Granila
de BejezyKriget och poeteryla
i 1700-talets Sverige
I denna uppsats
-
som 1 latt reviderad form aterger ett föredrag hallet vid nor- diska historikermöhet i Odense 1984-
presenteras nigra huvcdresullat frSiat min pagieazde doktsrsavhand19ngg om hus de Intellektuella i 1700-talets Sverige uttalade sig om krig och fred.' Amnet har koncipierats inom forskningsprojek- tet Krigsmakt och samhalle i 1708-talets Sverige, som Beds av Gunnar kft6us. För min forskning g2iler tidsramen 1400-8792, dvs f r i n stormaktstidens slut fram till Gustav 111s dBd d i revolutionsromantiken kairaaliseras i Napolesndyr- kan. Eftersom jag vill komma At den officiellt framfbrda och av sarnhiillet tole- rerade uppfattningen om fredens varde och krigets bergttiigande som m d e l att lösa interstatliga konflilkter, och de eventuella foriindringar den genorngatt un- der epoken, visade det sig-
av sk&] som jag haerkommer till - tjanligast att koncentrera undersökningen p6 den speciella produkt som den tryckta poesin utgör,Kriget har hatats och fbrharligats s& l5ngb tillba!?ca vi kan följa! människans var- deringar. Kriget kräver en ohygglig tribut i lernflä~~tade och dbda, a n d i fbrefaller det om6jl9gt for manskligheten att tveldöst föadbma der. Kriget betyder umba- randen men ocksi f6rsvar av friheten, chans till individuell sch naationell ara, till vinning i Iand och guld. Mitt i sin fasa och bortoml slakteri representerar det aventyret.
Ett komplicerat religiöst-filosofis!ct-juridiskt system ligger bakom det n2t av konventioner som reglerar Itrigföringen sedan den helige Augustizius (354- 430). Begreppen jus ad beilum och jus in bello fdlrenas och Atskhijs i invecklade turer genom de ideologier som behBrskar v~sterlandet genom tiderna, b5da i olika former och grader lierade mzd naturrattsliga tankesat. Kristenheten be- traktades under medeltiden som en samhallelig enhet med en naturlig gudoml4g r&etsordning, vilket i viss mhn hade en d2impande inverkan p6 krigshandlingar mellan europeiska stater. Efter reformationen uppfattas staterna som konkur- renter. Att framhalla re%igionskriget som det egentligen enda tlllAtna, hade un-
der den katolska riden kunnat fungera som krigshammande faktor men blir ef- ter reformationen bdesdigert.
Den internationella? ralksldshet som utveckEingen skapar ar analog med för- htillandena inom staterna d & furstarna gör ansprak p& envillde. Som ratts- skydd mot dessa ar den medeltida ::eologiska natuir%tslSran verkningslös, och under phverkan fran stoicismen utveckkas en naturrattslara grundad enbart p5 naturen och manskliga avtal. Genom att gudsfbrankringen förloras blir jus ad bellum fors~alPseïad, och intresset Zcoaacentreras allt mer p5 jus In b e b , försök att skapa resiriktioner för faktiskt existerande Harig 1 stallet for begransning av ratten att Ibsa konfikter med vapenmakt,' S i Vcommer ocksi kriget att ses som ete legitimt satt att forts2tta strandade diplomatiska idrhandilngar.
Möjligheten till bestaende fred har dock aldrig upphbrt att engagera manni- skor som dröm och i koxkreta planer. Utopisterna, de religibsa och politiska sv%rmarna kraver en ny m%nniska, et:; nytt samhalle, vilket givetvis skapar lconfllkt med makthavarna. h d r a fredsstravanden g i r ut p6 att med det kglada sarnhaliecs fQSruLs2elningar söka skapa en varaktig fred genom bvernationella fredsorgan, oblkgatorislaa diplomatiska bverlaggningar, sinnrika maktbalans- konstrukekonea och liknande, Medan 4506- och 1600-taken kan sagas 4 första hand agna sig i t moralskt grundade teorier om krig, air 1700-talet de ra:lonalis- siska fredsplanernas krhundrade. Krigskiitiken ar fbinufisbaserad, och p i kon- kreta uthlistlslca grunder fbiesprakas en anad varld. Gemensamt fbr de etablera- de fredsstravandena under 1760-takt & att de Icke if-rigasatter f6rsvarskrigO3
Teorier formuleras, verifieras eller falsifieras av samh%llets IntelB,ektueS4a. Varje samh%lk, inte bara det industriella, behdver inte8Eektue4la. Det af dessa som skapar, sprides och ttill2mpar kulturen, v i r symbslv3rid, vilken omfattar konst, vetenskap och religion. Genom sitt symbolsystemo singer, dikening, biografier, konstitutioner etc., skapar de en kansla av samh6righet i samhailet och ett fn- tryck av stabilitet sch ordning som; &tminstone periodvis, Br nödvandigt fbr makthavarna. F8r alt uppfatta. en makt som legitim maste undersitarna kro pi den, ocksi har rny~~~digheterna beroende av de intellektuella. Tilltron IiEl maktapparaten skapas inte genom ffbrskahandsk2naedom om den utan vilar i hög grad p i vad traditionen och undervisningen 131- ut. Baida dessa &r ursprung- iigen en produkt av intellektuella aktiviteter. Intellektuellt arbete vaxte fram nr
religiölsa funktioner. D6 stora grupper av intellektuella fjarmas f
h
denna sin ursprungliga uppgift, skapas en misstro mellan dem och den religidsa aukesrite- ten. En misstro som bverfbrs ocksi :il! förhaillandet mellan de intellektuella och den vBrldslaga makten. Spanningen i del ömsesidiga beroe~adef6rhillandet har sitt ursprung i de BntelHektuelHas konstitutionella orientering mot det heliga, dvs. sanningen som de uppfattar den. De lever under tvinget att underordna sig representanterna fdr ordning, framsteg och. liknande och sitt behov att döma samma auktoriteter.Krigct och poeterna i 1700-taieis Sverige 155 Under 1600- och 4'780-talen expanderar den :in:ellek;uella marknaden genom att fle:-a förutsiitlningar uppfylls. Publik oshr efterfragan v3,we;., tillfallen till urngange och disk~ssion mesd likasinnade d!~a:i, behor~et av uthiildade tj2nsre-
rna2 tilltar i takt ned nacion_a?stasernas Inre malratillv2xl. Ju mer komplicerar ett samhiiile ar, desto större 2.r dess behov a17 intellekrueila ocir desto se8rre 21 ocksi nbdviindigheten att uppng en optimal balans mellan medborger9lgi an- svar och konsbnarligt ska.pandee4 Ju b&Vcre anpasszde de Inteile!cluella ar L11! det radande samh2llsskRcker, dess mindre SBr sp8:ranlngen bli.
