SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Kvinnors

geografiska niaobilitet

under medeltiden,

och Marta Ivarsdoaers resor

15

04-1 5

m

I

- Why might not I come here, as well as into another countr y... % am a single person,

and why may I not be with my friends anywhere?

- 1 understand you are not married.

-'Gen having no hiridrance, why may not I go where I glease, if the Lord so d.

ANNA TRAPNEL,

inför ratta f i r lösdriveri i Cornwall 1654

"Det är sent på aret och sv& G r kvinnor att r e d . S i motiverade frdse&n- nan h n a h d s d o t t e r i november 1504 sitt förhinder att närvara vid riks- föreståndaren Svante Nilssons och Matta Ivarsdoaers bröllop i Stockholm. Men vari bestod det svara?

Att

hon sände sitt brev f r a ~ Borgholms slott pa OBand har sin betydelse; en resa till Stocbolm s k d e innebära att iitmins- tone delvis firdes

ta

sjöss, och sjöresor var med rätta fruktade företag under medeltiden. Men Annas man såg sig inte förhindrad att göra resan. Samma dag skickade han nämligen sitt eget svax pa inbjudan från de ~olovade, och sade att han gärna ville kornma.l Varför var inte han fGrhindrad? Varför reste de inte tiUsammans?

Vi

vet ingenting om Annas eller hennes mans person- liga förhallanden till det blivande riksfGrestandarpaet, vi vet inte om Anna framförde ett svepskid för att inte komma. !@ören modern betrahare framstår det dock som Mart att Anna sjdv geaoin sin formulenng angav skdet; hennes resefölrhinder berodde helt enkelt på hennes k6n. Mannen ute och fardas, hinnan hemma vid härden. Ar det en korrekt bild w medeltida hinnors och mäns mobifitet?

Rummet, genus och historieforskningen

Feministiska och marxistiska geogafer har Pinge h i p p m a r h a a t rumslig &Eerentiering som ett uttryck för mak8ördelningen mellan k6bjnen och en metod fiir dess upprätthaande. Den horsta detdjerade feministiska diskus-

sionen om hur o b h sorters mm (paces) uppstår ur forhaandet mellan pro- duktion och

reproduktions,

återfinns hos &son Haflord. Hon har visat att harshaPlets ekonomiska och politiska funktioner i det kapitalisash produk- tionssättet sOgs upp av den ogend~ga sfireq traditionellt kontrokrad av man eftersom männen hade fler externa kopplingar och rörde sig P k;aglt&sb.lska produktionsrelationera Kvinnor stannade Pwar i hushassfarena2 Förestiill- ningen om ett transpaent, stabat, Pixerat och framfbrdt könlöst mm bygger enligt detta synsiitt i sjilva verket på ouedade premisser koncentrerde p5 manliga rum, platser och landskip.

En

sådan homogen och oproblematiserad spatialitet firstirláer genusrelationen eftersom den mms&ga s t n i h r e n inte bara i r "an arena in which social lik unfolds" utan ocksi "a medium through which socid bfe is produced and reprod~ced".~

Bland historilaer har k-vlnnors resande och relation till mmmet 8ippmGk- sammats dtrner under det senaste artiondet. Stort intresse har ägnats åt rese- berattelser som belyser e ~ r ~ p e i § h 1800-tdsBwlnnsrs möbe med frimmande kulturer, och den ÖmsesidPga roll som den framvaxande imperi&smen och dessa kvinnliga resenarer spelade f6r vxan&aO4 Motsvarande undersö8hnii-aa: fir den fsrindusaieUa perioden ar diernot färre och fångar andra aspekter av f6rhaiPlawdet genus-mm.

A

ena sidan h a de koncen~erats p5 stmkhireP1 mibonivå i form av studier kring a r g t e k m och ~tadsghnering.~ Mer speci-

dih undersölmingar av geogaffsk mobElitet har 5 andra sidan oftast saknat genusansats, och i den mån de haft en sådan, har intresset fi-imst riktats mot den snävare kategorin "migrafion" (i motsats tia "resor"), det

d

l

.

saga den as- pekt som rör permanenta Apningar, till exempel Aarst&ga b m d m e r . Även enstaka, exaaordnara resor som pilgïimsfkder har segtt i fokus.6 Overlag har dock 4dreRistoril<er f~rhalkit sig tämligen msinniga t 3 det Fografish -undkonceptet "md' som historisk De flesta framstaningar av kvinnors allmanna villkor under medeltiden ber& också, med få undantag, fragan ganska A~ktigt.~ Medan det har konstaterats att det fanns en hiairdig migration som var f mligen sto& måste man betrakta hinnors 'vzdag~gd -ogafich rörfighet under medeltiden som ett annu praktiskt taget helt orört ~ r n r å d e . ~

Bagmnden till detta forh5lhde ligger delvis i beshRenheten hos de samtida &Borna, som genom att utforbgast beshiva mans, P synnerhet Puönta mans, bedrifter, aven har styrt inriktningen p5 fmshingsaïbetet King perso- ners resor och resemönster. aven om andra personer an kungar under s e n a år har blivit Firesnd f ~ r s5dana underso9uningar har kOnsgransen annu inte 6versPcndlts.lo D%rmed bar en intressant dmmension w geogrdsk mobilitet under den Iförindustriella perioden f~rblavit outforshd, n ä d - n den k ~ n s - baserade.

för medeltidens Bcvinnohistoria. För det första s h a s inte relevanta M o r ; %ör Sveriges del erbjuder till exempel SmrearLvet stora. möjggheter att studera en sarskald hinnas reseliv. En stor del w de brev som rihf8reståndaren Svante Nilssons hustru Mätta Ivarsdotter lat skva till sin man finns nambgen be- varade, och hon är därigenom troligen den medeltida lwinna vars Pivsöde är bast dokumenterat i samtida svenska kallor. För det andra var ju geografisk mobilitet under medeltiden inte i mindre grad an senare ett typiskt manligt attribut; tvärtom, den var

a

hög grad förknippad inte bara med mansk6net utan även med politisk makt, i sin tydligaste form representerat w den så !saUade krinvandrande hngamakten. En kardaggning av kvinnlig mobilitet s M e alltså kunna belysa ks4nnors villkor och stallning i det feodala samhäl- let ur en ny synivinkel, i synnerhet om man gör en kkangresande kungs eehler storvasds hustru till föremall för undersöhing.

Att madig geografiskrörfighet dessutom kan framja h i n d i g makt är b n t . David Herlihy

Rar

till exempel hävdat att hinnornas växande inflpande över farniojeegendomar under medeltiden sammanhängde med mans k g r e gge- grafiska mobilitet i samband med den militära och geografiska expansionen, eftersom de stabila elementens inflpande på samhallet p i så satt öbcade. Ett liknande samband har aven kunnat konstateras för tidigmoderna svenska förhailanden.ll

I

Piybyggarområden Grefder ett ännu strängare samband mellan hinnors ekonomiska ställning och deras geografiska rörlighet ha EUnnits.

Pi

Island kunde kvinnliga kolonisattirer visserligen ta upp land precis som mannen, men under nigrcket samre viflkor. Med Ajiilp av sitt skeppsfo9k tilläts en man tanda eldar på bestämda avstånd från varandra och

på

s i satt tillskansa sig så mycket land hm h n d e under en loppet w en sommardag. Kvinnors land s k d e däremot markeras genom en mödosam mnda med en ko i Detta exempel ger vid handen att både tenitoriditet, dvs. stra- tegier för kontroll av manniskor genom kontroll av rummet, och mobilitet, dvs. strategier för kontroll av manniskor genom kontroll av deras rörlighet, tillarnipades &r att konstruera genus.13

Det tycks d t s å som om madig mobiBitet och b n n l i g dmmobiEtet Gr- utsatte varandra, men ocksi som att denna mobilitet h n d e f i motsLri$iga uddl f6r hinnors möjligheter till inflytande över s h egen livssiniason. En undersökni- av hinnors rumsliga mobilitet bör d t s å främst inriktas att försöka PaststalPa graden av rörlighet, och i d k e n man hirinor skilde sig frin män i detta avseende. Mer specifikt handlaa det om att kardagga P vilken mån hinnor besegrade det på manliga premisser både objektivt och subjekti- könsuppdelade rummet samt de begränsande Iaönsburi5er som d2rlgnoim uppstalldes. Att resa ar inte bara att förflpa sig utan har aven sociala och könsliga dimensioner.

sin utg5ngspeinPct i de p l e r h i n g vika k4nnors mmsliga förehavanden rörde sig; bundenhetens ideal och mobilitetens praktik. Den ~ o g a 6 s k a mobilitetens funktion kommer h51 att uppfattas som tiimligen oproblema- tisk; resor var, i en tid d& ett fital människor kunde %asa och skiva, och d&

persodga sammantr2fganden w r den BiuwdsaUga metoden f6r att Bmyta personPIga kontakter, en n~dvandighet f6r att skapa sociala n2merh samtidig som mobditet tPiBsammans med spatial erharenhet o& kontroll var rnadga attribut. Makt Bcomrner h 2 att Grsds i den Gdgade och informella mening som MichelBe Rosaldo i sin inflpelserika modell s t a d e i kontrast t a det mer swavt forrneQa och ~Eentbga nauktoritet'7,

må

begrepp som tenderar att sammanfalla med begreppsparet "privat s?~"respektive ''oEen* sfkp~14 Per- spektivet inshinker sig till en enskld kvinna och artikce%n gQr inte anspr& p5

n&gon aU~aa%ngPltighet; snarare ar syftet att pivisa m6jGgheteina av en sådan shic$Pe genom att fokusera ga en av de

f i

verkJig synliga &nnorna i svensk meddtid. InshZanhingn f6rMaras och2 av kaornas betoning p i de hBge standen. Tidsmassig begihsas mdersöhingen till den period dai

Mätta

w r ri~~ssfsrest~nda~hustm~ det vikl säga nneUaaa hennes och Swntes bröllop B november 1504 och Svanteddö p i nyksaftonen I5Ia Frigestaningen kan sammanfattas P fyra punktero

Hur

omfattande var hennes geogagska mobili- tet? Enns det något rumsligt eller tidsmassigt mönster?

