SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Anden Bgrman

LYCKLIGASTE

TANE

C J L

Arnqvist om skandinavismen

Skandinavismen

"N

ordens politiska, likasom Pitterara enhet vore vår lyckligaste Tanke!"' Så ly- der ett odaterat tankesprak av Carl Jonas Love Almqvist. Piroligtvis skrev han det år 1845 eller 1846, då han med flera tidningsartiklar, ett föredrag och etc praktisk engagemang framtradde som en övertygad skandinavist. Det innebär act hans nationalism, som genomsyrar så mycket av hans skriverier, från det högspan- da, gtiticistiskt visionära Manhemsprogranimet över den idylliserande traktaten om svenska fattigdomens betydelse till den landsflyktiges nostalgiska drömmar om svenslia krusbär, vid mitten av 1840-talet utvidgades till att omfatta Skandina- vien i stort.

Det ar Almqvists förballande tPIP den skandimavistiska rörelsen och ideologin som skall undersökas i denna uppsats, vilka förestallni~agar hara vid olika tidpunk- ter hyste om de litterära och politiska enhetssträvandena och i viss mån aven hur dessa föreställningar kan relateras till hans tänkande i övrigt. Efter en inledande redogörelse för några huvuddrag i skandinavismens uppkomst och utveckiing f ~ a m till mitten av 1840-raler: följer ett avsnitt om Almqvists fyra månader långa vistelse i Köpenhamn vintern 1845-46 och hur han då uppfattade det politiska laget i Danmark. Dareher analyseras de två viktigaste kallorna till hans föreställ- ningar om skandinavismen: ett föredrag om skai~dinavisrnens utförbarhet som han

hö11

i det d a n s h Skandinavisk Selskaab i februari 1846, samt en artikelserie om "Nordeils sanna politik" som under samma minad publicerades i J~nköpin~s- bladet. Uppsatsen avslutas med en genomgång akv sltandinavismens utveckling under senare hälften av decenniet. Fyrtiotalsskandinavismen lian sagas ha nått ett slags klimax eller möjligen antildimax i och med det dansk-tyska Eiget 1848-50, en konflikt som har behandlas utifrån ett svenskt perspektiv med sarskild utgings- punkt i frågan om hur Almqvist betraktade stridigheterna och hur han ansag att den svenska regeringen borde agera. Det bör för övrigt understrykas att den föl- jande framställningen inte gör några anspr& på originalitet i avseende på tolk- ningen av skandinavismen, utan syftet ar att belysa Almqvists inställning till den- samma."

1840-talets skandinavism var, liksom tidens nationalism på de flesta håll i Eu- ropa, i första hand en Iiberal företeelse. P lilihet med de tyska och italienska natio-

nella r6relserna vände den sig mot den gamla samhdlsordningn och sériivade eker att Pösa upp historiskt givna band och rita om den geografiska kartan i enlig- het med vad man uppfattade som naturliga granser, baserade på sprak, etnicitet, religion och traditioner. Historiskt sett var de skandinavistiska enhetsstravandena långt ifrin någon sjalvHahet. Under Zrhundraden hade danskar och svenskar betraktat varandra som fiender, och ännu vid 1800-talets början var läget mellan de båda länderna spänt. Vid NapoPeonkigens slut tvingades Danmark vid freden i Kiel I8 14 att göra avkall p i Norge som i stallet ingick en personalunion med Sverige. Det var först på 1820- och 30-talen som f6rhaBPandet mellan de båda nationerna började Pattas upp. En ismsesidig sympati mellan dansku och svenskar v k t e successivt fram, BiuvudsAigen i kretsar med stort kuPturePlt kapital, och den skandinavistiska tanken fick sina första anhängare.

De skandinavistiska stb-rävandena tog sig först uttryck inom vetenskapens och kulturens, i synnerhet litteraturens område. Delvis som en reaktion mot tidens starka tyska inflytande sökte svenska, danska och norska konstnärer och författare

på olika sätt beframja det inbördes kulturella utbytet, dartill uppmuntrade av det tidiga 1800-talets göticism med dess intresse för den fornnordish historien och mytologin. Ett viktigt steg för den kulturella skandinavismens urveckding togs vid promotionen i Lund 1829 i och med Esaias Tegnérs hyllning av sin danska diktar- kollega Adam Oehlenschlager, vid ett högtidligt tillfalle då de berömda orden att "Söndringens tid ar förbi"

yttrade^.^

Under trettiotalet tilltog det vittra utbytet, och vid slutet av decenniet fick den kulturella skandinavismen ett viktigt organ i den av den danske studenten Frederik Barfod utgivna Brage

ogIdun,4

en tidskrik som under fyrtiotalet fick ekerföljare med namn som NrdIjuset och Nordisk

/i-

teratur-tidende.

Att Barfod, som framst2 som en av den d a n s h skandinavismens mest becydel- sefu'u88a företradare, var student ar en i sammanhanget inte oviisentlig upplysning. Det var nämligen studenter och yngre akademiker som utgjorde den främsta driv- Irraften i den tidiga skandinavismen, aven om det vore ett misstag - som man ibland tenderat att göra

-

att reducera hela Grtiotdsskandinavismen till en stu- ~kntrörelse.~ %rid tieettiotalets slut sammantraade studenter från Lund och Köpenhamn, och efter ett par års uppehall återupptogs studentkontakterna 1842, med ett studentmöte i den danska huvudstaden under vilket Barfod

höll

ett oka citerat tal över temat "Nordens enhed er Nordens frihed". &et $iireker var det dags för det första större danska studenttåget till Uppsala.

Samtidigt etablerades ett mer professionellt akademiskt utbyte mellan lander- na, bland annat manifesterat i gemensamma naturforskarmöten. Det första skan- dinaviska naturforskarmötet hölls i Göteborg 1839 och fick en tämligen stor upp- slutning med drygt nittio deltagare, daribland internationella storheter som den danske kemisten och Gsikrn Hans Christian arsted, elektromagnetismens upp- täckare, och den svenske botanikern och biskopen Carl A&lf Agar&. En annan

VÅR LYCIUIGASTE TANICE deltagare, den danske botanikern Salomon Drejer, skrev efter mötet i _- Brage og Idun att den lyckade sammankomsten visar att det finns "en levende og bevidit

Trang til dandelig og uidenskabeli, Sa+rsel imellem de nordiske N a t i ~ n e r ' . ~ Göte- borgsmötet var det första i en lång rad naturforskarmöten som under de följande hundra ären kom att hällas i den skandinaviska forskarenhetens namn. Under 1840-talet anordnades fyra sådana möten, med som mest uppemot femhundra deltagare, som pterligare stärkte samhörigheten och samarbetet mellan de tre lan- dernas naturvetenskapsmän.

Att den tidiga skandinavismen p5 det stora hela var kulturellt och vetenskapligt snarare an politiskt inriktad fcrde med sig att den lrunde väcka sympatier ocksä i

politiskt konservativa läger. Sä kunde till exempel Per Daniel h a d e u s Atterbom, romantikern och estetikprofessorn, ge sitt aktiva bifall till de skandinaviska en- hetsstravandena inom kulturens område i en broschyr frän 1844, Om Skandina- viska foreningen och

student-uttåget fin

Upsaja tid Ko?enhamn, dar de skandina- viska folkens frivilliga förbrödring utnämns till samtidens skönaste företeelse.' Broschyren ar intressant också eftersom Almqvist shev en recension över den.' Redan ett par är tidigare, i den under sommaren 1842 publicerade artikeln "Tan- kar om nationd-hat", hade Almqvist givit sitt första offentliga erkännande av skndinavismen, dä han sade sig hysa förhoppningar om en framtida andlig för- ening av Skandinaviens fo1k.l

I

recensionen av Atterboms broschyr går han ett steg längre genom att göra gällande att de flesta civiliserade länder har kulturella utbyten med varandra utan att för den skull sträva efter nägot politisktunionellt sammangående, men att den yttersta syftningen med skandinavismen just ar en förening. Har understöder Almqvist med andra ord inte enbart de kultu- rella utan aven de politiska enhetssträvandena.

Det var vid fjn+tiotdets början som man kunde se de första tecknen på en poli- tisering av den sliandinavistiska rörelsen, först i Danmark men snart ockisä i

Sverige, sarskilt i Lund dir rörelsen fick en mer aggressiv och aktivistisk utform- ning an i Uppsala. Utan att det någonsin blev &äga om en folklig företeelse - i stort sett var och f6rblev skandinavismen ett projekt för eliten - boriade altfler höja rösterna inte bara för ett närmare kulturellt samarbete mellan de shndinavis- ka länderna utan aven för ett successivt politiskt sammangående. Drömmen vak- nade om ett gemensamt skandinaviskt storrike? den Nordens enhet som framstod som Aimqvists lyck8igaste tanke. Det är vart att notera att den svenske författaren har använder orden Norden och Skandinavien som synonymer: Nordens enhet b e d e r Skandinaviens enhet. I ihlmqvists ögon, och inte enbart i hans, var skandi- navismen först och främst en angelagenhet ftir danskarna och svenskarna, och i andra hand aven för de med svenskarna politiskt förenade norrmannen, vilkas vilja att distansera sig från Danmark Iange var mer framträdande an deras känslor för ett enhetligt Skandinavien.

