Att
queera
historien
J e n s Q d s t r ö m
"Ornit: a reference to &e unspeahble vice of the Creeh."L%ra~en i g r e b s h P
E.
M.
Forsters Jeoman Maurice markerar med unqckslös rast at% smdenterna skdl hoppa över dusionema t a "grekernas onzmnabara lastP' vid aversitt- nings~vrningarna.~ Hastorien om sexlaella vanor somg&
utanför den hetero- sexuella normen har @ rninga sztt aktivt osylaanggorts med en konsekens och energi som få andra företeelser i historien. Det brott som v u så skambe- lagt att det inte fick niimnas bland Eistna omgkdades under århundraden av en tystnadens politik, och sa sent som pa ngp-tdet unslöts d t f ö r shbr6sa partier ur HassikerOversii~nPng~na? Om den kristna brlaaw brottades aled problemet h r man kunde namna det oniimnbara för aM kunna förbjuda det, var den beunnande sexolo@ns problem att inshanah kunskapen om det tabubelagdatd
dem som v a mogna %&r det. Den tyske sexolo-n "chad von &&t-Ebing fQrs&a$e sigpå
1860-tdet mot att Inga &nnor eBe"nerobi1- dade skulle hnwa ta slada w hans mer expGcita f d b e s h i m i n g a g n o m att skriva ddar av dem på latanm. Det k d1t~a inte bara samMnad sexuditet som censurerats bort. Genom sådana censur- och intesPeatningsmekanismei har historien om många o&a sexmeut oortodoxa gupper och pralc~ker f6rbehd- Ets slutna manliga saslcap som Graatsa~es kunna tda Mxspadc kring sådana ting. Genom detta aktiva osdiggëarande och genom medlka41sefin-n av homosemiditeten har h n s b p e n om den b m m i t att f~i-behaas mana3 En eEekt av d e m iir att homoseme8%as historia till f ~ r några &tionden sedan niistan enbart fbwdtades w "bddade" bornosemefla och deras vznr~ea: Och detta i sintur
en av flera adedningar till att bomohistoRerm har vait annu mer mansdorninerad i n histofiai
dminhet.4 Denna utarmning av en ut- satt grupps kdmram har gjort att myclret tid och energi har a p a t s iiat att synEgg6ra dess historia.På
samma satt som binno&nlstori1aerna har shivit "bea~tory~~ som en mo~1z.t till "his story9' har homosexraella skrivit ' b u r s t o ~ " till skPlnad från "their story"- den dominerande &skursens %ilstorieshfvning.En speciellt angeliigen uppgift inom den homohistoriska forskningen har varit att bryta den lesbish l~ilstoriens dubbla o~ydiggörande.~
Forshingen hing homohistoria har växt fram i intim samverkan med queer- och homoaktivism. P5 liknande satt utvecklas genushPstoria, &nk- tlonshinderhistoria och postkoBonid hbstorieshiv~aing genom att interagera med olika former av aktivism. Det kan ibland stalla t 3 problem men bidrar oftare till att höja den vetenskapliga baliteten på fonshingen. Ett inifrån- perspektiv g6r forskaren mera l@rd fbr de disheta spår som samk~nad sexualitet Biimnat i EiiUorna~ och ett &tiGstislct perspektiv kan bidra till att göra Inistorieshivningen mer sadasrelevant. Erfarenheterna frin den gemshistoria som inspirerats w feministisk teori visar att det går utmkkt att kombinera vetenslaaplag stringens med ett aktivPstiskt perspektiv och a t t
de båda slagen av wrksamhet kan korsbefrukta varandra och leda till nya insiktere6 B deii här artikeln vill jag diskutera sklltiaderna mellan "vadig" bomohistoria och queerhistoria och darefter presentera en genomgång av forsbingsfdtet homo och queerhstoria i de nordiska länderna. Avslutnings- vis fbrsöker jag sammanfaaa tendenserna och fundera över queerhistoriens framtid i Nordeil.
Vad
%r då skillnaden mellan honnohistoria och queerhistoria?P2
ett ytligt plan kan man saga att om hornohistoria är en motsvarighet till kvinnohistori- ens "herstoynsal kan queerhistoria liknas vid genushistoria. Det ar fortfarande en viktig uppgift för kvinnohistorisk och homohistorisk forshing att lyfta fram det som mansdominerad och sexistisk historiesb~vning gjort osynligt. Men Eksom -nushistona fokuserar maktstrukmrer och genussystem,d
queerbistorien studera de tvingande streikhirer som i olika tider och gå olika satt har stigmatiserat avvikande sexuellt beteende och upphöjt monogam bandstrande heterosexualitet inom 58átenskapet till norm. @eerteorin, med sitt ifrågasattande av identiteter, öppnar också fOir en bredare historieskrivni~ag som inte bara fokuserar på den svårbestämbara guppen "homosexueUd9.E n
tecken på denna "breddning" av gruppen ar att man i Sverige börjat använda termenHBT?
fför homo-, bi- och transsexuella. Eftersom en viktig konse- hens av queerteorin kaa
identiteter och konstruerade grupptimörigheter sk& utplanas iir det egentligen inte i Enje med dess teoretiska grundvalar att mångfddga antalet stigmatiserade grupper genom att lagga till bi, bans, inter, two-spirited, asexual, questioning osv^ Alla dessa olika varianter skulletackas av ordet gueer, som inte iir att förstå som en identitet utan som en hatisk position P fbrhaande till heteronormativitetena Men det faktum att
HBT
har slagit igenom visar hur det renodlat teoretiska perspektivet kollilicge-rar med aktibastperspektivet. Det
går inte
att bedriva emancipatorisk politik om granserna f t r Qverordnad och underordnad suddas ut.'sikter som inte %%rna låter sig fångas i några f i enkla nyckelord. Men i det här sammanhanget vajer jag att ta fasta pa tre qeieerteoretish grundsatser med relevans för Iiistorieskrivningen: I) förs~utningen av fokus frin att studera avvikelsen (sodomin, homosexu&~teten) till att studera hetemnormati~teten, z) uppPösnin-n av essentidistiskt besEkma identiteter och "nshtegorier; 3) historiens diskontimitet, eller mera konkret ki.Eaken av uppfaanlngen att historien utvecklar sig från ett förmoderrat tillstand av brutal förf~ljelse av "sodomiter" till en modern f6rstaelse
-
och tolerans-
av'9homosemeUk%a".8Fi5r att firsta queerteorins bevdelse Gr Enistoráeshimingen måste man komma ihiig att den föddes w en mycket aggressiv gampolitisk rörelse. När Queen Nation spred sitt manifest under Pideparaden i New York 199s med budskap som '7% hatar straighta9' och
"SI5
tP1B$alca!"var det i en politisk kon- text dar e t konsewativt etablissemang blundade f6r ~dsepidemin. Radikda queerakti~ster tog dessutom avstånd friira den reformistash gay~relsen som de ansåg anpassade sig intill utplaning. Genom att anviinda det nedsgwande ordet queer och på så satt bejaka sia stigma, och genom en konfronta~v politik ville de tvinga etabfisseman-t att lyssna.9 Ur Iitiken av den kon- formistiska gapoG~lcen och det repressivt toleranta etabfissemanget v&e ett teore-easlar ifrigasaaande w fasta kategoriseringar och w ''deii stora ber& telsen" om framsteg och ökande sydighet och tolerans, Detta ifrågasaflande a n h 6 t tik8 existerande postmoderna teorhadningar och genom att satta semditeten P centrum f6r andysen blev queerteonn poliaskt s1gBudtig. Eve Kosofsky S e d p i c k hiivdar att9'oan en fGrst2ePse av vilken aspekt som Bielst w modern västerlandsk kultur s h a r en lepitisk andys av moderna definitioner av bomo/heterosemditet s i kommer den att vara inte bara omstandig men skadad i sin innersta kii~-n;a".~~ Med andra ordi Varf6r har det v2sterPandsh samhdlet sedan slutet p i 180s-talet investerat sa mycket resurser P att upp- r z ~ h a a dikotomin homo/hetero och agnat sal myclcet tid &t att definiera, strafla och söka "bot2 sexuella awikelser? Och pi% vilka satt har den "normdd' sexuditeten reglerats? Queer~-eoain föresprak inom a h vetenshper ett skifte av fokus fran &omosem&teten till heteronomatio1teten.I
stdlet f6r att studera a ~ k l s e r n a ger det sti5rre insikter att studera normen, eller de mehnismer som privilegierar vissa former av semditet p5 bebstnad av an- k a .På
sa s % ~ föe>rvandlas minoritetshistorien till majoritetshistoria, till raiigot som a n g 2 d a . Om 14 i sta8Pet for att studera guppen "homosexueUB9 eller "homosemditeten9' undersöker hur semd~teten reglerats f6r d a maraniskor oavsett sexuella v d berör forshingen flerp i
ett direkt sätt, men återigen finns faran att minonteten 'kanddas ut" och osy&g;görs.Tiina Rasenberg hav&
