SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Inger

Hammar

Rousseau

-

aberopad i

sin f r i n v m

acques Lacan, psykoanaiytikern som så kategoriskt forklarat att ideologin strukturerar den sociala verkligheten och att en grundlaggande brist såval i sprak som i subjekt aistrar ideologiska fantasier av holistisk karaktar - sublima

objekt - lar en ha gång yttrat: "Gud ar fullandad i alla avseenden utom ett - han

existerar inte!" Efter mer an fem års idogt gravande i genusernpiriska dokument från svenskt 1800-tal ar jag benagen att tillampa Lacans yttrande på en historiskt gripbar gestalt: "Tesen om Rousseau som genuskonstruktor i 1800-talets svenska sarnhalle ar fullandad i aila avseenden utom ett - han exisrerar inte!" Medan frå- gan om Gud som tankekonstruktion eller verklighet engagerat larda och olarda genom tiderna har frågan o m Jean Jacques Rousseaus betydelse som genuskon- struktör i Sverige framst engagerat de Iarda - det vil1 saga forskarna.

For genusforskningen har 1800-talets könskomplementara förestallningsvarld fått tjana som forklaringsmodel1 till art samhallet uppvisade en så awisande atti- tyd till kvinnofrigorelse. Det svenska enhetssamhallet var en mager grogrund for jamstalldhetsstravanden. Tidens forestallning om en natur- eller skapelsegiven konsdifferens genererade med nodvandighet skilda verksamhetsområden för kvinnor och man i samhallsshren. Aristoteles och antikens dualistiska konsvarde- ring i forening med en kristen subordinationsstruktur har harvid lanserats som ursprung for periodens genusstruktur. An större betydelse har forskningen till- matt Rousseau och romantiken vid analysen av der; konskomplernentara tankande som 1800-talets kallmaterial många ganger ger uttryck för. Redan nar den moderna genusforskningen på 1960-talet befann sig i sin linda fastslog auktoritativa forskare att Rousseau med sitt skriftstalleri fått avgorande betydelse for Ivin- nosynen i vårt land. Ingen kunde vara mer overtygad an jag om sanningshalten i detta påstående nar jag vid mitten av 90-taiet gav mig genusforskningen i våld.

Harvidlag stammer Lacans tes att vår verMighetsuppfattning vilar på tro snarare an vetande. Som Iarare i historia, litteratur och religion inom svenskt skolvasen- de under många år hade jag okritiskt anamrnat Iaroböckernas framstallning o m de franska 1700-talsfilosofernas obestridliga inflytande i virt land. Min forförståelse vad gallde Rousseaus dignitet och position var darför av det mera genuina slaget. Till en borjan ansiöt jag också utan invandningar tili forskarnas utsagor o m Rous- seau som 1800-talets konstruktör av genus i Sverige. Först efter massiv empirige- nomgång med den svenska emancipationsprocessen i fokus vacktes min miss-

(2)

tanksamheé. Rousseau var osynlig inte $ara i rådgivnings- och uppfostringslitteratur utan seksal i tidens riksdagsdebatter h i n g hinnans stdlning i samhallec. Inte så att hans förestallningar om kön i dirnanhet och kvinnligt kön i synnerhet lyste med sin frånvaro i det empiriska materidet. Det var filosofen sjdv som var fråma- rande rnedan tankekonstruktioner kring kön i hans anda var högst narvarande.

Medan frågetecknen hopade sig vande jag mig till kollegor från narstående discipliner. Var fanns det empiriska material som bekhafiar att Rousseau utövat etc stort inflytande i Sverige? overtygelsen om EPousseaus influens var stor medan kallhanvisningarna var vaga. Foretradesvis åberopade koliegorna bade i tal och skrift de stora idéhistoriska och litterara sammanhangen. Det rådde en påtaglig enighet kring genornslagshafien av Rousseaus Emile ou de I'éducation (1762) -

trots en under de följande decennierna iögonenfdlande ansprhlös utgivning av romanen i Sverige. Några belagg för att Emile i någon större utstsackning lastes av en svensk publik fanns inée heller att tilPgå.

Jag fann avsaknaden av kallmaterial for Rousseaus inflytande over genusdebat- ten f~rbryllande. Det ar nu en gang för alla en egenhet som historikerskrået intill perfektionism varnaé om, namligen nödvandigheten av empirish beiagg för Qan- serade påståenden och hypoteser. Nar det gdlde Rousseau tycktes plöésligt behovet av kdlredovisning opåkdlat. Har gdlde snarast talesatten "ingen rök uran eld" eller "kand sak ar så god som vittnad". Varför frhgick historikerna har sin i övrigt så omhuldade princip om empirianknuten forskning!

Mot en allmant vedertagen tes om könspolariteten som ett utmarkande drag i 1800-talets borgerliga 8-örestdlningsvarPd finns inget att anföra. Det ar vid belagt att tiden tiIIskrev h i n n a n ett vasen dar kansla, sedlighet och religiositet betrkta- des som naturgivna varden. Likaså att könsspecifika egenskaper som passivitet, tålamod och undergivenhet fick legitirnera hinnans positionering i den privata sfaren, efiersom de ansågs oupplösligt förenade med hem och familj.