P

regel exkluderades däremot inte bara den isländ- ska befolkningen, såvida den inte ansågs höra samman med danskarna, utan ocksi

den fidbdska, aven om det från svenskarnas sida inte var ovanligt med ryssfient- lig retorik om att man med de skandinaviska grannlandernas hjälp skulle kunna återerövra och "befria" det Finland som hade f'örlorats 1809.

I

jämförelse med den kulturella skandinavismen, som kan beskrivas som ett konstnärligt, litterärt och vetenskapligt sökande efter en ny gemensam identitet,'O framstod den politiska skandinavismen, med ett skandinaviskt försvasförbund eller rent av en unionsstat som det slutliga framtidsmalet," som mer entydigt liberal. O m konsesvativa intellektuella som Tegnér och Acterbom försiktigt kunde understödja de kulturella och vetenskapliga utbytena var det o c h å bland dem som den starkaste oppositionen mot de politiska enhetsstravandena fanns. Ledan- de för motståndet i Sverige var tidskriiien Svenska Minerva, ett faktum som Alm- qvist upgmkhammade i en polemisk artikel sommaren B

846.

I "hti-skandina- vien i Svensh Minerva" E g a r han vad som kan ligga bakom det konservativa motståndet för att inte saga hatet mot shndinavismen, sa som det exempelvis tar sig uttryck i namnda tidskrift, och det mest rimliga svaret finner han - författaren som alltid hyllat det unga - vxa att skandinavismen i första hand bars upp av studenter och ungdomar, medan det konservativa motståndet i stor utsträckning förs fram av universitetsprofessorer som inte uppskattar att någonting betydelse- fullt sker utan deras egen medverkan, i synnerhet inte nar initiativet kommer frin "personer som allenast borde lyda, blindt lyda dem". Med andra ord uppfattar "gubbarne" skandinavismen som ett hot mot sin egen myndighet och maktsrdl- ning. B e lär emellertid inte kunna stoppa den rörelse som nu har satts igång, menar Almqvist som också åberopar det dlrnanna tänkesättet - "en makt, f6r hvilken, nu såsom i alja tider, småningom d l t gifver vika" - som stöd h r enhets- strävandenas s&. Det yttersta malet för rörelsen ar de skandinaviska landernas politiska enhet under en och samma regent, men för att dec målet skall kunna uppnås galler det act bearbeta den dlrnanna opinionen och Eramför dlt art man gar fredligt och varsamt fram med gradvisa r e f o r r n e ~ ' ~

Danmark

ALmqvist var som mest entusiastisk inför den skandinavistiska rrörelsen och ideo- login kring år 1846, då han också under en längre och f6r honom själv givande tid vistades i den danska hu\wdstaden, &ån den 10 november

1845

till den 8 mars

184&.13 Köpenhamn var vid den har tiden en levande liulturell stad. Idealistiskt nationalistiska konstnarer som Constantin Hansen och J ~ r g e n Sonne bar upp den så kallade danska guldåldern inom konsten, inom litteraturen firade Hans Christian Andersen triumfer med sina romaner, sagor och historier under det att Johan Ludvig Meiberg fiknyade den danska dramatiken vid Det kongelige Teater* Samtidigt var Nikolai Fredrik Severin Grundmig, teologen, förgrundsgestdten i

studiet av den fornnordiska mytologin och folkPnögskoleidéns upphovsman, allt- jämt entusiasmerande verksam, om an inte i huvudsstaden. Och filosofen Saren

Kierkegaard var inne i en av sina mest produhiva perioder. Mellan 1843 och

1846 utkom flera av hans mest kanda verk, som Enten-eller,

Fygt

og bdven, Gen- tagelsen, Begrebet angest, Stadier paa livets vei och Ajluttende, uvidenskabelig efiey- skrzj?. Tmts den uppenbara frändskapen inellan AJmqvist och Kierkegaard är det ingenting som tyder på att någondera parten tog några mer bestående intryck av den andra.14 Anmärkningsvärt är för övrigt att Almqvist under sin Danmarksvis- telse umgicks i kretsar som var uppenbart kritiskt inställda till Eerkegaards förfat- tarskap. En av de danska liberala publicister som han hade goda koiltakter med var Meir Aron Goldschmidt, som för eftervärlden främst ar ihågkommen för sin polemik med IGerkegaard.

I

en rad artiklar

i

sin satiriska veckotidskrift Corsaren

gav Goldschmidt under vintern och våren I 846 en karikerad nidbild av filosofen, som en sjalvupptagen och självömkande, skelögd och puckelryggig person, ett föga tilltalande porträtt som den svenske författaren under sin tid i Köpenhamn inte kan ha undgått att ta del av och som knappast: gjorde honom mer intresserad av eller mer positivt instdld

tail

Kierkegaards ver1i.l5

Den livliga kulturella aktiviteten i Kpenhamn hade däremot ingen motsvarig- het inom det politiska Bltet. Utifrån en liberal ståndpunkt framstod det politiska läget i Danmark tvärtom som tämligen lamslaget. Kungen, Kristian

VIII,

var i det närmaste enväldig, ingen konstitution begränsade hans maktbefogenheter och ingen opposition tilläts föra fram någon allvarlig kritik mot styret. Kort sagt ut- märktes IGpenhamn vid mitten av 1840-talet av en utvecklad och inspirerande litterär otfentligl-iet medan det politiska offentliga samtalet var starkt begränsat.

Almqvists egen uppfattning av de politiska förhållandena i Danmark fram- kommer av en artikel som han skrev i december 18/15. Under den period som han tillbringade i den danska huvudstaden publicerades i Jönköpi~~sbladet en r;id ano- nyma korrespondensartiklar därifrån. Det har diskuterats huruvida Almqvist ar ,

författaren till dessa artiklar. Flertalet av dem är av allt att döma skrivna av publici- sten Paul Fritz Mengel, som vid samma tid vistades i Köpenhamn.I6 Däremot framstår det av både sprakliga och innehållsliga skäl som högst troligt att den första av korrespondensartiklarna är av Nmqvists hand - och så kommer den också att behandlas nedan. T detta sammanhang är det den i särklass mest intres- santa artikeln eftersom den ar hållen på en helt annan politiskideologisli nivå an de därefter följande, viPh i stallet på ett lättsamt sätt kåserar kring olika danska företeelser.

I

koarespondensartikeIn den 27 december 1845 aberopar Almqvist en artikel som tidigare samma månad under rubriken "Hur stär det till i Danmark?" stått att läsa i den nystartade Uppsalatidskriften Studentbladet." Det var delvis den arti- keln som föranledde Almqvist (och senare Mengel) att i Jönköpingsbladet försöka beskriva tillständet i Danmark. Och det gör han

på

ett d d i g t kritislit satt, bland annar genom att h y t a an till de av honom ofta använda begreppsparen verklighet

bra och trevligt ut. Overlag har befolkningen det förhållandevis v d ställt, de äter och dricker gott och h n ma sig på fritiden, exempelvis vid den ett par år tidigare öppnade nöjesparken Tivoli. Men denna yta döljer svalra missförhallanden; "p5 botten ligger en ohelsa, ett långsamt tärande ondt, som på det bjertaste kontraste- rar mot den fagra ytan", sorn det heter i en ypisk dmq~istskvändning.~~ Först och främst kommer detta sig av avsaknaden av en konstitutionell förhttning (en av Amqvists kapphästar), ett förhaPiande som innebar att det danska folket s a h a r det politiska livselement som är av största vikt för ett Pands välmåga. Dessutom är danskarnas fri- och rättigheter starkt inskrankta, både i avseende på associations- friheten och yttrandefriheten, vilket har fört med sig att den allmänna opinionen förslappats. Kort sagt oroar sig artikelf~rhttaren för "den preussiskt eller österri- kiskt förhatliga politik, hwilken synes med en förwånande progression göra sig gdlande P de inre affarerna h a r ~ t a d e s " . ~ ~ Vid mitten av 1840-talet framstod Preus- sen och Osterrike, vid sidm av Ryssland, som reaktionens och konservatismens starkaste &.sten i Europa, och genom att göra gaPPande att den danska politiken är ett uttryck f6r samma anda g6r Almqvist helt tydligt att han finner den vara siviil förlegad som förkastlig. H minst lika hög grad som Sverige är Danmark darf6r i

behov av politiska och sociala reformer, och &t rader inte nigon tvekan om att den svenske författaren ansåg att skandinavismen härvidlag kunde fungera som en progressiv, pådrivande

Pir&.

Det skandinavistiska engagemanget gick sadedes ut- m a k t väl att förena med hans Gvriga radikdliberda reforms~ravanden, för en re- presentationsreform, förbättring av kvinnornas sociala och juridiska stallning, vidgad näringsfrihet, en genomgripande förändring av undervisningsväsendeb: och s5 vidare.

