Tor Lange
l~ommemtaner tiE1 Tom Ericssoans uppsats i Scandta 80:li.
I Scandia 1980i1 f6rs6lcer Tom Ericsson rida bot pA den brist som bestar i at? forskningen kring Köntagargruppen tjaassieman inre hallit jamna steg med den uppmärksamhet som iignats andra grupper i samhallet. Han konstaterar att bristen ar anmärkningsvärd inre minst med taaalie pA ekningen av antalet tjiinsterniin från 164 000 omkring sekelskiftet till 3 milj 1963. Ericssons uppsats byggen uppenbarligen p5 hans avkaladling "T fosterlandets tjiinst. En studie i den svenslca arméunderSefa8skårens fackliga stravanden 1901-1922'' (Urnea 1978).
Utgående fran uppsatsen skulle jag vilja st2lia nagra konkreta fragor som kan bedbmas vara angelägna sivaB B metod- som i saksammanhanget. Jag inleder med en kort bakgrund till fraga nr ett.
Ericsson talan 6msom om de Liigre befalsk2rerna och ömsom om Sx~eriges Underofficersförbund (SUOF) och Svenska Underbefalees Riksförbund (SEJbR). Eftersom det har viisentligen ar fråga om förbundens agerande ar formuleringen i stadgarna av förbundens mals5ttnirng viktig. Det sags dar om SUbR, att syftet ar att "förena allt Sveriges underbefiil i et8 stort. enigt och starkt firbund med underbefilskårens och fosterlandets basta som sitt fernarn- sta och hagsta mal". Ordalydelsen i denna inledande paragraf Sr kanske icke alldeles liktydig med den man brukas pitraffa nar fackliga förkindringar är det centrala malet. D e övriga paragraferna bestyrker det ideella syftet. &ilca markant ar det ideella syftet utformat i S U 0 F : s stadger. Och har kornmerfragn I:
b s
det med den bakgrunden alideles förvinande, att berörda utsmstAende ställde sig undrande infar relationen mePYan klart uttalade fosterl2ndskt ideella s y f en och fackliga stravanden i fbrbundets regi? Fragan kanske Kräver någon ytterligare f6rankaring i vad jag anser vasenthlgi i den aktuella miij6n. Klyftan mellan offi~erskairens och de övriga karernas sociala stallning vidgades i och med att underofficers- och esnderbefiiPskaresna genom indelningsverkets av- skaffande i och med försvarsbeslutet4901
otvivelaktige fick sin sociala stallning församrad. Sarskilt ute i landsorten var da inte iiingre ledande poster, ofta som sprikr6P1- gentemot myndigheterna, dukade tör dugande underofficerare och underbefal. Samtidigt bör maal emellertid ha i minanet att övergingen fran indelningsverk till varnpli%~&sarmé innebar en omställningsprocess ekonomiskt och psykologiskt aven f ~ r officerskhren. Icke heller Ser officeren var; des problemfritt att finna sig tillratta B de nya arbetsförh&lPandean, som detta förde med sig.SA till niista fraiga. J oktober 4908 f6rbJöd aversten vid Livgardet till bäst Erik Oxenstierna de honom underlydande iiorp~alerna att tillhöra SUbR. Oxenstier- nas agerande blev en uppm~rlcsammad affiir B pressen, sarskilt sedan det dar havdades att han tidigare förbjudit underofficerarna vid gardet att tillhhra SUOF.
