Gustaf
LBwenliielms efterlamnade
papper.A r 1856 avled efter en rik och skiftaiide levnadsbana Sve- imven- riges mångårige envové i Paris, excelleiisen greve Gustaf I " hielini. Sasoin kavalleriofficer hade han deltagit i Gustaf 111:s krig i FiimBaimd i slutet av 1780-talet. falttåget i Pommerii åren 8805-1886, finska kriget 1808-1809, varunder hail blev sårad och tillfångatageii, samt kriget i iiorra Tg~skPand &ren 1813-8814. Efter att h a liiii~iiat aktiv ini1itart"iSrist övergick 1,öá.venbielm t114 den diplomatiska banan ocli tillträdde år 1818 deii post som svenskt sai~debpid i Paris, viPkeim hail sliulPe konima att behalla
i
nara fyra Arkioi~den. Ett levailde Piltresse för Sverige> i i s e aaige- lägenheter följde Iiormom livet igenom, och haal bevistade i regel de svenska riksdagarna. Till sin grundsyn var köweiihielm kon- servativ men oavlåtligt verksam för reformer av olika slag: lians broscliyr » 0111styrelsens organisation i Sverige » torde h a haft avgöraiide betydelse fös den departeinentalreform, som geimoin- fördes vid 1834-35 Ars rilisdag och slutgiltigt antog9 å r 1840. Sina åsikter framställde Löwenhielrn i ett stort antal brev till många personer P framskjuten stallaing, och Iians brevvasliiig kan enligt en av hans ininilestecknare ))med fullt skal Itallas kolossal. Intet föreinål för inensliligt vetailde var för de~msarnma frammailde: inre ocli vttre politik, natioiial-ekoiionii, litteratur, skön Itonst, abstrakt vetenskap. nya rön och uptackter, enskilda angelägenheter, - alla dessa sarskilda amiien behandlades af Iionom med samma lifllga deltagailde, samma begiir att uplysa och gagna, samiila välvilja, samma saiilvetsgranril~et~))~ Hans ly- sande intellekt och självständiga omdömen i förening med en frisk, iiågot vardslös spiritualitet gör lusilingen av haras brev till---
l Om Gustaf Löwelihiclm se särskilt B. v o l ~ Beslcow, Gustaf Löwen- Rjclin, Sthlm 1856; J. A. Hazelius, Aminilelsetal öfvrr .
. .
Gustaf C. F.Löwenhjelrn, Sthlm 1859; L. Manderström, Gustaf Carl Fredric Löweiihjelm, Lefiiadstcckn. öfver Vet.-akad. ledairiöter, l, s. 97-110. Därjämte S. Clason, Excellcnsril grefve Gustaf Löwenlijelms papper, Ilist. 'l'idsbr. 1905, s. 237 f,, och Två kritiska betänkanden at Guslaf' LUwcnhje!m meddelade af S. Clason, Sbid., s. 238 ff.
Gustaf L6wenhielms cf Serlamilade papper.
248
ett befriaimde nöje, oela det torde e j inaaebara ilagon idvedrift att satta Löwenhielm i allra frainsta ledet bland Karl Johanstidens brevskrivare.Med stora förhoppniiigar motsag inan ocksa bearbetniilgen av den rika samling efterlamisade papper, soin Löwenhielm kort före sin död fört över till hemlandet l . Enligt lians testamentariska förordilande skulle hans efterlämnade »liistorislia handlirigar)) överlainraas till Anders Fryxell sasom grundval för en biografi. Först å r B875 erla611 emellertid Fryxell en samling av Gustaf Lömeriliáelins efterlainnade papper men överlami~ade dein d& omedelbart till Rilisarkivet utan att uppfylla deni öriskan, som legat till grund för testamentet? besläminelser
Deil samling I,öwenhPelanpapper, uoin såluiada Bioin att be- varas i Riksarkivet, iimehåller leqatioias- och krigshaildlingar, iippsatser oeli memoranda, handlingar nng. Karl XHV Jolians hietoria och annat, iuen daremot eaidast ett fGrh5llandevis ringa antal brev till EUweriliielan. Seilare har från tatrikesdeparkemeii&et 8verlamiiats ett tantal brev, harriirande frail aren 1837-1839, tidigare saminanlaållria med dera officiella korrespoildtiilsen. I Ludwig Mailderströms samling i Riksarkivet finnas också brev från iilailderströni till Löwenhielin, scin av Maniderström och Iianii arvingar aterfordrats fran adressaten i likhet med hans brev till Staerileid, N. F. Palmstierna och andra adressater. Slutliqeri förvaras vissa brev till Giislaf Löwerihielm i Kungliga Biblioteket under signuin Ep L 24.
