SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Skandinavism

el?

Iiberalism,

AIIE

HOLMBERG, Skan- _Den ₁₈_{juni 1845 avseglade etl-} dinavismen i Sverige vid hundrafemiio studenter från Uppsala.

P800

-

talets mitt. Gote- Målet var Röpeiihainn.

borg 1943. _{Under intryck Eran studentmötets}

erfarenheter skrev året därpå August Soblinan en artikel i folkkalendern Svea. Artikeln hade titeln: »Skaildiilavismen och den 'schleswig-holsteinska' fragan)).

Sohlinaaz inledde med en fraga: »Efvad a r egentligen Sliaii- dirravisilieii? Eger deil en grund, på hvilken den stödjer sig, eller a r deil endast ett I-iugskott utan allt herattigande? Ar dela fullt medveten om det inål, till vilken den stravar, eller har den i sjelfva verket intet inal? h y f t a r den intet annat ä n att eniellanåt väcka ett ögonblicks 'begeistring' samt giva anledning till vackra festtal och granna toaster? »

Skandinavismen, ~ k \ ~ e c k l a r Soblman därefter i sin program- f örklaring, » h a r i sailiiiilg verldsliistorislit kall och betydelse >.

Liksom på rnåiiga andra håll i Europa vill ocksa i Sliandiiaavien beslaktade staminar sluta sig samman. Meii man bör inte »med dein som taga saken allra ineralösast» tro, att sliandiilavisinen åsyftar blott en liulturell enbet. »Vad skandinavismen åsyftar ar

en nafione2l enhet: ett encia hiid, delat i trenne staininar, vilka

erlianila den skandinaviska ilorden för sitt stora, geanensaninla f aderneslaiid. » En siidan nalioiiell förening ar, anser SohBinan, iaödvandig, »om vi vilja skydda för fraa~zinaiide intrång, och från undergång bevara vår nationalitet)) l.

Skan~dinnvisineil, sådaia soin Sohlinan såg den, var således fullt inedveteii om det mal, vartill den stravade. Den ville skapa en izordisk rmatioizell enhet. För att ii5 sitt inål var sliaildinavismen beredd att företaga kraftiga ingrepp i de ~iordislia staterilas havd- vunna styrelseforiner och inre politislia liv. Från att ha varit en ide, uppl~ureiz endast av ganska fåtaliga intellelituella krafter, vaste deia till en storpolitisk fraga.

(2)

254 Hans Lennart Luiidh.

Hur skandinavismen fick allt större betydelse för den svenska politiken har gjorts till föremål för en brett upplagd iinder- sökning, vars resultat redovisas i eia i a r utkommen avhandling, Skandinavismen i Sverige vid 1800-talets iiiitk» av Åke Holmberg. IIolinberg tecknar till eii börjaii sliandinavisniens soclolo- giska bakgrund i Sverige - näringarna, saimihällsklasserna och pressen vid mitten av 1800-talet.

Sverige exporterade oinliriiig 8830 inte bara järn ocli trä utall ocliså spannmål i allt större utsträckning. Priserna på världs- marknaden var goda. Den ökade iniporfeii talar om välstands- ökning. Detsamma gör för övrigt - vilket Holmberg ej oinnäm- ner

-

de i måttlig takt stigande arbetslönerna. Jämsides ined nationalförinögenheten ökade ocltså befolkningsstocken. Den strukturala förändringen av Sveriges näringsliv har börjat. Men den fortgår ännu så Iångsamt, att vid 1800-talets mitt jordbruket alltjanit ar Sveriges förnämsta näringsgren l.

Efter en omsorgsfull analys av det svenska ståndssamhällets struktiir når Holmberg fram till en mycket väsentlig slutsats ':

egentligen har det varit ett mycket litet skilit av det svenska folket som vicl mitten av 1800-talet kunde inverka p& det sveiislia sam- Iiallet och dess utveckling. Det ar sannolikt att folkets flertal

Liksom praktiskt taget alla som behandlat 1840- ocli 1850-talels elro- nonliska historia citerar ocI<så Holinherg det »UndcrdAiliga betanlrande rö- rande Sveriges ekonomiska och finansiella utveckling ziiider åren 1834-1860», vilket 1863 utgavs av en sarslrilt tillsatt finanskoiilmitté. Denna Irommitté hade tillsatts för alt pröva riktigheten av de framställningar rörande Sveriges elronomiska valståildsutveckling, som finansministern, J. A. Gripenstedt, givit

-

hans berömda »blomstermåliiiiigar». Kommittéen Boin till det resultatet, att Gripenstedt haft ratt i sin bedömning av Sveriges elronomislra Iage. Sve- rige befann sig enligt dess undersökning i en period av ovanligt hastig väl- ståridsökning.

-

Man bör emellertid observera, att deilila kommitté var tillsatt av Gi-iperistedt själv och att den var sammansatt av lians egna slaktiiigar och nara viinner. Med hänsyn härtill hade det varit önslrvart att kommittéens resultat verifierats genom jämförelse med av betankandel helt oberoende sif- fermaterial.

flolinberg aiivailder sig b1. a. av C. H. Höjer, Borgarståiidet 1809- 1866 (Slrrifler, utgivna av Statsveteriskapliga föreriingen i Upsala), som sta- tistiskt bearbetat uppgifterna om yrliesfördelniilgen inom borgarståndet. Detta material bör dock begagnas med stor försiktighet. Yrliesbeteckningarna i riksdagsprotol<ollen ar nämligen både vaga och schematislia. De säger ofta ganska litet om vederbörande rilisdagsman. Frainförallt a r i~laterialet emellertid för lite1 för alt liunna bli föremal för en rativisailde statistisk bear- Retning.