Om

shndinavismens utf6rbwheé

Nar Almqvist korn till Köpenhamn senhösten 1845 hade shndinavisrnen vind i seglen. Socialt sett var det visserligen alltjämt en mycket begränsad rörelse, men den framstod ändå som mer respektabel an tidigare och kunde väcka sympatier även bland människor sorn varken hörde till de liberala tidnin-hetsarna eller den akademish världen. Studenterna fortsatte dock att utgöra rörelsens kärnsta pådri-

vande h a k , och som en höjdpunkt i &tiotalets studentskandinavism kan man betrakta det stora studentmöte som i juni P

845

avhölls i den danska huvudstaden. TiPP skillnad från de tidigare studentmbitena deltog här ?iven studenter frin Norge, v i l h tillsammans med de tillresra svensh studenterna uppgick till fler k fem- hundra. I en senare nedtecknad anteckning erinrade sig en av deltagarna, Pittera- turhistorikern Gustaf Ljunggren, den ojämför~iga entusiasm som han upplevde vid scudentmbitet. "Det var som hade min favorittank, den skandinaviska idén, plötsligen tagit k6tt och blod och vi simmade i den bländande som omstrs- lade den."" N% en reseberattelse och dokumentsmling om det ovanlig lyckade mötet u t h m året eker, Be~iittehe om studenttagen sommaren

1845,

skev Almqvist

VÅR LYCKLIGASTE TANIG? en översvallande recension, i vilken han bland annat påpekar att fastan studentre- san inte hade statsmakternas direkta stöd, delas "den mening, hua$~~, och den

ande, hvari all den ungdom for" av den stora majoriteten av den skandinaviska befolkningen, och i det avseendet kan studenterna ändå sagas ha ett nationalupp- drag.22

Det danska studentmötet 1845 backades upp av Det skandinavisle Selskab, ett för skandinavismen betydelsefullt samfund som bildades i Köpenhamn somma- ren 1843 för att främja det Pitterara och sociala utbytet mellan de slcandinaviska Sällskapet, som inom något år hade mer an tusen medlemmar, utgjor- de en viktig mötesplats för danska, svenska och norska skandinavister. Under årens lopp (sällsliapet fanns kvar till 1865) hölls i dess regi en mängd föredrag om skandinavismrelaterade frågor. Det var en verksamhet som stundom motarbeta- des från högre ort, bland annat genom censurregler och polisspioneri, någonting som förde med sig att föredragshållarna ofta förstikte undvika polisiärt ingripande genorn att inte ta upp politiskt kontroversiella amnen.

Detta förhalande var Almqvist v d medveten om när han i Det skandinaviske Selskab den

4

februari 1846 höll sitt välbekanta föredrag om skandinavismens ~ t f ö r b a r h e t . ~ ~ I inledningen till föredraget, som senare gavs ut både i Danmark och Sverige, påpekar han att det i detta sällskap ar förbjudet att behandla politislca frågor, en omständighet som måste ha påverkat innehållet i det som sedan följer, där åtskilliga politiska frigor förvisso aktualiseras men bara som hastigast och utan några provokativa utlaggningar. 'Vidare poängterar Almqvist att hans avsikt med föredraget är att visa på frågans praktiska sida, det vill saga skandinavismens möj-.

ligheter att realiseras. Det gör hail genom att ta upp sammanlagt tio "unionella punkter" som enligt hans förmenande vore värda act arbeta vidare på. Av dessa punkter, som alla syftar till att verka för ett litterart och till viss del aven politiskt närmande av de skandinaviska rikena, uppehaller han sig mest vid tre, vilka alla berör småskolundervisningen, övertygad som han - den pedagogen och skolmannen - var om att barndomens intryck är av avgörande betydelse för våra senare föreställningar, fördomar och kinslor. O m bara kanslan för den skandina- viska enhetstanken initieras E tidig alder kommer den att förbli outplånad.

För det första pläderar han för ett nytt satt att behanda den skcandinaviska geografin. Det borde bli standard med gemensanima geogr&ska kartor för de skandinaviska rikena. Som det nu förhåller sig ar det oftast enbart det egna landets karta som är kolorerad och detaljerad medan grannländernas geografi reduceras till konturerna av Landsgranserna och ett utpekande av de stora städerna. O m kartorna i stället började ritas på så satt att de skandinaviska grannländerna teck- nades på samma utf6rliga och farglagda sätt som fosterlandet görs nu, skulle man redan f r h barndomen närmast intuitivt, medelst sjdens åsPiadning, förstå att länderna hör ihop med varandra, att det f6renade Skandinavien utgör det sanna Eaderne~landet.~~

Samma typ av resonemang för Almqvist om historieskrivningen - den andra punkten

-,

som sägs ha mer med förnuhet att göra i jämförelse med geografin som snirare hör ihop med känslan. Föredragshallaren vander sig mot den traditio- nella historieskrivningen som berättas utifrån ett överhetsperspektiv och med det egna Bandet i centrum, och skulle i stdlet vilja se ett verk som lyfcer fram den gemensamma skandinaviska historien, skildrad utifrh folkets synvinkel. De skandinaviska folken har mer gemensamt med varandra ?in vad som f ~ r s t _- kan tyckas, det

f

nns något som haller samman dem, en enhet som befinner sig på etc högre plan än den politiska splittringen. Det ar denna folliets (Almqvist använder har singularis, inte folken i pluralis) gemensamma historia som borde skrivas, och det är någonting som kanske bast kan göras i romanform. Sa i stallet för de rihhis- torier och regentbiografier som hävdatecknarna hittills av sedvänja författat efter- lyser Almqvist en skandinavisk historisk f ~ l h o m a n . ~ ~ En sådan roman skulle kun- na fungera enande för den skandinaviska befolkningen - på ungefar samma satt, kan en sentida läsare förestalla sig, som Selma Lagerlbjfs

N

i

l

s

Holgerssons underhra resa genom Sverige kom att göra för det svenska folket några generationer senare.

Den tredje unionella punkten har med spraket och sprakbehandlingn att göra. Amcpvist gör gällande att de skandinaviska spriken är nära beslaktade med varandra, emedan ett islandsh idiom ursprungligen ligger tiiP grund f ~ r såväl svenskan som danskan (en uppfattning som går emot en i samtiden vanlig teori enligt vilken de skandinaviska spraken i grund och botten inte var någonting annat än dialekter av det tyska spraket). O m man också i praktiken behandlade danskan och svenskan på det sättet skulle det föra med sig att till exempel svenska barn och ungdomar fick lära sig danska i skolan liksom a& svenska legkon skulle ange besläktade danska ord, varigenom man på ett naturligt sätt skulle bli mer förtrogen med grannländernas språk.

Efter att utfödigt ha uppehållit sig vid dessa tre Pitterara punkter, för vilkas förverkligande vem som helst enligt föredragshållaren kan göra en insats, omnäm- ner Almqvist sju andra punkter, som alla ligger på en mer storpolitisk nivå, vilkas möjligheter att realiseras är beroende av respektive Bands styrelse. Det galler såväl lagverkens konvergerande som en gemensam tullförening (jämförlig med det tull- system som tysh riken gått samman i 1834), införandet av lika penningvalörer och ett gemensamt post- och passvasende. Dartill vore det önskvart med dels en

"Of

och Defensiv-Allians", dec vill säga en sorts militär försvarsallians, dels ge- mensamma övningar för soldater från de tre länderna, en inrättning som skulle befordra tanken att den skandinaviska befollmingen "haha att segra eller f d a tillsammans".27

Den tionde och avslutande punkten ear upp frågan om ett gemensamt skandi- naviskt universitet. Det var en idé som tidigare hade lanserats av Grundmig som tänkte sig ett nystartat skandinaviskt universitet i någon större stad, möjligen Göteborg eftersom det $aï inte fanns nalgot universitet sedan tidigare samtidigt

som staden var tämligen centralt lokaliserad utifrån ett skandinaviskt perspektiv. Almqvist förefaller vara lockad av tanken men inser samtidigt de svårigheter som en sådan inrättning skulle medföra, inte minst i ekonomiskt avseende. Därför framkastar han i stdlet ett förslag om att de +ra redan befintliga universiteten - i Köpenhamai, Lund, Uppsala och ICristiania - skulle öppnas för professorer, lärare och studenter från alla de skandinaviska länderna, så att exempelvis svenska och norska studenter kunde bedriva studier vid K~penliami~s universitet, varigenom den språkliga och intellektuella enheten skulle befrämjas.

Efter att ha gått igenom dessa tio unionella reformförslag, av vilka några också i viss mån kom att realiseras under de följande decennierna (som gemensamma skandinaviska ordlexilta, införandet av samma penningvalörep och ett närmare akademiskt samarbete) medan andra föll i glömska eller i vart fall aldrig kom att förverkligas (som lagverkens konvergerande och en gemensam tullunion),28 avsh- tar ALmqvist föredraget med att peka på den snabbhet med vilken den skandina- viska enhetstanken har utvecldats. Aéskilligt som för bara några år sedan rätt och slätt framstod som rena fantasiproduher tas numera p5 allvar som förnufiigt och möjligt att praktiskt genomföra - Skandinaviens sjal har vaknat.29

Nordens sanna

politik

Med sitt föredrag hade Almqvist inte uttömt allt han hade att saga i den skandina- viska frågan.

