Absf
gardraget och krigsi~nstni~9gsarna
1812.
1812 ars politik har under senare &r varit fiPremåP för en mycket livlig vetenskag~lig diskussion med inlagg framst av Einar Carlsson, Torvald 'F:son Mö-jes och
F.
%ni.
Moren. Nyligen har en S i r d e forslcare lamnat ett viktig bidrag, nanp- ligen Sture h9. mTalleir.I
siil biografi 6ver G. C. von DöbePn har han san?manshallt det mililiira osdermaterialet p5 hösten 1812 med de sent politiska Bi511orna; daraned bar han lagt en realistisk grund för den fortsatta diskussionen om ett viktigt avsnitt av 1812 ars politik, nämligen Åboför- draget 1812 och dess efterspel l. Hans egna teser Inbjuda emellertid till motsägelse. Era tolknirig, som avviker saviil f1-h Imaras som fr&n tidigare forskares, skall i det följande ges,Fördraget i Åbo den 30 augusti ISIS var en följd a v korta men iiitensiva förhandlingar mellan Carl Johan och Alexander I. Tv2 huvudalfernativ f6r det fortsatta svensk- ryska samarbetet förellago: anlingen kunde Carl Jshaaa deltaga
i falttiget i Cister, varvid belöningen kunde bli Finland (for-
mellt som pant) eller Osel, Dagö och Wiga eller möjligen Alandsöarna, eller. också kunde ryssarna siinda en kijalplcas till Sverige i s c h fäs gemeilsamma operatiolies mot Daniilark, varvid förvarvet av Norge var mailet. Da man inte kunde komma ii11 någon överenskommelse efter den Grsta linjen, följde man den andra. Tsaren lovade att stalla 33000 man
Sture hl. Waller, Georg Carl soii Döbeln, Studier i Sveriges militäriska
och politislra historia 1808-1813 (1947), s. 353 ff. J f r e t t av Waller i H'T 1946, s. 169 ff., redovisat avkivfj~nd, a v betydelse fiir e t t a n n a t avsiiitt av 1812 å r s po!itik.
h b o f ö r d r a g e t ocli krigsrustiiii~garria 1812. 193
BiBI Carl Johaias förfogande, av uillia 25000 m a n i slutet av september eller s i fort onast5ndlgheterna medgaoo skaa98e Bomla~a till Skane i och f6r e n gemerasam sveiask-rysk atlaek mot Sjalland; d e övriga 10000 skulle k o m m a I slutet av november, onn arstiden tillat l. S5 star det i sjalva "redragek. Eiiligt nigot senare I;ii%lor, soin överlag accepterats av forsk- niiigen, gick emellertid Carl Jolaan tinder Intrycket av under- rittelsen om SmoPensks fall med p;, att de 25000 ryssarna fran Fliiland siindes till Riga P och för operationer mot fransrmiinnerm. Moréri och Höjer mena, att detta \.ar ett av tsaren framtvinigat medgivande, medan diirenaot V+Taliler hiiv- dar, att Carl Johan sjalv tagit jiaitiativet; eialig"6aans :sikt bjnsbade krolaprinsen inte angripa Norge, emedan h a n d & tr:~I;talsenligt tvingades in i kriget mot Napoleon p5 ett alltför tidigt st;idium, ~ i l k e t skulle ha skadat hans a v %\'aller kraf-
tigt ianderslreikna frar-isl;,a aspirationer
'.
De& ligger biar onekligen ett prohlean, som t a n a r en förklaring, \'ad v a r det för m e n i n g nied ett fördrag, vars viisentliga punkt faktiskt elira~ilaerades genom eai niaaantllg ~ \ ~ e r e i ~ s k o ~ i a m e l s d Moren skriver, att inan tydligtvis tiinkte sig inhijliglaeten att trupperna Bil;viil sl;ii,lle st5 1111 Sveriges dispo"il8oii P septeinber, medan Mbjjer förklarar, att m a n ej genast kunde förutse att Ragaexpeditionen oaniinletgjorde Sj5llandses11ediBio11~11~ Bada 5ro ocksa av den tippfattraingen, att Carl Johala i septenaber IS12 rakilade med rysk Iijalp mot Danmarl; 3. TValler anser diirernot, att kronprinsen ej
meriade allvar nied sina krligsfiorberedelser, villia k~eteckaaas soni s5kea-hetsatgarder, deinonstratloner eller p r o ~ m o b l l l - serin; % Resoraemanget air fran de angivna utg5ngsp~rn~liternaa logiskt och övertyganade: det hade varit Bcorfsyrat av Carl J o h a n att tro, att de ryska trupperna först sPtuPle siittas Ira i Balti-
L Ahofördraget ar tr. i A. Aliiifelt, TV; k r ö n t a rivaler (1887) ,II, s. 167 ff.
