Odegasdar
och avradssankning
i
senmedeltidens Sverige
Studier i Vadstena Iilosters joadeb6skerSenmedeltiden, 1300- och 1400-talen, ar i nastai-i kela Europa en period praglad av ekoilomisla stagnation eller tillbakagång. Särskilt galler detta den utaln jamforelse viktigaste enaringsgrenen, jordbruket- aooo-, I 100- och 120s-talen kännetecknades av expansion: nya om-
rådein lades under odling, befolkning och bebyggelse befann sig i snabb tillväxt. Handel och samfardsel som en följd darav likaså.
Under qoo-talet andras bilden, Gårdar overges. Bebyggelsen krymper. Akrar blir betesmark. En stor de% av tidigare odlad mark lagges öde. Vildinarken återerövrar framför allt i Mellan- och Ost- europa tidigare odlade områden. Bakom har spårats e n avsevärd till- bakagång i befolkningens antal. Följden blev minskad produktion, minskad handel och samfardsel
-
kort sagt ekonomisk tillbakagång och depïession,Erfarenheter från senare tid visar, vad ekonomisk depression bety- der for stats- och kulturliv. Insikten harom ger perspektiv på vad den ekonomiska krisen under senare delen av medeltiden måste ha betytt. Och hiar G r det sig inte om e11 Itris överstånden efter några få år eller årtionden. Det galler en ekonomisk nedgång, soin fortgick i generationer
-
lågt raknat tre till fyra generationer eller minst e t t sekel. Det ar mot denna bakgrund vi har a t t se senare medeltidei~s stats- och kulturliv.Frågan om den ekonomiska krisen under se~~rnedeltiden, dess orsa- ker och förlopp, tillhör de stora och centrala frågorna i medeltidens historia. Den har också på senare tid blivit livligt uppmarksammad och föremål för ingående undersökningar. I tysk historisk forskning har uppmarksamheten i detta sammanhang framst kommit a t t kon- centreras till frågan om ödeläggelse och iidegårdar; ))die Ii\iiistungs- forschung)) har har vuxit till en sjalvstandig vetenskap.' I Englaild Se sammanfattande frainstalIningar i W. ABEL, Die Wcstungen des aus- gehenden Mit.telalters. Ein Beitrag zur Siedlungs- und Agrargeschichte Deutsch- lan'ds. Quellen und Foischungen zur Agrargeschichte I, Jena 1943, ny uppl. 1955~
Odeg~rdaic och a-viadssailkning i senmedehidens Sverige
9
-Ioch ocksi i Frankrike har undersökningar~~a däremot frainför allt rört problemeii kring den starka nedsättningen av avraden, som har var den mest iögonfallai~de följden av agraricriseil.'
Ocksa i nordisk historisk forsknii~g har kring den eko- nomiska krisen under senmedeltiden blivit föremil fUr allt storre uppnaiirksarnhet. Framltir alit har detta varit falaet 1 Norge, dar till- bakagången i politisk makt och iiifSytaïide s~itts i samband med a g a r - krisen under senmedeltiden. Både ödelaggelse och a.vradssai~kning har bar blivit föremil för ingående stu&um.Y Danmark har daremot frågan otn avradssZnknii~gcn fïärnst tilldragit sig uppmarksamheten."
S Sverige har
-
liksom i Danlaark-
pioble~irien i samba~ld med den ekonomiska krisen under seilmedeltiden inre blivit föremål föz. c11 samlad vetei?skapIig undersökning. iVEe1-j flera av delproblemen-
om befolkningsmii~skni~ige~~, Edehemnnanen och avradssanknii~gei-i-
har i Sverige i olika sa~mnanhang tagits upp till ingående blehaadliiig'52,
a.i undersökningar av Erik Löni~roth, Pau! Sjögren, Geinnar Olsson och Folke Dovring."
Det källmaterial, som står tili f6rfogailde for en
f
amställning av den ekonoiniska utveckli~~gen i Sverige under medeltiden ar Sriiinst uppgifter i diplom, jordcbticker och rakeilskaper, Den utan jainf6- reise sttirsta delen av detta material sta~nmar från kyrkligt hall. Upp-samt J. C~HREIXER, Pest og prisfall i senmiddelalderen. Et problem i i:orsk histo- sie, Oslo 1948, s. I r .
WI1. N A B H O L Z ~ Medieval Agrarian Society i11 Transition, She Cambridge Eco- nomic History of Europe from the decline of the Roman Empire I s. 508, 528; J, SCHREINER, Pest og prisfall, s, 2 2 , 27.
S. EASCKD, ikring mannedauden. i i liti sogestudie. Beretning om Norges Landbrukshniskoies virksoml-iet 1918-1919, Kristiania 1921; A. HOLMSEN, Eidsvoll bygds historie, I s, 241, Oslo 1941; j. SCHXEINER, Pest og prisfall i sermiddel- ald'ereiz; S. STEEN, Rec, av J. Sehreiner, Pest og prisfall i seilimiddelaldereri, NMT 34 (1946-451 s. 654
C. A. CHKISIENSEN, Nedgailgeil i landgildeil i det 14. aa.rl~uildrede, DHT X: i s. 446; jfr dock Axel E. Christensen, soin konstaterat, a t t e t t betydande antal ödegårdar funnits a ~ e n i Danmark, A. E. CHRISTENSEN, Danmarks befolk- ning i middelalderen, Nordisk Kult~ir 2: Befokningen under medeltiden, Oslo 1938. Odeg~rdsproblernet har i Dailinark ännu inte blivit föremal för i~Rgon mer ingaende undersökning.
ERIK LONNROTI-I, Statsmakt och statsfinails i det medeltida Sverige, GHA 46 Göteborg 1940; FACL SJOGREN, Släkten Trolles historia intill i r 1505, Uppsala 1944; GUNNAR OLSSON, Stat och kyrka i Sverige vid inedeltide:~~ slut, Göteborg 1947; FOLKE DOVRING, Attuilge11 och markIa~idet, Lund 1947.