H

viken utsträcKiaag reste hon psi egen hand? Till vikna typ w platser gick hennes resor, och v d h syften hade de

-

rtirde de hennes egna eller hennes mans arenden?

Kvinnors

geogra&slca

mobilitet under

medeltiden

Allmanna

villkor

G r d e n w geogafisk mobilitet under europeisk medeltid har diskuterats livligt. overlag 5 man 6verens om art den var lQJimfiBrt med senare tider, men h0ge an vad man wdigtvis tsor.15 Möjligen beror de olika. synsat- ten att man inte GhäcH~gt noggrannt skilt mellan olika typer av mobilatet. Det torde ockss wra klart att mobdihten ytterst bestämdes av omstän&ghe- ter som Iig "asortom k6ns- och ldassg&snsenna, friimst kcommunihtionernas materiella f6ruts6attnPngar. Under godsekonomins h6jdpuaikt m r sakrlagen ocksa de flesta rnPnniskor hanvisde t d begrgnnsde, sinsemellan relativt iso- Berade -ografish utrymmen. Saidana forhaanden r%dde L&ngt fram i tiden som en w de "innornbrabi$Bes permanenses [.. .] i. Ba $ase de la vie quotidienne", som Fernand Braudel med ett Gr Annala-skolan karakt2istBskt u@qclcss2tt kallade det.16 Annu p i 16oo-talet Bande e n g d s h b6nder inte ge v-fwande vsgledning f ~ r mer an 30-50 klometer av fardvigen, d k e t siiges en del om deras -ogr&sb horisont.17 Enligt det fatal undersöknings som gjorts av geografisk mobilitet i det svenska bondesamhaet, tycb den normda ak-

tionsradien för biinder ha varit mer eller mindre konstant till åtminstone in pii

1700-talet; i sina nosrnalla Bivsuppehaande göromil har de bara undantagsvis s6rt sig 14ngre frin hemorten än ett fei-ntiotal Pdlometeir.18 Men P skuggan w feoddsamhdet fanns också personer som levde ett ambulerande liv, främst kyrkans man och monarkerna i

kungariken

som annu saknade fasta huvud-

städer* Från och med noo-tdet marks dessutom en förändring i riktning mot en &ad mobilitet i spiren av den religiösa och kommersiella s t i d a n s e n till uppkornsten av nya sorters resenärer och nya sorters resmål, och de tehologish fhrbiittringaa av kommunikationsmedBen som gjorde det m6jlagt att n i dem.19

Hmm ramen fhr de drnänna Sikoren fiir samGrdse% rådde ocksa en &f-

ferentiering baserad p i köns- och &Bbicsti&CErighet.

Min

ur d a samhaflskate- gorier h n d e i h a f t av geniasbest5mda behtmingar och sysslor

fa

miinga adedningar att f6reta laagre resor som korsfarare, krigsfolk, legohektae, handelsresandena, sjamän, sändebud och

r rap an dr ande

dagsverkare, elles som predlhniïiter, fsraherdaa; pilgimmer och biskopar på vlsitationsresor. De flesta hinnlliga sysselsättningar var däremot Ymutna till galrcashanang, hus- axbete, gästgiveri, miniathandel, bakning, bryggning, och därmed stationara och hemmabundna till sirs natur, nigot som bland annat framgiir av Barbara Hanawdts brdgggnirig av dödsolyckor é England under Av svenska mlra8celberäne%ser att d ~ m a verkar det visserhgen som om drnoge- hkmors geograiiska horisont i det glesbefolkade Norden varit nigot vidare än i de mer tätbefolkade deParna av Europa; betesmarker och utängar låg helt enkelt Langse bort frin hemmet.21 Men det stora flertdet under godsekonomins herravdde, dubbelt bundna till torvan genom ~ e - a i s h p och äktenskap, och tyngda w familjeansvarets och jordbrukets stationiira börda, torde ha varit hänivasade till ett %iv inom ett litet geogsdskt område, och inte rört sig utanför den snava omla-ets av hushasplatser som arbetsfia- ddningeri mellan PGnen te~H<slade.~~

E

princip kunde bara en léingre resa komma ifr-a f6r en medeltida h i n n a under hennes livstid, pilgrimsresan tifl nigon w histenhetens heliga orter, en möjlighet som dock nästan helt var f6rbebaen Iaögrestands&nnor. Vissa kvinnliga eremiter och vagantes levde visserligen också Haringvandrhmde liv7 men inte mycket ar känt om vare sig deras antal, limbetingelser eller geogra- f i s h horisont. Det stora flertdet av dem torde ha ansetts befinna sig i ing- enmanslaaadet mellan en inrutad BanttiUvaro och en odefiriierad stadstiUvaïo, men, i motsats till den sorts fritt luingstöwnde manliga vagabonder som Don @+te representerar, f5rknippades de inte med nigon hjä1testaeus utan med en subversiv livsföring i samhdets marginal. De gropiga, sBingrande och vindpinasle kommunibtionsBederna tiU lands och till vatten, omgardde av mer eliler mindre verkliga faror och mystik var d t s i , ii likhet med slagfiltet,

idrottsarenan och tlje frontier, en plats fiir

mandomsprov^

mod och virilitet.

Ii

den mån &nnor iterfanns i det medeltida reselivet var det i dess infra- stmkhureua y t e r h n t , antingen på det materieua planet, som innehaverskor w vikdshus eller Pnitiati~dgare till resandet av mnanstenar langs d f a ~ a g a n a , e&r på det andllga planet, Piramfor d t i a n h ~ n i n g till sJ8fart.

Dar

kunde de i sin hir ite&nnas i så slciéda funktioner som shddshelgon, som St Gertmde av NLvelles, och dess motsats? de homeriskt hotfulla amazonerna vid Oster- sjökusten som Adam av Bremen talade

Idealet

Den varlds'baga, hövish meddtida litteraturen framstaer ju i regel hinnor som lustobjekt, men även i den andlagt uppbyggande f i p r e r u de som passiva mil f ~ r mans resor. Den tyske hisp-ofikern Rolf Brauer har visat att även n 2 Bijd~nnorna i de epish verken sjdva reser, till exermlpd p i bmdfard, gör de det egen&gen inte sjalvstandig och alativt på mans vis, utan bdedsagas eller medförs passi~t.2~ Nanna Damsholt har också noterat att b n n o r i d a n s h helgonlepnder visserbgen inte framstår som fbrhlndde att Greta långa resor, men att det geografiska mm i viket deras scener utspelas i till exempel hudsle-nden andå f5refder snavar@ i omkrets an rniinnens. En liknande tendens h n spkas i svenska mPrala&erafielsea.25

I

presEiptia seddarande texter framstår rentav kvinnans hela valbefannande som beroende av orörlig- het,ja9 t% och med avett dampat och behiirskat hoppsspråk. Det h n inskjutas att detta ided i princip inte var Mnsspecifikt. Det framfördes iven för män P

bland annat bbeddaksinska regler mot manliga så l a d d e gyrouagi-munkar; det var inte &tid Patt att slcilja en from wndrarpredihnt eller pdgrim från en renvagab~nd.2~ Men fGrestaninigen om BNiainokGnets infi~mitas

-

b n n o - hoppens naadiga otalighet och s k r h e t och &nnosja%ens oro och insta- bilitet

-

gjorde att på resande fot ansågs kunna utsaktas fGr särskdt riskabla påfrestningar med fysiskt och anordskt f ö r d i i som följd. St6d f6r det kunde man finna hos skilda auktoriteter som Bibeln (d& t a exempel Jakobs dotter Dina, som givit sig ut "för att besök landets döttrar9'men bhvit lagrad och krankt av hkiövddngasonen Sikem f r d ö l l s som exempel på hur &nnEga resenaf-er riskerade sin dygd), och den fo&&ga muntbga Geeramre-en ("ut som vaårderskaca, tiubab som hora", enligt ett tyskt ~ r d s p & " k ) . ~ ~ Det instangda livet, i hemmet eller &a hdst P ett Moster, anc-s d5rfGr vara

till

hinnors bästa. Detta Pded framstaB1des i form w en nedvardenng av det yttre och en upphöjelse av det inre i d a så M a d e jungfruspeglar

-

pedago- g i s b o r a l i s h skrifter rllctade till hinnor

-

och framh6Us dar som universellt och giltigt för $avannor av d a s t i i r ~ d . ~ ~

I

en tysk benedihïask jinngfmsgegel som i slutet w 1400-tdet översattes till svenska av Vadstenamunken Mattias

Laeirentii görs det dessutom klart att värdet av denna norm vax oberoende av den enskilda individens fria vilja. Nar den kvinnliga interlokutören ifrigasät- ter 'Jnnelyldlllsins nvte&lilshetV, det vill säga "instangdhetens nytta", svarar Rennes andlige vägledare:

"Ar

det sa att en nödgad tjiinst utesluter de hejga friheterna G r henne som iir instängd, det vi41 s2ga att hon hellre ville givas sin egen d j a och fara vart hon vill än att sa vara bunden, da ar det Pikvid bättre att hon iir

Faktisk mobi%itet

De normativa texterna skymmer en vardagsprais av ett delvis annat slag. Paradoxalt nog var det just inom den religiösa sfiren som de sttirsta möjlig-

heterna för kvinnor till längre resor yppade sig. Trots begransningar bar en diskret tradition w kvinnlig, religiöst betingad mobilitet fannits anda sedan senantiken. Svenska rnirake1beraneBser innehåller visserligen flera exempel på att det kvindiga vdfirdandet var vafigare på en lagre geografisk skala, centrerad kring de lokala helgonen, och ofta i salPshp med den akta man- nen, villaet sakeraigen sammanhän-r med de kortare avst&~den.~O Men inte mindre an 25-30 procent av pilgimmerna t a St Jakobs grav i Sanitiago de Gompostela i Spanien har ocksi visat sig vara hinnor, och f ~ r vissa av dem, till exempel den hängivna engePshna Margergr Kempe, var vdyirdandet rentav eri levnadsstil.31

Langresor med religiösa motiv kunde ocksi f6xtas tiU andra platsen.