Det Iiar emellertid statt klart, att Gustaf Laiweilbielrn er- I-iållil Iåiigt flera brev a n det antal, som senare tillförts offentliga sailalii~gar, inen maii I-nas svavat i ovissliet o131 h u r ~ ~ v i d a återstodeni verliligen bevarats Ftirfattaren till denna uppsal4 har i ett svenskt privatarkiv påträffat Gustaf Löweilliielms brevsanlling, och det vill synas, soin om denila samling skulle innehiilla praktiskt taget allt soin Ilaittills saknats av hans emottagna korrespondens. P& Bellinga i Skåne, agt av grevinnan Hedvig Piper, har samliiiigen förvarats i Artioriden ulan att utnyttjas. Grevinnan Piper Iinr visat det största iiitresse f6r att papperen skola komma forskniiigen till gagn och har med stor generositet skalakt hela samlingein tiHB Uppsala Universitetsbibliotek, som tidigare furvarvah det stoira Löwermliielinska slaktarkivet fr511 kong.
d. A. Hazelius, a. a., s. 13.
Se härom A. Fryxcll, Anteckning om de historiska haildliiigar, som framlidne bans excellens grefve Gustaf L,iiwenhjelm efterlemiiat, i den-
sammes Bidrag till Sveriges Iiistoria efter 1772, s. 235 ]If.
Det låter sig e j göra att eris tilliiarmelsevis beräkna aiitalet brev i den rika sainli~igeil. Den onispanner liela perioden från århundradets början till Löwei~liielins död med en lucka för aren 1837-1839, då privatbreven tvdligen koiliinit att sanlinanliållas med den officiella korrespondensen. Har lian e j lämnas ilAgoii utförligare redogörelse för den iiiinu i ytler5h ringa utsträckning bearbetade saiiilingeil, ineii några stickprov torde tillfyllest ge eii förestallning om dess varde för olika grenar av histol-islc forskning. Ar i902 publicerades ett uppil~ärksamiiiah meinoarverli, generallöjtnanten Charles de Sureinains minnen fran lians verk- sainl-iet i svensk tjaiist åren 1794-1815 l. Efter en militar karriär i sitt helliland hade Suremain lailinat Frankrike år 1792 och trädde ett par å r senare i svensk statstjanst, dar hans krigsteli- niska kuliskaper förde hoiloiai till höga poster. Han ledde den unge konungens militara uppfostraii, avaricerade senare efter stafsvalvningen till generalinspektör för artilleriet och deltog soin Bverbefalhavare för detta vapenslag i nordarinéiis krig i 'Tyskland å r 1813. Efter brj~tl~iilg med Karl Johan lämnade lian Sverige 1815. Resten av sitt liv levde haii i tillbakadragenliet p& zilt gods P Fraiikrilie ?.
Suremain hade i Sverige tidigt lart kanna Gustaf köweil- hielin, och bekantskapen utvecklades snart till uppriktig vänskap. E n regelbunden korrespoi~deiis upyeliölli ocli bevarade kontakten den1 emellan, och det goda förhållaiidet fortfor aven sedan Sure- main lämnat Sverige. l[ Gustaf Löwenhielrns brevsamling fi~iries bevarad en svit på omkring I25 brev, oinspailnande kiden fran &r 1800 till Surenlains död å r 1835, p5 måiiiga punkter utgörande ett betydelsefullt liomplement till de utgivna memoarerna. Fraan- för allt galler detta den senare perioden av Sureinains liv efter år 1815, men även för hans verksanlliet i Sverige och hans åsikter om svensk politik ge breven e j oväsentliga bidrag. Speciellt Pri- tresse förtjana brevens konipIettcrande upplysningar oin Sure- mains vid flera tillfallen fralilförda projekt <pin ett svenskt an- grepp p& Danmark.
Redan år 1797 överlainnade Sureniain lill Gustaf TV Adolf en utarbetad plan till en svensk erövring av SJalland. Företaget skulle icke överstiga Sveriges krafter, och aven under ett krig med Ryssland skulle en stöt mot Daninark vara den fördelak-
C. de Suremain, La Suede sous la république et Ic premier empire, Paris 1902. Arbetet utlrom samma år i svensk översättning.
Om Suremain: Lydia Wahlström, Generallöjtilarit de Suremairis memoarer, Hist. Tidskr. 1902, s. 353 f f .
Gustat LLweiihi~lilis efterliirniiacle papper. 243 tigaste itgardeil. Suresilaiiis syilzpall kör cvenskarxia ocli för sitt andra fosterlalid ökade balls iver för planen: )C,'Ftait un peuple qui ni'akait accueilli, auquel je m'étai-, identifik, dolit j'aspisais
B
relever la dignit6, h consolider l'iimdkpeiidance» l. Koiiullgen synes emellertid vid derina tid e j l-aa agnat itörre uppiiiiir9isamliel&t det Suremainska projektet.
