Den
16
februari 1808 hade den svenske ambassadhmrenS S:t Peiiershsirg, genera8 Curt e.. Sledingk, enskilt Cretriide hos kejsar ,\lesander I. Samtalet gallde ett ryslik förslag, att Sverige skulle anse OsiersjOn som ett slutet hav och bá- draga att med hela sin makt skydda detia Psav mot alla fientligheter. FCirslaget var riktat mot England och den engelska flottans eventuella inseglisig i UstersjOn. Under samtalets g i n g frisade den svenske anabassadUren kejsaren- vad avsikteli vare med de stora ryska truppsamlingarna om- kring S:t Petersburg s c h -B ryska Finland. »Det ar endask fijr-
sllr_lig8aeBsm58t9 som vidtagas mot ett befarat anfall av engels- miia~nera)), svarade kejsaren.
»KP
sres~skar 5-0 icke i stBnd alt nzotst3 dem oclm att "rsval-a E r mot deras inbrott, s c h ona de inniistla sig i Finland och berniistra sig Er flottilj, skulle jag vara ganska iIla d$ran», »Gud ar mitt ~ i t t s ~ e > ; , fortsatte kejsaren, »att jag icke efterstrgvar en enda6
.
avkonungens,
Er
laerres stafeax,Fem dagar senare br6t den ryskhi arm611 6e.w svenska gransenr in H Finiaiid. Det svenska f6rsvaret var försum- mat ; "rsvarskrafterna brislfiilliga; ledningen Bsu.;.azdlös. 1% mindre 511 tv2 mbagnahger hade ryssarna erövrat Finlands fastland stider om LleAborg. E r ö ~ r l r ~ g e n hade kostat den ryska arméil aaagra Bitandra man 1 döda och s i r a d e . E n - skilda lapperhetsprov och segerrika triifhingar under d e %biajande nilanaderna medf6rde ingen avgörande fi5r5aadring i
--p
-Föredrag 115 G . viistsrensltn filolog- ocli Iiistori1;ermötet vid Göteborgs Högskola den 1 8 februari 1910.
sl~oationeax. Sreaborg kapitulerade den 3 maj; 1 slutek av< aret utrymde den svenska arm2n Finmland,
H freden B Fredrikslsamn 1809 averadde Sverige men- al: en tredjedel a v rikets on1r5de och befolkning. Finla~id skal- des fr212 Sverige, Alångl~uildr,aaragearar hand brotos. Bandena voro s 5 gamla, att ingen sakerk visste, nar de Baiwilbs. ."slasi_u 4 p"'- .ara dagar 85 meninrgarna ofta 9 srar om rabia srare!. pa fr5gors-ia ilar och h u r Finland blev srenskt.
h o r n det senaste Arhundradets svenska his'iorieslar8-i- ning ha svareon p5 dessa f d g o r hiimtais frBn ta.5 beritbande historiska kallor: Begenden om den syenska IrieIgonlioloura- gen, Erik den heligei och deax srenska medeltidezrs och lit- teraturens friimsta hjiiltediki, Erlkskronikan.
»Finland f6renades raacd riket gessom trenne stora svenska man, Erik den helige, Birger Jarl och Torgils I<~esEs- sein», skrev Erik Gustaf Geijer i Svenska fobkets hisloria. De korta uppgifter, soan kiillorna h m n a om dessas korstig fiF,1 Finland, ha a v Geisje- och en senare historieskrivning
p5
sft~ildonl något skifbande sait u~tbyggls med fantasiens 11j51p. Erik den helige iir iinnu % regel den stora f6rgraandsgestaiten i fro-amstiillningen av Finlands erCevring. Hans segerrika kors-
tag
brukar tlc%s$"bas till1157.
Det h a r hallits 1ör sannolikt, att han landstigit gsa s0dn.a kustelz av EgenztBiga FlnmSand, R trak- ten a r Aba, och kitt detta laaadskap jamte Syland yarit ska- deplatsen EUa- hans strider och underhandlingar med finnarna, Genom inf6rande av Baristendon~enr och troligen iiven genom 6s-erfiigitai1de av s v e ~ s l i a nybyggen kil% Ky?aod anses Erik deil helige ha lagt grunden till Flnla~mds f6reniarg med Sve- rige, ja t, o, m,, delhnltivt ha gjort Finland och dess foHkti%l en del av det skandilaaviska &erlfuromr5det, Birger Jarl sliall ha fortsatt FHrmGands er6vaing. P5 BorstigelE49
be- segras han 'savasterna och tvingar dem f711 kristendomen, alaliigger Tavastehus och BverfbBr %;risina nybyggare till tavas- Sernas land. '851and h a r nnan tiESslirla-it Birger Jarl 5 ~ e n denS a r ocli h u r Finlaiid blev sveilslit. 3 asterbottnishia eller den nyl5ndsl;ri koloa-iien a ï syenskar i
F-
Firiland. lorgils I<aiutsson skall ha f~dlbordat Erik d e n he- liges oclm Birger Jarls erii~ringsuerk.
P5
cif% korstag 1393skall haii Bin kriser-nal kc.reAarna, lagt deras land under suensl;t d d e och uppf6rL Viborgs slo%t f6r att siikra sin erövring. Efter nya krig med den nye grannen I öster, republiken Xovgorod, sliall slufstenen i Sveriges stora e r e ~ r i n g s v e r k i
alster ha lagts genom freds- och gr21lsl;ruklafen i Xiiteborg 1323, Sarerages gr5ns i Gpster skerlle enligt denna g 5 fiair
Systerbacks m ~ n n i n g 1 Fii-aska vikten norrut till ~ K a ~ j ~ r i o
hav». > > I < a j ~ n s hav» h a r ansetts avse Korra Ishavet eller Rottniska ~ å k e a .
-7
~ n d i g l hgvdvunnen iappfat1ning har siila~nzda en aktiv srensk statsitonst vid bi9rjan av 1300-talet k u n n a % irsregjst- rem en stor framgang, Hela Fia-alaisd var svenskt. E n l a l i d r a r efter en hundii-aiembioh-ig kamp med vapen a-rnniie!. oc1-a med vapen kristaan& l.