I

Ansgars levnadsbeshivni- omtalas den fromma Katla som pa sin mors uppmaning begav sig till den stora handdsstaden Dorestad I Friesland f6r att deh ut sina ägodelar till kyrkor och Idosten: Där iignade hona sig också tillsam- mans med andra kvinnor åt kringströvande gi.cr~nildEriet.~~ För gifta hinnor fordrades mannens sarnvke till sådana långresor, men saivaI Bonifitius som francishneïmunken Berthold av Reget~sburg, som sjalvvavandrarpre-edahnt, farii1 det nödviindigt att och2 rekommendera ett generellt förbud mot Linaga p%rimsfar$er för kvinnor i sgSte att s1cydda dem.33

Att

döma av samtida kidor kunde det i viss mån vara befogat, aven om de trdasserier och regekaea hot som exempelvis Margely Kempe blev f6rernd för inte hkrörde frin otrogna muslimer utan från kristna manliga pilgrimsfranden; till och med av IsyUig dagnitet, som bland mnat bad henne å h hem och spinna och kada som andra hinnor.34 l[ ett av Birgi~amiraPderna framgår också hur reella farorna för kvinnor p5 resande fot kunde vara. Tv& slGnslaa vdFärderskor p i hemväg från Vadstena antastades i Smaland w en skogsman, som tvingade dem

till

en

göl för att dränka dem, men iiva andra kvinnor,"str~van$ec h i n g i ödemarken9 kom o& skramde iväg honom.35

siakas i ett successivt fBrsaizgat motstånd frin 4rMiga auktoriteters sida. V a k d a n d e t mr ju trots dt en bingvandrande form av eremitism med en hr&% av ragorik asketism som $ r h kunde ge atminstorne sitt tysta godkannande till, eftersom sann kisten dygd

Iag

EGrborgad dar i samma min som i den rumslagt stabida benediktinska Mostertraditionen. Att som kvanna trotsa sin hopps naturlaga brack81ghet och konfrontera sig med vawirdan- $etc strapatser anså- w vissa taBB och med sirskilt beundranmart. Den Heliga BPrgittas mödosamma tret~od-arsvandring

ta

helgorngraven å Nidaros ar ett exempel på det, och det var just med sidana motiveringar som den spansPae munken Vderius i slutet av 600-tdet beundrande shev om g d c i s h n Egeria, som 300 iir tidigare givit sig ut p i vdiiart till Det heliga Sgdana h i n - nornpph~elser ar dock, som Mcuin Blamires visat, snarare rikat till en madag penbBiBa, och upphqer i sjdvaverlcet inte utan manGga egenslaper hos h k n o r ; det ar hinnans fiarmåga att f ~ r v a r w manliga egenskaper som gôr dem Bow~TC%CU.~~

Manga lwirnnor ms$i;Pt sig ocksi tiU senmedeltidens mer flexibla och Bppna former av religiöst liv som bland annat Basade p i Bdosterbvets rumsliga bundenhet. Denna mer vZrldsPiga och profana reGgiositet gjorde att nunnor i Bhnde

gd

kunde larnna Mostren och aven fritt resa omkring f6r olika wrldsliga giaromål, hrninstone tius reformrbrelcen devotio modema P slutet av 1300-talet ater stramade upp villkoren både &r andliga ochvaïldsGga kvinnor. Redan gr 1300 f6rbjöd påve Bonifatius

VII

nunnor att lanana kdo~tren.~*

Utanf6r den reGgi6sa sfken var l&nnors mobihtet starkt beroende av so- cial tiaörighet och ci~lstand. Fair de hôgre stamdens gifta hinnor, carskiPt Kiwandrande kungars hustrua; kunde resor b& både Panga och minga, åtminstone inom kungaïihts g k s e r . Gmberly Lohete har noterat att högreståndshustrenr fCP1jde sina man på deras rundresor i sina domiiner9 men att de vadigen bara medf68jde på. större resor och genom sin uppenbarelse frimst underströk sina mgns prestige.39 Flera medeltida europeisb drott- ningar rnedf~ljde också sina man p5 korst- till Palestina, vilket gestdtas tvai olika genensbetingade former av religi6st resande, den kvPn&gt fromma och den mad@ higish,JO Bland resande handelsfolk varierade &~nnoinslaget starkt mellan oPab stiiden: Det var tiU exernpd stort i Florens men nir~nast obehnthg i Re-nsbu- och Montpeaet HansastcPdernas köpman f6refder mestadels ha gjort sina handelsresor utan h i n n l i g sail%slap, och inte ens de hinnor som sjdva bedrev $arrhandel reste ut.

II

stader dir de verkligen tog aktiv del i handelsresorna, som

a

Kölna, var deras geografiska horisont 2nd; sniivblïe an deras man&ga J ~ o U e ~ o r s . ~ ~ En annan kategori &nnPiga Långe- s e n k r var de ofrivdaga - s l a ~ n n o m a d e r de bortr~vade

-

personifserade i Bocaccios Decamerone (andra dagns sjunde berattelse) i form av Matiel, den "babyPonisBcá' prinsessan som abringade @a atr Ros nio olika man sunt

om Medelhavsomridet. Den fladandske Franciskanermunken Vilhelm w Rubruk påtriffade 1254 vid den mongolisk storhanens hov i Karakorum en tysk slavinna och en h i n n a från Eothringen som tafångatagits tretton år tidigare under den mongoEsh invasionen av Ungern."

Eti

motsvarande exempel är Katarina Magnusdo~ers en turkiska som bortrövats w kristna tiU Neapel acb sedermera hamnat i Vadstena &Poster.43 För ensamma hinnors till exempd iinlcor, torde Bangre resor ha varit uteslutet. Men Gustav Vasas dotter Cecilia reste till England upprepade ganger och Linda komperis har fram- fört hypotesen att den berömde engdske 1300-talsresenaren

John

Mandeville i själva verket var en h i n n a föddadd till

Matta Ivarsdotter

Den danska historikern Thelma Jedev påpekade för mer än tvi decennier sedan att Matta Ivarsdotter hör till de senmedeltida shndinaviska hinno- profiler som förtjanar en st6rre ~pprnarksarnhet.~' T y & r har uppmaningen i stort sett Hingat ohörd sedan dess, vilket iir en smula e-ndomhgt. F6r det Grsta iir källaget som redan nämnts o v a d ~ g t gott. Gudrun Utterströms 610- logiska avhandling fran 1968 är den enda sgrstematiska undersöhing hittills sorn baserats pa Mattas egterlamnade brev, men det i r egendigen inte Matta själv som ar huvudpersonen dar utan de s h a r e som utformade texterna. Nar det ,ghiler historleforshing harstår det faktunnl att det som hennes ovanligt Pewnde brev har att saga Plittills inte har utnpSats till fdlo i svensk medel~da PlbstoriogaR.

Ett

intressant bidrag till kunslcaap om medeltidens genusstrdctur har diirmed Iarnnats praktiskt taget orört, trots att den för medeltida svenska &flor relativt stora detaljrikedomen i dem belyser flera aspekter av en medel- tida hinnas l i v s f i o r .

För det andra representerar Svante Nilsson den sorts svaga madiga regenter om vilka det fran den europeiska kontinenten as ksnt att deras obeslutsam- het ofta innebar möjligheter till större p å w r h n Inom den ofknt-liga poiiti- ken for deras hustrura4' Det %r till exempel betecknande att den historiska forskningen k i n g hans tid Pä~ige var inrikad på de personer som ingick i den informella raldshets han omgav sig med, och vilkas namn överskuggar Svantes eget med flera ingående biografiska undersökraPngar som resultat. Men att dessa i vissa

Ia11

kanske blivit omotiverat vidlyftiga blir påfallande tydligt genom att en av de som figurerade i denna pardella rådsstmkmr, den som stod riksGreståndaren allra närmast, faktiskt var en kvinna och därför kanske den mest intressanta.

Mätta Ivarsdotter var danskftid$ lågfrälsekvinna sorn genom sitt a h e n s b p med Sveriges riksf~restandare tradde rakt in P storpolitikens centrum. Hon blev anka sammanlagt tre gånger, PnneAde förlaningar, agde flera gods och

egna skepp. Hon deltog aktivt i riksstyret, var tidvis ansvarig för Stoc&olms slotts forsörjning och reste till Finland gal Svantes oficiella vägnar. Men hen- nes

h

uppvisar också många genuswiska &-, och fes sin sociala position stod hon i stark beroendestallni- till sin man. Lika inflflelserik som hon varit som

Eka

forsvars8ös blev hon som anka, inblandad i en utsiktslös konflikt med sin styvson Sten Sture den yngre.

Niir

hon slutPi-n återvinde till sitt födelseland ombing q15 blev hon f~reståndersb fia ett %dostery och levde per11gare ett tiotal år innan hon vid en dder av mer Zn 60 år gick ur tiden.