P

ögonen fdlande ar också att periodens könsformering gjorde den intellektuella reflexionen til1 ett mannens sarmarke och aéé manligt könsspecifika karaktarsdrag som inéelli- gens och förnufi gav betingelser för högre studier och ambetsinnehav i staten. ASlt talar för att 1800-dets svenska samhalle genomsyrades av en strikt könspolarieet med manlig överhöghet och kvinniig underordning. Frågan ar bara om det ar adekvat att tillshiva Rousseau en avgorande betydelse för denna genusordning.

H

Boegynznelsen var

. . .

P Sverige ar det framfor allé kvinnoforskningens nestoe; Gunnar Qvist, som har -

blivit den auktoritet varpå efterkommande forskning kommit att Igvgga sina analyser.

H

sina skrifter hanvisar Qvist med f6rkarPek til1 Rousseau som en auktoritet nar det galler 1800-talets könskomplernenrara tankande. Han inieder sin avhand- Ping f r h 1960 Kvinnofrågan i Sverige 1803-1846 Studier rorande kvinnans na- ringsfvihet inom de borgerliga yrkena med en idéhistorisk analys som speglar de

(3)

Rousseau - ABEROPAD I SIN FIWNVARO senaste århundradenas utveckling inom kvinnofragans område i Europas ledande kulrurlander. Avsnitter riktar vederborlig uppmarksamhet mot Frankrike och harvid får Rousseau naturligt nog en frarnskjuten position. Mot Qvists gedigna idé- analys finns inget att invanda. Det jag staller mig weksam til1 ar den sjalvklarhet med vilken Qvist i nasta vanda applicerar sina resultat på svenska forhillanden. Har foreligger så vitt jag forstår inte den konformitet som motiverar att ect franskt kulturmonster appliceras på 1800-talets svenska samhalle.

Genom sina banbrytande studier blev Qvist den auktoritet på vilken efierfolj- ande forskare byggt vidare. En av dessa ar Sveriges forsta professor i kvinnohistoria Gunhild Kyle. Hennes insats for svensk genusforskning kan knappast overskattas.

I

en numera klassisk artikel, "Genrebilder av kvinnor. En studie i sekelskifiets borgerliga farniljehierarkier" (1987) riktar Kyle ~ ~ p m a r k s a r n h e t mot den kvinno- bild som kom til1 uttryck i det sena 1800-talets rådgivnings- och uppfostringslitteratur. Kyles analyser ar skarpsinniga och ager fortfarande relevans. På en punkt finner emellertid Kyle materialet motspanstigt och skriver: "Rådgivningsböcker- nas författare var inga stora kanda ideologer. D e hanvisade ince heller til1 några sådana som annars bruka: citeras i liknande sammanhang t ex Pciscoteles, Locke eller Rousseau." Detta empiriska dilemma loser Kyle genom foljande tankesche- _- ma: "Men några grundlaggande tankar hos dessa foregångsman Iopte genom materialet: könshierarkin, gransdragningen mellan privat och offentligt, idén om re- ciprociteten mellan konsbalans och samhallsbalans.

I

forenklad och ofia onyanse- rad form låg dessa idékomplex som ett ideologiskt allmangods under teorierna om lwinnan i hem och samhalle." (s.

54)

Trots att I(yle inte funnit några spår av vare sig Aristoteles, Locke eller Rous- seau drar hon långtgående slutsatser om deras implicita påverkan och inflytande på kvinnosynen i det svenska samhallet. Analyserar man samma material utifrån ett teologiskt perspektiv och med tidens religiösa rarnverk som raster framstår Kyles slutsats som diskutabel. Det ar förvisso bestickande att se de tre filosoferna som ideologiska inspiratorer bakom de texter hon analyserar i sin artikel. Det galler i synnerhet Rousseau, vars tankekonstruktion h i n g kvinnligtlmanligt ar snubblande lik den som emanerar ur en teologisk tolkningstradition. Lihelser o m kvinnan "som den spada rankan, som slingrar sig omkring ekens s t a d ' , kate- goriska påståenden om kvinnans "förmåga for det af naturen henne anvisade arbetet", uppfordringar til1 kvinnan att vid makens hemkomst möta denne med "strålande ögon, utstrackta armar och kyssar så friska som hafsvinden" samt oand- liga påminnelser o m kvinnans naturgivna ro11 som mor och oövertraffade ro11 som sina små barns fostrarinna, verkar forföriskt rousseauanknutna. Så ar sallan fallet. Vid en granskning med det teologiska perspektivet i fokus finner man att dessa och liknande utgjutelser i sjalva verket harror ur rådgivnings- och uppfostringslitteratur producerad av representanter for den Iutherska kontexten - foretradesvis

(4)

tillskrivas hennes förforståelse om Aristoteles, Locke eller Rousseau som genus- konstruktörer aven i Sverige.

I

sjdva verket apostroferas sallan eller aldrig de tre filosoferna i svenska publikationer av det slag Kyle analyserat.

Hur manifest Rousseaus stdlning som en tidens konstruktör av genus allgamt ar i vårt land kan urlasas av följande citat, hamtat ur en auktoritativ och alltjamt aktuel1 kursbok vid landets utbildningscentra, Kuinnohistoria. Om kvinnors villkor fiån antiken till uåra dagar (1992). Historikern Yvonne Hirdman skriver dar under rubriken Jean Jacques Rousseau: "Den mest inflytelserike och den som korn atc forma före~tallnin~en

_-

om man - kvinnor - sarnhalle för en lång tid framöven;

var den schweiziske filosofen Jean Jacques Rousseau som levde rnellan 1712- 1778." (s. 158) Enligt min mening finns det för svenskt vidkommande anledning att ifrågasatta ett sådant påstående. Mitt förslag ar att forskningen i scörre ut- strackning an hittills tar den religiösa diskursen i beaktande och ger förtur åt Mar- tin Eurher vid analysen av den könskomplementaritet som kommer til1 uttryck i 1800-tdskdlorna. För den som finner mitt uppslag alltför halsbry~ande vil1 jag i en snabbversion aterkalla det vasterlindska samhallets könshnstruktion. Fokus ligger gå den teologiska traditionens ambivalenta manniskosyn - manifesterad i

en genuskodad förestallning om den mansPdiga sexualiteten.