Svensk hislorleskr1e.1-r~ har givii ett rent politiskt orl- ermrerat s r a r pH fr5gorna nar och h u r Finland blev svenskt. Vyider de senaste 5rtloaadel:a har ett nytt k$%lrnaterial indragits i den ~etenskapligrs disliiissionen a r dessa frlcigoi. Jflateriaiet G r fornfynd och foraaminnen och sjalva det svenska spraket, friiim-ast de sveiaska ortnamnen i Finland. Ided led- ning av detta material ha arkeologi o c h spa.Z~kvellensi<a:p
~01it laraana ett p5 ax-inat s a l t orienterat s w r y5 de ha^.
stallda frY-agorna.
I vara dagar bor en svensk befolkning p& omkring 350,OOQB n~~iinaa-ishor i sejdra och .:iistra F i ~ n l a i ~ d s kustkrakter,
'
Eril; Gustaf Geijer, Svenska folliets histoi-ia I, 160, 1 7 1 , 193, 320. 183'2; Striniiholrn, .A. S~eiaslia folliets Iiistoria ly, 105, 118; i', 9, 29, 47. 1832-54; Sveri Triiil,crg, Sveriges historia till ~ å r a d a g a r I I , 50, 8 3 , 142. 188, 1925; Gottfrid Sarlssoii i Allmc;vjst, I'irldsilistosien III, (586. 1932, För finsk liistorieslirir~iirig s r franzst Yrjii Iioslrinen, Firi!ancis historia 26. 1874; Scliy- hergson, JI. G , Fiillands historia I, 24. 1903; Janliliola, J., Saoriien m u i n a i - set valtarajat vuoteii 1333 (Firilands f o r n a ri1;sgrliilser till k- 1323). 1926; H o r n l ~ o r g , E., Finiancis liavder I, 151, 164, 176, IS-, 202, 213, 227, 242, 1929.4 Curt Q'eiball.
frarnsi- 1 Kyland, i södra Osterbotten, i Egentliga Finlands skargard, på A l l a n d , och i Atskilliga av Finlands stader, Ar- l;eoIogi och språkvetenskap h a sökt klarlagga, sedan vilken tid denna svenska befolkning bott 1 Finland, Det material, med vilket dessa ~ e t e n s l r a p e r Ilar arbeta, ar bristfiliigt s c h svårtolkat ocIi lanailar ett ej ringa s p e l r ~ i m för subjektiva uppfattningar. Svaren på fragan iisa ocksa lange utfallit så olika s o m gärna in6joiBlgt. Det h a r li5rdats9 att svensliarna bott i Finland alltsedan stenaldern, och att S ~ e r i g e sedan ur- minnes tid omfattat Finland. sb'lenn det h a r ocksa havdals, alt det i Fiilland icke finnes nigona till sin hiirkomsk srenck nafio- nalitet. Det folkelenlaerat, som gatt och gallt som en sådan, skulle Ila sitt ursprung
i
en liten del av det indoeuropeiska ~irfoll;et, s o m redan under yngre sienaidern invandrat till Finland. Den nuvarande nara ~ r e ~ e n s s t a ~ z i m e l s e ~ ~ i sprak och l;uPtur inellan Finlands germaner och Sveriges skulle bero på den psverkan de senare genom samfardsel och po- litiska förlaallanden B o ~ n m l t att utöva p5 de f t ~ r r a .Sentida politlsl<a motsatti~ingar ha praglat den veten- skapliga dis9;ussionen. X'baia har kuiirlat tala o m en s ~ e i i s k och en finsk forskninig. Ofta har mara lagt stor vikt vid de sensationella rneningsskiljaktigI~eter~~a och s-etenskapliga fej- derna, Man h a r darvid icke sallaim fiirbisett, att reieraskapen under senare tid aven ~appnatt n ~ i n g a viil grundade reskal- ta%. Finlands aIdsla historia har 1 siim grunddrag Iilarlagts; Pienr~slaapew om FIFiiilands 2Idsra ftirbindelser med grania9aw- derna ökats. Fastare utgingsprinkter ha darigenom yiarnnits b i d e för faststallandet av ena aIdre Rids förbindelser rnellaia Sverige och Filsland och för besvarandel. av fri-Bgoïna nar och h u r Finland bler svenskt l.
q I , i t i e r a t u r e i l om den sveilska hosittniiigen i Finland ar syiliaerligen omfattande. För f6ljailde framsta!liiing se främst: AIontelius, O., Sir koin- m o svenskarria tiII FiilIand. Fiiisii tidskrift 44: S I . 1898; Appeigren, Hj., Svensl;arnas iilflyttriirig i Finland. I:iiiskt J I u s e ~ i m 188i: 1 7 ; Saxbil, R., Den sveiisl<a befolliniiigeils alder i Finlaiid, belyst a r ortaiamiieii. Finska forn- miiii~esföreiiingens tidskrift 21. 1901, jfr <liskussion i Fiiisli tidskrift 1902; TVilriii!ad, Ii. B., Nar liommo sveilsliariia till Finland. 1901; Almgreri e)., S å g r a
Nar och I i u ï Finliincb blev sveiislit. 3
II,
.--s
PinPalad Sr err av de delar a r deax slcandinarPsPca S o r - d e n , som miinriislian senast tagit i besittning, Istidens snö och Isinasssr tackte Finlaad irtnseiadcn efter det att s0dra Sverige blivit isfritt. Slutligen srniilte ise~l. Det land, som frilades, hade emellertid 1 i i t . a ~ en helt anilan geografisk Sasra- figeiratior~ 5ia i vara dagar. A ~ a n u I den egentliga stenalderc- bebyggelsens försia tid l Finland - l det iiardr Arhb~seixdet
Kr. -
BLig
Fililand lElcsonr Sverige viiseiltligt Bagre 511 nu, H sydvastra Finlanti Iiar landsiinkningen vid denna tid be- ralinats till e. 40-662 m.; P Uppland till e. 3-70 m. Etth a r lika brett eller bredare a n den nuvarande bslersjön
skilde Finband f r i n Sverige.
