SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Reklamaffisch for Osttyska konsum.

Tyskland etablerat sig sedan 1990-talet. Om den tyska politiska elitens minnespolitik - så som den tar sig uttryck i statPiga minnesceremonier och retoriska formler vid minnesdagar f6rmår forena Förintelsens minne och diskursen om tyshrna som offer i en nationek identitetsskapande syntes, ar det inte fallet för det popdarhistoriska alster som har diskuterats.

Vardagens

diktatur

D D R Museum Berlin

Ungefir tio år efter kalla krigets slut och det som tyshrna kallar 'Wie Wende" fanns plötsligt utrymme for en popdarkdtureU, nostalgisk bearbetning av historien om det gamla &tyskland. Fenomenet känner vi som "Ostalgie".

(2)

Jnibileurn~~ublikation utgiven av Förbundet Sverige-DDR 1974.

fanns, utan också e n vardagsliv som inte l5ngre h n d e levas. Tonen var Iitt- sam och aven om det tyclctes finnas plats f ~ r såvd ett gackande ironiskt som ett langande k-arleksfdt förhallningssatt, låg fokus ofta på minnesbilder av vardagliga detaljer allt från tvattmedlet Spee till modemagainset Sibylle, från *:s nyhetsprogram Aktuelle Kamera och John Blund i barnprogrammet Unser

SandmanncAen till den efterlangtade helgtuen medelst en knyckig Trabant ut

till familjens 'Uacha' p i landet. Ostalgievågen kulminerade efter filrnsucc6n

Goodbye Lenin från 2003, i vilken 20-årige Alex med d a tänkbara medel sökte

återskapa ett

minii-$)DR

för sin mor som uppvaknar ur en koma ovetandes om att hon sovit sig igenom några ytterst omvalvande månader under hösten 1989. Unge& vid samma tid som GoodbyeLenin hade prerniar började etnologen Peter Menzelmann sjösatta sina planer på ett museum för vardagsföiremal från Osttyskland. Sjalv var han ffin Freiburg i forna Visttyskland och sålunda en turist i det Pand han sökte iterskapa likt Alex i filmen. Den 15 juli 2006 öpp- nades

DDR

Museum Berlin med hjdp av privata finansiarer och sakletande volontärer. Belaget pa Spreepromenaden, ett stenkast från Alexanderplatz, tycks museet insprang i flodens kringliggande murbruk, överblichndes inte bara Berlinerdomen utan också det tomma asbestskeelett som annu är det forna östtyska parlamentet. S5 medan minnet av detta politiska

DDR

efter en dryga decenniet lång debatt nu gradvis demonteras för att ersattas av en glömskans gröna park, aterskapar museet det kulturella

DDR

med hj"

av tiotusentals smi och stora förema hämtade från östberlinska soptippan; loppmarknader, vindar och kdare.

(3)

M a s t der RepubEk, förmodligen 1980-tidet.

Entrén ar förhaandevis blygsam och museet består egentligen w ett enda mm indelat i sektioner med cirka två meter höga vita v%ggsek~o~aer som för tanbrna till en "Plattenbauq9, den KögPiusBconstmlaion som s ~ b o f i s e r u det ö s t q s h m3jonprogrammet under 1960- och 1970-talen. Känslan av att vistas i en Båtsasv%rld ar därfbr påtagfig w sjalva rummet. Staendes i biljeduchn

l a n besöhrew överblich snart nar hela museet for att sedan gå en hdartrappa ned och bh ett med dockhuset.

I

enlaghet med vad som tych vara det nya millenniets rådande museiideologi ar u t s t a n i n e n temanserad och s a h a r en tydlig bersttdsetråd. NaIgon övergipande tidsfinje finns inte att tiDgi och besökaren vandrar mnt bland teman som mode, yrkesliv? fritid och semester, medaer, familjeliv, utbddning och shopping.

DDR-museet ar en interahv plats dar vudagskuP~unens matenalitet står helt oförblommerat P centrum. Det fakmm att f6remden Inte ar instangdra bakom glasmontrar utan kan vidnröras g6r vardagshvet i

DDR

tjU p5 samma

g5ng nHgoc musealt och ändi inte, nggot kulnirumfbrP9~at och ändi inte. "Stig in i det förflutnd', lyder utsta4lningsfolderras olcomp~cerade budskap

- kann, bön$ se, lukta och smaka. Mar finns det möjlighet att starta en 'Fsabi, bladdra i gamla skolböclker, prova Madem, sitta i tv-soffan och slå &:n, bläddra bland LP-skivorP rota P k6bskgpet och hålla i vard-sporsliraet. P5 en vägg hänger ett par östtysh jeans bredvid ett pan- amefihnsla LeviS. Bes&

