SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Le

Secret

du

Roi, hertigen av

Chokeul

och Sverige

1 f l 6 6 - 1 ~ ~ 0

Det storpolitiska spelet har väl knappast någonsin tett sig svårare att genomskada än under kabinettspolitikens tid på 1700-talet. Den relativa frånvaron av konstanta motsättningar, som kunde göra rnak- ternas gruppering sjalvklar i varje uppkommande konflikt, gav gång på gång projektmakare i regenternas omgivning tillfälle att praktiskt pröva sina hugskott p5 det storpolitiska fältet. Pnte minst den franska utrikespolitiken på Ludvig XV:s tid ter sig cfta dunkel till sina syften och motiv. Något som starkt bidrar till att g ~ r a huvudlinjer och in- flytelser inom denna svåråtkomliga för forskningen, ar existensen av ett hemligt kabinett, le Secret du Roi, vid sidan av den officiella utrikesledningen. Ideligen har man vid studiet av Ludvig XV:c ut- rikespolitik anledning att fråga sig, i vad mån le Secrets syn på problemen har skilt sig från utrikesministerns och i vilken utstrack- ning den hemliga hplomatin har försökt o~ch lyckats påverka den of- ficiella utrikespolitiken. Särskilt den polska frågan fångade i hög grad

le Secrets intresse, men även de svenska förhållandena var ofta före- mål för stor uppmärksamhet från det hemliga kabinettets sida.

Problematiken kring förhållandet mellan den officiella och den

sekreta franska sverigepolitiken har beaktats inom forskningen, se- nast och utf6rligast i Helle Stiegungs doktorsavhandling »Ludvig XV:s hemliga diplomati och Sverige I 752-1 774)) .l Stiegungs under-

sökning har lett fram till en reviderad syn på de båda maktpolernas inställning och verksamhet i den svenska frågan under tiden från vin- tern 1771-72 till våren 1793, alltså periodeii närmast före och efter Gustav 111:s revolution.

Tidigare har man menat, att det främst var le Secret, som yrkade p å att man för att öka kungamakten i Sverige och säkra franskt in- flytande på landets politik borde välja den revdutionära viigen.' Ut- ---

l HELLE STIEGUNG, Ludvig XV:s hemliga diplomati och Sverige 1752-1774

Bibliotheca Historica Lundensis VIII, Lund 1961.

4 0 0 Lennart Sjöstedt

rikesrninister11 d'higuillons ro11 i samband med revolutionsförberede1- serna sltulle däremot enligt vissa forsltare ha varit av det mera under- ordnade slaget." Stiegung har emellertid visat, att förhållandet sna- rast har varit det motsatta. Det var det ekonomiska och moraliska stödet från den franska statsledningei-i, som hade den vase~itliga be- tydelsen för genoidörandet av 1772 års revolution och för säker- stallandet av dess resultat." Le Secrets ?edare, greve de Broglie, ställ- de sig däremot snarast negativ, nar hail fick reda på revolt~tionspla- nerna, aven om han inte direkt ingrep mot dem; han uppfattade dem Inte som franskinspirerade utan som ett fråilgiiende av den hov- samma och försonliga linjen fran Gustav 141:s sida.'

Under tiden närmast efter Gustav 111:s revolution, vinterhalvåret

1792-73, botades Sverige av anfall från sina ,gralinmakter. d'Aiguillon

planerade d i en militär undsattningsexpedition. Iilom en tidigare forskning har det gjorts giiliai-ide, att även le Secret yrkade på en sådan aktiv politik fran Frankrikes sida.b Stiegung har emellertid har kunnat fuilfölja sin upptäckt beträffande le Secrets allmänna hållning och visa, att de Broglie ansåg utrikesministerns linje allbör riskabel och i stallet ville, att man narmast skulle inrikta sig på att skapa en mot Ryssland riktad sydeuropeisk koalition.'

Det är förvisso ett viktigt resultat Stiegung har har nått. Det blir naturligtvis av betydelse för r 772 års revolutions historia, men f r a m t kastar ~ipptäckten ökat ljus over det invecklade maktspel, som be- stämde Frankrikes utrikespolitiska kurs under le Secrets sista tid.

