Peter Aronsson
Pigornas
rop
och averhetens diskurs
Ett
tolkningef~rs6k
av en
v i i ~ k e 9 s e
p&
1840-talet1
Den tidigare forskningen om viickelser6relserna Kan delas upp i tv& stora gmp- per:
1. Religions- och/eller l<yrko&istorisk f o ~ s k n i n g som h a r prioriterat Fr5gestall- ningar om de teoiogislia särmärkena hos vackelsen; viika soun var de framsta inspiratörerna; väckelsernas spridning och deras I'örhallafide till kyrkan. Denna forskning berör iiven de äldre, pietistiska och herrnhutiska vackel- serna men behandlar framför allt den yngre evangeliska och frikyrkliga viic- k e P ~ e n . ~
2. Den forskning som mer koncentrerat beaktat vackelsens socialhistoriska och politiska dimensioner h a r 5 andra sidan mest Fokuserat de väckelser som sammanfaler i tiden med de senare folkrörelserna - arbetarrörelsen, rost- ra'ctssörelsen och de absolutistiska. nyM.erhetsrörelserna - dvs ca 1850- 1920.'
Det saknas annu i hög grad forskning kring de sociala och politiska dimensin- nerna av vaekelsen, framför allt f6re den klassiska fo'akröreiseperioden, men aven efter densamma." Under senare &r h a r en del resulta"commit som visar p&
det rneningsfuPla i a t t stalla dessa fr'ragor. Christer Ahlberger h a r utrett vad
hoofimismen kunde betyda % r de iiigre grupperna p& landsbygden i Marks härad p& 1820-30-talen. Lennart Lundmark h a r gjort en liknande studie över KorpePa-rörelsens korta men intensiva borlopp i nordligaste Sverige p& 1930-ta- !eL5 Denna studie gr ett f ~ r s ö k a t t göra den tidiga viickelsen p5 landsbygden begriplig ochs& i ett socialt och politiskt perspelitiv.
Det f6rvanar i alla afall mig, n a r man finner uttallade uttryck för e c innerlighet, mysticism eller till och n e d extas i den svenska allmogens liv. Den ortodoxa kyrkligheten fl-arnstAr däremot som viil i harmoni med den lite karva, Jordnara, pragmatiska och f i g a extatiska installning hos rtllmogen som w.6te.s i de flesta av livets situationer. Shviil begravningsskick sona politiskt agerande diskuteras
p'ra att praktiskt, taktisk'c och Iite "trögt" satt, aven i de fall meningsutbytet blir hetsigt.F
Vad ä r det d å som sker n a r plötsligt några, ibland riktigt många manniskor, trader u r samförståndet om det r ä t t a samtalet och handlandet och hävdar a t t
de h a r e n sannare kontakt med Gud a n den övriga församhingen, J a a t t den Helige ande talar genom dem istallet för genom prasterna? Invanda sociala för- pliktelser gentemot hushåll. arbete och överhet överges. Handelsen som brukar kallas "väckelse" h a r naturligtvis ett flertal dimensioner och kan också disku- teras med olikartad tyngdpunkt. Det ä r inte möjligt a t t i denna artikel belysa viickelserörelserna generellt, på grund av de mangfalciiga möjligheter till arti- kulation som de rymmer. De aspekter p& väckelsen som h a r framför allt ska uppmärksammas galler paradoxalt nog inle den mest uppenbara - den religiösa - utan fastmer de sociala och politiska implikationerna. Paradoxen
ar
dock skenbar. eller snarare anakronistisk: i samtiden fanns fortfarande e n enhet mellan religiös. politisk, rattslig och social ordning. Det a r därför det a r möjligt a t t försöka det h a r anlagda perspektivet. Samtidigt h a r den process som sarskil- jer dessa sfärer från varandra på ett t e r distinkt satt avancerat s& I&ngt att uppdelandet i dessa kategorier speglar en reell ~ t v e c k l i n g . ~Har bygger argumentationen framför allt p& en mer närgående analys av ro- parerörelsen. Rörelsen hade en relativt stor utbredning i det inre av Götaland och saknade "ledning" i vanlig mening. Det var inte en eller ett fåtal "karisma- tiska" ledare utan en mangfald människor som "ropade", enligt egen utsago ge- nom den Helige andes inspiration. Roparerörelsen kan kronologiskt, och i någon mån innehållsligt, ses som e n kulmen p& det äldre inomkyrkliga läseriet under inspiration och ledning av präster som J O Hoof. Ber Nyman och Peter Loreaz S e l i e ~ g r e n . ~
Aren 181-1-43 berörs stora delar av inre Götaland av en extatisk vackelserö- relse. Den får ett i sina akuta manifestationer snabbt firlopp, ofta hinner bara omkring ett $r gå innan lugnet ä r återställt i f6rsarnlingarna. Till skillnad fran tidigare, mer lokala väckelser, h a r denna rörelse e n masspridning och bernötan- det av den sker inte p å ett enhetligt s a t t . W e n sociala betydelsen av viickeisen varierar mellan regionerna, aven om grundtemat &r detsamma. Sammantaget gör detta a t t en traditionell "berättelse" om rörelsen inte &r m6jlig. Istallet blir anslaget redan från början tematiskt: rörelsens namn, vilka manniskor skapar den, vilka lyssnar, vad sägs och h u r s k a rörelsens sociala betydelse förstås. Se- dan iakttas h u r rörelsen bemöts och infogas i myndigheternas diskurs p6 oli- kartat satt i olika regioner. Rörelsens ~ttbredning och tidsmässiga förlopp dis- kuteras tilisarnmans med teorier om dess spridning.
Den vackelserörelse som p& 1840-talet vaxer fram i centrala delarna av Småland, östra Västergötland, södra Värmland och Warke h a r för eftervariden gått under namnet roparerörelsenlo eller predikosjukan"'. Aven andra namn förekonimer
SOIX Mjiilm~erydssjukan'~ och chorea.13 Sjalva kallade de sig troligen rösterjI4
Pigorrias rop och överhetens diskurs
241
Fragan am namnet p5 rörelsen a r ingalunda enbart en formell frtiga om be- greppsdefinition. E n intensiv diskussion uppstod i samtiden om det ratta sattet a t t uppfatta rörelsen, och namngivandet var en konsekvens av de synsatt som framfördes, kven om det inte alltid iakttogs helt konsekvent. Denna diskussion ska vi uppmiirksamma langr@ fram.
Inneh&lisligt rader dock ingen tvekan om a t t inan diskuterar samme, fenomen: ett predikande av lekman, föret.rkdesvis yngre ogifta och bland dem företrades- vis kvinnor, oRa med starkt Girdömande av samtidens synd och med hot om snar xndergang. Predikandet och mötena halls undler extatiska former i en rörelse som uppkommer och h i m i n e r a r 6841 -43 och sedac ganska hastigt försvinner. Miir komner detta fenomen att kallas roparerörelsen, och de som alel'm- f6r ropare.
De karaktäristiska dragen för roparna - en krampaktig extas och mer eller mindre svavelosande predikningar - Sr inte unika. S e r a fikfattare hai u t i f r h skilda utgangsprankter sökt efter likheter med tidigare r6relser.lWn-i man till- Iiimpar en mer systematisk kategorisering av -{Drelseil s o n "rnilPeni4.r" finns det neturligtvis váldigt rnanga paralleller a t t dra.I7
De mer omedelbara avgriinsningarna ii- enklare att göra och följer samtidens uppfattning om fenomenet som nagot karakteristiskt och 1/51 avgriinsat i tiden. Det bör dock papekas at'c "Predikare-Lena" väcktes och började predika 1806.
efter ett uppelra"; :å ngra tjugo &r (fr5n w ~ g i808 till feb I828 a r hon inspihiad
p& Vadstena hospital) fortsatter hon till sin död Ar 1859. Hennes ~rerksarnhets- omrade var granstrakterna meilan 6stergötlanil och Smaland, ett område som sh vitt a r kant inte direkt berördes av roparerörelsen. Det ä r ju ënd5 möjligt att ryktet spelat viss roll f6r namngivningen och Ikrrnen för ~ 5 c S e l s e n . ~ ~ En mer direkt parallell utgör en roparertirelse i Angermanland p& 1830-talet. Den trSder dock in
i
en lugnare mer organiserad fas under "mor Annas" ledning efter 1835. Ingen direkt kontinuitet, eller indirekt inspiration, med ropa^-erönelsen kan be- laggas.1g Mer allmiint !?ar roparer6relsens likheter med hoofianismen p&alats, sarskilt vad galler icCarsakelsemoUivet P f ö r l ~ ~ n n e i s e n . ~ ~Den skarpa atskillnaden mellan de "predikosjuka" och andra - Basarr eiirr inte - var en viktig fraga för myndigheterna, Vi f6ljes definitioner, till en viss grans, eftersom det
ar
den som standi@ återkommer i kiillmaterlaiet: men gör den samtidigt till en historisk fraga som problematiseras och undersöks."Den helige ande har tagit rnig i stadja" Vilka blir ropare?