H

eftewärldens 6gsn har hon ofta framstått som en ma

arrogant

personifiering

w gängse stereotyper för iuasinnde h n n o r , en bild som, precis som Jexlev pp-eht, Grmedlats av m a d g a historiker9 och vars närmaste urspmng är den danske 180s-tdshistogkern Ca1 Ferbaaad M e n . Han noterade att svenska Biistoriker som regel dömt Mätta hårtp men hiivdar sjav att ''der i hendes hek Lemetsfaerd har vzret Meget, som kunde foran-

ledige og tikleels redaerdiga~re de strenge Domme, der ere bkesne f&de over hende" och k d a r henne "[s]%edsk, ra e k e u d og haev~pgaerrig'~.~' Som Hans GiEngstam noterat framstår dock M e n s h r a k t ~ s t i k av Matta som rrmaPMigt- starkt 6verdriven och överensst5mmer inte med den bild man får av henne genom hennes brev.48 M e n kunde t a exempel inte IQa bli. att spe- kulera 6ver sanningshhen i ryktena om att Matta s k d e ha gaftmördat Sten Sture den äldre, eller att hon s k d e ha begått &tenchpsbro= med Svante Nilsson då hon 2nnu var gift med h u t ABfsson. Det ar dock påstaenden som saknar stöd i samtda

Kallorna

Vår kunskap om Matta Ivusdo~aer och hennes samtid grundar sig nastan uteslutande på den brevsamling som idag kallas Smrearkvet, i huvudsak bestående av Svante Nilssons och hans son sch eftemPdrpre Sten Sture den yngres efterlämnade handlingar, bland

vilka

sa9edec aven Mattas shivelser till sin man aterfinnas. E-n&gen utgörs samlingen av rester av Bera separata ark% viket delvis fBnMaras av att en sammanblandning av oliPra akter och handlingar sken i darish Geheime-archivet, där de hamnade efter att under oklara omständigheter ha forts BU: Sverige gå 152o-taPet.~~ Av Mattas eget

arkiv aterstår endast 14 brev, och det är frapperande att inget av privatbreven kommer från Svante, trots att

17

sådana omnPmsis i de som bevaratsOs1 Ytter- ligare elva brev från a n k a avsändare, inMusim e n från Sten Sture den yngre, omnämns på samma sätt men är idag iiven de f 6 r s ~ n n a . ~ ~ Bakgmnden till Sturearkivets nuvarande sammansättning ar dunk%, men det verkar troligt att huvuddelen av Mättas arkiv f o r s m i t någonstans i Danmark dit hon kanske

sjdv förde det vid sin hemresa omkring 151s. Att vi över huvud taget är sä val underrättade om Matta Ivarsdotters liv i Sverige måste alltså betecknas som en ren t a f a g h e t , ock det ar tankeväckande att vi knappt hade vetat något d s om m e sig henne eller hennes samtid om Stureakivet hade mött samma öde som det beramade ribregistramret och de andra rikregenternas arkiv. Andra samtida kallor belyser nimligen hennes Liv endast mycket sparsamt.53 Det är bara genom sitt alctensk- med Sveriges riksförestandare som Matta sa att säga stiger ut ur de svenska medePtidsMornas dunkel och ut i Sture- arkivets staka belysning.

Av Matta Hvarsdotters brevtexter finns femtionio bevarade, och av dem ar tretton odaterade ceduh ebler bilagor till huvudbrev. Sarnmanlqt r6r det sig om 46 bevarade brevf0rsandelser från Mätta, varav 33 h ä r r ~ r frän hennes tid som Svante Nilssons hustru. Sameliga brevtexter utom en har publicerats av Gudrun U n e r ~ t r ö r n . ~ ~ M a brev utom ett ar adresserade b i Swnte Nilsson, och ytterligare fyra har tillhört dennes arkiv; tv& aiopniimns och av de två andra återstår bara De &a flesta av breven ar skrivna av Daniel Grott, men mot slutet av perioden utnyttjade hon i ökande grad den gamle Stegeborgsfogden Jakob Andersson, frimst beroende pä att Daniel kompro- metterats i sannband med ett mord p5 en iirkebiskopens frinde. E r övrigt tycks det inte som om Mätta sjdv kunde Piisa och skrava; i ett brev till sin make forklarar hon dröjsmaet med svaret med att hon inte hade nigon som kunde skiva åt henne.56

Genus och mobilitet i

Matta Ivarsdotters brev

InnehalBsmässigt praglas Mawas brev tydligt av den dubbla roEl hon hade gentemot sin man

-

medhjgpae i ämbetet och äkta maka. Men distinktio- nen mellan det odfendiga o& det privata ar inte Mar; istallet glider ständigt återkommande teman över i varandra. Sekvensen i dessa a m a m förekomst varierar, men påEdlande ofta inleds breven med en persodig Magan iiver att Svante shiver så sällan till henne och vilken oro f6r hans liv och hasa det i s a r n k henne,varefter hon ber om snara underrättelsero Därefter förmedlar hon egna nyheter? som mestadels rör storpoljitiska, ekonomish eller drni- nistrativa %enden, ofta foljt av goda råd

pä

dessa omraden, och sedan av råd som rör hans personliga välgång och @siska halsa, inte minst hur han bast s k d skydda sig mot attentat. Hur hennes hinnoroll och rådgivmoll flyter samman frarng& bast av ett brev från juni 1504, i vilket hon som trolovad varnar honom för den osunda mat som riddare brukar fortiira: %tet kan snarare fordärva en herre och ett helt kungarike an onyttig kost och tiiring.9'57 Ibland berön hon sina egna privata &ärer, men inte minst visar hon sig som administratör; hon har synpunkter på personalfrågor vid slotten och godsen,

hngerar som 6rmedlande lank mellan personer som önskar utverka något av riksföreståndaren, och har ibland en slags seketerarhnktion d i hon på

Svantes viipar öppnar och laser brev till honom. Såaral hösten 1507 som mm- maren 1509 hade hon överinseendet av försörjningen på S t o c ~ o l m s slott, och under andra h a t e n av 1510 var Ron i Finland p i ett liknande uppdrag; tydligen hade hon stort inapande over detta aven p& andra fatabwssbtt dar hon vistades, till exempel Vasteris. Inte sidan har hon också sppunkter

p i

Svantes egna resor; var hans nämaro

aï

p å m a d , vart han borde bege sig, och till och med vilken faïdvag han borde ta.58

Ett tydligt genomgående &ag i Mattas brev ar hur Svante utövar auktori- tet över Mattas rumsliga rörlighet. Redan ett drygt i r före bröllopet lit hon skriva: "Krbre bror, jag beder Eder kärligen att

I

skriven mig

tl

vad tid Jag skall komma

till

E d e ~ då vifl jag mig dar g2na efter Under våren 1504 fick hon $ r a skrivelser från Svante med innebörden att hon s k d e bege sig

till

h-

boga och sedan till Stocfiolm, men själv hoppades hon att Svante inte s k d e insistera eftersom hon inte tyckte sig ha något i StocPd-iolm att giira. Hon b d

o c h 5 om hans lov att f i f~Pja med en jungfru Katarina Rem, förmodligen

ta

Norge.60

I

oktober 15" skrev hon: '7ag beger mig icke från Svartsjö forrän jag far Eder vissa ~laivelse."~~ Matta h d e inget emot Svantes anvisningar och bemp&ganden på detta omrade, och anger i flera brev anledningen.

H

ett, från juni rp8, lovar hon lyda Svantes befdning att bege sig till Svartsjö och Påta jungfmrna blii h a r diix t& han sander bud efter henne, och tillagger:

".

.

.

så &stin-s gärna jag det göra Kinne Gud i kmmekiket att det

5r

mig g a n s h svårt att sa ofta ifrån Eder Under Svantes långa vistdse ii Enland sommaren 1504. Magade hon: "Det kan aldrig d a s i ro utom

dk

I

Pre, och hade jag trott att mitt elande och bedrövelse s k d e vara mig så stor som hon nu iix, Gud tröste mig i &t mitt erande'', och i ett annat brev narmrar hon sig blasfemin: "Hade jag haft så stor längtan efter V k Herre som jag haver haft efter Eder denna fastan, d i hade jag [redan] varit hos honom eller han hos mig.9963 Aven här tycks samma typiska MnsroPBsmönster framtriida som i fallet med Anna h d s d o t t e r

p%

BorgPiolm

-

man anar en hustrus otåliga vankande av och an i vantan på en signd från sin §bangt upptagne man, statsmannen och harforaren, på att det finns utrymme i hans pressade schema för ett möte.

Betraffande Matta sjalv innehåller breven visserligen ganska lite informa- tion om resor som sådana. Men belagg for en persons vistelse på två olika orter vid två specifika tidpunkten; utgör ju tillsammans vittnesbörd om att en resa har ägt mm. Det iir d t s å främst brevens datering i den mån de innehaer dag, år och ort samt att brevutfdaïens identitet sikert h n fastställas, som t i a n d a h a e r koor&nderna för Mättas uppehasorter vid olikra edpunkter. H%vidlag är Sturearkivet en tamb-n god MsamGnig eftersom merparten

av det består av slutna pappersbrev dar, i motsats tikl öppna shivelser, tiMor- Pitligheten i detta avseende är höge6j

Den materiella infrastdcmr, som hennes resor kan fovintas röra sig i, utgjordes av hennes egna gods (framför &t morgong5van Hörningsholm påMMiPrk6 i Södermanland samt Bosgården i Söderköping), de främsta av de bonoförvaltade slotten (~tock~iolm, Vzisteras, Abo samt, fire 150% Orebro, och, efter q ~ o , Kalmar och Borgholm), Svantes släktgods USvåsa och E h a ~ i OstergaitBand samt Eksjö i Småland, hans personliga forlaning Svartsjö p i lFiringsö i Malaren, Gäddehoh i Södermadand, som han f~avaltade för sin fOrra hustrus bror, samt, for tiden efter sommaren 1510, svapsonen k e l Lars- sons ('Tott) arvegods Edeby i Epsa sochn i Södermadand och &sta gå S ö d e r t ~ r n . ~ ~

Mzm

Imrsdocters

ressc Geografish och kronobgisL mönster

Mattas dokumenterade resor under de sju åren 1504-1511 (se Appendix) tacker _{- -} en sammanled längd w nästan 7.900 klometer e k r i genomsnitt 1.128

k-

lometer per år, beräknat

p&

det moderna vagnatet.Tar man i beaktan hur det medeltida vagnatet såg ut b6r det vara betydligt mer, kanske ytterligare en tredjedel. Orn man tar det bäst dokumenterade året, qoi$ som representativt s k d e det betyda en sammanlagd Bngd på mer an 9.300 kilometer. Det ärvis- serligen bara ett rakneexperiment, men det star klart att Mättas geografish mobilitet i strängt @sisk bemärkebe troligen inte har varit mycket mindre an hennes mans; i vissa

f d

har de ju till och med rest tillsammans ganska långa sträckor.