Ett Ora~ av denna bredd ar icke ett f6rk)i~mdande ele- melat meklan iv5 lander. Det ar, siirskiil 1 äldre tider med deras prinaitiua farkoster, ett skiljande element, Helt n a t u r - ligt visar ielie heller den tpldsta sienilslersk~ilturen i Finland sliiktsliap m e d kailtsirer~ i Sverige. Dess ursprung ar at% söka i %iiiacPerna hisler om Finland. S a m m a %tealtur, efter lesl;arlens ornamentiii Biallad den Barnlierainiska, och 9iii11ne- tecknad a r oftast grovt liraggna, endast delvis slipade vapen svensli-firislia stenålclersprobiem. d n t i l i v a r i s k ticlslrrift f ö r Sverige 20. 1914; Kaclirnaii, h., Om Sylaaids Iiolonisaricir i i i ~ d e r j5r115lder11. HistorlsIi tidskrift f ö r F i n l a n d 1917: 109, 241; Hultmaii, O. F., Hiirsiaii~rna Firilands sveriskar f r a n Sverige. Finsli tidskrift SS: 427. 1920; I i a r s t e n , P. E., Sill fragaii 0111 de11 fiiilandssveilslca nationalitetetis uppkornst. Finsii t i d s k r i f t 89: 189, 20-1. i 9 2 0 ; Hii!tman, O. F., Fii~laiidssvensliarms liiirliohilst ocli Iiarsteii, P. E., Fin- Eaiidssveiisliarnas Iiirliomst. E'iiisli tidskrift 91: 3, 158. 1921; Iiarsten, I-". E., Svensk bygd i Osterbotteii 1-11. 1921-213; H a c l i m ~ i i , A., G e r m a r i e r i ~ a i Fin- lands förhistoria. 1924; S o r d m a n n , C. h., I i u l t u r och Solii i Finlaiids f o r n - tid. Srerislia L i t t e r a t u r s a l l s k a p e t i F i i ~ l a n t l . F ö r i ~ a i i d l i i i g a r 2928: 1 3 1 ; 'rall- gren, A. .\I., Firilaiid vid siritet av Iiednatiden. Foriiviin~ieii 1932: 95; V'ik- lririd, Ii. B., Deil s ~ e i ~ s k a befolliilingeiis i l d e r i F i i ~ l a i i d . F o r n r a r i n e n 1933: 91; Forssaiicier, J. E., Die s c h ~ e c i i s c i i e Uootaxt1;~iltur 176, 1933 ; Nordmanil, C. A., Geriilanen u n d F i n n e n i n d e r T'nrgesclliclite F i n l a n d s . Mannus 1 9 3 i : 4 i 7 ; Salmo, H., Die IYaffen d e r hIerovirigcrzeit i n Finnlaiid. 1938; iilvilioslii, E., Die Eiserizeit i m Auraflossgel~iet. 1939.
och redskap, harsliar i dessa avlagsna xider frani Kral tsl% Jl&'eiahscl och Bottniska viken, fr6B.a~ meilersta Wg.sslaiid %i11 Ishavet Det folli, som uppburit den, har learat som noma- diserande jagar- och 5skiarstaammar. Fililarid var, nas dess Siistoria borjar, en del av Oskeuropa.
bu'agot artusexide senare - tinder Isrsta haaften av det a n d r a &rtuse~a(let f. Kr. - framtrader 6 de finska fornfynden eri nny krsltur. Den ar begransad Bil% sjdvastra FlnSaiad och står B s1ia1-p lakokattning ii12 den aldre kamkerarniska kultur, som fortfarande harskau i det csvaiga landet, Dess utmar- kande Bia~rnelecSieai aro enrnarasgras.ar, vael~ert naodeilerade och slipade bjbformiga hamrasarylor av sien och en med streckbalten och snoddintrycl; ornerad lieramlla. Ira~elitariel b a r tydliga aittnesbord onm stora Bultui.framsZeg. Boplatser- nas lage ger en fingerrlsnlng om att jordhra11i och boskaps- skotsel vaarinit insteg i Bandet.
Forsk~aingen falakm lange denna nya k;ti!%tass - den fi'rlaslia haty~8;ultuiens - eiirspruug i ostra Srerige. De samtada svenska biiyxorna h a emellertid en deivis olikartad ulfoum- ning, l e r k a ~ l e n en aaarian ornamentik 2n de fnnsba. Sin nar- maste motsvarighet h a r den finska baiyakuEturen icke 1 Sve- rige rntail i Ianderna \id den preerss:ska Osicrsjokusleii. Den a r en gren ay en stor kultaar, soan en galag hHra Mellan- Europa ntbreit sig at olika %15%l. Man raexzar numera I re- gel, att
den
natt Finland o l e r Baltictaix och Finska viken,13aty-AkuIlrrren a s det forsta inslaget av uasteuropels8~ liiaE-
t u r i Finland, Den stora laildllsjaiingen oppnzde elnider (;len slolande stenaldern nya forbinde%seleder for Finland vasrer- nko h a n d s h a v och Bottniska l i k e n blevo smalare, for da- tida farkoster Piltt befarbura Iiav. De ogreapper - Alands- b a r m och sEr_arg8rden i HBvc~skeri - som s i s m & ~ i n g o n ~ hojde sig over havsyfan, Jade en foi-e:aaiade bro mellan Fin- land och Sverige. De båci:t landerna k o m m o i kontakt med varandra. Det tidigaste i ~ i f l ~ t a n d e t fran Sverige visa Alands- oarraa, Deras stenåldersknltur slillger sig hestamt f r h i det finska f~~stlaiidets och h a r karalitariserats som identisk rned de 6slsrensl;a bopilztscrnas. Under slutet av sienôldern ilar
infl~tarndek fr8i-1 S\-erige aven Finlands fasilnimd. Vrzder brons3ldesla viiser det. S~erasRit gra~7skEck samt Tapen, red- skap och snxycken a v svenska forlider vinna insteg 1 syd- viistra Finlands Bkisttra?oler, h i n Borg5 I östes Iile Yasa P
7 - ,
norr, a p d e i l iiro dock ykterst G ; de omraden, i ~ill;:r de% svenska kulteirlnllutandel dominerat, jiia-1nf6u.elsevis sm5, Spar- sannirna, n-den iPapea- hela Finlalad spridda bronser av 0sklig typ fran sallama flel visa, att ilela det Ostra, IIJE-e och norra Finianti fortfarande bel15rsl;ats av en öste~a~opejs8.a kullur.