F. W. blorén, I i r i n g 1812 ars ~ ~ o l i t i k (1927), s. 42 ff.; T. l':soii Höjer, C a r l S I V Jolian. Iiroiipriiistiden (1943), s. 138 ff.; RTaller, a. a., s. 360, 387.
3loré11, a. a . s. 4 1 ff.; Höjer, En iiy t e o r i om 1512 a r s politil;, HT 1942, s. 370 f.
"Valler, a. a., s. 360 f f .
194 Sten Carlsson.
cum för att sedan likval Inom kort kunna goras disponibla G r ett angrepp på Sjalland.
\Vallers tolkning: leder emellertid till en mycket stor svårighet, De av Carl Johan tinder fQrra hailftei~ av septem- ber igångsatta rustningarna voro mycket omfattarade och dyr- bara; enbart ersättningen för de rekvirerade transportfartygen kostade, sisom Waller visar, nara 700000 riksdaler
<
Detta skedde vid en tidpunkt, d5 Sveriges statsfinansiella lage till följd av sedelemissionerna 1803-09 och de d i r p å foljande konjunkt~irvaxPin,~arna var ytterligt prekart - en omstiindig- het som alltför litet beaktats B disliussionen sin 1812 ars politik. Just år 1812 intradde f. Q. e n mycket svår kris, som saasIrált drabbade jordbrraliet Att i ett sådant lage nedlagga stora kostnader p i fciretag, sona saknade reellt syfle, sktalle ha varit vanvettigt. Era demonstration laade f. ö. kunnat ske enbart genonm att trupperna marscherade; niagra transport- fartyg voro ej nodvandiga för detla syfte.Eftersoin TTTallers slutsats ar Isgisk, instalPer sig frågan: air premissen riktig? En närmare undersökming Beder till ett nekande svar. Den muntliga överenaskommelsen i Abo kan i sjalva verket omöjligt ha haft den angivna karalitaren.
Om anan i enlighet med seinda kallliritislia principer skjuter de senare källorna i t sidan - deras laaraktair skall senare visas - återstar blott ett uttalande, vars betydelse f6r fragara egendomligt nog ej blivit observerad, Uttalandet a r gjort av Carl Johan själv i ett i Itoncepf bevarat brev till Carl SIII,
skrivet i Abo. Konceptet firines i översaittning - ej fullt till- fredsstallande - publicerat i Schinkel-Bergmaiias s. k. Minnen; själva dokumentet har av Höjer åferfuraraits i Bernadotteska Familjearkivet 3. Kronprinsen meddelar dasi sin adoptivfa-
der, alt tsaren lovat att sanda 23000 man, villia ofördröjligen skulle @ras färdiga till aktion (pr& incessamment a agir):
Waller, a. a., s. 364 not 65.
Jfr S. Brisman, Realisationsfrågan 1808-1834, I (1908), s. 58 E.
"Ililinilen u r Sveriges nyare historia, samlade af B. von Schinkel, förf.
ocli utg. af C. Ur. Bergman, VI (1855), s. 378 f.; Höjer, Carl XIV Jolian, s.
de skulle emellertid bege sig mot Riga, en punkt som ej avlagsimade dem från den puaalit som konungen bestaimt - d. v. s. S k h e - och vore viktig aven därigenom, att den liunde fhrvirra fienden
'.
O m detta nttalande godtages, blir den muntliga överenskommelsen rimlig: Carl Johan har gåttmed p5 att trupperna p5 vägen frain Finland till S k h e gingo
in i Rigabukteam, men det har ej varit hanis mening att de s%ita%le sattas in på den baltislia fronlen, utan h a r h a n snarast be- traktat det hela som en slienmarmöver. Initiativet har rinn- Iigeii varit ryskt; sannolikt liar tsaren velat hålla möjlgheten oppen att, om s5 visade sig nödvändigt, verkligen Ista trup- perna starina i Balticanm, men det kan oelisa iiinlias, att han fran början avsett att bedraga Carl Johan p5 den utlovade SjSllai~dsexpeditionen~ Bagge dessa möjligheter maste kron- prinsen naturligtvis ha railiiamat med, men den f61jande utveek- lingeil visar klart, att Bian till att börja med uerkligeaa trodde,
att ryssarna skulle Bisanma.