Hennes resemönster koncentreras dock tydligt tiil Msardden och vissa centrala punkter

-

Stockholm, Vasterås samt Svartsj6. Den i s2rk.lass mest trafikerade sträckan kr Vasterås-StocUolraa, och om man betänker att Svartsjö dessutom ligger på den rata linjen mellan dessa tvi orter framstk Mgardden än tydligare som hennes geografiska rum. Dktill har hon vid åtminstone tre tilifiien besökt Svantes gods i Oste-ödand och Smaland. Vare sig Mätbas gods Bosgården i Söderköping, hennes svärsons gods Edeby och Årsta elPer Gäddeholnri forekommer dock i materidet. Det ar också vart att notera att morgongivogodset Harningsholm inte förekommer oftare än tre gånger* Kanske var det fOr att det 1% nigot avsides i förhåUcande till den trio som Stockholm, Visterås och Svartsjö bildar, och som då framträder desto tydli- gare som hennes geografiska rum. Med tanke på att d a tre tillfillena inträffar under de i övrigt sämre dokumenterade sista &en av Mattas äktenskap med Svante, tycks det ocksa som om hon verkligen besökt HörningsPno%m oftare d U 6

I: Matta Ivarsdotters resor 1504-r511.

Syftet med de o h h resorna och uppehaen framgår s3lan tydligt w breven. Men huvuddragen i Mattas resemönster är avslöjande; det bestamdes hamst avde platser som hon knöts till genom sin man, antingen genom hans ambete

-

de láronoforvdtade slotten

-

eller genom hans privata affarsverhamhet och slaktf6rhaanden

-

de privata k6pe- och megodsen. Hennes eget privata godsinnehav har uppenbarhgen inte Granlett särskilt många resor; arenden där ombesörjdes qdPigen brevledes med fogdarna

p i

plats och inte genom personlig närvaro. Det tycks också som om det ar Svantes görom3 som be- stisnt nar deras -mensamma resor kunnat aga rum; man

fair

intagrcket att de båda mestadels sysslat med sitt på varsitt

h a

enligt en ahenskaps- och am- betsbaserad arbetsförddning, och att Matta anslutit sig till Svante

p i

platser och vid tiUfaen som passat honom.

Något entydigt tidsmassig mönster eller norrnnditet i form av årliga cykler eller fasta sekvenser av vistelseorter %can daremot inte skönjas; dartill %r luckorna fortfarande för stora, aven om jden företrides~s synes ha firats på

Vasterås slott. Om man r a h a r bort sådana resor och u p p e h a som eydllgf

f ö r d e t t s av unika tilldragelser - bröuopen, Heliga Ingrids shinlaggning, Mattas långa vistelser på Stocldiolms slott och i E d a n d i egenskap av f6"óïd- tare

-

h n man ochå notera att hennes dolcumenterade u p p e h a på Svartsjö d a intraffar under sommarhdvket, och att de Bangre resorna till Ostergöt- b n d och Småland d a intriiWar under senvintern.

Mobilitet och

makt

En sträng

identifiering

mellan hinnor och hushaklssfken e d i g Rosddos modefl innebär i princip ett strängt samband mellan kön och geografisk mobi- litet, eftersom den som är ansvarig för hushaet inte kan avlägsna sig speciellt långt, Iinge eller ofta därifriin. För &mo-kvinnor är det heller ingen tvekan om att PiemrnasfZren v a synonym med ett relativt inskriankt geografiskt rum. Men Mattas resemönster tydliggör en mer komplicerad bild an s i

f&-

gifta Pmögrectådskvannor. Aven om deras samh"lsposition var genusbestamd i samnia grad som bondhustmrs, och även om de var bundna till hemmasfiren med samma sorts ansvar f6r hushållet under mannens resor som de, h n d e det fdr denna grupp hinnor innebära Bånga och omfattande resor eftersom 99hemmasf~en"

a

deras samhasMass bestod av en lang rad fysiska platser i form av gods som kmde ligga utspridda över ett mycket stort omriide. Den hinpandrande monaakenc hottning - och har spelar det mindre rofl att Mättas man aldrig kröntes till kung- hade genom sin mans ämbete dessutom tilltride till ytterligare ett antal platser, de honoförvdtade sbtten. VacserEgen skulle man k ~ ~ i m a f~rmoda att hennes geograffska mobilitet darför var högre an andra hinnors i samma samhaPlsgrupp; hon var Ju inte vilken högre- ståndsbnna som hdst, utan hustru till rihf6reståndaren vars

"ämbetsrum"

i princip omfattade hela kungariket. Men det ar inte repligunk~rnas typ eller f~mdtningsform som är avgörande, utan deras geografiska spridning. Däre- mot bestimdes i slutindan också graden w mobilitet fbr gifta hinnor inom det hiPgre jordägande ståndet indirekt av man, närmare bestamt makens och hans ftrfaders geoekonomiska strategier P6r godsfO~~aTV.

En

ansvarsstaPlning inom rameii fQr ett sådant gods- och s~o~skomplex innebar att ett konthuer-

hgt resande ingick som en nödv2ndPg komponent i en hustrus "vardag9'. Den spatida verMighet i vilken hushaBlssGarens aktiviteter inom denna samhalls- Mass utspelades, h n d e därför motsvaras w en tambgen stor geografisk y a .

När Matta med adminisitaativa syfaen ibhnd f6retog sina resor till familje- godsen i Ostergötland och Smiland 1 sallshp med sin man

på

dennes väg till rådsmöten och bigss&deplatser, som %ren 1506 och

1507,

reste de alltsii så att saga sida vid sida men inom tv2 sinsemellan åtskikda, genusbestSmda sfarer.

Att

Mättas geografiska mobilitet på detta satt var kopplad t a husmorsroflen innebar visserligen att den till sin art skilde sig fran hennes mans. Men det

k

ocksa tydligt att graden w geografisk mobilitet G r den skuP1 inte skilde sig mycket fran Svantes, utan för en h~greståndsbnna som Matta öhdes &n potentiellt med onlhttniingen av de fasta materiella tillgångar som how och hennes man förfogade öveer, och hennes rumsliga horisont och geografiska erfarenhet blev nastan AiPlt jämq6rbara med hans, aven inom ramen för en strängt geneisbest5md ogendig-privat dradism. Inom denna samhasgrupp

kan män och kvinnor sägas ha skilt sig f6g-a från varandra ur denna syn~nkel, geogrhsk mobilitet var genusneutrd. Det innebär att hinnors begansning tih8 hemmasfken inte automatiskt implicerar rumshg bundenhet, och att en differentiering mellan ogendig sf2r och hemmasfk inte nödvändi@s motsvaas av en duafism meflan madig och kvinnlig mobhlitet, utan snuare sammanhangr med Mass an med kön.

Detta belyser svårigheten dels med att tiUiinripa begegpsgaret ogent&- privat sfir i f6rmodem tid, något som påpekats upprepade gånger i savd historisk som feministisk teoretisk Etteramir, dels med att betrakta &nnans stallning iander medeltiden ur ett rent genuspersgek&v. Det %r tydligt att de arenor som termerna 'bffentEg sfir" och "privat sfir" avser? endast ar spatida metaforer vars konheta manifestationer variera med klass, och därmed bör betraktas som dpamPsh, instabaa och tidsbundna kategorien: Det förstaker också blden av oJämGlabet mellan könen under medeladen som ett resultat av7 inte bara gems, utan iiven av Mass och

En annan aspekt av Mättas resor tiklcmmans med Svante Zr den po&- tiskt-psykobgish. Kmberly EoPrete har noterat att högreséandskvlnnor följde sina man p i deras rundresor P sina domaner, men vadgen skedde det bara g& större resor och f0r att undertvch minnens prestige.68 Som anka efter G u t Msson, mördad genom den danske h n g Hans F6rso-, kunde Matta genom sin blotta eippenbarePse latt frammana minnet hos &lino-n av denna vittomtdade händelse. Hon var en h i n n a som fått utsti konse- henserna av dansbrnas grymheter och vars persodlga öde lätt kunde göras till en pstaltni- w deras o E e ~ P i s i satt skdBe det psykslogish sttidet f6r Svantes unionsfientl4ga politik kunna starkas, och h n s k ckirigenom & i -

heten att betab f6r den. Det finns också en konbet indikation p i att hennes n h r o hade en sådan funktion. HOsten 1509 kuler era de rykten om att en statskupp -nomF6rts mot Svante. Men enligt ett brev frin Västerisfog- den Olof Jonsson blev bönderna tiver~gade om osanningen i ryktena nG Matta, tl4Bsammans med den vdde biskopen i Oslo (som lihom Knut

MS-

son drabbats av danske kungens folMendaga metoder och gått i jrandsflykt i Sverige) reste genom lFgidmndaland.69 Hennes fiamsEidande i bygderna var d t s å ett verkrningsmt element i Bösningen av en politisk luis som hotade Svantes regim i dess viktigaste bas. Kanske fyllde och$ hennes och Svantes gemensamma resor funktionen av en mordisk förebild i form av den gode h~isbonden-härf~raren? som med det &mannas basta for ögonen och med sin plikkuppfyflande hustru vid sin sida, ständigt var på wg mot nya uppdr- i sin ra~r5dig.a ambetsutGming.