Genusordningen

Kristendornens segertåg över vasterlandet innebar ingen reel1 uppgörelse med antikens PNinnosyn, som huvudsakligen dikterats av Aristoteles könskomplement- ara tankande. Efier eté par århundraden av relativ genusneutralitet gav teoiogerna företrade for eét dogmsystem av misogyn karaktar. Kvinnans samhalleiiga status i de lander som auktoriserade ett histet ideologisystem blev darmed i praxis den- sarnma sorn under antiken. En manligt kodad manniskosyn fick tolkningsföretra- de i vasterlandet. Normen f6r Manniskan med stort M blev Mannen - inte kvin-

nan. Nar Thomas av Aquino på 1200-tdet Byfte fram Aristoteles som rattesnöre för sin teoiogiska konstruktion gav han ny naring åt den kvinnosyn sorn antiken en gang gjort sig til1 tolk for.

Reformationens man med Luther i spetsen byggde i stort vidare på den genusordning som medeltidens teohatiska kyrka stipulerat.

H

opposition mot f6restdP- ningen om celibatet som en högre kalleisegarning kom Euther att omvardera sexualiteten. För kvinnans del innebar detta att hennes åliggande som slaktets upp- ratthållerska gavs positiva förtecken. Kvinnans kallelsegarning var skapelsegiven och föranhad i biologin. Moderskapet var hinnokönets adelsrnarke. KvinnorolP- ens inneboende dikoromi komplicerade dessvarre rollgestdtningen. Altsedan den dag då den lactlurade Eva via ormens list hade framtraét som mannens fresterska och fororsakat hans falall var det skapeisegivna moderskapet skamfilat. Guds avsikt med manniskan - art vara hans avbildlirnago Dei på jorden - hade förfus-

(5)

Rousseau - ABEROPAD I SIN F&NVARO

forforerska sankte hennes manniskostatus. Som Guds avbild stod kvinnan alltse- dan syndafallet mannen efter - dömd till underordning och smartsame barnafö- dande.

Adams söner som vid syndafallet alagts att under jordelivet arbeta i sitt anletes svett tilldelades av Luther en oawislig och bindande försorjarroll. Doktrinen om arbetet blev en styrande princip och stalldes i kalleisens tjanst. Varje arbete for medmanniskans andliga och lekamliga val - tjansteflickans i lika hög grad som

ståthallarens

-

betecknades av Luther som Gudi behagligt. Men framförallt hade han tagit skapelseberattelsens maning: "Foröken eder!" a d notam. Sexualiteten uppvarderades som ett mede1 i reproduktionens tjanst och foraldraskapet erhöll hög kallelsestatus. Avsaknaden av en teologiskt grundad forkastelsedorn over sexualiteten undergravde i den protestantiska varlden medeltidskyrkans förestallning om kvinnan som mindre andlig och i huvudsak köttets representant. I praktiken blev dock skillnaden inte så stor eftersom varken Luther eller övriga reformatorer gjorde upp med den av Augustinus och Thomas av Aquino lanserade tanken om kvinnan som ett inj&ior mix. Den kristna traditionens forestalliling om kvinnan som rot och upprinnelse til1 syndens intrång i v-dilden, likorn uppfattningen att hon skapats mannen till "en hjalp" förblev levande tankegods aven i en protestantisk tradition. Moderskapet åtnjöt dock hog status och under de foljande århund- radena utvecklade det lutherska enhetssamhallet en hemideologi med kvinnan i en central position, men med begransad ratt att delta i samhdlslivet.

Genusordning ifrågasatt

Den Massiska genuskonstruktion som tillskrev kvinnan ett tudelat vasen - mo-

dern contya forforerskan - satt lange i orubbat bo. Det salmades emellertid inte

roster som artikulerade problematiken h i n g en genuskodad manniskosyn och nar under 1600-talet de naturrattsliga idéerna vann anklang ventilerade samhdls- filosoferna Hobbes och Locke frågan om kvinnans andliga status. Deras losning blev att i princip tillshiva kvinnan samma ~tförsgåvor som mannen - tillsam-

mans med en uppfordran om Iampligheten i att hon avstod från att Iåta dem komma til1 uttryck i det offentliga livet. Uppfattningen om kvinnan som en bild- bar varelse tog emeliertid udden av subordinationsperspektivet och pekade på behovet av en formaliserad plan för kunskapsinhamtande vid inskolningen i kvin- norollen. En flora av uppfostringslitteratur med siktet inriktat _._. på kvinnans ro11 som hemmetsgenius förstarhe normen om kvinnan som maka-, moder- och hus- moder. For de h i n n o r som gjorde anspråk på högre 1ardom hyste tiden fortfarande stor misstro.

Upplysningstidens sentenser om individens frihet skapade forutsattningar for en genusreform men genom att broderskapet var tamligen enigt om art frihet och jamlikhet tillkom mannen allena kvavdes idén i sin linda.