Ullder Gustaf IV Adolfs falttag i Pommerii aren 1805-1806 ansag Sureinain tillfallet gyii~isaint alt realisera aimfallsförelagek mot Daiimai-k. Under oktober 1885 hade enligt uppgjord plan sveriska trupper överförts till Pomii~eril för att i förening med ryska och engelska stridskrafter och under befal av Sveriges konung befria Hannover friiii deii franska ocliupatioiien ocli dar- efter iilfalla P Holland. I början av november hade Gustaf IV Adolf overtagit befalet och efter en tvist med Prewssieri sexlt aïaiaén i rörelse och börjat inmarselien i Haniiover Napoleon vaaiiii emel- Berlid deii 2 december sial förkrossaiide seger vid A~asterlitz, @slerrike ingick ett brgdstörtat sfillestfind, Inoalilio~lei~ var spriiilgd. För iiordarin611 var laget darrned plötsligt i g r u i ~ d för- ändrat, och Gustaf Adolf befann sig i IIannover i en gariska utsatt position. II brev till köwenhielm, daterat Stockholm den 24 de- cember 1805, bedömer oc8asa Suremain siliaatioiieii som farlig för de svenska trupperna, anses diversisi~eia sno% Hollai~d vara till ingen nytta och rekonmmeimderar atl i stallet söka avskara Napo- leons direkta förbindelser med Frankrike och dáripenioili utmatta hoiioin. Nagra dagar seiiase, den 31 decelilber, utvecklar Surenmain Ster iin syii på situaltiolien oeli har rar1 iterupptagit sin gamla plan på ett svenskt angrepp på Danmark Swreinains komnxentaa lyder in exteiiso:
)Quaild o11 se trouve dails une positiaii enilsarassailte, iP ile faut
plus penser qu'aux inoyeiis d'en sortir avec hoiincur. Cellc du Roi est devenue ties criticlue; elle sera, rnon c h c r Giistave, le sujet d e celle lettre. .le n e sais point si l'arinislice conclu e n Itloravie s'etend h toiite Ii'Alleiiiagi~e, et j'ignore si l a Prusse osera dails les circonstarices a c tuelles couvrir la Westphalic de ses troupes ou d e s a neutralilé. X a i s si les Subdois et les Anglois sont livrés ii leurs propres forces, il n e me paroit pas possible qu'ils songent k tenir l a canipagile eontre des arriiées que Boriaparte peut augiileilter L vulont6. Ce seroit p o u r le Roi
eoiiil>roniettre s a vie, ses troiipes e t sa rbputalioii s a n s espoir de succes. - Dails presque toiites Ie? hypotheses j'appercois d o n e u n e ~iécessite
i C. de Sureniain, a. a., s. 46. Dr11 svenska Uversiittiiingeii ar på denna
punkt, s. 40 f., starkt förkortad, varigeilorn den per9onliga liaraktaren i
244 Gert Horiiwall.
plus ou inoiils grande de se retirer c11 Ponleranic suuc, la protcction de Stralsund et d'un caiilp retranché. Si les Rrrsses restent sous les ordres d u Roi, tarit mieux, sa position en sera plus respectable; et je doute qeie les Franqois soient tentés de veilir le forcer dails de boiis retranche- meils appuyés p a r uiie place forte.
. . .
Ceci, direz JTous, est bon pour le inomerit, mais apres7 . ..
Apres, il restera deux partis A prendre: l'uii de faire sa paix avec la 17rance, chose facile parcequ'elle a uninteret veritable Q détacher la Sukde de I'alliaiice a ~ e c I'Aiigleterre, et que l'aniiti6 d'une puissaiice naturellemerit enneilpie de la Russie a dr1 prix pour elle. Ce parti. je l'avoue, seroit hiiniiliant el dangereux po11r notre commerce c~u'il exposeroit de noti5cau tonies les vexatioris des Anglois. L'autre est de rester uni 5 l',lngleterre aussi longteinps qu'elle
sera en guerre avec la France, et celui ci plus loyal et p1~is honorable, peiit encore, si les ^ingloi.> nous c o ~ l t i l e u e ~ t leurs subsides, halaileer les pertes de notre cominerce. II y aurcit surtotat de gr~inds avantages 5 en retirer, si le Roi, profitalit des sujets de plainte que Ies Uanois ont d u donner h la coalition, obteiioit le coilsei~ieineiit des Anglois et cles Russes pour attacpuer le Seeland, et priver aiiisi la Frniice des ressourccs qu'elle troiive dails la rieutralité d u pavillon Danois. L'hypotliese de ce conseiltement n'étailt point absurde, je passe, iiion ami, h l a rilaniere dont cette affaire pousroit 2tre co~iduile. B1 ii¢ peut se trouver une
occasion plus favorable d'atlaquer le Seeland que celle ou I'armée Dailoise est daris le Holstein, c'est donc surtorit h faire prendre le chailge aux Danuis qu'il PZLLII travailler. J'ai déja dit que le Roi n'eiant pas en force deloit se retirer en Poiiierailie, mnis rien ne I'eiilpeche de laisser entrevoir, et on lui supposera natiirellemerit le désir de faire ,iu prin- teinps prochain qiielc~ue coup d'éclat soit dans le Hanovre, sait en Hollaiade. I1 est menie juste que s'il veiit négotier, il s'appuic de quclqiie appareil de force, niiisi ull rasseinhleii~eni de troiipes cii Scanie ile deniasc~uera pas ses projets. Cela pose, des ordrrs doivent elre d o ~ i ~ i é c le plus proinptement possihle A eiiviror: 20 liiille Suedois de se teilir prets B niarcher. A u coinniencernent de rnai ces troupes peuvent Gtre rendues dans les environs de Carlslirona, et la flotte pouvoit inettre