9
9 Jörgen Weibullgifter i testamenten, köpebrev eller donationsbrev är emellertid ofta
i detta sammanhang av diskutabelt varde. De ger endast enstaka uppgifter från olika orter och olika tidpunkter. För a t t Kunna be- döma den ekonomiska utvecklingen
-
befolkningsutveckling, pro- duktion och avkastning - fordras art man kan följa en och samma godsmassas utveckling under en längre tidsperiod. I Sverige ar det endast i några få fall, som källmaterialet ger möjlighet härtill. Det största och i många avseenden basta materialet, där detta ar möjligt, erbjuder Vadstena kloster."Vadstena kloster ägde vid medeltidens slut det största på en hand samlade godsinnehavet i Sverige. Och för just detta godskomplex ar kalläget sällsynt gott. Atkomsthaiidlingar, jordeböcker och saken- skaper finns här bevarade i sådan utsträckning a t t godsinnehavets tillkomst, farvaltning och utveckling kontinuerligt och ofta i detalj kan följas. Materialet från Vadstena har också flitigt blivit utnytt- jat '
-
stundom dock utan tillräcklig analys eller kännedom om dess karaktär.I sin doktorsavhandling »Storföretaget Vadstena kloster)) har Ears- Arne Norborg tagit upp det kamerala källmateriaiet från Vadstena kloster till förnyad behaiidling.Wed utgingspunkt från en under- sökning av klostrets godspolitik ock eltonomiska Förvaltning har han därvid aven kommit in på problemen i samband med den ekono- miska utvecklingen i Sverige, d. v. s, frågan om hur den europeiska agrarkrise~i under senmedeltiden drabbade vårt land, dess orsaker och följder. En närmare granskning av premisser och sjutsatser i detta senaste debattinlagg synes vara befogat."
Grundvalen för Lars-Arne Norborgs hela framställning och alla ställningstaganden utgör det sifferinaterial, som finns bevarat i och kan utvinnas ur Vadstena klosters jordeböcker från åren 1450-1502. Slutsatserna om agrarkrisens förlopp och dess följder vilar nästan helt på detta siffermaterial. Granskningen kar a t t taga sin utgangs-
S Förutom Vadstena klosters gods gäller detta främst Uppsala och Liilköpiilgs
domkyrkors gods samt Sko klosters gods. Se DOVRING, a. a. S. 36, 46, 121. EONNROSH~ Statsmakt och statsfillans, s. rgQ, 201; G. OLSSON, a. a., S. 45 f., 80 ff., tab. 17, s. 427; DOVRING, a. a'. s. 55 ff., 122 ff.
Bibliotheca Historica Lundensis VII, Lund 1958.
Se härom även J. WEIBLLL, Rec. av Lars-Arile Norborg, Storföretaget Vad- stena kloster, HT 1959.
Odegårdar och avradssankning i senmedeltidens Sverige
9
3
punkt i en undersökning hur Norborg sammanstallt och redovisat siffrorna från detta källmaterial.I en tabell överst på sidan 218 i sin avhandling ger Lars-Arne Nor- borg en sammanställning av det antal gårdar eller ))fastigheter» Vad-
stena kloster år 1502 agde i olika landsltap, uppb6rdens varde och slutligen på grund härav en beräkning av vad de enskilda gårdarna eller fastigheterna i varje landskap i medeltal gav i avrad. Resultatet visar, a t t avkastningen per gårdsenhet varit mycket skiftailde i de olika landskapen.
Först en ren siffergranskniaig. Jag väljer därvid det landskap, som visar det utan jämförelse högsta medeltalet för avkastning per fastig- het, Uppland. Enligt PJorborgs tabell ägde Vadstena kloster 40 »fas- tigheter)) i Uppland, uppbördens varde var 220 mark örtug och av-
kastningen per fastighet 5,5 mark örtug.
Trots upprepad ge1:oingång av Vadstena klosters jordebok 1502 har jag inte hittat en enda landbo i detta landskap, som enligt Vad- stena klosters jordebok 1502 fös sin gård erlagt så mycket i avrad som det av Norborg beräknade medeltalet 5,s mark. Lars-Arne Nor- borgs siffror måste vara behäftade med något fel.
Det är inte svårt att finna felet. Siffran för ))antal fastigheter)), har hämtats ur avhandlingens tabell 2 (s. 292). Den avser enbart gårdar
och torp
-
däremot inte kvarnar, fisken, ödejordar och stadsfastig- heter.Siffran för »uppbördecs varde)) i tabellen sidan as8 bar däremot hämtats från a~rliaiadliilgens tabell 4 [s. 2971,
A11
klostrets uppbörd från Uppland från såväl gårdar och torp, kvarnar, odehemman ochstadsfastigheter ingår i d e m a siffra.
Vadstena kloster hade i Uppland enligt r5or års jordebok qa gAr- dar och r torp, vilka tillsammans gav 97 I/a pund korn och 43 mark 6
öre stockholmske.'" Enligt NorSorgs värdering av korn
-
s p u i l $ = ~ Skillnaden mellan Lars-Arne Norborgs och mina siffror beträffande antalet gårdar och torp beror förmodligen på a t t Norhorg förbisett två Iaildbogårdar i Skallnora by. I jordeboken 1502 uppges nämligen ej antalet gårdar dar utan endast avraden, Denna senare ar i Carl Silferstolpes utgåva av Vadstena klosters jordebok sammanförd under samma nummer som Skallnora kvarn. En jämförelse med uppgifterna i klostrets äldre jordeböcker c1447 och 2466) visar emellertid, a t t notisen avser 2 landbogårdar i Skallnora by. Summa för Uppiand 1502 blir om dessa inedraknas 42 gårdar och torp. Se Vadstena klosters jordebok r500.
..
utg. av CARL SILFERSTOLPE, HK 16, Stockholm 1897-98 (förkortas Vkjb), nr 72Gi jamfort med originalhandskriften, cod. B 11, RA.9
4
Jörgen Weibullmark örtug - ger detta en avrad av s41 mark 2 öre. Dartill kommer
sedan tull från Skallnora kvarn med 48 pund kom och 4
%
mark örtug, 5 öre i avradspengar för ett tiil kvarnen heirande markland jord, 6 ore »för iingens sku11)) på ett ödetorp samt ag mark f r i n ett stenhus i Stockholm. Räknas allt detta senare med, når man Nor- borgs uppbördssiffra, 220 mark Brtug.För a t t sammanfatta: Lars-Arne Norborgs siffror för Uppland i tabellen sidan 218 r ~ r a n d e ))antal fastigheter)) och »uppbördens varden avser inte samma sak, Den riktiga siffran för Uppland
-
sedan avkastningen fr511 kvarnar, ödejordar och stadsfastigheter rensats u t-
blir med Norborgs värderingsnormer 3,36 mark örtug i avrad per gårdsenhet.Granskningen av Lars-Arne Norborgs siffror kan emellertid inte avslutas härmed. Även i andra avseenden. ar de anförda siffrorna be- häftade med brister. En nanxare undersökning av siffrorna
f 5
det landskap, som i tabellen sidan 218 ger det lagsta medeltalet-
Oland-
kan iliustrera detta .körhållande,Vadstena kloster agde år 1502 på Oland 66 lan&ogårdar eller rättare 65 gårdar och e t t torp. Siffran ar liksom den för Uppland hämtad ur avhandlingens tabell z [sid. 2921. Men i fråga om Oland ar vi i det lyckliga läget, attklostret inte ägde raagra kvarnar, fisken, ödejordar eller stadsfastigheter. A13 klostrets inkomst från Oland kornririer sålunda f r i n avraden av de 66 gårdarna.
