av de hakar, med vilka den R ~ d i i i s k a Också mot denna invändning Iian illvändas, att ingen tolkningen sliulle vara behäftad, lönar dock alltid mödan särskild anledning förefanns att efter bestämmelsen i art. IV ocll skall här företagas. Den reducerar motsägelsernas rack- särskilt framhäva, att Sveriges kollung också varxorges
vidd högst väsentligt. konung. Medlen fick den gemensamme konungerl andocli
u t i art.
xx
avses, menar Alin, rned ))&tal» och i art. av konsiitutionella hänsyn till sjtt svenska rilie utlirära av ~ ~ 1 1 1 med pays (sing.) lika väl Danmark med Pommern som sitt norska. Därav att den höge koiitraheiltens egenskap av SITerige med Norge. Någoil suverän ställning h a r saledes nybliven norsk konung ej särskilt angives kan m a n icke lil<,a litet tillämnats Norge som Pommern. sluta, att vid gäldande av Iönier och pensioner skulle förfa- Häremotma
följailde invandas. Eteslutet a r icke att ras anllor.luiada ä n vid arnortering av den statssltul- ))etat)) i art. XX st. 3 kan avse redan Norge ensamt. Om deil, som ))le roi de Sukde eii. sa qualite de souveraiii dL1 i)payS)) i art. ~ ~ 1 1 1 avser Sverige-Korge, så betyder det royaume de ?Jorw&ge» uti art. VI :tager sig i en uisträcli-Itnappast Iiagon avgörande vinst för den Alinska 1rdril<es- som svarar mot N o v e s folkmängd och resursel-. Blott teorien, som ju ä r e n den räknar med två kringarilren, låt så till vida bar Alin uti ifrågavarande stycke rätt gentemot vara det ena överordnat det andra. Likställigheten mellan Forssell3 som sistnamnda utiryck icke, som Forssell menar,
Fredrik L a g e r r o t l i Kielertraktatens tolkning ocli tillämpning. 22 1 han positivt till förniån för Norges statsrgltsiiga sjalvstandighet av rattslig natiir. Deil var så satt i hög
I
arte2,
som agnats åt kungl. pominerslca grad omaka, att Sverige agde men Norge saknade en kon- kammarens skulder, förlilaras nämligen, att ))S. bl. le roi de stitution- Den möjlighet förefanns, att den gemensainme Dannemarc comme souverain de ce duch&, garaliterar alla konungen h-Inde söka tröst för de inskränkningar, dendärtill Ilörande förbindelser. srenska regeringsformen pålade honom, genom att
sist anf&es liär det argunieiit, som torde anses va;.a hålla på den makt9 Iiongeloven gav honom i hans nya rike, det mest harkraftiga, nämligen att i art. x S ~ on] också blott och Norge annorlunda a n Sverige. Deii inöjligheten en passant uttrycket r]a cession de la NorwQe
a
la förefanns emellertid också, att han vid utövningen av sin får betecklla den transal<tioii, varigeiiom Norge förenas med iiorska konungamakt kiinde göra sig till \7erktggfor
svensjca sverige. bär detta otvetydigt, att Sveriges rike "l1 ilitressen. Berattigad som han var att styra N~~~~ i vad icke blott dess konung genom Kielertralitaten kommer i be- former han ville kunde lian vaba jusi de former, 1809 årsR~
sittning av Xorges rike? anvisade, svenslia statsråd i norska angelägenheter, uiae
Ej heller citerade fras behöver dock förkrossa en svenslcar till Lmbetsrnan i Norge, där infora svens~c lag ocli anhangare av den Rydinslca tolkningen. Ingen larer be- Överhurrid9 så långt Sveriges grondlagar assimilera strida, genom tral<taten en förbindelse kommer till 'jBe med sitt gamla l. S o q e s konstjfotione~la pas-
icke blott mellan Norge ocli S ~ e r i g e s konung utan sivifet gjorde det till ett ~ ä r n l ö s t offer för dylika stravanden mellan
xorge
Sverige. Det förra skall visserligen ej ocli berhvade det till god del de förmaner, andringen ieller lyda under (appartenjr) det seilare doch IV m o i n 2 var arsedd att bereda detsanima. S; blev åraga- vara darmed förenat (reunie) och det oberoende a v "la hringandet a v en norsk lionstitution ett conditio sine qiia dyiiastiska skiftningar. Sverige får, s å s o ~ n Forssell stark' non för uppratthållandet och genomförandet ar den jamlilc- framhäver, genom ~ r a l c t a ~ e ~ l en obestridlig ratt till el1 före- hetsprincip, varav sagda ändring g e n a a n d a s .