J.

A. de Condorcets könsteoretiska reflexioner var nog så radikala och förebådade en ny tid. Det biev

(6)

dock inre Condorcet utan Rousseau med sin sarartsideologi som fick tolkningsfö- retrade i Frankrike nar den av upplysningen aviserade genusneutraliteten havere- rade. &nile vackte entusiasm i bneda lager. Kanske fick den så stor genomslag- shaft darför att den av Rousseau och hans samtid lansenades som ett resultat av vetenskapens land~innin~ar. Det ar emellertid viktigt att erinra sig att Rousseau stod h a r i en religios föresëallningsvarld vilket innebar att hans könskomplement- ara eankande vilade på biblisk grund. Det torde inte vara en tillfallighet att Rous- seau inleder den del av Emile som rör den unga Sophies uppfostran med de vdbe- h n t a orden frin Första Mosebok: "Det ar inte gott, att mannen ar allena."

Den manniskosynsproblematik som engagerat teologins företradare genom seHerna var inte mindre framtradande hos Rousseau. Liksom dessa omfattade han förestallningen om en genuskodad sexuditet. Samtidigt som Rousseau i sin manniskosyn utgick från eté maskulint primat hyste han uppfattningen att mannen i högre grad an kvinnan beharskades av sin sexuella drift. Denna svaghet gjorde mannen til1 ett lattfingat byte för kvinnokönets förstdlningsmanér och förförelsekonster. Kvinnan upptradde aven i husseaus tankebygge i dikotorn skepnad. Så vitt hon inte frin barndomen hölls i strarna ryglar kom kvinnan genom en naturlig instinkt som förförerska att upptrada som mannens fresterska. Mannen med sin starkare sexuddrift befann sig f r h och med adolescens i ett utsatt lage och riskerade art hemfdla i t offerrollen. Detta dilemma sokte Rousseau Iösa genom att f6r kvinnan påbjuda en fostran som gjorde henne tiH ett lydigt redskap i mannens hand. Skilda verksamhetsområden anbefalldes, kyskhetsidea- let underblistes och modersrollen förhZrligades. Rousseau lade sig nara den teolo- _- giska traditionens syn p i kvinnan som ett bihang, ett ofueiPPstandPgt vasen som det tillkom mannen att fostra och övervaka.

Den komplementara förestdlningsvarld som Rousseau under vetenskaplig t a c h a n t e l gjorde sig til1 tolk för fingades upp av emancipationsfientliga hetsar. Det könskomplementara tankandet upplevde en blomstringstid i stora delar av viisniiirlden. Mary Wollstonecrafi protesterade utan större framghg mot Rous- seaus sarartsideologi som hon fann förnedrande inte minst på det intellektuella området. För Parda kvinnor hyste Rousseau namligen ingen forståelse och han bekampade med frenesi den sdongskultun som medgivit de franska kvinnorna ett visst inflytande P offentliglaeten. Hari var han knappst någon innovatör. Ett verk- ningsfullt medel f6r ett bibehallande av hinniig subordination genom tiderna hade just varit m p e n om det genuskodade intellektet.

Rousasseau

i Sverige!

Vasterlandets genuskonstruktion har i stor utstraching dikterats av den teologis-

ka

diskursens företradare. Allé tdar för att den inte speiat ut sin roll den gang emancipationen tog fart i vårt land. De nordiska enhetssamhallena med dess stats- kyrkosystem utgjorde under första delen av 1800-tdet en bastion mot den sekuiula-

(7)

Rousseau

-

ABEROPAD I SIN FRAWARO

riseringsvåg som foljde i franska revolutionens spår. Efter en kort men intensiv period då - åtminstone enligt popularfor~knin~en - prasterna predikade mer o m

potatisodling och hardiga sadesslag an o m treenighet och forsoning fick Luther en renassans i Sverige. Ortodoxa foretradare for kyrka och samhalle kom darefter att bekampa de idéer som upplysningen genererat. Det gallde i synnerhet det kvinno- cmancipatoriska budskap som lanserats i upplysningens anda.

Via katekes och husforhor inprantades den kristna troslaran i varje medborga- re. Detta utgjorde forvisso ingen garanti for den enskildes gudstro, men som ide- ologisk overbyggnad var systemet manifest. På auktoritativa teologers uttolkning av skapelseberattelsen och ensktlda utsagor av apostlarna Paulus och Petrus vilade tidens genusordning. Bibelcitaten Bodade bland både morståndare och anhangare i den debatt som vid 1800-talets mitt uppstod h i n g kvinnans frigorelse. Råd- och uppfostringslitteratur producerad av foretradare for en patriarkal tolkningstradition var legio. Den återspeglar ~ n d a n t a ~ s l o s t en manniskosyn med mannen som norm.

I

maskuliniteten fanns gudsbildenlimago Dei exponerad medan kvinnan alltjamt betraktades som ett inferior mix.

Ett ;skåd!igt exempe! på i hur hcg grad uppfattningen om kvinnans tudelade vasen levde h a r i 1800-talets f~restallnin~svarld ger skrif~en Den Unga Qvinnan. Hennes kallelse och utsigterför detta lzfiet och det tillkommande som inleds m i d orden:

Qvinnan var skapelsens krona. Qvinnan var fullandningen af mannens sallhet i

paradiset. Qvinnan var orsaken till syndens och dodens insteg uri vår verld. Qvin- nan ar rnennisko~la~tets moder; vår f~ljesla~arinna, rådgifverska och trostarinna under lifvets pilgrimsfard; eller ock vår frestare, vårt plågoris, vårt förderf. Den ljufiaste bagare afjordisk sallher, eller den bittraste sorgekalk beredes och rackes oss af hennes hand.