Mattas uppdrag som ansvarig på StockfPolms slott bryter mot detta och Sr darf6r särskilt intressanta. Medeltida BNinnors inflytande fförhigpas ju ofta just med deras mahrs rGrelsefri&et,genom att deras ansvar ökade nar mannen

var ute på korstag eUer vdfart. Att Matta fick en hög position inom hono- förvaltningen var heller inget ovanligt med europeiska mått mätt. Vdborna hinnor kunde få auktoritet att fira matärt befal, och deras kön hindrade dem inte ens från att bli damina och w~raPler.~O Men aven n 3 de intog manliga stani-ar, sasom matiira bef&avare, var det inte på eget initiativ och rörde oftast inte offensiva militära fdttåg utan just f ö r r n av fasta borgar.71 Ur den skandinavish historien finns flera exerngel på det; Bengt Stenssons huseini Kristina M-nusdorten; kung Hans Kristina, Sten Sture d y:s Kristina

GyI-

lenstierna och ErikTuressons Gunnel Bese. Paufine StafTord har till och med antytt att kvinnors inflytande delvis 2 direkt relaterat till utbredningen av beligring som en ny sorts k~igfhjring.~~ M a dessa exempel iir verPcningful4a argument för bilden av meddtiden som en period då andra prioriteringar än genus fortfarande var viktigare, och att det feodalistiska paradigmet var så starkt att -nusbarriker slogs sönder eller åtminstone hindrades från att bli

alltför dominerande.

Det är felaktigt att, som en del forskare, sätta hennes Grsta Grva9rnings- period 15017 isamband med Svantes resa till Malmar denna Det var naturligtvis inte Svantes frånvaro i sig som vax den avgörande faktorn; Svante var inte fogde p5 Stockholms slott utan rikets f~reståndare, hans frånvaro inträffade ofta och betydde inget. Sommaren 1509~ d5 Mätta hade en Pik- nande stallning, vistades till exempel Svante Nilsson i Stockholm.

Att

Matta anlitades hhjsten 1507 sammanhänger troligen med flera händelser; en vahns på fogdegosten hade iappstått, och det förestående herremötet, dar den mest naturlige inhopparen fogden Jon Jönsson utsetts att representera Svante och dkmed var förhindrad att åta sig stallningen, hävde omfattande forberedel- sea: M t tyder på att Mätta mot denna bakgrund intradde som en naturlig kandidat, kanske f6r att hon redan gjort sig kand som en duglig dmbnis- trator, kanske Gr att hon var h i n n a och ansågs veta hur ett stort h u s h a bäst skulle skötas. Under d a omstan$igheter var insättandet w en kvinna som slottsansvarig trots allt en ad hoc-Pösning av vikariatkaraktar som aldrig

avsågs vara permanent. Humvida detta bör ses som en gränsöverskridan& kvinnlig invasion i en offentlig sf%r som var förbehaen män, eUer som en uttänjning av den privata sfarens granser in på fysiska platser som låg inom den ogentliga sfirens granser

-

fatabwssPotten

-

h n inte behandlas här. Men det l a n återigen noteras att dessa offentliga och privata "arenor" är spatida metaforer och inga avgransade $siska rum. Mätta vistades ju ofta rent fjsiskt

på fatabursslotten vare sig hon upprätthöu en officiell position eller ej. Stock- holms slott var ju och5, som Ingrid Hammarström visat, en probPematisk del av Kronans finanser och krävde en skicklighet och erfarenhet som Matta vdlPgen ansågs besitta, och det faktum att hon mer an en gång anförtroddes detta ansvar tyder på att hennes administrativa kompetens var hög.74 Mon

Pcunde d t s å övershida gfansen mellan en o E e n G och en privat §far9 inte G r att hon nödvändips m r en "stark Pdnná, utan för att gänsdrapin-n mellan dessa sfirer var notoriskt oklar hinder medeltiden. Det betyder o c h 5 att en annan g a n s

-

den mellan konsspecifika sfarer

-

måste ha varit oskarp. Däremot fick detta gränsövershidande konsehenser för hennes geografis-

ka mobibtet. Genom att träda ut ur, e k r befrias frin, hemmasfarens formelPa maktlöshet och träda in i den offentliga sfiren forbyttes hennes ambulerande, informeut makmtovande och geografiskt erfarernhetsbenhnde liv som re- ~ n t h s t r u i en stationär tillvaro som sloasfru. I[ förhaande till Mättas nor- maltiDvaro var det d t s å i praktiken en form av husarrest, och Pivet for henne och d a de slottsfruar soan inträdde P den manliga maktens sa%, n%made sig därmed det foresEivna idealet av strängt begränsd rumslig rörelsefri- het, vilket paadoxalt nog rnediFörde annu större inshänKingar an f6r dem som stannade h a r i den "hinJnPiga9 sh-en.

l

rumsBPga termer innebar Mattas intrade i den manliga sfiren w oEen&g makt att hon förloraide sin mobilitet och $&med UUghgen till en viktig medeltida komponent till icke-ogciell men I i h u t reell makt. Den -undläggande mehnismen %r fortfarande ge- nusbetingad och har sin grund i villkoren för det manliga makmt6vandet och ett av dess viktigaste medel under medeltiden, den geografiska mobi4iteten. Bara ett hundratal år efter Mättas tid, på 1400-talet, skulle situationen redan vara en annan; snaïare än att sjdva resa ut mottog då hovdamerna, "nptigt" stillasittande och instängda på sina slott, sina besökare och lyssnde

på

deras Sedd i sin helhet speglar Mättas livsresa en geografisk erhrenhet som för- modligen övertrsade de flesta samtida mäns. Hon bodde under senare dekn av sitt liv ett drygt decennium i vart och efl av de nordiska rikena. Det är där-

för ganska ironiskt att en hangiven skmdinavist som

Carl

Ferdinand M e n P denna anmirllsningwärda och gränsöverslaridan& - o g & s h mobilitet bara fann utslag av rastlöshet och obest~dpriet, med en ordalydelse som e h r av medeltidens eget &nnofiendiga i n f i m i t a s - ~ p r n e n t . ~ ~ Matta, vars liv hntades av politiska mord och uppsirande tvister, och som genom giftermal och resor BversBcPed gränserna m e h n tre riken som ddrlg riktigt fann sig i att sammanokas, gestaltade ju i sjiiha verket mer än nigon annan person den senmedeltida skandinavish unionstiden och själva enhetstankens paradox

-

idealet och dess besvärliga realitet. På likartat sätt utmanade hon även ett annat medeltida ided och gav detver&ghetens annorlunda form -nyttan f ~ r en h i n n a av att vara instgnagd.

"'The

Beneht

of

Confinement':

Women's

Geographica1

Mo-

&ility

in

the

Middle

Ages and

the Travels

of

Matta

Ivarsdotter

P ~ O ~ - B P I % ~ '

Femde trave1 in medievd tames, as opposed to other forms of -ographicd rnobiBty such as migration, has been given relatively f i d e attention by scho- lars. 'This article attempts to iuurninate the Pssue, and the possibaties of its fiirther exploration, through an andysis of the travels of Miitta Ivagcdoner, the wife of Sweden's regent 1504-ISII Svante Nilsson. The pattean of her tra- vels shows that the degee of geogr-hicd mobility for a woman of her social standing was rather high, pmbably even as high as that of her husband, and that dthough genhred &vision of labour limited her to a domestic sphere, that did not constrain her in terms of spatial mobiPity and experience. O n the contra% the delegation of women to the domestic sphere rneant for medlevd women w i t h the upper classec, where the domestic sphere consisted of a great nurnber of spatially dispersed mansiom and puoperties, often that such a responsabi&% entailed precisely a Wide geogaphicd experience and horizsn. 'Fhe result enforces earher scholarly criticisrn against the simplistic use of the 'domestidpublic' dichotorny to explain women9s situation in the MiddPe Ages. Furthermore, when Matta did transcend the domestic/public border by becoming, on at least three occasions, chef responsible for m o of the r e d d s most important casdes, her potentidy powerfil position as a ~ographacakly mobile regent's wife Ivithin the fem&/dornestic sphere was substimted by a position of an immobile castle comrnander 'Mrithin the mde/pub&c sphere, which, paradogcdy approashed the immobititg. and thereby powerlessness proscribed by Medievd idedistic thought on gender.

Keywords: Geogaphcd mobjlity, Middle Ages, genader, publidprivate sphere? Matta Hva~sdotter, Sweden

Noter

I Sturearkivet 628,627 (RA).

z Alison M . Hayford, "The Geography of Women: h Historical Hntroduction", Anti-

pode 197462, s. 1-19. Se av. G i a n Rose, Feminism and Geography: B e Limits $Geograpbiral Knowledge,Cambridge 1993.

3 Derek Gregory,"Spatial Stmctcire",i %e Dictionary $Human Geography, (ed.) R.J.Johnston

et al, za utg., Oxford 1986, s. 451. Se iiv. Doreen Massep Space, Place, andGender, Cambridge

1994. Jfr. Henri Lefebvre, Laproduction de I'espace, Paris 1974.

4 Se t.ex. Wsu-Ming Teo, 'Women's Travel, Dance, and British Metropolitan hxieties",

GenderandHixtory zooo:~z:z, s.366-400 med där anf~rd hitteranif.

5 Se t.ex. Franpise Piponnier, "L'univers féminin: Espaces et objets", i Histoire des femmes

en occident z: Le Moyen Age, (ed.) Christiane Wapisch-Zuber, Paris 1990, s. 34& och Mark

Wigley, "Untitled: The Mousing o f Gender", i Sexuality and Spce, (ed.) Beatriz Colomina,

Princeton 199z,s.337-355

6 Se t.ex. Grethe Jacobsen,"Female Migration and the kate NedievalTom", i Migration in

derFeudalgesellschaP, (&sg.) Gerhard Jaritz &Albert Muller, Frankfurtiklain &New York

1988, s. 43-55, Franco C d i n i , "Egeria la peuegrina", i Medioevo alfemminile, (ed.) Femc-

cio Bertini, ftoma & Bari 1989 samt Kd-Heinz SpieB, "Untenvegs zu einem fremden

Ehemann: Brautfahrt und Ehe in europiiischen Fiirstenhausern des Spatmittelalters", i

Fremdheit undReisen imMittelalter, (Hrsg.) Irene Eden &Karl-Heinz SpieiS, Stuttgtgart 1997,

s. 19-36 med dar anfördlitteratur.