*iilg, som det sökt till tryggande a r sin fred '0 Samma
tanke torde föres\~ä\.a hubert, då Iian säger, att Sverige
ge-
IIen harmed färdiga tolkningen av gielertralctatenar
lCungahus fick rättigheter vis a vis Norge Att gjord eilligt den a r Alin själv accepterade regelil att en tral;- föreningen sliulle baseras på jamlikhet utesluter ej att den tat likasom en lag skall så vitt möjligt gr förklaras u r siggenom tvång. För deii passiva roll, Sorge Ve- ?ialv2. v a d de Iiandlande personerna efteråt sjalva sagt om lat vid åvagabringandet au föreningen, ger ordet »cession)' den
traktat
de avagabragt, lian naturligtris iclCe gallaett adekvat uttryclc. dess egen klara lydelse. Egendomligt vore dock, de
~j lieiler I<ielertraktatens perifera bestämmelser lämna missförstått vad de nedslirivit och undertecknat.
D~~~
ilagot aertligt stöd för Alins lydrikesteori. Den enda bättre förhåller det sig iclre
sa.
Deras ord äro förenliga från jämlikbetsprincipen, traktaten kanner, är den arf. Il', så tolkad som har skett.redan iigmnda av Aliii ej framhållna: de svenslca stander- Det vagaiide uttalandet till förinail för den
rias ratt att utse ~~~g~~ konung. Darmed ar docle icke för- dili-Forssellslca stalldpunltteii föreligger i Karl ~~h~~~ hrev
nekat, att föreniiigen inneslöt aven andra faror för Norges
'
Se "li jfr T r - ~ & ? e r s ailmälaii a r Aliris a r b e t e i jLiridisbt Arkivl' Lirge s. 1 fl: Jfr 1't~.diii a. a. s. 3 7 . 1 Forssell a. a. s. 21.
2 ~ ~ h~ ~ r g e s ~ ~follreretslige Stillil% s. t , 90. Alin, Art. 11' af Iiielertraktaten s. 101.
Fredrik Lagerroth. Iijelertraktatens tolliniilg och tillämpllings 223 till prins
ostar
omedelbart efter traktatens a17slutande; la Ur den danske kungens skrivelse till Norge om freds- Nonvege est rkuniea
la Sukde et forme Lin royaume sGparé slutet anför Alin Fredrik V1:s ord attIlan
aa~tradaet indkpendantN. Orden ä r o alltför lilara för att kräva någon »den sveilslie Ilrone de Bettigheder till Kongeriget xorge, tolkninge hlin kan heller icke bortförklara dem söker som vi arvede fra vore F o r f ~ d r e ~ , u r instruktionen för halls reducera deras betydelse bl. a. med hänvisni% till att de kommissarier, att dessa måste »ivzrlisztte Norges uafverge- i brev till ett barn. %len varför skulle m a n ut- lige Overgang under kongelig svensk Herredömme» ocll ur sig mindre korrel;t, ilär m a n skriver till ett barn? ett sista förmaningsbrev av juni 1814, att norrmännen böra var doek av vikt ritt prins Oscar, nu sitt »uden Vzgring ti~svaerge Sverrigs Regjering den samme femtoiide år, fick besked o m de principer, enligt vilka de Troskab)), d e förut svurit kungen av Danmark 1.
rilien sl<ulle förenas, som h a n e n dag själv skulle styra. Norges underordning under Sverige i den mening .Alin upp- ~ ~heter det i Karl Johans förslag l ~ ~ å k. nl:ts p r o l c l a a - fattar saken behöver docli icke ligga i orden. D ~ r o n a ) ) gr tian till norrmännen av den 22 jan. o m ]<ronprinsen: il est icke alltid, såsom t. O. m. Forssell synes mena, åtminstone anitnk des menles sentimens que nOuS a votre %ard et il nar det galler fralitater, synonymt med ))rikeD. utbytet av les trailsniiettra 5 son fils.