(3)

aldrig bildade sig någon lbestaind uppfattning om den skaildina- viska frågan l. Man har just med deii motiveringen velat avfkda

slcandinavismen soin en i grunden efemär företeelse i nordisk politik. Detta ar felsyn. För att f å en fraga avgjord behtivde man nämligen i fyrståndsrepresentationens Sverige med dess begran- sade valinanskar inte sträva efter att dra in hela folket i debatten. Det rackte ined att engagera de skilit, dar avgörandet låg. Hari lyckades, framhåller Holmberg, de som arbetade för skandinavismens sak.

För propagandan bland de besuttna lilasserna spelade pres- seil an avgörande ro11

'.

Holmberg har sökt klargöra vad man vet om deil sveiiska pressens utbredning omkring år 6850. Av det stora och överskådliga tabellmaterial som han lagt fram, franngair p& ett slåeiide satt, hur Aftonbladet dominerade den svenska pressen och Iiur tidningen tainligeil obestritt bibehöll siii stallning' frai-n till Liden för representalionsreforme~~ - dar slutar förfat- tarens undersökning

'.

Det bedrevs dock även slrandiiiavislr propaganda, avpassad för de breda folltlagren, bl. a. genom folltlialendrarna Svea och Sliandia. Holmberg, Sliandiiiavismeii, sid. 107 ff. Frågan om hur djupt denna propaganda träligde, 15mnar Holmberg öppen.

'

Nolinberg understrylter, att samtliga tidningar vid 1800-talets iilite var dyra. Delta gällde även deil >.folkliga» tidningen Fiideriieslaiadet. Endast de besuttiia hade riPd att Piålla sig med tidningar. Han modifierar dock sitt l>åslåeiide genoin alt hänvisa till deil utbredda samprenuinerationeil. Han citerar en uppgift om att det förelrom upp till 25 läsare av samma tidnings- exemplar. I-Iolmberg, Slrandinavisnien, sid. 55.

-

D å Rudolf Wall 1864 grun- dade Dagens Nyheter och tidningen omedelbart fick en stos spridning, ligger en av förklaringarna härtill just i det låga preilurnersitioilspriset. Hasselberg, I3udoli Wall (Stoclrliolm 1945), sid. 163.

Förste opponenten, doceiit Attmail, frainliöll d5 Holinbergs avhaiid- ling ventilerades, alt del finns material, soin författarcil iiitc använt. Detta gäller bland annat teckningen av Lars Johan Hierta soin tidilingsman. En virdeiull undersökning om Bierta som företagare bar framlagts av Nils Fors- sell. Denna har visat att Aftonbladet inte bara var ett ideellt opiniorisorgan ulan att Hierta också slrölte tidningen som ett vinstgivande afPirslörelag. D a han 1852 sålde tidningen för 100,000 riksdaler, motsvarade detta tre års nettoförtjanst för aimonsintälrterna. (Nils Forssell. Hierta som företagare. Lil- jeliolineris Stearinfabrik 1839-1939, 1, sid. 156 ff.) Hur Hierla soin tidnings- företagare balanserade den affärsmässiga och den ideellt politiska sgiipunlrten

niot varandra, ar en öppen fråga.

Db Holrnberg sölter fixera storleken av 1850-talels tidningsupplagor, an- viiider han sig av prenninerantuppgifter, som han samlat från olika håll. ICiill- vardet av dessa lian ibland dislruleras. Det finns därtill ytterligare material,

(4)

286 Hans Lennart Lundh.

l[ sin Sveaartikel skrev §ohlinail 1847, att störst betydelse för den skandinaviska rörelsens utbredning hade studenterna, vilka småningom skulle komma att inta betydelsefulla positioner i sam- hället. Den politiska skandinavismen börjar också, följdriktigt nog, med en serie studentmöten.

Det första hölls i Uppsala år 1843. Det var syinptoiiiatiskt, att de fyra studenter från Helsingfors universitet, so111 deltog i detta, vid hemliomsten blev relegerade från universitetet. Student- mötets teildens riktade sig nämligen mot Ryssland. Radikalast yttrade sig studentrepresentanterna fråii Idund.

1844 inställdes ett planerat studentinöte i Iiöpenhainn. Bak- om den svenska regeringens initiativ lian man spåra ryska på- tryckningar. Tsar Nikolaus' motvilja mot studentskandinavismen delades fullkomligt av Sveriges sandehud i Ryssland, Nils Fredrik Palmstierna. Detta kunde Holmberg kanske ha framhållit tyd- ligare an han gjort. Palmstiernas inställning till skandinavismen belyses av att han, apropos 1843 års studentmöte, hade haft i tankarna att föreslå de aliademislia myndigheterna, att de soiii deltogo i »dylika skrävlande snackupptraden)) borde uteslutas från befordran inoni stat och kyrka l. Den vikt som Palinstierna i sina

depescher lägger vid det ryska missnöjet ined studentskaadinavis- men ar påfallande. Man maste fråga sig, om han inte gav en överdriven bild av det ryska kabinettets ovilja. EIarpal tyder

soin IIolmberg e j har begagiial.