-
med en tydlig blinkning åt Yvonne Hirdmans begreppspar "dikotomi" och "hierarki"-
att heteronormativitetens två bä- rande principer är 'kxPduderinig9 och "assimilering". Det som awiker frin den heterosexuella nomen stöts bort eller förtigs, och det som and2 tar plats och pockar p i uppmarksamhet omformas så att det passar in I normen. Assimileringen har haft h ~ g s t pairagliga konsekvenser. Vasterlandet har det senaste halivseklet bevittnat en radikal omdefinieri- av samkönat beg&. De uppenbara, könsövershidande homosexuella-
New Yorb fairies och Göte- borgs sjanor, den parisiskagargonne och den sexuellt aktiva manMnnan-
Inar lomisats till respektabilitetens utmarhr, medan det moderna homosexuehla paret numera accepteras p i villkor att det inte avviker d f b r mycket frin mängden.'' De historiska processerna bakom homosem&tetens transfor- mering ar ännu till stor del o u ~ o r s h d e och underteoretiserade, Sven om viktiga bidrag har l a m n a t ~ . ~ ~Upplösningen
w
fasta identiteter
Kritiken av essenti&stisk idenetetsuppfattning började f ~ r homohistoriens del under 1980-talet. Flera forskare tog fasta p5 Foucaults berömda tes att "sodomiten var en återfdsförbvare
-
den homosexuefle var en art" och skildrade den sociala konstmktionen av den homosexue~e u d e r 1800- och 1900-talet. David Creeilbergs B e Constraction of Homosexualiq, (1988) och David Hdperins One Hmdred kéars ofl-fomosexualily (1990) beshev bida den avgiprande begreppsliga s m n d e n mellan sodomi som en handling och homosexualiteten som en egenshp. De skildrade homosemalitetens framväxt och kritiserade sådan historia som s6kte pivisa spår w honiosenia- Etet i historien utan att Xrggasgaa själva begreppet "bom~semell".~~ Denna historiska dekonstniktaon av hornosem&teten var svår att ta till sig f ~ r en generation aktivister och homohistoriker som skrivit 'b-eir~tot-y~~ som ett satt att starka den homosexuella identiteten och lyfta f r m kanda "hornosemeUri' i historien. H e b 1980-tdet präglades av en infekterad debatt mellan "kon- stniktivister" och 'kssenti&ster9' dar John Boswells internationella bestseller Christianity, Social Tolerance and Homosexaality (1980) blev den mest tack- samma matavlan för konstmktivisternas k t i k Bosweu, som var historiker vid Eale, ville med sin forshing visa att den kristna kyrkan inte var negativt i n s t a dCill
homosexualitet f0rrän i slutet av goo-tafet och han talade om en "gay subcdture" Hand m u n b r i Europa gå 1200-talet. Nästa steg var erneuertid att forskare som Greenberg och Halperin och den historiska konsmktivismen kritiserades för en &f6"0rndimensionell historicism. Flera forskare på 1990-tdet tyckte att den ensidigainriktningen på
ett "foren och ett '9efter'9konsmktionen av honrassemalieet, riskerade att dölja mingfdden im%nnisPcans sexuella uttryck och de ansåg att orsaken till detta 1% i en aUtfOr sn5v imriktning p% den homosexmefla Iden~teten.l4
Den polltish queerakti~smen p2 1990-talet tog kraftigt avstand fr2n gayGre1sens identitetspdink
-
den staka IdenafrhPionen som 99g;ly" vilkcen Grutsatte en Pika stark identifikation som "straight9', med andra ord en binar dikotomi homolhetero. För homohistorien har queerteoPjms d e k o n s d t i o n av identiteter konsehenser, inte bara fGr den essenti&stish form av "our- story" som havdar att drottning Ststina och Gustav111
var 9 9 k i ~ m ~ s m e U a utan iiven f6r dentyy
av F o ~ c ; ~ ~ ~ t - n s i r e r a d konstdtivisnn som David Halperin stod f ~ r när han beshev r6randringen w hur samPaianad semalitet begreppslligdordm p i 1800-tdet,Il
Episamoiogy ofthe CIoset (1990) hiidar Eve KosofsPhgr S e d w c k att "et historisb s6láandet efaer ett Stort hadagmskfte h n d65a de nuvaande vifikoren för seme8 identitet". Den Iaonstmktivis- t i s b insikten hade det goda med sig, m e n d e hon, a g den underminerade de positi\ristish antagandena a) att det finns en transhisto~sk 99homose%indPtet9' %&om% f6r vår h n s h p och 2) att historien om h r samkönad s e m d ~ t e t har definierats har inneburit att vetenskapen h a uppn5u en & sannare kunslmp om dess essens. Fann med den konstrukti~stiska homohistorien i n att den i stidet rishrar att f6renMa beshivningen av "homosemditeten som vi nu uppfattar de$ (homosem&v as we now h o w it) till en enhetlig tpav idenhtet och att samtidig reducera historien om dess f r a m v a till en berat- tdse om hur entyp
av sam%aönad semdtet-
sodomin - ersiitts w en annan-
homosexuditeten.I
stdlet arementerar S e d p i c k f6r att defininoner w modern homo/heterosem&tet inte har uppbmaanPt g n o m att en modell har vittrat bort och gradvis ersatts av en annan utan att många olika former av semdteter existerar sida vid sida.15S e d e c j c s betoning w att det samadig finns många o h h semaditeter ar en öppning fOr en bredare HBT-historia, men som Hdperin år z002 påpehde i ett senkommet svar p5 Sedficks hitik fir man d i problem att f6rMara och gåvisa historisk f6ra~&ang.
I
ett -8Orswr for sin variant av7'historicism" hiivdar han att det iir s k h a d på f6rr och nu och att dekoconstr.reilcPlsnen av identiteter inte innebar att det inte gir att visa h r satten att definiera s a m k ~ n d s e n - ditet fi>ï%ndras över tid. Sjavkitiskt medger han att hans största misstag ar 1990 var att inte I6Qa Foucualt hela vagen. F6rutom att beshiva konstmk- tionen av kiomosem&tet borde han ha tagit fasta pa k u c a d t s hela hitik av upp1ysningprojeBctet och anvant sig av genedogsk metod, shiver hm.I
ett fiaredrag som han 1998 hQ1P i Lund pa konferensen "Sex and Conflido Gay and lesban studies in the humanities and social sciences99 och som sedan blev h w d b i d r a g t i hms essasamling How to do tbc Hiftoy $Homosexuali2'yräknar han upp fyra htegopier som POregår h o m o s e m d e t n edkeminerinig, pederasti eller "dativ" sodomi, vanskap e h r romanask k l e k , samt passivitet
eller inversion. M a dessa 99prehomosemella diskurser, praktikerP kategorier, mönster eller modeUer9'använde genus som sitt s2irskiPjande kniterium, hävdar Halperin, medan det moderna begreppet "homosmalitet" använder sexu- ditet.
P&
så saliittd
l
han koppla de o l i h former av samkOnad semdltet som samexisterar P dag tali vetenshpliggöran$et av rn5nnisbc;s semalitet och peka p5 en Overgripande skillnad gentemot tiden dessfönnnan.16 Halperins argument har sin främsta f~rtjiinst som ett f~rsvar f61 historicitet, om man med det Grstår studiet av historisk Grändring. Som d t i d riskerar analyser av maktstreik~er och normativa diskurser att bli statiska och misslyckas med att beshiva fbrändring. De kan då helPer inte visa på de krafter som motsiitter§ag
swukmrellt Grtryck och skapa- f~rub-samingar Gr en annorlunda verughet. Om man som Hdperin i9ppnar fQr att beshiva skP4nader i historien skapar man ocksa f~mtsattningar för att bgttre förstå hur människor kan påverh och f ~ ~ a n d ~ a .Historiens diskontinuitet
Hdperins taxonomi leder över tali frigan om kontinuitet och förändring och om historiens dislcoconlinuitet.
1
den Nietzccheinspirerade postmoderna vetenskapen Egger en Paritik av den h-elska determinismen. Genom genea- bgisk metod hoppas minga queerhistoriker kunna övervinna en teleolo@sk historia som drar trådarna fram till nuet och f& historien att framst2 som en serie kausalt förbundna händelser som med nödvandighet leder fram till ett likdedes nödv2n$igt nu. Sa skapas teleologisk historia, dvs. en historia baseradga
en t a n k andam%senGghet i det historiska skeendet. Genedo- gick historieslaivning innebir att utgal från de s p k av det fdrflutna som~
återfinner i nuet.I
s t l e t Gr att s ö h efter b u s d a u~eck4in~kedjor och fbrklara nuet g n o m hmbinationer av handelserP
det fGrflutna, S& avtäckerden genealogiskt inspirerade historikern sakf"9rhaanden i det förflutna utan att knya samman dem med nuet via ena kedja av orsak och verhn.