Stiegung låter emellertid sin omvardering av Telatioilerna inellan den franska statsledilingen och det hemliga kabinettets sverigepolitik bör- ja först omkring årsskiftet 1771-72. Han havdar att le Secret före deima tidpunkt i stort sett ha.r accepterat den officiella poliiilten visa- vi

--Sverige och huvudsakligen fungerat son1 ett koiltrollorgan." Det - -kannedomen om Sveriges yttre politik narmast efter statshvalfningen 1772, Histo-

riskt Bibliotek VI, s. 141. TII. WTSTRIN, Rec. av J. V. A. de Broglie, Le Secret

du Roi, Historiskt Bibliotek VII, s. XXXI f.

G. DE RAXIS ~h FLASSAN, Histoire générale e t raisoniltie de la diplornatie

franpise, VII, s. 117 f. Hemliga handlingar h0rande till Sveriges historia efter

konung Gustaf 111:s antrade t111 regeringen (Utg. av J. E. SCHARTAU), III, s. 142,

STIEGUNG, a. a., s. 265.

" STIEGUNG, a. a., s. 273.

q. GE~FROY, Gustave III e t la Cour d e France suivi d'une étude critique sur

Marie-Antoinette e t LOUIS XVI apocryphes, I, s. 196.

' STILGUNG, a. a , s. 287 f.

kan emellertid diskuteras, om denna grailsdragiling verkligen ar be- rattigad.

Den politik, som de Broglie stödde i den svenska frågan under må- naderna narmast före revolutionen r 772 och som innebar, att det inte brådskade med ökniiigeni av kungamakten och att det fö!jakt!?gen inte heller fanns aillediling att frarnja planema p & en kunglig stats- kupp, överensstamde med hat'cledariaas. Den franske utrikesrni- nisterns politik däremot innebar stöd &t det svenska hovets linje.' Motsatt~~ingen hov - hattar hade emellertid funnits liligt tidigare inom svensk inrikespolitik. Hur hade da dela franska statsledningen resp. le Secret urider tidigare skeden s"rallt sig till dessa båda rivali- serande svenska partier och deras stravaiaden?

En u~zdersökiiing rörande förekomsten av viisentliga avvikelser mellan officiell ocl1 hemlig fransk svei-igepolitik ger för tiden fram

till våren 1766 ett negativt resultat; nhgra sådaila avviltelser har inte kunnat påvisas. Meil det ar av vikt att i detta sa~lmanhang fastsla, att det inte var de Broglie utara den frallska statsledllo;ngen, som intog en annan hiillnirig i deil svenska fragal u d e r denna period an under 1772. Stöd åt hattarna i friimsta rummet och ingen kunglig statskupp var de g e m e n s a m a grundprinciperna.

Då I-iertigeii av C11oiseul i april 1766 för andra gingei-i tog hand om posteil som fransk utrikesn~inister, medförde detta emellertid en omedelbar omlaggning av den officiella politiken gentemot Sve- rige. Den nya politiken avsåg »att verka för kungamaktens tikande genom en revolutioii under Lovisa Ulrikas ledning. Samtidigt skulle Frankrike frångå siil tidigare ensidiga bundenhet till hattpartiet.»'"

Det finns en grundlaggande Ekhet mellan den inrikespolitiska si-

tuatior-ien i Sverige vid den har aktuella tidpunkten och det läge, som radde viilteril 1771-72, alltså då hertigen av Aiguillon på samma satt aktiviserade sin svenska politik: mösspartiet hade vid bada till- fallena just tagit makten. Som Stiegwag har visat, följde le Secret 1772 iilte med i utrikesministerns k u r s a i ~ d r i n ~ . Frågail ar nu, om det hemliga kabinettet verkligen gjorde det 1766.

Den kalla, som i detta sammanhang först tilldrar sig intresse, ar ett brev från de Broglie till Ludvig

XV

den I juni 1766, vari le Secrets

ledare kommenterar meddelandet om Choiseuls nya giv i fråga om

" STIEGUNG, a. a., kap. XII och XIII, passim. STIEGUNG, a. a., s. 78.

4 0 2 Lennart Sjöstedt

~veri~epolitiken." de Broglie framhåller för monarken, att Prank- rike inte bör ge upp sin anknytning till ett svenskt parti ( D : hatt- partiet), och dessutonl förklarar han det nödvändigt, att man till den i le Secret invigde franske stockholmsambassadören Ereteuil sander några allmänna observationer i syfte att modifiera Choiseuls aktions- plan; ett förslag till sådana observationer ar bilagt brevet.