I

en stort upplagd artikelserie om "Nordens sanna politik" som publi- cerades i/önlzöpingsbladet under februari månad 1846, då Almqvist fortfarande vis- tades i Icöpenhamn, utvecklar han vissa tankar som han på grund av censuren och andra yttre förhalanden ansåg sig vara förhindrad att ta upp i föredraget.3"Trots att artikelserien, som av en tidig dansk skandinavismhistoriker karakteriserats som det "eneste selvstzndige og virkelig udarbejdede skandinaviske bidrag fra svensk side i disse år", måste betraktas som en av hans viktigaste texter från den har tiden, bar den i den tidigare Almqvistforskningen inte blivit föremål för någon utf~rligare behandling." Förutom detta finns det ytterligare ett skäi att närmare granska arti- kelserien, nämligen det faktum att författaren har tydligare än någon annanstans trader fram som en övertygad anhangare av den politiska skandinavismen.

I

"bbrdens sanna politik" uppehåller Almqvist sig väldigt litet vid de pedago- giska och skolpolitiska syrrpunliter som han hade tagit upp i föredraget och talan i

stallet desto mer om de tänkbara konsekvenserna av ett frameida politiskt när- mande och i sinom tid sammangående av de tre skandanaviska Panderna. Artikel- serien ger inledningsvis en historisk balkgrundsteching till enhetsstravandena, hur den europeiska politiken har transformerats under det senaste halvseMet och vad det beqder för Skandinavien. Genom denna ui~ecMilangsprocess, i vilken de stora revolutionerna från den engelska vid slutet av 1680-talet till den franska hundra år senare utgjort nödvändiga övergångsfenomen, har politiken i grunden förändrats i så motto att dem inte längre framstår som enbart en diplomarisk ange-

lägenhet för kungar, furstehov och regeringar u t a n att d e n fastmer har blivit nå- gonting s o m direkt berör och engagerar samhdleés hela befolkning. Tidigare be- traktades "folken" s o m livlissa ting vilka d e harskande m e d hanvisning till e n för-

ment gudomlig ratt trodde sig k u n n a handskas m e d s o m d e ville u t a n att t a någon hansyn till folkens egna v d g h g . N u Rar denna så kallade gudomliga ratt o c h d e n ckarmed förbundna diplomatiken fallit, atminstone på d e flesta

hd1

i Europa. D e t gamla systemet lever visserligen a l l ~ ä m t kvar i Osterrike under U e m e n s von Met- ternich, fik att nu inte tala om Ryssland, som inte ens k a n sagas tillhöra d e n europeiska civilisationen, men i lander s o m England och Frankrike har diploma- tipoliéiken definitivt Qvervunnits, o c h snart k o m m e r övriga europeiska länder att följa eker.

D e n n a utveckding, s o m enligt Almqvist ar helt legitim o c h f d j d r i h i g e k e r s o m d e n gamla politiska ordningen varken hade stöd i Bibeln eller i det mänskliga f b n u f t e t , innebar, skriver h a n m e d e n anmärkningsvärd formu8ering, att folken

har "börjat inträda i sina G e n o m att Piavda att utvecldingen just har

bötjat låter författaren f6rstå att det är fråga om e n långdragen process, att det

kan

k o m m a att t a atskilliga år i n n a n folken tiU fullo

h a

erövrar sina rättigheter. O r d e t

inträda, 2 sin sida, antyder att h a n tänker sig att rzttigheéerna finns a priori, att d e så att säga bara vantar på att upptäckas o c h omhandertas. D e t ar e n typisk natur- rattstanke: miinniskan Rar vissa rättigheter av naturen, vilka k a n inses m e d hjälp av fisrnuftet, möjligen kompletterat m e d likning av d e n heliga s k i f t . Formule- ringen visar i sjalva verket på der faktum att Almqvist i grund o c k botten v a en

naturrättstankare, även om h a n aldrig närmare förHarade vilka rattigheter s o m _- männislcan skulle h a av naturen o c h även om h a n avvisade d e n bland naturratts- tankare så populära - m e n p2 intet satt obligatoriska - i d é n om ett presocialt naturtillstånd o c h ett darpå följande s a r n h d l s k ~ n t r & t . ~ ~ Naturrättstanken, s o m idéhistoriskt sett går tillbaka gå stoikerna, övertogs av senantika och medeltida kristna teologer i n n a n tidiga liberala tänkare m e d John Locke i spetsen gav d e n dess moderna borgerliga u t f o r m n i n g , varvid d e n Piom att betyda att människan av naturen har ratt till liv, frihet o c h e g e n d o m , denna naturrattstanke ar underför- stådd i ihlmqivists argumentering, e n premiss s o m aldrig redovisas eller ifrågasätts. Nateirrautstanlen kopplas i fortsattningen av artikelserien s a m m a n m e d "Folk- wiljan". D e n nya politiken s o m vuxit fram i anslutning till d e n senaste raden av revolutioner ar c e n t m a d h i n g folkviljan. A v e n om artikelfisrfattaren inte definie- rar vad h a n menar m e d folkajjan står det Bdart att det har m e d d e n o f r å n h m l i g a demoQi;ratiutvecBdingen att g6ra liksom att h a n t k k r sig att d e n ska41 k o m m a till

uttryck i eller g e n o m parlament, det vill säga g e n o m representation. Därtill bety- der det att regenterna numera måste ta hiinsyn till denna folkvilja o c h över h u v u d taget till folkens verkliga behov och intressen, vilket till exempel innebär att det inte längre är möjligt f6r e n furste att sarra i g k g ett h i g f6r sina egna personliga intressens skull.

Den skisserade omsviingningen, från den gamla diplomatin till "den Nationel- la principens anländande till ~aP$et",~%ar enligt Almqvist inträffat även i Sverige. Som en avgörande händelse i den f6rändringsprocessen betraktar han regerings- formen av ar 1809.35 Den påstås i teorin innehålla dlet som Oscar

H

nu börjat för- verkliga, även om det i Sverige ännu inte gått Pika lårngt som i England och Frank- rike. (Har blir det- tydligt att texten ar sksiven i början av år 1846, det vill saga vid en tidpunkt då Almqvist fortfarande hade en övervägande positiv uppfattning av den svenske konungen och ännu inte förlorat hoppet om att han skulle göra

dlt

vad han kunde för att genomdriva de sociala och politiska reformer som författa- ren ansag vara nödvändiga.) Eftersom den nationella principen redan tidigare har tagit sig fram i Norge, manifesterad i 18 14 års författning, återstår blott dess fram- tradelse i Danmark, innan "Nordens sanna politik" skall kunna rediseras.

Den p l i t i k som betecknas som Nordens sanna inbegriper de politiskskandina- viska enhetssträvandena. Dessa strävanden ar enligt artikelförfattaren inte enbart i enlighet med den historiska rntvecklingsprocessen uran understöds dessutom av det faktum att de skandinaviska folken i grunden har ett gemensamt språk. Så i

likhet med tyska nationalister som Johann Gottfried Herder och Johann Gottlieb Fichte - ciP1 vilka Almqvist inre direkt hänvisar - lyher han fram språket som en avgörande gemensam nämnare, som en nationell i d e n t i t e t s r n a ~ b r . ~

Till

detta kommer för de skandinaviska folken ett gemensamt: ursprung. Därmed inte sagt att Danmark, Sverige och Norge tidigare i historien bildat en egentlig politisk enhet. Så har det aldrig varit (inte ens vid tiden för Kalmarunionen), och dessut- om strider ett sådant felaktigt antagande mot historiens lionvergerande utveck- lingstendenser, som Almqvist illustrerar med sin ofta åberopade keeBjemodeP1 en- ligt vilken varje tidsperiod utgör en tank i den historiska kedjan, med resultatet att det enade Skandinavien hamstår som ett hägrande historiefilosofiskc mal. filtse- &n medeltiden har den historiska tendensen i Skandinavien varit att rikena blivit mer och mer enhetliga. Från början var dec splittrat i en mängd småriken men efterhand har dessa gått saminan i allt större enheter, varför ett enat Skandinavien utgör en naturlig fortsättning på utvecMingsförloppet.

Vad Almqvist avser med de skandinaviska folkens gemensamma ursprung blir aldrig riktigt tydligt i artikelserien. Han hade dock utvecklat tankegången i ett under ftiregående år publicerat arbete, Breforn den skandinaviska Nordens betydehe j%r Europasfornhistoria, tryckt som inledning till De dadas sagor (en bearbetad version av den inte tidigare tryckta ungdomsberättelsen Murnis).