De flesta som skriver homo&sto:oria använder sig av tra$itioaaeU historisk metod, men om något skdl
ledas
queerhistona kravs en medvetenhet om problemet med teleologisk Mstoneskriming.II
queerteori ligger impli- cit en hitik av &t som framstar som namrnödv2ndig och sja1vMart och queerhistoriker delar avvisandet av den dominerande historieshivningens sanningsanspr& med postko1onid historieshining. De heteronormativa strukturernas insisterande gå 'Uet heterosemeg%a'som naturligt, sjalvklart och nOdviin> h n liknas vid den kobnida historieshbwingens ambition att beshiva imperidismen som ett nödviindlgt tillstånd. Mycket av queer his- toriografi har och2 Etit sig inspireras av postkolonida tankare som Cayatri Chahavorty Spivak, Homi Bhabha och Dipesh Chalurp$ars;17 Däremothar Judith Buders inflpande på bist-orieimnet varit mera begränsat. Hennes bidrag till queerhistorien h n sagas vara hennes psykoandpiskt incpirerde dekonstmktion av Mn och genus och hennes betoning av performativitet. Kön skapas genom repetitiv perhrmans, hävdar Buder, dvs. att kGnet iscen- satts genom att Bcejnat beteende upprepas P endighet med en sedm tidigare existerande maktshpande &skurs. Den performaava satsen eller PnandSjinigen ska14 alltså tankas stå i s a b a n d med en kontext som Grlanar den h a f t att påverka en reellt efisarande situation. Nar domaren uttalar en &m ar det i enlighet med en fömt egsnrande lag och ~gseKorrattarens S& ofta citerade pedormativa fras "Harmed förkBaraï
jag
er för a h a makar", förlorar sin me- ning utan en b a k o m k a n d e aktenskapsPagstiftning eller tradition. Relevan- sen för historia hgger i sjidva performaevens repetitiva drag-
en utstr%ckning i tiden och en potentid'ta forandring av laFdGreats2~ningarnaia1sPå
senaste tiden har "queer tempor&vY9 diskuterats s2 &tig av queedors- kaxe att lifieramwetmn EBzabeth Freeman tdar om en "mrn towzd time".I
ett specialnummer av GLQ:A
Journakof
lesbian and Gay Studies, ett avqueerteorins framsta teoretiska forum, diskuterar fem Eors1ane
-
men v d att marka ingen historiker -vad qeaeertid kan vara. Litittera~wetarenJuelithHd-
berstam sager om en samling manniskor som tittar gå dr-show Mockan två
på
morgonen att de "agnar sig åt salaer som förmodh-n verkar meningslejsa för dem som ar fast i hetero~ded'.I
sin bok dn a Queer Time andSpace hiivdar bon att queertid skiljer sig p i ett avgörande satt fran "straight time9'. Queera människor har inte samma &vs* som straighta. De forvantar sig inte och f6wgntas inte skaffa barn och barnbarn som straighta. laagr de anda g6r det i ökande omfattni- sker det som en subversiv handling i strid med majori- tetskulbrenc f6nvantningar.191
en tankv';ird bok dishterar Etteramwetap-en Lee Edelman hur "Barnet" i vir kultur fylls med fhirestaningar om framtid och mening. De queera har stdlts i motsats till "Barnet9'som barare av död och sterilitet och som en negation av framtiden. Edelman arpmenterar for att queera människorsid
sluta %rsö%ca anpassa sig tLBI den frmtidsbärande normen och i stället eamecHa sina egna potentider som han kopplar tP%ljouis-sance, ironi och Dessa resonemang kan ibland fejb-fda ganska
leist knutna till en gueer historiogafi. Men det ligger en hel d d i iakttagelsen att qeaeera kv~nnor och män inte tar de% i fbrmedgngen av fam"emper och trdenn-n av blcdhistoria pa samma satt som dem som Grsöker upp$Ua heteronormen
-
eller i d a f d im i san egenskap av queera. Det finns ett que- ert behov av historia och flera forskare har tagit fastapå
det. Historikern och s k v a n e n Christopher Nedon säger i samma mndabodssamta4 att han varit fascinerad överhur
queera människor sökt och ibland s h p a t sin historia av aniSr$ningar, samband och skeira killor.B
b o k n Foundlings (zooz) teoretiserar han över queeshistoriens ontologish stams, och resonerar kring i-raderingenav HWBT-historia, hur de sexuella subkdmrernas historia förs vidare fr5n generation till generation av avvikelsens Rist~riogafer.~~
Vi
är då tillbaka till identihtionen, behovet att identifiera sig med sem- ellt avvikande personer i det f6rAutna. Med en ordlek tdar filologen Carolp Dinshaw om ''en queer-
eUer egendomlig-
åtrå eAer historia'' (a q e e r desire for history) och påpekar att tiU och med Foucadt'bpprättade en &nslomässig förbindelse med det f~rflhitná'.~~I
sin bok Gettil-Medieuak ( q 9 ) diskuterar hon nuets förhuande till ett $ärran firflutet-
medeltiden-
och experimen- terar med en historiens samtidighet, en aflektiv förbindelse mellan forskarens nia och hennes objekts då. Hon vill poang-tera historiens relevans för nuet genom begreppet 9EcotemporaneP~99*et h n översattas med "samtidnghet" eller "kontemporanitet". Dinshaw experimenterar med korsreferenser md- lan en tänkt förfluten verughet, vår tids besEuivning av den och hindelser i vhr samtid.På
så satt vill Dinshaw visa hur vår tids f6restdningar om det fbrflutna är verkligare än det förflutna i sig, vars essens vi aldrig h nOver h u n d taget har queerhistorien p3 senare tid kommit att igna sig mer och mer ät äldre historia. Det ar som om socidkonstruktiivismen med dess betoning w ett pwadgmskfte under lang tid "Iiiste id9queerkstoï.ien i 1800- och 1900-talet, g n o m att d t som räknades var Paonstmktionen av homo- sexuditet h i n g 1870. M a handelser som rörde sarnkönad semal~tet beskrevs som avhangiga w mediMserinagen av homosexualatet, och historien om savd medeltida avratmingap av sodomiter som 1900-talets bmosemella fri- gördsekamp förhöll sig på något sätt till sekelskiftets historiska ~ändpeankt.~~ Det ar just sadan modernistisk kstoP-iechivning den postmoderna vetensh- pen viinder sig mot och i en deba~artikel insisterar Jonathan Goldberg och M d h a ~ Mewsn pä att använda ordet renaissance i s t a e t f6r ear& modern "med dess marsaha anspråk. p& att &t som betyder något i det f~rflutna iir dess relation till en Grutbestämd modernitet". Man h n invanda att ordet
renais~mce ar lika belastat med temporal determinism men med antihn som
utgangspunkt. Problemet med periodiseringen av historien 5.r kansh starkast kant av9'tidigmodernd9historiker9 aven om begeppen "mede%tid"osh"modern t i g iir minst
B h
problematisk.På
Nordish kstorákermtet i Reykjadk 2007 f6reseclog Glrethe Jacobsen? att historiker helt sonika bör strunta i glngse pedodiseringar och presentera studier som gränslar epokernas kons&uerade gränser. Men med tanke p2 histoakrsamhaets instimtioneua ramu är det nog l a t t ~ e sagt an gjort.Bli
skolas in i de hävdvunna epokbetechiwg~~snaa och identifierar oss sjdva med dem p i ett satt som gör det svart att ta steget 6ver gränserna.25I
sitt förs6k att queera renässansen vill E~erabmetarna Jonathan Gold- berg sch Madhavi Menon lansera begreppet "ohistorlcisd (unPlistoficism). De hävdar att historia "som den f i r ngmarande hegemonish f6rstås" inteh n queeras. De vbder sig mot den vanligt f6rekommande teleologish Bnástorieshirmingen och riktar sin hitik mot BmeteronormatiPrPtetens betoning av s k u n d e n mellan normalt och onormalt, av dikotomin hetero/homo.
H
sti&et Gr en historia baserad p i heterosbPBnd f8resBir de en homohisto- ria som s k d e Satsap i
att eippKiva bestambara s e m e h och honolo@sh s a n a d e r och i stidet u ~ d g a m6jligheterna hos icke-hetero, med d a dess konnotationer r6rande samsdailmighet, & h e t , niirhet och a n a k ~ n i s m " . ~ ~att undersv: att historieamnet som sidant maste dekons&ueras citerar Golberg och Menon Hayden White som redan 1978 skev att historiker 99miste vara beredda att inse att historia, som det i d r n a k e t uppfattas, är en sorts kstorisk tiuflighet, ett resultat av en specifik historisk situation, och att nar de missf6rstind som skapat denna sirnation löses upp h n historia komma att firlora sin staning som ett sjdvstandig, sjawa~fk&gande: sitt att tinká'. Mot Gol&ergs, Menons och Dinshaws resonemang krin invandas att de probkm de tar upp, om perio$iseringen, om determinlcmen och den teleologish BiictoriesE~mingen, sedan länge Zr v d kända sch diskuterade bland många historiker. Histofieaosoh %r balscerat svhbegiiphg genom aw s2 många svirandyserade begrepp iwgk? begrepp som tid, handfing, per- son, kausalitet. Och att p i ett Bi4sBig-t satt hänvisa till anaPcronism och h n t e m - poranitet löser knappast problemen. Hagrdien Whites kritik av historleannanet har sedan sjuttjotdet inspirerat många histori8cer9 men den har inte Bett till
någon upplösniaag av historievetenaskapen och den har heller inte secdterat i ett mildrande av dess metodiska %cav p5 m a l l t i k gener&serbarhet o& pwvbarhet.