Sverige under 13@@-ialet
Efter den LO-Griga krigspesioden under Karl X ; i fbrlorade Sverige i freden 1721 slutgiltigt sin stormaktsstiillning och tvingades ret ur den europesska konkurren- senz om militar prestige och territoriella erdvrhgar. Tjugo åz secare gav mag sig emellertid i krig igen. Utgingen av detta Hattariaas ryska krig 114.3-43 innebar f6r riket en vida kraftigare stalusf6rlust
an
motgingarna under Karl XTI. Delta-gandet i sjuarskriger' 1757-62 Innebar inga fBrandringar, medan Gustav BIHs krigs2ventyr mot Ryssland 0788-90 genom sikickbig n~ar~:nadsfbring gav en prestigevinst, om ock§& inget annal.
Den militara stormaktsst24lningen hade a19isi gatt fbrlorad, men Sverige gjorde urider 3700-talet avsevajrda kulturela Landvinningar, Efter den langa ofreden i irhiandradets bbrjan ffiljde en rnaterie!l, uppbyggnadsperiod; uader decennierfia kring mitten av seklet ett enastiende vetenskapiigt, framför all; sta- tiarvetenskapligt, uppsving; och slutligen under {Gusezv
IHH
en de sköna konste;- nas glansperiod. Senare halften av Arhundrade? var ocH<s$ alcaderniersaas och de Iiirda och vittra siikiskapens epok. Statsfinanserna var darernoa unaer hela 1700-tabet ett noPorisli;t problem som krigsaventyren Inte minskade.
Sverige styrdes vid Arhundratets Inging av en1 envaldig !<mg och under ckss senare decennier av en upplyst despo"i DDaremelBan prövades ett elitparlamelota- riskt starss9cick xtan reell Icungarnakb. Under d.essa iadikala politiska omsvang- ningar förblev Sverige socialt och e k o n o ~ ~ i s k l ec"Lrfigffir2inder-ligt agrarsan- halle.
BefoLkningssdru/cibx~ och Enreibekbuei'l yrkesverksamhet
Adel, praster, borgare och Bvriga. fr2kse st5ndspersoner utgjorde tiilsammans 5-6 % av befollanicgen. Adeln, prasterskaper, borgarna och ca balfeen av bön- derna, dvs ca 30-35 % av hela befolkningen, ejar representerade i riksdagen, medan alla andra stod utan politisk representation, Av Sveriges och Finlands ca 2 11'2 miljon innevinare bodde omkring 90 Vo pil 4andsbygdeoa, 75-80 OTa Bev6e uleslueaLnáe p i jordbruk med binaringar och var nastara hundraprocentigt sjalv- hushillande. De flesta offentliga Ij2nster avi6nades mer eller mindre direkt med j3rdbrukeis avkastning, och e ~ d a s t en mycket ringa del av befolkningen levde
helt utanför huvudnaringen. 7-8 Vo var sysselsatta Inom bergsbruk, hantverk, handei och manufakturer.
Genom den stora byrikraiiska expansionen vid nationalstaternas och ceniral- maktens konsolidering i Europa under 1600-talet hade de inteBEektueflas arbets- marknad kraftigt ökat. Det fanns ett uttalat behov av %mbetsm%n, framst sida- na med juridisk uebi9dnhng, och under denna period etablerade sig de inaellektu- ella som en relativt stor yrkesgrupp. Denna utveckling agde sin motsvarighet in-
om svensk förvakning och svenskt kreltuurliv. H Sverige utmgrks 1700-takt
av
en efter hand starkt ekande BáaaIturelE verksamhet och en vaxande inteElektuel4 yr- kgskar, &ven iannat
an kyrkliga funktioner. Lilrdomen följde sina traditionella banor vid universiteten, men nya institutioner med betydelse för den skapande inteiRektueBla verksamheten grundades, frarisl de Xarda sakiskapen och akade- mierna. Med Lovisa Ulrlcas ankomst1744
blev hovet ett centrum Edr vitterhe- ten, an mer s& under Gustav 111s dagar. Den framvaxande pressen bppnade ocksi srniningom ett intellektuellt verksamhetsf2it. 95imfOr man med etc in- dustrialiserat samhglle, far man dock konstatera att behovet av intellektuella yrkesutejvare V ~ T begr2nsat. Mangden av tekniska yrkensom
följer med indust- rialiseringen iterfinns inte, inte heller de kadrar av adn~hzlnistrativ personal som denna samhallstyp kraver. H frihetstidens Sverige ser vi m h g a karakt2ristiskt inteliekeneila samhiillsfunktioner utövas av enstaka eller15
befattningshavare: medan de idag ombesörjs av hela ambetsverk. Den statliga och enskilda admi- nistrationen kunde adekvat sysselsiitta blott eci n h d r e antal teoretiskt "ragut- bildade 8mbetsm2n och pslirilter, Betingelser sakasadss ocksi. fair ett större an- tal professioinella litteratörer, publicister och konstnarer. Den enda numerilat stora yrkesgruppen var prasterm.I rikets fjorton stift fanns i735 2809 prilsttjanseer fördelade p5 2746 indivi- der. Till ecklesiastikstaten hbrde ocksa ander~isningsvasendet. ShoEor med r e -
gelratta 12rartjanster fanns samma Gr i 120 stader^ Tretton av dessa hade gym- nasium, tre ~rni%~ersitet. Antalet -2rartj3nster var 484, darav 94 E gymnasierna och 75 vid universiteten, Ngstan samtliga den periodiska pressens alster iiar mycket kortlivade, vilket gör det sv&-t att ange antalet samtidigt existerande publikationer. Under frihetstiden 1919-1792 utkom totalt 175 sEtrifier av peri- sdick karaktar. Tryckeri fanns f r i n 1720-talet och framit i W8sesder. FCn distri- bution hade man, förutom privata arrangemang, slutiigen under epoken att till- g5 131 postlcontsr (112 sidana 13R9), Bet fanns allts& m6jligheter f6r personer med bi9dningstiBrso och god ekonomi att ocksi utanför de ditida storssaderna och universitetsst8derna rekvirera och distribuera vetenskaplig och vitter iitte- rataar. Det
an
samtidigt ofr5nEtomlYgt att endast ett faltal hade bildning, ekonomi och nid för litteratur av detta slag. Tankbara ar i princip bara de hdgre klasser- na, eller ca 5 % av befolkningen, m-edan de yrkesmasslgt intellektuella kan be- raknas till ca 1,5 %a av rikets ca 21/2
rnI1jon innevanare.Kriget och poeterna i 1700-taiets S ~ e r i j e
1.5'7
Den lutherskt-ortodoxa kyrkans teologi IiIlater rattmgtlga krig. Dessa anses varken strida mot bibeln ejler natnaratten, men för att betrakeas som bekiurn jusium miste kriget uppfylla vissa villkor beistiffande krigsförklaring, orsak, avsBkt och Etrigföringsmeeoder. Berattigade orsaker ar nbdtvunget sjbjlvförsoar, en SVAP ofOrratt, itertagande av rov. Detta ger sJom synes stora möjligheter att vid behov rattfardiga ett krig. Pen"e"8iaasonen9 som studerat ortodoxins teologi om kriget, anser att den utmarks av en stark spanning mellan det bibliskt moll- verade godkannandet av kriget och karleken eidl freden.' Den svenska kyrkan var vid 1700-talets 3Orjal-i starkt ortodox. Ortodoxins andliga envalde fbrsvaga- des emellertid under Arhundradets gAng genom angrepp friw hvA diametralt motsatta hilk Dels vann vid frihetstidens början pietismen insteg, fbljd under 1740-"Lalet av herrnhutismen och under senare frihetstiden och gus",vvlanska ti- den av swedenborganismen. Samtidigt angreps den frAn matten av Arhucdradet av rationalismen, det franska fr'nitankeriet, neologin, som i sin str2va.n att göra kristerrdomen förnuftsenlig slutar i en aELmaan dgigdeliira, l& vara. me3 erkan- snande av ett högre vasen och en odödlig sjal. Av dessa ytterligheter, den starkt kanslofulla sekterismen och den förnuftsdyrkande rationalismen, anfrattes kyr- kans ortodoxa tradition.