-

Mellan åren 1823-1872 befordrades ))alla iillroininailde tidningar jämte bihang» portofritt, »så att alla dagblad kunde, oberoende av i förväg lagda liinder portofritt Icriilgsandas till lalidsorterna ulan all aniiaii förhöjning för läsare darstiides a n det postförvaltar~ie till- ko~nrnaiide arvode». I stallet belades »varje särslrilt exeinplar av iillaildslr tidning, periodisk skrift eller brosellyr» med en sarslrild beviljningsstampel, vilken utgick i förhållande till ytinileliållet. Från 1860 utgjorde stampelav- giften 0,2 öre, » d å papperets ena yta icke överskjuter 200 qvadrat-decimal tum^). Eftersoin det visade sig att systemet inte furigerade tillfredsställande varken ur postverkets eller ur tidningsutgivarnas synpunkt, föreslog I<ungl. Maj:t i proposition till 1872 års riksdag, att stainpelavgiften slruIle ersättas ined särsliild postbefordringsavgift. Av de statistislia uppgiftcr, soin propositioiieii stödde sig på, framgår bl. a., att ined utgåiigspunkt från år 1839 hade under de tre därpå följande tioårsperioderna antalet befordrade tidningar ölrats med respektive 282 %, 419 % och 1,283 %. (Kungl. Maj:ts propositiou nr 18 till f872 års riltsdag.) Siffrorna ger en aiivis~ii~ig om att med stor sarinolilchet Iran man i Geileralpoststyrelsens arkiv filina ett rilrt och iiniiii obearbetat material, bl. a. belysande den svenska tidningshistorien.

i C. F. Palmstierna. N. F. Palmstierna. Personhistorisk Tidsltrifl 19331,

(5)

Sliandiilavisin ocla liberalism. 287

åtininstoile, att de depescher från Petersburg, soin härri4r fran tiden efter PaPmstiernas rapell, ger en avgjort modestare frann- ställning av det ryslia kabinettets inställning till studentsliandi- navisinen.

Studentmötet 1843 hölls i liöpenhamn. Vid detta student- möte riklades, framhåller Holmberg, de svenska studenternas lapp- märksamhet på problemet Daiiinark-Slesvig-Tyskland. Skan- dinavismen efter 1845 fick därigenom en helt annan karabtar än deii haft under sina första år. Det var näinligen efter student- inötet 1845 som den danska frågan trädde i förgrunden. Samtidigt förlorade de sveiiska skandinaverna nästan helt iiitresset för den finska frågail. Till betydelsen härav sliall jag återkomina nedan. De svenska studenterna fick 1845 en blar inblick i deil växande spänningen inellan Daiimarli och Tyskland. Tre år senare, vårera 6848, utbröt deii väntade revolutioneii i Slesvig och Holstein. De tyska revolulioniireima ville bort från Daninark och iii i den germanska enheten. Den 23 april 1848 bröt de danslia trupperna sainmaii och tyska styrlior besatte Dannevirkestallning- al-ila. Vid underrättelsen oin nederlaget påyrkades skyndsam hjälp till Daaimarli av Sturzenbecker i Oresunds-Posten, av Key i Afton- bladet, av George Stephens i Dagligt Allelianda och av Sohlman i ett anförande till IJppsala studenter. Med en fråri Dagligt Alle- handa lånad formulering fragade sig de svenska studenterna:

»&ad skall nu kung Oscar den förste göra?»

Svaret på den frågan söker Holmberg ge genom alt gå till Oscar 1:s brev till ståthållaren i Norge, kövenskiold, till statsradet Geilbergs dagboksaiitecliningar samt till det diplomatiska mate- rialet

'.

Iionungen ville, anser Holmberg, med sitt ingripande i den dansk-kyska stride11 1848 inte skapa en nordisk enhetsstat. Hari öiisliade eridast upprätthålla status quo i Norden. Den svenska hjälpen avsåg att förhindra en tysk maktförökning vid Ostersjön. Holmberg lian ha träffat sätt i sina slutsatser. Det material han bygger dein på räcker emellertid inte för bevisföringen. Arthur dttrnan, som under oppositioneii utförlint mnskade frågan

_{. C}

om kulig Oscars politik 1848 och darvid lade fram hittills obe- aktat material, torde Aterkomma härtill.

För de yttre lioiituïerila av Iiung Oscars politik under det danska kriget 1848-49 följer Holmberg E. Eöfgrens framställ- ningar. Av dessa framgår, att ju 1aiigie kriget varade, dess iller avvaktande och försiktigt tillbakadragen blev deii hållning som

Förvarade i respektive Bernadotteslia Familjearkivet, i kunds Wiiiver- sitetsbiblioleli samt i Riksarlrivet.

-

För tidigare uppfattningar oin Oscar T:$ politik 1848 jfr Hjalinar Haralds, Sveriges utrikespolitik 1848. Uppsala 1912

(6)

288 Hans Lennart Lundh

kungen iiitog l. Holinbergs forskningar går emellertid vidare, och

han lyckas övertygande klarlägga motiven till kung Oscars håll- ning. I mitteil av juni 1848 hade kungen gjort mycket långt gående utfästelser till Daninark. Man infriade dem aldrig. Moliii- berg visar, att anledningen till att kung Osear ryggade sitt löfte inte, som inan förut gjort gällande, var att kungen tog hansyn till en krigsovillig opinion i Sverige. Hindret för kungen var i stallet Rysslaiid. Året l848 slutade över hela Europa med reaktionens seger. Delvis var denna vunnen iiled ryska trupper. Aven vid Ostersjön var Rysslands stallning stark. Mot Rysslands vilja kunde Sverige inte å r 1849 föra en aktiv dansk politik. Sverige hän- visades i stallet till att bildligt och bokstavligt segla i ryskt köl- vatten. Det fanns eliiellertid också ett annat skal för kung Oscars avvaktande hållning. Skandinavismen och liberalismen uppbars i Sverige från b6rjan av ungefär samma kretsar. Revolutionsåret 1848 avledde kung Oscar den politiska radikalismen genom att inrikta det politiska intresset på hjalp åt Danmark och splittrade därigenom opinionen. Icravct på radikala reformer, frainförallt på en genomgripande representationsreforin, försvagades. Reak- tioiisåret 1849 dareinot hade den radikala liberalismen förlorat i styrka aven i Sverige. I det laget behövde kung Oscar inte Iailgre skandinavismen.