Fornfynd och A'ornmiiaemen h a laragt k l a r l ~ e t över de olika BsakturstrOmmar, solas under sten- ocla brons5Fdern bestan~l: Finlands historia och uiveëkliaag. Alen vid brons- Slderns slut siar forskningen infeir en 01Ost @?a. Fr5:n
denna tid - ornliri~ag 5s 9810 f. Kr. - ii41 det andra arliun- dradec e. Kr. saknas s5 gatt som alla fornfynd och forilmin- nen i Finland. Med ritit eller kanske sr~arast med oratt h a r mana ofta satt denna fyndlöshet i samband med ett EillmaE- oinslag. E n klirnaff6rciirt11'i~.zg skrnlle 1 den grad h a "rsllm- rat naitnniskans Iernadsi.i1VE.;sr i Finlanad liksom i det 6fri-?ga Skandiaaaviea, att den lett kil1 stora utvandringar, t411 s c h med till r e n a~foBlining, $"are Iniirr~~ed h u s som Ilelst: om- I~rYng Gi$O $r a r F ~ I B ~ ~ P Y ~ S hisioria iiro 11641jda I eth o g e n o s - friiugligt m69rber.
N5s- fornfynden 5ier vidtaga - i det audra Hrhundra- det e.
Kr.
-- L-sa stora i ~ r i i n d r i n g a r inlr;"i, L . Jarilet 5.1; gagns-anetall; Firnbands hurerdf6rbPi1deiser g5 3 araraara riktning an uiader bronsalderil. Sverige siar h skymalnodan, I f~rnisalis- i n ~ e n l a r l e t fi:,lirias endast ett f5"sa% f~'ëren~gl av svenska typer,
T
stallet ilpptriider I riklig miingd faren121 av allehasrda dag, sona ha sina anstsvarigheterI
de ganala Ostersj6prot-inserna Estlarid orgl Lettlarnd - och i viistra Ryssland och solar o-tterst letia slit ursprung frara goternas datida land i Ost- preusseri. Fyndplatserncc Rigga tidigast i a-iistra S y l a n d , i norra hilfteiz av Egentliga Finland, átrirpg Iiu~iao 5I~'s nedre lopp P Satalsunda och i IZyra alvdal i &terbotte~-a; senaare a-idgas fyrmdomr5det fil& hela Egentliga FInIand, ö ~ r e Sata- k~anda och siBdra Tal-astlaiad. Finlands hci\~udförbinde,%se~-~delserh a B de f6rsta arhundradena efter Kr, tydligen gåit ö r e r Finska vilien till o s t - ~ a ~ t l c u m . Icke utan skii1 laar man talat onn en goalsk jarnilder i Finland, icke som f Sverige o m eam romersk,
Efter nggot årlaundsade - fram mot fslliuandringstiden - skiftar bilden Aler. Skrôfynd från lalika trakter av Fin- land vittna om siya starkare förbindelsirr med Sverige, med södra Skandinavien och Sordtyskland. Under ioljande ar- hundraden bli dessa Erbindeiser allt Ji~ligare s c h livligare, PolkvandringstPden i Finland - 400-800 - Rar kasalitera- serats som »den mest svenska alr den fismska Jiirni!ilderns pe- rioder. Svenska eller med dem beslaktade fornsaktyper dominera n u det finska fornsalisinventariet». De tráfTas frimst I trakten @ster om \'asa, i HbyreP iiBvdaH och kringlig- gande omraden i ostesbotten, i Salsikunda, p5 Aland, i Egentliga Finland o d i södra Tavast1anc.S. Xen vid sidan av detta, friimst svenska inflytande, lever tinder hela folkvand- ringstiden del ostbaltiska, fran Biinderna söder om Finslta vilien. De bada kultairerila paverka varandra. Deri ialdre gotisk- eller östbaliisk-finska kiiltoiren s a m a x a n s n ~ ~ l t e r med eller ersattes av en inom stora o m r i d e n harskande syensk- finsk ku%f ur.
Ett starkt sveras%it element har satt sin pragel p5 Fira- lands knltenr under foá9ivandrisagstideil. Detta svenska e k - ment Itom emellertid aldrig at% h e m f k a en definitiv seger. Fran 7OO:taiet börjar det l&ngsamt f 6 r s ~ a g a s . Lnder vilcinga- tidera, 800---1150, ar det helt fairsr~nnnet inom vissa landom- råden - framst i si'pdra Osterbotten -; inom andra a r del endast sparsamt feretriitt, Eni ren svensk kliltur a r under vikingatiden påvisbar endast inom ett landornrade, p5 Aland; ett svenskt inflytande endast i syda~astra Finland och friimst i Sydkarelen. Detta senare synes narniast vara att siitta 1
samband med de svenska vlkirsgakolonier, som uppvuxit s ~ d e a - o m Ladoga.
Finlands lieiltur h a r av á'srnfyntlen att d ~ m a vid vi- kingatidens slut varit sjalvsl5adigt filask, Denna finska Liul- tur visar, för att begagna en Pinlansk ariieologs ord, »loliala
S a r ocli iiaar Firilaatl Illev svenskt.
9
skiftraingar, nien iir kardinalt olika ad man kanaier av sa-ensk kultur under vikingatiden».Den arkeologiska forskningen, vars senzste resultat har
B
sina huuuddrag framlagts, har upprisat att Finland under de i r t ~ ~ s e n d e n , sona ligga mellan stenaldern och medeltiden, varit ett gransland, en kazu'lp~ankt f6r kra90urihaDytanden f r i n olika hall, Oster, söder och yaster ha m0tts i Finland, Sprakforsknalngen h a s starkt t~ndersirukit detta resultat, Denna forskning har framsi framdragit de mariga lånord, sona del finska spraket Braaaehhller, Lånorden ha kommit fran ryskan; dessa tillhöra den %rsta kristna tiden och vittna om erz tidig, f : - h Ryssland ratgingen missioaasa~erksamhet i Fiialaikd. RHen hti~udna5ngcSel-i a v Iåneorden iiro germanska. De beratta om starka inflyiiailden fran ett go%iskt sprak eller enligt en annara, siikerligen riktigare uppf~itfning om infly- tanden friar urnordislian.S 5 l5ngk torde den arkeologiska och spriHrvetenskap1iga forskningens restiBlat Tara sakra. Men denna forskning har offask gatt. liingre. Dear har iiven sekt faststa18a, vilka folk ocla raser som uppburit Finlands Iiealtur under forntideno. Deil aIdsta stelaåldersltialtum Rar tillskrivits ett finskt-ugriskt urfolk. BåQxkuulltaren knaits Iiinge tlbI f r i n Sverige invand- rade svenska folkstammar;
a
senare tid har den i regel Saau- iits till ett fr511 söder över Finlska viken invandsalindoeuro- peislit fobk. BronsAlderskuHf~~ren 3 Finlands kusttïalrter har ansetts -vittna om en ny ia~vasioni av germanska stammas. Dessa skola ha laonamit k a n Sverige. Jiianilderns gotisk- finska kriltur och de gotiska Iinorden 1 finskan ha ansetts infairda %P11 Finland av Invandrade ~astfinska stammar, som kulturellt gotiserats seder o-n] Finska vikeii. Folkvandrings- tidens svenska fornsaSnstyper oela de urnordiska l&nsrden iGnskaia ha fallats som beliigg "r en ny svensk invandring scla bosiittnialg i \:&stra eller sydviistra Finland. Genoan ett nytt bef~'oll;nin;'stills1iott fran Edsflarid och dettas samman-
]i 0 Curt n'eibriil.