H

det fiktiva bre- vet framkastar han den spekulativa hypotesen att det även P det skandinaviska Norden fanns manniskor som överlevde den biblislia syndafloden. Det är före- komsten av detta antediluvianska, det vill säga före den stora floden existerande, urfolk som ligger bakom det faktum att Skandinavien ofta - från åtminstone den östgotiske historieskrivaren Jordanes på 500-taiet och framåt - omtalats som fol- k n s moderssköte (vulvagentiurn, vagznapopulorurn), ett uttryck som man visser-

Iigen inte kan hårdra till att galla hela världens befolkning, emedan överlevande från den stora floden aven fanns i B(rPukasus, men som i vart fall ar tillampligt på

de galliska (och kelriska) fok~Pagen."

HM[

den befolkningsgrupp som inte ut- vandrade från Norden utan blev h a r har inte bara vissa kollektiva minnen och språkfragment kvarha1Pits från den ursprungliga tiden; dessutom finans det mellan deras sentida attiingar en allmän folkkansla, "ett visst antediluvianskt tycke, hvilket eljest ej återfinnes hos andra till den Förvisso underst+r Almqvist att det

ar

fråga om en hypotes, men resonemanget kastar ändå ljus över hans påståena- de att de skandinaviska folken Rar ett gemensamt ursprung. Aven om den danska, svenska och norska befolkningen inte skulle ha gemensamma antediluvianska anfider i just Skandinavien, det vill säga

ifdl

hypotesen inte skulle vara riktig, står dec under varje förhållande Mart att Almyist tanker sig att de has ett gemensamt f6rRmtet.

Nmqvist tror alltså att de skandinaviska folken i stor utsträching har en ge- mensam fornhistoria och att de av allt att döma åter successivt kommer att narrna sig varandra. Frågan ar då hur han tanker sig att det fortsatta sammangåendet konkret skall gå till. Hur

skall

Skandinavien

bli

en politisk enhet? Vilka reformer föreslår han? H artikelserien om Nordens sanna politik ar det, f6rutom sådant som han redan tagit upp i sitt tidigare hadlna föredrag - en gemensam tullförening, ett närmare militärt samarbete och ett konvergerande myntsystem och post- och banhäsen

-,

särskilt två reformpunkter som han Ijrlier fram. Den första gdPer de konstitutionella förhalandena. Det är enligt Almqvist utomordentligt einskvart att de tre rikenas konstitutioner i så hög grad som möjligt anpassas efter varandra, att de blir så lika varandra som möjligt. Modellen för detta närmande behöver inte B~onserueras utan existerar redan, namligen i den norska f~rfattnin-n från P 8 14.

Det skandinaviska engagemanget starker saledes Almqvist i hans uppfattning att det basta vore om Sverige kunde få en representation av norsk enkammapmodell. Aven Danmark, som i konstitutionellt hänseende utgör ett särfall, borde följa den n o r s h modellen. Enligt Arngvist ar det inte otroligt att så kommer att ske. Eots att landet har närmast etc enväldigt styre, finns det enligt författaren egentligen bara ett stort hinder för att den d a n s h folkfriheten skall kunna förverkligas, och det ar just rikets autokratiskt suveräna konungamakt. Danskarna är BycHigt befri- ade från adel, prästvälde och mycket annat otyg som svenshrna får dras med. Paradoxalt nog innebar detta att danskarna står nGmase folkfriheten an vad svenskarna gör: om bara envddet försvinner - och det måste det förr eller senare gjöra är möjligheterna stora för att både foluriheten och en verldigt liberal konsti- tution sh11 kunna realiseras. Denna andys av det politiska jaget i Danmark före- föll s k e r t många vara alltför optimistisk, men den kom delvis att bekräftas i och med handelserna kring 1848.

Den andra praktiska reformen som Almqvist uppehåller sig vid i "Nordens sanna politik" b e r ~ r juridiken, de skandinaviska ländernas lagsystem, i~ågoni-ing

som han kort omriimnde redan i fhredraget men som han Rar vidareutvecklar. Precis som för de konstitutionella fiorhallandena argumenterar han för de olika lagsystemens successiva konvergerande. En sådan utveckling vore helt i linje med den allmanna sammangående tendensen mellan de skandinaviska länderna och underlattas samtidigt av att de tre rikena har varit förh3llandevis befriade från den romerska rattens inflytande och i stället har rattstraditioner som går tillbaka på de ursprungliga landskapslagarna. Att de nuvarande Bagsystemen, som enligt Mm- qvist, f~rfattaren till "Om brottslings behandling", bygger på den barbariska hämndprincipen, i väsentliga avseenden är föraldrade utgör bara ytterligare ett skal för sådana reformer, eftersom det innebar att lagarna h d å måste förenIdas och ändras i enlighet med f6rese28lningen att straff inte skdl vara en h h n d a k t i o n utan först och Gramst syfia till förbättring och korrelttion. Rent konkret f~~eseslår han därfior att de skandinaviska ländernas regeringar skal1 tillsatta en gemensam laghmmission. _-

Detta ar de huvudsaMiga reformförslag, varav mycket fanns antytt redan i före- draget om skandinavismens utförbarhet, som enligt Almqvist ligger i fas med Nordens sanna politik. itjan avslutar artikelserien med att framhålla att allt det han har tagit upp för vissa saltert framstår som skandinaviska driommar, omöjliga att redisera. I sjalva verket förhaller det sig helt annorlunda. Förvisso a p det fråga om drömmar och idéer, men sådant utgör nödvändiga förutsättningar för att nå- gonting verkPigen skall komma till stånd. Det ar helt enltelt det satt varpå allting kamkoinmer: först kommer idéerna och sedan deras i'örverkligande, såvida idéer- na visar sig vara eilPräcMigt livskraftiga. (Denna i grunden idealistiska uppfattning delades av tidens flesta liberaler men visar också hur långt Almqvist stod frän Karl Marx' vid ungefär samma tid formulerade historieinaterialism enligt vilken det inte ar idéerna utan ekonomiska förhallanden och intressen som för historien framåt.) Almqvist menar att den skandinavistisita enhetstanken har utvecklats p i

samma satt: f ~ r bara några år sedan uppfattades den som en f6i-flugen idé, men nu bar den fått en helt annan plats i de allmanna tankesatten.

Sammanfattningsvis km man slå fast att Almqvist nar det galler skandinavismen trodde sig stå _. på _. förnuftets lika val som historiens sida. Han sökte legitimera den skandinavistiska rörelsen genom att placera in den i ett större utvecldingsföriopp, och på sitt sedvanliga satt kombinerade han detta ojverideologiska perspektiv med konkreta reformförslag.

I

både föredraget om skandinavismens utförbarhet och arti- kelserien om Nordens sanna politik behandlade han den praktiska sida av skandi- navismen som annars oftast glömdes bort i tidens många lovtal för den skandinavis- ka enhetstanken.

I

sjalva verket hade ingen tidigare

p8

samma explicita satt uppe- l-iållit sig vid skandinavismens möjligheter att genornf~ïas." Med andra ord finns det hos Almqvist aven p; detta område en vilja att föra ham konltreta politisla hand- lingsförslag utan att fir den skull förlora det övergriparnde utopiska malet ur sikte, en ambition att förankra den skai~dinavistiska sakpolitiken i en stor berattel~e.~'

Vidare är det slående hur val skandinavismen kompletterade Nmqvists natio- ndislaska stravanden. Atr h a n vid m i t t e n av 1 8 4 0 - d e t vidareutvec8iPade sina na- tionalistiska idéer tiBP att omfatta Skandinavien P stort betyder att det för h o n o m inte rådde något motsatsförhalande mellan nationdismen och skandinavismen, utan att h a n uppfattade d e n f ~ r r a s o m e n förutsSténing för d e n senare o c h bada rörelserna som ett led i utvecklingen mot e n förenad värld. Efiersorn d e tanktes gå hand i hand m e d varandra blev d e n sanna nationella politiken P Alrnqvists b r e - ställningsvärld - åtminstone vid 1848-talets m i t t - m e d nödvändighet skandina-

vistiskt inriktad samtidigt s o m skandinavismen i grund och botten framstod s o m e n nationell båga.

dmq-vast,

AjonbMet och den s l e s v a g - h s e frigan

Almqvist blev h a r i K ö p e n h a m n till början av mars 1846, då h a n återvande till S t o c h o l m . Hans återresa påsbndades av att h a n fick ett ekonomiskt fördelaktigt erbjudande om fast anstdPning på Ajonbhdet, vilket h a n ocksal tackade ja till.*' A v e n om Ajonbladet n u åter blev hans h u v u d s d i g a tidningsforum, precis s o m det hade varit under hans första journalistiskt verksamma år, innebar anställning- e n inte att h a n slutade skriva för jönko$ingsbladet, i vilken h a n från senhöscen 1844 hade publicerat huvudparten av sina politiskt radikala artiklar o c h &ven det mesta s o m hade m e d skandinavismen att göra, daribland "Nordens sanna poli- tik". Almqvist fortsatte att medarbeta i d e n Biberala småländska tidningen i ytter- ligare ett par år och anvande d e n delvis som ett forum 6 s att föra fram åsikter s o m Lars Johan Hierta inte ville se i sin tidning. d Ajonbhdet var h a n på ett helt annat satt a n i /önköpingsbhdet tvungen att anpassa sig eker e n redaktionell linje s o m h a n sjalv inte bestiimde över, nigonting s o m %ven gällde fCar hans skriverier om

d e n skandinaviska &agan.