Epokens adaderniska milj0 var starkt konservativ, aven om en stor fiPr2nd- ring intraffade genom att de natu;veeenaskapliga timnenas betydelse ölcade pA Sekostnad av de Ei1osofisk-teologiska. Idkmassige beharskades universiteten av de teologiska fakulteterna. Det akademiska livet flöt Bugnt I början av iirhund- radet. Inom mora4filosofin harskade sedan selcelskifiet den moderna natw- rattslaraan, och inom filosofin godtogs 4 stors sett allt som ante aventyrade Bi- belas ord. Efter n5gra oroliga i r p5 1730-talet sammarajamkades ws%fianismens -6rnuftstio med ortodoxin, och s i förblev det sedan frihetstiden ig'enom. Upp- lysningens radikala filosofi vann egentligen aldrig insteg vid universiteten.
KonSroN sch styrning
Svenska kyrkan var under 1780-talet en statskyrka som statsledningen hade sto- ra mbjlagheiler att styra, speciellt genom kyrkolagen av Ar 1486 dar kungen bl a
ges ratten att utnamna biskopar. Envaldees fall innebar ingen andring av detta fdrhAifarade, trots att kyrkan snarast bkade sin politiska makt under frlhetsti-
&a,. Regeringens kontroli över kyrkan kvarstod. J kyrkolagens kap 2
8
2 altig-ges kyrkan att förhilla sig passiv i faigor som rör statsangeli4genhetei och andra v3rldsPPga fragor
-
hit hör frigan om krig och fred. Det ar en paragraf som h d l s ak"le?ell och ibeaopades i Italgstid för att förhindra eventuella olampliga ut- talanden siviil fran predikstolen som privat. Det svenska 1700-ta4ssamh~ale 2r starkt lcyrkligt praglat, och karostindets stora auktoritet inom loka4samhiiIhet gav deras e~tralanden inför en razenighet med "swag urskaE1ningsgifva'ais6 stor ge- nornslagsk~aft, varför kontro88en var bide teologiskt och politiskt betydelse-iuB1. lid.ens stora grsrpy intellektuella, pn8sher och !&rare, har i sin ykesutbv- ning f&ljt centrala direktiv, framfor allt betrgffande frhgor som inte anshgs fal-
la ander kyrkans jurisdiktion. Dessa direktbv bygger pA ortsdsxkws stabilt regle- rade f6rhaillande tiI% krigqroblematilcen sch p6 kap 2
8
2 i lcyrkolagen.Hela undervisningsvaszndez var nndersB&lBt Lykan, nnlversileteus Inte undan-
tagna, E u r observaat man var bhde fr&n :e~Jogislct och p01181skt hat1 p& minsta aniydan tiH1 nymodighet eller avvilcande mening, visar t
ex
de strides professorJohanr Lhre var inblanda6 i p& slutet ae7 40-talet; den ena mot teodoglslca faknlte- ien angaende gransen mellan fbrnnct sch uppenbarelse, den andra mot det rege- rande hattpartiet rdaande statsskickets inaebbrd. Han fQr&orade bhda dessa stra- dm. Av de vetenskapliga skribenterna kr framfor alit historikerna
-
med iiidens begrepp 9'vittra l ~ r d e 9 '-
av intresse. Periodens viktigare historis%ca arbeten haring&ende behandlats av Nils Brikssona. 1 sin avhandiiing betonar han att b&de deg? ai4m$nnz och den s&rsEái%da akademiska censuren tydligt phverkade de his- korievelenskapliga skrifternas Isaneh&lis7
Censuren var elfeltiv, och genoa den slkpptes i princip inga n11sshagBiga skrifter. Det fanns LbrnPom den ovan nBn~nda alcadernisk%: censuren ytterligeare tv& censurinstanser. Fbr slaifte6 4 teo%ogQska Yrtigor svarade konsistorierna
-
och Inom teologins Lconaspetensomn&de ftill, som v3 kan se exempelvis 1 universi- teesstriderna, o 3 a filossfiska spekulationer oc1-e albglmBnna livs&sk&dningsIr&gor. Ovrlga skrifter granstcades av sensor Ba'o;oru-nr, kruten till Kanslikollegiet, SParift~na Idrhandsgranskades, och det fordrades konsistoriets elPer censors godkannande (imp-ap~im-hatur) for att trycka skrifften. Våd mdssornas malhtbarerta- gan& indeds en censurfri peiiod
5166-1772.
Censuren iterinf6rs visserilgen In-te vid statskuppen 2'77.2, rme grhmseana fdr det til1Ah.a h%ls sv&vande unben
Gustev IIIs regering, och d&rigenom skapas en kanske lika effektiv censur,
Den % u t h e r a l t o t d o x kyskans officiella st&lEnångstagande sch de ledande svenska historikernas attityd till krig ock fred
ksw s i
i Shomprimerad form finna i de omsa8-mnda arbetena. ITetenskapElgt obearbetad ar dhirernst den stora de% av tidens vitterl~et som fAr betecknas som t:iviaElitte~attx~. Hlaee heller den stona BBL- teraturen fr8w epoken har i narnnvtird grad anvhnts som historiskt k8llmaterlaB.UAer mindre undersblcniwgar av de tidigare ntbnnda grngperwas skrifter har jag !concentrerat min nnde~sbk:?ing BilL periodens tryckta poetiska produkláow.