Siffran för avkastningen Srån Oland ? tabellen sidan 218 ar hämtad
h å n tabeilen 4 [sid. 296). Denna Z sin tur utraknad ur uppgifter om
avraden i tabell 3 [sid. 2933. Lars-Arne Norborg har i denna senare sammanast~llning endast tagit ined avradens huvudpersedlar, d. v. s. avrad erlagd i pengar, spannmål, smör och järn. Daremot ingår inte dagsverken, SSrslor, fisk och S. k. ,)smiskatt» bestående av lamm, 61, osta; bröd, ved m.
m."
Denna begransr,ing laan möjligen av rent praktiska skäl försvaras, Men den far inte glömrnas bort, när dessa siffror utnyttjas och Iägges till grund Gr viaare berakningar. Siff- rorna från Oiand kan illustrera riskerna darav.»På OIand)) skriver Lars-Arne Norborg sjalv på annat stalle i sin avhandling {sid. a n I], ))där klostret alltifrån sin f ~ r s t a tid ägde e t t
betydalade godskomplex, huvudsakligen koncertresat till 8ns sydliga delar, utgick avraden i alimanbet Eksom
a
ostra Smaland i pengar, utom i trakten kring Olands sodra udde, dar landbornas ranta dels bestod av fisk, dels av olika sorters 'småskatt')).11
Odegårdar och avradssankiling i seiimedeltidens Sverige
9
5
En genomgång av Vadstena Mosters jordebok 150% visar, a t t Inte mindre an 15 gårdar på Oland erlade avrad uteslutande i fisk och s. k. »småskatt)).
För a t t m atervarida ti13 tabellen sidan 2 1 8 . Uppbördei~s varde för
bjland
-
34 mark-
ar bmaknad enadast på grundval av avrad erlagd i pengar och smör. Avraden från de gårdar, som eilade denna i ute- slutande fisk och småskart, har därför over huvud taget ej kom~nit med i de av Norborg beraknade varde~aa. Siffrorna för »uppbördel~s varde» för Oland i Norborgs tabeller hänfijr sig di.rför endast .tilluppbörd från 50 gårdar och e t t torp." Siffrorna 66 »fastigl~eteui) och »uppbördens varde)) på 34 mark örtug avser sålu.nda inte heller har samma sak
-
de ar sinsemellan ej jamförbara,Man kan i detta fall förfara på två olika satt: antingen utesluta de 15 gårdarna, som gav sia avrad. i fisk, och endast räkna med de övriga g r , eller också taga ined fisken i berakningen. Da emellertid de 15 gårdar, som 1502 eilade sin avrad till Vadstena kfoster i fisk, utgjorde eii betydande del av klostrets godsinnehav på Oland, synes det mig riktigast a t t taga med dessa
-
framför allt för a t t darmed också göra värdena för i~ppbörden från Olaiid jämförbara med dem för andra delar av Bandet. Avraden fïån dessa 15 gårdar utgjorde, oräknat s.k.
»smiskatt», ng tuni~or »huvudskuren torsk)) och 1900 ))spetfi.dk». Samtida. värderingar finns på olika hall. Jag skall har hålla mig till de varden som återfinns i Vadstena k l s t e r s egna rakenska- per-
vilka dessutom u-tgbir de lagsita varderingar~a jag aerfunnit. Priset för r tunna >)huvudskuren torsk)) ar två mark svenske, för)>spetfisk>) 8 örtugar per roo.'"
Vadstena Itlosters inkomster av avraden fïån de 66 landborns; p i Oland blir med fisken beräknad enligt denna värdering inte mindre an 69 mark örtug, i sta!ie"cICör Norborgs 34 mark. Varje gdrdsenhet eller Fastighet på Oland gav sålunda i avrad i medeltal inte 0,52
utan z,o5 mark ortug.
UndersEkiiingen av siffrorna för Uppland och Oland ar endast exempel. Alla varden i tabellen sidan 218 lider av ;alnrna brister. Första kolv.rnnen »Antal fastigheter)) avser sålunda endast gårdar och torp -- inte kvarnar, fisken, ödejordar och stadsfastigheter.
l"nmiirkriiilgeii drabbar givetvis inte endast beräkningarna i Norborgs tabell s. 218 utan i lika hög grad tabell 4, s. 296, diis vardet för Oland ej ar jämförbart med de för övriga landskap.
l 3 Vadstena klosters jordebok 1480, HH 16 s. 286; Vkjb 1502 II^ 468. 3Sr
96
Jörgen WeibullAndra kolunanen »Uppbördens varde)) innefattar uppbörd från alla slag av ))fastigheter)), dock med undantag av den som utgick i form av fisk och »srnåskatt». Själva grundvärdena i Norborgs tabell sidan
218 hänför sig inte till samma fastighetsbestånd. Sammanställningen av dem blir meningslös; medelvarden uträknade pA grundval därav missvisande.
Själva den tanke som ligger bakom tabeilen på sidan 218 ar emellertid av stort intresse. O m det iiämligen visar sig, a t t gårdarna i vissa delar av landet, som t . ex. Uppland och Vastmanland, i medel- tal ger en mångdubbelt större avkastning ä11 de från Småland, måste
detta bero på a t t gårdsenheterna i de olika landskapen inte ar lika stora. kandbogårdarna i Småland och Västergötland synes sålunda normalt varit små, medan de i Mälarlandskapen var av helt annan storiek." A t t under dessa förhållailden endast räkna antalet ))gårdar)> och »fastigheter» kan Iatt leda tiil a-i~issvisande resultat och slutsatser. Lars-Arne Norborg är själv ilme
pi
tankegången, nar han i samband med frågan om donationsfrekvensen skriveu, a t t »det är synnerligen svårt a t t nå fram till en någorlunda saker uppskattning av de done- rade gårdarnas storlek och varden. Endast då bevarade gåvobrev ger upplysning härom eller då godseil kan återfinnas i jordeböckerna, ar det möjligt att i de enskilda fallen få en bild av donationernas omfatt- ning. »Vid varje slag av statistisk bearbetning tvingas man eineller- tid», skriver han, »att använda den grövre rakningen 1 godsenheter, 'fastigheter'. Då dessa varierat betydligt ifråga om storlek och varde, kan bestämda siutsatser &agas, eridast dar siffrornas utslag ar mycket klart och entydigt>> (sid. 35). Resonemanget galler undersökningen av donationer och donationsfrekvensen. B fråga om fördelningen av Vadstena klosters gods p i olika landskap, ödejordens utbredning och avradssänkningens betydelse ar laget ett annat. Det sifferrnaterial, som ligger till grund för uriders~kningen i dessa senare avseenden, ar i allt väsentligt harntat fr2in klostrets jordeböcker. Detta kallmaterisil ger- i motsats till donationsbreven - direkt uppiysning inte bar;: om antalet godsenheter utan också om deras avkastning. Trots detta har emellertid Lars-Arne Norborg aven P dessa partier av sin avhandling i allmanhet inskränkt sig till beräkningar av antalet ))fastigheter»." Alla hans kartor och flertalet slutsatser bygger på denna grund.
