SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

O v e Moberg.

edition av den norsk-islandsica skaldediktningeli, kraves

rarsamllet.

on

kontrollerande jamförelse lned den 'Oin senare år riktats mot editionen, fralnförallt i "Notationes

av Ernst A. Kock, ar nödvandig'

Ove Moberg.

Skånes

stenmastare

före

1208.

~ \ I O N I C A RYDBECK, Sk&- _{Materialet till Monica Rydbecks}

nes s t e n ~ ~ s t a r e f ' ~ r e 1 2 0 0 . avhandling: Skånes stenmästare före

Mit Zusammenfassung i n 1200, har tidigare behandlats av många

deutscher Sprache. Lund _{forskare men, sedan Brunius 1850 utgav}

Skånes konsthistoria för medeltiden, icke givits en så fyllig sammanställning. Prö~.ar inan arbetet närmare, visar det sig emellertid, att det saknar den mognad, soin kravs för att bearbetningen av ett så rikt och mångskiftande material skall bliva vetenskapligt fruktbärande. Bristerna yttra sig inte minst, nar förf. konimer i koiitalit ined arkeologislia metoder ocl1 problerii. Alltför ofta spårar nian en avsiktlig tendens vid framlaggandet av föregående forskning; kri- tislit objektiv installiling till problemen l-iar därigenom förhindrats. Förf. agnar ett särskilt kapitel åt Skånes alsta kyrkor. Det refereras har (s. 73) såsom » e j osannolik)) en äldre, redan oskad- liggjord teori om en av biskop Henrik

(t

c . 1066) vid torget i Lund uppbyggd kyrka: för vilken inga som helst vare sig arkeologiska eller doliumentariska stöd kunna anföras. Teorins upphovsman %r professor Otto Rydbeck l, men förf. bortglöminer citering både

av denne och av det arbete, dar teorin vederlagts

"

.»Däremot a r det med sakerl-iet kant », fortsätter förf., »at t Egino, Blekinges, Bornholins och Mellansveriges nitiske apostel, var knuten till den Heligliorskyrlia i Dalby, soiii delvis ännu står kvar». Egino var biskop i Dalby 1060-c. 1066 och enligt det lundensiska i~elirolo- giets uppgift var det Sven Estridsen (1047-1074), vilken såsom den förste byggde kyrka darstades. Gängse antaganden, att Egino medverkat, görs av förf. till ett »med sakerl-iet kant» faktum.

Förf. omnämner (s. 75) Theodor \Vål-ilins undersökningar i Dalby 1909 men ej att Lauritz \I:eibull redan då med ratta kriti- serade dessa undersökningars resultat och efterlyste nya sådana 3.

'

O. R y d b e c k , L u n d s d o m k y r l i a s byggiladshistoria, L u n d 1923, s. 12 f.

'

S. A n j o u , Heliga korsets k y r k a i Dalbg s a m t d e 31sla Iryrliorna i L u n d , Roskilde o c h Odense, Göteborg 1930, s. 116 f .

" e f e r a t a r föredrag, Forilriinneil 1909. ( T r y c k t april 193'i)

(2)

Sten hnjou. Skånes stenmastare före 1200.

145

omnan-iner Otto Ryabecks insats i undersökningarna l919 motivering andra forskares uppfattningar endast h a )!teoretiskt in- men e j den forskare som vgsentligen utförde och i sin lielhet sam- tresse)), ger is. 103) en féjrvrangd bild av dem eller

inanställde dessa, nämner en uppsats alr I. Zetterberg men ej det deni icke alls.

hiiviidarbete, varest de publicerats l. &ar förf. darefter beskriver Dessa frågors nuvarande lage ar följande. 0tlo h d h e c k

sven

Estridsens kyrka, sages denna h a haft tvärskepp, en uppgift: har utfört en s t i h n a l ~ t i ~ l i undersökning av domkyrkans ornarneri- verkligen bör stå för författarens egen rakning. Detta obe- tik, grupperat denna i ett kronologiskt system enligt sin uppfatt- fintliga tvarskepp sliall >icke h a varit bredare än långliusi-b. ning 0111 mer eller mindre utvecklad formgivning och

] ~ ö ~ f . ointalar vidare (s. 76 f . ) ett kapital av 1 0 0 0 - t a l s t ~ ~ , ) j a v sökt allpassa detta System till en byggnadshistoria, som 4 priori

den kande siksd'agsmannen och amh hr en Per Nilsson fösts fran förutsättes med f å undantag h a förlöpt så, att byggnaden

nalbY till det tre mil därifrån brlägna EspÖ)!. Förf. har vid e11 fran öster till vaster. Enligt Rydbeck blev Knut den heliges liyrka tidigare publicering av kapitalet