I
s t a e thar
m h g a historiker under de senaste tjugo åren strävat efter att kombinera strikta metodiska laav med insikten om posi~vismens omajjPiglmet. Lika Iite tror jag att haven p2 att v e e r a historien kommer att leda till någon radikal omdefipiieri- av historia som ahdemis%< discipfin. En uttalad skepsis t a f6renMad historicism eller naiv u~ecMingspositivism kin- netechar de flesta professPoneP8t verksamma historiker i dag och den queera historien som a a m p d vetensbp kommer fram%or d t att kanneteclanas av ett fokus p5 heteronormatiaiitetens strukturer, ett intresse för performativitet och en skepsis mot fista identiteterz7Nordisk soci&onstmktiestisk homohistorieforshing l a n sagas ha sina r&- ter i de lconféïenser som anordnades i Amsterdam under 1980-tdet: Arnong
Men, Arnong Women 1983 och Homosex~uli~, which Hornosexualiq? 1987.~~
Pii
bada dessa I~ronferenser &shterades Foucadt och ett konstruhivistiskt angreppssaa på homosmallretens historia. 1Fïan Norden deltog bland andra Henning Bech, Karin LUtzen, Kati Mustola, Bente Rosenbec&W&ePm vonBiBosen och Fredrik Silverstolpe, som d a korn att spela en viktig r o l genom att introducera Foucault i sina respektive h e d g ~ i d e r . ~ ~
Queerteorin i Norden är i hög grad ett utifran kommande fenomen men den har omformats och utvecklats i delvis andra riktningar här. Om queer- aktivismen i
USA
gav viktiga influenser till queerforshiqen, har det nastan varit tvirtom i Norden, att forskningen har berikat och inspirerat aktivismen. Men det varierar frain h n d till land hur beredd den etablerde homoriarelsen har writ att ta åt sig nya tankar. I och Sverige har begreppet queer haft stor genomslagslkaaft, vilket tagit sitt MBigaste uttryck i en större bered- villighet att inkludera bisexuella och transpersoner i homoorganisae-ionerna.H
F ~ d a n d hax trans-ndeaperspektivet writ starkt narvarande anda sedan den finsh homorörelsenSETA
gandades, och i Sverige har bisexuella och transpersoner ater ikluderats i WSL:s arbete efter att ha varit franvarande några i r t i ~ n d e n . ~ ~I
Damark, Island och Norge daremot, har komorörelsen varit mer exklusivt inriktad p5 bögar och Pesbish, och även om prideparaden i Reykjavik heter hinsegin dagar (queerdagar) så organiserar det isländska f6r- bundet forfirande bara lesbtur och hoinmar. Någon queer gautaktivism som ii nggo-taelets New York har det aldrig varit t d om i Norden, utan en ganska stadad form av reformism i nara samarbete med myn$igheterna.31P5
det &demiskaplanet har emellertid queerteorinvunnit insteg i d a fem Bander och de Bronferenser som anordnades i Göteborg mellan r995 och a002 w Benny .Henriksons Minnesbibliotek har för n o d s k och svensk del haft en liknande htdysatorcEekt som lconferenserna i Amsterdam på 1980-talet. Den forsta konferensen om "Lesbisk och homosexualitetsfor~~ing'~ (1995) arrangerades innan queerbegreppet fått faste i Norden, men den sista,"Fawäl heteronormativitet>' (2002) ägde mm i ett forshingsfalt som hade tillägnat sig queerteorins d a begrepp och fr-estdningar. Redan innan den första konferensen gick w stapdn hade Margareta L i n a o l m introducerat Butler i Sverige genom en artikel i Tw2rtanten (1994). Lindholm, Eva Borgström och Arne Nilsson var de som organiserade den firsta konferensen.De
hade trott att bara ett litet antal s k d e komma, men över zoo deltagare d& upp. Ett direkt resultat av den första konferensen var att ett queerseminarium bildades vid Stockholms universitet. Seminariet studerade veerteori och på hösten1996 bidrog dess medlemmar till att lambda nordica gav ut ett temanummer
om queerteori, redigerat av Don Kuliek. Det har tryckts i Plera upplagor o& har for många utgjort introduktionen till queerteori till en bredare pub&k i Sverige.32
En annan inspiration till en queer forst5eBse av sexudteten ar den lesbish feminismen. Adnienne lfaichs gBdl@torisk heterosexualitet ocA lesbisk existens, som översattes till svenska av PPPa Laskar redan 1986,löser genom sin tes om ett "lesbiskt kontinuum"upp den strikta uppdelningen mellan homo och he-
tero och bidrar till hitiken av idenl-itetspoiitiken. Det feministiskip stråket har varit starkt i nordisk queerforslming, sa starkt att bepeppet '$ueerfeminism" blivit etablerat på eti sätt som det inte biivit i den a n g l o s ~ s k a vZrlden. Tiina Rosenberg och Pia L a s h
h a
bi&a@t t t den uwecungen genom flera arbeten.33 Under 1990-tdet påbörjade homohistonen en uweckliang mot att bli ett legitimt forsbingsfdt inom universitetsvärlden. De teoreash diskus- sioner som f6"Ores inom ramen for en konstmkti~stisk historieuppfattning ifrågasme den essen~&stish firståelsen av homosen~ditet och inspirerade till npolkningar av kända Biistoriska forlopp.1
flera nordisb länder började homoforshing behivas aven innanfor universitetens muaar.Henning Bech, Marin Liitzen, Bente Rosenbeck och Wihelm von Rosen har sedan x980-tdet $enomfört ett slags zbetsf~rdelning n k det @er h m o - och queerforsbing i D a n m a k Karin kiitzen h a forsht kirig lesbish kvinnors historia och unders0kt den i s a d a n d med fimvkandet av en borgerlig kultur. Hon vidaeutVecPCqade sina konstruk~vistish tankar i ett arbete om den moderna stadens historia och
&ax
E minga x t i M a och debattinläa deltagit i debatten om j h s t a d h e t , Bwinnokiistona och homo- historia. W&elm von Rosen Rar skrivit ett imponerande måbandsverk om dansknbOssehistorie" dir han systematish gått igenom d a spar rsv sannkiopnad sexiiditet meflsin min i danska räaskaPPor från 1600-tdet till 19x2, och han harP senare arbeten iignat sig åt 190s-tdets danska homohistoria med tonvikt
på
den danska h~rnorörelsen.~~ Bente Rosenbeck har å sin sida valt att agna sig at mera renod1ad -nushistoria. De k o n s t m k t l ~ s t s a insikter som hon och andra danska f o r s k e taagnade sig och utvecMade under 198s- och rg90-td har resulterat f ett Bertal arbeten om dansk snushistoala, och senast P ett samnordiskt projekt om Z k t e n s h p s l a p ~ f t ~ n g e n genom tidema. Henning Bech iir den d a n s h f o r s h e om homosexuaPitetens villkor s o n &tt stiorst in- ternationellt -nomslag. Mans bok Nar r n m d nz~des frin r989 andyserar den moderna homosem&teten och inspirerad w kritisk teori presenterar den en analys om I.iomosexu&teten under 190s-tdet.
I
den engelsh versionen fran 1997 "dareutVec%dx Bech sina t a n k om den moderne PlsmosemeUes död. Hans tes~
att i samma mån som d a manniskors semahtet Eirändras blir beg2sinriktningen mindre v i h g sch att d t som ?brr skilde "homosexuella" f 6 n "heter~semeUa'~-
promiskuiteten, sex ueitad~r &tenshpet, gmppsex, partnerbyen-
nu nggot som minga "heterosemeUan miinnisbr @nar sig h, s a t i d i g som den postmodenne 99homose-x;ue~e'9 har blivit mera anpassd.H
senare skrifter har Bech kritiserat queerteorin f6r att vara &för amerihnsk och d$6r präglad av postmodern Icatego~iuppli~sning~P
s t a e t Fbresprikarhan "andre fortzfingr9' - alternativa satt att beritta om sexualteteri.
I
sin bok Kwinder og mgnd (zoos) går han igenom de klassiska feminismerna ochär starkt kritisk mot det som han uppfattar som politiskt vinklade verklig- hetsbeshivningar.
B
s t d e t $Orordar han ett firuts2ttpniqslGst u ~ o r s h n d e av njutningen och att vi i s t d e t f i r att agna tid och energi h att firstai den i termer av sexuell orientering helt enkelt inser att folk har och&tid
kommer att ha o l i h sexuell smak.3sInom lie-teramrvetensIsapen har Dag Heede utm5rkt sig. Hans ipbtroduktion av Foucault är vid det hiix Laget klassisk, och hans queerbiografi ipver Karen Blixen har fått positiv uppmarlasamhet. Men nar Heede kallade
H.C.