Boken (drygt 300 sidor), som i sitt ursprungsland England utkommit i tio upplagor, presenterades år 1871 i en tredje upplaga for den svenska lasekretsen och den fick assistans av e a otal skrifter och brosch~rer a~ både svensk och utlandsk harkomst. Genren speglar forbehållslost en kristen genusordning i protestantisk tappning och ger inga belagg for Rousseau som en tidens genuskonstruktor i vårt land. Med tanke på den forvillande likhet som råder mellan Rousseaus ideologiska tankebygge kring kon och det som harror ur en patriarkal tolkningstradition kan man forledas att tro att filosofens frånvaro i det empiriska materialet ar en tillfdlighet. Så torde knappast vara fallet. A

Trots atr allt talar for att i synnerhet foretradare for den svenska enhetskyrkans ortodoxa falang upprattholl en strikt genuspolaritet blev det tankesystem som Rousseau en gang gjort sig till tolk for inte normgivande i dessa krersar. Kvinna och man var enligt luthersk dogmatik liksrallda i andligt avseende. Den skapelsegivna genusdifferensen var betingad av den jordiska tillvaron och agde ingen relevans i ett e~katolo~iskt perspektiv. Bibelns grundlaggande tanke om konens olik-

(8)

het bedomdes inte analog med romantikens dualistiska uppfattning med him- melsktljordiskt eller manligtlkvinnligt. Forestaliningen om en könsspecifik sjal ansågs inte bibelförankrad och darmed kom romantikens hinnosyn i vida kretsar att uppfattas som suspekt och tvetydig.

Som framkommit var merparten av den rådgivnings- och ~p~fostringslittera- tur som under P 800-talet presenterades på den svenska marhaden producerad av företradare for en kristen livssyn. Genusordningens fundament var hos dessa for- fattare liksom hos Rousseau en naturlskapelsegiven könsdifferens. Detta til1 trots finner man i dessa skrifter få explicita spår av Roeisseam. Det finns dock ett undan- tag - rnöjligen det som bekraftar regeln: Konsten att blzfia en god Flicka, en god Maka, Mor och Matmor. En handbokfir Vuxna Dottrar, Makor och Modrar av den tyske teologen Johan Ludvig Evalds. Boken översactes redan i början av 1800-talet til1 svenska och utkorn dareker i flera upplagor. Har åberopas Rousseau av och til1 samtidigt som rubriker i stil med "Vigten af Qvinnans kdi", "Annu om KalPet som Maka?, "Förberedelse til1 Moderskallet" tyder på att bakom skriften fanns en teolog med den lutherska kallelselarans genusordning v d integrerad i sitt tankande. Av övrig empiri att döma ar Evalds en solitar i den bemarkelsen aet han apos- troferar Rousseau. Det ar dock denna skrift Qvist gör till norm för den flod av bocker och broschyrer av svensk eller utlandsk harkomst som under 1800-talet översvammade den svenska markanaden. Det ar också från Evalds som Qvisr Pånar titeln for sin forskningsrapport Konsten att blzfia en g o d j i c k Kvinnohistoriska uppsatser från 1978. Möjligen har Qvists tendens att Iåéa Evalds bfi norm f6r tidens rådgivnings- och uppfostringslitteratur gjort efterkommande forskare alltför benagna att hanvisa til1 Rousseau nar de stott p i könskornplernentara tankegång- ar i 1800-taks empiriska material.

Rosasseau

O C ~

emmcipationens f6retradare

Problematiken kring Rousseau i Sverige fösdjupas av forskningens tendens aet ta avstamg i den internationella forskning som med Joan

B.

Landes och Joan Scott i spetsen kunnat påvisa filosofens genomgripande inflytande - framst i Krankrike, men ocksa i ajrsPIland och England. Vid en genomging av internatio- nell forskning finner man dock att den i ringa urstrackning uttalat sig om genusordningen i Norden. En plausibel fordaring torde vara att forskare som riktat eippmarbarnhet- mot de nordiska samhallena funnit

fa

empirish belagg for eet mera gnomgripande inflytande från franskt håll under perioden i fråga. Det galler inée minst Rodet av rådgivnings- och uppfostringslitteratup. som, i den mån de ar översattningsarbeten, framst harrör ur tysk och anglosaxisk kulturmi'jö.

Som framgått ifr-asatter jag den sedan lange hasatta tesen om Rousseaus avgörande betydelse for 1800-talssarnhdlets konskomplementara tankande

i

vårt land. Bristen på kallmaterid ar flagrant. P såval riksdagsprotokolP från debatter om hinnans stdlning i samhallet som i uppfostrings- och rådgivningslitteratiar intar

(9)

Rousseau - ÅBEROPAD I SIN FRÅWARO

Rousseau en undanskymd, for att inte saga obefintlig plats. Kanske ror det sig om ett medvetet osynliggörande av Rousseau från de historiska aktorernas sida. Filo- sofen hade i mångt ocb mycket givit uttryck for hadiska åsikter. H a n hade dartill skaffat sig ett tvivelaktigt rykte genom avfail från sin kalvinistiska konfession tiil förmån for en katolsk samfundstillhörighet. _-