Roparer~relsen a r av den karaktiiren a t t en mec8lemsmatrikel inte %r att vánta. Det gAr diirför inte a t t med ledning av ett p-imart kallmaterial bestiimma vilka som deltog aktivt i ?öreisen, De samtida berattelsarna om deltagarna á r ibland fientliga och mer siillan vanligt instiiklda tPP1 rörelsen. NBgon ghng upptrader
betraktarna som privatpersoner, men många - kronobetjäningen, läkare. präs- ter - yttrar sig å tjiinstens vägnar. En selektiv "medlemsmatrikel" utgör jour- nalerna vid de lasarett som tog in ropare för behandling i enlighet med kungliga befallningshavandes i Jönköpings respektive Kronobergs läns stadgor.21
Vittnesmälet från alla dessa källor a r dock relativt entydigt, s å liinge vi nöjer oss med de grova drageni' huvudsakligen yngre och ogifta personer deltar. Uppgifter finns på a t t så unga som 6-7 åringar ropade, medan äIdrar över 25-30 å r var vanliga.'^ Likaså a r åsikterna om deras sociala bakgrund entydig i sina huvuddrag: det iir landsbygdens lägre skikt - torpare, småbrukare och barn till dessa, drängar och pigor i bondetjanst, en och annan hantverkare och f d soldat - som ropar. Ett annat förhållande som föranledde kommentarer redan i samtiden var den Övervägande delen kvinnor som vai. aktiva i rörelsen. Statistik framtagen Lir Vkixjö lasaretts journaler för å r 1842 konfirmerar bil- den:
Tabell 1. Patienter intagna på Vaxjö lasarett år 1842 med diagnosen "theomania", "reli- giosa extatica" eller liknande.
Kön Antal MedelAlder
Man
Kvinnor
p
Kalla: Vaxjö lasarettsjournaler år 1842, Vaxjö lasarett, Centralarkivet.
Två av patienterna benamns som hustrur, övriga som yngre ogift allmoge. Av dessa kir fyra skräddareliirlingar, övriga utan yrkestitel, dvs sysselsatta med arbete inom jordbruket. De yngsta intagna var en 12-årig pojke och en 8-årig flicka från Ryssby.
Det sociala budskapet
Redan den sociala hemvisten hos rörelsens aktiva ropare antyder att de sociala dimensionerna a r av avgörande betydelse för hur man skall förstå predikandets innebörd. Av samtiden beskrevs den sociala dimensionen, i den mån den upp- mErksammades, alltid i t e m e r av vidskepelse och okunnighet. De mer positivt inställda sag istället rörelsen som rent religiös.
7 den sparsamma modernare forskningen berörs den sociala dimensionen. Ragnar Redelius utrycker detta dels positivt genom a t t hanvisa till den "instink- tiva" samhiPrigheten han menar fanns mellan de predikande roparna och dem som deltog i mötena, dels antagonistiskt som "en motsättning mot 'herrarna', till vilka ocksa prästerna raknades".24 Etnologen Christian Richette h a r gjort en tolkning av roparna i Närke i en kulturanalytisk tradition. Kampen meilan myndigheterna och roparna ses som ett "kulturmöiten, en kamp mellan överhe-
Pigornas rop och overhetens dislrurs
249
tens dominerande och roparnalfolkets dominerade kultur. Huvudslutsatsen blir and5 a t t det gemensamma i den religiösa f6restalPningsvarlden gav kampen dess form, och Richettes bidrag hk: framf6r allt en fasmodell för kampen:
9. Först en period av vå!dsamrna sammanstötningar p& faltet med utdefiniering av roparna som sjuka.
2. Senare ett instituionaPiseratiforma1iserat bekampande - roparna b~ehandlas som brottslingar.
3. Till sist en tillbakablickande fas dar överheten ;&er en lyckad kamp förnöj- samt kan blicka tillbaks och lyfta fram det ofarliga h s
Inga fr5gor ställs i denna Attiotalsstudie av en folklig om detta folks ievnadsfiirhåilanden, den skiljaktiga kulturens sjalvständighet eller dess förbin- delse med en uppleva social verklighet. "Bilderna" av roparna o& formerna f6r bekampandet tar helt 6vei.handen.2"
Allts&: om vi redan med Redeiius kan forutsatta att en motsättning mellan allmogens underskikt och "herrarna" kommer till synes i rekryteringen av ro- parna, vari Piggar d5 motsattningen ochvviika riktar den sig främst mot (präster, storbönder, myndigheter eller adelsman)? FFör att k m n a svara p& dessa fragor racker det inte a t t konstatera roparnas sociala hemvist. Vi maste nu f6rs6ka rekonstruera vilket budskap ropandet hade, inte bara i det faktiskt sagda, rrtan ocksa den betydeise sattet det sades på och akttirens status hade.
Tiii var tjanst finns ett flertal referat av roparnas predikningar, oftast dock bara som brottskycken och sammanfattningar, d& de inneh&llsligt uppfattats som ganska enahanda. För a t t gestalta den cituiztion vari väckelsen uppstod och identifierades som en sadan, ska vi börja med en konkretbeskiivning av den kvinnas öde, som i Srngland betraktades som smittans urmoder.
Lisa Andersdotter i ABsarp, Bjglmseryds soclken, insjuknar i maj 18417 16 a r gammal med "hufvudviirk och oordningar i underlifvet". Efter nkgon tid tillstö- ter spasmer i extremiteterna, dock utan PPBamAende utan i ett tillstånd av
befinnande. Han laser b5de andlig och viiildslig litteratur d& hon av svaghet blivit mer eller mindre sangbunden och börjar i riigusti känna behov att läsa och sjunga högt. S& smAningom sjunger hon alltmer andliga visor och Inanner ett tvingande behov a t t predika och ropa p& battring. Predikandet kommer i anknytning till spasmerna. som dia utvecklats till en sorts dvala. Kvinnor S trak- ten kommer och besöker henne och anser a t t vad de ser inte s t a m n a r fran n&- gona sjukdom utan i f r h högre makter. Detsamma a m e r Lisa sjalv d5 hon inte kan fgihindra, eller g0ra om sina rop genom en viijeakt. Aven f6raldrarna, som tycks tvivla p5 det gudomliga I predikandet eller i alla fall tycker synd on1 sirr dotter, konstate-ar a t t det inte iir nggot att göra "da Herren hade lagt det på
henne". Predikningarnas inneh5il refereras översiktligt som huvudsakiigen syf- tande till "hatt-lng och omvacdelise, a t t f ~ r d ö m a h ö g s r d , fylleri m. m., samt geskiliige vidunderligheter, angående yttersta domen" Den P3 ~ o v e m b e r farut- sager hon att hon skall predika % r sista gangen 8 dagar darefter och utnamner en annan PS-årig flicka ätt t a vid efter henne. Dessutom f6rutser hon sin sgew
snara bortgång.27 Hon får viss medicinering av provinsialläkaren i dec 1841.
Denna fullföljer h o n inte och det uppges att h o n ännu i oktober 1842 lider av spasmer, men att h o n inte vidare har predikat eller ropat efter sin f ö r u t s ä g e l ~ e . ~ ~
Redan detta första fall innehaller de element som ansågs karaktarisera ro- parna, eller de predikosjuka:
1. Fysiska kramper, ibland så starka att de övergar i medvetslöshet eller dvala. 2. Ett oemststhndligt behov att predika. Både tidpunkt och innehåll ar okon-
trollerbart för roparen.
3. Innehållet i ropandet är dels fördömande gentemot högfard och tidens last- bara leverne, dels profeterande o m den yttersta domen, den egna döden och de egna
Jag väljer n u att t a upp dessa karaktäristika och belysa dem med Ber exempel. E n svårighet med det förfaringssättet - att först bestämma en idealtyp och sedan relatera observationerna till den - ar att variationen kan utsliitas till ett genomsnitt som aldrig funnits i verkligheten. Samtliga samtida iakttagare är dock överens o n att dessa element ar de konstituerande för roparna. Daremot tvistar de i hög grad o m hur m a n ska kommentera och klassificera den variation
i
kombinationen av dessa tre element som förekommer: Ar en del äkta och en del falska? Ar det kramperna eller den religiösa förvillelsen som är det primara? Rör det sig o m e n svårare och e n lindrigare variant av samma företeelse? Kramperna. Det är många som drabbas av kramper som inte predikar. Nagra iakttagare uppskattar proportionerna till 1 predikare på 10 eller 15 krampsjuka. Det är inte heller sa att kramper ansätter alla somE n sjukdom som kallas dragsjuka ger samma symptom vad galler spasmerna och den kan orsakas av dålig säd. Det är dock svårt att uppratthaila idén o m den dåliga säden som generell orsak tP11 roparerörelsen, aven o m sentida försök inte saknas.31 På ett annat plan ar anda de dåliga skördarna relevanta: det ar troligt att tider av missväxt både skärper befintliga sociala motsättningar och gör att religiösa tolkningar av situationen ligger nara till
En oemotståndlig drift att ropa. Sjalva kännetecknet och garantin för det reii- giöst oantastliga i rörelsen var att det var den helige ande som talade genom pigorna och drängarna. Till den 17-åriga pigan Anna fran Ryssby socken säger e n röst med omedelbar relevans i pigornas och drängarnas erfarenhetsvafid:
tag stiidja av mig, jag vill städja dig. Du skall ej hos mig få svår tjänst, du får liten städja, men stor lön. Jag vill att du ska ropa omvändelse och bättring.