smaltning med den iiIdre befolknirageni slia81 slutligen ha bildats den egentliga Ilizska stam, som vid \~i&ingatideras slut a r bararen av en sjiila.st5ndig finsk ktiltrrr.
Varje B~ialtur i Fi~zBands forntad laar p5 detta satt beraa- dits till ett siirskllt fep61;, Firilands Sldsla historia h a r blivit ett virrvarr av liulturbasa~ade, invandrande och n ~ e d varandra sammansma8tande folk.
Arkeologer och sprlPk~elensi;apsmh ha ~ i i l P regel fram- hallit, att deras satser om alla dessa Invandringar till Finland endast 5ro hypoieser, för vilkas riktigher laga bindande bevis kunna anföras. Xllen dessa hypoteser ha dock oftast för- vax%ats med fastslagrsa fakta och %tt tjiina som grundua%ar fur stora luftiga konstru8;iioner. Ytterp~ns-skternaa fcr dessa ha, som tidigare n i m n t s , rarit: svensk bosattning och svea~sl;t P-ierrariilde i Finland anda sedan urahsinnes %id och - ingena
svensk nationalitet i Ftnlatld.
Det Borde med skäl kunna hardas, att ar'i;eoIoger och spr5l;mii.n icke tilPi-5ckEigt upg~aza5rksari1méIt de valkiirzda för- hallandena, att kulturgrans och folkgriirbs ej behöva sam- manfalla och ait b5de ett nytt gravsliick oeli en ny materiell och andlig kultur kan överfiras fran ett land till ett annat
utan invandring av nya folk. Historien Ilar m h g a exeaiape%
harpa. Det kanske patagligaste Iamnar den kristna Br~sBturens genombrofl B SIiancHina~iean. Aled kristeimdomen fejjlde eai allt- Igenzo~ix lag. raaateriell och andlig BctnPfnr med nytt grarskick; och m i n g n Iinord. Den infördes talan iilyandring av ett nytt folk, I sjalra verket: det arkeoHogHsHaa och spri%iliga materialet frha Finlands forntid - gravar, stenyxor, Eeakas-I, andra redskap och vapen samt %6nordenn i det finska spraket, obetydliga fragmerit frira eii kultur, som spiinner över 5,000 a r - ar- e29 a99iför tillfalligt, hrPstG5lllgt och ensidigt material f8r att 90sa fragorna o n folk och ras i Fliiland under forn- tiden. liJaterlalet ar s5 suagi, att det aldrig lyckats aaaföra nggot bindande bevis mo% satsen, att de r z ~ a ~ a r a n d e finnarnas f6rfSder oavbrutet, alltifrån stenaldern iiinelmaf'r FIi~Parid.
För har "religgande fraga a r de% icke n6duandigt att s6Ba liasa den olösbara frigan 0x11 eil svensk bosättning i
S a r och h u r Finland blev s r e ~ i s k t . 13 tillsatte praster och ordnade vad övrigt, som Bi11r;de h8s.n !il%
den kristna krarm och g~idstjiinstei~ Legenden liar icke ett ord om någola konung Erilas er6a~Piig U V finnarnas land,
Den beriiiiar endast om ett av helgonkonuarngens O r o ~ n ~ n a verk: hedningarnas omv5ndelse och eir krislen 8;yrH;as npp- "attallde.
Deil medeltida B-ielgonIegendera iir neamera aklmiint es- k5nd sasom en av kide~arvets rardelojsaste litteriira prod~akter, n a r det galler att faststii8l;a historiska fakta. Erikslegendeua ar en av denna litteraturs tarvligaste produkter. Dess fram- stallning fis utforiirad efier iideris abstrakt typiska frombets- ideall, delvis genom rent plock fran 5ldse legender. Den schab9onm5sslga allnaiin~aellghet, som ratminker dess frana- stallwirig av lconung Erik och hans finska krigstig, h a r oc8tsA gjort att det med goda skal h a ~ d a t s , att denna fiarnstal8nin-ag icke kan Hlistoiiskt godtagas S ~ " r j e f a I 1 : en Eril; den heliges erövring au Finland ar endast fria fantasier kring n i g r a iratéisiigaiide rader I en uppbyggelsebok. Tarkerm denna uppbyggelsebok sjalv eller B~istorlen k a n n e r nagora Erik den heliges erövring av Finland eller ens ~iBgoaa de8 av detta land.
Helt asirrorlunda Gr fojrhaidal~det med de b i d a f6ljaside erövrarna, Birger Jarl och i al1 syiailerhei Torgils Knutsson. Deras Swigst5g och er0vrirmgar tillhöra historien. Birger Jarl skall
4249
eller mfijligeil något Ar tidigare med vapen ha erevrat och kristnat Sarastland eller 5trr1instone nagon elet daraar 3. Torgils Iiirutssora h r 1203-1300 aven med vapenerhurat och kristiaat Karelen
'.
Till skodd för sina erojursngar Baa b i d a ~appfört fasla slott; dera fiorre Tarastehus, den senare Viborgs slott.-.p
Scriptores r e r u i n s v e c i c a r ~ i m II: 2 7 2 .
Lauritz STeibull; Eril; deii helige. .-larhoger for iiordisli Oldliyndighed
og Historie 1 9 1 7 : 99.
Svenska ii~edeiticleils rim1;röiiil;or I : 1.