I
jämförelse hSrmed väger lätt, det senare ordet mot det förra a r j ~ a betingat av att rilietatt liarl Johan två år senare, d å fråga Var o m ersatining åt har en monarkisk styrelse och kan naturligtvis endast före- de ]andsdelar, som blivit lidande genom kriget i komma i fråga om monarkier. Ordet kan där emellertid
N~~~~ 1814, förklarar, att o m Norge blivit förenat med också betyda konungamakt, och så kan i har
sVerige på det sätt I<ielertraktaten föreskrev, kungen med vara fallet
"
.e två sista uttrycken : ))Kongeligt svenskt fri dispositionsraft ever alla till srenska statskassan infllitna Herredömme)) och »Sverrigs Regjeringr ge el1 viss anrisning norska statsniedel varit i tillfälle att u r denna gemensamma därom- Att norrmannen svärja Sveriges konulig trohet är kassa hämta tillgångar till n ä m n d a ändamål, men att, sedan e* konsekvens av att de norska stiften »appartiendront N~~~~ bli\?it ett särsl;ilt och oberoende l < o n ~ ~ n g a r i k e och a S.M.
le roi de Siiede)). Att svenskarna ocksåkungen svLirit att tillämpa norska grundlagen, det vore m - Norges Iionung trohet a r naturligtvis rilitigt, så till som turligt, att detta land allena lämnade nämnda mede1 efter 1814 den fysiske person, soni sitter På Sveriges tron, sägelsen mellan de båda uttalandena a r dock icke sa stor, bl. a- också a r Norges konung. Dock a r han det senare i i forstoile kunde synas.
I
brevet till prilis Oscar larföSd
a l det förra Och icke tsartom. Och ]ydnadsplikten kronprinsen omedelbart fasta ordalagen i r Lir Sveriges konung betingad av att denne iakttar i rege- 1816 tänker Ilan p; att före den norska grundlagens tillkomst ringsformell angivna Ii~ii~titutioriella former, medall s a m m a Norgeannu
icke agde någon egen rättslig organisation utan, plilit vis vis Norges liung a r rent personlig,sa
visst Som om det ändock ville leva, måste använda sig av svenska denne kan valja vad former for sin maktutövning honomstatsorgan. lyster- Den svenska kungamakt, norrmänileil tillsvidare äro
~ i l l styrkande av sin tolknings riktigliet åberopar hlin slcJ'ldiga9 ar deii personliga kungamakt, at villien 1809 till sist yttrandeli av de fördragsslutande parterna, ii's endast upplåtit några obetydliga reser\lationer 3 , J I ~ ~
~~~~~~~~k~ ocll Norges regeringar. Dessa om några hrde framhäver också Eniil Hildebrarid, som i föreliggande
val vara utslagsgivande? Se Alin, Iiielertraktateii S. 128 ff.
Se de olika i Svenska Akademiens Ordbok anförda betydelserna. 1 Se Alit], Kielertraktaten s. 127. Se Lagerroth, Det sveiiska statsrådets ansvarighet; scalldia 1939 s. 70 E.
Fredrik Lagerroth. Iiielertra!;tatens tolkning och till&mpniiig. 223 fall gör Ben bestämd skillnad mellan Sveriges krona och det dock juridiskt ofruktbart att efterfråga, villca former en Sveriges rike,,, att andringen i art. IV måste anses innebära e~~valdskonung väljer för sin maktutövning. Svårt är att åtminstone så mycket, att denna makt (Norge) autraddes förstii, huru Alin kan från sina egna utgångspunkter bli till- till konungen av Sverige, icke till Sveriges rike, represente- fredsställd, nar lian tror sig finna, att generalguvernören, rat av konung och ständer samt styrt efter 1809 och 1810 som sliulle vara att anse som svensk ambetsman i ett Sverige års grundlagar 1. Det hade varit sBäI att Alin besinnat sig L~llderordnat rike, befullmäktigades och instruerades i miIlis-
dessa ord av 1896, nar han 1899 nedskrev sin slutreplik teriell konselj. Om en del ärenden gälller, att det kunde
till Forssell. vara svårt att avgöra, o m de voro svenska eller norska. Då
vad Alin har att anföra f r i n de svenska statsmak- var mail alltid på den säkra sidan, om man iakttog Sveriges temas uttalanden utöver fraser av samma sjag som de n-s
citerade förtjänar blott att namnas, att statsradet, när rati- Större intresse knyter sig till iilnellåll och i filCationen av &lertraktaten d a r var före den 23 jan., fram- nämnda aktstycken. Redan i proklamationen ställer I<arl förde sill lyckönskan till kronprinsen, för det han
.