Till bevis för oemotståndligheten i kallelsen anges bl a att e n 21-årig flicka sökte medicinering av prästerskapet. Medikamenterna verkade dock inte och hon in- såg att kallelsen var av Aven det orimliga
i
att underklassen skulle kunna tala val och sammanhangande så länge anges som ett bevis för kallelsens p-Pigornas rop och överhetens dislcurs
251
Roparna var bara redskap f6r Guds röst. F'ö%Qaktiigen var det har som mot- standarna kxnde satta in en stot mot rörelsens legitimitet. Man kunde pavisa att en del predikade fulit medvetna. Alla skrifistiillare, både de som va- negativt och de som var positivt installda till rörelsen, och troligen aven allnogen, betraktsr dessa som bedragare, som för egen vinnings skull harmar de akta roparna.34
Roparfia ser sig som Guds redskap och förnekar diirrned sin individuekla be- tydelse till förman % r den andliga allmaktens. Deras storhet ökar pal bekostnad av det egna ansvaret. Samtidigt var de utvalda av Gud att niedika, en stalifiing som radikalt förandrade deras position bland dem som tog ropandet p& allvar. Denna oansvarighet var en framkomlig vag f6r a t t artikulera social protest och
skapa ny identitet för gruppes i samhallet som inte hade nhgon medoi.ger2ig talan vare sig i byalaget, socbenst&mrnan eller a n mindre i riksdagen. Troligt a r ocksal a t t deras f6rhoppning a t t nagori gang i iivet upjnal ful1 delaktighet i lo- kaisamhiillets liv och offentlighet blivit allt svårare a t t reaPi~era.~"e~ mest hopplösa situationen, med minst alternativa möjligheter av alla, hade förstas de unga kvinnorna som inte hade en familj c o n kunde, eller ville, hjalpa dem a t t uppng en respektabel positioc i byn.
Hur, och var, kunde dessa göra sin r6st hörd? Hur skulle de kunna framstalla legitima krav p5 en plats i solen? Barn av landsbygden som de iiar, vore det svart f6r dem att inte omfatta samma v a r d e r i n g a som husbönderna, om vad som gjorde en manniskas liv helt och vart a t t leva. varderingar som var praglade av den sjiilviigaade bondens ~Btivitet och stallning p& galrden och i samhallet. Nar frustrationen bryter fram tzlr den sig en oemi3tstalndlig form, inte bara f6r de övertygade iakttagarna, utan aven för m h g a av de aktiva deltagarna.
Driingar ock pigor bor och lever anwu tatt inpa det hus5ondefoLk de arbetar under. Det ska mycket till f ~ r a t t tjanstefolket skala t a en öppen konflikt dar skillnaderna f möjligheter och varde artikuleras. Kanske a r det inte ens möjligt f6r dem a t t stiilia fragana sa? Det ligger naLrnare till hands at;: det oiattvisa i
situationen (det orattvisa a r a t t möjligheterna att realisera den bild ma:?
h=
om er, rimlig framtid, s a kraftigt h a r försiimrats) formuleras i etiskt-religiösa, ter- mer och a t t det g6rs p& ett §iitt som inte g6r den enskilda pigan eller driingen ensam ansvarig f6r de fruktansvärda anklagelser hanihon kanner det nödviin- digt att utslunga.De som h a m e ? sig triiffade av budskapet misstänker a t t avs5ndarna i i t e $r s å omedvetna eller oansvariga f6r sina handdii~gar. De som t a i oansvsrigheten p5 allvaf argumenterar A andra sidar, %r att roparna a r vansinniga. Oberoende av det eventueilt omedvetna i den sistnamnda attityden, ger symattet Gi' .,isam- mans med enhetsstatens mer formella skyddslagstiftning ett helt batteri av stra- tegier a t t bemöta roparn8 med.
$varare a t t fö'örklara a r barliens stora roil som r~paae.~%edare 1 samtiden g6r
man jiimf6relser med barnens roll i haxeriprocesserana p& 1600r-ta:et.37 Ytaan a t t vaga mig alltför Ian@ in i psykologin, anser jag det möjligt a t t om den sociala spanningen och frustrationen natt en kritisk punkt, s& kan den direkt, men sam- tidigt omedvetet, paverka barnen nycket starkt. Det a r
d&
inte s a mycket Geneventuella diskrepansen mellan barnets egen faktiska situation och förhopp- ningarna o m framtiden de uttrycker, som den samhälleliga spänningen som den gestaltas inom och meilan hushållen. Det är då möjligt att barnen kommer i f r a n e n mer varierad social bakgrund, an de lite äldre med sin mer entydiga klass- tillhörighet.
Dragen av omedelbarhet i ropandet förstärks genom barnens deltagande och det sociala innehållet i budskapet döljs i nagon mån.
Anklagelsemu och profetiorna
8. Anklagelserna. Gustaf Angel, som sjalv hört och talat med flera ropare, refe- rerar innehållet i nagra biitttringsrop. Han har valt u t de ropare som sjalva visat en exemplarisk levnad och de utgör följaktligen en positiv ståndspersons ide- albild av rörelsen. Dar dominerar de allmunna bättringsropen, de som inte pe- kar u t nagon bestämd grupp och dar firbannelserna över ogudaktigheten ar mer bedjande an fördömande. Nar pigan Anna 1 Xyssby andi5 nggot konkretiserar världens synder
ar
det "vallustens, girighetens, högfärdens och dryckenskapens fördömliga rosor, fördömliga törnen" som namns. Den 21-&raga pigan Marta i Bergs socken talar klart och flytande i en timmes tid. De mer konkreta synderna f6r henne ar fyllhundarna och brannvinskokarna, samt de som firar sabbaten i "satans tjänst med spel, dans, frosseri och Dessa dygdiga, av allmän valvilja och ömsinthet drivna roparna kontrasteras mot "de falska aporna" (Angel) eller "tillgjorda" predikosjuka (Pontén). Vad galler innehallet i förkun- nelsen utmärks dessa av "ännu vassare och skarpare predikningar mot drycken- skap, snalhet och högfiir~Y.~"emat som sådant ar dock ingalunda förbehallet de fasalska profeterna. Overallt, aven i Vastergötland och Narke ar försakelsete- mat centralt: fina klader, kragar, snörliv, fransar, rynkor, smycken, kammar, gardiner osv ar uttryck för hCPgmod och hindrar människorna fr&n att komma i n i himmelen. Sill och med ordet "bra" kunde sk& Jor högfiirds~ij&vei4en.~~Ett annat moment som antyds hos Marta i Berg 5s separatismen. Angel menar att de ratta roparna fortsätter att besöka kyrkan, ar överheten trogen och be- jakar församlingens enhet. Marta sager dock: "Gan fran den stora hopen, ty allmän bättring blir aldrig...".41 Ifrågasattarsdet av enhetstanken i ideologin upp- levs som ett av de alvarligaste hoten av alla maktagande grupper i samhallet. Sockenstammans ledamöter i Fryele klagar över att roparna gör sig markvar- diga p& allehanda satt, "himla sig och lilada sig olikt 'Den stora hopen"' och kallar sig sjalva den "lilla" eller "Guds vännerna9'. Bönderna ser att detta leder till splittring och söndring i socknen.42
Christer Ahlberger har visat att försakelsemotivet, som roparna delar med hoofianerna, inte bara fungerar identitetsskapande p å så satt att den egna pro- letariserade statusen upphöjs till nhgot nödvändigt för att man skal1 vara en ratt kristen. De konkreta, materialiserade uttrycken för högmodet kan ocksa
i
vissa fal1 knytas direkt till e n uppfattning o m vari det onda lag. FOr hemvavarna iPigornas rop och overhetens diskurs
253
Marks härad var det förlaggarnas p& bomullen baserade överdad som kritise- rades b5de direkt och indirekt genom att borniillen f 6 r d ö r n ~ i e s . ~ ~
I vårt fall gar det inte att knyta de "f6rdörnda högfiirdssakerca" till en så specifil grupp. Naturligtvis drabbar domen alla "herrar". men mer specifikt a r de attribut som POrdOms s58dana som de allt mer "frigjorda", marknadsorie~te- rade, sjalvagande bönderca bërjat f6rse sig med o c h o m framst&- som allt mer oåtkomliga för jordbrukets arbetare.44
Ibland förekommer direkta konfrontationer med herrarna xnder stridsropet "ned med herrarna". Det tycks dock enbart ske nar roprrna blir provocerade, dvs d5 myndigheterna försöker hindra dem fran a t t hk??a sina m6ten.4" Den gene- rella motsattningen ggller "motståndarna". Att ståndspersonerna utg6r er: @en- k a l grupp bland dessa r&der det ingen tvekan alpi,. De 2r ofta ledande i kampen
mot rörelsen.46
Det bör dock frarnhAllas att inte alla element som fördöms kan knytas enty- digt eiii ett för- eller "proto-industriellt klassme~lvetande"."~ Det galler fijr6ömel- sen a17 högfiirdsord som "bra" och vissa eiemlent i den gemensamma folkliga
kulturen. Klasskaraktaren a r inte heller lika :tydiig i avståndstagandet till de traditionella kyrkliga synderria som superi, dans och lekar, koitspel och
lik-
nande. Predikandet ökar i intensitet, eller kan inte fortsiitta, om syndare finns i församlingen.