--p
l
' Slutsatsen bestyrkes aven av undershkningar på grutldval av annat kall- material an det från Vadstena kloster. Se NORBORG, s 218 och dar anförda kall- stallen.
l
Ödegårdar och avradssankning i senmedeltidens Sverige
9
7
En förutsättning for a t t kunna bygga resonemang och slutsatser på godsens avkastning ar en berakniilg av landbogårdariias storleki olika delar av landet. Be berakningar Lars-Arne Norborg i detta avseende gjort och de siffror han därvid givit (sid. 2181 har tyvarr visat sig vara behäftade med sådana brister, a t t det inte är möjligt a t t använda sig av dem. Det har därför varit nödvändigt a t t uppgöra en ny tabell på grundval av Vadstena klosters jordebok 1502." Tabellen ar uppstalld på samina sätt som Norborgs pA sidan 218. . p . p
intresse att jämföra värdet av de inkomster, som klostret fick från de olika land- skapen. Tyvärr har författaren inte f u l l f ~ l j t tankegången o c l ~ utnyttjat denna undersökning vid utarbetandet av kartor och för slutsatser på grundval därav. Genomgången av Vadstena klosters jordebok 1502 har givit möjlighet till en kontroll av det siffermaterial, som Lars-Arne Norborg redovisat i sin avhand- ling, tabellerna 2-4.
Först en anmarkiling av mera principiell natur. Norborg redovisar i avhand- lingens tabeller endast siffermaterialet i sammandrag, sammanfattat under enhet- liga rubriker och onivandlat i enhetliga sorter. I inånga fall råder dock tvekan om vad som ar att betrakta soin en självständig fastighet, en landbogård eller e t t torp, samt efter vilka normer den ena sorten bör farvandlas till den) andra. Skill- naden mellan inina på följande sida anfördla siffror och Norborgs sammanhänger i många fall med olika uppfattningar i dessa avseenden. Det hade därför varit av helt annat vetenskapligt varde, om Norborg i stället för eller vid sidan av tabell 3 givit en sammanställning av klostrets uppbörd enligt de viktigaste bevarade jordeböckerna, specificerad i olika sorters fastigheter, myiitslag och naturaper- sedlar, var sak och sort för sig - en översikt liknande den Paul Sjögren givit 6ver Arvid Trolles jordebok (SJOGREN, a. a. bil. I ) . Lars-Arne Norborgs tabeller och sifferrnaterial tjänar med den utforni~ling det fatt endast som belägg för de i hans egen ashandling framförda uppfattningarna. Historisk, kulturhistorisk och kulturgeografisk forskning, som \7ill utnyttja Vadstena klosters jordeböcker ur andra synpunkter an de Norborg aiilagt, kan inte använda hans siffermaterial utan måste som förut vanda sig till jordeböckerna sjalva och ånyo underkasta dem en mödosam bearbetning.
Det är givet, att vid en addition på grundval av medeltida jordeboksmaterial aTr avrad från flera 100-tal hemman, sammanlagt över 1000, inan inte alltid når samma resultat. Det ar ofta tveksamt vad som skall med i additionen, vilket myntslag som avses i jordeboken o. s. v. På några punkter måste jag emellertid stalla. mig frågande till Norborgs siffror. I tabell 3 (s. 293) angives avraden i smör i Östergötland, hela landskapet, till 21 pund. En ko~ltrolladdition i jorde-
boken ger vid handen, att den ratta siffran ar 36 pund (Vkjb 36, 41, 44, 48-51, 55, 56, 147). I samma tabell saknas den avrad i järn, som en av klostrets gårdar i Värmland erlade (Vkjb 6643. Då tabell 3 ligger till grund för värdeberik- ningarna i tabell 4 och för gruizdvardena i tabellen på s. 218. far felen även sina konsekvenser för siffrorna i dessa båda tabeller.
98
Jörgen WeibullSkillnaden ar den, a t t har endast raknats med klostrets Inkomster från de gårdar och torp, vilka redovisats i tabellens kolumn I. Alla
inkomster för kvarnar, stroanmar, fisken, ödejordar och stadsfastig- heter har således utskiljts. Bland inkomsterna har har liksom hos Norborg av praktiska skal endast upptagits den egentliga avraden och iilte »småskatt», förslor eller dagsverken. Fisk ar daremot med, nar den som på Oland ar att betrakta som huvudpersedel. Siffrorna blir oinraknade i penningvärde enligt de normer Norborg själv an- vant följande :
Antal gårdar Avradens varde Avrad per girds-
och torp i mark ortug" enhet i mark ortug
Ostergötland 30% 475 1 3 4 Småland 336 156 O,& Oiand 6 6 69 =,O5 Västergötland 102 9 J; 0,90 Värmland 9 9 I,OO Västrnanlaiid I I 3 4 3iO9 Närke 53 83 1157 Uppland
'
4
14
1 3,36 Södermanland 6 6 103 I 3 6 Totalt 993 a161 11x7Tabellen visar a t t d e enskiida landbogårdarna i olika delar av landet gav olika avkastning och således kan antas ha varit av mycket skiftande varde och storlek. På de centrala slättbygderna i Uppland gav Vadstena klosters gårdar i medeltal 7 till 8 gånger så mycket i
avkastning som gårdsenheterna i Småland.'"
Landbogardarnas olika storlek i skilda delar av landet får konse- kvenser för vissa av de resultat Lars-Arne Norboug redovisat i sin avhandling. Ett exempel.
På karta 5 [sid. 79) söker Norborg ge en bild av Vadstena klos- ters godsbestånd r502 och dess fördelning i olika delar av Sverige.
Värderingar enligt NORBORG, s. 298.
De i tabellen ovan erhållna siffrorna stämmer nara med de varden, som kan beräknas ur annat liknande källmaterial från samrna tid. Medeltalet för avraden per landbogård i Upplaild blir sålunda för Uppsala dornkyrkas 430 land- bor 3,14 mark örtug mot 3,36 för Vadstenagodsen i samma landskap. Se NOR- BORG, S. 218.
