SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Ekonomi

och

kaoigfking

under

Gustaf

II

Adolfs

tyska BSHttkg

1630-

1682,

Cnder de Bra och ett halvt ar, som Icirflols meillan landstigningen i S j s k l a ~ d och hans dud p5 E u t ~ e n s slagfalt, vann Gustaf II ,ldolf franigilagar, som tyektes nastan sago- lika De h r d e honom fr511 Ostersjons kust %Il1 Alpernas fot, de g i s o de flesta ligafe~rslarlaas lauvtadstgder i laans nander och tycktes atrninskone bereda honom rnojlighet at"r~ots, sjilva !X7iéon, de befiiade ngstan helt det gjlrotestantis8;a Tysk- land och gjorde stora d e h r av det katolska skattskyldiga under honorn, de ksrnnao hans harar att svalla ut frl-an den obetydliga land slig ni ng skare^

p5

13- h6,gbOO man till oyei

488,000

och gjorde st8rr.e delen av Tysklands varldsliga lurstan till hans generaler eller uriderordnade bundsfbrvan- ter, Det glansande segertaget har fascinerat hade samtid

och

eftervarld, och nistan enstammigt ha konungers fdtheri-e-

givor och Iirigf6ring prisats, Fo-st d e senare artiondenas grundligare, i detalj gaerade forslándng taar mera efte-trjckiigi fraimhallit, att denna till synes sa glimsande maktshallning &Fock g8smde

p&

wssa s ~ a g h e t e r , vilka gora Batastrore~~ tv5 5- efter konungens dod mera f6ïklsaaHBg. I skarpare ekler mera moderat form 112s. maar Iiitit forsta, att Gustaf Adolfs krig- fciring, rnzili med rent milkfkr maittstock, ingalunda i allo

motsvarade de hoga forestallningar, anan gjort sig om dm,

ja, att vissa av h m s itgarder fortj5na ett ganska skarpt klander l,

Det ha. alldeles otviselaktigt, att de s5lasn1da fr.an1stiil16a

C. Be~iriedich, U r det gain!a gardets oden; L. Tingsien, Giistar P I

,ldoifs politik ccli 1;rigforing i Tysliiaiid 1690-1633.

(2)

aninasksaingarna ej utan vidare kunna avvisas blott med at$ peka p& det glgnscande reskaltaiei; av Gustaf Adolfs lirlgförlng, Medelmittiga, t. s, n?. d5liga fiiiiltlaerrar kunna under vissa omstandigheter vinna betydande frarnag5ngar7 s c h lyckan en- sam g6r ingen till en verklig fallherre, andra sidan be- hova enstaka fe1 och misstag ej i namnvard grad minslaso Gustaf Adolfs fgltherserykte. Sadansa hava de st6rsta mila- tara snbglen begitt, och inaet skal finnes, var%r Gustaf Adolf skulle agtg0ra nggot randanlag. Atskilliga av hans atgarder torde ocksa f6rtjana kritik. Det j r dock har som alltid vit%

ett bedömande av en Risisrask person och Baarns itgarder nödvandbgt att i an6jllgaste anan ~ 5 t h sig in i ~rederböraaades egen tankeginag, att siilca taga med i berakningen atminstowe de Resta s c h vil~tlgaste av de faktorer, som p b e & a d e hans hanadllngssátk. Gustaf Adolfs lage 4 TyskEaand var alBtf6r kom- plicerat f6r att rattvist kunna BaedBmas u r B>$ott err sgng-~uank%,

Befraffande vissa av hans &%gardes torde konungers sjii1v

ha. varit medveten om, att de nr rent strategisk synpunkt voro foga Iyclnliga elPer rent av xnedfircle avsevarda rislier

och nackdelar, m.en dock av politiska och ekonomiska or-

saker ha beslutat sig "r dem. I e n de% fal8 ha rent politiska skal fitt giva aktslaget, %y Sl~eriges lage var hela tiden sadan%, att konungen måste taga stor hansyn 9111 de psEitHs%;a filjder,

som hans militara åtgárder miste eller kunde rnedftira. Har

som oftast, nar det g5lEer en kunglig fiiltherre, kan mara ej, isolera politik och krigfiá-ing, först beisaktade E skal standiga inbQrdes viisePa~erkan framsta de i sin riitfa dager, Sossk s%

knnna de bliva "rstådda.