Denna har visat sig s& rikhaltig ock givmde ett den f&$ utgdra tyngdpunkt i av- hawdllngeno Med poesi menas jag
$ar
versifierade verk av all$ kategorier utomversdramatik och rea uppbyggelsepoesi. lag anviinder enbart tryckt poesl, val-
ket inte i& en begransning utan betingat a~ vtGag H gdrligaste
man
viEl fdnga inden auZctoriseipade synen p& krig och hed, deua som passerat censuren,
Bo Bennich-Bjdalcn~osn har l sin avhandling Fbrfattaren
H.
&m.sbetet aycket &er- tygaande vis& att p& B70O-ialet nasaan samtliga f6rfaktase var gmbetsn3an 9k y -
Kriget och poeterna i 170~)-iaiets S7,rripe 159
kans eller staten: tjanst, eller rattare sagt: att de var ambetsman jusr tack vare sin v i t t ~ a begivning. Del fanns tre utpa2glat vittra grAbeten: priist, 1iiraie i spriii och historia samt kawskitj8nsteman. Diirtill korrimer, framfor allt med Gustav III, de vittra hovambetena.
B
kyrltan, undervisniagen och kanslierna behbvdes män med f ö r n i g a att uttrycka sig. Den vittre fbrfattarens uppgift var at; ul- trycka en sak väl, Inte aha som den rornaneislce sh:alden ]<unna avslbja alHlvarons djupaste sanningar. >'Det aIdre viteerhetsbegreppet som beharsirade t2inkander före romantiken, kan sagas ha sraiti i ett mera kiarrnoniskt förh6Jlande till det etablerade sarnhallssys8emets behov och funktioner, 8n det a v iomantiken omformade begreppet kom att sta Ii tkli si^ socialma omgivning, f 800-talssamball- let."%etta b;9r f6r 1700-talet som itonsekvens ha fatt ett i stort seit a/iI&balanse- rat förhiilande mellar, de intellektuella och malsthavarna. Vitterhet betecknar under senare halflen av 17@-3-talet historia9 antikwireter? valtalighel sch svenska sprakets uppodling, och den oxfattar förutom alla de skájn%itierara genrerna ocksa oratisaer, brev, inskriptioner, historia m m. Under tidigare 1700-tal be- tyder "vitter" kunnig och skicklig genom s'iu~dier och har, som det förefaller, g3rna anv2nts om shdan kompetens och talang hos iimbelsm8n: F52 att E i ett ambete av de ovan namnda slagen gallde det att dokumentera sin uttrycksfbr- anaga. Det skedde i olika litterara former.I periodens tryckta poesi har jag funnit 750 diliter som tiYS. större eller mindre del explicit behandlar krig och/eller hed.
Av
de 89 författarna till dessa dikter blev under sin karrigr 54 ämbetsman och 21 praster, mehK6nl%
var fdrehagare el- ler i privat ajanst, 4 var kvinnor och 5 inte har lcunnat yrkesbest2rnma.s. Med tanke p i 1900-talets syn p5 förf~tiarerns uppgift, p i de vittra författarnas sin- 44etsmamastiilXning och försörjningcv%8Ekor och p5 censurens effektivitet ban budskapet P deras poetiska arbeten Inte antas ha warP:: stdtande fbr den officlelia synen p i krig och fred. '?il far anta att de ger uttryclc i t at7mdni o;lfifattadej eller dimknstone teiererade> Asikher och attityder. Samtidigt utgbr dessa fbrfsltare i stor utst~ackning den krets i och Bcring hovet, huvudstaden, de vittra saiiskapen och akademierna som f6rse entusiasmerades av nya strdmningar - l i e vara Iáa~ske utan att sierlckigen förandra livsiskadning, Det var i denna k r ~ t s som fisrst VoBtaSre, sedan Fr o m 50-talet Xousseau och de radikala encykl.-.pedister- na, tastes och beundrades, uppenbarligen ofta utan att man riktiga uppfattade hur oftirenliga de ar. Genom Dalins hörn~edling kom roussea~ismen med dess vilderomantik att srniilta. samman med svarrneriet f 6 r den nordiska forntiden,' Trots detta livliga Pxtresse bland de vittra Icretsarna för nymodigheter, och trots landets hetsiga politiska liv, förblev Sverige Iange ett i grunden of6rilndrat sam- hiille. Till detta bidrog den agrara strukturen, den luthersk-ortodoxa kyrkans stiillning och unlversaietsfllosofins konservatism. 'hven sina fbriindkingar i atti- tyder och uttryck 2a diirför varda att uppm%rksamrnas.iMate5al och metod
talsfbrfattares hela bevarade tryckta poetiska produktion, dvs samtliga skönlit- ter8ra författare som korenzo Rammarskibld 1810 i Svenska vitterheten nobe- rar som verksamma cnder epoken.
P5.
de 740 dikter av 99 fbrfattare som visat sig innehilla relevanta uttalanden kar jag anvgnt en rent sextkritishc metod vid excerpering av explicita uttdanden om krig och fred, Dessa har sorterats i tv6 huvudgrupper: sidana som rbr biiden av kriget och freden, sch sadana som ror bilden av krigaren. Dessa Indelas i sin tur i ett a:1;a4 telaataska underavdelning-ar. Den övergripande bilden av kriget son2 nigot ont och freden som god fbr- tindras inte under 1786-talet och ar fbrrnodi8gen evigt konstant, men rangord- ningen mellan krigiska och fredliga Mrv, aigumenteringrn och medvetenheten
OE problematiken, andras under Arhundradets ghng.
Den rant teoEogiska argumenteringen vid frarnst2il-iningen av krigets och fredens 1-01? i vAr varld $r pGfa9lande gammaltestamerntE,Ege bunden. Avsikten ar inte alt ifraigasiitta kriget, och nigot i Nya testamentet fdrankrat budskap
-
om k%r%ek till niistan och ett fredligt stanelag - son1 skulle kunna la sig uttrycka
pacifistis- ka tonginger eller rvekan om krigets berattigande som f6neteeise förelsommer inte. Kriget air et1 Guds straff som drabbar iaadet for folkets synders skuld. Man uppsainder böner om frarngaug p6 siagfaltet som kan ge snabb fred. Det 2o i sj3lvfbrsvar och f6s f r d e n man strider. Denna aglp av Gudsrejaterad förkla- ring av krig, seger och nederlag, liksora de direkta bbneropen om harngarag ock fred, ebbar ut vid tiden för Hattarnas ryska krig. Bbneina om bevarad fred has under 32-takt en besv2rjelseIiknande intensitet, och ett land i fred skildras somett bibliskt land 6verflBdande av mjblk sch honung.