.
o »utfört SIII i utsikt en fri konstitiition för Norge. *knda tills ko-k * m:ts visa beslut a t t .
. .
tillvagabringa en länge l fl sk ad nungen efter hörande av folkets represerilanter hunnit giva utvidgning a\r Sveriges naturliga granser))'.
Orden ge ett juri- det en sådan och organisera landet i överensstämmelse med diskf onöjaktigt uttryck för att det svenska livsrummet an- den nya sakernas ordning, skall ge~lera]g~~vernören i sin senligt vidgats, i det iiya territorier lagts under del1 svenske person förena det högsta militära befalet med högsta mak- konungens spira. De kunna omöjligen tagas till intäkt för ten uti styrelsens övriga grenar. Tydligen art. I v för att de svenska i större utsträckiliilg an oval1 ögonen förklaras, trots det nu icke gärna några stilistiska framhållits ansett sig h a genom Iiielertralctabeil för- hänsyn kunnat göra sig gällande, i Karl Johans instruktion ~rär-irat bestämmanderätt över Norge. som generaliissinius, att »konungariket i\Torge blivit till oss Darmed vare nog sagt o m Kielertraktatens tolkliins, bide och våra efterträdare på tronen för evärdliga tider avstått den i och för sig riktiga och den, som lämnades av de samt nied Sverige forenat)). Formul$ret till den ed, general- rande själva. Det är nu tid att tala o m huru traktaten tillgm- guvernören skall avkräva norrmarinen, utgör en tämligen trogel1 kopia av 1813 års svenska trohetsed med endast den förändringen att »rikets ständers fri- och rättigheterD strukits. Varför har så skett, om Korges rike soin helhet var att be- 'Till den svenske Boiluilgens första åtgärder som norsk trakta soin svensk undersåte?koilung höra Litfärdandet av en a l den 8 febr.,
av generalgu\ernör och generalissim~~s samt fast- det svenska besittningstagandet av Norge blev,:tills stallandet av instruktioner för dessa. Alin söker med 1nFken intet, t? norrmännen vägrade ställa sig Bielertraktaten visa, att av svensk regeringsform föreskrivna formali- till efterrättelse. Till en del kan detta ha berott på att de teter härvid iakttagits och blir konsternerad, nar han finner? togo dess arkaiserande patrimoniala uttryckssätt på allvar 1,
att I"Oklamationeii icke kontrasignerats. I själva l'erket ar samtidigt som de vägrade att acc,eptera Fredrik VI:s förkla- ring a f t den penningsumma, han
i
freden mottagit av Sve-i ~ i l d ~ h ~ ~ , , d , E. Svenska statsförfattiliiigei~s Iiistorisl<a litveckling
s. 663 f. R ~ d i l l franlllaver i a. a. s . 36 skillnaden mellan ))med full 2 Se Alin, Cnionen, bilagor s. 10. o c * l äganderätt)) i folkr5ttslig och i statsrättslig meiling.
Fredrik Lagerroth. I~ielertraktater~s tolkning och tillämpning. 227
r.ge,
sklille någon för Norge. ILielerfreden bli omöjliggjorda l. Vis a vis det norska folket sjalvt harhade, födrlarade Carsten Anker på Siii Ilekanta ambassad nian däremot resonerat helt statsrättsligt, om icke natur- till Idondon, Litrocklige~i tillerkäiit kungen av Sverige wien- rättsligt- Norska folkets trohetsplikt var, sades det, inskränkt domsretten» till Norge, men det norska folket ville icke till Fredrik 111:s ätt, son1 om6jligen genom sin huvud- låta sig som ))saueri> l. Till dels torde det berott på man kunde tramsporlera Norges krona till utomstseilde.
att de lollrade traktatens ord o m »la cession de ]a Norwege Den vore nu, förklarade i nämnda församling professor
a
la Su&de» som Alin. »Danmarks ILonge.
.