Aden iiven rörande rent militiisa f6r%zi%Bariden kan m a n

ej utan ridare anliigga en modern mittstock. En rattvis

875rdesattnirng och 6verhtlvudtaget en förståelse av Gustaf Adolf som faltherre iir blott möjlig, om m a n triirigl. in i den diitida krig%ringews egenart och gjort klart for sig, h u r ?.ny@-

&et den skiljer sig fran den silodera~a, iiven on1 dess yttersia mål under alla tider och alla fBrIaillandena måste bli det- samma: att tiEBilatetg6ra fiendens möjligheter att fortsiitta kriget, Alånga av Gustaf Adolfs h r modern rniliiiir uppfatfirning fel-

(3)

aktiga atgarder torde Biunna finna sin faalla f6rklasiasg i $5- tidens hel1 skiljaiitiga militara ffirhillanden.

Den rnbderna krlg%ringen kan rakna med den aBlmic%anna varnplikten som en BraftkBlIa, ~iillien ej .;gsa latt sinar, V4s- serlagen a r den Bangt ifraar o~~ffebmIEg~ och nöbv5ndigheten att giva det i hemorten disponibla mGn~aAskomateaAalet en atminsto~se nodtorftig utbildning, innan det siindes ut 1 striden, &an tidvis medf6ra s v i r manskapsbrist pa G g o n front, Sarskilt h19r detta nat~arligtuis fallet, d 5 stiindiga fientliga angrepp dag efter dag eller 8. o. m* vecka efter vecka rnedf6a~o.a s v i r a Eirluster, Men p& det hela taget ersattes dock av- $&ngen eslides normala fGr1hilBaaaden $5 gott som automatiskt

i

genom den redan i fred vidtagna organisationien, och d8 striderna bort, sjunka ocksi i regel "rluslerna till ett mlnimwsgam; sjukdom och desertering spela blott k undantagsfall rhagon större roll. 9 e " L r ocksa ganska sallsynt, att bristen p i penningar verkar direkt ham~naande p5 operationerna, hela foB- Bets tlllgangar och den noderna statens i regel betydande kredit kunna nu mobiliseras G r Bsdgf6riamgen9 och de skarsta svirlgheterna intriida "rst efter krigets slut.

P5 trettioarlga Iirhgeis tid var allt detta annorlbnndn, Hararna xroro i j5mfBrelse med nutidens naycket sn18~ och deras reItryterLng skedde s& gott som uteslutande genom viinning. Visserligen hade Gustaf Adolf geaomf6rt en genial organisation a r det svenslm fotfolket, som satte hon on^ i stand a%t WiElgodogöra sig f d k e t s varndnrnft p i ett dil$ElBs okan% satt. Det fattiga, folkarma Sverige, vars befolkning sakerli-

gen ej auersteg shrmman av Sachsens och Brande~busgi;,

stiillde till siag konungs fiprfogande ungeEir 40,000 man, hu- vudsakligen ett gott infanteri, som hade sani IBjlaaeaaaspr5B

och ej deserterade. Denna harsmakt var den höiaasirew, p5

vilken Gustaf Adolfs hela politik vilade, utan den skuble ett

s ~ ~ e n s k t ir~gripande i trettioiriga kriget yarit ofsankbart, Itlen redan dess bibehållande vid sin fealla styrka under ett Iing- varigt, kriivande krig erbj6d stora sririgheter, och tollriicklag var den ingaltanda. Ben mgsle konlpletteras med viirvade regementen, skotfar och engelsrniin, ja, t. o. m . fransrniin

(4)

298 Per S ö r e n s s o n ,

och polackar, men mest tyskar. Franafor al%% maste det f6ga anfallskrafiiga svenska kci\raIleriet forstarkas med tyska ryttare 4 Det svenska inslaget i Gustaf Adolfs arrnk overskred salaan halften, snart, framfor allt efter Breitenfeoid, s.jonB det 'sill en ringa bGkde8. Storre delen av Gustaf Adolfs arm6 skilde slg saledes betaaffande ainskaEnlng, organisation s c h tinCBerb>a'al foga fr5n fiender~nas. Att taktiken var en arenan, spelar I desta sammanhang eej nagon storre roll.