'Odegirdar och avradssankning i senmedeltidens Sverige
99
Kartan bygger p i ai~taiet gårdsenheter i Vadstena klosters jordebok1502. Det
ar
emellertid obegripligt varför vi i detta f a l l iiksorn betriffande donationerila måste - för a t t alivanda Norborgs egna ord-
»anvar~da den grövre rakningen i godsenheter)) i stallet I'ör uppgifter om godsens avlcastnirrg. Dessa senare uppgifter, som någor- lunda "or ha svarat mot godsir~iiehavets verkliga storlek och bety- delse, finns ju direkt a t t hämta ur sarnma kalla, som legat till grund för kartan - jordeboken 1502.Kartor ar e t t suggestivt ocTl1 kraftigt verkande uttrycksmedel. Bilden av kartan staniaar i minnet och bestämmer latt läsarens upp-
fattning. Det ar darfor av stor betydelse, a t t den bild kartan ger, så iiara som mojligt svarar ~azotverkligheten.
Vadstena klosters godsinnehav 1502 i Uppland och Västmanland ar på Lass-Arne Norborgs karta -; markerade med några f å och
förhållandevis små prickar. Klostrets gods i Srnålalid framtriider på
kartan som mångdubbelt större. H själva verket gav emellertid god- sen i Uppland och Vast~~air!aiid til!sammans större avkastning och har sålunda utgjort e t t mer betydande godckomplex an alla klostrets gårdar i Snnålaiici. Kartan ger e n missvisalide bild av Vadstenagod- sens storlek och betydelse i olika delar av Sverige.
Den kritik, som riktats mot kaita 5, drabbar i 11Agon ïnan aven karta 6, som redovisar ödegirdar i Vadstena klosters ägo. Men pro'b- lemet af har inera komp?icerat och skail diirför tagas upp i sambaid med en granskning av författarens franstalhing och slutsatser om
ödegårdarna i senmedeltidens Sverige.
Kapitlet ))Odegårdar» ar e t t av de centrala i avhandlingen. Lars- Arne Norborg har dar p i gi-tindval av materialet från 'Vadstesa kloster kommit in på och tagit st5ilning "cil e t h a v de mest omdebat- terade spörsmilen i mede!tlder,s historia. Författareii n k har på
nigra punkter res'ultat av intresse. E t t av dem synes mig vara kons- taterandet, att ))ymnigast förelcorxn~ande ar ödesrnålen i typiska skogstrakter och gransmarker)) samt a t t ))den utan jzinföreise s.ta.r- kaste koncentrationein av tiiiesmå! möter i de riord,östra. delarna av
det sydsveiiska högla~ndetx medan »de sedan gammalt odlade byarna
i de centrala slättbygderna förefailer däremot ha hallit sig mer in- takta)) [sid. 186, 1873. Ett annat, nar författaren som resultat av
sin undersökning av ödelaggelsen framhåller, att ))den slåea~de paral- lellismen med avradsutvecklingera ar en sak, som viil förtjänar att uppmiiritsamrnas)) [sid. 1841.
100 Jörgen Weibull
Vad däremot här skall tagas upp till diskussioi~ ar frågan om öde- läggelsens omfattning.
Också i detta fall måste först själva det siffermaterial, som ligger till grund för Lars-Arne Norborgs framställning, bli föremål för granskning,
Kapitlet om ödegårdarna inledes med konstaterandet, att ))av e t t drygt tusental landbogårdar i Vadstena klosters ägo anges i Jb I502 158 som Öde. I Jb 1449 är antalet annu större)) (sid. 172).
På sidan 181 i avhandlingen möter två olika sammanställningar av »de gårdar som i jordeböckerna anges som öde):. Adderar vi antalet blir det, nar det galler frågan om åtkomsten 278 gårdar, nar det galler tidpunkten för Ödeläggelsen 358. På sidan 187 ger Norborg en sammanställning av ))ödemålen på Vadstenagodsen)) efter deras namntyper. Antalet ödesmål ar dar 268. Adderar vi slutligen pric- karna på karta 6 (sid. 185) ))Odegårdar i Vadstena k!osters iigo)) ar summan därav 304. Inte på något ställe i avhandlingen laborerar författaren med samina antal ödegårdar på Vadstena klosters gods." Förhållandet visar, a t t man inte utan ingående undersökning kan använda Norborgs siffermaterial.
Jag skall koncentrera min granskning till karta 6 (sid. 185). Har har författaren med en prick markerat varje gård, ))som i en eller flera av jordeböckerna 1447-1502 uppförts som öde)). Men många gårdar, som i de äldre jordeböckerna redovisats som öde, har åter kommit under odling, medan andra nya ödem21 samtidigt uppstått (sid. 177, 178). Det framgåt redan av detta resonemang, a t t så många ödegårdar, som redovisats på karta 6, aldrig på en gång fun- nits på Vadstena klosters gods. Ett exempel. På kartan finns i Söder- manland markerat 40 ödegårdar. En addition i jordeböckerna visar,
a t t dessa fördelar sig på följande satt:
'"iffran vid disputationen rattad till 148 i överensstaminelse med tab. 2.
Orsaken till skillnade~z i antalet ödemål på Vadstenagodsen i Norborgs framstallning har inte helt kunnat klarläggas. Troligast synes vara, att de beror på dubbelräkning. Då identifikationen av hemmanen ofta kan vara mycket svår, kan lätt samma hemman komma att raknas mer an en gång.
Odegardar och avradssailkning i senmedeltidens Slrerige I 0 I Enligt Lars-Arne Norborgs sätt a t t rakna når jag också till summa 40 ödegårdar i Södermanland" - men öde vid olika tidpunkter och aldrig samtliga öde på en gång.
Lars-Arne Norborgs karta 6 ar en kompilation fraln kallor sträc- kande sig över e t t halvt sekel, Den ger en överdriven bilcl av 6de- gårdarilas antal. Den ger en bild av e t t tillståild, som enligt kallornas eget vittnesbörd aldrig existerat.
Men frågan om Lars-Arne Norborg överdrivit ödeläggelsen i Sve- rige under senmedeltiden sammanhänges inte bara med hans sätt att redovisa antalet ödegårdar. Odegårdarnas storlek spelar l~arvid en kanske ännu större roll.