a
l a voile. E'etablisseiiaeiit de quelques nlagaains, la confeciion et I'envoi des armes et munitions necessaires sera iirie suite naturelle de e r mouveinent sur lequel on tachera de faire prendre le change au public, en semaiit de faux hruits et de fausses iioiivelles. Le Roi - loin de paroilre iouloir retourner en Suede - réunira des vivres et des fouragesen Igoxrieranie, fera iiiarquer des camps etc., ct lorsque tout sera pret pour l'expeditioii, il chcrchera querelle nu Daiii~eiiiarc, rappellera son
ministre; la flotte et l'armée de Su6de se porleront k I'iriiproviste sur le Seelniid, et celle de Poineranie s7embar<pera poiir venir les y ren- forcer. Avec de l'adresse et surtout du secret le siicces de cetle invasion ine paroit iilernanqiiablc. Ses avantages aa'oiit piis E,csoiii cl'etre décrits,
Gustaf Löweiihielms el'terl5miiadc. papper.
245
ee sont peut etre les seuls e t sans doute les plus grands qiie Ba Sirede ptiisse retirer d'une operation iiiilitaire c~uelqiionqu~e»
. . .
Den 88 februari 1806 diskuterar Surernaiai ingaende frågaii B~uruvida Sverige kunde med Birder sluka fred med Frankrike. Han besvarar fragan jakande under hanvisning tiP1 de föraildrade omständigheter, soin intralt med Napoleons senaste oerhi9rda framgångar: »des succhs inouis ont consacré soil usurpation; tachons de la juger aujourdbui comme la jugera l'laistoise, et coimposons avec un mal qu'il n'a pas été possible d'einpeclnern. Men skulle kriget fortsatta, ett alternativ soin för Sureinain inile- bas »plus de plaisir il tsaiter», komme Frankrike enligt lians upp- fattning ilarmast att angripa Turltiet, och för Sverige mcdförde detta ett s5 gyiiilsaint utgångslage för ett angrepp p8 Danmark, att det kunde drCPja @tt åsheiildrade, dnnaii likiiande onastiiiiiadig- heter ater komme att intriida. Om Suremain vore i deni svelaske koiluiigens ilarhet, skulle lian förespegla honom eim garniing stoltare a n Fredrik den stores av Pre~rssen.
Den 18 anars tror sig Sureinain kurina iakttaga anstalter, soan syfta till ett företag mot Daninark, och haii hyser den slöï>ta tillförsikt att planen kommer att lyckas:
»Revellans B ce projet. J e le erois adopti., ear eilcore une fois, je ne vois aiacuil autre iiioyen de hortir avec avalltage d'iiiie sitiiatioii eritique, et de gagiier de Pa puissance et de la consid6raiion au nioment oii rious somines inenacés d'eri perdre. C'est donc h soii kxecutioii qur toutes les Eorces de 1'Etat doiveilt coneourir, sans se soucier du sort de la Ponieranie. Les portcs de Stralsund bien ferinées, P500 hoiiimes de garnlsoii, l a bourgccisie sous les armes, quelques chaloupes cano- nieres et le R:ori Essen: en voila assez pour obliger les Psussiens h toius Bes préparalifs d'uii siege. II n'est pas iinpossible que celui de Copeii- hagiae soit fini nvant qeie l'autre ne soit eoiiimencé, irt que tirant alors parti de nos succes, nuus eédions avec qnclquc profit un pays que la Suhde s'épuiseroit envaiii vouloir delfeildre directeii~ent. - Eorsqiie
nos troupes devront repasser en Sukde, il me paroit tres 2-serit1c.l de surveiller les eorrespondances, de iii~;ni&re it ne rieii laisser transpirer
de ce iiiouvenient, qui ne doit pas avoir lieu avallt clue tout ne soit pret pour agir. Huit jours d'il!iision de plus ou de nioiris peuvenl influer beaucoup sur les disposition5 déffensives des Daiiois, et il est toujours entré dans mon plan qu'ils seroient plus ou moins pri? au dépourvu. - Si je lie Voiis ai jamais parle de la Norvege, c'est qu'une incursion de ses troupes en Suede ne peut avoir aucun s k u l t a t dangereux. B1 suffit d'en faire observer la frontiere, et d'avoir Gotheiiibourg eil état de resister B un coup de inain. Petit etre encore accepteroit-elle d7Ctre neutre sur terre et sur mer. - .Tusqu'iei j'ai suyposil que I'A~iglieterre
246
Gert Horiltvall.continuoit ses subsides, et les augmentoit inEine des sommes necessaires aiix frais de 1'Entreprise. Le cas contraire n'obligeroit cepeildailt pas d'y renoncer. Ce yue le Roi est autorisé a prendre la Banque dans un
rnoinent de crise; cc qu'il peut einprunter dans I'étranger, demandes en don gratuit 2 ses sujet5, tout cela doit suffire aux depenses d'uilr guerre qui se fera sur le territoire ennemi. Aux grands inaux les grands rei~i&des. Ce proverbe trivial est ici fort applicable. 1,orsque l'Europe est rnenacée d9etre entirement asservie, il ne faut rii prendre de petites inesures, ni former de petits plans, ni einployer de petits inogens pour s a propre sureté)) .