Kanske iir dock detta revsi&ndstagartde en paralleii till tidigare distanseringar gentemot allmogekulCuien som de Plelg1.e stanclen markerat?*" SI fal9 air den med prasterna och överheten ytligt sett gemensamma kritiken av superiet och osedligheten ! sjalva verket uttryck för den process som ger roparerörelsen dess relevans och inte f6r en icternaliserlng av överhetens påbud och religionsupp- fattning. Vackelsen skulle i s& fal1 kunna ses som en "rebellisk traditionell kul- t.carn för att tala med E
P
Thornpson. En kultur som kritiserar Lat tv5 h511 utiha-, en traditionell standpunkt som redan börjar bli Grlegad (Briste~dowen) bland iedande skikt i samhaiiet. Den traditionella kulturen a r inte sh "traditionell" i det a t t mycket av den sekulariserade eller "hedaiiska" och "vidskepiigan folkliga kulturen kritisera^."^Ph
det individuelBa planet förekommer naturligtvis en blandning a.\~ dessa bagge moment: folk- och ijverhetskultur uppkommer inte i absolut avskildhet fr5n varandra. tvartornar
en viktig konstitueni; "r deras gestaltning jrrst mot-saltaingen gentemot den andra k ~ l t u r e n . ~ ~ En tydlig illustration till detta och det faktum att samma 6reteePse kan h a helt skiida sociala budskap &r a t t roparna ingalunda v%c ensamma i sina klagomal över onödig Byx och y p l g h e t pB iands- bygden. Länsstyrelsen i bl a Kronobergs lan klagar över "yppighet och flards pa Yand~bygden.~"n statsmakternas närmast klastjiska syn pA det o~1BdPga om inte farliga Y att allmogen och de legre klasserna pryder sig 6ver sin rang och var- d i g h t . Samtidigt visar bildandet av lokala föreninga- mot överflejdet a r ~ bön- derna och Bokala standspersoner kiinner sig hotade av tjanstefolkens allt högre stalida krav p& klädes i bon1~13L och annat importerat kojpkram. P& flera h&BB i Kronobergs lan far den Ar 1844 4 Vadsten bildade "besparingsföreningen9' efter-
följare. BP a bildas i Urasa socken, Kronobergs lan, "Fosterlandska sällskapet för hämmande av 11% och överflöd".5z
"Samma" klagomål på onödig lyx, utsagda av tre olika aktörer, med delvis olika adressater får artskilda innebörder beroende på i vilket spänningsfält åsikterna formats.
2. Proetloma dornineras av undergangsternat, men förekommer bAde 1 en global och en mer inskränkt tematisering.
- Varldens undergång &r nara. Om än inte alltid som en uttrycklig del i pra- dikandet, så finns budskapet dar underfö~st&tt, ger tyngd kt och anger det br&d- skande i att biittringens vag antrads å det snaraste.53
- En mindre omfattande variant av denna unodergång a r roparens egen. Redan den fSrsta roparen 4 Srnhland, Lisa Andersdotter, profeterar om sin egen död. Att man riskerar nesan 1 handelse av att profetian inte uppfylles a r redan det ett bevis på roparnas 6verLygelse om det gudomliga i sitt uppdrag. Ingen av dem dör dock lekamliger,, något sona lakarna utifrån sin profession beklagar: bet ai
inte möjligt att genomföra nhgon o b d ~ k t i o n ~ ~ ~
- Den egna döden kanske ska fattas mer andligt. En an mildare variant av underg&ngsprofelia a r att det egna ropandet ska upph6ra p& att bestamt datum. Ofta utnaimns d& även en eftert~~adare och den profetian sb&r ofelbart in.55 Rörelsen har en mycket lös organisation. Det ar det muntliga ryktet som lates intresserade få veta då nkgon börjat ropa, samt var och p& viiken tid ngsta rop kan f6rvantas. Beroende pk roparens dragningskraft och tidigare prestationer, infinner sig en större eller mindre folkskara i ett skogstorp eller i fria natUren. Roparna i k ha känt stark "sympatie" med varandra, a w n om de inte talats via; de visste vilka som v2r ~ a c k t a . ~ V J t a r i att göra avsteg från sin identitet som den helige andes sprakrör var det d& möjligt att under en predikan
f&
ingivelse om vem som var den lämpliga efterträdaren och p& s& satt sakra en något kontrol- lerad kontinuitet.Alanars ä r det saregna med denna riBseise just att de3 saknar mer framtra- dande Bedare. Roparna kanner sig kallade, aktheten i kalleisen a r en saii mellan dem, Gud och det lyssnande forkat, utan någon yttre auPa'~oritets inblandning. Eller som den 24-årlga pigan Maja uttrycker det p& sm5.?andska:
Om be saga: Ni ska inte's gi hit, si g i ni andock, vi a' ett fritt folk i ett fritt land ock inga
Denna organisatoriska "svaghet" kan aven den uppfattas som en protest och ett alternativ till den strikt hierarkiska och auktoritetsbundna kommunikationen i såval det andliga som det vkldsliga samhaliet. Den spirande borgerliga oifent- lagheten, med sina tidskrifter, tidningar och litteratur, var inget alternativ för landsbygdens underklass.
I högre eller mindre gfad finns det anti-hierarkiska elementet med i alka va@- kelser~relser. Att det ibland &r detta som oroar ornvarlden mer an predikandets
Pigornas rop och overhetenr diskurs
255
innehall frarngar inte minst av a t t konventikelplakatet f6rutsktter reniarighet; det kr den fria, anti-auktoritiira organisationen av religiositeten som plakatet viinder sig mot.
Allt tyder p i att det var ungefar samma grupper som lyssnade p& roparna som sjalva ropade. Det 5.7 dock troligt att de nyfikrias skara gjorde att &Idersfisde!- ningen mer motsvarade den Iiel'c obesuttnas samt småbmkarnas befolkningen som helhet. Det finns kommentarer som antyder en tidig mer allman nyfikenhet, Den ersiitts dock relatltc ssnart av en po!asisering inom cocknal-na. n e d entydiga anhangare och motståndare.
Bara nagot enstaka exempel finns p5 att en högre standsperson lyssnat p& roparna i en anda av Ovriga "herrar" som lyssnar gör det i kraft av sin myndighetsgarning.
Om vi tidigare resonerat nagot om roparnas sociala bakgrund och dess för- 7 .
oindelse rned r6relsens innehall och utformning, ska vi nu över@ till att lata just "herrarnas" syn p& rörelsen komma fram.
II
en inte ringa grad framkommer den P en offentlig debatt kring h u r r o p a r e r ~ r e l s e n bör uppfattas och bekampas. Att de bör bekampas rader det en narmast total enighet om.&erhetens diskurs: nerv- eller rnnaskelsjukdom? Offentligheten och debatten
Man skulle ocksi kunna saga a t t %-i 6vergA.r frBn ett socialhistoriskt perspektiv till ett med tyngdpunkten lagd p& politik och idéhistoria. Med politik f6rstgs d& inte bara vad som sker i riksdag och soekenstiimma, utan mer allmiiiit hur en artikulerad offentlig kamp, rned argumentens hjiilp, utkampas om det satta sättet a t t uppfatta och reagera p& roparna. Det ii- allts5 en politik vars nya moment a r att det inte bara &r sexman, !ansman, konungens befallningshavande och R M:t som, efter hansynstagande till administrativa oeh/eller informella pitryck- ningar, agerar. Nu uttalar sig iiven andra I tidningair och pamfletter och kraver att deras åsikter ska beaktas. Detta medf6s a t t inte heller de oFficielia myndig- heterna star oberörda, utan de anvander sig av t ex tidningar f6r a t t ng ut, de kritiseras i tidningar och tvingas darmed förhålla sig och agera i f6rhAllande till denna bo~gerliga ~ f f e n t l i g h e t . ~ ~ Det karakteristiska för den borgerliga offentlig- heten a r enligt Jiirgen Habesmas:
P. En likstalldhet mellan deltagarna i den, som iitghr ifriin argumentens möjlig- het a t t hiivcia sig enbart av egen kraft.
2. Ett ökat kompetensornrAde för offentligheten. En problematisering ock te- matisesing av tidigare ej ifrAgasatta omrsbden.