I januari 1851 avväpnades den slesvig-holsteinska upprors- haren. Fred rådde åter i Norden. Sliandiiiavismen behövde inte Iangre lioncentrera sig på hjalp %t Daiiinark utan kunde söka sig nya arbetsuppgifter. Den skandinaviska diskussionen ltominer under en följd av år ait röra sig kring ekonoinislia problem. Holmberg talar oin en fredens skandinavism.

Redan 1843 hade den danske nationalekonomen Rothe före- slagit en handels- och tullförening inellan de nordiska länderna. Holinberg understryker, att Rothes avhandling visar det nara sainbandet mellan skandinaviska och liberalt-ekonomiska tanke- gångar. Man bör emellerticl, synes det mig, inte alltför starkt betona ett sadant samband. I stallet öppnar Wothes avhandling om »Daiimarks industrielle Forhold» ett annat perspektiv. Det framgår, att förebilden till hans ekonomiska förslag ar hämtad från Tyskland. Under 1840-talet viiste den tyska liberalismen sig stark. De ekonomiskt-liberala tankegåiigar som framfördes i Nor- den, ar starkt Influerade av tyskt lihesalf tankande. Detta ar

'

E. Löfgreii. Sverigc-Norge och clailslia fråga11 1818-49, Up~>sal:t 1921; Sverige-Norges ingripande i den dansk-tyska ltriseii 1818. Ilistorisl<

(7)

Skandiiiavisn~ och liberalisin. 289

avgörande för förstiielsen av deil svenska liberalisinens hållning till Tysliland. Den starka tyskp5verliningenz bland flertalet av de svenska liberaler, vars hurudsaliliga stravan gick ut på ett fram- jaiade av Sveriges valståiidsutveckling, a r i verliligheteii grund- skild från de ivriga skandinavernas negativa och starkt kritiska uppfattniiig av Tyskland. Skandinavisanen och dela elioiio~lilislia liberalismen utgör två skilda riktningar inom sveiisk 1800-tals- politik.

1850-talets ekonomiska skaildinavism fick inle i~amnviirda praktiska resriltat. Man kan u r Holmbergs avbandlirig utPiisa, hur föga skancliiiavernas ekonoinislia teorier väckte förståelse hos det praktiska affärslivets man. Uppenbart franigick detta genona de debatter oin suildstullens avskaffande, som Kolanberg refe- rerar. H-Baia skulle därjamte för att belysa sainma sak ha kunnat peka på den skarpa koiiflilrt mellan de svenska och danska tull- verken soin pågick innider flera år

'.

-

Den elionaomiska skan- diiiavisriaen hade, skriver Holmberg, på sitt prograna bre huvud- punkter. Mari önskade inyiat-, tull- och postuilioner. Det visade

sig, att tiden anaiiu icke var ilaogen iör någondera av dessa reformer. Holmberg kunde ha lagt till ytterligare en prograinpunkt. I l a n önsliade nämligen ocksa, likaledes utan resultat, gemensain aiordisk ahetsrnarlinad.

För sin skildring av ofliciell och privat svensk politilii under Krimkriget har Slol~nberg byggt p å Pali~astiernas ocli Sven Eriks- sons tindersöliningar

'.

Bysslands plötsliga fredsslut i januari P856 spolierade kulag Oscars oinsorgsfullt utarbetade planer på er1 alli- ans ined vastinakterna. Noi?eii?bertralitaten blev en torso. Opi- nionen måste bearbetas efter nya linjer. I detta lage, men först då, slog kungen in på en njr politik. Hans mål blev att stilla skaiadinavisineii i dyriastipolitiltens tjiinst.

Redan Sven Erilisson har framhållit oinliastiiingen i kungens Inställning gentemot skandinavisineii. Hans avhandlinig mynnar ut i sliildïingen av hur »lirrang Oscar började alisla eia ny toil i folksjiilen)), och han papeltar att »en ny propaganda orgaaiiserades enligt beprövade metoder)) 3 . Holmberg has i detatj kunnat klar-

I5gga sambandet mellan kulig Oscars dynashipolitili och skansli-

Jfr bl. a. Fåhraeus til1 I-Ieiiriii~g EPamilioi-i 1861.

-

Ur Helining K R - milloiis brefsamliiig, PI, sid. 29 ff. Sthlin 1914.

"veii Eriksson. Svenslr diplomati och Cidi~iiigspress under ICriinltrigeI. Stbliil 1939; Oscar 1:s sista propaganda för sveilslr-darisk uriion. Sveiislc Tid- skrift 1940; C. F. Palmstierna. Sverige, Rysland och England 1833-1855. Sthlm 1932.

(8)

290 Hans Lennart Lundh.

navismen. I-lan visar också, att den liberala opinionel1 i Sverige med stor skepsis såg en dyiiastisk skandinavism ta forin. Emel- lertid anser Holmberg, att opinionen i viss utsträckning oinstain- des, då kung Oscar förklarade sig villig att göra ganslia långt gåeiide inedgivanden i liberal riktning l. För att citera en av kung

Oscars medarbetare i det skandinaviskt-politiska spelet gick einellertid hela kungens arbete » i inarvatten förlorat)). Den närmaste anledningen härtill var det motstånd som de danska helstatsman- nen reste. De reagerade inot Sveriges inofficiella politik, miss- trodde sainbandet mellan liberala reformer och skandinavisk stor- politik, var övertygade or11 att Sverige skulle vilja dela den danska monarliien och höll fast vid London-protoliollen och hertig Chris- tian av Gliicksburg. De fick Fredrik VII på siil sida. I februari 1857 föreslog kung Oscar den danslie Iiungen en defeiisivallians, dock inte gallande för Rolsteiil. Fredrik VII avböjde.