"
Birger hlagiiussoii l i i i Liiheclc ocli sjijstiilierna. G r e b i o d 8 1295. Fiii-lailds rnedeliidsurirunder I : 2 1 i ; Si.enslia niedeltide~is riril1;röiiiiior I, 5 0 ; I:sta Korgorodska krönikan. Fililands niedeltidsui-kunder I : 213, 233.
1 -1 C u r t JVei!,nll,
'Lavastlarid och ICarePers Pis genonr erövring lagts ernder svenskt viilde. Ilen Tavastlancl och Karelen vsns endast atk kanterna av det rnecleltlda Flnlzind. Huvrrddeien 2%. de[
inedellida Fiaaland var Egeiitliga Finland och de Hiliga Pitist- landen langs Finska viken och s6clra delen av B~tInisBia viken. Hur h a dessa landsdelar blivit svenska? Svaret a r : genom svensla misslons~erksam11et~ eoaligi: tidens sed kanske stundom bedriven med rapen, och friimst genom svensk %;olormisation.
Den fUrsta kristna missionsa'erksamhete~~ E Finland h a r nigait friii den ryska, grekisk-i~atolska kyrkan, Wgslaa IBn- ord i finskan hara vittne hiirorn. De finska orden G r priist, kors, bibel, fadder och hedning Zro aay fornryskt nrsprui-ig.
4: konkurrens och sta-id med den ryska mfsslorasverksan113eten upptriider den svenska, Dess verksamhet diala i sina huvud- drag fhijas genom en rad pavebrev l.
S a r det svenska %rlteSiskopsdkjmet
1464
upprattades, fanns 5nnu icke nggot finskt biskoq1sdb8n1e. Det firsta p a l e - brev, sonn srniziimner svensk mission i Finland 5r frHn $876 eller $172, nela stiilit &fall iirliebiskopen av Gppsaia, Saans lyd- biskopar och GestPaorna Jarl. Det visar missionen-
4 sin be- gynnelse. pinnarna Baa med s9ugbmet sBPit utnyttja n11sSone~~ till egen fördel. Påven Alexander III bergttar, att finnuvaia alltid, n a r era fientlig h a r hotar dem, I O P T ~ att st5 fast r i dden kristna tron och ivrigt bcgara predilianter och Barare, men att de, da 5endena dragit sig tillbaka, E6ri1eka tron och förakta och hardeligen hrfölja predikanterna, Detta a r gaclieri med gud och deii kristna religionen, finner paven. Han manay darför dem svenske 21-kebiskopen och brevmottagareia att taga sig tillvara % r filaiiarraas list och bedrggerl och icke låta dem taga sin tillllykt %i11 deras hjälp och förs-var, savida de icke Oarerlamna de befästningar, sona de m6jligen aga, eller stalla sadan borgen och sakerhet att de icke for frana- tiden k u n n a komma tzndari eller bringa brevmottagarnas BSok%let på sl~arn, litan bli tvungna att ~GdhalPa sin Prristaia tro.
S a r ocl; Iiur I'in1a;rd blev sveilslit. 1 "3 P5vei-s Alexander 113:s brev av
1171
eller 8172 isar,att finasarna d a iii-nnu voro hedningar, Erik den heliges 4iorstBg har, onn det nu -verkligeam varit lnlsloriskt, inte haft rm5gon betydelse. Enden- de fö8ja~de 5ïtiondena har den kriséiaa missionen gjort framsteg. Tidigast har kristendomen falt fasi fot i EgeritRlga Fiiikand. Del svenska Alasad ?tir- medlade förbindelserxaa. 12011 slirivei psven Isa_nocentitss III till S ~ e r i g e s primas, den $sandensiske grkebiskopen Andreas Srnilesela, att han genom en serie brev h a n denne erfarit, att ett lanid, som kaljas Finland, genom nigra iidllngars förrned- Iande f ~ r s o r g blivit on2r5nt 1111 den kris:Sna tron. Psven karaktiiriserar Finland SOIII en n y Orfag5rd; en ka.ilelse 1111 bisliop dar, sager piyen, var p5 grund av folkets halstarriifa mo-tsiriiulg8je-8 och Sandeis Saarcia Iilimat icke en kaLlIelse ii11
en iirostol, Dei var eaa irallelse till martyrlsronan. Det fanns f5 aspirailber p5 denna, Btoiistnlerar p a ~ e ~ ~ _ ; Laan gav diirf6r iirE;ebisl;opela raft a t t 8111 b l s i i ~ p i Finlannd inviga en man, fast han vore "dd H ett icke legitimt iilikenskap. X&Tagra i r senare ger Innucentlus BI1 Sien d e n c ~ e n c k e konungen istt att i elt land, som hans "reiradare ryckt nr hedïiingarr~as hand, ot~iveiakligt a-vses Finland, fast cket ej namnes, "l!iEsa*sta en eller t v 5 bisliopar, sosax skuhle lyda ixnder Grkeblskopen i Uppsala. De finska biskioparrna, den fcirsle niiannes f
ett
phvebrea~ 1221, vuanno under följalade artlondesa ett stork i t avgradatjiinst hiingivet follc ;i! Cppsala iirkestift. Cader 12310- talet organiserades det Enska bisb;opssiiAek i Abo; domkapitel inriittaeies, P;_atedral och k ~ r k o a byggdes.
I strid med den ro-ska, grekisk-katolska kyrkan hade deim sveiaska, romersk-katolska kyrkan Irenn~fGrt segern 5
Finland. Betydelsen harau lian knappast Zj~erskattas. Tust- e u r s p a hade i Finlarid segrat Bver Msteuropa; Finland f6r
framtiden öppnats fbjr svensk och viisteuropeisk andlig kultur, icke h r rysk s c h 6s%enropelsl;.
Hand i hand med desa svenslca missions~erltsambeters
och up~sbyggandet av den firrslca kyrkan och kyrkoorganlsa- tionean torde den sve~~siaa kolonisationeri ha gatt, Denna 5s h r den iildre medeltiden iclce kand genom n5ga.a eerIaunder;
16 C u r t Weibull.
den ä r icke heller omniamiad i nagon historisk berattelse. Geijers ord: Vad stort sker, det sker tyst, galla aven har. Krig scla 6rlig lamna efter sig urkunder oelz loclia samblda till att nedskriva Imistoriska beritfelser. Fredlig Id och odling Iiimnar efter sig genom tiderna iaestierade varden. Samtida falla siillan eller aldrig p 5 idéen att i skrift hugfästa dem. P i grund axv denna arsaknad a v k5l/maierial lian den 2Pdre svenska kolonisationen 1 Finland icke f6ljas 1 sina enskildheter. Resultatet, den svenska bosattningen i Finland, Iiam konstateras.