-
haver s av- Sverdr~lp, hemfallen till det norska folket, som skulle veta $taaed til Iiongeriget Sverrig vori elskede Fzdreneland. Vi alt överlämna den till den, som det funne värdigast.ere blevne Slaver fremmed Aag», a r en ratt typisk Inför denna deklaration, som involverade det norska hjartesuck från en ]letryckt menigliet våren 1814 Framför folliets rätt att fritt från Kongeloven helt taga satt öde i allt var docli avgörande att nian alltid - mirabile dict~l egen lland, har Christian Frederik så mycket mera fallit till i en förening med det konstitutionella Sverige varsnade en föga, som ICarl SIII:$ utfästelser om en oJitrojerad författ-
fara för Norges frihet, som m a n ansett obefintlig under ning hade huilnit bli bekant och måste överbjudasa 1 ett
unionen med det
absolutistiska
Danmark. öppet brev av den 19 febr. förlilarar Ilan, att det norska~ ~ha dock l t icke frånkänt Kielertrak- folket i och med att det lösts från sin ed till ~ ~ ~VI d ~ i l ~ taten giltighet. Fredrik VI:§ tronavsägelse var ett rattsligt återf2tt - orden erinra o m en känd passus i ständernas
faktum, nlail varken l<unde eller ville komma fi.611- Daral' drog ingress till 1809 års R F -- »et u a f ' h ~ ~ g i ~ t ~ ~fulde ~~t l k ~ man dock olika konselivenser inom olika kretsar i Norge. til selv at bestemme sin Rederingsforfatning» 2. Till den
prins Christian Frederil<, den närmaste arviiigen till Dan- ändan skulle av nationen valda ~ l l > p l ~ ~ t ~ män på marlCs och Norges kronor enligt Kongeloven och sedan Eidsvold den 10 april. AV naturrattsliga jäm]iklietsidéer
1813 ril<sståthållare i Norge, ansåg Sig i kraft av marker man docii intet i reglerna denna försanllings val
nu vara xorges kung med samma makt som tidigar och sammallsattning. Borgare, bönder, ~ m b e t s m ~ n och kungar alltsedan 1661. På sin höjd Iiiiiide lian, liar tiderna milifarer svarade mot forna tiders borgare, bönder, praster ],leve lugnare, oktrojera en fri författning. På den bekanta och adel, förklarar Aubert, som i riksförsamlingen på id^- n o i a h e l f ö r s a m l i n Eidsvold den 16 febr. fick han doek vald tycks se en »tidsmzssig Anvendelse» av deil ständer- finila sig i att likson1 Ulrika Eleonora 1719 och Ilertig I(arj representation, som 1661 antog Arreenvoldsakten 3. Natur-
1809 se sina arvsansprål< underkända för att i stället han- ratten till trots hade man ett visst sinne för rättskorltinuiteten visas till utsilderna att ],Ii korad till liung av ett fritt folk. bakåt i tiden.
~~~t prinsens påstående att hans ratt ej kunde omintet- Inom loppet av något mer än en månad fullföbde riks- göras av att deri danske hungen avsagt sig ratten till s o r g e församlingen på Eidsvold sin konstituerande verksamhet.
sa
för sig som för sina efterträdare har man for- Så snart så skett, valde den prins Christian till Norges smått att åberopa den folkrättsliga synpunkten att, darest konung ocli därmed till innehavare av den utövande icke en konung, därtill tvingad av nödeil, kunde avst8 en i grundloven konstituerats. Som »lovgivende del av sitt rike för att bärga resten, sa kunde alla fredsslutKoht, a. a. s. 86.
1 Kolit, 1814 s. 149. "revet tryckt bland bilagor till Rydill a. a. s. 21.
b ~ ~prestegields Adresse till prins-regellien christiaii Frede- l ~ ~ ~ d ~ *uhert a. a. s. 99. Jfr Oscar Johiisen, De ilorske strender s. 314 i Rigsforsamliiigens Forhandliilger II s. 106. udgivne af Pidenskahsselskahet i Christiallia 1906.
Fredrik Lagerroth. Iiielertralitateiis tolkniiig ocli tillan~piiin,a. 229 var även folkrepresentationen, stortinget, underordnad kon- en sådan transaktion, för övrigt uttrycl<ligen för- stituiionen. Norges rike hade iintligen fått egna handlings- bjuden i Kongeloven, varit ogiltig och betytt återupplivandet dugliga organ. Också kan riksförsamlingen i sin adress av 1661 års rättssituation. Tvivelaktigt ä r dock, om 1 så till den nye konungen förklara, att det norska folket, lös- fall Norges folkrepresentation skulle haft att suveränt be- givet från sin urgamla förening med Danmark, genom sina stamma över Korges öde. Den nyare forskningen har näm- representanter konstituerat sig som en självstandig ligeii gjort slut på den föreställningen att genom det sätt, suveräniteten infördes i Xorge, detta heteclinades soni ett med Danmark sidoordnat rike. Det var, som vi sett, Soni väntat var, fanno sig icke svenskarna till rätta i första hand Danmarks ständer, som - utan hänsyntagande
ined att norrmännen togo sitt öde i egna händer utan till att Norge redan sen urminnes tider var ett arvrike - dem som rebeller. Var en sådan uppfattning rilitig? överantvardat det åt Fredrili III och hans ätt 1 .