I

den måil Rousseau överhuvudtaget framtrader i svenskt kdlmaterial med ge- nusanknytning har han en negativ framtoning. Hedvig Charlotta Nordenflychts litterara uppgorelse med Rousseaus kvinnosyn i Fruentimrets Forsvar, EmotJ. J. Rousseau Medt50r~al.e I Geneve ar ett vaitaligt exenipel. _-

I

denna larodikt som inom genusforskningen lanserats som "ett kvinnopolitiskt projekt" går Nordenflycht tiilratta med Rousseau och hans misogyna kvinnosyn. Att kvinnor med emancipa- _-. toriska aspirationer protesterade mot Rousseaus kvinnosyn ar knappast agnat att forvåna. Trots ett förforiskt hyllande av kvinnokönet i den tappning han sjalv gestaltat måste Rousseau betecknas som en dubios sekundant i kampen for frigo- rejse. For så vitt hans konskomplementara idébygge vann genomslag skulle det snarare befasta an rasera tidens patriarkaia genusordning. D e kvinnor som stallde emancipatoriska krav i det svenska enhecsamhallet hade darfor ingen anledning att luta sig mot Rousseau. De gjorde det inte heller så vitt jag forstår. Det var namligen inte i dialog med Aristoteles, Locke eller Rousseau som kvinnosakens -

entreprenörer i Sverige tog strid for en ny genusordning. Istallet gav de sig in i en debatt med foretradarna for en ortodox kristendomstolkning i luthersk tappning.

I

pionjargenerationens sprakrör Tzdskvz$för hemmet (1859-1 885) finner man inga belagg for att kvinnosakens forespråkare sig Rousseau som en auktoritet nar det gallde tidens forestallningar om kvinnligtlmanligt. Detsamma galler for dess efterfoljare Dagny (1 886-1 9 13). D e tillfdlen man under 1800-talet i Fredrika- Bremer-forbundets tidskrifi D L Z ~ ~ explicit hanvisar till Rousseau var i samband med den nordiska sedlighetsdebatten. Rousseau åberopades då som inspirator och like till August S t r i n d b q , en for filosofen foga smickrande rollgestaitning med tanke på den nedgorande kritik man från kvinnorörelsens sida riktade mot forfattaren

L

fråga. ~ n l & t redaktoren Sophie Adlersparre hade Strindberg med sitt bio- logistiska moderssvarmeri gjort sig till tolk for en reaktionar kvinnosyn i Gz$as I. I Dagny 1887 anklagas forfattaren for att ha tagit steget "så langt tillbaka som til1 Rousseau, hvars teorier predikas i form af köttets evangelium med sarskild til- lampning på ynglingaaldern". (s. 2Qff)

Man kan förmoda att den nyetablerade kvinnororelsens avståndstagande från Rousseau hanger samman med filosofens forharligande av manniskoslaktets naturstadium. I Rousseaus lockrop: "Tillbaka till naturen" låg en potentiel1 fara. Det evolutionstankande som beharskade tiden och for kvinnorna gav hopp o m en framtid dar konsstampeln i negativ bemarkelse hade avlagsnats från kvinnokonet bar i hog grad civilisationens fortecken.

I

Rousseaus glorifiering av manniskoslak- ters naturstadium fann emancipationens foretradare ingen grogrund for sin uto-

(10)

piska dröm. Ksken var i stiillet att kvinnan skulle återbördas til1 en era &ar hon framst hade positionerats som könsvarelse.

I varje fall tycks det vara så Sveriges första hinnliga filosofie doktor Ellen Fries såg på Rousseaus influens.

H

ett brev tili Sophie Adlersparre vid mitten 1880-tdet protesterar hon mot tidens nyttjande av begreppen 'revolution och 'reaktionar'. Ellen Fries vil1 hyfsa begreppsfloran som i henne ögon dikteras av ett manligt synsatt. Max Nordau var minst lika "reaktionar" som Strindberg, skrev hon och fortsatte:

Jag anser, att det finnes en materidistiskt-socialistisk riktning i vår tid, som vil1 for- kvafva kvinnans rart. Den utgår från Rousseau och har alltjamt funnits, men hos oss knapt visat sig forran i Nordaus och Strindbergs arbecen - den ar revolutionar, men i kvinnofrågan tillika reaktionar, om ej det uttrycket ar f6r svagt, då det galler att fora oss åter till den orientdiska st3ndpunkten.

F6r emancipationens pionjiirer utgjorde Rousseaus förhiiriigande av manniskans naturstadium en fara for hela civilisationsprojektet. Darrned finns det ince heller någoe stöd för tanken om h u s s e a u som inspirator för den modersretorik eller det sedlighetspatos som kannerecknar den ridiga hinnorörelsen i Sverige. Den eman- cipationsideologi de förfktade vilade på förestdlningen om en i skapelsen given BikscalPighet mellan kvinna och man. Det ar också vart aét lagga marke till att kvinnosakens företradare inte heller gjorde h u s s e a u skyldig til8 det obsoleta tan- h n d e h i n g kvinnligtlrnanligt som man stal8de sig kritisk till. Nar det gdlde kon- struktionen av hinnligtlrnanligt vande sig pionajarerna snarast mot den patriarka- Ba traditionens misogyna uao8kning av skapeisernpen och ett subordinationsbe- gregp ucan t a c h i n g i evangelierna. I den mån Rousseau apostroferas ar det som återuppviickt primus motor för samhdlsradikda element i tiden.