. .
E n månad senare liar Sureinain fått svar fruil Löwei~liielin, soin tydligen frainhållit företagets risker. Sureinain förebrar ho- iloili i brev den 15 april hans kleliinodighet ocli betonar Sveriges farofyllda läge, som enligt lians ?sikt krävde exceptionella åt- gärder, aveii oin sådana vore förbundna med avsevärd risk. Och dessutoin vore det nu nödviiridigt att söka hidja den dåliga stäin- ningen i Sverige:
»Coinplez Vous pour rien le hesoin qu'a le Roi d'influeucer I'opinion publique par quelque coup d'eclat? Je ile Vous cacherai point que I'esprit de Stockholm est detestable. qsi'il doiiile le ton au reste bu Royaitnie, et que des actions iinposanies peiivent seules le changer en sens coniraire. C'est donc une i~écessitk r6sultante de l'état des choses iilterieureincilt et exterieurcmi'nt qui sollicitc, qui coiilinande une mesure grande et utile, et je n'eu eonriois point d'autre que cePle que je propose.))
De& syiles e j h a varit hclt titan bitankar sol11 Suremain en eriiget i brev efter hrev be5torinar Lövvenhielin med siii tilllankta aimfallsplaii. Den 15 april erbj~ader halm sig saluiida att i Danmark företaga preliminära rekognosceriiigar, och gAng efter annan ger haii uttryck för sin iliisstämiling över att nödgas sitta overksam i Stockholin i stallet för att befillila sig i händelsernas mitt. Paisgoi resultat av alla Sureinaiiis föreställniiigar hördes eiliellertid e j av. Materialet tillater inga slutsatser huruvida Löweialiielm till ko- nulageil förmedlat Suremaiils tailkeghg. D a Gustaf Adolf på va- ren 6806 drog sig tillbaka till Poilimeri~, anförtrodde han Eöwen- lmielrnm befälet över den truppstvrlia han kvarlainiiade i 1,aiaenburg. och Löwei~hielin förlorade därigenom deil direkta kontakten ined Bonui~geii. Som tidigare frai~iliållits dolde 1,öweriliielin e j heller för Suremaii1 sin skepsis beträffande Iaiiipligbeten av företaget. A andra sidan återupptog Gustaf Adolf själv ett par år senare, mitt under finska kriget, tanken p% ett anfall mot Dailinark och hemkallade Suremain fran Finland bör att diskilbera planeil l . Del
a r därför e j uteslutet, att Löwenhielm under falttåget i Tysklalid vid något tillfälle berört Sureiiiairis planer inför konurigei~ och att detta bidragit att hos Gustaf Adolf halla tankeii aktuell. D& memoarerila e j meddela något om Sureinairis aiistriingiiingar va- ren 1806 att vinna gehör för sitt projekt, 151iina breven sålunda på dei~iia punkt en intressant komplettering.
Med Jöns Jacob Berzelius t~ppeliöll Löweilliielm fran biirjan av Paristideii eii regelbunden ocli inkinii brevvaxling. Vid sin ut- resa till Frankrike hade Eöweiihielin gelloin Karl Jolians f6r- medling berett Berzelius plats i sin resvagn och niideï dennes vistelse i den franska huvudstadeil visat honom stor gastfrilael och på många satt uiaderlättat iliails Eorsknii~qar. Löwei~hieliahs iialur~reteriskapliga iiitressen skapade en slarli Boiltakt mellan honom och Berzelius; den utvecklade sig med åren till varaktig viiriskap. I Gustaf Eöweilliielms brevsamling finrias breveii fran Berzelius bevarade, en svit på oilikririg 135 ~ t ö r r e och mindre brev från åren 1819-1847. Breveii återspegla de viiilslaapliga Bai~sPor, soin förenade Berzelius och Löwenliieliil och bilda leim värdefull Bompletteriilg till de samlingar av Berzeliusbrev, som tidiqare utiiyttjats. Några utdrag kunna vara av intresse.