I deka sekulariserade argumenteringen finns
b9
a tre varandra ;-e$rSiggaade tema- ta, det demokratiska, det misaniropiska och der sentimentala temat. Det de- rnokra$isko temat ar ett som n2ra sarimanhainger med en phtaglig verklighet 1 den s!~enska historien, det behandlar rnstsatsfbrh8l%andet mellan furstens in- tresse för krigiska erbvringar och folkets f6r fredlig fbrksvran. b e t kan i 8100- talspoesin vara en fbrdrbjd reaktion mot enviildet och Karl XH6s oavbrutnaj EdrCdaade krig. $6 1780-talet, 112s Gustaf 111s krigsplaner börjar bh omiss- ktinnllga, kan det tankas vara en förtackt vadjan bill kungen att bevara freden, PnamEBs a116 bbr emellertid temat ses som et% europeiskt motiv som upptagits av svenska fenfattareutan
att uttalat bverfbaas p5 svenska fbrhAllandew. Det iir ett tema SOim nhstzn uteslutande 'alYkhdr senare halfben av 6rhundradet. Det s2gs o r k s i relativt tidige att hos upplysta monarker (UnderfbrstBtt: som den svenskePCiigei och poeterna i 170o-ia:etc Sverige 161 vill vara) kan man ficna vad folkel a4Itid kant, Eangtan efter fred. Att fursten behar denna folkets hragta-, 2; naturligtvis fbrsta förutsgttningen f6r att g8ia freden m6jlig. E sam611Eiga passager som berdr Qet dern~kraCska 5er1z; fra.mstal!s folket som offer f6r furstens krigiska lustar:
De stora rasa, folket Iider
Sona p%ikbat har E alHa Lider Fbr deras dassiiap, deras brott.
(Gustaf Fredrik Gyllenborg, Sedznare Virterhetsarbeee~z, Sthlm ,!T%, s 108
P 16-18.)
men ofta ocks& som saargs och fbrf&t av egna fördoix8r och iaiska fbrest211- ningar om ara, plikt och krigets nbdv2nBighet. Det &r e a av/ de olösta problem s o n diktningen hela iirhundradet igenom brottas med, hedens lugna odlargar- .nE~zg mot krigets gventyr s c h ana som tenderar att överskugga dess grymrna ii- d a ~ d e . Författaren riktar sig d9 Y fCssea hand tibl soidate:r;, men ofta omfattas heja rn&nsklighetea 4 en pessimistisk betraktelse av m6jEighetei;wal 1121 sann lycka
-
det misa~tropisko temat:Och. aa hon / =rn%nnls&as,/ sielf sin sBllhet motar, ilera slbasta olycks r5ga ar.
(H
Ch
Nordenflych&, Svenska författare, E 1:3:1, s 2'4 r E 1%-1.20.; G5.r vi ett steg langre kommer vi In pi ett under irtauplclradet kraftigt expasmde- rainde lema, det senrimenlala lamat, d & &greppet rnedmaar,shi.ligkes spelar en frameriidande roll och dhr 2 ~ e n fienden betraktas som broder och like. Broder- mordet, Kains fbrbazinelse, antyds i poesins teologiska förkba~ing r411 krigels bippkomst vid Arhundradres början; sch brödrats-nkei~, har givetvis & !J&- I8~11u:klart kristet ursprung, sentimeneair kryddad genom det xidiga 1700-talets pietis- tiska strömningar, men nhgsn uttalad religibs eller kyrklig anknytnicg marks inre i temais utveckling. Bsbder
-
Likar - ~~~edrnanrhiskor ar ju vanliga begrepp i tidens europeiska jamlikhetsdebatt och det gr snarare dessa idéer som poesi3 speglar:Men i f8rnuftets tid hwad blindhet tildbmt ha,r Odbdlighetens B8n fbr kitslighet at m6rda. - - -
Se desse rnbrdare pA fallet ströfuwa fram,
m ~ ~
Is1 at fQr Kangars TO fbrg8ra sine bröder:
(G EnagzelE, Nyare arbeten. Falun 1990, s 6d r
.[G-1
l ,L$-
19.33ee teologiska temat tilihbr alltsa fbrra halften av I700-.talet, medan det de- nokratiska och det misantropiska d huvudsak h6r till seaare b2Eftcn aic Arhund- radet9 och det sennimentala framPBr allt Sr ett 80-$0-taBsfensnen. Tv& a ~ l d r a in.- tressanta temata framtrader ocksa sent under seklet, det rardoneila och det cbvi-
sch att civilisationen km bevaras och utvecklas endast under fredliga fOrhai~5an-
den, Dar uttalas ocksi en övertygelse om upplysningens och framstegens fbr- mhga att verka fös en fredlig viirld.
Mycket av likheter och olikheter mellan tidigt och sent 1700-tal kan iskådikg- göras genom en jamfarelse mellan utdrag ur tv& Iangre dikter, den ena f r i n
8733 och den andra f r i n 1786.
Men GUDI ewlgt Bof! som iter oss har helat, Uppå sitt stranga straff med n i d oss ater hykt: War botat skadan w5r och hwad oss förr har felat
Uti den forna tid, 1 r@ad mgtto fyle:
Wi se med ymnig Erbgd oss fredens palmer htigna Och marken öfwer-ale utaf sin frucht sig fggna.
- - -
Sielf herden hwilar sig u p p i de nögda kullar, Som sluppit p5 en tid att dricka manna-blod: Widt kring sin gröna park i skalland marken lullar
Ut4 sitt wallehorn, af glada och lustigt mod: H lof, i fagne-sång, hans nögda mund utbrister Och FWIEDWHCHS Dyra NAMN Y tata barken rister. S& glöm DIN warja bort DU oförskriickte HJELTE,
Latt lagren blodig nog fbr-gi Y fettman sin: Upratta nu, för det Du fOrr till jorden falte
Och linda klinga Bwass i olio-grenar in; Jag wet och, sidan frögd oss aldrig tryta kunna,
S&
framt war ow&n will den sallhee oss förunna.- - -
Doch Du som öfwer-alt med iinorn mage regerar, Regera allas sinn Bi14 w2nSighet och frid: Laht oss och ow2tm war af krig ej weta mera
Och &if p i flychten bort den harda jame-tid:
Latt split och alt förderf uti sin afgrund wara Och aldrig merck f6 kring land och rike fara.
(J
O Rudbeck, Underdinigt Fagne-liud.. .1433, s 20 r 1-6, 19-24, s27
E. 1-4,19-24.)
Kriget och poeterna i 1400-taiels Sverige
Ej mer, du bmma mor! ej mer ca1 fasans falt Pr5n vaggan och din son B sbmnens vB1Ssr dragen, Du famlande bland rök och lik och torna talt,
En maka ropa skall
-
och finna honom sslagea.,. Och du, Naturens idsta son!Du plogens ledare! ej Saflla At, rof för krigarns vilda niin,
En
rannié fC8r ditt blod med egna hiinder grafva.--m
h Skalder vapnen er med lyrans helga m a g , Ej för at söfda qval I mbdrars hjertan nara,
Ej
visa segrens palm p& Bugnets glade? trakt;Men fbr at GUSTAFS namn pi fredens sanger b " s ara. V i a sallhet krafver ej Hans mod;
WKI lager, ympad i oliven, Ej n2id af thrar sch af blod,
Af mansJ&"aghetens hand ar at Hans hjessa gifven.