'

sökt göra gällande, att det har- icke fullbordad, förrän den genom en grundlig, av ärkebiskop stan-imar

fran

Dalby; nu göres antagandet till bevisak faktuln. Asker pabörjad om- och tillbyggnad uppgick i den nuvarande I det kapitel förf. ägnar förhallen i Dalhy (s. 88 f f . ) refererar d6mf?n. ctgaende fran byggnadsarkeologiska förl.iållanden liar hoil utanl citering el1 tidigare kritiserad åsikt 3, att dateringe* av jag

i

ett 1930 utkommet arbete framställt en annan

denna kan grundas )!p& uppgiften i nekrologiet, att Sven Estrids- enligt vilken Knut den heliges kyrka p& fl(BO-talet ersattes med son var den förste, som byggt kyrkan i Dalby ), (@se Prim~ls d a b y - en i hela sill utsträckning från grunden nyuppförd byggnad,

ensem eeclesiam edificavit). Orden skulle innebära, att kyrkan Askers än1111 stående domkyrka. Jag visde, att RudlJecks upp- .)liunnit grundligt förändras före notisens till kon ist^, varav skolk fattning icke överensstanimer med de byggnadsarkeologislm för- kunna slutas, att forhallen »torde h a börjat uppföras omkr. 1630!). hållandena liksom Lauritz \Veibull tidigare visat, att den iclie hel-

innehär ett godtyckligt antagande, att ))ecclesia!) här ler överensstamnler med de historiska urkundernas vittilesbörd. jas i bestänid forn1, att ineningen i sin helhet irnderf8rstår en annan Rydbecks åsikt om domkyrkans alsta byggnadshistoria är

byggande person och att !>bygga förhall (eller torn))! är visad vara fritt konstruerad och borde för alltid vara avförd från synonyint ined !)bygga kyrka)). Förf. erhåller lidpunkten )!före diskussionen. En författare, som likt Monica Rydbeck söker utreda notisens tillliolnst» till »omkr. 1130 », fastan Lauritz Weibull vi- SkAlles kyrkokonst med utgångspunkt från denna åsikt, bygger sat 4, att !)det råder intet tvivel!!, att den skrivande handen )!ordi- sålunda på ohållbar grundval ocl-i resultaten måste bliva

tillhör 1120-talets senare hälft!!. Med dessa begreppsförskejut- missvisande.

niiigas som grlind konstaterar förf., att hon vunnit )!en daterin% En helt annan sak ar, om förf. för datering doinkyrkans

som överensstammer med ornamentiken.. ornamentik vill eller icke vill stödja sig den av mig framställda

har exempelvis anförda proven visa graden av avhand- uppfattningen om donikyrkans alsta historia. Det får emellertid lingena mognad. Lieliaiidlingen av några för ar- icke ske efter en sådan omdiktning av fakta som i noten g s. 103. betet grundlaggande frågor sliall aven vidröras. Förf. skriver där: ))Anjous antagande (i Heliga liorsets kJrrka i

E~ av dessa är dateringen av Lundadôrnens Jbyggnadspaitier Dalby), att med anledning av Dalby kyrkas raka liar samma kor- och dessas oinainentik. Förf. söker med ledning härav uppordn avslutning bör förutsattas i såväl Knut den heliges kyrka soin i de skanes kyrkokonst. Man kunde då förvanta, att en fast grun äldsta danska stenkyrkorna, saknar faktiskt underlag, såsom bl, a.

skulle laggas genom en iloggrann prövning av de olika Asiliter det danska &'ationalmeiséets nyligen avslutade gravningar i j ~ ~ ~

-domkurkans alsta llistoria. S& har emellertid icke skett. kil& visa!). Korets utseende i Knut den heliges I;yrlra har jag refererar kritiklöst Otto Rydbecks teorier, förklarar (s. 102) ut mig till enbart på grund av bgggnadsarkeologiska vilket

21. framgår av raderna

a

S. 142: ))Koret har varit rakslutet, ty i

S. Anjou, anf. arb. lnot~:itt fall hade icke några rester av kyrkail kunnat bevaras i

il!oniea ~ ~ d b ~ ~ l ~ , i tt llyfunilet 1000-talskapital. hleddeIande11 från murverket narmast intill nuvarande triumbågspelarna».

A

s. 186

Lunds Uiliv:s iiist. inuseunl 1933. har jag vidare skrivit: *Kännedonlen om utseendet av dessa fyra

3 0, ~ ~ d b ~ ~ l ~ , äldsta liristila konsten i SlLålle. Lund och Dalby' --.

Lund 1920.