Det föreligger som frarnkommit en diskrepans mellan det empiriska materialet och de forskarrapporter som avhandlar och diskuterar 1800-tdets könskomple- mentara genusstruktur. Tsots sin frånvaro agnas Rousseau en P jamförelse med det religi6sa ramverkat anmarhingsvard upprnarksamhet. Har genusforskarna gått till kdlorna med en sekulariserad förförståelse som gjort dem blinda f6r religionens betydelse i 1800-talets svenska samhalle! Hnte så acc forskningen totalt negli- gerat religionens ro11 under epoken i fraga; uttryck som 'kristet tankande', 'kristen idealism', 'kristen miinniskokarPek förekomrner frekvent i forskarrapporter från 1960-talet och framåt. Mot bakgrund av den komplexiteé som exponeras i kalPor som hiirrör ur P 800-taltes religiha diskurs fiarnstår sådana skrivningar som vaga och konturlösa. Det var i en korseld av liberal reformverksamhet med ekonomiska förtecken och ett ortodoxt motvarn med ideologiska fortecken som kvinnosakens entreprenorer hade att agera eker 1800-taks mite.

Utterligare ett

h u

utgör forskarrapporternas tendens att i religionen se en gen- temot dla emancipationsstriivanden prononcerad motpol. Begrepp och vand- ningar som 'Guds vilja', 'den gudomliga shpelseordninged, 'paulinsk subordina-

(11)

Rousseau - ABEROPAD I SIN FRÅNVARO

tion', 'i biblisk mening' eller 'biblisklbiblicistisk' hari texterna foretradesvis negati- va konnotationer. Ett ensidigt fokuserande på den ortodoxa falangens motstånd mot kvinnofrigörelse har gjort forskarna oformogna att i det kristna budskapet också se en språngbrada for tidens emancipationsstravanden. Trots att det empiriska materialet med onskvard tydligher visar art pionjargenerationen med Fredri- ka Bremer i spetsen haft den histna iivstron som bas for sin frigörelsekamp har forskarna åsidosatt denna aspekt. Mycket talar for att forskarna med intill irrita- tion gransande förvåning tvingats konstatera att de ridiga pionjarerna bekande sig til1 en kristen livsåskådning som i sig innefattade såval ett jordiskt kallelsetankande som ett eskatologiskt hinsidesperspektiv. Resultatet av en sådan forskning har for emancipationsprocessens vidkommande biivit att man drabbats av svårigheter att se sambandet mellan olika frigijrelsekrav och tolkat detta som uttryck for pionjargenerationens ideologiska vaghet.

Inte minst har svenska forskare forvånats av den aktivitet som kvinnosakens foretradare lade i dagen for att erovra intellektueli frigörelse samtidigt som man med an storre frenesi motarbetade allt tal om sexuell frigorelse for kvinnans del. Om man inte beaktar den teologiska diskursen s i s o n den fanns manifesterad i det lutherska enhetssamhallets genusordning blir de tidiga pionjarernas agerande snarast en paradox. Mot bakrund av pionjarernas forankring i en kristen verklig- hetsuppfattning framstår dock deras hållning som mindre paradoxal. Att krava regelratt skolgång och hogre utbildning var ofarligt. Genom att positionera sig som intellektuel1 varelse skulle kvinnan vinna respekt for sitt kon och erbålla en med mannen likvardig manniskostatus. Att krava sexuell frigörelse var daremot ett riskabelt foretag.

I

en tid då man såg kyskhet och sedligl~et som skapelsegivna attribut i den oforstörda kvinnonaturen låg det inte narmast til1 hands att kampa for sexuell frigorelse. D e pionjarer som kravde dubbelmoralens avskaffande och en gemensam sedlighetsnorm for båda konen hyste overtygelsen art sexualiteten borde tyglas och stglas i reproduktionens tjanst. Modersrollen var kvinnans adels- marke och det var i dess hagn som sexualiteten foradlades. Vid analysen av pionjargenerationens argumentation och retorik bor man beakta att det var inom tidens religiösa ramverk man hojde sin rost. Avsikten var ytterst att desavouera en misogyn toikningstradition och argurnentera för en i skapelsen fastlagd likstallig- het konen emellan.

Slutord

Trots sprod empiri har en tidig forskargeneration tolkat 1800-talets konsideolo- giska retorik och argumentation med Rousseau i fokus. Men ar det inte likgiltigt om tidens konskomplementara tankande var av biblisktllutherskt eller rousseau- anskt ursprung? Kanske inte. Den religiösa strukturen bjuder ofia motstånd mot tankar som står i strid med de urltunder som iigger til1 grund for dess ideologi. Det ar rimligt att utgå från att ett könstankande som hotade att rasera en på Bibeln

(12)

grundad förestallning om kvinnligt- och manligt var mera svalrrubbat an det som harrörde friin Rousseaus éankevarld. IdeoPogiska tankemönster med religiösa över- toner överlever som sega strukturer och inbitna mentaliteter Pångt efter det art sekulariseringen vinner insteg i eét samhalle. Måhanda bör Rousseau förpassas in bland skuggorna vid analysen av den segslitna process som fört svenska h i n n o r mot en ailtmer jamlik position i samhallec.