Le Secret-ledarens brev utgör ett klart vittnesbörd om att denne inte gillande Choiseuls övergång till en aktiv och hovvanlig politik

i den svenska frågan; de allmänt instämmande resonemang ock fra- ser, som inleder brevet, ar av uppenbart ostensibel karaktär och kan inte rubba helhetsintrycket av brevinnehållet." Och an mer: om de observationer de Broglie föreslog verkligen blev avsända till Bre- teuil, är det liktydigt med att le Secret inte nöjde sig med ett pas- sivt ogillande av utrikesministerns nya giv utan direkt sökte motar- beta denna. Observationerna blev avshda. Det skedde den %; juni. Villta modifiltationer var det då, som le Secret rekommenderade?

Breteuil uppmanades att dryfta revolutionsplanerna narnare med anhängarna. Vidare skulle han undersöka, i vad mån man kunde öka kungamakten i Sverige med hänsyn till de franska intressena. Men dessutom instruerades stockholmsambassadörea

-

vilket ur vår synpunkt ar sarskilt viktigt att konstatera

-

att söka övertyga Choi- seul om att Frankrike också i fortsättningen måste stödja hattpar- tiet; man fick alltså inte svika detta parti för hovet.13 Detframgår tydligt, att le Secret sökte påverka Breteuils skötsel av de franska angelägenheterna i Sverige,'" men inan kan också marka, att det hemliga kabinettet inte nöjde sig med detta utan därutöver avsåg att genom honom förmå C11oiseul att överge sin nya linje i den svenska frågan och återgå till den försiktiga och hattvänliga politik, som hade varit och alltjämt var le Secrets.

Correspondance secrete du comte de Broglie avec Louis XV (17~6-17~4). Publike

. . . par

D. OZANAM et M. ANTOINE. I: 199 (S. 378 ff.). Beträffande bre- vets datering se STIEGUNG, a. a., s. 78 not 3.

Denna karaktär hos brevets inledande partier noteras ej av STIEGUNG, då han diskuterar brevet [a. a., s. 783

l" Ludvig XV till Breteuil 516 1766, Archives du Chateau de Breteuil, Bre-

teuil par Chevreuse, Seine-et-Oise. I uppsatsen citerat otryckt källmaterial har varit forf. tillgängligt genom att fil. dr Helle Stiegung och fil. lic. Bengt Peters- son välvilligt ställt fotostatkopior; mikrofilmer och avskrifter ur sina material- samlingar till förf :s f örfogande.

403

Så tolkade visar dessa källor från f ö r s o m a r e n 1766 en hållning bos det heinliga kabinettet i fråga om sverigepolitiken, som avviker från den frailske utrikesministerns i samma riktning och i minst lika

hög grad som 1772. Hurudan blev då utvecklingen under mellan- tiden?

Eftersom det kan konstateras, att Choiseul i september i766 tills- vidare gav upp sin planer på en med franskt stöd gei~omförd kung- lig statskupp i Sverige,'* frågar man sig närmast, dels vad som i sam- band darmed uttalades från le Secrets håll, dels vad som kan ha för- mått utrikesministern att retirera från den aktiva linjen.

Under hösten 1766 diskuterade de Broglie sverigepolitiken i flera brev. Den

is september antydde han för le Secrets sekreterare Ter-

der, att han fann utrikesministerns plan eii smula överilad.'" Den 15

oktober berorde han i ett nytt brev till Tercier ett memorial, som hattiediningen hade upprättat i augusti och som inilehöll argumenta- tion mot en omedelbar statskupp. Han karakteriserade då detta memorial som fullt av goda skäi och mycket slåeilde [touchant]." Den 14 december slutligei~ skrev han till samme adressat, a t f l r e - teuil n u inte behövde fler instruktioner från le Secret utan att det räckte att meddela honom, att han skulle folja Choiseuls system." De båda första kallställena bestyrker direkt de Broglies negativa inställning till Choiseuls försök att bedriva en aktiv sverigepolitik, det sista gör det indirekt: sedan regeringspolitiken i den svenska frågan p& nytt hade bringats att överensstämma med det hemliga ka- binettets åsikter, behövde den tillsvidare inte påverkas.'"

@å det gäller anledningen till Choiseuls retriittj Kan inan konsta-

--

" Choiseul till Breteuil 2019 (av BET" HENNING~, Gustav III som kronprins,

s. 283, och STIEGUNG ,a. a., s. 80, felaktigt daterat till 28/91 1766, C. P. Suede

248, Archives du Ministere des affaires &trangeres, Paris [nedan förk. AE).

STIEGUNG, a. a., s. 80.