256
Peter AronssonAlla tre kriterierna föreligger vid den h a r tiden." även om den borgerliga offent- ligheten inte ensam eller i sista instans bestämmer h u r uppfattandet och be- mötandet av roparna ska utvecklas, s å utgör dess roll har en kvalitativ skillnad mot bemötandet av tidigare väckelserörelser. Avgränsningen av vad som ska raknas till den borgerliga offentligheten och vilka grupper som bär upp den i det konkreta fallet a r inte enkel. men spelar mindre roll i den h a r studien.62 Även om de som tillhör väckelserörelserna ofta kallades just "läsare" och marknaden för deras böcker var omfattande, kan den inte betecknas som en del av en bor- gerlig offentlighet. Den viktiga skillnaden ligger i att man använder sig av böc- kerna på ett helt annat sätt a n ett litterärt sällskap, eller en tidningsläsande allmänhet. Böckernas innehåll a r inte för en läsare en fråga om instrumentell konsumtion av kunskap och argument. För läsaren handlar det om att se Guds ord, sanningen i Ordet. Lasningen a r etiskt och religiöst bestämd och inte öppen för tolkningar.63
Rapporteringen i tidningar, tidskrifter och pamfletter innehåller allt från skandalreportage, avslöjande av myndighetsmissbruk till teorier och åsikter om rörelsens uppkomst och basta bemötandet av den.64
En av de viktigaste debattpunkterna rör f r i g a n om h u r rörelsen bör uppfat- tas. Här urskiljs ett antal distinkta synpunkter:
1. Roparerörelsen a r en religiös rörelse av verkligt väckta människor. De tiPiför samhället inte bara andliga varden utan medför aven att; ordningen ökar och lasterna minskar. Wsikten ä r märkligt nog mycket sällsynt företrädd i den bor- gerliga ~ f f e n t l i g h e t e n . ~ ~ Men om vi betänker rörelsens starka klasskaraktär kanske det ändå inte a r s å konstigt.
Det händer dock a t t aven motståndare till rörelsen erkänner a t t sederna i bygderna förbättrats efter roparnas svavelosande predikningar, kanske mest drastiskt synligt i brännvinspannornas förstörande och superiets minskande.66 2. Roparerörelsen a r inte religiös till sin karaktär, utan den a r en sjukdom. Denna gemensamma utgångspunkt h a r de flesta samtida betraktarna. Alltifran biskop Butsch, kyrkoherde Pont6n i Morsberga till landshövdingen och provin- sialläkarna i Kronobergs och Jönköpings lan samt lakaren C U Sondén p& Dan- vikens hospital i S t o ~ k h o l r n . ~ ~ Den intensiva debatt som förs galler vilken sjuk- dom det rör sig om och h u r den ska behandlas på effektivaste satt:
A) Nenisjuhdom. Den främste företrädaren för denna linje a r provinsialläka- ren i Jönköpings lan,
S
E Sköldberg. Kan menar a t t grunden för predikandet ä r lagd genom en fysisk krampsjukdom, känd sedan länge under namnet Chorea. Genom denna nervsjukdom blir patienterna mottagliga för religiöst svarmeri. Sköldberg kategoriserar patienterna i 5 kategorier beroende p& andelen mus- kelkramp i förhållande till det religiösa svärmeriet. H den första kategorin a r de som s å gott som helt domineras av muskelkrampen, eller "dragningarna", och i den sistnamnda läsare som medvetet eller omedvetet h a m a r de verkligt Följaktligen bör de sjuka medicineras med kramplösande medel m m,Pigornas ,op och overhetciic d i s k u r s 257
och om det inte Pijalper inf6ras till Banslasaretten f6r behandling. Gentemot svarma-na av 5 kategorin racker det med strkriga t i l l ~ i i g e l s e r . ' ~
En variant av denna teori ger landshövdingarna i de bägge lanen uttryck för d a de barleder roparnas beteende till en förgiftning av framfor allt mjoldryga i ragmjölet. Den ansags orsaka dragsjuka eller ergotism. med kramper som lik- n a r de som ingår i roparnas agerande. 1,andshövdingen i Kronobergs Ian han- visar till förordningar e m hur saden och redan sjuka människor bör behandlas. Samma &sikt G r stöd i en pamflett av kyrkoherden i Morsberga som ocksa idkar viss iiikarverksarnk~et.~~
B)
Vansinne. Aven om doktor Sondkn i stort sett delar Skaidbergs synpunkter p& variationen i symptom mellan olika sjukdom,;typer. h a r han en annan stand-punkt i analysen av orsakerna.71 I stailet för a t t se de ropande som saknar kramp som falska profeter menar h a n a t t det a r sjaiva. ropandet som utgör det funda- mentala för diagnostiken av rörelsen. Dat är läseriet, inte eventuella mjöldrygor. fuktig vaderlek eller överdadigt supande som ger den vasentliga predispositio- nen.72 Faljaktligen karaktäriseras sjukdomen som e n psykisk sjukdom, ett van- sinne, narrnare bestamt gudsvansinne eller t h e ~ m a n i a . ~ "
3. Animal magnetism. B1 a biskop Butsch menar att fenomenet lämpligen kan förstås som ett utslag av animal magnetism. Y vart faii paverkas de ropande av denna kraft.74 LBran om animal magnetism h a r haft olika utseende genom ar- hundradena, men mot slutet av 1700-talet uppfattades en av fenomenets främsta verkningssatt vara a t t försatta offret i somnambulism el!er konvulsioner. Xraf- ten sågs dock som e n generell kosmisk kraft som lag bakom saviil planeternas rojrelser, ebb och flod som lidande och helande av sj~ka,~"holkningsförslaget, f6r mer a n s å blev det knappast, fick ingen större genomslagskraft, men kan val sagas balansera p& gränsen mellan det andliga och profana respektive det sjuka och det friska i försöken a t t definiera rörelsen.
Det v a s e ~ t i i g a a r h a r e t t notera det gemensamrna i uppfattningen a t t roparna a r sjuka. Debatten galler a t t p& ett vetenskapligt sätt utröna h u r de ska botas. Atminstone Pontsn uppfattar s i n standpunkts etiska sida som humanitär Van- sinniga a r människor som inte a r ansvariga f i r sina handlingar och feljaktligen är det inte möjligt a t t behandla dem enlig$ lag. Vad de behöver
ar
vilrd som kan kyla av deras överhettade sinnen. En förutsättning fojr debatten $r den htskill- nad man gör mellan det fysiska och det psykiska i manniskan. Annu p&1700-talet hade en sadan distinktion uppfattats som meningslös. U1~pdelniagen gör a t t de vansinniga Ban diskuteras p& e t t nytt s a t t och sarskiljas ifribn andra marginella grupper.76 Fenomen som tidigare setts som andliga eller moraliska till sin karaktar blir genom den operationen fhrtingfigade och tillgängliga far samma kliniska blick som kroppen på obduktiorisbordet i Larosalen.
Bekampandet av katteriet, vilket skulle varit benamningen p& kampen mot roparerörelse under e n 5Pdre tid, t a r sig darmed ein helt ny form. Diaboliseringen av den folkliga fromheten och magin som den kanske tydligast kommer till ut-
258
Peter Aronssontryck i e n del av h i i ~ f ö r f ö l j e l s e r n a ~ ~ har under 1700-talet bekämpats som trög vidskepelse, osedlighet och okunnighet78 och transformeras n u i e n föreställning som gör den religiösa awikelsen tillgänglig för den vetenskapliga blicken.79 Det ar först under de sista decennierna p 5 1100-talet som de utstötta, avvikande särskiljs, interneras på olika institutioner och behandlas på olika satt.80
En sekularisering av avvikelsen som på sikt även innebär e n sekularisering av religionen.
Den oansvarighet som utgjorde e n av förutsättningarna för att pigorna och drängarna skulle kunna höja sina röster på ett så uppseendeviickande sätt och med ett så radikalt innehåll tas med ett modifierat innehåll över av överheten. a v e n den mer fysiska skolan använder sig av oansvarigheten; det ar smittskg7dds- lagarna som ligger till grund för landshövdingens vitesföreläggande och order om internering på lasaretten av alla "smittaden. A n en gang visas hur ett och samma moment - det exalterade eller extatiska - tolkas och används av olika sociala krafter för att uppng helt skilda syften. Det står e n kamp om diskursen; ett agerande definieras aldrig entydigt av aktören ~ j & l v . ~ l
De mer eller mindre professionella bedömarnas uppfattningar sammanstrålar i uppfattningen att roparna behöver vara. Ivan anser ocksa att rörelsen "smittar", varför isolering av dem är önskvärd.82 E n total enighet o m utformandet av denna råder förstås inte och några anser att läkaren i Jönköping gått för hart fram da han låtit bygga fönsterlösa isoleringsceller i källaren. Landshövdingen i Jönköping låter riva dessa. Tvisten dem emellan drivs anda upp på central nivå och åtgärderna diskuteras aven i pressen.83
V a r k e n
i
Västergötland eller Närke verkar man ha h a f t samma animerade debatt o m rörelsen som e n sjukdom aven om beteckningen ftirekommer.Om akta och falska ropare
Sköldbergs femdelade kategorisering av roparna har sin mer översiktliga mot- svarighet i Sondéns tudelning i e n lättare och e n svårare variant. Både e n till rörelsen helt negativ betraktare som Pontén och en till rörelsen positiv som Angel talar animerat o m skillnaden mellan ratta och falska ropare.