9 Se dock Dietrich Denecke,"Str&e und Weg im Mittelaker als Lebensraum und Vermider

zwischen entfernten Orten"', i Mensch und Umwelt im Mittelalter, (Wrsg.) Bernd Werrmann,

S m t t g ~ t 1989, s. 207-223, Dick Harrison, MedievalSpace: B e Exfent ofiwimospatiaial Know-

ledge in Wetern Europe during the MiddIeAges, Lund 1996, Hrene Erfen,"Ein&hmng, Reisen

und Fremdheit: Positionen der Forschng", i Fremdheit und Reisen im Mittelalter, (Wrsg.)

Hrene Eden &Karl-Heinz SpieB, Stuttgart 1997,s. 1-5.

8 Se dock Barbara A. Hanawdt, B e Ties %at Bound: Peasant Families in Medieval England,

New York & Oxford 1986, och Barbara A. Hanawalt, "At the Marginc of Women's Space

in Medieval Europe", i Matrons and Marginal Women in Medieval Society, (eds) Robert

W.

Edwards &Vickie Siegler,Woodbridge 1995, s.n-g

g Om kvinnlig migration, se Eva Osterberg, "Bofasta och flyttare i äldre vasatidens bonde- samhälle", Historia och samballe: Studier tillapade Jerker Rosé?z, Malmö 1995, och Jacobsen, "Female Migration and the kate MedievalTown",s.43-55.

iro För en h ä n forsknings- och litteramöversikt, se John W. Bernhardt, Itinerant Kingship

andtioyalMonasteries in Early Medieval Germany, ccp36-107~,Cambridge 1993.

11 David Herlihy, "Land, Family, and Women in Continental Europe, 9or-1zoo", i Women in

Medieval Sock& (ed.) Susan Mosher Stuard, Phiielphia 1976, s. 13-45> Eva Osterberg,

"Makt, stat och kön: Begreppens tyranni, ambivalenta tohingar och kvinnorna på 1600-

taletm,i Gmnn, makt, samfinn iiVorden i et bistoriskperspektiv, (red.) Berit Gullikstad & K a i

Weitmann, Dragvol 1991; s. 4$, Kerstin Westerlund, Kvinnliga bruhpatroner, Stocldiolm

2004 Se av. Eileen Power, Medieval Women [utg. M.M. Postan], Cambridge 1975, S. 34,43,

Elise Bodding, B e Underside fHistory:d View of Women through Time,BouIder 1996, s. 434,

Mavis E.Mate, Women in MedievalEnglish Socie&Cambridge 1999,s. 1 3 ~ 6 4

12 Anna Siguraardóttir, "Islanslce Icvinders cakonomisl<e retslige stilling i middelalderen", i

Icvinnans ekonomiska stallning under nordisk medeltid, (red.) Hedda Gunneng & Birgit

Strand, Kungalv1999,s. 90.

13 Om begreppen territorialitet och mobilitet allmani, se Robert David Sack, Human Tmito-

rialiq: Its Beory and Practice, Cambridge 1986 och J ~ r g e n Ole Bzrenholdt, "Territorialitet,

mobilitet og mestringsstrategier", i Prahis, m m og mobilitet: Socialgeografske bidrag, ((red.)

Grsten Simonsen,Fredriberg zoor,s. ~41-q1.hdra exempel på territorialitet och mobilitet

som spatiala malcs~ategier för konstruktion av genus finns i medeltida lagstiftning. Enligt

den norska @ularingslagen s l d e t.ex. endast kvinnor som dömts for dråp utvisas ur landet ("Mannhelgebolkokap 10, Gulatingslovi (övers. Knut Robberstad), Oslo 1952, s. 198). Se vidare Valerie I.J. Flint, "Space and Discipline in Early Medieval Europe", i MediaialPractices

oJ

Space,(eds) BarbaraA. Hanawalt &Michael Kobialka,Mineapolis zooo,s.q9-166.

14 Michelle Z. Rosa&, 'Woman, Cdture & Society: A aheoretical Overviewn, i Woman,

Culttlre andsockty, (eds) Michelle Z. Rosaldo &Louise kamphere, Stanfordrgy4, s.1-17.

I5 Se Marc Bloch, La sociét@dale r: Laformation des liens de deendance, Paris 1949, Karl Bocl,

"Die horisontale Mobilitat der europaischen Cesellschaft im Mittelalter und ihre Kom-

munikationsmittel", Zeitsch~Je1rbayerischeLandesgeschichte1~~~:~~:1~s.~0-5~.

n6 Fernand Braudel, Civilisation matérielle et capitalisme (XV-XHIF siicle), Tome Yrj Paris

1963s.323 Se av.Bloch,s. g@.

18 Harrison, s. r77-~18,Janken Myrdal, "Allmogeresor enligt bondedagböcker", Meddelanden

frin.Arkivetforfolkets historia 1979:2, av. er. i "Landbon, ladan och lagensoch "Hägnaderna, ar-

betstiden och dygdeelagetnsamtytterligare 20 agrarhistoriska artiklar, Stockholm 1996, s. 163-175 Bnte heller permanenta flyttningar inom bondeklassen, t.ex. i sarnband med giftermal, tycks

ha rört längre sträckor an s@ se Osterberg 197s~s.71 med not 15.

19 Bos1,s. 48KNorbert Ohler,Reisen imMittelalter,Munchen 1988, s.4865

20 Hanawait 1~86.Vissa kategorier kvinnor, t.ex.prostihierade, omgärdades avspeciella mobili-

tetsbegransningar,se Jonas Frykman,Horan i bondesamhället, Stocldiolm r993,~.57f,78ff.

21 Se Janken Myrdal, & Göran Baarnhielm, Kvinnor, barn ochfester i medeltida mirakeiberat-

teher, Skara 1994, s. 5zf.

22 Hanawait 1986, s. 14511, Piponnier, s. 3 4 . Se av. Power, s. 19: " While the Church sudordinated

woman to her husband,feudalism subordinated her to herf ef . I Rattvikstrakten verkar kvinnor i slutet av 1700-talet ha ristat sina namn i trad for att markera sin närvaro/fard genom mm- met, se Ylva Stenqvist Made, Ggar inom rac&ilk Spiren $ter resande i detförindustriella

bondesamhället, S~eockholm 2007, s.71K

23 Se Edith Eranen, Frauen im Mittelalter, 3e utg., Munchen 1987, s. 76f, Nanna Damsholt,

Kvindebilledet i dansk h+niddelalder, K~benhavn 1985, s. 107, Birgit Sawyer, 'Women as

Landholders and Alienators of Property in Early Medieval Scandinavia", i Female Power in

theMiddleAges:Proreedingsfro thez. St. Gertrud Symposium, Copenhagen, August1986, (eds)

Karen Glente &Lise Winther-Jensen, Copenhagen 1989, s. 60.

24 "DieHeldin reistnichtseldst, sie wirdgereist",RoEBrauer,"Das abenteeierliche Untewegssein und'Exfahren'der Welt als konstitutive Existenmeise des epischen Helden der mittelaiter- lichen Literatur", i Fremdheit und lieisen im Mittelalter, (Wrsg.) Irene Erfen & Karl-Heinz Spiei3, Shittgartrgg7, s. 59.

25 Damsholt, s. 183, zoo, 22% Myrdal &Baknhielm, s. 26. Ofta vallfärdar den akta mannen i

hustruns ställe, se t.ex.Tlyggve kundén,"Sankt BrynolC,biskop av Skara 2: Mans eftermäle",

Credo1g46:27,s.r6.

26 Bloch, s.~oz,Boulding, s.46Sf.

27 Cardini, s. 7, Carla Gasagrande, "La femme gardée", i Histoire des femmes en occident 2: Le

Moyen Age, (ed.) Christiane Klapisch-Zuber, Paris 1990, s. 98fE Se iv. Alcuin Blamires, B e

Case for Women inlViediewalCulture, Oxford 1997, s.rz6K 28 Casagrande, s. 92, IOS.

29 "&thzswa at een nödhgadh t h i a n s t ~ e l ~ k k i r halghafrihethena &hanne somjnne ärlykch,

thz är at hon wilde hallir wara sinom eghnom d a , farandhe hwart hanna thakis,

an swa wara bwndhin Pha likowal är thz batra, at hon ix jnnelast

...",

Speculum wirginum

-

Jungfru~egd(övers. Mathias Laurentii, utg. Robert Geete), Stockholm 1897-98 (Svenska

Fornskrift-§&skapets Sarnlingarjr),~. 67.

30 Se Myrdal &Bäärnhielm, s. 41,79 samt "Den helige Nikolaus' av Linköping liv och under- verk",(utg.),Tryggve Lundén, Credo 1958:39:3> s. 133.

31 Cardini, s.7,Ohler,s. ~85,Bodding,s.47o,Mate,s.756 Sta Ingrid av Skänninge reste enlige en

muntlig tradition i Skanninge nunnekloster flera gånger t a Rom,Jerusalem och Santiago, Henrik Schuck, '"Två svenska biograiier från medeltiden", Antiqvarisk fidskrij2f.r Sverige 1895:5, S.

BI^.

32 'OC thar sökte hon Gudhelika Qvinnor oc r e d i h d h a , som. gaskulde medhenne kringhom d a the häigha Stadha som &ervaro[. .

.l",

Srriptores Rerum SvecicarumMedii&vi, vol: irr, (u$.) Ericus Michael Fant,Upsaliz 1828, s. 211. Förf. kurs.