Man har tidigare hållit före, att skaiidiniavislaiens liris inföll under åren 1863-64. Siil liuliileii nådde skaiidinavisinen, menar inail, i och ined Sliodsborgsmötets alliansförslag i juli 1863. Dess peripeti betecknas av den manderströmska reträtten inför det dansli- tyska kriget 1864

'.

I de sista, och de kanske allra mest vägande avsnitten av sin avhandling visar Holmberg, att sliandinavisiiiens kr-is sätter in redan åren 1859--60 och att allt, som därefter handr, blott blev eil naturlig konselivens av utveclilingen under dessa år. Den centrala frågan galler här ståthållarstriden 1859. U r norsk synpunlit laar denna fråga liyligeil belysts i ett posthunit arhete av Fredrik Stang 3 . På delvis andra vägar a n Stang n å r

Holmberg resultat, som på vaseiltliga punkter saiiimaiifaller ined dennes. De två undersökni~iga~na lioinpletterar varandra.

Det väsentliga i ståthållarfrågan ar, lilargör Holmberg, det satt på viiket den svenska riksdagen fattade sitt beslut och de konsekvenser soin beslutet ficli.

I den svenska regeringen representerade Gripeilstedt en även i riksdagskretsar utbredd uppfattning om Sveriges principat framför Norge. Om Hainiltons och de Geers ursprungliga uppfattning vet man däremot ingenting. Den svenska niinistären av å r 1859 hade ursprungligera hållits sainiiian av Hamilton, vars politislia grunduppfattning stod Carl XV:s nara. I det de Geer

Holinberg, Skandinavismen, sid. 269 ff.

Z Jfr Sam CIason, Skodborgsinötet och Ulriksdalskonfereiiseli. Historislr

Tidskrift 1914.

Fredrik Stang. Stattholdersak og unionsstrid 1856-1862. Oslo 1943. Jfr Bjarne Svare, Fredrik Staiig, Oslo 1939 och Andreas Njeli~l, Cliristiai~ Bireh-ReichenwaId og ministerkriseii i 1861, Oslo 1927.

(9)

Slrandinavism och liberalism.

291

- enligt Carl XV:s åsilit - irångicli sin urspruiigliga l-nålliliiig P

ståthallarfrågan och i stället anslöt sig till rilisdagsmajoriteten, kom han i strid ined Mainilton och med kungen. De Geers uppfattning segrade. Ar 1860 lämnade darl'ör Mamiltoil konseljen. De Geer blev dess ledande man. Då Carl XV bildade siil regering, hade haii förklarat, alt hail ville ha »ininistrar efter sitt sinne», och den »hamiltonsk-maaiderströmka» regeringen utlöste följd- riktigt nog en stark liberal oppositioii '. Nu var läget ett annat. »Den basta av iiiinislärer~ hade tagit form. Den fick siii prägel av de Geer och Gripeiisledt. Sitt stöd hade deii i riksdagen, och framförallt i dess på en gång liberala ocli nationellt antisliandi- naviska flygel.

I slutet av alr 11861 iitervälide Carl XV fran era utrikes resa. Han hacle därunder konlererat :ned Napoleon och ined Palmer- stolle. Vad saintalen rörde sig aln kar Nolinberg lyckats rekonstruera ined hjiilp av notiser i The Letlers of Queen Victoria2. Då kuiigeii lioin hena, gav han de Geer en antydan oin siila planer. Napoleoia sliuile, berättar de Geer, ha rått Carl XV att Påta ut- arbeta ett liberalt representatioi~sförslagr inen att inte lagga fraiii det förraii »i ilalgot för den skandinaviska frågan gyiinsaint ögon- blick, då dennas lösning liunde underlättas genom den allmänna entusiasin, som representatioiisförslaget borde frainkalla»

'~

Muiigen syns endast delvis han anförtrott sig &t de Geer. Hans planer var iner vitloiiifattande an vad de Geer gör gallande. Holinberg har i det bernadotteska familjearkivet aterfunnit till- räckligt mycket material för att liuiina rekonstruera Carl XV:s projelit. I<ungen sökte sainordna den nordiska frågan iiled natio- nalitets- och frihetsrörelserna i Europa. D å ögonblicket blev gynia- saiiit skulle Londonprotokollen annulleras, den danska tronföljds- ordriingeii andras och Dariinarks krona lillförsakras dynastien Bernadotte. Kungens agenter skulle söka kontakt med de far- tryckta nationaliteternas ledare ute i Europa, med Garibaldi, Kos- suth och Czartoryski. Kejsar Napoleon ansåg sig Carl ha vunnit för sina planer genoin samtalen i Paris. Samtidigt gällde det erilellertid att f å den officielle danske tronföljaren, prins Chris- tiail, att Frivilligt dra sig tillbaka. Slutligen inaste deil isolatioaiis- tiski inställda opinioner: i Sverige onistiinlnias. Detta sliulle ske just genoni det i ratt bigonbliek framlagda ïepresentationsför- slaget 4.

-p.-p

de Geer, Millile11 1, 226.

'

Holmberg, Skaildiilavismen, 372. de Geer, Minneii 1, 226.

(10)

292

Hails Leiiilart Lundh.