De militara dispositionerna den 4-13 september tala darvidlag ett tydligt språk. Tre fBrdelnlngar skulle marschera till Rar%sPirona och Karlshamn f ~ r embarkeriaig dar; en fjarde fördelaniilg skulle embarkera i Göteborg; enstaka Grband slitille dock fara sjiivägen friin Dalar6 och Stockholin till Karls- krona eller embarkera i Vastervik, Ystad cscl-i Landskrona B ett brev till tsaren den 4 september talade kronprinsen
orni sina förberedelses för att mottaga de 25000 ryssarna, 1
ett nytt brev, daterat den 13 september, sade sig Carl Johan alltjämt hoppas p& att expeditionen mot Danmark skulle bainana äga rum i början av oktober, och hail bad tsaren p i -
skynda avsändandet av'trupperna 3. Bagge dessa inttalanden
--p
".Ils se porteront sur Riga, ce point ne les eloigne point de celui que
V. M. a determine et il devient importaait en ce quril peut derouter la poli-
tiqiie de nos eniiernis~. Carl Johan till Carl XIII aug. 1812, Papiers concernailb
fen S. M. le roi Cliarles-Jean, Bernadotteska Fami'jearkivet. Höjer (a. a., s.
485) har lagt märke Pill stallet men har ej dragit u t konsekvenserna.
L. Tingsten, Huvuddragen av Sveriges yttre politik, Irrigsförberedelser
m. m. fr. o. m. fredssluten 1809 -10 till mitten av juli a r 1813 (1923), s. 118 ff.
Correspondance inedite de l'empereur Alexandre et de Bernadotte pendaiit I'aiinée 1812 (19091, s. 29 E.
11 96 s t e n Carlsson
hade varit meniiigslösa, 01x1 den nmauntliga ö ~ r e n s o a e l s e i Abo verkligen haft den i litteraturen angivria I;araktaren.
I nilitten av september började einellertid Carl Johan bli orolig fQr att ryssarna inte skulle licsrinana; förmodligeia var det underrattelser f r i n l;rjgssli&deplalseia i öster, som orsakade lians pessirnisa~i.
I
ett axr JYaller anlalyserat ksigs- råd inför kronprinseii den f 4 september synes nnaioriteten ha hävdat den meiilingen, alt SjalPai~dsespeditione~i borde ut- bytas mot ett angrepp 1); Xorge, sona liirnpligeni Icuiade aga rum i olitober. \Valler Iiiienar, att detta krigsrad var ett spegelfäkteri arT Carl Johan, sona redan iidigare b e s t h t sig "r alt inte deltaga i några krigsoperationer, vare sig mot $jaPland eller amot Norge. Ett stöd Gr denna iappfattiiing finner Tvaller dari, att kroriprinsen den 14-16 september utfiirdade Iiontrao~.der fil1 de marscherande trupperna l .En arialys a r dessa B;ontraordei- visar emellertid, att de med obetydliga undantag -- de bagge sli5nska karallei,irege- rneutena Iiernf6rlovades t. v. p5 grund av fouragebrisl, och vissa soldater, som befurans sig P iiärlieteri av sina hemorter, fingo p2 gr~mnd av einderhållssririglieter 81emfGrlovas under 8 dagar - ej innebtai-o någon saiillining av krigsberedslcapen. Idäremot var det friga ona era omdirigering av trupperna, De förband, som vor0 på arag inot hamnarna i sedra Sverige, slaulle stanna i qobsterg~tland, Snmiland och Skine, och de som voro p5 vag mot Göteborg skulle stanna vid Vänersborg, Boras och Uddevalla. Vissa trupper skulle emellertid fort- satta sina rörelser enligt tidigare order. Upplands och Söder- manlands regementen m. B. förband sliulle embar8rei.a i Dalar6 och StoclihoBrn i och för avfärd till Karlskrona. Södra ckån- slra infanteriregementet sliulle fortsatta sira rnarsch till Udde- valla
'.
%Taslerbottenas fiiltba taljon och en bataljon av Halsinge regemente skulle lilialedes fortsatta sin marsch, soni enligt tidigare order gick mot Iiarlstad<
Med ett undantag, varsWaller, a. a., s. 354 f., 358 ff., j f r s. 344.