4 L, i5reihull, Lullds domkyrltas nekrologiunl, LWld 1g23, s. L. S. Anjou, anf. arb.

(3)

Sten Anjou. Slcånes stenmastare före 1200,

147

kyrlCor gr nied undantag for Heligkorsleyrhaii alltför ofullständig tiden omkr. 1150. Det är fran dessa förhailanden t21 för att man skall liunna sanilmanstalla dem till en stilhistoriskt datering av märkestyperna kan erhållas. Farf., som flersigdes p& enlietlig grupp. Om Odenselrrrlran vet man endast, att den haft avgörande punkter bortglömt citering av tidigare litterakr i

ann-

en lerypka. och östra partierna av Treenighetslegrkan i Rosiciide förnekar is. 291) malniilgarnas i

kunna icke rekonstrueras )) l. k ~ r k ~ b y g s e t med den egendomliga motiveringcia, att rnalningar i

De inissvisande resultat, sorn uppkommit P& grund av att &?'a andra skånska kyrkor äro utförda p& dubbla putsunder- förf. till utgångprnikt för dateringeii av domk-rlcans och land- lag, antager vidare (s. 132), trots föreiiomsteil av tvenne märkta skapets alare kïrlcokonst I~ritikl6st accepterat Otto R ~ d b e c k s på stenar, villca anses (S. 283 ff.) härröra från domkyrkans vastparti,

olika vederlagda teori rörande domk~.rkans alsta historia. att de nämnda levadrernia i Lund ursprungligen tillhört lektorie- framträda särskilt i kapitlen om Lunds d0mkyrlca som inuren darstades, antager ytterligare _{292 f.1}

forebild. Byzantios, XLårten, Carl och Tr~deniästaren inotiverin~, att denna tillhör tiden före invigningsaret 1145, fastän

9 murar under trappan mellan domkyrkans mittskepp och den uppenbarligen utfösts i minst tvenne perioder (s, 133j och

ar

krsr finnas nu sekundärt inmurade ett flertal kvaderstenar av f ~ r s e d d med ornamentik av en speciell art (s. 137) och fastän de,

vfika ,åtskilliga gro försedda med stenhuggarinärhen, som tillhöra pgpelcas (s. 1351, att ett sammanhang kan förefinnas med trappan 20..tal olika typer. Då marken av salnima fyper finnas i flera i norra varunder ett myntfynd från 4180-tajet an- andra kyrkor i Skåne, enligt vad man hittills kunnat honstatera i träffats. Resultatek strider mot K. Friederichs erfarenbe$ från *alby, steliag, ~ ä l ~ i n g b o r g och Vasterstad. varbill enligt mina ny- stort antal kontinentala kyrkor, att stenhuggarm&-ken ej ]igen gjorda iakttagelser aren kan läggas kyrlcan i leunna de träda före llQ0-talets mitt (s. 134). En s& ~ ö ~ b ~ ~ g d grundval uppenbarligen, som jag redan 1930 visat. nyttjas för att konstatera tar förf. till utgangspunkt for sin datering av inärltencP och denna byg8nadsliistoriska samnianhang. Kyrkan i Stellag, dar ett 40-ta1 datering nyttjas ter till ytterligare konklusioner

a

kapitlen om

av eil av dessa ~ p e / - patraffats, har delris direkt P& muren Mästaren med korstriangeln, Johannes stenmästare _fl. utforda mainingar med bilder av Knut V I (1182-12021 och Vid dislcussion om kyrkan i Hör yttrar förf. g s. 181:

~ h(llii-1201). ~ ~ I Va och i Dalby äro andra mar- l ~ ~ under medeltiden stenhuggare och byggmästare vor0 liktydiga be-

kerl a\, dessa Liindatyper anbralita

:

riiurverlr, SOIII ar0 yngre än grepp, kan det knappast betvivlas, att den inan, som hiaggit funt,

tympanon och absidkolonetter, även lett uppförandet av kyrlianb.

-

Samlna antagande, som liar ligger till grund för förf:ns slutsats,

i ny omdiktning gör sig f ö r f , slryldig till & s. 292 f., dar det "gs, _{återlco~nmer i kapitlet}Q111 Lund, Speyer 0~11 RIainz (s. 123 f f , ) ,

alt jag skulle ha daterat de med stenh~iggarmärken ("sedda liuadrerna under dar Donatus göres ansvarig för vissa skulpturer i ]lirSrptan och där

doml~yrliaili mi~islieppstrapp~ till .tiden narmast före 1180)). xaita (s- 122 f.) Regnerus antages Som Hedare far byggnadsarbetet efter

laildet ar, a t t jag hailfört dein till »riågot av 1100-talets tv& sista den förres död. Samma antagande nyttjas till slutsatser i snart