Z
viss m å n kan ko%onisationen a r e n i tiden ungefarligeim inkretsas. Detta h a r skett genom ett studium av de svenska ortnamnen i Finland. Svenska ortnamn och ort- iiarnnstyper, SOPLI plaga liiniöras till tiden före medeltiden, i r o H Finland si7agt represei~terade. E n Hainveiddel av de svenska ortnamnen i Finland tPIEliora darernot det ortnaannssklck, som ortnamnsforskningerp tidfaster till den iipildre medeltldeia. Ort- niamraen s c h det sreilslra spralaeii i Finland ge aven en be- stiimd fingerarisning om den svenska P;oHonHsationen-is utgångs- punkter. De finlandssvenska folkm8len och ortnanlilen h a sibt egentliga stamland i Svealandskapen. Men det finsk- svenslia ordförrådet visar ocPis5 en del överensstamnaelser med götamalen. Likaledes upptriider bland ortnamnen i Finland en del ortnamn, p; -mala, -torp och -fall, som böra h e m m a i S m i l a n d och s0dra Sverige'.
Finlands kio%o- nisatisn synes, o m ock i starkt skiftande styrka, vara ett verk aar det nledelbida Sverige i dess helhet.Finlands kolonisation a r en a r de betydelsefullaste hän- delserna i Sveriges historia. De skaror av svenska m a n och kvinrior, som under den al&-e nnedeltidena drogs örea Alands h a r och Bottniska viken, feinnio eri ny hersibygd i Finland, franiast 1 de stora obebodda landen vid östra limsten av Bottniska viken - i södra osterbotten - och id Finska viken 1 NyBa~nd. H a r bröto de svenska invaiidrarna mark, röjde falt och byggde med lag och ratt sina samhiillen. De finska stammarna norr och Clster o m de svenska nybygg-
N a r och h u r Fiiiland blev s~eiasiit, 17 deïna - tayasierna och karelarnsa - pacificerades genosal Birger Jarls och Torgils Iinutssons lcorstag. Detta senaase hade f8r övrigt aven ett annat mal. Det avsag att vinna makten 6ver den viktiga P~andelsvag, som genom Finska viiiens ledde till Ryssland; ett m51 som ocksa delvis n5eldes. De pacificerade finska stan~rnaraia v i s t e s i sm5ningon1 m- der fredlig och krigisk gBrning samman med de svenaska invandrarna. Nationalitetsrnotsattaai~~gaa och nationalitets- strider aroro under iildre medeltid annu ej påfunna, "sensk l i ~ l t ~ ~ , sreraskt samhallssl;ick, svexlslai ratt och rattsuppfatt- aaing geaaornsyrade Bandet. Finland blev genom svensk n ~ i s - sion och kolonisation en sa-erask landsdel -- sarpraglad sch tv5spraliig - mena I marg och ben lika svensk som övriga sveraska landsdelar,
Finlands införlivanade med Srerage a r vid sidan av er- Gvrirsgen av de slca~sska landskapen och Bohn~slan den stor- sta utvidgnirag, det svenska riket nagonsin vunnit. Biindel- sen visar Sverige under ildre medeltid som en sia% m2ktPg en stark, en oerhörd expansiv Biraft. Tvivelsufam ar detta agnat f8rvina. Det stiimrner icke 6verens med den uppfatt- ning a r det ditida Sveriges historia, som priiglar de ranliga sammanfattande liisioraslia framstallningarna, a n mindre sned den uppfattning, som de flesta. svenskar ha a r Sveriges historia iiimder den 5lda.e medeltiden.
F69 de flesta svenskar ar Sveriges %aistoa-la. fran mitten av 1400-talet tlP1 mitten av 1200-talet historien om en amiistan anaalels rad aa. Sverkrar och En-ikar, som bekanapade var- andra ocls slutligen pa ett eller annat satt maste Iivet, Siden efter mitten av 1200-talet - fo8kungarnas tid - gr en episk tid E Sveriges histora, dominerad av folkungarnas maktiga eller brottsliga gestalter. Tidens historia 5s friimsk knuten till ett f&%ai riamrs scla hiindelser: till Birger Jarl och Joar B l i med kappan, till kung Talderiaar och Jutta, ))med ko- nungen var llon da s5 kar, att han kom henne a I l % f ~ r nar»,
till kung Slagnus, som satte las G r bondens lada, till Torgils Kniaisson, som en otacksam Itung sliipade till Stockholm och halshCigg, till Hatunaleken och N-ykSpings gästabud, till ra:~cklarna, som kastades i Ngbëspings5n, och till de ihjäl- svu%%na hertigarna.
Det ar inte meningen fSrneka att dessa personer och händelser haft historisk befydeIse. Vena som srilB, må giirna i dem och i allt vad till dem knutits se historiskt omistliga vsirdera, >lena det Hian med s k d hävdas, att dessa personer och hiindelser mången gång både i svensk historieskrirning s c h i den allmanna uppfattnlngeia skymt blicken f6r det v5sentIiga i Sveriges I-iistoriia under den aldse ~necleltiden, Detta a r att söka på annat håll.
Det svens%ia folket har, vid sidan av de Bvriga nordiska folken, sist av alla germanska folk indragits i de stora euro- peiska staternas egentliga kultur- och intressesfiir, Annu tzn- der den period, som i det stora flertalet av de gerarsanska folkeras historia b5r namnet de11 5Idre medeltidei-a, 300- 1050, levde det svearska folket i politisk och l;iiliurell av-
skildhet. Vikingatiden och de kuH8ursir6mnaarf som under denna nadde Sverige friin den arabidia viidden 6 ~ e r Rrss- land och fr5n den franliiska viirlden &er. Danmark, ha icke makfat Gstadkonnma en avgtisarade firäirdrlng. Sverige var annu vid sluiet a.; 1100-talet en niistan okand a%-kro& alp Europa, utan starkare fGrbindelser med Europas stora kul- turlander. Förklaringen hartill a r att söka 1 lidens polltlsicl- geografiska Grhallanelen.