"rder av C. J. Adlercreutz 14-1619 1812, koncept, Generalndjutni~tens
arkiv, IirigsarIrivet. Jfr Tingsten, a. a., s. 124 f.; Waller, a. a., s . 358 n o t 31. Order 319 ocli 1619 1812, a. st.
karaktar a r oklar - erblbarlieringen i Stocliliolm och Dalar6 -- peka alla förandringarraa åt samnaa Imall: mol Norge. Carl Jolaan menade allvar: SjäaIlandsexpeditionen inkhyttes mot en Norgeexpedition, ariPB;ew tydligen ansags mindre kriivatade. $in aiagoii omedelbar aktion mot Norge var det enaeller- tid inate frEi-aga, oclm Carl Jolinii tvekade ännen nagra dagar, innan h a n vidtog positiva atgarder. Den 20 september arar hans positioaa klar.
Ar
ett brev till tsaren siiirnnda dag fram-g h ~ a t t hara nia hade Inforinalioaier o m hurim svKrt ctef rniXi-
tara laget blivit f ~ r ryssarna; iialder dessa i%rh?i%ianderi hade det varit eir illusion at1 rakna med n i g o n hjiilpkar mot Sjal- land. 9 stallet siindes envoy6r-i Carl Lö\vera%sielm till Peters- burg nied en f~rfragaia, h u r ~ ~ v i d a ryssarna kunde s h d a 9- 12000 m a n mot Norge o m den större styrlaan ej Piunde Iionrrna
',
Carl Johan föll tydligen tillbaka p5 Baest2mnaelcen i AbsfOr- draget o m de 10000 mara, sorn skulle komma k november. Samtidigt avgick Qverste 31- Björ~istjerna till Lsaidon med
hegiiran ona eragelsl; lijiilga Den 25 september ~ ~ l > p s ö l i t @ kronpriiasen engelslie rniiiisterrn 'iLhoriiton, tydligen i mycket irriterad slnnesstam~iin-mg. Han klagade over ebonoaiabska svarng- heter och begarde n%t iilom 2-3 dagar f5 lit iraerniot 100000 p u n d av engelsmiiilneim. Tl-norntoia lovade eaa-aellertid blott att skriva till en affirsrnara i Göteborg. Detta Branebai., att nigot belopp inte kunde utbetalas inom dera allra narmaste tiden - svaret frira Gbteborg blev f. ö. nekande 3. Fram-
stöteri kastar ljus CPver Carl Jolians nervosilet, liksom Uver I-nalas finansiella nödläge.
Vid s a m m a tid - senast den 26 september" Iö11 det avgöraimde driipslaget mot Carl Johans förhopprlinagar. Han
mottog da ett brev frEi-arn tsarena, daterat dela 14 septenaber,
1 detta yttrades inte ett ord om den st6n.e bjalpkaren, men däremot förklarade Alexander, att h a n höll p5 att organisera
-.p-p
Coirespoildance inkdite, s. 3 3 ; Waller, a . a., s. 356. "Waller, a, a., s. 356.
Sc:evola (Ii. ,k. Slrömbiick), Utlandska diplomaters rnlriiic~i friil sven-. ska liofret (1885), s. 324 f.
198 Sten Cailssoii.
de nya trupper, som skulle stallas till Broraprinsens Grfogande; han hoppades att de sliulle Itonnma Inom uvlalad tid l. Har- med &syftades uppenbart den styrka pa P(4000 man, som enligt Åbofördraget skulle komma 1 november Uttalandet Innebar alltså, att Carl Johan inte kunde paralina någon hjälp förran tidigast i denna manad. Darmed voro hans planer på en Norgeexpedition omintetgjorda. Just den 26 september utfiirdades ocksa en viktig order, som kommit bort i \lTallers framstillning: tio regementeris ordinarie man- skap hemförlovades 3. Diirmed började deni verkliga avrust-
ningen; Carl Johan hade resignerat.