Carl XV lyckades inte genomföra sina planer. De Geer kor- sade dein. Enligt Miniiena hade denne, så snart Carl anförtrott honom sina planer, förklarat, att hall ansåg representationsfrågan böra behandlas soin en sak för sig, oberoende av den skaiidina- viska. Han handlade i överensstäminelse härmed. I januari 1862 mottog han en deputation i r å n den s. k. reforinkoiniiiittéen. Denna överlainnade eil till konuiigen ställd adress med anhallara om ny represei~tatioiisreform. Sitli svar till deputatioilen gav de Geer en högofficiell forin geiiom att publicera det i Posttidningen. Han förklarade där-i, att haii icke skulle liunna stå till svars för sig själv oin han såsom justitiestatsininister försummade något lagligt och hederligt inedel till representationsreformens genoin- förande. Han hoppades att »vi med allt större och större steg)) nalliades den tidpliinlit, då inan ined hopp oin fraingång liuiide försöka lösa frågan l.

Konungen var förekommen. Representationsfrågan kom aldrig att sammailkopplas ined den skandinaviska unionstanken. 1863 utbröt det polslia upproret. Preusseri och Ryssland engage- rades bagge i detta. Det »gynnsamma ögonblicket» skulle ha varit inne att väcka deii skandinavislia uiiio~istankeii. Carl XV kunde inte begagna det. Opinionen i Sverige var inte stämd för en dynastisk union. Samma soinmar tog Carl XV visserligen genom Skodsborgsinötet ett steg på väg mot unionen. Meii både Gripeiistedt, Manderström och de Geer vägrade vid Flriks- dalskonferensen att stödja Skodsborgsrnötets plan oin en dansk- sveilsli militarallians. Bakoin sig hade de då en starli svensk opinion. Opiniorieii hade genom representationsförslaget stämts för regeringen, icke för konungen

'.

Vid flera tillfallen snuddar Holinberg i sin uiidersölining vid en central fraga, som man skulle velat, att han behandlat utför- ligare. Den galler förhållandet mellan liberalismen och skandinavismen i Sverige.

Både skandiilavisineii och liberalismen kan föras tillbaka till 1848 års idéer. Är 1849 stod det emellertid i Sverige klart, att kung Oscar utnyttjat de skandinaviska idéerna för att avleda uppmarlisamheteia frSn liberala reformkrav. Holinberg fram- haller, att förutsättningen hariiled var giver1 för en motsättning mellan skandinavism och liberalism 3. Haii visar ocksa, h u r denna motsättiiing tydligt fraintrader under Krimkriget lilisoin

de Geer, Minnen, 1, sid. 227.

? Holniberg, Slrandinavisinen, sid. 358 ff.

(11)

Skandiilavism och liberalism. 293 han klargör de försök som från det konservativa »jiinker- partiets» sida gjordes att på skaildidavisk basis och iiled dynas- tiska mal etablera ett sainarbete. Slutligena franiigår det av Holm- bergs avhandliiig, att vissa liberaler var villiga till samarbete, me- dan ilarmaildeila daremot av andra bryslit avvisades.

Det finas saledes eil inolsatliiiiig bland liberalea-na. Holm- berg har visserligen uppmarksaininat deil och redogjort för den. Han har emellertid inte fullt dragit dess lionsekvenser. Fraii de flesta av Sveriges ledande liberaler kan inan åtmiilstoiie vid

nä-

got tillfälle och ätmiiistorie i vissa sainiaiarihang anföra starkt skandinaviska uttalanden. Holmberg gör det i stor utsträckning rneai utan distinktioner ~nellaii uttalandenas valör. Mail far där- för aldrig fullt 1ilaa.t för sig, vean soin i grundeii var en ivrig skandiiiav och vem av 1850-talets ledande svenska politiker, som i grunden stod frainmande för skandiiiavisnnen.

Vid 1800-talets mitt kan inan i Sverige urskilja en lydlag liberal och samtidigt antiskandinavisk opiiiion. Den har Ililart fattade inål och den ä r starkare a11 vad IIol~iiberg anser. Den opinionen segrade i ståthållarstriden ocli drev igeiioin reyreseiita- tionsreformeai. Detta förlilarar, att skandiiiavisineii aldrig nådde sitt mål.

Den svenska opiiiioneii leddes från redalitioiisstolarim. Holm- berg bar fastslagit, att den liberala pressen vid 1800-talets mitt hade större inilytaiide alm den konservativa. E n riktning inioiii liberal opinion företräddes under 1850-talet av bl. a. tre ledaiide tidningsman, August Sohlinan, F. T. Borg och O. P. Sturzenbeclier. De liampade saintidigt för liberala och för skandinaviska idéer. >/Hålet för deras skaiidinavism var att göra Nordeil till eia natis- nell enhet. Detta var enligt clesas uppf att~liilg nöclvandig t, om vi vilja fråii uiidergång bevara var natioizalitet». En nationell förening var, ansag de, teoretiskt tankbar inellan två rnoiiarkler, bagge utan arvprins; mellan Sverige-Norge och Danmark (helst iataii hertigdömena). I en sådan förening hade däremot Fililand ingen plats. - Visserligeii öaiskade de helst >.en nationell kon- federatioii», inte eii dynastisk union. Einellertid var de heredda till en långt gåei~de koilaproiniss med kuiigainaliten för alt uppnå sina skandinaviska aii&l. Deras inal blev, det fraingår av deras ord och handlingar, deii saliliiordiska unionen qtzrrnd nz6nze. 1856 ansåg kulig Oscar, d& h a n inte Ilaiigre kunde fullfö?ja Krimkrigs- politiken, att »en politisk förening ä r Nordens eilda räddning». Eii förutsättning för samarbete mellan kungainakteni och f ~ r c - tradarila för skandinavislneai vas därmed given. Saintidigt för- klarade sig kung Oscar redo att geiioiiiföra vissa, relativt Iangt &ende reformer - »något a r dock en krona värd» Bommenate-

(12)

204

~ a i l s Lennart ~ u i a d h .

rade Sturzeiibeclier

'.

k r 1859, efter ståthållarstrideil, återlioln Carl XV med ett liknande anbud. Ploug i Danmarlr, Borg, Stiir- zenbecker och

-

iiågot mera tveksamt - Sohlmaii accepterade 1859 samarbetet med kungen på samma sätt som de gjort det 6854. Samtidigt lian iilaii eriiellertid - och det har Holinberg inte o'ort - fëlja en annan utvecklingslinje inom svensk liberal opi- o n . Man möter vid mitten av 1800-talet en rad liberaler, som aldrig till förmån fös sliandinavisinen kapitulerade inför kunga- makten.