På satt och vis talar de om olika saker, eftersom de utgar från skilda diskurser o m rörelsen. Inte desto mindre konvergerar bedömningarna i att de falskal oegentliga/lattare drabbade roparna ar de som kan misstänkas agera av egen
fn
u i l ~ a . Mest upprörd över de falska roparna ar kanske den positivt inställde Angel; de falska roparna, de som av egen fri vilja predikar och drar runt i byg- derna är också de som tydligast har ett aggressivt och mot samhällsordningen orienterat budskap. För de bagge lakarna är frkgan mer av e n "nosologisk" ka- raktär - en sjukdomsklassifikation - men aven de noterar att "bedragare" förekommer.
Pigornas rop och overhetens diskurs
259
a r dessa snikna och latejefulla ynglingar, bedragare och falska profeter som gör alit för att smita fran det arbete de borde utf6ra i sitt anletes svett, sk som debatten PBter paskina? Naturligtvis ar de det i den samtida offentlighetens ögon.85 Utan tvekan var det för en del unga. man och iwinnor mer lockande att resa runt, predika radikala Iaror mot storbönder och herrar och dessutom bli. viil erabkel-ade och ak'cade av e n ivrigt lyssnande skara. Det bety&- dock inte att fenomenet som helhet a r uttömmande karaktariserat n e d den borgerlige offent- lighetens och myndigirieternas d o n över det. Aven om &sikten skulle vara riktig,
.-.
vilket i s t e a r sakert - kanske utmarktes "de l&tgef.dHa bedragarna" bara av just en högre grad av medvetenhet om sitt agerande - s& blir lyssnarna i n d r a g ~ a i en process dar ett alternativt normsystem och identitetsskapande artikuleras. Darmed lamrnar vi åter nivan dar aktörernas intentioner &r tillrackliga sam fCr- klaringar. Som historiska subjekt ingar de alltid p& ett ursprungligt satt i ett socialt sammanhang.86 Roparnas f ~ r "marknaden", lyssnarna, medvetna predi- kande a r genom sin lyhördhet för Bhörarna en viktig indikation på hur vasentlig del av ECárkunnelsen den sociala kritiken var, Elet ar. fö~utorn medvetandegra- den, just det skarpare sociala innehallet som skiljer dem har: de ~'riitta" roparna.
Bemötandet au ropama
i
ppraktkkziz1
Smaland rapporterar prästerskapet i Hjiiirnseryd direkt till landshisvdingen i Jönkiapings Ian om den spirande r o p a r e r ~ r e l s e n . ~ ~ Aven om domkapitlet inte ar oinformerat om haadelseutvecBBingen: a r det landshövdingen och provinsialla- karna som SehalPer initiativet i h&gan.88Tidigast ute a r landshövdingen i Janktiping s o r l den 9/2 1842 avsander en ailman krangöre?se som efter konsultation med piovirrsia!lEkaren k'?essificercrr v2ckeHserGreEsen som en "smittosam nervsjukdom"." Tryckta ernen~plar med i ~ - struktioner om behandling och mediciner sands tail behövande församlingar. Sarsbáilt inrattade rotemasiare ska j a m e sexniannen och klockaren bitrada prasterna n e d angivelser av de sjuka. Samma personer bör ocksh avvärja folk- samlingar kring de sjuka: ty sgdana Grvarrar sjukdomen. "StBndspersosaskias- sens" stöd tas f6r given och !%rhoppningen a r a t t nu aven allmoge^ ska ftirsta dela ratta naturen av de sjukas talkrangdket och sluta uppsöka dem. Klarar de lokala funktioniirerna inte av sirra ~ p p g i f t e r . lovw lardshövdingen "att 63 lans- lasarettet bereda de sjuka en fristad". P r a s t e r m b6ï naturligtvis förmana ocih f6rekomma smittan p& alla satt. Kronobetjaningen ska ge eiem L.a;ndsiickning, aven i de fall en sjukling mhste iarf6ras till lasaret'iet.
Bhde i Jtilzköpings och Kronobergs
E n
hanvisar landshih~dingen vid E P S ~ O S tiil£alle ",il kungörelser under hösten 1841 om behandlingen av dragsjukamgoProvinsialiakarnaa sitter Inte bara crrh vantar p& sjukdomsfallen, utan reser
, .
ozrmxrlng te p& landsbygden, iakttar, medicinerar och firmanar, allt efter lamp- % i g h e t e r ~ . ~ ~
sarettet, fortsätter "predikosjukan". Senare under våren tiPBaggs i en ny kungö- relse ett vite för de husbönder som upplater plats för roparnas möte eller inhy- ser dessa i sina hus och överhuvudtaget f6r deltagare i möten. De skyldiga ska stallas "Lili svars på landskansliet eftersom det ar en administrativ stadga. Sar- skilda sockenstämmor ska utlysas dar kungörelsen inskärpes och ordningsman- nen som utses blir aven de hotade med vite o m de inte fullgör sitt uppdrag som angivare. Xu hänvisas uttryckligen till smittskyddsförordningarnias stadgan- den.g"
Gnder hela år 1842 håller landshövdingen i Jönköpings lan civildepartemen- tet underrättat o m det allmänna laget och åtgärderna han vidtagit. ERer en viss optimism under våren blir höstens brev mer bekymrade: "Förhoppningen, att den nu allmänt så kallade "predikosjukan" skulle vika för lantmannens triigna sysslan, har icke alldeles gått i f u l l b ~ r d a n " . " ~
Det kraftfulla agerandet fran landshövdingarnas sida debatteras i den bor- gerliga offentlighetens tidningar och broschyrer.94
Hur reagerar roparna p& landshövdingens agerande? Redan av hans egna rapporter och kungörelser franigar att de "sjuka" saknar "sjukdomsinsikt" och att det darför ar nödvandigt med tvangsmedel. Reaktionen biand de behandlade tycks motsagelsefull. Behandlingstiden ar omkring e n vecka f6r de flesta och Iskaren i Viixjö finiler snart att sjukan gar över av sig själv i niistan alla Kanske kan detta forklaras med '.sjukansn situationella och sociala liaraktar: den uppkommer i e n socialt spänningsfy-l?d situation i ett samspel mellan åhö- rarnas förhoppningar och roparens sjäivlorstAelse. Nar den situationen helt fhriinclrcrs, andras ocksa roparnas handlande. Vid ett av de f 5 tillfallen de sjalva kommer till tals, f6rklarar de dock att de n e d stor möda och under kamp lyckas hålla tillbaka sin predikolust, för att p5 så sätt dupera lasarettspersonalen o c h bli f'ri~liippta.~~
Domkapitlet i Växjö trycker på de andliga dimensionerna av rörelsen. De f6r- nekar inte att exaltationen gatt fOr iangt, men vill rada bot på urspårningen utan att kritisera den innerliga religiositeten, eller ens iaseriet, som heihet.