Anskafi-ndet av det aaodiga soldairnaterialett var i

och for sig ej sa svart, ~ G i n g a nog r o r o de aventyrslysta~a

eller genam kriget herniosa och ruanerade man, som garn8

foljde var~~ningstrummorna. Aven officerare, villiga att tradst under den sveaaske konungens fanor, fuenos

B

inlat 1iIirónc1;- lagt antal, Ilen sviriglneten var at^ asaskail3 de stora summor i koletanta penningar, som roro av noden, Ty r i d upp-

rattandet a r en trapp miste man alltid for det forska betala vara~nlngspengar, a.ilka utgingo med r h s a n d e , men jamfo- relsevls betydande belopp.. for en fotsolda! eller dragon med 4 ii 8 adr, for en ryttare aned anda upp bill

28

rdr, och d a r p i vid mounstrnngen en manads sold, valken ofia uppgick. till ungefar

samma eller Se, Q, m. hogre belopp an var\.nlngspengarna9

stundom var d.tgo% %agve. Dartill kon1 befalek avnoning,

som sammanlagt p5 ett regemente steg nasran lika h6gt som

naanskapets

'.

For ett enda infanteraregeme& uppglwgo

varvladragspenniairgar~~a ii]% 9- b 10,000 rdr, mSnadssolden till borfat 7,000 n-dr, under det att ett enda kompani eev

gae

byska ryttarna i mAnadssodd 5tnjot nara 2,000 rdr och dess %.gry-

nlngsperagar torde ha uppgatt sill minst omkr. 1,500 sdr.

Da aargangen gensom sjukdom, desertering etc. alltid var hogst betydande, måste eabarl for att halla trappforbandesa nagor- Bunda fulltaliga varvningar standigl och jamt foretagas, och

l Se frnmfor allt hsevvauiii~gen melian Gustaf Adolf ocli Axel Oxeii-

sliesna for &r 9630 i Auel Oueinstaernas sl,rifter och breftealing (cit. AOS

j a m t e a\ delrxng, barid och aurrimer p& bre1 et).

Arkiv %:l1 upplysning om svenska kragens och k r i g s i n r a t i n a n g a r m hnstorna (vit drkiv och mr) 953, 954, 961, 988-92.

(5)

nar det gdlde f6rstarkandet a v redan befinpiliga eller upp- siitta~adei aT nya armker, maste stora sesmrnor anskaffas, Dartill kom den manatliga av86ningear. Visseralgen t~tbetaltes praktiskt taget aldrig hela den utlovade solden, trupperna maste s16~ja sig med den lagre »liin?ngen» eller med halv sold, och iiven dessa siiianda liraftlgt reducerade belopp er- höll, de eisdast sregelb~andet, s t n ~ a d o n ~ aned flera mgasaders anellaharum. Merz d 5 och d i maste likviil en atbetalazing ske, och d2l.jimle sl~akade fralnter, ammunition etc, stora S P I ~ I -

mor. Ditidens fattiga sveaaska stat med sitt outvecklade

nasingsliv, sin naturah~ashallning och sin seraga laredit

Háunde omöjligt kara denna b6rda. Enbart den extra-

ordi~m,aaie krigsstaten belepte sig f6r 1630 $B11 aver

7

millio- ner daler, under det att samtliga ilakomster friin Sverige,

Finland sesr Ostersjöprovinserna $Bott uppgingo till omkr.