An- dersen *fisePetteV (sv. 99fjoUá') gick han fOr lam@. Han blev grundligt eitsldda
dansk press och pubBacerade senare en "b0~andring"i Lambdn nordica. Station Gr station bad han ironiskt om förlåtelse fipr sina synder och lovade bot och biittring. Professorn i gnusvetenskap Nina Ey&e ar verksam i Sverige och har agnat sig åt queerteori och intersektionaBatetss~die~~I
Kwinnovetenskapiigtia'skri~?zoo3 diskuterade hon om intersektionditet ar ett anviindbart begrepp inom genusforshingen. Doktoranden
I
historia Peter Edelberg i Köpen- hamn arbetar på en axhandling om de danska myndigheternas reglering av homosemalltet och hornosemefl prostimtion i Kippenhamn gai 19bo-tadet.~~Finland
Den som firde med sig den soci&onstmktivistis1ca hornohistorien från hsterdam~conferenserna t a "inland var Kati Mustola. Hon verksam som sociobg vid Helsingiors universitet och har publicerat många social- konstnuktivistislst inspirerade artiklar om finsk HBT-historia. Med hjdp av ratts~tatistik~intervjuer och p i senare tid 2ven bgder,har hon skrivit en allsidig HBT-historia sorn omfattar
d
t
ifrån straflagsreformen 1889 till konstniiren och gayikonen Tom ofP;enland.37Till
s u n a d frain i Danmark så har den fircta vaigen homohistorisk forsk- ning &tt mariga efterGljaxe P Finland, och en växande samling avhandEngar och forsbingsrapporter vittnar om ett vikande EorsK-iingsfdt.Jan LöfstpömsiYuSukupuoliero agmarikuittuurissa (KönssklPnder i agrarkdaren) från 1999
diskuteras de specifika genusf6rbUanden som i E d a n d har bestamt queer semaltet och könsöverslaidanden. Inspirerad av Laqueurs enk6nsmodeU hiivdar L~fstrGm att det finsb agrarsamhaet, dar @sish starka hinnor var ett ided, praglades w små kGnssk9Unader och att k6nsövershidanden snaraxe an s a m k i n d sexud~tet var det som framst uppmarksammades i talet om semdi;tet.Tuda Juvonens prisbelönta avhandling &rjoelanaaijajuiRisia saiai-
suuhia (Skuggliv och offentliga hedigheter) från 2002 andyserar ochjarnfGr
1960-talet. Den Jamfir systematiskt betin-lserna f ~ r h i n d i g och manilag samkönad semalitet, mannens liv och traffstaen i Tammerfors parker och hinnornas dolda firhaanden i skuggan av ~ard-snormaljiteten~~~ E d a n d utmarker sig g n o m att vara ett av de länder där hinnor s t a s ingr riitta. i större utstrackning an på annat h u och Anm Sorainen 2005 blev Rnbnds första doktor i genusvetenskap på en avhandfing om hur kvinnlig Bcriminell homosemaZitet konstmerats på landsbg-den i östra E d m d . Sannma rattsfal% analyseras ur en juridisk synvinlcei av Eve H i ~ n e n . ~ ~ Ett slags yeerhistoria skrev också sociologenJan W i c h a n när han d i s a u t e d e vid a b o h d e m i
på
en avhanflmg om konstruktion och dekonstruktion av k6nssmnader i den finska transgender&skursen under 1990-tdet.Pi
grundval av diskussionsin- lägg i medemstidningm och på ma&ngfistor f i r transgersoner undersöker han hur kon skapades i en specidserad diskurs. Spanningarna som Wickman bes&iver mellan dem som firespråkade ett kontinuum meElan transvestism och transsexudism och dem som ville betona det dikotoma Grhalllandet rnd- lan könen ar en intressant kommentar till queerteori i pral~tiken.~'Ensk queerforslcning synnerE-n Bvdtig och 2005 bddades SQS, Suo- men Queer-tutkmuhen SeuïaISaskapet för Queerstudier i Edarad. Å r
zoo6 lanserades firsta numret av den web-baserade tidslaiften SQS: Suomeia Queer-tutkimuhen Seuran Lehti/gidskr@Pr Quee forskning i Fin&and/$ournal ofQueer Studies in Fi;~lzland, en flerspråkg tidslarift som skal% tjiina både som forum for finska och nordiska queerforskare men och; Gra ut finsk queer- forskning i virlden. 41 E r s t a numret hade temat historia och flera artiklar
behandlade o l i h queerhistoriska ämnen, viktigast kanske Tuula J w n e n s "Introductiod9 där hon Isritiserar den anglo-amerihnska hegemonin inom homohistoriien, speciellt den "urban bPas9'som har lett till att huwddelen av homohistorisk forskning handar om stora stader på USAis öst- och vast- kust. Europa rymmer m h g a spriik och har många kulmrella centra med specifik centmm/geriferi-dyp1amiBc och ameriknsk queerteori är kanske inte omedelbart tfiamplig h&
I
samma nummer dishterar Joanna Mizielinsh översaeningen och anvandningen av queerbegreppeti
"inland. Hennes ess$, "Queering the Moomidand" är pterjigae ett bidrag till diskussionen hur en frånUSA
importerad teori egendigen kan användas i spr&områden och kulturer som skiljer sig markant från de amerihnska storstadernas gaydi- strikt.42Sverige
Redan innan Fredrik Silverstolpe åkte till Amsterdamkonferenserna hade han a p a t sig &t en d d o i i h homohistorisksi projekt. Hans intervjubok om garnbruksarbetaren och homoaktivisten Eric Borcell ger viktiga insikter
i svensk bomohistoria från 1930-tak till 1950-tal. SiPverstolpes inlägg vid Amsterdamkonferensen 1987, "Benkert was not a doctorn, diskuterade den tidiga hornorörelsens strategier7 och han beshiver vad han kallar en homo- sexu&istisk ideologi. Vidare var det Siaverstolpes tankar kring tystnadens politik under 1700-tdet som inspirerade den debatt som 1996 fördes mellan historikerna Jonas Lzequist och Eva 0sterbe1-g.~~ Den tidiga homohisto- risb forskningen i Sverige avsatte under 1990-talet beeydande resultat i och med att forshingsprojekt bing Göteborgs och Stocbolms AomosexueUa historia publicerades.
I
Göteborg växte en livaktig homoforskoingsrniljö upp &ng Institutionen för Genaisvetenskap, Litterammetaren Margareta Lind- holm och sociologen Arne Nilsson har i flera böcker forskat kring samkönad sexuditet i historien.T
boken En annan stad (2002) JkmfCDr de uttrycken formanlig och kvinnlig homosemalitet i GbPteborg under efierhigstiden, Med sin systematiskajärnf6relse bidrar de till en djupare forstkise av hur sarnkbP- nad sexualitet konstrueras i ett genusperspektiv. Arne Nilsson har dessutom studerat männens sociala och sexuella %iv i 60teborg och klarlagt vilken stor skillnad mannen gjorde mellan dem som var "s5ná9 och pa dem som
var "riktiga karhr"
-
en annan sorts uppdelning än de som David Halperin diskuterat. Senast har Nilsson publicerat en bok om hornolivet på SvenskaPbmerikaorinjens batar, dar han kartkgger de d~rnamiláer som styrde Evet p2 en arbetsplats med en stor och vd sydig grupp hom~semella.~ Inom ramen för
ett projekt om StockhoPms homosemeUas historia som leddes av Göran Sö- derström publicerade Greger Ernan 1993 en monografi om Nara Johansson och Lydia Walklström och'8en feministiska vanskapskarleked'. Eman vi14 dar beshiva k-vannornas GrhåElande inom ramen för en feministisk ideologi. Sex
ad: senare kom StocMiolmsprojektets imponerande huvudrapport, Sympatiem
hemlighetsfiIla makt, som på över 700 sidor presenterar stockPnoPmarnas
RornosexuelPa historia under hundra ar. Som empiriskt forskningsarbete ar det en bragd? och innehiiller bland annat den mest detaljer& skldringen av 1950-talets rättsröteskandder som hittills publicerats. Dodo Parbhs bidrag om soldatprostinitionen är också Internationellt sett det basta som pub&-
cerats i detta Zmne. Tonvikten i rapporten ligger på det empirish och den
vidaeu~ecHar inte de teoretiska perspektiv som Fredrik Silverstobe förde in i Sverige.45 Svante Norrhem har forskat kring homosexualitetens villkor i
Västerbotten frin 1950-tal till 1980-tal, ett av de få exemplen p5 homohistoria som berör förhallandena p5 landsbygden. Homosemaliteten, sEiver Norr- hem, var något som fanns nigon annanstans. Priset för att vara homosexuell i Vasterboaen var total tystnad. Norrhems studie praglas också av ett kon- stniktivistiskt perspektiv utan att kunna sägas vara cpueerhistoria. Min egen avhandling som behandlar ett stort antd rättsfall frin hela Sverige 1880-1950
talet. Den äx inspirerad av Foucadt och VP1P kombinera hans tankar med Thomas Kuhns para&gmteori f6r att visa på ett pc~~a&gmskifte fr2n ett rurdt sodomiparadigm till ett urbant homosexu&te"rparadigm. Avhandlingn sEiver in sig i den rad av studier som frmhi-ver modernisenwgprocecsen och är alltså långt ifrån det ifrågasamande av den lanjara adsuppfattnin-n som queerteonn efterlyses men i ljuset av S S e p i c b kritik Pr den öppen f i r att olika sexlaella prktikrer Pran existera sida vid sida. Historikern Eva Helen Ulvros i Lund beshiver i sin biografi över Soghie E I h n hur kirlek- striangdn mellan Ekan, Selma Lagerlöf och Valborg 04ander formades av f6rra sekelskiftets norrner f ~ r genias och sexualitet. Ulvros är ett exempel psl. bur en forskare h n
hade
lyfta fram vad sorn aktivt osy&&orts-
Eagerlöfs homoerotislra ?Grbindelser-
och s&a det i en historisk och teoretisk ram som fGrMarar mer an bara ~exualPtet-en.~~Flera l a t t e r a ~ s t o r s studier har och5 bidragit till Grstgelse av sexua- litetens reglering i ddre tid. bistina Fjelkestam i StocboPm behandlar vad hon k d a r "unghlsfickor, karnrathustmr och nnanhaftiga Sesbianer" och shiver in den lesbish hinnan i ett mer övergripande gnusmGnster i mel- lankiptidens Sverige. Hon tar fasta p& den starka -nusdeKingen meBPan vad som med en engelsk term M a s "butcBf' och "kmme". Och Ann-Sofie Lönngren i Uppsda presenterar en ~geieerlasning av beg2striangPar: hos August Strindberg i sin kommande doktorsavhandting-
På
så sätt bbtdagger Kon de normativa diskurser som präglade hans tid och persons4'M y c h t av den tidiga forshingen b i n g homosexlaaldtetens historia 1
Sverige Biar fobserat på att hantera ett besvkligt kä&ge och rekonstm- era en historia som varit dold, men på senare tid marks starkare teoretiska ambitioner. Pla Lasbrs
Ett
bidrag
tiJl heterosexg~litetens r5Zstoria (2005) 5.1- en queerteorel.isk analys av sexhandböcker från 1800-tdet som visa på kon- struktionen siar heterosexu&tet.H
polemik mot bland mdra Claes EkestamhPvdar hon att 1800-talets borgar&nna var starlrt sexuell och att hon ingick i bongerwetens "heteracernella njutningsideologi".