Referenser

Detta föredrag som ar en vidareutveckling av rankegangar i Inger Mammar, "Den problematis-

ka offentligheten. Filantropi, kvinnokail och emancipation", Scandia nr 2 1976 samt Emanci- pation och religion. Den svenska kvinnororelsens pionjarer i debatt om kvinnans kallelse ca 1860- 1900, (diss) Stockholm 1977 presenterades vid Det 24,iliardiske Historikerm0de. &hus 200 1. Kdlor och referenser: Jean Jacques Rousseau, Emile eller om uppfostran, Andra delen, Stockholm 1805; John Angel1 James, Den Unga Qvinnan. Hennes kallelse och utsigterj%r detta @et och det tillkonzmande, Från tionde engelska upplagan ofversatt afloh. Er. Nystrom med forord afD:r E

Fjellstedt. Tredje upplagan, Stockholm 1871; Ellen Fries till Sophie Mlersparre 1884 11 20 I a 7 a:l. Sophie Adlersparres samling. KB; Dagny 1887 Gunnar Qvist, Kvinno&?gan i Sverige 1809-1846 Studier rorande kvinnans naringsfyihet inom de borgerliga yrkena, Goteborg 1960,

Fredrika Bremer och kvinnans emancipation, Goteborg 1967, Konsten att blzfia en godjicka. Kvinnohistoriska uppsatser, Stockholm 1978; Gunhild Kyle Svenskjickskola under 1800-talet,

Göteborg 1972, "Kvinnororelser 1880-1920. Tradirionalism, reformism och revolutionar feminism", i Aura Korppi-Tommola (red), Rapport JizEn Nordiskt kvinnohistoriskt seminarium 20.-21.1.1984, Helsinki 1984; Ronny Ambjornsson Samhallsmodern. Ellen Keys kvinnoupp- fattning till och med 1896, Goteborg 1974, "'Qvinnofrågan.' Familj, individ och samhdle", i

Familjeportuatt. Essáér om familjen, kvinnan, barnet och karleken i historien, Stockholm 1978; William Monter, "Protestant Wives, Catholic Saints, and rhe Devil's Handmaid: Women in the Age of Renaissance" båda i Renate Bridenthai, Claudia Koonz & Susan Stuard (eds), Becoming Esible. Women in European History, Boston 1787; Lyndal Roper, The Holy Household. Women andMorak in Reformation Augsbuv;g, Oxford 1987; Birgitta Jordansson, "Nar filantropen blev en kvinna", Historisk tidskr$ nr 2 1992; Yvonne Hirdman, "Kvinnor, makt och demokrati" i

kvinnohistoria. Om kvinnors villkor fidn antiken till vdra dagar, Stockholm 1792; Rosemary Radford Ruether, Sexism and God-Talk. Towards a Feminist Theology, Boston, Massachusetts 1993; Kari Elisabeth Berresen, Subordination andEquivalence. TheNaturedndRoie o r n e n in Augustine and Thomas Aquinas, Mainz 1995; Karin Johannisson, Den morka kontinenten. Kvin- nan, medicinen ochfin-de-sikh, Stockholm 1994; Jane Dempsey Douglass, "The Image of God in Women as Seen by Luther and Calvin", i Kari Elisabeth Bgrresen (edi), The Image of 6od Gender Models in jz~daeo-Christian Tradition, Minneapolis 1995; Ulla Wikander, "Sekelskifter 1900. Konstruktion av en nygammal kvinnlighet", i Ulla Wikander (red), Det evigt kvinnlz'ga. En historia omförandring, Stockholm 1774; Deborah Achrenberg, "Aristotelian Resources for Feminist Thinking" och Marcia Homiak, "Feminism and Aristotele's Rational Ideal", båda i Ward (edi) ), Feminism andAncient Philosophy, Newliork och London 1796; Eva Helen Ulvros,

(13)

Rousseau - ABEROPAD I SIN FIUWARO

Den sanna fiigorelsen. Fredrika-Bremer-firbztndet 1884-1921, Stockholm/Stehag 1997; Elisa- beth Mansén, "V(rol1stonecraft kontra Rousseau", Kvinnovetenskaplig tidskr$ nr 2 1998; Ingrid

Holmquist, "Att soka lycksaligherens o. Malla Silfverstolpe och salongskulturen" i Birgitta Ahl- mo-Nilsson, Eva Borgstrom & Ingrid Holmquist (red), Romantikens kviimoz Studier i det tidiga 1800-talets littemtzu, Solna 1990, Salongens varla! Om text och kon i romantikens salongskultur,

Stockholm 2000: Paula M . Cooey "The Redemption of the Body Post-Patriarchal Reconstruc- tion of Inherited Christian Doctrine", i Paula M. Cooey, William R. Eakin & Jay B. McDaniel (eds), AfZer Patriarchji Fevzinist Z*an$rmations ofthe World, New York 1991; Jacob Christens- son, "Upplysningen och kvinnan. Den gustavianska tiden", Rig. Kulturhisto~isk tidskrzj?gruiz- dad 1918, nr 1 1997; Dag Thorkildsen, "Religious Identity and Nordic Identity" och Henrik Stenius, "The Good Life is a Life of Conformity: The Impact of LutheranTradition on Nordic Political Culture", båda i Dystsin Ssrensen & Bo Stråth (eds), The Cz~ltural Construction of Norden, Oslo 1997; Ann Ohrberg, "'Man snarjer ornens fot'. En diskussion av begepper makt nied utgångspunkt från Hedvig Charlotta Nordenflychts dikt Fruentim7,ets Forsvar", i Gudrun Andersson (red), Bedt%gliga begqp. Kon ochgenus i humanistijLforskning, Uppsala 2000, Ettm