Uiader intrycliet av underriittelseam om AJoskvas fall slired kronprinsen så under tiden den 5-13 olrtober till fullstin- dig demobilisering 4, Samtidigt iterupptog har] det alterna- a m r n a tiv, som fallit i Abo: han erbj6d sig den 6 oktober att 1-
tsaren till IqjaPp med 38000 man, om han finge Finland som pant, Såval Hö,jer som FValler has sammanstallt denna invit med den saintidigt beordrade a\rrustningen och havdal, att Carl Johan ej meraade allvar5. Upgjenbart ar, att någon omedelbar aktion ej kunde Isomrna i fråga. För den sliuP1 a r det dock inte ~aödvaiidigt att beteckna anbudet soni
~ I L I R
o m det fraiisk-ryska kriget P Ryssland hade blivit Iingvarigt, kunde det ha blivik en lamplig förhandlingsbas.Sedan planen p i en expedition mot Norge fallit, mottog Carl Johan en depesch från Eöwenhielm, daterad deri 29 september. Dar möter för f6rsta ganagen versionen, att av- sandandet av de ryska trupperna till kivland skett på Carl Johans initiativ, och detta pastående återkomirmer i; tsarens
brev till kronprinsen den d olttober, liksom i Carl Johans svar till ECPwenhiellm den 12 oktober, i en not till Thornton samma dag s c h i en depesch till svenske ministern i London den 63 oktober. Daremot undvek Carl Johan att beröra
V o r r e s p o i i d a n c e inkdite, s. 30.
Denna förlrlaring h a r undgatt Waller (a. a., s. 360). Order 2619, a. st. Jfr. Tingsten, a. a., s. 125.
Order 5-13/10, a. st.; Tingsten, a. a., s. 1 2 3 ; Waller, : i . a., s. 345 f., 606 f. Höjer, a. a., HT 1942, s . 3 7 2 ; Waller, a. a., s. 607.
Abofördraget och krigsrustningarna 1812. 199 saken i sitt svar bl11 tsaren den 10 oktober, och B en not fran utrikesstatsministern E. von Engeström tPIP ryske mini- stern Suehtelen samma dag fisrklarades uttryckligenn, att det *
var ~éveneinents Bmpr6vams», som hindrat den ryska hjälpen l,
Det markliga och - o m den fOruI givna BoBknllngen
ar
ralitag - osannfärdiga medgivarade, som Carl Johann salunda gjorde, var troligen ytterst en "Ijd av den förvraaigwiiag av den muntliga eiverensbommelsera P Åbo, som tsaren gjorde, n a r han skulle ursiillita sitt löftesbrott. Delrana f ~ r v r a n g n i n g togs tydligen för god av Leiwenhielm, vilken ~ j a l v i en memoar- anteckning uppgivit, alt laan först »senare» - ursprungligen h a r h a n rent av skrhrit >)longt senare)) - fick reda p% vad soal avhandlats i h o';
det torde dasför hate ha varit s i s v i r [ för tsaren alt föra honom bakom ljuset.Att Carl Johan sedan accepterade tsarens förvrangxling torde inte vara sU svart att f6rklara. Inför England hipptradde han sasom den, villien gener8st offrat sinia egna intressen för alliarmsens sak 3. Detta kunde dock nappeligen göra nigot
djupare intryck p5 de realistiska britterna. Den verkliga orsalieii Borde Bia varit en annan: hansynen till den svenska opinionen. Abopolitikenas fiasko innebar rmppenbast en mycket svar ~"restnirig; f ~ r Carl Johans pop~alarilet" Hans av många klandrade narmande till Ryssland hade trots stora anstsang- ningar och ekonomiska uppoEringar inte lett till nigot pb- Bagligt resultat. Alliansen med Ryssland var emellertid allt- j a m t nödrandig f6r hans politik. Att d5 lagga korten p i bordet och medge, att ryssarna bedragit honom, hade varit ytterst farligt: det kunde h a givit ngring Ut de antlryska
Betr. flertalet av dessa kallor se Waller, a. a., s. 360 k Noterna till Thorntori och Suclitelen i Diplomatica, RA.
q. Brulin, C. A. 1,Owenliielm om Karl Johan, HT 1927, s. 430.
Jfr HHöjer, Carl SIV Johan, s. 143.
"
Se de av Waller, a. a., s. 364 not 64 samt s. 368 not 28 och 30 redo-visade uttalandena jämte H. G. Trolle-Waclitmeister, Anleckiaingar och min-
nen, Elof TSgner, Valda skrifter, 1V (1905), s. 266. Wallers egna slutsatser
äro något motstridiga (jfr s. 368 med s. 3701, beroelide på att han ej klart
stämnilagarna P landet. Det var då biittre att laålla god mins i elakt spel och "segiva, att det i själva verket ej varit fraga o m någon sveaask-rysk samverlian mot Danmar%;. Denna tollinlng stödjes av eii antecliialng i j~mstitielians%ern
R.