Brevsviteil börjar soii?aiiareim 1819, då Berzelius Iaiiiniat Paris efter atskilliga inånaders uppeliall i deii fraiiska Iiuvud- :tadeil. F r i n deii lilla orteii S:"Itiennc skriver Iian der1 4 juli ett långt brev iiiled tacksägelser för Löwenliielms stora gastfrihet och ger en roande skildring av siria geologislra foruliningar i -4uvergne och besviirliglieter~ia fiir »en tiock chylnist, soni aldrig sutiit iiil Iiast. sen han i barndomen red siii fars hariar til vatten». Over Scliwei7, där Berzelieis uttalade siil stora förtjusi~liig 6ver Gelieve, gick resail vidare geilom Tyckla~id och den 5 seplember skild- rade Berzeliuc i ett brev från Berlin nied inalaiide och drastiska delaljer studenterna i Tubingeii och deras politiska idéer l . Kor- reipoiidensen fortsalles efter hemkomsten ocl-, i~ppehölls flitigt uiider de följande åren. Breven avhandla valillipen naturveteil- sliapsliga upptäckter och riietoder. diskutera ny-i~tkomiia arbeten ocli återspegla Eöwenliiielnis stravandeii att skaffa och liemsända apparater f ö r Berzelius' lahoratoriuiii. Den 22 januari 1830 kunde Berzelius meddela. att Vetci~slapsaliadeilzien efter Leopolds död Piallat Löweiihielin till medleii1 i sin klass för vetenskapernas gyn- nare och befordrare, varvid Löweiiliielm flagit sin medtävlare Tegnér med 24 röster mot 6. I<orresporidei~seii iran årera närinast
1 stort sett sainina sLildriiig Htcrfi~iiies i Xerzclius utqiviia Resc-
24s
Gert Iiorriwall.före 1830 ger också detaljerade upplysningar oral 13erzelius7 svå- righeter beträffande den franska översättningen av hans arbeten, då Löwenbielm genom energiska ansträngningar lyckades uppiiå ett gynnsamt avtal med Berzelius' franske förläggare och skalfa honom en ny och skicklig Översättare I början av 11830-talet lade den annalkande koleran helt beslag p i det allmänna intresset, och blaiid läkarna vorcp åsikterna delade, hiiruvida farsoten spriddes genom smitta eller e j Att döma av ett brev till I,owen- hielm den 12 juli 1831 synes Berzelius ganska snart h a blivit övertygad om smittoteoriens riktighet:
»Afven har äro tankarna iilycket delade oni choleraii kan up- koniiiia utan smitta eller ej. Det ar omöjligt at döiiiiiia något af de be- rättelser som gifvas; emedan hvar och en som deciderat sin nienirig ser och berättar endast hvad som dernied öfverensstaninier. Ernedlertid oin det lyckas Preusseri at inedelst deras Qvarantainer afhålla den, fast de Biafva den så i grannskapet, så bevisar det mer a n alla resoi~cineiiter. At uptacka hvad vag smitta g&r ar soix1 at uptaeka en ung ilians vag &il ena Pigo. Man k a n ej genast afgöra at smitta e j funnits, fast nmn ej får ratt på hur det gått itil. Cholerans iiptradaiide i Petersburg ser visst. ut soiii hade den der begynnt utan smitta; nieii hveni kau tro på Ryska upgifter.))
Om politiska och allmäna~a händelser ha Berzelius' hrev i: regel föga att förtälja. D å Veteilskapsakademien inflyttat i ett hus stsax intill Adolf Fredriks kyrka, prisade Berzelius deil 28
januari 1836 sin lycka över att h a sin bostad fjarrali frår1 viililels yra: »Det ä r för en veteilskapsman et ratt harligt lif; ty deil som i detta ögonblick vi1 alfvarsanit fästa sig vid allt det goril-n som in politicis dels sker och dels menas, skulle nödvändigt allvar- sainligen hindras frail speculativa arbeten.)) Deii 19 april 1833 vaxer Berzelius' svar p5 en anmärlcning av I,öweill-nielili om svenskarnas brist på intresse för tidens idéer ut till en geiloiliförd kritik av hela det svenska undervisriingssystemet. Benhårt 1atiil- herravälde, förakt för nyttiga kunskaper ä r karaliteriserande. Berzelius' allalys av fragail fbirtjanar ale ~ilfbjrligt citeras:
»Dina klagomål på vår allmaniia interesselöshet äro, Gulläs, mera grundade an sk5ligt ar. Visserligen ligger denna brist på interesse iiiycket i niedfödd naturfallenhet, men deii underhålles och förökas derigeiiorn
at vi ligga i en vrå af den cultivernde verlden, b a r s framsteg f& af oss se och de öfriga missvardera, einedan de icke kaiiila deni. Mycliet soni
l Se härom vidare H. G. Sioderhauin, Jac. Eerzelias, 2 (102Y), s. 508 ff. H. G. Söderbaum, a. a., 3, s . 5 2 f .