II
själva verket, menar Laskar, gav den heterosemefla njutningsideologin forbandlinputrymme för &nnan inom ramen för den '9samIagsdrama~rgi'9 som seAandböckerna förmedlade. Lashr för aven in postkoPonida resonernaq niir h m visar hur sekiandb6ckerna konstmerar vithet och svenskhet i motsattning till de exoti- serde exempd pa "fr%mmandeD sexuditet som presenteras, Genom sitt fokuspi
heteronormatiWteten ar Laskars forshing ett w ganska få exempel på renodlad queerhistorisk forskning som pubhcerats i Sverige.4gE n annan uttalat cpueerhistorisk avhandling
5r
Sara Edenheims Beggretslagar (ZOOS), i vilken hon §&er sig vilja t e h a heteronormati~tetens ge- nealogi. Hon tar ut@ngspunkt i ett antd stag~ga utredningar om trans-, inter- och homosemellla, de utredningar sorn har Grberett lagstiftnin-n om
faststaande av könstfiörighet och om homosem&eë. Genom a s anviinda sig av en Bradersk psykoanalytisk metod visar hon ur de stadiga myndig- heterna skapat heteronorma&&t genom "appelatiod' w -vissa aspekter av manslig beteende och "abjektiod' w andra. Hon f6rhUer sig kritisk mot tidigare queerforsbi- som hon menar bar gatt runt de svåra psykoanalgr- tiska delarna av teorin.49
Kansh som en reaktion p5 queerteorins dominans inom homoforskni~ngen deMarera Andrkaz Wasniowsk i Den korrekta avvikeksen (2007) att han inte
anvander sig av den. Han hanvisar till Kcoeur och menar att analysen blir förutbestiimd och att forshingsobjektocet blandas samman med understik- ningsmetoden om man anviinder ett andysredshp som tillverkats enkom för den typen av analys. Han betecknar sin avhandling sorn en empirisk studie och visar hur det tidiga W S L disciplinerade sina medlemmar och gresente- rade en homogeniserad form av homosem&teo, en "lcorrekë a~ikeBse~~, för omvärlden. Wasniowsks forskning anknyter viil till David Halalperiris och Eve Kosowsky Sedpricks diskussion om den moderna homosexuditetens iseen- sättningar och det är p i satt och vis synd att författaren valt att inte f ~ r h a a sig till den.50 En som däremot i h6g grad litit sig påverkas av queerteori ar Ingeborg Svensson. Hennes avhandling i etnologi andyserar hur sorg och död kunde behandlas under 1980-talet nar så många unga man dog i aids. Svensson urskljer olika sätt att iscensatta homose>ni&teten eller f~rtiga den i det hon I d a r prjide-begraxmingar eller konfiktbegravningar. Ytterst handlar hennes avhandfing om begravningen som meningsskapande handling, med en performativ makt att bekridta elPer dölja queer
exu ud it et.^^
Största delen av queerhistorien behandlar modern tid, men undantag finns. Jonas Liliequist och Eva Osterberg har båda intresserat sig
f%
sodomi och könsöverchidarade beteende i tidigmodern historia. Förutom den tidigare namnda diskussionen om tystnadens politik p5.1~oo-takt har både Liliequist och Osterberg shiderat hrinnor i manskläder P det tidigmoderna Sverige. kiliequist ar den sorn har statt $on en mer uttalad queeranalys och han har velat se aven andra avvikelser an samkönad sexuditer, som vddtaktea och utomäktenskaplig sexualitet, som brott mot heteronormativitetennS2I
ett på- giende doktorandarbete i akeologi anvanden Alexander Andreeff queerteori för att problematisera bnstruktionen av maailighet i sen järndder sch tidig medeltidp i
Gotland. Genom att analysera bildstenarnas figurer i ett genus- och queerpersgektiv ifrågasiittera han tidigare hteronormativa tolhingar och öppnar &r nya satt att f6rstå genus och sexualitet inom arkeologin.Hi-
storikerna Heiaric Bagerius i Göteborg och Christine Ekholst i Stocbolm presenterar pá annan plats i detta nummer en queerlasning av den Heliga Birgittas sodomianklagelser mot kung Magnus Eriksson.
Norge
Den n o r s b straa-en forntulerades redan 1902 s i att atd f i r "urngtig Om- &engelse [.
.
.] mellern Personer af Mandkjod' endast skd1e viichs "naar det paalaeves af dmene H e n s ~ d . ' ~ Det har medfört att antalet i t d f ~ r sam8cönad semalitet i Norge ar mycket I-t och därmed blir den vadigaste kagruppen för dern som studerar m a d i homohistoria-
r2ttsprotokoEl- mycket mindre i ornfang.Denn legendarish ledaren f6r den norsh hoanorörelsen genom decennier,
Kseil-Christine
Friele, publicerade redan 1985 en bok om norsk homohisto- ria. Titeln, Deforswant bare ... anspelar på homosemeUas osynlighet i histo- rieböckerna. Friele techar ett l a n g svep genom historien stödd p2 tidigare forshing. Men hon anvander sig också av det norska stortingsqcket fOr a t t beshiva avB6P.imind1seringen 1972. Boken iir ett bra exempel pa'burstorgrnmena den gav inte några öppningaraiPB
vidare forshing och p5 universiteten fanns inget intresse fiar att stiodja den typen w forshing. Men under zooo-tdet har homohistona i a ~ e c M a ~ snabbt i Norge.54Ett
pionjärarbete är h e t t e Halvorsen Assets h o w e ~ o p g a w e i juridik från 2000 där hon studerar 4%- stiftningen i Norge från 1687 till 1902. Som rattshist~rask studie sakaax den en samhaegg kontext, men presenterar en udör& juridask andys. En stor del w undersöhjn-n agnas at att visa hur sex mellan kvinnor undantog frain rattsliga ingrli~anden.'~Historikern Oystein Kan skev 2002 en Csversikt över norsk homohistoria
från vikngatiden till 1930-tdet 1 aritologin Norsk hornforskning. &an sPuaver inte queeAistod-ia, men hans artikel utgör en initierad ~ n o r a i g i n g w vad vi kan veta om norsk homohistoria. Martin Hdsos hovedfagopgave om horno- sexuella man inf6r ratta i O s b agog-ag50 publicerades 2 0 0 1 . ~ ~ Halsos under- söker hur de lokda domstolarna t d h d e Bagens bestiianmelse om "dmenne hensynPS och visar hur de i dmänhet insla3nPcte sig til% att åtda män som haft sex med mlnderzaga eller anvant viil$. Men hans unde~söhingsonzråde ar bredare i n så. Genom inter juer och studier w bland annat Kim Frieles pn- vatarkiv kan han piivisa hm Pagen piverkade aven dern som inte blev a t d d e . Radslan fiar pohsen var d t i d narmrande och lagens blotta existens gjorde att den norsla homorörelsen tvekade att konfmntera nriyndigheterna.1 en senare studie andyserar Runar Jordaen konstruktionen w madig Biomosemalitet i Norge 1886-1950. Han studerar både den medicinska och juridish &skur- sens identitetssk-ande hnktioner och detdjsb-inderar riittsfd i Bergen under srnana tid.5'
Etnologen Tone Hefiesunds avhandli- behandlar den norsh "gep- perm~ens" Biistoria
-
en de ensmstående bnnnnornas genealogi.P&
gmndvd av ett mycket brett kamaterid, bestående av brev> dagböcker, fobgrafieiep,tidningsartiar och sködii~eramr, tecknar Hellesund en kdmranalys av hur kön skapats och ensamhet organiserats i den mrska borgarMassen 1870-1940. AvhandGngen visar hur de fasta grinserna mellan kön och sexual~tet~ mel- lan homo- och heterosexuditet blir meningslösa vid en analys w historiska aktörer som definierade sin sexualitet och sitt känsloliv
p i
ett radiMt an- norlunda satt an vi gör i dag.I
den meningen ar Hellesunds arbete mera queer än mycket annat av nordisk h o n i o f o r ~ b i n g . ~ ~Ett
brett upplagt projekt om norsk homohistoria i r antropologen HansW.
Gistiansens arbete om manlig och h i n d i g homcasema4itet i Norge under nittonhundrardet. Gistiansens avhandling frin 2004 byggde på intervjuer med ddre homosexuePla män och tackte in en god del w norsk manlig homohistoria under 1900-talet. Han ser de Iivshistorier han fatt ta de1 av som avtryck av det historiskt möjliga och det övergripande resultatet av hans forskning var att det trots &t var möjligt att leva ett gott liv som homosexuell man i Norge under kriget och under åren därefter.1
en kommande bok fokuserar Kristiansen på både hinnor och man med särskicild tonvikt på f ~ r h u a n d e n a på landsbygden.59Norsk homohistorieforshing har &_Utid stått i nara dialog med homorö- relsen och med den samhaI1Psvetenshpliga forshingen. Neemerk for homo- forskning, med bas på ~ m i n o b g i s k a institutionen vid Universitetet i Oslo, har blivit ett fomm för forskeiingsinformation och diishssioner dar aktivister, fire detta Ativister och forskare möts. Koordinatorn för nätverket, Turid Efkvam, har tagit initiativ till att kriminobgiska institutionen ger kurser om homosexualitet ur både historiskt och samhallsvetenskapligt perspektiv- En brett upplagd studie av norska homosexuellas levnadsvillkor, den så kdade NOVA-r-porten från 1999, sammanstades av bistinn Hegna, Hans
W.
Kristiansen och Bera Ulstein Moseng. Studiens resultat som bland annat berörde unga homosexuellas svåra situation på landsbygden, väckte stor upp- m2rkcamhet och har legat till grund f ~ r ett lihbehandlingsarbete i Norge som saknar motstycke i andra nordiska PPnder.'j0
H
en kommande avhandfing i historia kommer Biunar Jordåen att undersöka den rattsmedicinska och psykoandpiska diskursens inverkan på konstruktionen av homosemaliteti Norge. Sammantaget kan sagas att den norssh homoforshingsniljön äx
mycket stark och den homohistorish forskningen har presenterat många gedigna arbeten.