(af. arh. s. 761. sagt varje kapitel och har influerat på arbetets titelrinbrili.

otta ~~db~~.~ omdiiitar fakta, då lian söker kritisera mina åsiliier _{letar förgäves efter någon prövning av alitagandels allmanna gil-}

om domliyrkans historia. 1890 atförde \;Vibliiig undersöl~~lingar i d o m k ~ r i i a n s tiglie[, någon bevisföring darfor, I,& det förbättrar icke saken,

grulld, ~ ~ ,xydbeck (Tidslir, l i ~ ~ f , iionstvetenskap 1931. s. 34' upptogS att detta obestyrkta antagande okritiskt upptagits från flera iidi-

,ett diagona,schukt gellom hela långhuset., v i h t P& tv& platser i sidoskeppen forskare. Antagandet strider uppenbarligen mot de lunden-

ha ]&lighuiniui.arna i Knut den heliges a' mig Siska minnesböckernas ord om iDonaius architectus ., och 2 ~ e g -

kyrlca wibling har eillelleriid enligt egen uppgift (AarbOger nord' 'ldkpn. nerus l a ~ i s c i d a > . samt rri0t det förhallandet, att dopfuntar tydligen

dighed 1S95, s, 205 ff.1 endast företagit grarundersök~lingar 'id fyra puiiXte rent iabril-rationsmassigt, varom fyndet av en romansli

i mittskeppet. d"~funtsverksl-ad vid Fagered i Halland, publicerat av I.

~~~~a~

hler kan den a~lrnarliniilg synas, som Rydbeck framför m i en av förf. oomnamnd uppsats i Fornvännen 1918, bar vittne.

den t,,hnislin möjligheten av ombyggnrdsarbetetS gång. såsom jag framstall Lundadhmens byggnadshistoria a r utgangspunkt för f ö r f r n s

domkyrlians T i ~ ~ r ~ g a g ~ ~ ~ g s . s ä t t e t i r emellertid utförligt sliildrai och försök till datering av den skånska kyrkokonsten; antagandet. att

med många belagt au F. ond (h11 introduction to e1lglish arl<iteki och stenhuggare äro liktydiga begrepp,

ar

förutsattning

architecture, London 1913, Vol. 1, s. 20° f . ) .

(4)

148

Sten Aiijou.

,a jamförelser. för fBrf :m f &-s& att utviiina resultat Ur stilanah'tisk

mer iLritish prGuning av bada dessa grundvalar fur avhand- lingen sliulle väsentligt h a minskat dess nu mangenstades fram-

trädande brister, S t e n Anjou.

(Tryckt april 1937).

Handelsvägarna mellan

Skandinavien

och det

R~mercka

riket.

Nar det Romerska riket efter Trajanus' erövring av Dakien i början av det 2:a århundradet e. Kr. nådde gran- sen för sin expansion, utgjorde det forntidens största stats- bildning. Det upptog då en yta av c:a 70,000 kvadratmil, och dess befolliriing raknade 80 niiljoner

'.

Trots sin betydande utstracliniiig utgjorde detta rike med nordgralisen delvis löpande langs Rhen och Donau och sydgränsen skärande det nordafrikanska ökenområdet i viss mån en kulturgeo- grafisk enhet. Blandningen av folk och raser var visserligen ytterst stark, men förvaltningen och dess organ bildade e n fast ram, och den greliisk-romerska odlingen utgjorde ett

samrnanliållande element. Även statslivet hade vid denna

tid nåtts av de enande och sarnrnansrnaltande krafterna. Iiejsardömet hade utplånat motsättningarna mellan segrare och besegrade. Medborgarrätten var utsträclit till hela Italien och i betydande omfattning aven till provinsialerna.

I

skydd a r

pax

roinana

upplevde landerna kring Medelhavet den måhiinda lycliligaste tiden i sin historia,

De

fredliga yrkena blomstrade såsom aldrig förr, och h a n d e l n hade en stor- hetstid, i någon m å n jämförlig med den, son1 inföll under det 19:e århundradet.

Sin prägel får handeln inom det Romerska riliet vasent- ligen av förhållandena i det italiska karnområdet. Dar hade

Provföreläsning, hållen vid Lunds universitet den S m a j 1937.

Siffrorna u r Legaret, Histoire d u developpement d u commerce (Paris 19271, s. 7. -- Vid början av det 3:e årliiiii,clradet antages befolkilingeii h a ut-

gjort omlir. 100 miljoner (hlartin P:son Nilsson, Deil romersl<a kejsartiden,

Del 1, 1921, s. 351).