E n av dem var S. A. Hedlund i Göteborgs Handels- och Sjö- fartstidning. 1856 utvecklade Sturzenhecker i ett brev till Hed- lund ett unionsförslag, som han fått från Carl (XV). I sitt brev trycker han - med hänsyn till mottagareii

-

mycket starkt på

de liberala reformer soni kung Oscar ställt i utsikt som kompen- sation till unionen. Hedlunds svar a r mycket karakteristiskt. Om Fredrik VIP vill adoptera Iiung Oscar och utesluta Christian av Gliicksburg från tronföljden, sa a r det hans ensak. Ofantligt mycket beror emellertid på sättet for den skandinaviska unionen. »ICom dock ihåg, att vi äro svenskal.!» Om Sverige skulle uppgå i Skandinavien - det vas »icke något litet offer» för Hedlunds svenska liansla - gallde det att se till att vi i uilioileii Pick inta »deii plats som oss tillllioinmer». Bl. a. får de tre länderna inte h a gemensamt finaiisvasen. »Vi kunna ej påtaga oss någon clel i de andras statsskuld.» Regeringen bör ha sitt sate i Sverige. Föreningen lian bli av utomordentlig vikt - för Sve- riges inre utveckling i liberal anda 2.

De »svenska» syilpunkter soin Hedlund i detta brev utvecklade, kan man återfinna också i andra sainmanhang. Det ar alldeles sainnia tankar som aterliominer under ståthållarstriden och som då bland annat i artikel efter artikel av olika författare framfördes i Handelstidningens spalter. - Man bör lagga inarke till Hedlunds uppfattning att en eventuell union kunde ha sin huvudsakliga bekydelse för Sveriges inre utveckling. Det a r samma åskådning som Manderström framhöll 1857 och sorn Ramlösa- rnötet gav uttryck för 1838. I konsekvens härmed möter den elio- nomiska skandinavismens program den största förståelse i Han- delstidniiigeil. Denna upptog ilarnligen programpunkter soni kunde vara tiII direlst fördel för Sverige utan att landet behövde riskera niigoiiling genom ett alltför intimt nordiskt samröre.

Ragnar Sturzen-Becker. O. P. Sturzeii-Beclrer, 1, sid. 218 f. Sthlm 1911. Citerad av Holmberg, Skanditiavismen, sid. 253.

Ragnar Sturzeil-Becker. O. P. Sturzen-Eeclrer, 1 sid. 222 ff. Citerat

(13)

Slcandiiiavisn~ och liberalism.

299

Den eiia punkten, dar skandinaverna i motsats till de eko- norniska liberalerna koinpromissade ined kungarnaliteii, gällde Sveriges statsskick och stallning i Norden. Den andra gällde Sve- riges utrikespolitik. Belysande för Handelstidningens inot Aftoii- bladets avvikande utrikespolitiska uppfattning ar den artikel, som Hedlund skrev vid underrättelsen om det ryska fredsslutet 1836. Redan Sven Eriksson har visat, att då det gällde den finska frågan och Sveriges försvar mot Ryssland, var Hedlund villig att sam- arbeta ined Builgai~inkten

'.

Ett eko av 1855 års krigshets mot Ryssland finner man ännu i Haildelstidningens lioinmenitar tP11 fredsslutet i januari 1856. Aterviniaandet av cle åländska öarila vore av e11 sadan vikt för Sverige, att redan utsikten därtill hade varit et1 tillräckligt motiv för vårt deltagande B kriget, skrev Hed- lund. Eiisaint lian emellertid Sverige inte föra någon krigspolitili. Fredsslutrt mellaii Ryssland och västmakterna nödgar till en om- orientering av vår politik. En annan möjlighet star oss emellertid åter. Vi har anledning att hoppas, att några fredsår skall skänka oss »en betydlig valinåga och inre kraft)). Förutsättningen härför ar, att vi »ined allvar beträda reformernas bana». Aven utan till- ökraiiag i yttre inakt bör vi i så fall ganska snart kuniia stalla en tämlige11 stark molståi~dskraft mot Ryssland

'.

Ledinotivet för Hecllund ar således Sveriges inre utveckling. Hans liberalism ar av ett aniiat slag a11 Sohlmans, Borgs och Sturzenheckers. I-Barl representerar i motsats mot dem den typiska inanchesterliberalismen inen naed en speciell sveiisknntionelil till- sals. Då det galler utriliespolitiiieil låter han sin hallning bestäm- mas av Sveriges förhållande till Ryssland. Begreppeb skandinavism betyder för honoin inte miilst fortsatt kontalit med Finland. Det 51- oclisa typiskt att så snart det, efter freden i Paris 1856, Ilbirjade verlia soin om det ryska övervaldet i Ostersjöil inte Iangre var så l-totande för Sverige, förordar Redlurid en strikt svensk neutralitetspolitik aven gentemoi Ryssland. Hai-t började sainlidigt disliutera en utvidgning av de svenska bai-tdelsf~rbiiidelseriia med Ryssland 3 . Daren~ot förordade Hedlund, också här i motsats till

Sohlman oeli Sturzenbeclier, aldrig någon svensk front znot Tysk- land till Daiamarlis och Sliandinaviens skydd. Förklaringen har- till ligger i sin tur i de förhoppningar haii ställde på den fredliga utvecklii-tg, soni haii vantade att deil tyska liberalismen och enhets-

'

Eriksson, Svensk diplomati ocli tidningspress, sid. 159, 173, 332 samt Ilolmberg, Skandinavismen sid. 247 ff., 283 ff. och passim.