Den mest egendomliga metamorfosen i Biomohanseende står IIs8and för. Redan 1925 konstaterade visserligen H&dór Laxness att Reykjdk d i hade A t som hävdes av en virPdsstad, "inte endast universitet och biogra6 men också fotboll och hórn~sexzialisma".~~ Men det var ingen blomstrande sub-
kultur Laxness syftade gå. Sannoiikt ttankite han pai en rättsagk k-et Innan, d i en kind idrottare stillts in&r ratta för "onat~rlig Under hela 1900- talet präglades Islands gaykulmr av q s t n d e n s rep~ssion och w att många homoemebla valde ett lav i IandsflyBct, IsBinni-arna i gemen är ett resande folk och lättheten att flytta all andra nordiska Iiinder d o d e att den islgndska homokdhiren ertarmdes.
I
början av 1980-talet hade bndet ett rykte om sig att vara ett stabilt homofobt samh"8e med mxhov%deringx och hård social kontroll. Men just sampi'dets smaiskd~ghetkan
vara f0rPCBxingen tP% den totala omsvängni-en i attivder under 1990-talet. Så sent som 1992 Mev aIdersgansen for homosemella relationer desamma som Gr heterosexuella, men bara fyra ir senare blev Island det Garde Bandet i världen att lagstifta om regiswerat partnershp. Och homodagarna P Rylajadlc-
hilzsegin dagar- samlar nu upp
50
ooo manniskor, eller en sjattede% av landets samlade begohing.Niigon islandsk homolnistorisk forshing har h q p t funnits fcre år 2000. Den danske Hologen Preben Medengracht Sorensen studerade redan 1980 forestaninga om mannPighet och passiv semalitet i de israndsh sagorna och Kari Ellen Gade anvande s986 ett bredare mrnaterid f6r att andysera samma sak. Men n 2 iisändsh historiker har undeaökt semcpbitetshistoria har de fokuserat på andra saker an samkonad seaii&~tet, som incest och frillo- väsen.62 Som i de flesta andra lander fick gayali~~sterna själva ta ansvar f i r sin historia, och P den lsliindska homorörelens tidskrift Urféluliz pubBicerades genom &en ett antal popdketenskapPiga artiklar om Islands homohistoria. Den mångkige ordGranden 1 Islands fQrb8anid f6r homosexuellas rättigheter, Powaldur kistinsson, blev ån: 2000 den forste som pubEcerade en veenshp-
hg afiikel om den isGndska homorörelsens &Ps~.on:ia.~~
Ordet queer översiitts p i islandska med binsegin, som sgrftar p i &m som tar en annan väg, eller %r 9'annorledes". Det är ett ganska snällt ord, och i en deba~artikel1999 fireslog homoaktivisten Haukur Haninesson att det g a d a nedsa~ande ordet "bnvilda" skulle anviindas i stället. Det betyder "k~nsvall" och ar bildat P analogi med 9ïiavilla9', dvs. keersk. Hannesson menar att det passar bättre eftersom det prmkatim och ger associationer
d9'vi8d"
i mot- &ening till "tam" semdtet. Det v u just det ord som BsPindsb homosemella Empade Gr sitt slippa på 1980-tdet, så Waukurs FQrsPag var mycket provo- kativt inom de egna leden. Han havdde att provohtion m r sjalva vitsen med begreppet queer men bara en person höPB med honom under den debatt som uppstod. Enligt egen uppgift har han sedermera ändrat aisikt, eftersom han menar att queerforsknin-n bliivit en tandlös ahdemislc verksamhet utan provokativ p ~ t e n t i d . ~ ~ Sjava teoribijd~aigen, qiueerteorln, fingades forst upp inom lifieramrvete~askpen. lLitteraburhiti1cern Ceir Svansson pubficerade 1998 en artike% om queermotvi PsPandsk noveUkonst P den litaerära tidskraftenSkz'rnir. K r niimarande arbetar Geir Svansson med en queerteoretaskt inspi- rerad m-isteravhandling i btteramwetensEaap. Socidantropolo-n hnnveig Eaustdóttir har gjort sig internasonellt kind inom fiinktions%iandersforsk- ning, men har också utvecklat queerteori inom den isländsh universitets- världen.
i"br
2003 pubGcerade hon tiQsarnmans med Pomddur IMristinsson en antologi om homosexualitet och famgjeliy och Anna EinarsdCpttir arbetar i London med en dolrtorsavhandbng om isländska lesbish par.65Rent homohismrrisk forskning är det mera tunnsätt med. Det v i k t i g t e arbetet h i ~ h e s iir Porgeraur Porvddsdóttirs bidrag till antologin Crimin~lb
Queer (2007). h n e t for Rennes kapitel är isländsk straflagstiftni- och homosexualitet 1869-1992, men hon tar ett bredare grepp och presenterar en samlad islandsk hornohistoria, inspirerad av genus- och queerteori. Srng- skdigheten i det islandsh samhaet och dess plats i den nordiska periferin blir till viktiga förklsPngsfaktorer i Porgeraurs andys och hon ser ett gradvis närmande till det nordiska och europeisk samhallet som en w de viktigaste orsakerna till den ppl6tsllga omsvängningen på ~ g g o - t d e t . ~ ~
Homohistoria och queerhistorla har sdunda på det hda taget fått ett po- sitivt mottagande i hela Norden. Efter att danska f o r s h e öppnade vägen SOr en homohistorisk forskning som bedrevs vid universiteten i s t a e t för inom homorörellsen har initiativet kommit att tas över av svenska och finska forskare. Norge SY-ade länge efter, men efter riktade insatser från Norges forslmingsråd har flera intressanta f ~ r s i g s r o j e initierats. "Den skeive vendninga9', som queerteorin betechdes, v a a d e stark debatt inom norsk homorörelse, men dir som i andra Bander är det framst li~eramrvetare som omsatt queerteorins idéer i praktisk forshing. Trots att tidshiften Lamdda
Nbrdica inte
i
första hand varit ett forum for queerteori och trots att den domineras av svenskt materid, har den &ngerat som ett forum för den f6rsta generationens queedorshe. Och sj6sZttriingen av den finska nattidskiften SQS bådar gott f ~ r queerforshinpns framtid.V i e n plats har då historieamnet inom queerforshin-n? Det genus- historiska perspektiv som öppndes på 1980-tdet har s t a t nya fr5gor till historien och inneburit att vgutforskade falt kan analyseras igen med nya frsgestaningar som ger nya resdrat. Queerhistonen har o c h 5 visat sig vara en produktiv inriktning som s 1 ~ p a r grund för mer forskning och utmanar invanda ftirståelser av vårt förflutna. Som jag visat ovan har queerteorin fått ett gott mo~agande i Norden och berikat forskniingns humdf&ore En rad nordiska konferenser har samlat queerforskare som har s1capat en livaktig twhtenskaplig forskningmi%j6 som striicker sig utöver nationsganserna.
Som jag ockca påpekat ar det svårt för historiker att ta
ta
sig queerteorinUt ut. Några av de konstruktivistiska gnindtanlaarna finns redan inbyggda i Aistoriehnet, genom att Piistorahr d a d har konfronterats med begreppens f6randerlighet. Genereut har historiker genom sitt fokus på det "signiáihntá' i historien visat föga intresse fOr a ~ k e l s e r n a s Piistoria, och de som har bmtit trenden har ofta margin&smats i histonkecesv&lden. DaIrf6r
k
det en svår 6 g fOr många minoritetsPiistoriker att gå tiP%bakad
l
att studera normen, att frin att shidera "homosemaiitetens historia" överga till att studera "heterosema- Etetens historii. De mer kompllPceaade resonemangen h i n g 'Queer time9' deltar inga Biistoriker f, men konstvetare, litterammetare och fllokoger. Kanskeär historiker trögare %n an& humanister, kansh sitter vi d t f ö r mycket fast i l d k i t i k e n s principer för att ta
till
oss resonemang som haver en r d i M omprövninig; av dessa.Queerhistoriens framtid tror jag inte ligger i en upplösning w bucdteten eller en operationdiserinag av historiens $is~continuitet.
I
s t a e t tror jag på en ukdgning av amnesomr~det. HBT-historia behövs fortfuande Gr att lyfta fram det osyniiggjorda och heteronormativtetens hastoria behövs och% FOr att blottLigga de ~ n p n d e normerande stmkmrerria. Men &t&r lite forsk- ning har gjorts nar det g a e r mal~tstmk~rernas sbrningspunkter. En hete- ronormativitetens historia kan vidgas till att bli en normativitetens historia, och en HBT-hismria kan vidgas t 3 att bli en a%vlkelsernas historia. Foucadt formulerde tankar som ett par forshr-nerationer arbetat med att påvisa empiriskt, nia %r det tid att formulera nya gmndlaggande idéer som f o r s h e kan arbeta med p% ett intersektioneut plan.The
queering of history"."he
develogrment
of
gueer-history
in
Scandinavia
'HIne article discusses the ImpEcafaons of queer theory for historical research, assessing the egects of three tl~eoreticd chde-es, namely the sbift of emp- hasis from studying the digerent to snidfi- the norm: the deconsauction of identitiesg and the discontinuity of history, in particda the quesUoning of teko'logicd historiography B e general tendeney of historims to search for significant causes has prevented many of them from smdyi- the devi- ant, the author argues, and a shift to ctudyhg norsradsing fareec in history then becomes gaeticdarb diiffacdt. Furthermore, the author eomments on the controversy between David Malperin and Eve Kosofsk hyrdpick and defends Halperids understanhg of historiciv> uderstood as an a r e m e n t for the shidy of historical change.
h
andysis of power relations and norma- Pising stmcmres risks becoming static, thus obhscati~ig the understanang of change and the forces opposing oppressive normaave discourses, he cl&ms.avslutande kapitel o m västvirlden efter 1980 saknar också nästan helt något material om kvinnlig homosexualitet -under en period när denna verkligen har manifesterat sig i of- fentligheten.