Gustaf Lö\venliielnis eftzrliininade papper.
249
nu hörer oundvikligt til alliiiiinii bildning hos de uphöjdare Glasserna i
samhället kan saknas ännu hos oss, innorn samma Classer, utan at bristen later kanna sig. Derigenom fattas den inbördes sporren til fram- steg, och on1 den på något ställe finnes, kallas den fjiisk. - Ur detta talstand korrima v i sent. Det kan e j hjelpas utan e11 ftiicandring i vara Laroverk, soin småningom sjunkit Bil et slags Pi.losterskr5, i hvilka Lärarnes beyuainlighet, om just icke deras utkolrist, 5s hufvudsak och undervisningelis rotslående &r bisak, likasom man ännu hardnackat försvarar scholastisk bildning, ined åsidosättande af den practiska. -
At jag soni gått den vetenskapliga banan förklarar at mycket af hvad jag i ungdoinen tvingats at Iara, ocli som borttagit iiiiri tid, varit af dela natur at jag n u alldeles förglömt det, p% deil grund at det aldrig mera behöfts, derpå fästa våra Scholastiskt bildade samtida ingen slags lip- merksamhet. Oril våra latinska Professorer i Upsala icke i uingaiige visa at de anse sig öfverlägset bildade, sa koilimer det af et eller annat ordegstecken, soiii jag fatt framför deni; men taga de til pennan i officiell vag, så förklara de at mina elever blifvit bildade til routinieser, och sadan är denna andas makt på styrelsen, at denne handlar så sonii oni Scholastici hade ratt. Det rattar sig val sm5ningoin, mer1 det är påkostande at se deil ena generation komina och den andra gå, ulan at nggot i undervisningsviig gar framat.
D n torde paniinna Dig at fajr nagra a r sedan eii Cominitté ned- sattes til undervisningsverkens re~isioii, i bvilkeni jag var ledamol. Denna committé hade först i nagra månader sessioii, utan egentliga protocoller. Saken Underviso discuterades, och p5 et satt soin gorde ara åt öfverlaggi~iilgarna och min stora fröjd. VingKrd var ordföralide. Vi förstodo ej aiidainålel med dessa samtalissessioner. Pluralitetens asngter blefvo kända. Til ngsta session ined protocoll förstiirktes vi nied många AcademicP fran bada uriiversiteterna, våra förra resultater för- klarades nuPI, ocli iiu iiiåste man strida för det som syntes rätt och farin i dc notsa at ta lederna inangen soin fört annat sprak i föryta viiiterris sessioner. Resultatet, ehuru blandadt af godt och daligt, följd af dess upkosilst genom voteringar af för tiifället olika talrikt riiirvararide leda- möter af sliiljda partier, innehol1 dock frön, soiii sliulle slå rötter. Delta resultat har nu blifvit ånyo underliastadt den förleden N6st s a i l i m a - kallade Scliolrevisioiieris pröfniiig. Denna Revision, bestaende af man utan serdeles asigter, blott besvarade af all ändring, har uprylit alla frön til förbiittring so111 funnos i Betänkandet, ärilnet ar under utarbet- ning iiu hos Regeringen och det sages at Scholrevisionens ineriing kommer at antagas. Sådana äro iiu vara aspecter. Konungen, iiled all sin klarsynthet, fruktar eller hatar all ändring, det är i allmaiiilhel alder- domeiis satt, och söker allt som kan hindra den, iifren då ändringen Br en länge sökt förhattring. Detta ar nyekelen til gatan för det närvarande. .Tag liail icke for Dig beskrifva huru lycklig jag finner för inig den
230 Gert Hornwail.
omständighet at händelsen satt mig i en sådaii stallning at frukten af mina arbeten såsoin vetenskaplig 1,ärai-e går onikring hrla Europa och k a n ej begransas af småsinnet bos oss. dag &terkoiiiiner dervid til mitt gainla thema, at mer an hälften af detta Auditorium har jag kommit at f å genoin Din enskilta bevåge~ihet för rnig s8som Din protegé och genom Ditt allmiirina nit för hvad som ä r sveilskt.»