-
---
KniifaBBeaa verldens Fdls! fbr alla verldars Far, Gan, barn af samma moro as samma pligeer yrka. Nat~arens fostersköt med lika Omhet bar
De folk som dyrka Gud, de
folk
som $ojen dyrka, Ja, fiisten edert brödra bandMed skankerala utaf er moder; Föraidlade af rnbdans hand
Dem vaxlen med hvarann p& handelns gyllne floder,
(A N Edelcrantz, Ode til Svenska folkek 11786, s 8 r 9-16, s 9 r 9-96, s 11
P 1-8.)
Dessa bhda dikker
-
den första p i120
6-radága strofer, den andra p i 3 7 8 - radiga strofer-
ear vilka jag tagit 24 -ader fran v,aadera, har mycket gemen- samt: De Br b i d a patriotiska hyllningar till enkung
s o n under l a n g e tid lyckats bevara freden, De ger en Klart negativ bild av kriget, och den fredliga odfiingen far en starkt positiv framtoning. Dar finns perspektiv bide mot en hbgre varid och mot den utanför Sveriges gra-nser. Bagge ar typiska, om oc&s& ovanligt vBF-artiliulerade, uttryck för sin tid. De har 1 flera avseenden en Bilsartad uppbygg- nad sch identiska ut"iyck. Naturen och naringarna blomstrar och gE2ds, folket sjunger och hyllar kungens namn. Kriget %r blott ett minne, marken dricker inre
Ianngre blod, lagern-kriget delerskuggas av oliven-freden, palmen har en dubbel roll som freds- eller segertecken. Men det halvseicel som "sigger mellan dem har inte passerat obema.rkt. Ben senare dilaen ar praiglad av gustaviansk Ikitthet och
len, som kgnns betydligt akderdomn.,%iga~e fbr en modern lasare. Dessutom - och det &r viktigasi har
-
speglas en klar attiéydfgPriindsisag 4 de gemensamma drag dikterna uppvisar. Min analys bygger givetvis p i den kompietta texten, varför inågra fal1 de citerade raderna inte helt kan verifiera mina påstGenden. Guds-
~p~~fattningen il; i den tidigare dikten rregelr&tt ortodox: en personlig Gud ingri- per i krigshandlingarna straffande sch beniidande, hör bön och kan ge Psjalp att bevara freden. Den senare dikten ger bilden av en kosmisk skapare, fuilstandigt okonfessionell, Bilden av krigel 3s i bida dikterna mycket suggestiv, men i den iidigase klart brutaiare rled - icke överraskande - ett starkare intryck av verkBighees~pple~fe1se~ medan "metraffande bilden ~ ; P V freden Bbrhallandes %r det
ornv8nda. H den tidagare dikten skildras de fredliga varven med p&taglig biblisk allusion, vi befinner oss i Bibelns land av mjölk och honung. Den senare skild- sar den fredliga varldezn starkt idealiserad, men klart verkBfghelspriigla?d. B&da dikterna ar patriotiska, men partbeismen Br mer ptifalanade E dikten fran B786 an i den B5n 1735. Den tidigare ar koncentrerad kring rikets f0rs~far
-
med valdsamma hotelser mot den som viigar bryta freden, medan den gustavianska med nagra ordr15lar
upp siormakfstidens krigiska dominans som nu bytts mo6 nigot b2ttre: en kulturell jarnbbrdighee med Europa. Den uppehiller sig detai- jerat vid Sveriges framtida uppgifter, medan den tidigar': ser tillbaka. Be medelman har f6r
att
bevara Beden ar alltsi i det aIdre diktverket besv%rjelse och bön, medan dex yngre med opximism vadsar till förnuklet och rekonwnenderar tolerans och handelsutbyie som sakra giggar till fred. Dikfen 1733 inbegriper fienden i sin bön o m fred, vilket inte &r vanligt vid denna tid, medan 1786 gan- ken om brödraskap mellan jordens folk & mycket aktuell. Man kan i dikt- ningen av].& en under arhundradet successivt hbjd status E6r den fredliga od- lingen, fös vetenskapliga och kulturella landvinningar, som har kommer till ut- tryck i den ngst sista citerade strofen:V6.r si%lll~et kr5fver ej Hans / Gustav 111s / mod;
Ear. lager, ympad S s8iivea,
Ej
n2rd af tarar sich af blod,Af mansklighetens hand &r
5t
Hans hjessa gifven.Detta
&r
ett ofta fiterkornn~ande tema under senare 1700-tal, framför a31t under den gustav%a?ns?ta epoken. Den "sa41a freden" hyllas under tidigare decennier i n2rrnase sensuella ordalag, men som 2 ~ o i i k skildras den inte. Nu hamstalls fredliga V&SV inte endast som behagligare och fbrauftigare utan ocks6 som !laka Brofulla som krigets,Den Yivs&skidning som dominerar dikten B733 kan sammanfattas s5 att "v6islden vilar
i
Guds hand". Dikten 1486 uppvisar ett konglomerat av upplys- ningsidier om religionsfrihet, jamlikhet, broderskap, av tidens dyrkanav
natu- Ten och det primitiva och dess framstegstro, utvecklingsoptimism sch koswo- po?itism, koncentrerat i den sista citerade strofen. D2r fbrordas religionsfrihet och tolerans, och v2rBden framst3lls som skapad av en högre makt till synesKriget och poeterna i 1760-talets Sverige
l65
utan personligt kontakt med manskligliaeten, för vilken i stdallet naturen fram- s & - som Iivets atppr&ttha?llare. Naturen g6r ingen mannarniin, inför den .%r alla likar. Den skanker manniskan hennes materiella existens civ3.i som forutsatt- ningar att leva fredligt med varandra. Men Iiatisren ensan; 2.r Inte nog
-
kultu- ren, civi!isatPsnen, framstegen, dvs naturen i samspel med m2nnaskan, 8-1. det som skall fora viiilden framit 4 ep: brediig utveckling. Naturen skall fbradlas av m2nnlskans arbete, "och varidshandel p5 lika villlcor skali ge vgr-iden fredd.Man laan karaktarisera dikten fran 173% som passiv och 8C-talsdikten s o ~ ~ aak-
54.1 i sin pliidering for fred. Den fdrra be: och hoppas, den senare argumenterar
och p&st&r. Detta Br en karaktilrisrisk skillnad mellars attityden ri:l fred I tidig och sen S7OOtaYspoesE.