Alltsedan 500- och 600-talen innehades hela södra Oster- sjökusten och dess innanland av slavislia och baltiska f o k . Samtliga dessa folk voro B;ultiarellt lagtstaende. Inga handels- och kulturvagar Grde genom deras 1ii~4CBe~'. De s%aviskcs och baltiska folken \-id den s6dra bstersj6kristen 'bigo som en siaur kriimg Sverige s c h firsvaraele, delvis oni6jiJliggjorde varje starkare direkt politisk och kulture81 fQrblndelse rneJ%an detta och Europas stora ledande keilt~arliinder.
Nar och h u r Finland blev svenskt.
19
Fr511 mitten av 1108-talet omstörtas från grunden de gamla förl.iallandena vid södra &sstersjökusten.Griinsen mellan tysk% s c h s l a ~ i s k t B ~ I I ~ gick efter 600- talet vit1 floderna Elbe och Saale. Tyslcarna översksedo %s- lonlsatoriskt från början av 1100-talet denna grans.
En
av de maktigasie expansionsr6relser, Europas historia känner, f6rde sinder ett århundrade stora sliaror av tyska kolsnisier, furstar och adel, borgare och Sönder, En p5 slauisbb o n d d e Qster om Elbe sch Saabe. Länderna vid södra glistersjökusten Bngo till ej obetydliga delar en germansk befolkning. CZe vid kusten uppvikte: en rad av maktiga handelsstiider, bidi- gast Lfibeck, grundlagt 1143, senare, meni alla grundlagda f i r e 1300, Rostock, JYisrnar. Stralsurxd, Greifs\\raSd, Stettin, Kolberg, Thorri, Elbing, IlGnlgsberg, Riga: Reval s c h 5nnu andra.Den tyska kolonisationen av den seldra Ostessjioakusten och grundaladet au de nya, stora hanclelss%aderna dar ar en av de stora vandi>urak%erna aven i Sveriges historia. Den som under irlrunzdraden skilj8 Sverige fr5n Europas kulturlander, .;ar genombruten.
$'erkningarna av der-rna handelse gjorde sig tidigast markbara p i det ekonomislca området. De nya staderna vid sbjdra Ostersjölc~astear bBe-vo de förnamsta avnamarna av Sveriges produkter. De starkt 6kade och lang$ gymrasam- mare a ~ s ~ f t n i n g s m ö j l i g h e t e r ~ sorn harigenom uppstodo, gås70 Sveriges produkter ett Iaell- annat viarde iin tidigare, Priser-, na p& alla Sveriges produkter stego, FGljden blear ett eko- aomlslit uppsving utan tidigare nrotsfuclie. Koppar och jasra började brytas för export i inelIessta Sverige, h e r b r u k och bos%iagssk6tsel började drivas 3 långt s t ~ r r e skala och efter fesrbiittrade niletoder runt onn E landet, Nya, stora landom- raden röjdes och lades under plogen. Handel och hantverk b6gade för första gangen spela en mera framtradanide roll
B Sveriges elioiao~niska liv. I Sverige hade tidigare ej existe- rat nagra stader. De gamla ha~delsortersaa vaxte n u efter europeisli förelsild ut till stader; raya stader grundades; ett borgerskapg en ny samhiifilsklass uppstod.
20 Curt \Teibull.
Sverjge genonilevde en sällsynt rik ekonomisPi utveck- Eing under liden från slutet av 1100-talet till mitten av 1300- talet. Utvecklingen medförde en omdaning av hela det svenska samhället. Omdaiiingen giilI.de rilisstyrelse sch ad- ministration, sociala och liultiireIIa Grhållanden. Det sku%le föra för langl: att h a s g3 in på detta. Det torde vara nog att erinra o m landslageia med dess koniingabalk, under ar- hundraden framåt Sveriges regeringsforin, o m del medeltida förlailiiigsvasendet, o m uppliomsten av det svenska stands- samlaallet med dess världsliga och andliga aristolirati, o m den medeltida kyrkan med kaiedraler, Iiyrkor och kloster, Allt tillhör, allt bar grundlagts under denna tidsperiod.
Det väsentliga i Sveriges historia under den d d r e me- deltiden a r att sölia i den biar i några grunddrag skildrade elionorniska, sociala s c h kulturella utveelalingen, Finlands kolonisation och iiiforli~ande i det svenska samhallet, 1 det- tas rattsliv och kriltur, hör hemma i detta samniaahang. Det 5r ett resultat av den malitiga kraftlituecliling, som ut- marker deii aIdre medeltidens Sverige, Sveriges jord har under den starka ekonomiska uppgången Icke rack& för Sveriges folk. Sliaror av svensliar ha sökt och f ~ ~ n n i t ett nytt land i Finlaiids annu obebyggda Biustomraden.
l[ mer a n ett l-ialft irtusende var Finland en svensk
landsdel. Det lämnade liksom andra svenska Bandsdelar siit bidrag 1 man och handling till arppbyggandet au svensk andlig scli materiel kultur. Och an mer, Finla~ad arar Sve- riges och Yasterlaridets iitpost mot Ostern. Posten var faro- fylld. Ofta flöt finskt blod för Sveriges f ö r s ~ a r . Iled ratta sades det 17-17 i Sveriges riksdag: »,klla Sveriges stygn av dess svaraste fiende åro gångne genom Finlaaids hjmjarfa, och det oaktat ar det landet anda den starkaste tavlaren aned Sveriges landskaper om priset av en oförkrankt trohet och ståndalitigliet under svenslia k r o a a a i ~ ~ .
Finska lisiget ocla freden 1 Fredrilishann~i 1809 ryckte FlnIand med ~ a l d Pöst fri11 Sverige. Finland blev ryslci, Men svensk frihet, skyddad ocli Seuarad i suerasli. Hag och
Nar och h u r F i n l a n d blev sveilslit. 2
1
svensk samhallsordning, trotsade med f r a r n g h g under m e rBra ett cirkundrade ryskt herravalde, ryslit f 6 r t r ~ c k s c h g s d - tycke. klilder ryskt viilde har Runebergs Finland gjort sin storsta irisats B svensk k ~ i l t u r . Srenskheten i FinYand h a r hiillit i sekler.