5 Viktiga bidrag till lesbisk historia är Elizabeth Lapovsky Kennedy & Madeline D. Davis, Boots ofleather, Sl$pers flold. Be History ofalesbian Community,New York 1993; Martha Vicinus,Intimate Friends. Wmen Who Loved Women, 1778-1928, Chicago 2004; Leila Rupp, World ofwomen. %e Making ofan International Women? Movemenfz, Princeton, N.J. 1997; TuulaJuvonen, E ~ o e l a m i i ja julkisia sakisuuksia, Tampere aooz; Pia Lundahl, Intimitetens villkor. Kön, sexualitet och berättelser om jaget, Lund 2001; histina Fjelkestam Ungkarlpickor,
kamrathustrur och manhaftiga lesbianer. Modernitetens litterära gestalter i meilankrigstidens Sverige, Stockholm/Stehag 2002; Eva Helen Ulvros, §ophieElkan, Lund zoor.
6 För dislcussioner kring detta,se Mer an bara kvinnor och min. Ferninistiskaperpektivpw,
Lund 2.003, (ed.) Diana filinari, Kerstin Sandell och Eva Schömer; Bortom v i och dom. Teoretiska rejektioner om makt, integration ochs~tIkturelldirkriminering. Rapport frin Utred- ningen o m malct, integration och strukturell diskriminering, SOU zoo5:41, (ed.) Baulina de los Reyes och Masoud Kamali.
7 Pia Laskar har diskuterat detta i flera artildar och betecknar det som "en paradoxvi måste leva med". Pia Lash,"Queer och paradoxen. @eer som andysinstniment
-
eller som vanster- radikal eller nyliberal sexpolitik", i Vad gueer? PfofessorsJöeläsningarpå DI, StocPdio1m 2003~ S. 56,jfr LasPcar7"(gueer och feminismen. BeriOringspunkter och spänningar", lambdanordica 19963-4 S. 67. I en professorsfiïelisning pi Dramatiska institutet zoo3 dislaterade
Yvonne Hirdman queerteori ur en genusteoretisk synvinkel och var starkt kritisk till det nya begreppet, bland annat for dess upplösande tendenser och för dess kritik av "heterosexu- aliteten7'.Yvonne Hirdman,"Straight?
-
Den homosociala normativiteten.Tankar i tre akter'' , i Edar gueer?. .. Att det svenska begreppet HBT klumpar ihop lesbiska och homosexuella män under bokstaven H , till skillnad från i anglosaxisla lander d i begreppet motsvaras av LGBT, kan vara av dels spnPWig art och dels visa p5 en svagare särorganisering av lesbiska i Sverige.Tiina Rosenberg föredrar att använda bohtavskombinationen EHBT i sin L-ordet. Fhrt tog alla lesbiska vigen? Stockholm 2006.8 För en diskussion o m queer historieskrivning, se Jennifer Ters; "'iheorizing Deviant Historiography", Dgerences. AJournal v e m i n i s t Culfural Studies 199r:z, s. 55.Jfr Gayatri
ChakravorvSpivak,"Subaliern Studies.Deconstri~ctingHistoriography",i SpivakJn Other Worids. Essays in CuIturalPol~tics, Newkórkr988.
9 "P hate straights", "Bash back!" citerat ur Tiina Rosenberg, Queerfeministirk agenda, Stock- holm 2002, s. 176-177. FGr en diskussion o m en 'Stigmafil" livssti!, där man omfamnar sitt
stigma, snarare an en'StigmafoVdi man anpassar sig, se Michael Warner, Z4e T r o d e with Normal. Sex, Politics, andtheBtbics$QueerLife,NewYork1ggg,s.49~~.
10 "an understanding o f virtudy any aspect ohmodem Western culture must be, not mere1y
incomglete, but dama-d in its central substance to the degree that it does not incorporate a criticd andysis ofmodern horno/heterosexual definition". Eve Kosofsky Sedgwick, Episte- mology $the Closet, NewYork~ggr,~. I.
rr Tiina Rosenberg, Queerfeminirtisk agenda, Stockholm zooz, s. roo-103. O m New Yorks fairies, se George Chaunceg: GayNew York. Gender, Urban Culture, andtheMakingofhe Gay Male World, 1890-1940, New York 1994; orn sjanorna i Göteborg, se k n e Nilsson, Såna U riktiga karlar,Göteborg1998; om lagarfonnese FloïenceTan~a~ne,hvistoirede/'bomosexualit~ en Europe. Berlin, Londres, Paris, 1913-1939, Paris zooo, s. 51-58. Om mankvinnor i Sverige? se Jens Rydström, Sinners and Cifizens. Bestiality and Homosexuali?y in Sweden, 1880-1950, Chicago 2003, s.310; Fjelkestam, Ungkari$ickor, s. 93-112.
12 O m homosexualitetens transformering, se h t h o n y Giddenc, B e Transfoolwzation +In- t i m a ~ Sexuality, Love andEroticirm in Modern Societies, Cambridge 1992, c. 13-16; Henning
Bech, Jhen men Meet. HomosexuaIity andModernity, Cambridge 1997; Warner, %e Trouble; Judith Butler,AntigoneS Claim. Kinship Between Lij2aadDeath, NewYork 2000.
13 "Le sodomite &it un relaps, fhomosexusl est maintenant une espece", Michel Foucadt, Histoire de la sexualité. z, La volonte'dusavoi~; Paris 1976, s.59; David Greenberg, Be Cónstruc- tion of Homosexuality, Chicago 1988; David Haiperin, One Hundred I'iars of HonzosexaaEity, NewYorkr9go.
14 John Boswell, Christianity, §ocialTolerance, andHomosexuality. Gay PeopEe in Western Europe from the Beginning ofthe Christian Era to the Fourteenth Century, Chicago 1980, s. 169-r7o.ffr
George Chauncey Jr,Martin Dubeïman och Martha Vicinus,"Introduction"i Nidden from History. Reclaimingthe Gay &Lesbian Pust, NewYork.198~.
15 "The historical search for a Great Paradigm Shift may obscure the present conditions of sexual identity", Sedpick,Epistemolog, s.44-47.
r6 'éfferninacy,paederas~ or 'active'sodomy, friendship or male love, and passivity or inversion", "pre-homosexualdiscourses, practices, categories,patterns or models",DavidHalperin,Now
to do tAe History ofHomosexuality, Chicago 2002.
17 Spivak, In Other Wort'dj; Momi Bhabha, %e Location
of
Culture, New York 1994; DipesbCh&abany,ProvincializingEurope. PostcolonialIl;SoaghtandFPistorica/D~ere.nce, Princeton 2000.
18 Judith Butler, Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity, New York 1990, s. 128-141; idem,"Critic&y queer", GLQ.A JournalofLesbian and Gay Stzrdies,1993:1, s. 17. 19 "ngaged in acrivities that probably seem pointless to peopple straded in hetero temporali-
ties", Elizabeth Freeman (ed.), "lbeorizing queer temporalities. A roundtable discussion", GLQ.AjournalofLesbian andGay §tudieszoo7:zq,~.181;Judith Halberstam,Ina Queer Time andplace: Transgender Bodier, Subcz~ltrlLives, New York 2005.
20 Lee Edelman,No Future. Queer Beorjr andtheDeath Drive, Durham 2004.
21 Christopher Nealon, Foundlings. Lesbian arid Gay Historical Emotion Before Stonewall, Durham 2001.
22 "connected affectively with the pastD,Freeman,'%eorizing", s. 178.
23 Carolyn Dinshaw, GettingMedieva Sexualities and Communities,pre- andpostmodern, Dur-
ham 1999. Bokens titel. iir hamtad från en rep& ur Qyentin Tarantinos Hm "Pulp fiction",
di gangsterledaren Marcelius förkunnar Tor sitt offer att"Im gonna get meåieval on your ass!"
24 Exempel på nyare verk oni queer tidigmodern historia ar &an Bray, B e Friend, Chicap zoo3;ValerieTraub, BeRenaissance~Lesbianistn in earl3/ModernEngland, Cambridge 2002; Carla Freccero, Queer/Ea.ly/Modern, Durham 2005.
25 "with its certaintythatwhat matters in the past is its relation to a predetermined modernity", Jonathan Goldberg och Madhavi Menon, "Queering history", PMLA 2005:5, S. r608, cit. s.
1610.
26 "as it is hegemonicaiiy understood today", 'be inivested in suspending determinate sexud and chronologicd diierences wbie expanding the possib'&ties of the nonhetero,wieh all it$ connotations of sameness, simiiaris, proximity and anachronism", Goldberg och Menon, "Queering", s.r6oq,1615.
27 "must be prepared to entertain the notion that history, as currently conceived, is a kind of historical accident, 2 product of a specific historical situation, and that, with the passing of
the misunderstandings that produced that situtation, history itselfmay lose its status as an atutonomous and self-authenticating mode of thought", HaydenWhitee, TropicsofDiscourse. Essays in CultziralCriticism (Baltimore 1978).
28 För en mer flstandig genomgång av homohistoria och queerhistoria, se Jens Rydström, "Homosexualitetens historia- ett försummat forskningsfdt"i Genushisto~ia. En historiogra- jskexpos.6, Lund 2003, (ed.) Christina Carlsson Wetterberg och AnnaJansdotter, s. 209.