Av Ajonbhdets medarbetare hade bland andra Anders Lindeberg, publicisten o c h teatermannen, tidigare engagerat sig f ~ r ~ k a n d i n a v i s m e n . ~ ~ A v e n Hierta hyste vissa sympatier f6r de s k a n d i n n i s h enhetsstravandena, m e n hans engagemang hade sina tydliga begransningar. H a n vanns aldrig helt för skandinavismens sak, o c h under senare halfren av SirBotalet blev han mer o c h mer h i t i s k . Om tidning- e n under hans ledning intagit e n fiksiktigt positiv linje till skandinavismen aren kring 1845, k a n dess installning under A m q v i s t s första år s o m fast medarbetare karakteriseras s o m pifallande vacklande, Camsom positivt entusiastisk, ö m s o m hi- tiskt avvisande. Denna ambivalens hör delvis samman m e d det faktum att d e n svenska skandinavismen framemot P 8 4 8 komplicerades av utrikespolitiska f6r- vecklingar, av vilka d e n mest akuta rörde stridigheterna mellan Danmark o c h Preussen. Samtidigt tycktes d e n skandinavistiska rörelsen o c h ideologin f6rlora mycket av sin tidigare (förhalPandevis) oppositionella laraktar och tenderade allt s o m ofcast att f~lliandlas till redskap för intressen s o m d e liberala skandinavisterna

inte sympatiserade med. Allt detta Bidrog sakert till act Almqvist efter 1846 inte skrev lika mycket om skandinavismen som han hade gjort tidigare, och att döma av det som han ändå skrev förlorade han mycket av den entusiasm inför den sliandinavistiska rörelsen som han hade uppfyllts av före, under och strax efter sin Danmarksvistelse.

Trots att de skandinavistiska aktiviteterna inte tillnärmelsevis var lika livliga B 846 och 1847 som under de närmast f~regående åren - exempelvis anordnades inga nya s t u d e n t m ~ t e n ~ ~ - firade enhetssträvandena åtminstone på ett ytligt plan vissa framgångar. En symboliskt betydelsefull händelse intrafiFade i juli 1846 då Oscar I besökte Kristian

VIII

i Köpenhamn. Ingen av dem var någon hängiven anhängare av den skandinavistislia saken. Den konservative danske konungen såg under hela sin regeringstid med oroliga ögon på åtnninstone de politislia enhets- strävandena, och kung Oscar delade visserligen inte sin fars _- - Karl XHV Johans - direkta motvilja mot skandinavismen, men hans inställning var och förblev skep- tisk. Detta gjordes tydligt redan 1844, endast någon månad efter det att han till- trätt som konung, då han i första hand av utrikespolitiska skal, nämligen för att inte stöta sig med den ryska regeringen, men ofificiellt på grund av landssorgen efter den just avlidne konungen, hindrade Uppsalastudenter att fara

till

Köpen- hamn för ett inplanerat studentmöte, vilket förde med sig att hela mötet

fick

stallas in. Mot den bakgrunden och med tanke på a.tt det var sextio år sedan det senaste svenska Itonungabesöket i den danska huvudstaden hade inträffat äaï det förståeligt att de båda regenternas möte sommaren 1846 på många håll uppfatta- des som en framgång för ~kandinavismen.~~ Mötet följdes upp nästföljande år då den danske kronprinsen Fredrik bes~kte Stockholrai. Genom dessa besök erhöll de skandinaviska enhetssträvandena, som tidigare förts fram huvudsakiigen av studenter och liberala publicister, i något avseende en sanktion från högsta ort.

Den danske kronprinsen Fredrik uppfattades i många läger som fQrhållandevis reformvänlig och liberal. Därtill hade han en tämligen positiv inställning till skan- - -

dinavismen. Därför var förväntningarna stora på honom när han efterträdde sinn far, Kristian

VIII,

som dog i januari 1848. Under påtryckningar av den liberala och radikala opposition som växte sig stark i anslutning till hiindelserna kring den franska februarirevolutionen korn Fredrik VII och hans nya samlingsregering - P vilken bland andra de båda välkända liberalerna och skandinavisterna Carl Ploug och Ditlev Gothard Monrad ingick - också att genomföra en rad reformer, av vilka den mest betydelsefulla innebar avskaffandet av det danska enväldet. Med den så kallade Junigrundloven fick Danmark en ny efterlängtad konstitution

1843. Denna r ä c h av händelser gav ny impuls åt skandinavismen, eker den av- mattning som kännetecknat de båda föregående ;ren.

Av inte mindre betydelse för den skandinavistiska rörelsen var de dramatiska händelser som vid slutet av fyrtiotalet och början av femtiotalet utspelades i och kring de danska provinserna Slesvig och Holstein, när tysknationalistiska gruppe-

ringar opponerade sig mot den danaska överhögheten och därigenom inledde ett utvecHinFförlopp som snart ledde &am till att skandinavismen blev en storpoli- tisk europeisk &åga.45 Det mellan Roderna Elbe och Ejdern belägna hertigdömet Holstein var sedan P 8 15 anslutet till Tyska ftirbundet och hade en övervägande tysktalande befolkning, som nu krivde total frigörelse &ån den danska monzlsin.

Till

skillnad från sin h r stAlde Fredrik

VII

sig inte awisande _- till ett sådant stena- rio. Piven i dec norr om Holstein belägna SBesvig, vars befolkning var uppdelad i en dansk och en tysk halfi, fanns det i den senare gruppen en tilltagande opinion för ett fjärmande fran helstaten Danmark och en anslutning till Tyska förbundet. Dessa h a v motsatte sig ckaremot såvd hertigdömets dansktdande befolkning som den danske konungen och regeringen. Fredrik VIP gav med andra ord upp den gamla helstatspolitiken - f6rsöken att upprätthålla den danska helstaten intakt - till ftiranh f6r en strategi som syftade till att låta Danmarks grans söderut g5 vid Ejdern, det vill säga införliva SPesvig helt i det daraska konungariket men samtidige sliippa Holstein. Det var den så kallade Ejdernpolitiken som vissa tongivande danska skandinavister propagerat för sedan början av fyrtiotalet.*"

De latenta och manifesta motsättningarna rörande Slesvig och Holstein explo- derade i mars 1848, då hertigdömenas tyska befolkning gjorde uppror. Förutom en fri författning och total press- och associationsfrihet hävde de att Slesvig skulle

G. gå samman med Holstein i ett eget rike som i sin tur (tillsvidare) skulle ingå en persondunion med Danmark och ansluta sig till Tyska f~rbeandet. Den daniska regeringen, som höll fast vid Ejdernpolitiken, sökte på olika satt stavja oroligheter- na, till sPm - nar de diplomatiska ansträngningarna h d e misslyckats och en pro- visorisk slesvig-holsteinsk regering hade inrättats i Kel _{- -} - även med militära med- el. Motståndarsidan understöddes å sin sida av den preussiska armén. Och i april bröt ett regelrätt krig ut mellan Danmark och Preusseri, ett krig dar den preussislia armén snabbt visade sig vara överlägsen.

I denna krissituation vädjade den danska regeringen om hjälp från omvärlden, först och främst Erin Sverige. Här bildades också snabbt en opinion för ett ingri- pande på danskarnas sida.*' Frågan var dock vilket slags bistånd svenskarna skulle ge. Var det nog med diplomatiska påtryckningar eller skulle man ocksa ingripa militart? Eker viss tvekan valde den svenska kungen och regeringen det senare alternativet. Vid månadsskiftet april-maj, en vecka efier det att Danmark lidit ett sv2t nederlag i Slesvig och den preussiska armén trängt in i Jylland, beslutade Oscar P om intervenering på danskarnas sida. Han fick riksdagen med sig, och cirka femtontusen man gjorde sig redo för att ta sig till Danmark. Tidigare forsk- ning har Margjort att drivkraften bakom konungens beslut inte var någon s h d i - navistisk övertygelse, och att det knappast heller var den sal kallade allmänna opi- nionen som

f

ck honom att agera som han gjorde, utan att den bakomliggande orsaken snarare star att finna i en förvissning om att ingripandet inte stred mot Rysslands intressen, vilka den svenske konungen inte ville gå emot, samt i en

valgrundad oro för att konflikten slrulle kunna leda

till

att den rådande ordningen

i Skandinavien ändrades.48 Så i stdlet för att eke'ëerstriiva ett enhetligt Skandinavien var den svenske kungen mån om att P så stor utsträcliming som möjlig bevara de f~rhandenvarande maktförhållandena mellan Danm.ark, Sverige och Norge.