C. P. Pologne 285, AE. Att le Secret-ledaren i brevet talar om Choiseuls

projekt som »plein de force et de dignitéo ar har inte det väsentliga utan bör

uppfattas som en allmän, till intet förpliktaiide fras. Jfr STIEGUNG, a. a., S. 81.

l 6 C. P. Pologne 285, AE. Jfr STIEGUNG (a. a., s. 811, som anser omdömet gälla

inte skälen mot en omedelbar statskupp utan i stallet antydningarna om att

k~ippen senare skulle bli geilomförbar.

C. P. Pologne 285, AE.

18 STIEGUNG (a. a., s. 82) anser tvärtom det anförda uttalandet i december-

brevet visa, ))att ledaren för det hemliga kabinettet nu helt anslöt till regerings- politiken beträffande Sverige)).

4 0 4

Lennart Sjöstedt

tera, att Breteuil förmedlade hattarnas ovannärniida memorial till utrikesministern och i övrigt delgav honom de mot de aktuella stats- kenppsplanerna kritiska synptinkter, som han hade mött särskilt i

hattkretsarila i Stockholm.'" Fastaii sto~ckholinsambassadOren härvid- lag uppenbarligen kunde verka i enlighet med sin egen övertygelse,'" stod hans hållning också i samklang med de ovan nämnda »observa- t i o n e r ~ från le Secret, som hade eillsiints honom den 5 juni." Allt talar för att det var informationerna från Breteuii, som var det di-

rekta skalet till att Choisetrl avstod från planerna på att framkalla en kunglig statskupp i Sverige.

Da

Choiseul på hösten 1766 böjde sig för motståiidet mot sina statskuppsplaner - ett motstand, som alltså mötte såval från BreteuiP som från le Secrets ledning

-

betydde detta emellertid inte, att han

definitivt avstod från dem. Det dröjde inte Iangre an till den 12 mars

1767, förran han i en skrivelse till Bretettil på nytt tog upp dem." Stockholmsambassadören höll dock fast vid sin och le Secrets linje fråil föregående &r och drog sig inte för att genom passivitet " ipralc- tiken motarbeta sin chefs planer.

Drygt ett år senare, i maj 1768, f r d ö r d e Ghoiseul åter en gång sina önskeinål om att en statskupp skulle f ~ r b e r e d a s och genomföras i Sverige. Det skedde i ett brev till abb6 Duprat, som vid denna tid- punkt förestod deii franska legationen i Stockholm." Narrnare in- struktioner, bl. a. innebarande att f ~ r e t a g e t skulle aga rum p& hösten samma år, utfardades i slutet av juni.'Wtrikesministern upprepade la Breteuil till Choiseul 2218 1766, C. P. Suede 248, AE (med hattmemorialet Réflexions des patriotes suédoises . . . bifogat). I~ENNINGS, a. a., S. 282. STIEGUNG, a. a . , s. 80.

'" Redan den 27 maj 1766, alltså drygt en vecka innan le Secrets ))observa- tioner)) till Breteuil avsändes, förfäktade stockholrnsambassadöreil i en depesch till Cboiseul i stort sett de åsikter i den svenska frågan, som le Seaet-ledningen gav uttryck för i observationerna CC. P. S d d e 247, AE HENNINGS, a. a., s. 281.

STIEGUNG, a. a., s. 79).

'

l Om ))observationerna)> stärkte honom i hails övertygelse i så hög grad, att

det fick praktisk betydelse, kan dock ej avgiiras. STIEGUNG vill for sin de1 fram- ilava betydelsen av »motståndet i Sverige» som yttersta orsak till den franske utrikesmiilisterns reträtt (a. a., s. 80).

" C. P. Suede 24g1 AE.

23 STIEGUNG, a. a., s. 91 f.

"' Choiseul, till Duprat 815 1768, C. P. Suede 252, AE.

Le Secret du Roi, hertigen av Choiseul och Sverige 1766-1770

_40s

sedan sina påstötningar i augusti och oktober,'" men utan något egentligt resultat; krisen under årets sista månad i samband med

Adolf Fredriks abdikationshot och mössrådets försök att regera med

deil kungliga namnstämpeln var ingalunda den revolution Choiseul hade avsett utan UK hans synpunkt en ren halvmesyr." Liksom

tidi-

gare måste han resignera i statskuppsfrågan. Därmed saknades det åter skal för le Secret att aktivt motarbeta utrikesmiilisterns sverige- politik. Att de Broglie bibehöll sin negativa installiling till det sven- ska hovet är dock tydligt; i ett brev till Ludvig XV den 20 september

I 769 riktade han kritik mot drottning Lovisa Ulrika.""