Man kan under hela perioden 1700-1792 finala exempel pi uppskattning BIT
soldaten-hjalten, omtalad som tapper, Back och manlig eller med !Iknande epi- tet. Genom en abstraktionstendm i krig-och-bredspoesin, som 2r klart skonj- bar vid 1770-talets berjan, ökah intresset för kriget som fenomen p& bekostnad av intresset f6r larigaren. DBrmed blir ocks& den negativa attityden mer piatag-. iig. H stallet fdr den &dle krigshjiiiten ser man jigr$imma krigets troll". Detta rnedfbz, eller understryker redan fBrekom.mande, omvarderingar av krigarrok- len. Trots att den sanne hjalten, sjaivupgoffrande och adel existerar som Ydeai hela epoken frarxst21Bs krigaren under senare period allt oftare som ffbrslbra- rele/mairdaren, samtidigt som den civilt vericsanns-ne as al:^ alit fler av den Yari- giske hjaltens kraditionehla epitet. De: sivilisliska insjaget a.r mycket markant i de 1'788-talsdikeer som, med raljant attityd hi11 krigaren, framstaller ocksi myt-
ket lattsinniga sysseffsiittnlngai som jamstalida eller bvarkigsna de krigiska hl%!- tedaden. Under ett par decennier efter 1760 publiceras genomarbetade satirer jiver ben svenske officeren som fdrldjligar den samtida krigarrollen men dar- med ocEcsA efterlyser sanna hjsblkedygder.
Krigarsdcildringam grupperar sig lailng fyra större Lenata: des: sanne
hg$,]-
ten, förstbraren, pseudohjalten och den galante erfbvraren.Der? sanne hjdltefi
Genom hela epoken lever bilden av den sanne hj%Bten, Inkarnatiozien av svenskt soldatideal, en renkevnadsman som utan viastbrg;ir strider ffö den g'oda saken, både tapper och Bmslnt:
Et blod som slhss med eld och styrka Men dock i segren blddig gr;
&s alja ftirgor man kan yrka,
Til satta Hj8ltars cara.ctere.
Det rngrks emel&ertid en klar tyngdpunktsförskjutning, otvetydig efter sekelmit- ten,
Om
man skall skildra en sann krigshjiilte sker det i liknande ordaiag men mindre ofta, mindre ordrikt. Betsningen av hjaltens ömma hjarka blir allt siar- kare och framsaallningen av civil verksamhet son? heroisk blir framtradande. Mar, kombinerar traditionella krigsattiibur med vedertagna fredsattribut p5 ett satt som Inte fbrekommen under tidigt 1700-tal. &a ar i prsfanli'iteraturen In- timt fdrbunden med kriget och krigshjalten. Lagern 2r krigets syaa~bol och oli- ven fredens. Genom sannmanstalissingar som "Fridens Lager" och "01Bvens ilra" har .man givit den fredliga naringen en markant hbgre status. Denna ten- dens ar sarskilt stark f r i n 1960-talet fram ii14 Gnstav IJls ryska krig och sam- manhgnger otvivelaktigt med det vetens!capikga och kulturella uppsviaage~. Ge- nom kriget I788 ökar tilifalligt det positiva intresset fbr krigshja&"cen, men sam- tidigt ocksi betoningen av det pi'ivungna E, krigarrolien och det fbr den s8agne fienden bmmande RJ artat.Poeternas ambivalenta attityd tia kriget akn pitagligast 1 skildringen av kriganen. Man b e ~ n d r a r hjalten, en handlingens man, och hyllar honom som forsvara- ren, men ser man till de konbeta resultaten av hans verksamhet blir instiiilning-
en en annan:
Det sannas: bgonblick forharja Hkvad Myror hela Aret bal-ga Med stPSla flit och kloka mitat.
(C
F Gylkenborg, Sednare Vitlerhetsarbehen. 1795, s 180 r 13-15,) Bilden av hj81ten som fbrstbiaren och mördaren hi3nger nara samman med de de~iokratiska, misantropislca och sentimentala temata som jag redovisade i av- snittet om biiden av krig och fred. Poeterna ngarnar sig denna uppenbart sv8.r- berniistrade problematik pi olika §%tt. Grerard12ggande 81- emellertid försbken att ski9ja person och sak. Man haborerar med varianter p5 begreppen rattfardig och oractfardig hjaite, rattfiirdigt och orgttf2rdigil krig. Den r3Pte &jaken utför sin grymma pEikt med mod, sans och mitta. Den 0r2~ttfardige strider av hbg- mod, sjiilvisk 2reBystnad och h%mndbeg&r, 1 det fbara fallet gr förödelsen ett nbdtvungeh medel,S
det senare ebe m%] i sig. En dare ar den som "u-ter sig lockas och tubbas av falska förestakllningar om ara att ddta i den dhrskap som krigetBa. De sanna kaigsbjaltarna blir under 1700-talets gAng allt farre 9 poesins Dess / =den sanna &apperhetens/ ara dock odbdlig 2r;
Men huxu mAnga ta gew3.1
H b r detta mhlet stora?
Et npsgt, som dock endast gBr
Ar blodigt st&~;rd ock w6rdas b6r9
Och ej sitt pris för%ora.
(H @*V Nordenflycht, Svenska författare. 1 E:$. 1929, s 268 s 16-21 Tr, f 746/47)
Kriget och poeterna i 1700-talets Sverige
16'7
i st8ileb ö1ia.r i utEl&smens m d a förstbraren och--
1 takt med det senare 1400- taleks vgxande senshmenlala Idéstrbmningar-
mbrd Bien. .-Det försitligaste angreppet p2 den svenska krlgsatlakteen f nns inte i dessa mora- liserande a8lmi%ngiltiga skildringar av kriget och krigaren utan i de speciellt mot den svenska officerskiren ?aktade satirerna soix ar typishca for 1760-, X - och
80-talen. Kritilten
a:
i regel inte riktad mot kriget som fhireteelse eller mot kriga- rens roll utan mot bristande yrkeskunnande och avsaknaden av hjälteegenska- per hos samtidens svenska KrEgarsltrA och mot futtigheten i de strider som ut- kampas. Tankegingen anknyter ofta till det demokratiska temats anklagelse mot furstar som bOrjar krag för n5gof lappris skuld, men här ar situationen inte tragisk uran 4CPjlig. Bortaax
den Bd4e försvarare11 och den darzditige, grymme försibraren, framför oss star en dumdryg s k r y t ~ ~ i n s :Vas stokt och erotsande mot karlar Mot flickor nedrig med manér:
Svär, skryt, gör skuld: och jag försvarar, Ni blir en skicklig Officer.