134 Tor Lange
Den liberale partiledaren Mar1 Staaff anmalde Oxenstierna till 3 0 . Ericsson relaterar mycket utförligt detta och de fortsatta. turerna. 1 Oxenstiernas furklaring finner han "ett viktigt samtida dokument över f6rhAllandena vid krigsmakten". (s 8 5 ) . Vem som helst miste hi1Pa med honom om att Oxenstiernas deklarerade personliga syn p3 fac?~f6reningsser2vandena hos den Iagre befiilet som ett direkt hot mot officers8cirens "privkligierade staBlnPngo9 framför allt f6r
v&
lid ar anmarkningsvär& JO fann Oxenstiernas förklaringar otBBBrackliga ock arendes fördes vidare till Krigshovratten, dar meningarna var delade. Malet ,gick ta11 Högsta Domstolen, som avkunnade dorn, Pnne"oarnde att Oxenstierna ansags ha överskridit sina befogenheter, vilket dock inte medförde ita4 för tjarastefel.Denna spektakuiäaa affar blir sj&BvfaPiet i Ericssons undersakning betydel- sefull, t o m "en spegel av det militiira k'iassamhaliet" (s 8 5 ) . Alt Karl Staaff fann sig föranlåten att utnyttja situationen f5r sina ideella str2vanden ar ocksa förstaeligt. Men 29: fallet representative f6r en övergripande beskrivning av officerskårens attityd? Hur man p i andra hi14 reagerade inom den svenska officerskaren, därom far man ingenting veta. Det bör 1 sammanhanget observeras att regementschefer på den tiden nar det gallde handhavande av underlydande var självstandiga p i ett satt som vi i våra dagar har svårt att n i en f6restiillning om. Mönstret kan sålunda ha varit högst varierande. Ilngenting hindrar, att en fördjupad undersökning g6r det unika fasallet Oxenstierna till en bit i ett generellt mönster. %;iagw 2: Hur vet vi att fallet Oxenstierna air representativt?
I ett annat fal8 tog den Etberale aradrakammar~edamoten Palmstierna kontak- ter med fanjunjtaïen Eltström vid Livgardet till hast, tillika ordförande vid SUOF, i samband med en motion som vackts om underofficerens befordran till officer. På konservativt och militart håil hiivdades att Palmstierna översicri- dit de befogenheter som tillkom ett utskott. Han skulle darmed ha brutit mot riksdagsordningens 2sestarnmeBser. Aven i den affaren - observera med samma hemort som affären Oxenstierna - ingrep Staaff. Ericsson talar hiir som p5 s i minga andra stalen (i ex s 85,
87,
90 2 ggr sch 92 3 ggr) om "hotet" mot officerskaren i olika former. F ~ d g a 3: Var inte fallet Palmstierna i allt väsentligt ert led i en konstitutionell tvist i regering och riltsdag, dar Lindman sökte underlag för ett interpellationssvar i riksdagen den 17 mans?Ericsson noterar p2 et4 stalle (s
87)
att Hans Meijeri
sin doktorsavhandling (Kammittkpolitak och kommittéarbete, Lund19-36)
starkt betonat den fack- mannamassiga aspekten, att inblandning frin IekmannahAIl gallande krigsmak- ten p5 officerskårhåll betraktades sisom varande av ondo. Ericsson hiinvisar till vissa sidor i MelJers avhandling, dar jag har lite svart att återfinna vad Ericsson pastår att Meijei sagt. Vad som var "av ondoP9 framgsa darernot klart av vad Meijer refererar som ett uttalande av Staaff: '>Det var inte far att man underskattade den militiisa sakkunskapen som man underlat att insatta experterna i utredningen, utan det vore darför att man förutsatter att deras militära intresse, deras yrkesiver tillaventyrs kunna vara så starka, att de kanskeDebatt 135 icke alltid äro de ratta, nar det galler att vaga de militiira önskemalen mot de ekonomiska möjligheterna". (Meijer s 132, se ocksi 280 f f ) . Ericsson ar snabb i sin vardering: "iEn inblandning av de Iaigre befalskarerna i besleatfattandet kring militära spörsmal först2rkte ytterligare denna uppfattning samtidigt som officerskirens stallning gentemot det Bagre befälet hotades".
Frdgo
4:
Ga18de inte den har frigan uteslutande officerens Iamplighet I valet mellan experter och lekrniin 1 nationella ekonomiska fragor?Titeln på Ericssows uppsats vill uppenbarligen suggerera ett sammanhang med storstrejken. Frdgw 5: Föreligger ett sådant sammanhang?