G. Trolle- Waclatineisters dagboli. Den 21 oktober Biöll Carl Jol-ian för Bionoiia en låiag utlaggning o m sin politik, delvis Iilart lögn- aktig.I
framstallraiiigeii Ingick den förut refererade versionen av den muntliga överensliolnmelsen 1 h o , och Trolle-1CTTacht- meister gjorde följaiide reflesioni: ))Vi bedraga oss saledes, då vi alliniint tro, att ryssarna i defia fall breatit sina för- bindelser iiied oss»'.
Det avsedda syftet var uppnått.Helt kunde dock kronprinsen inte eliminera den honom ogynnsamma försliJu'ii~dng inona opinionen, sona Abopolitikeiis fiasko föraiileit. Själv forstorade h a n farorna, Vid årsskiftet 1812-13 plågades h a n av skraclitankar om
gudavianska restaurationcplai~er och litfärdade d 5 sitt rykt- bara förbud rnot alla förbindelser mellan sveiaska undersåtar och den avsatta Biungafamiljera Denna itgard h a r veter- ligen aldrig satts iri i sitt politiska sanmnaanlaang. Detta ar
emellertid klark: förbeadet var en fQljd av miraskningen i Carl Johans popularitet p5 hösten 1812. Det ä r ocksa ett viktigt psykologiskt hidrag till forsfielsen av Carl Johans polltili på vareni 1813: harasynen till opinionen h a r spelait e n st6rre roll, 511 niana vanligen anser.
Den givna tolkningeni av ett komplicerat BaandePseEr- lopp kan givetvis inte göra ansprak p i att vara alltigenom saker. Den äger doek den fördelen fransf6r övriga tolkningar, att den Idter Carl Joharis handlande vara logiskf ocli rimligt.
Vi slippa att rakna med eii överens%iommelse, vars muntliga del upplsavt den sliriftliga. Vi slippa ocksa att rakna med att Carl Johan 1 ett svårt statsfinansiellt Isge Gretog kost- s a m m a rustningar utan reellt syfte. Tolkningen möjliggör aiven en motsagelsefri sammanställning av det militära mate- rialet med det diploanatiska.
-
Trolle-Waclitmeister, a. a., s. 268; jfr WaIIer, a. a., s. 361.
Se särskilt Hedvig Elisabet11 Charlottas I)agLioli, utg. av Cecilia af Iilercltei, I X (1942), s. 116 ff., 124 f.
Aboffirdragct och Iirigsrustiiingarna 1812. 30 8 A n ~ ~ i u
E
ilo ode rna fran~stallniiagar moter den uppfattriingen, att f6rllaladIirigarna i ilbo skapade ett politislat betydelsefu~llt v5n.skapskrl-iallande mellan Carl Jolaan och .Alesander och att tsaren tog iiabryck av kronprinsens »undfallenhet» och »geiierositet», lat vara att en viss Biaaasla av osakerhet fanns livar å örnse sidor l. Verkligheten var ulail tvivel eri anilan. Viinskap och generositet voro inte begrepp, sorn existerade%r politiker av Carl Jol-iaias och .\Pesaiider:s snitt eller kunde h a iaagora betydelse f6r de s8orpolitisBa avgörandena, Bade
Bronprinse11 ocli tsaren spelade ett hagt spel. De visste, att de inte kunde lita y5 varandra, ocla voro beredda att utnyttja varandras siraglieter. Att det denna gingen var C a d Johan, som blev den bedragne, berodde inte p$ att h a n var end er- lagseil som spelare utan på att laans ~itgangslage arar siimre. Den gjorda undersokningen iillkter inte nagot generellt omdöme o m 1812 ars politik. Den frigan k a n dock iappstsl- las, o m Carl Jolaans politik inte varit anilu mera konjunlatan-- betonad, a n mar1 brukar mena. Hans upptradande urader hösten 1512 vittnar i varje fal1 mindre om nagon klar mil- sattning $11 o m en konsekvent stravan att i ararje 6gonbIiclr enti~glttja de alituella konjeinkt~arerna, aveii ona detta Piravde stora andringar P de militara selii diplomatisl;a disposition-aerna. Hulls beroende av den ianliennska opinionen och harms radsla h r gustavianska restcturation~fi'>rs~1i mt-iste oelisa ha haft s t ~ r r e betydelse för haals utrikespolitik, an man vanligen ansen-.
Sten ë a r b s s o ~ ~ .
J l o i é n , a. a., s. 1 6 ; Höjer, Carl XIQ dohail, s. 115.