I Vadstena klosters jordebok 1502, vars siffror redovisas i avhand- lingens tabell 2 (sid. 2921, finnes 148 ödejordar, varav 80 ligger i
Småland, 40 i Västergötland. Over 80 O/o av alla i jordeboken 1502 redovisade ödejordarna låg i dessa båda landskap. Vi har tidigare konstaterat, a t t gårdsenheterna i Småland och Vaskergötiancl i medel- tal var väsentligen mindre an de i ovriga landskap, framför allt då i
Malarlandskapeil. Avkastningen per landbogård på Vadstenagodsen var i medeltal enligt de ovan redovisade beräkningsrna i Småland endast o,46 mark örtug och i Västergötland o,90 mark örtug per gard. Redan detta ger en alltydan om a t t den stora majoriteten av ödegårdar var relativt små gårdsenheter.
En genomgång av jordeböckerna bestyrker resultatet. De upp- gifter, som vi dar kan återfinna om avrad fran gårdar, som senare blivit öde, visar, a t t det rör sig om mycket smA gårdar, vanligen torp. Det ar i själva verket mycket sällsynt a t t något större gård legat öde, Av de 80 ödegårdarna i Småland 1502 har uppgifterna om deras avrad då de legat under odliizg påträffats i 18 fall." Av- raden för dessa utgör omrakiaad i pengar efter Lars-Arne Norborgs varderingsnormer, i medeltal 0,34 mark örtug per gårdsenhet.
Fcr att sammanfatta: ödegårdarna var inte bara koncentrerade till de delar av landet, där landbogårdarna var de i medeltal minsta, utan de bestod dessutom av de miildre gårdarna i clessa område^^.
Enligt de siffror, som kunnat beräknas ur Vadstena klosters jorde- böcker, bör summan av avraden för alla de 80 ödesmålen i Småland
Till denna summa skulle kunna laggas j >iholmarii, som i 1447 års jordebok
namnas som öde (Vkjb 7561, samt ett )inessii, som ar 1450 namnes tillsammans med ödetorpen (Vkjb 773).
I Q 2 Jörgeil Weibull
1502 inte ha utgjort iner an cirka s7 mark örtug. Hela inkornstbort- fallet förorsakat av dessa 80 ödegårdar, vilka utgjorde mer an So O/G
av samtliga ödegårdar p; Vadstenagodsen år 1502, var inte större än inkomsten från 8 av klostrets landbogårdar 4 Uppland. Jamfört med den inkoinstrninsltning som under 1400-talet COrorsakats av avradssanki~ingen på Vadstena klosters gods - vilken enbart i Oster- götland före 1450 i de fai! som kan belaggas uppgick till 151 mark
och under perioden 1850-1502 till minst 44 mark Ortug - utgör inkomstbortfallet för ödegårdarna endast ringa del.'"
Granskningen av ödegårdarna i Vadstena klosters jordeb0cker synes mig visa, a t t agraskrise11 under senmedeltiden inte i Sverige inedfört en ödelaggelse jamforbar med den som kunnat påvisas i exempelvis Tyskland eller Norge. Genom att rakna antalet ))öde- jordar» utan hansyil till deras storlek, genom kompilation och tro- ligen aven dubbelrakningar har Lars-Arne Norborg i sin framställ- ning givit ödeläggelsen på vad stena god se^^ vida större proportioner an de11 i verkligheten haft. De slutsatser om ö$e!äggelsens orsaker och dess följder, som bygger på hans unders~ltniilgar av ödegårdarna, vilar på svag grurid.
»Odesrnålel?, avradsminckningen, bristen på arbetskraft och jord- prisets fall tyda på en avfolkning p i landhygden. Me11 samtidigt hsrmed, under hela seninedeltiden, flar en stor utOkning skett av den odlade bygden: torp- och målabebyggelsen i landets s a s a delar, Norrlands och Finlands fortgående kolonisation)), skriver Erik Lönn- roth i ))Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige)) [sid. 208). ))Möjligen har», fortsätter ban, »e11 omflyttning av lantbefolknii~gen ägt rum, som har inneburit flykt frail gamla brukningsdelar till nya.» Denna Lönnroths hypotes, att agrarkrisen under senmedeltiden har- dast drabbat de ngamla gårdarila)) d. v. s. slattbygderna i de centrala delarna av Sverige, har spelat stor roil i svensk historieskrivning. Lars-Arne Norborg vandes sig med skarpa mot denna uppfattning. Utgångspunkten for hans polemik utgör konstaterandet, a t t ödes- målen på Vadstenagodsen ))varit jiimforelsevis tunnsådda i de cen- trala slattbygderl~a. 9 malardalen och på vastgötaslätten)), fortsätter Norborg, ))uppträder de sporadiskt, och p; östg8taslatten måste de betraktas som fåtaliga i förhållande till den stora rniingd besuttna landbogårdar, som klostret dar agde. Yrniligast förekommande ar
Ödegårdar och avradssankiliilg i seiimedeltidens Sverige 103
ödesinåleil 1 typiska skogstrakter och gransmarker,)) kars-Arne Nor- borg kan som resultat av sin u r ~ d e r s ö k n i i l ~ fastslå, » a t t ödesrnilen 115s sin största koncentration inte på de val uppoalade slatterna utan
i utpräglade koloilisatioilsbygder som de båda Vedboharaderna)) (sid. 186). Norborg bygger einellertid sitt s t a l l ~ ~ i n g s t a g a ~ d e mot Lönnroth inte uteslutailde på undersökningen av ödesmåleil och deras fördelning; han tar i detta sammanhang aven hansyn till den samtida avradssankningen ocl1 betonar ))den markant vikande ten- densen hos avradssiffrorna jttst i gränsbygderna)), särskilt i Vaster- götland och Småland (sid. 198, 205).
Lars-Arne Norborg redovisar avradssailliningarna på Vadstena- godsen i två tabeller: den första over de 1 Vadstena klosters Sildsta jordebok förekominande notiserna om avradssankning före 1450 (sid. 219 not
21,
den andra avseende avradsforandringama på Vad- stenagodsen 1450-1502 (tab. 6, sid. 300). Redan en flyktig jam- förelse mellan dessa två tabeller visar, att avradssankningarna före 1450 var av vida större omfattning an de därefter. P det förra fallet redovisas en minskning av klostrets avradsinkornster på 213 mark örtug, i det senare endast 71 mark örtug. Vid bedömandet av dessa siffror måste emellertid-
som No&org själv framhåller -- hansyil också tagas till a t t »kallinaterialets sporadiska karaktär gör, a t t dessa [avïadssankilingarilai före 1450) sannolikt varit av betydligt större omfattning an vad som direkt kan belaggas)) (sid. 2211. Me- dan Norborgs tabell 6 om avradsförandringarna 1450-1502 byggerpå e t t stort antal belägg, sammanlagt omkring hälften av alla Vad- stena klosters landbogårdar," bygger tabellen rörande samma före- teelse fore 1450 (sid. 219 not 2) endast p5 trppgifter från e n mycket
liten del, omkring ao O/o, av samtliga gårdar." Lars-Arne (Norborgs slutsats, a t t ))avradssänkningarna förefaller ha varit större före 1447 an efter)) (sid. 225), kan skarpas. Avradssänkningarna p5 Vadstena-
"
LARS-ARNE NORBORGS tabell 6, s. 300, omfattar )>endast gårdar som med konstant jordetal finns upptagna i saval Jb 1447 som Jb 1502)). Vilka gårdar soin tagits med i jämförelsen redovisas dock inte. Någon större svårighet a t t ge e n dylik redovisning finns inte. Det hade räckt med de nummer, som Carl Silfver- stolpe i sin utgava av Vadstena klosters jordebok 1500 givit varje godsenhet. Både ERIK LOXNROTH (a. a. s. 201) och FOLKE DOVRING (a. a. s. 57, 123), som har liknande tabeller, redovisar s-ilka gårdar tabellernas siffror bygger på.Bevarade diplom visar, a t t avradssankiliilgar förekommit på långt fler går- dar före 1450 än de; för vilka detta finns anmärkt i klostrets äldsta jordebok.