(J W Kellgren, Svenska fgirfattare. 9:2. 1338, s 185 r 9-12, Tr. 1782/83.) De tidigare behandlade siitten att skildra krigaren ar Inte genrebucdna, aven om hjalten naturligt nog framför allt hdr hemma i episka dikter och hyllniagsdikter och förstöraren i reflexiounsdikie~. Pseudobjaten darernosr är ett med den sati- riska formen. Det rhir sig d5 om satir i vPdstr2clcc mening, fran yvigs; burlesker av rabelalsk karaktar till s m i belanserade miniatyrer av antik: snitt som dan följande:
Ni, som med uniform och värja Och stor capaciti rat svärja Likval R tysthet jernte fler,
Om
fred var Herre trogit ber! gilP&t min Hjelte, at jag er Tv6 fbtier af en hare ger.(A
M Lenngren, Svenska fbrfattare. 6: l . 19115, s 368 r 20-25,TF.
1784,~) Satirerna företer en annan variant p$. poeternas dilemma: samtidigt som de b&- jat medvetet ifriigasaeta kriget förviinear de sig en rlesoluï sch tapper krigsmakt. i l a r konstateras med harm alt hjalten, liksom andra, Bnska: fred!Den gahnle e ~ ~ o v r ~ r e n
Satiren tar probiemen kring kriget p i a l l ~ a i genom att avsiktlige vacka loje och ~aadigwation, medan versraderna under detta tema demonstrerar en total likgil- tighet for de heroiska vardena. Den civila kulturen har har avgitt med segeii
Knappt hundra segrar Hjelten lona Med arans stjerwbestrodda skrud; En enda seger p i mm skona Man lyfta up mig til en Gud,
( 5 W KeQZgrew, Svenska fosfattzre. 9 : L . 1939, s 204 r 16-19.
Sr.
1784,) Citatet ar ur en bearbetning av en dikt av den latinske skalden Propertius. Detta fbrförelsetem3aa, liksom de vyer med lantliga idyller som Aterfiaans i der senare 1780-talets herdediktning med dess idealisering av lantliv och stilla lycka, &r inte ovanligt i den klassiska poesin. Vi ar har langt borta f r i n det ltarolinska Eitie- stina hjalteldealet av i n B 713:Ho som gemaltlagt wil p& dun och rssoa bliata H lattia/ lek och lust fbnslita tiden han: FAr aldrig kannas wld den Heders-titel söta
At blifwa kand och namnd f6r h a n s sita wan.
(S E Brenner, Poetiske dikter.. . 2 . 1'732, s 176 r
5-8.
Tr.
1413.)Suver2nt markeras tidens omvanda v2,rderingar i dikten T11 Armfelt edeer Seg- rerb på Elgön. Den ar tryckt 1390, alltsi vid tiden fbr fredsslutet med Ryssland, men vaanderar en erotisk seger hbgre
an
en seger for de svenska vapnen. Detta ar naturligtvis i stor utstrgckning en Iittes2a och social pose. Tendensen att fram- h2va den vardagliga lyckan sch satta sgllheten före aran ar emellertid pitaglag f om
senare frihetstid, men tar sig h2r ett aven för gustaviansk tid ovanligt ut- manande uttryck. FBnfattarenr frarnh2aier sin egen erotiska krigfbrings bverE8g- senhet och pastår att sa söker man Sran " p i $attre grundg9 an i kriget"Kriget och poeterna i 17UO-talets Sverige Jag skulle edra segrar prisa,
Men h\vtlken prisar ssn rival? Ty jag kan tydeligt bew~sa A t jag oeks6 ar Genera!.
Pi
Elgdn edra wapen rasaPi
'Cypern endast strider jag. Er fiend wiipnad ar med fasa, Men min med skdnhet sch behag. - - -Ni söker &an i det hbga; Jag sbker den p& baltse grund 1 blickar af et eldigt bga, I kyssar af en skbnhets anund. - - -
Ni tal odC8dllgheten ilar, Jag til en dbdIag angel g&-.
Omkring er hjessa lagren hwilar, Jag fliltar myrten i mit M r . Bor jag ej af min seger skryta? Anachrean! din Larjunge? Och ma ej hjeltarne fortsyta At jag ar ssllare an de?
(G
Engzell, Nyare arbeten. 1790, s 85 r 1--9, 26-29, s 84 T 6-13.)h700-talets resa fran Sparta till Cythera, frBn hjiihestaden tY11 karlekens ö iir Over. Vi har fC8ljt fyra huvudteman i seklets diktning om krigaren. Tre av dem kan sagas uteslutande höra till senare haiften av Brhuendradet. En positiv attityd t119 den sanne hjiiliren, försvararen, fbrekommei under hela perioden, men un- der 60-70-talen florerar satiren mot pseudohjalten, medan den stundom bittra uppgd$eisen med hjalten som fbrstdiaren ofta under 70-$O-talen far vika för ett raljant glorifierande av den galante erdsirarsn.
NOTER
För närmare dokumentation hänvisas till min Ecommancie avhandling.
Sames Turner Johnson, 1deologyqi, Xeason, and the Limitation of W Q ~ . Religious and Secuiar concepts 1200-1740, Princeton, N . J . 1975. Entiod B Chapt I V .
Om dessa förhållanden: Ronny Ambjörnsso-,, "Den sista striden. Om en svensk pacifist f r i n 1608-raket", i Lychnos 1979/80, s 20-58; A C F Beales, The History qf Peace. A short aecount of the organized movemenisfor inlernaibonolgeace, London 1931, s 33, 35; Syivester John Hembelen, PIansfor Vyorid Peace Ihrough Six Cent~ries~ Cnicago, 111. 1945, s 54-87. Edward Shils, The inteiiectilois and the powers, and other essczys, Chicago 1972, s 4-22; Sey- mour ivartin Lipsel, Politica( man. The sociai bases ofpoli?ics> Garden City, N Y 1960, s 3 i B ;
Lewis P, Coser, Men of irlees. A socbor'ogist's i>iew, New York 9965, s IX-X.
Penttl Laasonen, "0rtodo:tiris teologi om kriget", i d<yrkohislorisk Golrsskrgt. k g 76 (E976),
S 169-191,
Carl-Edvard Normann, Qeri comieiaiis cidcuiiir 1723-1772, Sthlm 1952, s 361.
Nils Eriksson, Dffiin
-
Bobin -Lagerbring. Histors'e&rskning och historieskrivning i Sverige 1749-1787, Göteborg 1976, s BO-Yl. - Det kan nännas att alla de ire ledande 1300-tals- historikerna Dalin, Botin och Lagerbring anser Fred och fredliga varv vara de m2.P manskiighe- ren bor sträva efter. Ibidem, s 189.Bo Bennicb-Björkman, FOrfallaren i ambetet. Studier ifunisfion och organisation av jorfot- tarombeten vid svenske hovet och kansliet 1550-1850, Sthlm 1940. Sarskil1 s 15-91,
412-444. Citatet p& s 79.
Manin Lamm, Upplysningstia'ens romantik. Den mystiskt sentimenia/a sslriirnningen i svensk Eiftemtur, 1-2, Enskede 9963, s 237-243, 263. (1. utg 1918.)