Som det ligger nära till hands att tänka sig väckte interventionsbeslutet jubel hos många svenska skandinavister, till exempel Oscar Patrick Sturzenbecker, dias Orvar Odd, den bekante kåsören, poeten och liberale publicisten som efter ett par års vistelse i Köpenhamn sedan $847 åter var bosatt i Sverige, närmare bestämt i

Helsingborg, där han gav ut den nystartade sliandinavismpropagerande tidningen

Ores~ndsposten.~~ Dären~ot hade Afionbladet som tidigare pläderat för ett militärt ingripande nu bytt sida, både av utrikespolitiska och inrikesp~litiska skal. Enligt &e Holmberg, som redogjort för den svenska regeringens och opinionens många svängningar i den slesvig-holsteinska frågan, kan vandningen i tidningens upp- fattning dateras exakt, nämligen till den 2 maj P 848, då regeringen lade fram sitt representationsförs&, ett konservativt förlag som framstod som en besvikelse för den liberaia oppositionen i landet.50 Inte utan skal kom Ajonbladet häreker att uppfatta kungens och regeringens engagemang i Danmarhfriigan som en taktik för att vända bort intresset från de inrikespolitiska problemen. Då Oscar

H

var val medveten om den europeiska reaktionens framfart efier den vid det

har

P-et misslyckade februarirevolutionen insåg han att de inhemska reformsträvandena snart skulle mattas av och att tiderna f ~ r hans konseimiva representationsförslag därigenom skulle bli bättre.

Under varje förhållande kom de svenska trupperna, av vilka en del stationera- des på Fyn, aldrig till direkt militär användning. (Ett par hundra svenskar deltog dock som frivilliga i den danska armén.) l[ augusti 1848 inföll ett vapenstillestånd, och nar öppna stridigheter åter bröt ut under våren följande år ville den svenska regeringen, på grund av inrikespolitiska förhållanden och för att Ryssland nu hade andrat %ikt om det lämpliga med interventionspolitiken, inte längre ingripa mili- tärt.5' Det hör också till saken att den inhemska opinionen för en intervention hade förbytts till en mer avvaktande instäilning. Det dröjde emellertid inte linge f6rran opinionen slog om på nytt. Eker den så kallade Eckernfördekatastrofen i

april 1843, då ett flertal danska krigsskepp sänktes och övertogs av den preussiska flottan, genomfördes i flera liberala tidningar en kampanj för en svensk interven- tion på danskarnas sida. Ajonbladet lat sig dock inte ryckas med i entusiasmen utan vidhöll sin ståndpunkt, för vilket den kritiserades.j2

I det har sammanhanget skrev Almqvist under maj och juni 1849 n5gra artik- lar i Afionbhdet med villia han stallde sig bakom tidningens redaktionella linje.5' Han förnekar visserligen inte att Slesvig ursprungligen var danskt men avvisar andå "ultraskandinavisternas" h a v på militärt bistånd. Konflikten maste lösas på

diplomatisk väg. Ett krig mellan Ijisldand och Danmark-Sverige vore fördande för alla inblandade nationer, men i synnerhet för de senares. Vid sidan av detta

realpolitiska skil för Almqvist också fram ett mer ideologiskt argument, nämligen att tyskarna är svenskarnas och danskarnas "naturliga stamförvanter och - i poli- tisk mening - bröder" och att folken därför också bör hålla ihop.54 Därmed inte sagt att den svenske f~rfattaren övergivit sin gamla dröm om ett politiskt förenat Skandinavien. Det ä~ bara det att han nu inte anser att de skanmdinaviska enhets- strävanden utesluter tyskarna.

I

sjalva verket menar han att samtliga parter borde gå samman i ett gemensamt förbund. Ett sådant sltandinaviskt-tyskt förbund skulle "utgöra det biista varn mot Pan~lavisanen".~~ Ryssland ar den gemensamma fienden som m m tillsammans borde bekinipa, i stallet för varandra. Därför vore ett svenskt militäre ingripande i den slesvig-hoisteinska konflikten felaktig.56

Detta ar ett intressant resonemang som trots dess principiella hraktar tydig- gör hur situationsbunden Almqvists skandinavism egentligen var, hur hans upp- fattning av de skandinaviska enhetsstravandena anpassade sig eker yttre förhallan- den.57 Några år tidigare hade han i aggressiva, militant entusiastiska ordalag skal- dat: "Ynglingar alla i Shdinavias länder, / Oss bidar kamp för Seger eller D Q ~ : /

Sluta tillsammans vi s h l a v k a händer - / Djerfi sedan träda den bana, ödet bjöd" (Skandinavisk ynglingasång).58 Då hade han också, i Breforn den skandinaviska Nordens betydelsefir Europafornhistoria, dragit upp en +lig shljelinje mellan den skandinaviska befolkningen och de "germanska folken", menande att de förra

hade mycket mera gemensamt med de galliska

Ar

1849, då de

politiska förhallladena såg annorlunda ut och ett militärt ingripande verkligen var aktuellt, tonade han daremot ner såväl det aggressiva anslaget som skillnaderna mellan folken och gjorde gällande att den svenska nationalismen, skandinavismen och germanismen utmärkt gick att förena gentemot panslavismen och det ryska hotet.6o

Det kan tyckas som att Almqvist genom att föresla inrättandet av etc shndina- viskt-tyskt förbund i praktiken ställde sig bakom olika paiagermanska teorier som vid den har tiden var populära i framför allt Preusseri, teorier som kunde g5 ut på att ett enat ~ s k d a n d i förhgningen sltulle Beda till att alla germanska folk - inklu-