=
o4 Sorgeil Weibullgodsen synes i långt högre grad än vad som framgår av Norborgs framställning vara a t t förlägga till tiden före 1450."
Undersökningen av avradssänkningarna på Vadstenagodsen har i Lars-Arne Norborgs arbete huvudsakligen kommit a t t inriktas på avradsförändringarna under perioden I 450-1 502. Beträffande avrads- sänkningarnas geografiska fördelnii~g lyder slutsatsen: »Avradssänk- ilingen har tydligen i främsta rummet gått fram över Götaland. Framför allt i Ostergijtland men också i Västergötland och större delen av Småland är tendensen klart nedåtgående)) [sid. 2 2 3 ) .
P
samband med polemiken mot Erik Lönnroth i fråga om agrarkrisen och dess följder talar Norborg däremot om »den markant vikande tendensen hos avradssiffrorna just i gränsbygderna)) [sid. 198) och a t t för Vadstena kloster »blev betydande inkornstreduceringar till
följd av avradssänkningar, särskilt i Västergötland och Småland, oundvikliga)) [sid. 205). Lars-Arne Norborgs egen undersökning av avradsförändringarna 1450-1502 och hans slutsatser på grundval därav ger endast delvis belägg för hans argumentering gentemot Lönnroth. Uppgifterna från den ojämförligt viktigare delen av av- radsförandringen på Vadstenagodsen - den som kan spåras före 1450
-
synes Lars-Arne Norborg i detta sammanhang Inte ha tagit hänsyn till."En sammanställning av de i Vadstena klosters äldsta jordebok bevarade notiserna om avradssankningar före 1450 visar, a t t avrads- sänkningarna framför allt drabbat Ostergötland." Därutöver har i e t t antal andra fall, där avraden uppgivits i åtkomsthandlingarna, en sänkning av avraden före 1450 kunnat konstateras. De flesta av dessa senare fall hänför sig också till Ostergötland.'9Ba$a dessa före- teelser skulle emellertid kunna förklaras av a t t uppgifterna om av- radssankningar före 1450 i jordebok och åtkomsthandlingar från denna tid endast finnes sporadiskt bevarade och a t t uppgifterna beträffande Ostergötland av någon anledning blivit överrepresente- rade." Även om detta i någon mån skulle vara fallet, kan detta för-
28
Se aven DOVRING, a. a. S. 124.
2 7 NORBORG, S.
223, jfr dens. tabellen s. 219 not 2 samt genomgången a v atkomsthandlingarna s. 220.
2 8
Se NORBORG, S. 219 not 2 .
29
NORBORG, S. 220.
30 Erik Lbnnroth hiivdar, a t t detta i fraga om notiserna 1 Vadstena klosters
jordebok 1447 "bör delvis kunna hänföras till a t t detta landskap var bast kant av Vadstena klosters ekonomiska styresman)) (LONNROTH, a. a. S. 1991. Lars-Arne
Odegårdaï och avradssänkning i senmedeltidens Sverige
'O5
hållande dock knappast ha påverkat relationen mellan avradssank- ningar på större eller mindre gårdsenheter jämfört med medeltalet for hela landskapet. Och just i detta senare avseende ger en närmare granskning av notiserna om avradssänkningarna före 1450 e t t mark- ligt resultat. Av den sammanstallning av dessa uppgifter, som Lars- Arne Noiborg anför, framgår a t t en sänkning av avraden i Oster- götland kan beläggas i 48 fall. Avradsminskningen belöper sig För dessa 48 fall till inte mindre an 151 mark örtug-
i medeltal alltså mer an tre mark per »fall». Då det emellertid inte med sakerhet kunnat konstateras vilka ))fall» som ingår i beräkningen, hur znånga landbogårdar dessa avser och om avgift från kvarnar o. d. tagits med i beräkningen, har en föriig~ad undersökning måst företagas på grund- val av Vadstena klosters jordebok 1447.~'Undersökningen av avradssänkningen före år 1450 på Vadstena klosters gods i Ostergötland har
här
begränsats till de fali, dar det klart framgår av jordeboken 1447, a t t-
oberoende av alla varde- ringar-
en verklig minskning av avraden föreligger. I 25 fall omfat- taiide tillsammans 50 landbogårdar har detta med säkerhet kunnat konstateras." Ursprungligen skulle dessa 50 landbogårdar givit en avrad på 284 tunnor korn, 7 pund s ~ n ö r och 51 mark penningar. Efter avradssänkningen avkastade de emellertid blott 167 tunnor korn, 6 pund smör och 57 mark penningar. Omräknat enligt de n o m e r Lars-Arne Norborg anvant ger detta en ursprunglig avkastning av dessa 50 landbogårdar p å 179 mark örtug mot en avrad enligt s447 års jordebok på endast I n4 mark örtug. Medeltalen per landbogårdblir en ursprunglig avrad på iiågot över 3 mark örtug, en avrads- sänkning p5 nära I 1/2 mark örtug och en avrad 1417 på något mer an 2 mark örtug per landbogård. De enligt dessa beräkningar erhållne!
medeltalen för avraden per lai~dbogård i Ostergötland ligger väsent- Norborg betvivlar detta och finner orsaken )rantingen vara, att: jordebrevcn från Östergötland i större utsträckning an motsvarande handlingar från andra land- skap innehåller uppgifter om avrad, eller också a t t avradssankningen under ifrågavarande period verkligen drabbat just Östergötland särskilt hårt)) (NOR- BORG, S. 220 not 6).
" Det tillvägagångssätt, som har måst tillgripas, ger e n illustration av hur olyckligt det för fortsatt forskning ar, a t t Norborg inte alltid i sin avhandling redovisat vilka godsenheter hail lagt till grund för tabelier och beräkningar.