(4)

Overdt finns pryttlar och pinder, men besökaren påminns oshg om de eviga Aaggparaderna, visionen om

M

sysselsSttning och den standiga bristen

på just de konsinm~onsztikllar som museet dignar av^ Temat övewhirng och angiveri Gr tdande nog en undanskymd vrå i museet, som också tidigt utsattes %r

kritik

bhnd

annat just fbr

dess

till

synes obebmrade fokus gå

@g

konsumism medan de beqdliigt dunMare sidorna av vxdagsllvet i en modern dktatur helt hamnat i bakgrunden. En w de hårdaste hitikerna var chefen för Deutsches Historisches Museum, RisdoEfáTabold, son strax

innan invigningen av den egna stora utstaningen om tysk historia, öppet anidagade DDR-museet just för en vägran att erkanna den ofrånkom8iga politiska kontexten.

I

den rikt illustrerade utst&ningskataPog som stod fardig i januari 2007, och som för övrigt finns utgiven både i en engebk och en tysk version, tar museets kurator Robert HPuckel tillfallet i akt att bemöta kritiken redan på första sidan. VarfcPr, undrar han, ar det fhrbjrndet att sätta vardagslivet och de dagliga rutinerna

P

centrum?

Ja, vad ar egentligen problemet med

DDR

Museum Berlin? Hur ska man förhilla sig som besOkze? Den soliga segtemberd- jag själv besöker museet ser

jag

en gmpp amerihnsh up-doma som flamsa- htigljinitt och hjnjalrc~gt.

Kr

ett fotoögonblick tränger dihop in sig i den vita Trabjm. FOr dem ar

DDW

en ytterst avlägsen och dråplig sagov2rld som det nu finns möjlighet att besöka i~ågonstans mellan Fernsehturm och Zoologischer Garten. Museet bjuder dem Gga motstånd, skapar inga t d f d e n att förändra varldsbilder. F6r andra ar emellertid vistelsen p5 mseet uppenbarligen ett §att att återuppleva

p i gott och ont.

Jag

ser också ett tyskt

par

i 40-årsåldern som tasammans bladdrar förundrat i en gammal skolbok, pekar och viskar, liigger ifriin sig boken och börjar en lågmald men intensiv diskussion. E r mig får

DDR-

mseet först nu

-

nar

jag

försiktigt iakttar mannen och hinnan som st&- och diskuterar minnen - ett djup som åtminstone för ett kort ögonblick förrn&

tränga igenom den ytlighet och otillracughet som praglar utstalfningen. Nigra veckor efter besöket på museet, då

jag

f21 möjlighet att se 2006 ars tyska filmsuccé DasLeben dei-Anderen, Grstair jag &et liv som s a h a s i ostd- gins heliga tempel av döda ting. Det är de andras Pav. Människornas.

(5)

Noter

I www.spiegel.de/kultur/luno/0,1~18,458~78~99.html

2 www.~~iegel.de/f0to~trecke/o,~,18~o~,oo.html

3 I tysk tv-kritik har uttrycket etablerat sig fr.a. genom debatten om Knopps filmer. Se Jan Freitag,"Ichglotz"rV",i Tageszeibngzoo5-11-08.

4 Lena Einborn, Ninas Resa, SF 2006. Filmen belönades b1.a. i Sverige med Guldbaggen for basta film 2006 och i Israel med "nie Yad Vashem Chairman's Award 2006 for htistic Achievment in a Holocaust-related film".

5 Guido Knopp, "Im Zeichen der Versöhnungn, www.zdf.de, 2006-11-26. Påståendet om förträngningen av de fördrivnas lidande har vederlagts b1.a. avJan-Holger Kirsch,' Wir haben am der Geschichtegelernt: Köln 1999,s.176.

6 Jan Selling, "Förintelsemonumentet som slutpunkt. Tysk historiepolitik från Kohl till Schröder", Historisk tidskriftzoo5:4, s. 665-682.

7 Se min diskussion av problematiken i avhandllingen Urdet~$utnasskzlggor. Historiediskurs i Tykland1ggo-2o00, Stockholm/Stehag zoo~$,s.79-89 samtkapitelIK Jfr NorbertFrei,rggg undwir. Das Dritte Reich im BewuJtsein der Deutscken, Miinchen, 2005.

8 Se Benz,'Wolfgang: "Der Generalplan-Ost. Zur Germanisieningspolitik des NS-Regimes in den besetzten Gebieten 1939-1945", i Die Ertriebungdei-Deutschen au~dem Osten. Ursachen EreignisseFolgen ,utg. Benz,VVolfgang, Frankfurt a.lM.rgg5,s.45-5~