H slutet av år 1835 ingicli Berzelius vid 56 Ar? ålder iiklen- skap ined en dotter till statsrådet Poppius. Den ensainme veten- skapsmannens lugna liv hade därmed plötsligt i hög grad kon~pli- cerats genom de krav umgängeslivet ställde p& hans aktiva del- tagaiide. Några veckor efter giftermalet erhall Berzelius ett hrev från Gustaf Löwenhielin aned reflexioner över eii nygifts he- tuiigande förpliktelser mol societetslivet1. Det kan vara av iiitresse att citera Berzelius en sriaiala ~jiilvironi%ka svar, daterat den 24 iinars 1836:
»Hjertiligaste tacksägelser för Ditt de än skaps fulla bref nf d. 6 febr. soin först i förgår kom i inina haiider. De reflcciioner det innrhöll an- gående en nygifts förhallande til Societetslifvet gorde mig et serdeles nöje, derigenom at jag tyckte mig finna a t de afveil gort inolest åt Dig, soin dock hela lifvet igcnoin tilhört societetslifvet med en iner an vanlig ledighet. Jag hade oin dessa förhållanden, i hvilka jag farin mig kastad alldeles ex inopinato, icke gorb mig ringaste begrepp och genoin den compleifa oli~iilnigheteii om dem, hade de alldrig ingatt ined i {de be- tralitelser jag gorde öfver följderna af et förandradt lefiladsskick, iiinan jag ingeck deri, och jag trodde derföre, då jag fann mig sa je~nineriigt besvarad, a t jag ensain var i den tölpagtiga belagenhet, at finna pi-
kostande hvad tillafventyrs alla andrn fann ganska roligt. Jag har nu mer och mer vant mig tlill och geilom betraktelser anställda på inina confratres i societeten, har jag begyilnt konimn under fund med at de alla finna det stora societets-lifvet och nattsölel deri fullt ut s& tråkigt, som jag finner det; ineii det a r den skillnad at pluralitcteii tycker at de kuriua så gerna h a tråkigt der, so111 nagon ailnai~stiides. J u mer jag
hinner blifva personligt beka~int nlied den mängd för mig obekanrita ansigteil, soin tilhöra denna foga varierade societet, ju mera mister den afven i tråkighet, ty, då jag sällan begagnar resourcen af korispel, så kan Jag variera i conversation med andra iclis spelaiidr. Men J e t aterstar altid nattsölet, som för mig förstör iiasta formiddag. - Jag begriper ni1 ratt val hiiru tiden förut raclit biiitre til för mig an f3r många andra. Lyckligtvis ar min tid nu inera icke in)-cket vard, och jag leker hädanefter ined ceteiisliapligt arbete, såsom förskröelse, under det jag betraktar iipfyllandet af sallsliapslifvets fordringnr sasoni dass- verke. »
G~istaf L b ~ v e n l i i e l i n s efterlimriade papper
25
1
Det kunde vara frestande att anföra citat aven ur andra brevsviter i Gustaf Löwenhielins stora samling. Over 400 hrev ifråil cliefeil för konungeils privata hyrii, qreve Eric Lewenhaupt, ett sjuttiotal brev fraii Bernhard von Beskow, ett femtiotal fran Gabriel Poppius och iilariga andra serier erbjuda liarför ett rikt inatesial. Fråil deal tidigare perioden av Löweilhielims liv, da llianm i huvudsak agnade sig å t militartjai1stei1, föreligger ett stort antal brev fraii olika officerare, bl. a. fran Magnus Stackelberg, seder- inera laildsliövdirig i Malmö, ocl-i från den bekante Mauritz Clair- felt, som räddade Löwenl-iielins liv i striden vid Pylriajoki gr 4808 och tillsarnmails med Iionom tillfangatogs av ryssarna. Skriveliser fra11 överbrfalliavareii i finska kriget Rlauritz Klingspor ge upp- 1ysniiigar oril trupprörelseraia, och n8gra brev fr511 Leopold be- handla deil litterära striden iiiellan gamla och iira skolail, i viBlieiia Löwenliielm gjorde aktiva insatser till förman för det aIdre stil- idealet. Den bevarade korrespoi~dénisen från iniilistertiden i Piaris berör naturligt iiog till övervägande del s5dana angelägenheter, som lm sainband med deil k i p a n d e diplomatiska verksamheten, ocli stora brevsviter föreligga f r i n svenska oinbud 132 diilda ortes särskilt Sveriges konseil á Le Havre Carl Gustaf Brostroin, ocla från atatsmiiil i Stockliolm, A E. Ilire, David von Sehulzcin- heim m. f l .Den stora Eöwerihielmska brev~aiiiliilgeii erbjuder saluiida ett rikt och skiftande material, och olika grenar av historisln Eorslliiiing k u n n a darul- hämta ilivchet av I~etydande inkesse.