33 Mate, s. 78, Ohler, s. 204,422, Junpirth,"F&endes VoW, i Handwörterbuch des deutschen

Aberglnubens, vol. z, (Hrsg.) Eduard Hoffmann-Gayer &Hanns Bachtold-Staubli, Berlin &Leipzig1?29-30 sp. 1132.

s.272, Dorrit Einersen,"Margery Mempen,i Female Power in theMddleAges:Procedingsfrom the 2. St. GertrudSymposium, Copenhagen, Augwt1986, (eds) Karen Glente &Lise Winther-

Jensen, Copenhagen 1989, s.&.

35 "due alie mulieres de propinquo opido errantes in heremo [.

.

.ln,

Scriptores Rerum Svecicarum MediiBvi, vol.,p:2 (utg.). Claudius Annerstedt,Ups&z 1876, s. 236 Se 2v.kundén 1958,s.120,

där en hinna beskyller en viss Jaliob Bagare för att kort f6re pingst åx r397 ha överEdit henne

i en skog mellan Friedbnd o c h h l d a m (dvs. hon reste ensam). 36 Cardini,s.j.

37 Blamires, s.176f

38 Power, s. 986 Ennen,s.11gft,14oPP.

39 Kimberly A. LoPrete,"AdePa of Blois: lFamilial AUiances and Female Lordship",iAristocrafic Gy,men in Mediewldirance, (ed.)%eodore Evergates, Philadelphia 1999, s. 15% 24.

40 Se t.ex. Boulding,~.4~4,~40 (om den engelskadrottningen Beatrice och den franska Eleanor

avAquitaine),Damsholt~c.~~r (om den danska drottningen Bo&i),och Ohler,s.z17 (om Kar1

den stores hustru Hildegard som f6Qde med honom till Rom 780). Se äv. Ennen,~. 126E

41 Ennen, s. 147, 1636 r85,zo1, Kathryn L. Reyerson, 'Women in Business in Medieval

Montpellier", i Women and Work in PreindustrialEurope, (ed.) Barbara A. Hanawdt, Bloo-

mington,HN 1986, s. 117-144

42 Vilhelm av Rubnik, Resa genom Asien från Konstantinopel till Karakorum 1253-r255 (utg.)

Ingvar Svanberg, StockRoh 1990,s. 94,139.

43 fidstenadiariet:Eatinsk text medöuersattltingoch kommentar (utg.). Glaes Gejrot, S t o c l d ~ o h

1996, rir 235. Kanske är fallet detsamma med en rysk ficka (puella Kuthenica) på Vårfruberga

ldoster år 1350~ Diplomatarium suecanum, vol. 6 (w8-r3s), (utg.) Emil HiPdebrand, Sven

Tunberg b k ~ r n s t Nygren, ~tock~lolrn 1878-1959, nr.4612.

44 h t o n i Mqczak, Travel in Eararly iModern Europe, Cambridge 1996, s. 141~ Linda Lomperis,

"MedievdTFravel Writing and the Question of Racen,JTamrnalofMedievalandEarly Modern

Studieszoo1:31:1, s.160.

45 T h e h a Jedev, 'Tre senmiddeMderEge kvindeproNer: Birgitte Olufsdatter Thott, Mette

Hyersdatter Dyre, Anne Henriksdatter Meinstnig", i Projiler i nordisk senmiddelalder og

renaissance: Festskrift tilPoulEnenzarkpå tresårsdagen 13. apriZr983, (red.) Svend E. Green- Pedersen et al.,Århus 1983,s. 6rf

46 Se Mate, s. 68 om Edward 11:s Isabella och Henry Vd:s Margaret d'fgnjou i England. Om

Matta, se Lars Sjödins kommentar i Gamlapapper angående Mora socken i:Arvid Sigessons

Brevvixlirig (utg.) Lars Sjödin,%sterås 1937, s. 471f.

47 Carl Ferdinand M e n , De tre nordiske Rigers Historie under Hans, Christiern denanden, Fre- derik den Fmste, Cwtav fisa, Grev+iden 1497-1536, del^, Kj~benhavn 1864, s. 290, och deldela,

Kj~benhavn 1865,~.44y.JfrJedev, s.54,och Gotifrid Carlsson,Hemming Gadh -En statsman

ochprelatfrdn Sturetiden,Uppsda191~,s. 170,fömiken honvaren"reso1ut kvinna''.

48 Hans Gillingstam, "Mette Iversdotter (Dyre)", Svenskt Biograjskf Lexikon 25, Stockholm

1985-87,s.436.

49 M e n 1864, s. zgof,.Jfr Olof von Dalin, Svea rikes historia från dess begynnelse d l wdra tider; Andre delen som innehåZlerpåZiska tiden, Stockholm 1750,s. 855

50 Dag Retsö, "Sturearkivet: En senmedeltida brevsamling", Ar&, samhiIle och forskning

aoo4:1-a,s.5$

51 Gudrun Umrström, Fem skrivare: Metta Ivarsdotters Brev tillSvante Nilsson -Studier i sen-

medeltida svenskt brevsprak, Stockholm 1968, s. 257-273, Sturearkivet 677 och 1095 (M), samt

Utterström, s. 19@, 201,217-220,~22f, zzfi 231f, 2416 24% 226f Se av. Finlands medeltidsur-

kunder, vol. 7 (1~~9-rg'8), (utg.) Reinhold Hausen, Helsingfors 1933, "P: 5481. Mattas brev har

publicerats i nitton oh1ca publikationer, men här görs endast hänvisningar till UtterstriBms

avhandling.

$2 Utterström, s. 248, zzSf, z212& 2 1 4 , z q f , samt Historiska handlingar, VOL 39: Handlingar till

Nordens historia1515-15~3,1:1515-juni1~1& (utg.) Lars Sjödin,Stockhoh 1967-69,nr. 68. Se av.

Sturearkivet 1078 samt326 (RA).

53 Svenska medeltidensrim-krönikor,3edelen:NyaKrönikans for- Sture-krönikorna:

Fortgången af unions-striderna under Karl Knutsson och Sturarne 1452-1520 ( q . ) . Gustaf Edvard Klemming, Stockholm 1867-68 (Svenska Fornskrift-Saskapets Samlingar 17:3), s.

1g~Handlingarrörande Skandinaviens historia, vol. 19, Stocld-ioh 1834,s.ryoE

54 Utterström, s. 192-256. Den förste svenske forskare som intresserade sig for Mattas brevvar

Hans Hildebrand som på sin tid tryckte flera avdem ("En tidsbild frkn början af1500-talet",

Svenska Fornminnesfireningens Tidskrft 1878-1880:4, s. 288-296, samt Sveriges medeltid

- Kzclturhistorisk skildring, vol.3:De högste isamhallet, Stockholm 1898-1903, s. 46zff),likcom

Lars Sjödin i Gamla papper (1937).TiU och med August Strindberg, förmodligen baserad pä Hildebrand, fann dem varda atr citeras i utdrag och exemplifiera medeltida brevstilistik,

dock utan att namna Mattas namn; se August Strindberg, Svenda folket i helg och söcken, i

krig och i fred, hemma och ute, eller E t t tusen år af svenska bildningens och sedernas historia, del^,

Stockl~oim 1881,s. 8rf.

55 Utterström, s. 214,203f, 242f Se av. Gzmlapapper,~. 284.

56 utter ström,^. zz6f 57 Utterström, s. 19Sf.

58 Se t.ex. uttersiröm, s. 1g6f,

-16

22$, 212& z15ff, 2 4 6

61 Utterström, s. 2 2 4 Se av. s. zogE,z4zi.

62 utter ström,^. 2436

63 Utterström, s. 19$, 22$.

64 Se Dag Retsö,"Hw mata en dagsled? Senmedeltida brev som kalla for beräkning avrestider

och rekonstruktion av itinerarier", i Ny vag till medeltidsdreven, (red.) Claes Gejrott, Roger

Andersson &Kerstin&uld-ianfusa, Stockholm 2002, s.313336.

65 Sturearluvet zz5b,1~99,Nistorisha handlingar v0139 nr. 58, z58,Dag Reetcö,Einsförvalilzingen

i Sverige 1434-go (kommande publ.). Se av. Ingrid Mammaström, Finan@rwaltning och varuhande11504-1540: Studier i de yngre Sturarnas och Gustav Vasas statshushållning, Uppsala

1956, s. 27 n. 9, s. 94 n. 7 samt o m kronoforvaltningen, ibid s. 42-72, Att Bosgården tiUhört

Matta har inte tidigare uppmärksammats av forskningen, men framgår av ett brev från

Svante Nilssons fogde i Söderköping Anders Persson från mars 1510 (Sturearkivet logg),

i vilket avradsmald av Mattas korn frän "Slagtbossgard"omniimns. Sjalva ordet är svarlast

men bör syfta på den halva av godset som inte tillhörde helgandshuset utan gick i anr

(se Sven Ljung, Söderko$ings historia I: Tiden till 1568, Söderköping 1949, s. 21). Ytterligare

belägg för Mattas koppling till godset ar det faktum att det vid mitten av 15x0-talet, och d t s å

ungefar vid tidpunkten för hennes avresa frän Sverige, förfogades av hennes styvson Erik Knutsson (%e rosor) som gav det i morgongäva åt sin hustru. Godset hade tidigare tillhört

Erks mormors syster, kung Karl Knutssons dotter Magdalena, död 149s (se Ljung, s. za8).

Förekomsten i Sturearkivet avätkomsthandlingar påpergament frän Svantes far Nils Stmes

tid (daterade 1475 och 1492)~ tyder vidare på att Svante ärvt dem. Flera av Svantes och Mattas

gemensamma gods och Axel Larssons gods inträder ganska sent i bilden; de förra framgår

av köpehandlingar på pergament i Sturearkivet från september 1509 och februari 15x1. Axel

hade visserligen ärvt flera gods från sin far Eaurens Axelsson (död 1483) (Edeby och A s t a

samt gårdar i Göstrings härad), men han blev Mattas svärson forst sommaren 1510. Hur

mycket av kaurens övriga gods i Sverige som sonen övertog är oklart (se Carl Gustaf Styffe,

Skandinavien under unionstiden, j:e u$., Stockholm 19x1, s. 291).