Ser m a n sake,n enbart statsrättsligt, måste m a n besvara Annorlunda Isgo dock förhållandena till enligt I<ieler- frågan med nej. Den arveenvåldsriiakt, som Danmarks och traktaten art. IV. Overlåtelsen var icke frivillig utan fram- Xorges konung 1661 bekommit genom en sorts bemyndigande, tvungen genom krig ocl1 gjord till förmån för en främmande fösst för hela n.ionarkien lämnat au Danmarks ständer fiirste enligt folkrättens regler Den stat, norrmännen satte genom den s. k. arveenvoldsakten, och sedan för Norges sig upp emot, var enligt både danskars och svenskars del av dess ständerrepresentation genom särskilt beslut, avsig mening icke narniast vare sig Dailmark eller Sverige utan blott Fredrik 111 och hans ättlingar på både svärds- och den mivitas maxima)), det follirättsliga samfundet utgör. spinnsidail. Någon rättslig möjligliet att överlåta makten I sitt öppna brev till norrmannen av den 20 jtini 1814 kan Qver riket på furste av annan dynasti hade visserligen Fredrik VI I~eklaga, att det folk, som aldrig förr ngmnae konung icke. Kongeloven 19 förbjöd Ilonom svek Danmarks kung, låtit förleda sig att glömma lians även att &iija de båda landerna åt eller annorledes dela befallningar, men nödgas samtidigt vidgå, att hans hjärta sitt rike 1. I nämnda stycken hade den absolute koiltiligen 11juder honom att »formane», där hail fordoin ansåg sig för-
lika liten som den konstitutionelle. Först ete patri- pliktad att befalla. Det bärande argumentet i brevet ligger monialrike Iian ful-sten överlåta till en anilan, meii ett sa- däri, att »ingen Forbindelse lian opnaae Hensigten af ek dant rilre var doel< Danmark-Norge icke. Fredrik V% släp- borgerligt Samf~ind, naar den indgaas tvertimod alle avrige per taget över ?$orge i och med att lian avstår siil rätt Staters bestelnte Villie». Fördensliull llanvisar hail dem till däröver löser norrmännen från deras trohetsed2 och de sandeb~ld, som England, Ryssland, Preusseri och Oster- Karl SIII förvärvar därmed rent siatsrattsligt sett icke någon rike Ö~erSäilt till Norge 3. samma satt försvara svensk-
ställning som dess överhet. Om man tänker sig att Fredrik arna i olika repliker till iiorrrnäiinen »konungens av ~ ~ ~ 1 -VI velat förvandla Norge till en oldenburgsk sekundogenitlir mark ratt att avträda Norge)). » S i lange minnet kan sträcl<as
och till den ändan överlåtit sin malit till någon sin frände, tillljaka i förflutna tider, har, då fråga uppstått om byten eller avträdelser av länder, alltid regentens
1 Då ReutersBiöld, Dell sveiisli-norska unionsförfattningen S. 3 sager,
a t t B~~~~~~~ stod över all lag och således aven ltunde audra Kongelo''en, Se Oscar Joliilseil a. a. s. 328.
förbiser liail a t t Kongeloven S 3 just gör undantag för Iiongeloven sjalv. ? Om integritetsbudets olika b a r k r a f t illom statsrait follirgtt si.
2 om svårigheterila för Fredrik 1'1 a t t effektuera utfästelsen o m Norges a. vol1 Holtzendorff, Haiidbucli des T'öllierrecllts 11 s. 271.