- -

sive skandinaverna - skulle förenas och dirigenom komma att utgöra en reell mot- pol till de slaviska och romansh folken. Men även om

~~~~~~~s

resonemang i vissa avseenden ligger i linje med sådana teorier, som danska nationalister av natur- Piga skäl var starkt avvisade mot, star det utom allt tvivel att han inte accepterade _- dem till fullo. Snarare använde han sig av förestiihingen om ett framtida skandi- naviskt-tyskt förbund som ett argument mot en svensk intervenering i konflikten om Slesvig och Holstein. Det är ochå viktig att notera act Almqvist faktisk inte direkt ctanvisde till någon pangermansk teori och att han inte heller säger någon- ting som g& på evars emot sin tidigare lanserade uppfattning att Skandinavien gick en storartad framtid till

möte^.^'

Liknande ståndpunkter som den Almqvist pläde- rade för 1849 - om skandinavismens och germanismens kompatibilitet - framftir- des iför övrigt av andra svenskar vid den har tiden, däribland Peter Wieselgren,

litteraturhistorikern och nykterhetskampen,62 men också av mer entydigt konser- vativa personer som August von H a r t m a n ~ s d o r ~ ~ ~ medan exempelvis den unge publicisten och i danska armén frivilligt enrollerade August Sohlman och den re- publikanske *onbladsrnedarbetaren Emil Key i aktivistiska ordalag framstallde tyskarna och germanismen som ett hot mot den skaridinaviska

Det var den linje som förfkrades av ~ m q v i s t och Ajionbkadet, att ett militärt ingripande från Sveriges sida i möjligaste mån borde undvikas, som i praktiken kom att följas av svenska regeringen. Den höll sig nämligen P stort sett passiv. Och

i den svenska pressen svalnade snart intresset för det dansk-tyska kriget, de svenska soldaterna återvände hem, och utan några högljudda krav på inventering sig svenskarna hur kriget avslutades sommaren 1850, eker påtryckningar från Ryss- lands sida. Resultatet av stridigheterna var knappasr övervaldigande f6r någon av de inblandade parterna. Eker fredsavtalet var de båda hertigdömenas stallning - lika oldara som före krigsutbrottet. Holstein var tillsvidare ockuperat av preussisk- österrikiska trupper medan §lesvig dlrjamt tillhörde den danska helstaten men utan att omfattas av dess grundlag. Det skulle dröja till P 866 innan en mer defini- tiv Bösning på hertigdömenas stalliling uppnåddes, tia Danmark eker ett nytt krig med Prehissen vid fredeil i Wien hrlorade såväi Holstein som hela Slesvig, och 1871 inkorporerades de båda forna d a n s h heïtigd~mena i det d i enade storriket TysPdand.

Utvecklingen och utgången av det första dansktyska kriget uppfattades som ett bakslag för de skandinaviska enhetsstravandena.. Trots all tidigare högstämd retorik om att den danska, svenska och norska befolliningen hade ett gemensamt fosterland och att de, med APmqvists formulering från 1845, skulle segra eller falla tillsammans, underlät Sverige och Norge att militärt ingripa på danskarnas sida i

konflikten om Slesvig och Holstein. Så aven om ~rtiotdsskmdinavismen kan sagas ha öppnat vägen för senare tiders sainarbete mellan länderna slutade det hela inte alls såsom anhängarna av den politiska skandinavismen hade hoppats. PBa- nerna på en skandinavisk union - den tanke på Nordens politiska och litteriira enhet som gjorde Almqvist så lycklig vid Sirtiotalets mitt - kom aldrig att redise- ras, förhoppningarna kom på skam.

Noter

1 C.J.L. Almqvist, Tänkespråk, Kungliga Biblioteket, handslu-iftsavdelningen, autografsam- lingen.

2 Litteraturen om skandinavismen ar omfattande, aven om förhållandevis få studier har till- kommit under senare år, vilket ar anmarlmingsvart med tanke på de senaste decenniernas stora uppsving för narionalisrnforshlingen. För uppgifter om skandinavismens yttre skeen- den och hindelseförlopp har framför allt två studier använts, Alie Holmbergs historiska avhandling Skurzdinuvismen i Sverige vid 1800-tr71ets mitt (1 843-1;3) (Göteborg 1946), som

fortfarande måste betraktas som standahdverlcet om den svenska skandinavismen, och Henrik Becker-Christensens studie Skandinaviske drgmme ogpoldiske realiteter: Denpolitis- keskandinavisme i Danmark 1830-1850 (&hus 1981), som går igenom den tidiga skandi- navismen utifrån ett dansh perspektiv. I sin avhandling, Iiksorn i den senare uppsatseil "On the Practicability of Scandinavianism: Mid-nineteenth-century Debate and Aspirations", Scandinavian Journal of Histo vol. 9 1984, vidrör Holmberg i flera sammanhang Alm- qvist~ uppfattning av de sliandinavistiska srnavalideria, ett ämne som också finns behandlat i två specialuppsatser: dels Greta Hedins "Carl Jonas Love Almqvist och skandinavismen", Nordens ungdom nr 3 årg. 7 (1917), som korr (uppsatsen är på &a sidor) men kärnfullt faster uppmärksamhet vid flera av Mmqvists texter om skandinavismrelaterade frågor; dels Bertil Rombergs "Om Almqvist, Schack och skandinavismen", i Svensk litteraturtidskrif2 1965, som, förutom att vara en snabbgenomgång av tidigare forskning och Almqvists skan- dinavistiska skriverier, uppehåiler sig vid författarens brevviding med den danske förhaa- ren och juristen Hans Egede Schack 184748. Andra användbara studier om skandinavis- men är Julius Clausen, Skandinavismen historiskjemrtillet (Knbenhavn 1900), John Dans- trup, "Den politiske skandinavisme i perioden 1830-50", Scandin 1944, John Sanness, Patrioter, intelligens og skandinaver: Norske reakjoner på skandinavismen @r 1848 (Oslo 1959), Nils Eriksson, 'T andans kraft, på sannings st&.

.

.

':.

De skandinaviska natu$rskar- mötena 1839-1936(Göteborg 1991), Lorenz Rerup, "Nationalisme og skandinavisme in- dtil forste verdenskrigs utbrud", Denjyske historiker nr 69-70 1994, samt Dag Thorkildsen och Lars Osterlin, "Kulturell, politisk og kirlrelig skandinavismen, i Ingemar Brohed (red.), Kyrka och nationalism i Norden: Nationalism och skandinavism i de nordiska folkkyrkorna under 1800-taht (Lund 1998).

3 Citerat efter Fredrik Bööli, Esaias Segnér, senare delen (Stocldiolm 1946), s. 207. 4 O m Barfod och Brage t+ Idun, se Becker-Christensen, Skandinaviske drgmme, s. 37-41,

passim, och samma författares "Frederik Barfod og den skandinaviske bevzgelse i tiden far 1845", Scandia 1378.

5 O m 1840-talets studentskandinavism, se Cecilia Holmberg (f Bååth), 'Fribetens sångar- att" i Sverigepå 1840-talet: Li~eraturhistoriska studier (Stockholm 1889), s. 77-1 50, Bem- hard 17arschys, Elis Qualis studentpoeten: Miljö- och idéhistoriska studier (Stockholm 1949), s. 30 1-355, Karin Monié, Den etablemde vetenskapsmannen: GustafLjungren -svensk litte- raturhistoriker (SrockhoPm 1985), s. 50-60, och Crisrer Skoglund, Kta mössor under röda fanor: Vansterstudentec kulturradikalism och bildningsidedi Sverige 1880-1340 (Stocldiolm

1991), s. 30-34.

G Eriksson, 'Tanduns kraJt,påsanningsstrat.. .

':

kapitel 5: Det första skandinaviska naturfors- liarmöter i Göteborg 1839; citatet på s. 189. Jfr Becker-Christensen, "Frederik Barfod og den skandinaviske bevzgelse", s. 298.

7 P.D.A. Atterbom, Om Skandinaviska föreningen och student-uttågetjdn Upsala till Kopen- hamn, 2 uppl. (Upsala 1844), s. 6.

8 Recension av Om Skandinaviska flreningen och student-u~ågetfiån Upsala till Köpenhamn, Aftonbladet 315 1844. Attributionen gjord av Holmberg, Skandinavismen, s. 86. Se aven Amqvists artikiar "Kaimar-unionen spölcar", Aftonbladet 715 1844, och "[Med verklig ledsnad]", Aftonbladet 1115 1844.

")'Tankar om national-hat", Aftonbladet 1016 1842 (omtryckt i Almqvist, Jou7*nalistik: Urval, inledning och kommentarer av Bertil Romberg, I, s. 231 ff). Romberg, "Om Almqvist, Schack och slmdinavismen", s. 102.

10 Jfr Ingun Montgomery, "Inledning: Kyrka och nationalism i Norden", i Ingemar Brohed (red.), Kyrka och nationalism i Norden: Nationnlism och skandinavism i de nordiska folkkyr- korna under 1800-talet (Lund 1938), s. 10. Jfr aven Sanness, Patrioter, intelligens ogskandi- naver, s. 4, som lyfter fram det nationalromantiska draget i den kulturella, eller som han säger litterära, skandinavismen: "Den nye literzre skandrnavismen gikk ut på at de nordis- ke folkene, fordi de var slektinger, lalyttet til hverandre ved blodets og historiens bind, måtte s0ke saminen for å verne og d y r h den nordiske folkeåriden."

11 Sanness, Patrioter, intelligens og skandinaver, s. 4: "Uttrykket politisk skandinavisme ble i samtiden brukt i en helt spesiell betydning - om arbeid for en union av de tre nordiske landene. Skandinavene selv uttrykte seg alltid i svevende vendninger om hvordan unionen skulle bli til og hvilken form den burde få."

12 "Anti-skaildinavien i Svenska Minerva", Aftonbhdet 717 1846.

13 Under sin tid i Köpenhamn umgiclis Almqvist med framträdande liberaler och publicister, som de båda skandinavismfrälsta politikerna och redaktörerna för tidningen Fzdrelandet Orla Lehmann och Carl Ploug, liksom Oscar Patrick Sturzenbecker, den i sin samtid så uppskattade svenske författaren och kåsören (mera kand under pseudonymen Orvar Odd), som vid mitten av fyrriotalet trädde kam som en av de mest hängivna skandinavistiska förespråkarna. Han hade deltagit i l843 2 s studentmöte i Uppsala och flyttade hösten 1844 till Köpenhamn. Almqvist och Sturzenbecker var sedan tidigare belianta med varan- dra, men förhållandet mellan dem tyc1is inte ha varit särskilt varmt (åtminstone inte åren kring 1840), och en mer eller mindre allvarlig brytning kom till stånd i samband med det så kallade dådet 1842, då Almqvist, vid c11 tidpunkt då han vikarierade som redaktör på

Af-

tonbhdet, i tidningen på ett pluinpt satt förolämpade August Blanche, deil liberale publici- sten och författaren, som i sin tur offentligt spottade Almqvist i ansiktet. Sturzenbeckes som var gammal vän med Blanche, kravde att Lars Johan Wierta skulle ta avstånd från Almqvists handlade när han kom tillbaka efter sin utlandsresa, men det vägrade denne att göra. Bland annat av den anledniilgeil lamnade Sturzenbeclier Stockholm och Aftonbhdet. Det är inte lätt att veta hur det kom sig att Almqvist och Sturzenbecker nu åter börjadc umgås, men sakert är att skandiilavisinen bidrog till deras sainmanföriilg. De slöt si att saga fred i skandinavismens namn. Troligtvis hade de blivit iner fördelaktigt stämda till varandra redan innan Almqvist företog sin resa. Under varje förhållande gav Sturzenbeclier en väldigt positiv bild av det almqvistska förfartarsliapet i en föreläsningsserie om ny svensk litteratur som han höll i Det skandinaviske Selskab hösten 1844, utgiven i bokform våren 1845 under titeln Den nyare svenska skönlitteraturen och tidnings-pressen: En ofiersig i sex forelas- ningdr (Icjöbenhavn 1845). Han lyfter här fram originaliteten, humorn och - framför allt - de11 oerhörda måilgsidigheten i Alniqvists verk, att han till synes obehindrat rör sig från genre till genre, från det ena ämnesområdet till der andra. "Han ar den brokigaste af alla sveilslia författare och tillika den produktifvaste. Han har skeifvit lyrik, epik, dramatik, romaner en hel legio, - de flesta sammanfattade under ett gemensamt namn afTörnrosens Bok, - religiösa afhandlingar, filosofiska utliast, politiska tidningsartiklar, historiska arbe-