Handelstidningen den 23 januari 1856.

(14)

296 Hails Lennart Lundh.

rörelsen skulle föra med sig Hotet från det enade Preusseri un- derskattade Kedlui-id daremot i lika hög grad som Manderström gjorde det.

Som en lionselivens av sin uppfattniilg var I-Iedlund anti- skandinav. Sedan skandinavismen börjat lagga tonvikten på de dansk-tyska problemen, skjutit de11 finsk-ryska frågan i bakgrull- den samt blivit ett medel i dynastipolitikens tjänst, fruktade Hed- lund, att rörelsen skulle iörryclia den lugna valståndsutvecklingen i Sverige, Basta landet in i politiska aveiityr samt dra uppmark- samheteii från den inre reformutvecklingen. Iledlund har för- hoppningar om den kulturella och ekonoiniska skandinavismen, han talar ibland o111 en framtidsskandinavism, byggd på deii ge- inensamina liberala oppositionens grund, meii han bekämpar den politislia sliaaidinavisinel~, såda11 den utformades vid mitten av 1800-talet. Siil linje håller han under 1850- och 1860-talen koil- sekvent fast vid.

Detta ar Hedlunds uppfattning. Frågan ar eliiellertid, hur starli deii opinion var, vars lalaii han förde. Redan av Holmbergs avhandling framgår, att under 1850-talet framfördes ungefar samma åsikter som de Hedlund hyste av EloP Lindman i Dagligt Allehanda, av Ridderstad i ë)sfgöta-Correspondente~, av Bergstedt i Aftonbladet och av den svenska liberalisinens nestor, Lars Johan Hierta

'.

Redan 1848 skrev Mierta i polemik ined skandinavismen, att »civilisationens liraf.

. .

den rena frihetens seger.

.

deri ligger hufvudsaken)) 3. 1830 varnade han för att skandinavismen ?kulle bomina att gå i reaktionens ledband. IEan bibeliöll under 1850- talet sin uppfattning oförandrad. Till dem som klart tog avstånd fran skandinavismen samtidigt som de arbetade för svensk val- ståndsutveckliilg och liberala reformer hör vidare (bland dem Ilolmberg inte nämner) Rudolf Wall, som först var redaktör för Friskytten och efter 1864 för Dagens Nyheter

'.

Styrlian av denna pil en gang nationella och liberala svenska opinion framträdde uppealbart vid ståthållarkonflikten 1839. Da visade det sig ocksa, a-tt på samma nationellla linje som de ovan namnda stad Gripenstedt och ställde sig de Geer.

Då det galler att belysa den svenska liberalisniens installiling till den skandinaviska frågan har Holmberg lagt fram ett rikt material. I hela sin bevisföring unnderskattar han emellertid ge- nomgående deil antisliaiidiriaviska rörelsens styrka och målmed-

Härtill hoppas jag få tillfälle att i annat saminanhang återkomma. "olinberg, Skandinavismen, sid. 246.

Hol~llberg, Skaildinavismen, sid. 164.

(15)

Skaildiriavism och liheralisiil.

297

veteiiliel. Hans vardeiulla iraiiastalliliiig av stathållarstridela ocli dess Inorisekvenser a r dariör i viss lilan ofullstanidig.

Det aiiiiie, soiii Älie I-Iolinberg valt att behandla, a r av ceii- tral betydelse lör Iörstaelseai av 1850-talets sveiislia politik. Ilaii har belyst det y a eld ultöiiamaiide och sorgfiiliigt satt. Avharid- lii~geii bygger på ett mycket stort material, fraiiist liaintat fraii cilsliilda brevsamlingar ocli f r h den samtida pressen. Holmberg liar inålaga ga~iger haft att avviiga och hedöiiia resultat, soin tidigare forskare i 1800-talels historia iiatt frann till och han har darvid oftast dragil fram i ~ y l t niaberial, soin för honom möjliggjort en övertygande avvagi~ing inellan de iappfattniiigar, som tidigare lraiillagls. Helst för emellertid Holmberg sina l'orsliningar 6ver på föriit helt obehaiidladc omraden. Han lyckas darvid p5 ett 1)iiadtinde \att lilarliigga ett svåröversk&dat och invecklat ske- ende. Haii gör det i en klar form och på ett sallsynt lättläst och pregnant spri%.

1830-talets srenska Iiistoria Iiar tidigare huvudsakligen tett ~ i g som en fragmeiitarisk serie av segslitria riksclagsdebatter, obe- Ii5rsk:id presspoleinik ocli Iialva ansatser. Två götehorgsforskare. i'iirst Sveri Eriksson och ni1 Ake Holiiil-xrg. h a givit en helt riv I~ild av det politiska spelet mellan kuiigainakk ocli liberal opposi- tion vid 1800-lalels mitt. F r a g i i ~ e n t e i ~ har fogats ihop till en en- hetsbild, ocli tydligt frarngar, hur de motstridiga idéerna fran 1848. »revolutioileiis var och leaktiorieris höst). i 1850-talets Sverige iiiAIinedretei liiiiiipar t r i i l makten.