Fredrik Lagerrotii. Iiielertraktatens tolkning Q & tillämpning, 231 det enda, som söktes, ntan att folkets vilja blivit tallspord i viss utsträckning lovat si11 medverkan för avtradelsens eller inhämtad, - ocll borde prins Christian ranta, att genomförande. Till dem hörde framförallt Chrisfiala Frederik, iiagon euiopeisl; makt klinde giva helgd ocll framgang åt De norska Eidsvoldsmäri~ien kunde däremot icke anses som ett försök, som o m det en gång vunnit burskap bland natio- upproriska mot r a r e sig den konung, som övergivit dem, nerna, sliLille göra alla avhandlingar mellan dem kraftlösa, eller den, som a n n u ej hunilit över dem sträcka sin spira. möjligen ]i~lniia väpna m r j e tronarvinge mot dess honungs De gå frja fran den infami, som gärna ]Ader vid den, som heslut seräcl;a gränsen av kommande krig till den av reser sig mot sin lagliga överhet.
.
i
heller Ila de förgri- ett folks mangranna underkuvande?))'.
pit sig p i den europeislra, på segrarens vapen Isaserade o c h doek kan norrmänilens handlingssatt även folk- folkrättsordningen. Om det lag något allvar hakom norr- rättsligt försvaras. Sill sin förmån skulle. d e ha kunnat Abe- männens försäkran att de till sista 1llodsrjroppen ville för- ropa den berömde sch\yeiziske folkrattslararen Vattel, som svara siil frihet, så voro de naturligtvis ock villiga att taga i klassiska verk »Klroit des gens)) av 17% omedelbart den h m e k v e n s e n av sitt handlingssatt att varje folk \,$madeefter det han förblaraf, det en furste m å avstå en del av siii frihet illtill gränsen a r dess »mangranna
rike för att rädda det liela, medger den avträdda pro- Den fråga, som i det följande skall besraras, blir också den vinsen e n ratt att satta sig på tuaren. »S'il lui est possible om icke norrmännen lyckades uppriva Iiie]ertraktaten och de defendre sa li]]erte contre celui, qui v ~ u d r o i t la soumettre, förmå svenskarna att p6 a n n a n basis grunda den ~ i n i ~ n , de
lLli r&siste legitimement 2. I<nappast annorlunda ställer av politisiia skal så starkt &trådde. sig modern follcrätt till problemet. Den liraver nämligen
för att ett landområde skall anses som varaktigt eröarrat icke
],lott en övereiiskommelse mellan fredslutande malcker om III.
eless avträdelse utan ocl;så områdets faktiska besittningstag- Då Karl redaii betraktade sig som Norges konung, ande av cessionaren 3. Den lär också, att något överflyttande var det naturligt alt h a n u r egen synpunkt icl;e kunde
a v imperium frin en stat till e n a n n a n strängt taget vid betrakta de militära åtgärder, h a n såg sig förorsakad att fire- tillfälleii i c l ~ e ager ~ L I I I I . Juridiskt sett ce- taga mot norrmanilen, såsom krigshandlingar. I sin prokla-
denten sitt inlperiurn över cesslim för att inom detsamma mation av deil 10 juli talar h a n o m iiiilusom »Sveriges Bron- i erkanila cessionarens'i. I 1810 års faI1 blev det prins går att i spetsen för armeer till lands och sjöss verk- darför deil svensl;e 1;olluilgens sal; att sjalv etablera sitt im- stalla besittningstagandet av l~onungariket Norge». Samti- perium i Norge. De d a r stationerade danska ambetsmän, digt med att norrmannen gjort uppror mot sin lagliga över- hindrade honom i detta hans verk, gjorde sig s k ~ l d i g a het, ha de dock försatt sig ))i uppenbara 1<rigsförhå]landen
till subordinationsbrott mot Danmarks l ~ o n ~ ~ n g , som t. 0. m. med England, Ryssland, Österrilie ocll ~ ï e ~ ~ s ~ ~ ~ ~ ) ) . ockss
-.p-p till Sveriges rike, som gått miste o m den önsliade föreningen,
I Alin, ~ , ~bilagor i ~s. 247 ~ f. ~S a m m a s ~ n p u i l k t e r ~ ~ ~ , 1x3 redan fram- får Norge anses h a kommit i Iirigis1;t förhållande. Det var förts i l{retterstedts ilat till de allierades m i n i s t r a r , Alin, a. a. s. 9 3 ff. Jfr naturligt att kronprinsen den 13 juni i utomordent- Carl Jollalls b r e v till kejsar Alesailder. I b i d e m s. 338. ligt statsråd jämlikt R F
s
1 3 föredrog frigan o m de mått"jaitel, J - ~ d r a i t des gens I (\17asliington 1916) s . 230. Aberopas ar
steg, som borde vidtagas emot Norge för )]att kvara den hiibert, Norges foiireretslige Stilling s . 96.