I ett internt cirkulär tillsags Get äldre prästerskapet (kontraktsprostar och kyrkoherdar) att halla efter sina ailtf6r drastiska och svaveiosande yngre kol- legor." Utat tonas den förklaringen ner och Bonfs "ytterst vadeliga" skrifter lyfts fram som e n orsak. Laseriet P sig försvaras fortfarande, men en klar grans dras mot roparerörelsen som gått anda till "proselytmakeri". D& hotar sjridan- det av "splitets och oenighetens gift, icke bioet inom enskilda hushall, utan aven of6imarkt i hela samhiiPlskroppen". Det sista yttrandet falls som e n motivering rOr ett bifall till åtal enligt konventikelplakatet mot vissa ropare.98
Initiativet till ett sadant konventikelåtal har kommit &an tio av Fryeie coc- kenmän, som anser att prasterskapet varit för slappt och nu själva ber krono- h g d e Meuerling hjälpa dem "skydda vart samhälle från söndring, lattja och v l l l f a r e l ~ e " , ~ YFörsamPlngens präst uppmanar till f h i k t i g h e t l sitt yt.trande, men kronofogden utformar ett memorial dar de unga karriärlystna prasterna och
Pigornas rop och overhetens diskurs
261
läserie", allmänhet utpekas som orsak till roparerörelsens
.&ven om ett shdant atal egentligen strider mot landshövdlnge~qs allnr.anna syn
p& rörelsens status son; epidemisk nervsjukdom, menar han a t t de o f ~ r b a t t e r i i g a bör 5talas.l" Ett förhör med fyrs, angivna kringvandrande man och en stor de? av Hagshults och Fryele sockenst~mmoPedamöeer håils i Hagshults kyrka den 2/6 1842. Tre av de fyra ar standaktiga och vagrsr avge nAgot Pöfie om att rapp-
höra med predikningarna och mötesverksanheten. Drangen Svea M a ~ t s s o n , aberopar 1809 Ars regeringsform som h a n anser försakrar honom samvetsfrihet. Konventikelplakatet giiler enligt hans tolkning bara spridandet av villfarelser, vilket inte triiffar Landshövdingen ger snart upp medlingsförsöken och hanskjuter prövningen till justitiekanslerns övervägande i enlighet med
B762 a r s bestknmelse att alla "grannlaga religionsmal" ska prövas av justitie- kanslern. Tre personer f&r dock ftilja med till
I FryeLe star det klart genom anmalan, förhörets utformning och innehall a t t motsattningen star mellan sockenstammans jordggare och de r gen dom slö ca ro- pare som uppfattas som representanter för. eller Syledare av, övriga landsbyg- dens jordlösa arbetare. I enlighet med landshövdingarnas resolutioner, bade i ICronobergs och Jönköpings !an, ska. siirskilda ordningsman inrattas och i den allmanna kungtirelsen den 6 maj P842 stadgar landshövdingen i Jönköping ut- tryckligen a t t sockenstiimrnor ska utlysas i arendet. Så sker ocksa i manga av de berörda f Q ~ s a m l i n g a r n a . ~ ~ * B d n g a fall utgör den mer handfasta behand- lingen av arendet att man tillsatter speciella ordningsman som ska övervaka mediciraering och anmiila sjukdomsfail till priisterskapet. Att detta inte bara uppfattades som ett §&tt att formellt tilifredsstalba landshövdingen visar socken- stammar, i Hagshult,
d&
den anser a t t en ordnings-mm i var rote. vilket r e s o h - kionen foreslog, skulle bli för betungande och de istallet utser en i vas girrd.lo5 Givetvis agerar inte stammorna enbart p& landshövdingens instruktioner. Aven egna initiativ och utredningar av misstankta ropare förekom me^."^En viss spannvid i reaktionerna pk sockenstamman Eirms dock. I Vallsjö för- samling tackar sockenstämman ganska o8orslramt nej ti!- konungens befall- ningshavandes erbjudande om medicin och meinar att roparna för mera gott &n;
ont med sig. Istallet för ett vederbijrlagt underskrivet protokol! intygar Párono- fogde Meueriing a t t denna 5siKt h a r f6rts fram. Vid justeringen a x protokollet, som utvecklar sig till en regelratt och förmodliga?n medvetet mohiiiserad socken- stiimma, betygas att vi6 förra tillfallet endast en mindre del och förvisso mindre v&?betiinkt del av församlingen varit närvarande. Nu däremot
a4-
de tankende medborgarna tillstades och man tackar landshövdingen f ~ r den ömma omtan- kan, Enrattar ordningsman och rekvirerar medicin.P07 Dette k- dock enda tPBPfa1- Zet di,& en sockenstiimma tar 6ppen konflikt med myndigheterna, aven ori delar av församlingarna fordrat viss övertalning tidigare, sarskilt i början av rörelserz, vAwintern 1842.'" E n r ~ e r sofistikerad variant av agerande fr513 soekenst5m- mans sida iir det fraga om da Baikerydc sockenst&mma beslutaar sig far att h å l a missionsbön fyra ganger om Aret och dessutolm skapa ntt rni~si~nssablsBap. Agerandet kan knytas till aktionerna mot roparca, da stamman, liksom s amånga andra, hålls strax efter Kunglig befallningshavandes allmänna kungö- relse den 6 maj 1842. Dessutom a r det uppenbart a t t missionssallskapet utgör ett "medborgerligt sunt alternativ" till roparerörelsen för mer aktivt kännande kristna. Till ordförande i sällskapet utses kapten Wettermark, pastorsadjunkt Moberg blir sekreterare. organisten vice sekreterare och tre hemmansägare ut- ses till ledamöter. Vem som helst kan bli medlem genom erlaggandet av arsav- giften p& 12 skilling Banco. Styrelsen, eller direktiomm som den kallas, kan själv avgöra vilka behjartansvUrda andamal koiiekten ska g% till. men församlingen ber a t t den i första hand sk2 g& till "dess egna landsman Zappiiinningarna, vilka a n n u sitta i hedniskt r n ~ r k e r " . ' ~ "
Resultaten från undersökningen av sockenstiimrnornas aktivitet s t å r i samklarng med en tendens för sockenst~mrnan som helhet a t t sinder 1800-talet alltmer bli en intresseorganisation för jordägarna. Det a r ocksa uppenbart a t t iandshöv- dingen anser a t t sockenstammorna a r en kanal för h a n s syften. I detta fail upp- ammas snart ett brett stöd p& stämmorna f6r myndigheternas atgarder och de blir ta14 ett verksamt redskap i kampen mot r o p a r e r ö r e l ~ e n . ' ~ "
Förutom a t t en del ropare interneras p& lasaretten P Smaland h a r en rad per-
soner tvingats infinna sig på landskansliet för förhör och dar latt Böter för a t t de deltagit i mötena eller tillåtit a t t de agt rum. Extra ordinarie notarien i Vkr- namn. F C O ~ c h t e r l o n y , ' ~ ' hjalper d& ä4 60tesfiilida osniin och kvinnor att 6ver- klaga till Göta ho~7rate. Även 8 män som blivit d ö r i d a
ti!?
samrna vite för uppla- tande av mark eller husrum överklagar genom honom till GGta h o ~ r a t k . ~ ~ ~ Dessa ingrepp, saval de administrativa som de tegala, h a r skett neU konungens befall- ningshavandes kungörelser om skydd mot smittspridning som g ~ u n d . De över- klagande bestrider r6relsens karaktar av sjukdom. M a n havdar a t t nagoc s&dan inte fanns i bygden och a t t saledes konventikelplakatet borde h a anvants. Ouch- ter!ony driver aven d e n n r linje i ett sjklvst5ridigt överklagande till justitiekans- lern och Högsta domstolen som galler Iandshövdingens r a t t a t t utnyttja smitt- skyddslagarna som han gjort. I överklagandet havdas a t t l a n d s h ö v d i n g e ~ genom sitt agerande krankt 1809 a r s regeringsforms stadgande om samvetsfrihet. Det ar enligt honom fe1 att betrakta lasarna &r "Rebeller och rabuilister, emot vil- Fias förehavande den bev5pnad.e styrkan, möjligen skulle behöva anvandas". handshovdingen bestrider p& alla punkter och menar a t t h a n aldrig hiivdat a t t ... småländska allmogen skulle annu bibehålla nggot av den sinnesstamning som, e n l i g Historiens vittnesbörd, fordom drivet denna allmoge till trots och olydnad emot överheten ... men ännu kvarsta hos allmogen mycken vidskepelse och vantro, med vilken varken den andlige eller viiridslige styrelsen icke böra alltför länge dagtinga - ännu kan denna allmoges sjiilvständighetskancla vilseforas, sardeles om den eggas av falska utläggningar om rattigheter och s kyl dig heter...'^^Det a r inte bara i debatten som kampen om diskursen står. overtygelse blandas med taktik. Kravet p6 a t t bii behandlade enligt konventikelplakatet innehåller s&viil e t t krav p5 a t t inte bia omyndigförklarade som e n välgmndad övertygelse
Pigornas rop och överhetens diskurs
263
om att justitiekanslern vid den h a r tiden i det langsta undviker att anvanda konventikelplakatet, sarskilt mot s a mariga uriianniskor och diiribland sadana som enbart varit &h6rare?l4
Strategin misslyckas dock i alla fallen underkanris överklagandena. Kunglige befallningshavanden konstateras ha v a i t behörig a t t utfarda sina kungörelser och de b,5tfgllda, b&& i landskansliet och haradsr$~ten, anses vara överbevisade om sin skrnld.li5
Ouchterlonys andra 6vwklagande till justi-Liekanslm rOner emellertid st6rre frarngiing. Liinsrnan Enholm i Vastbo harad mötte en dag p& varen X842 en havande hustru B i%s socken. Hon kom gaende pa landsviigen fran ett m6te med den vittkanda predikopigan Katarina i As. Lansman hade en lkngre tid spanat
efter Katarina men inte lyckats grx-a henne och blir nu ursii,ctg p& kvinnan som varit p& ett mote. Han svas ht henne och h5ta.r med spinnhus. Seaan far kon kapprapp i ansik'cet s a hon: börjar blCada. Kvinnan faiier då ner p5 k115 via vag- kanten och tackar
Gud
att hon "ansags vardig a t t lida för I-EeriensLansman försvarar sig med a t t si'cuationen i hans distrikt var s 5 pressad. Hans metoder hade dock börjat ge utdelning och 'nzn hade stora förhoppningar om lugnets Aterkomst om "icke en viss !<and man rneEEanko~nmPt".~
Justitiekanslern h a r d& redan utsett en gkdaigare mot Enholm och efter tre
%rhandlinngar vid Biastbo haradsrhtt falls lansman för svarjande, &<erei&CP, spark och slag till bijter. P g a bristande bevisning frias han han r n i s s t a ~ k e om va- p e n f r i d s b r ~ t t . ~ ~ ~
Adn~dnistrationen och vetenskapen utvecklar sig i samspel h i n g en, förvisso spiiwraingsfylld, diskurs om roparna som gOr att tröelsen snabbt och relativt effektivt kan bekampas. Syftet iir att utdefiniera, misstanlaliggiira och avskilja dem i f i h den "vanliga" allnogen.