I februari 1770 sökte Choised för sista gången inleda en mera aktiv fransk politik i Sverige. Tillvägagångssättet var nu ett aniiat an tidigare. Kronprins G ~ ~ s t a v inbjöds i hemlighet att konrna till Paris för att personligeil med deil franska statsledningeil eliskutera gemen- samma angelägenheter." Utrikesnlinistern blev emellertid inte i till-

fälle att sjalv delta i dessa diskusio~ier. Innan den svenske kron- prinsen hade hunnit fram till den franska huvudstaden, var Choi- seul störtad."

Så

sent som från den r 8 november 1770, ungefär en månad före hans fall, föreligger emellertid ett belägg för hans en- gagemang på det svenska hovets sida mot speciellt den dominerande gestalten bland hattledarna, Axel von Fersen d. a."'

Därmed är cirkeln sluten. En av dem som hade bidragit till att framkalla Choliseuls fall var d'higuillon, hans efterträdare."%en motsättningen dein emellan gällde inte sverigepolitiken; där befann sig deil nye utrikesministern snart pk samma aktiva linje som före- ' T h o i s e u l till Duprat 141'8 1768, C. P. SuPde 253, AE. Choiseul till Modene (ny fransk sverigeambassadör) 16/10 1768, C. P. Sugde 255, A E STIEGUNG, a. a., S. 95 f .

Choiseul till Modene 2411 1769, C. P. Suede 255, AE. HENNINGS, a. a., S. 350. STIEGUNG, a. a., s. 98.

"

Correspondance secrete du comte de Broglie avec Louis XV [1756-17741. Publike

. . . par

D. OZANAM e t M. ANTOINE. II: 322 (S. 206). STIEGUNG, a. a., s. 105.

" Creutz' apostille particuliere till kallslipresidenten Claes Ekeblad g/2 1770,

F. 509, UUB.

30 STIEGUNG, a. a., s. 155 m. anf. litt.

"l Choiseul till legationssekr. i Stockholm Barthélemy 18/11 1770, C. P. Suede

suppl. XII, AE. STIEGUNG, a. a., s. 136.

82 STIEGUNG, a. a., s. 155 m. anf. litt.

406

Lennart Sjöstedt

tradaren gång på gång hade sökt driva. Le Secret å siii sida h011 också under d'Aiguillons tid fast vid uppfattningen, att den franska sverige- politiken bolrde följa en passiv linje.

In summa: le Secrets hållning i den svenska frågan under de Broglies tid var konsekverit. Den kom darigenom tidvis att st5 P klar motsattning till den franska statsledningens sverigepoliiik.

Lennare Sjöstedt

R E S U M E

Dans sa these de doctorat << La diplomatie secriite de Louis

XV

et la Suede de 1752 .& 1774 » Helle Stiegung a pu montrer que Ie Secret du Roi et Be gouvemement francais dficiel suivirent des lignes differentes au sujet de la pditique se rapportant ii la Suiide pen- dant la période qui préchda et suivit inimédiaternent la révolu- tion de 1772 en Suede. Le gouvernemerat, avec le ministre des Af- faires Etrangeres d'Aiguillon en tete, Pnisait sur la révolution et con- tribua activement

a

assurer son succes et ses résultats. Le Secret par contre préconisa pendant cette m6me période une politique franpise des affaires suédoises plus passive.

Gette différeiace de coizception sur la politique tenir dans La queslion suédoise existait déja cependant avant 1775, date å laquelle dlAiguillon devint ministre des Affaires Etrangeres. Elle est dé-

montrable au moins 6 partir du printemps de 1766, lorsque le duc de

Choiseul fut pour la secoilde fois nomm6 ministre des Affaires Etrangeres. En effet,

5

I'inverse de ce que I'on croyait autrefois, le

Secret n'accepta pas les tentatives répétées de Choiseui pour faire pencher la politique en faveur d'un coup d'état royal en Suiide. En 1766, au moins, le cabiilet secret essaya de les contrecarrer d'une facon active. La ligne que suivit le Secret dans la question suédoise fut donc pendant la deuxiiime période de Choiseul comme ministre des Affaires Etrangiires la meme que ce qu'elle avait été avant 1765 :

elle déconseillait de siengager å fond et recommandait un appui pru- dent au parti des Chapeaux