3 l ~ ~Fr. VOL,, ~ t Völkerrecht, Berlin ~ , ~ ~ 1883 1 s. 356. som d a r ann11 motarbetade det I{ielslia freds-
Fredrik Lagerroth. Iiielertralitatens tolkning ocli tillämpning. 233 ter lovade Sverige det verksammaste biträde ))för att gora bestämt att i strid med EidsvoPdsförfattilingens
S
23 över-,jess dyrt förranvade och av dem garanterade rattig- lämna någon av de fastningar, Kiderfreden förutsatte skulle
heter)) l. omedelbart besattas av svenska trupper. Endast krigets folk-
Det
as
den senare synpuiikten, hänsynen Sveriges rättsliga tvang kunde lösa honom från hans förplilitelser jdominerar proklamation. Redan ut- fraga o m Norges integritet.
tryeket »Sveriges rätt till den åsyftade föreningen Iiriget pågick blott ett par veekor. Sedail Fredrilistad med Norge)) får dock sägas iitesluta tanken på att det senare fallit och visshet vunnits o m att Fredrikstens fall var skulle träda i ett subordinationsförhållande till det förra. förestaende, kom det till ett vapenstilieståild i Afoss av den
I
annu
Iiögre girad galler detta o m »skandinavisBa föreningrni 14 aug. och eii politisk konvention på s a m m a dag och sarnimaoch ))bröder av våra svenska undersåtar», ))våra bägge folIc)), plats. Sill den senare r a r fogad en separat och hemlig Boupplöslig förening a\. deras inbördes fördelar)). Däremot artikel. Sonil helhet gick överenslrommelsen ut på följande. svarar från l ~ o n u n g e n s sids »faderlig ömhet)). så länge ))Hans lc~lngl. böghet prins Christian» sl<ulle sammankralla
ar
liarl SIII doc]. den absolute konungen. ~ i d m l d s f ö r f a t t - »norska rikets stander)) på det satt, son1 i ))deri nuvarande ningen förklaras lagstridig, varför ingen myndighet, som constitutionen)) vore föreskrivet. Riksdagen öpprias därifrån leder ursprung, bör Stlydas. Sa snart kroil- den siste september eller åtminstone under första veckan av trätt ))inom gränsen av våra nya stater)), skall han oktober. \'a11enstillest3nde sltulle äga bestand ända till 14 doclC vår Itonuilgsliga myndighet sammankalla ständer dagar efter riksdagens öppnande och sedan med 8 dagarsav norska foll<et», vilka h a att överlägga on1 en ny grund- iipllsägning. Omedelbart efter riksdagskallelsen skulle priilm lag D]lenlställa densamma till var kon~ingslige iiröv- sen ))ullder någon pretext)) ~ ~ p p d r a g a »verkställailde mak-ten» till det l l o r ~ l i a statsradet, Som skulle ],ibehålla dell till ril~sdagens slut eller tills ständerna hestamt förIdarat sig rörande regeringssattet. Statsrådet skulle utöva sina fLink- tioller ))enligt constitutionen)) och, tills ständerna församlats, underteclcna förvaltningens akter ,,på hög befallning)). definitiva avsägelsen skulle äga r u m iiiför nationens reprem sentallter, varefter prinsen sl~ulle lamria Korge. ))bns 3taj:t konungen av Sverige)) s l i ~ l k ! järnlikt art. 2 i konventioilen omedelbart förhandla med riksdagen genom en eller flera
lionungens övervalde)). av llonom utnämnda %ommissarier. Han ))lovar antaga den
cOnstit~ltion, soni b l i ~ i t uppsati av fulimaktige vid rilCsdagen i Eidsrold. H. M:t föreslår i c l ~ e däri andrn ändringar
an
de, äro nödige för bägge rikenas föreniilg, och lovar att icke göra flera utal1 gemensamt med ständerna)). I~~~~~ dem som givit llonam desamma, det iiorska folkets repre få unlgälla de tankesatt, stridande mot de hagge riiie- sentarrter, och söka förmå dem att samtycka till föreningelmed Sverige. H a n var villig härtill men nelcade darenlo Om deil rattsliga innebörden av konventionen i