Om
man i bijrjan haft vissa probdem med det, anlyder sockenm2nnens initiativ i FryePe att positionerna k8an.na.t p& sonmarera 1842. Jiven fra1-m Wj&Pmseryd rapporteras a t t ins'ca"a9ningen andrats: *Folket &r utkedsetoch uttr6th.t ..,beg&de 1 s6niags a t t 10 I S sjuklingar skulle sandas till lasarettet och samiingal ~ p p h i j r a " . ~ ~ ~Liknanie exempel fr&^ fler sockenstiimrnor v:lsar a t t en begynnande nyfiken- het och fascination, snart sl&r över i en medvetenhet om r6relsens sociala di- mensioner.12i
Hur anviinds ratten i processen? Bilden a r int13 enhetlig. I Sm&iand firs6ker roparna anviinda rat te^, som en plattform mot; adminiskrationem och vrten- skapsmiinnens disksars och atgarder. I sin huvudsak fungerar inte strategin; ifragasattandet lyckas inte G r a n d r a den officiella syner, p& roparna som sjuka. D a r n e d kan man saga att rattens ideologiska ftnlition uppr2ttMtiis: myndighe- ternas agerande legitimeras r a t t ~ i i g t . ~ ~ ~
Diirernot 5sta6koms i och med riittsligg6randet av &onfliF<ten en
ökad
offant- iighet 5t frffagan, avan p& högsta niva. En effekt som direkt motarbetar den ad- ministrativa "tystnad" myndigheter och Ialqare fi9r'edrm. Ett direkt myndighets-övergrepp bestraffas också. E n grans för vad som är godtagbar behandling av roparna markeras och kronobetjaningen blir troligen försiktigare.
Det stöd Ouchterlony fAr hos alla dem h a n hjälper med överklagandena, ut- trycker det förtroende för rättsstaten som stora grupper av befolkningen hyser. Även de som i ganska hög grad i sin praktik tagit avstand fr8n det etablerade samhallet, som roparna gör
i
sin kritik, finner det vart mödan och kostnaderna att appellera till domstolarna. Genom sin omständlighet och formella objekti- vitet förmedlas och bekraftas e n legitimitet, åtminstone bland de mindre radi- kala i rörelsen - de som trots allt vi11 vara sociala samhallsmed'oorgare.P&
så vis utförs e n integrativ rörelse nar de flesta överklagandena avfärdas och den brutale länsmannen blir f5lld.lZ3B Narke däremot leder kravallartade sammansttitningar mellan tjänsteman som försöker fängsla e n ledande ropare ochropare som fritar densamma, till ratte- gångar med e n rad fallande domar. Redan mot slutet av jula månad ftirhörs och fängslas e n rad ropare. T i n g s f ~ r h a n d l i n g a m inleds den 23 augusti för att f& sitt slutliga avgörande av M M:t först nara ett år senare. de flesta av de 1% fängel- sedomarna upphavs dock i högsta instaris, men d& har e n del anklagade suttit haktade i nästan ett år.124
Tonen slas an redan d& rörelsen tar sig sitt första uttryck i Narke. Ryktet har f ~ r e g g t t rörelsen och vid de firsta mötena i juli 1843
i
Ivistbro socken deltar, enligt notoriskt svårbekraftade uppgifter, 808-2000 personer, daribland lans- man och socknens kyrkoherde. Myndighetspersonerna känner den hotfulla stamningen som för tillfället övermaktig, och törs inte ingripa vid detta tillfälle. Precis som i Småland rapporterar de senare till landshsvdingen direkt. Brevet trycks dessutom i Nerikes Allehanda.Några veckor senare drar folk sig samman till minst lika stora möten p& e n allmänning i byn Vekhyttan. konungens befallningshavande skickar dit lands- sekreteraren, kronofogden och polisgevaldigern den 27 juli. Nigra lokala "her- rar" stöter till och m a n gör ett försök att gripa e n av de ledande roparna, e n smed och f6re detta soldat Smedberg. Smedberg gör valdsamt motstgnd. Han har tidigare uttryckligen bett folket o m beskydd och sjalv förklarat sig beredd skjuta sjalve lansman om han försökte gripa honom. Både h i n n o r och man rusar till undsattning, bevapnade med gärsgårdsstörar, stenar och piska och under stridsropet "hugg i h j d de förbannade herrarna". Under tumulte:; såras Smedberg men h a n lyckas andå fly tir1 en narbelagen stuga. Kronobetjäningen och 6v~ig.a "herrar" tvingas till e n neslig reträtt till fots.
Redan tidigt på morgonen darpå görs ett nytt försök att arrestera Smedberg i Ballesås by. Den fyra man starka truppen finner Smedberg omgiven av kvinnor vid sitt nattläger och vågar inget nytt försök f6rrän firstärknlng anländer. Nar d e n framat middagstid gör det, utbryter ett nytt allmänt s"lgsm&B. Denna gång grips dock Smedberg till slut och förs tiI1 slottsfangelset i Orebro.
Passlagarna utnyttjas mot övriga utsocknes ropare som återsands till. sin hemort P Västergötland. De som hyst dem bötfaB1s också, men har enbart med
Pigornas rop och överheteris diskurs
265
passlagarna som grund: det &r olagligt att hysa en ctsocknes utan pass. Formellt gallde dornarna mot övriga gripna ropare inte religionsfrågan utan "bara" det v5ldsarnma motstandet vid gripandet. H-Ear ska bara tillaggas a t t de anklagade lämnar in en gemensam böneskrift d a r de evsvar sig sin övertygelse och menar att det handlat om en förvillelse i god tro.
Rörelsen dör inte ~t omedelbart, men mot h-ets slut b a r den i stort sett upp-
hört i Kvistbro socken.
Aven i Lerbacks socken firsöker landshövdingen vid ungefär samma tid stoppa rörelsen med passlagarna och hemskickning av "srnittbauarna" frgn viistergöt- land. B a r sker dock inga våldsamheter, tro", en lika provocerande arrestering som i Kvistbro. Till skillnad h a n alla andra kända staliien med ropare finner man i Kvistbro ocksa en mer stabil organisatorisk form, vilket tillat :?n högre grad av kontinuitet: en nykterhetsfirenirng biidas med klar anknytning tiR1 Iii- sarkretsai*.
Koppiingen a r s& klar att länsman i början av B848 laser upp konventikel- plakatet inför nykterhetsmötets deltagare och en anmalan med hegaran om AtaP går vidare till justitiekanslern. Domkapitlet t r i d e r nu ftir f ~ r s t a gangen 1 Nërke in aktivt. Efter ett samtal med tilbr5ttavisnirigairisnngar mellan biskopen och den ie- dande roparen E socknen insomnar röLelsen till synes utan k~nfl'lilit.'-~~
1 6wiga berörda narkef6rsamiingar - Askersunds landsförsamling, Bod.aina, Skagerhult, SAnger&sa, Viby m
fl.
ar det sh vitt A;%int framf6r alit iiiriska :ansman i kombination med det lokala prasteaskapet sona bekampar rörelsen utan legala e l e r administrativa formalia. I niagra enstaka fall omtalas att ropare sants in tiil lesarettet. Srnitto- och sjukdornsmetaforen anvands aven h.dr,Iz6 men i en myeket mer allman betydelse &n i Srnglanad dar den fatt en vetenskaplig preci- sering genom samarbetet nellan provizosialiiikarna och konungens befallnimgs- hzvande.I Vastergötland möts roparerörelsen fölrs? inte alls av myndigheterna.
P6
hastenP842 kberopas dock aven h ä r en iaridshövdingereso1ution om smittskydd G r att
h&!La roparna fran a t t störa gudstjiinsterna. Resolutionen h a r dock inte anvants systematiskt har. Provinsiallakaren i Mariestad havdar t ex a t t ropareflickorna som han undersökt i Mabo inte alls a r sjuka och att atgarder mot dem siispar mer oreda an de förhindrar. Annu en viistgötsk siiregenhet a r roparnas före- komst i Boras stad. Det a r enda exemplet p& rrïban spridning.'27
Roparna bernë:s olika i de ohnka Iiinen och stiften. Sjukdomsmetaforen h a r d l - man spridloing, men begreppets betydelse för handlandet varierar med orten.
Grovt sett kan vi konstatera a t t strategin utformades av landshösrckgama, provinsialläliarna och lasaretten i Smaland; biskopen och prasterskapet i Vas- tergbtland och av landshövdingen med lansmannen och passlagarna i Narkr.
Personliga förhållanden. auktoriteter? kontakter och lokala debatter meiian olika statliga fanktionarer spelar säkert stor roll för 2en olikhet i taktik som