32
Vkjb nr 19, 20, 72, 77, 79, 91, 93, 108, 113, 1 2 1 ~ 122, 128, 130, 132, 133, 147, 152, 156, 1 5 9 ~ 167, 169, 184, 206-208. Summorna i uträkningarna ovan avrundade till jämna antal tunnor, pund och inark.
I
06
Jörgen WeibullIigen högre än det medeltal på 1,54 mark örtug per gårdsenhet, som uträknats på grundval av 150% års jordebok.33 Redan det höga medel- talet för avrad och avradssankning antyder, att avradssänkningen före år 1450 framför allt drabbat de större gårdsenheterna, d. v. s.
de gamla gårdarna i de centrala slättbygderna.
En geografisk fördelning av uppgifterna om avradssankningar före 1450 bekräftar till fullo antagandet: Avradssankningen galler gårdar i de sedan gammalt odlade byarna i de centrala slättbygderna.
Siffran för Småland I Lars-Arne Norborgs samrnal~stalliling av uppgiften om avradssankningen före 1450 upptar visserligen 19 fall med en avradsminckning på tillsammans 24 mark örtug. Om jag gissat ratt i fråga om vilka belagg Norborg har byggt sin siffra p;, beror emellertid dessa siffror för Småla~id nastan helt på att inte mindre an ng gårdar i Aspelailds harad [Vkjb nr 400-406, 408-410) fått sin avrad förvandlad från råg till pengar i allmanhet efter en taxa av I l/2 mark penningar per tunna råg.
Allt beror har av värderingen. D& vi inte vet mer om tidpunkten för avradsförandringeii an a t t deiz skett före 1450, kan avradsför- ändringen på dessa 1 5 gårdar icke laggas till grund för slutsatser om en iledsattning av avraden. Omvandlingen från avgift 1 råg till
avgift i pengar kan lika gärna inneburit en i varde oförandrad avrad. Aterstår för Småland endast fyra säkra belagg för en sänkning av avraden före år 1450, vasav två utgjorde avrad från kvarnar.
Genomgången av Vadstena klosters aldsta jordebok har visat, a t t avradssankningen före 1450 främst drabbat de större landbogårdarna, gårdarna i de sedan gammalt odlade byarna i de centrala slättbyg- derna. Medan ödesmålen
-
som Norborg själv framhållit [sid. 186)-
ymnigast förekom i typiska skogstrakter och gränsmarker samt i all- mänhet bestod av små gårdar eller rättare torp, var avradssank- ningen en företeelse som nastan uteslutande rörde de centrala slatt- bygderna och de stora gårdsenheterna. Slutsatsen ligger snubblande nara. Odelaggelse och avradssänkning ar i grunden uttryck för en och sainma sak: jorcl~rukets kris under senmedeltiden. På skogsbyg- dens små gårdar och torp medförde en befolkningsminskning öde- gårdar, på slattbygdens stora gårdsenheter minskad produktion med ty åtföljande a v ~ a d s s a n k n i n g . ~ ~33 Se ovan s. 98.
3' Norborg ar sjäiv imle på denna tailkegang, då han talar om )iden kris som
både ödeläggelseit och avradssankningen är uttryck för!) (s. 182) och framhiller den slående parallellismen mellan Ödeläggelse och avradsutvecklingen (s. 184).
Odegårdar och avradssänkning i seiimedeitideris Sverige
'
O 7 Andreas Holmsen har i en detaljerad &rndersöknitzg av e t t Segran- sat område i Norge visax, a t t avradsnnii~sknit~gen kan vara e t t uttryck för en minst lika stark nedgång i jordbrukets produktion som upp- komsten av ödegårdar." Den markerade minskniirg av avraden, som på Vadsteilagodsen kunnat konstateras just på de stora gårdsenhe- terna i de centrala slattbygderna, kan tolkas som e t t tecken på a t t dessa crnråden drabbats micst lika hårt av agrarkrisen under sel?- medeltiden som skogsbygderna i S m å l a ~ ~ d . Beträffande ödegårdarna i Götalands skogsbygder måste vidare hänsyn tagas till två faktorer: dels bestod dessa, som ovan visats, av mycket sina gårdar, vaizligen utgårdar och torp, dels gav de i många fall, trots a t t de betecknades som nöde)i, dock en viss avkastning för ängens ei!er betets skull. D e t kan i i ~ t e utan skal antagas, att sltogsbygden med sitt närpngsliv i huvudsak inriktas på boskapsskötsel och sin6rproduktion haft lattare a t t bemästra agrarkrisen än slättbygden.Erik Löiinroths hypotes om en stor utökning av den odlade bygden i landets södra delar torde väl knappast kunna upprätth,ballas; dar-
e m o t g e r källmaterialet från Vadstena klaster - om hänsyn tages inte bara ta17 ödejordarna utan ccksa till avradssai~kni~ngen
-
stöd för uppfattningen om en relativ ökning av dessa senare laildsdeiars eko- nomiska betydelse i senmedeltidens Sverige. Resultatet ger e n anty- dan om den ekonomiska bakgrunden till den politiska roll storinän från skogstrakterna i Götalands gränsbygder-
såsom Trollar, Shot- tar och andra-
kom a t t spela i senmedeltidens nordiska historia.Jörgen Weibull
Men likväl laborerar Norborg med förutsattningei~ av en oförändrad produktion (s. ~ 6 3 3 , betraktar nedsättningen av avraden som det mest pitagliga uttrycket för a t t jordägarna i koi~kurrens om arbetskrafteil tvingades mer ä11 förut t a han- syn till den jordbru~kande 'befolkilingeils ö'nskeinål, drar slutsatsen a t t ))14oo-talets böader befaliii sig på ekonorriiskt uppåtgående)) och ser bondeupproren soin en följd därav (s. 204, 270). Konstruktiocerna vilar helt på förutsättnirigen av en oförändrad, eller i varje fall inte i takt med avradssäilltningeil minskad produk- tion. Men >)källorna är inten som Norborg själv framhåller (s. 203), nav den arten, a t t de lämnar oss säkra upplysiljngar om jordbr~ikets prod~iktivitet)). Slut- satserila om den ekonomiska uppgången för 1400-talets sveaska bönder ar e n lös k o n s t r u k t i o ~ ~ . D e t torde inte vara uteslutet a t t andra historiker kommer a.tt i avradssankningen se e t t vittnesbörd om böi~lernas förarmning och bondeupproren som en följd av denna.
"j A. Hoimsen, Eidsvoll bygds historie, B s. 245 ff. Se även Hasiin~d~ Ikring mailnedauden, s. 56.