6

1: i s miEBioner. T a d i are de betydai-nde Enkornstea-na fr&n

Prerissen - de stii upptagna till inalles bortiit S rnikI, -.

blev bristen ej s i frulitansv2rt stor, som man kkuranat befara, men kronans s%srald ökades dock h6gsl: ansenligt under sret

'.

Att den sveiiska Icaonans finanser voro ytterst svaga' har Ju sedan ganm~nall varit viil kant. Likas5 har det ofta p"H)"ats, att inkomsterna friin kaeussen spelade en rent av i~lslagsgiuaasde roll, och att iiven de franska subsidiea-na -vom

synnedigen valbeh6vYiga %r konungen. Diirernot har det

knappast tillbörligt beaktats, vid h u r u mariga tillfiillen rent

ekonomiska hansyn - s8Bedes bortseii frgn fisplggraads- och

ferrageringsf6s-h&llandelm - varif siundom r e ~ ~ t nt- slagsgivande betydelse f6r Gustaf Adolfs brigf6rin.g. Har skaEl diirftir ett f6rsQB geras aSk f r i n d e ~ i ~ i a s ~ n a p ~ i n k t sB5rsBAda nagra av de viktigare Brigska5ndelserna oc1.1 ide mera avgö- rande besluten. Framstiillningen kammer saledes att huvud- sakligcan dröja vid de ekonomiska faktorerna, nrerir det á r natur8igta~is ej meningen att sölia göra galitande, att dessa som regel haR det avg6rande inflylanadet p5 k r i g k r k g e n .

(6)

300 Per Sörenssoia.

Eia utton~mande disliussion a r denna skulle ennellertld $5

1angt utkr%rer ramen f i a . denna uppsats l.

Redan vid beslutet att 6ppama fiilttiget 1630 spelade ekono~ibiska synpaankter en högst betydande roll. SarsBaPPt fram-

triida dessa i konungens hrev~as8ing med sikskanasleren,

W

ena sidan framhaver Gustaf Adolf, att om Axel Oxenstierna ej friina Prekassen kan sk;affa de beraknade pengarna, sarskilt tv5 m5naders sold till de tyska ryttarna, s i kan koamungena. ej f6 med sig s i mycHneB rytteri, som han heh6ver för att

viga avergangen till Tyskkind. Man har diirfiir ej iinnaa kunnat fatta definiti~rt besiut i fragan utana miste inviinta rikskanslesens svar ?.

h

andra sidan gjorde de redan fire-

tagna ny~5~vraingarnst ett Eiingre tippskoar onmnöjligt, d5 mana

ej var 1 stånd att H S ~ e r i g e ans%iafTa medel till lirigsfolkeis uaaderhill 3, RikskansPeren hade uisserligesa svart f6r att

skaffa pengar, da inkomsterna ii Preenssen ej motsvarade "r- hoppningarna ock de från Sverige anvisade medlen vsro b i d e stillrackliga och ssakra, lalegs aren han ansiig det med hiinsyn tal% krigsfolkets ernderh%l% vara absolut om6jligt att eappslijuta övergangera till TjskHand. Skulle malm f6rhand%a,

borde det ske med hiiren I fiendens land, Dar kunde man

nog f; naedel %iIB dess baraderh5ll 2,

As.en seda. övergangen till Tyskland verkst~llfs och

t a r ~ ~ i n g e n siledes var kastad, paverkade ekonomiska hansyn Qelt %ras imaturligtvis d e eiionomislia faktorernas betydelse ej förbi- setts, de flesta författare, som sysslat ined d e n n a tid, Pia p i åtskilliga stiilien framhavh d e ekoi~oasaiska s r i r i g h e t e r n a , s 5 redan Broysen, Gustaf Adolf och

sedermera ARnlnnd, Gustaf Adolf ii-ifor tyska kriget, Boëtdzi~s, Sveiiskarna i de siedersachsislta och westfaliska kustländerna 1630-1632, TViftrock, Gustaf I l

Adolf, Paul, Gustaf Adolf no. fl. Särskilt Isar Paul p i flera ställe~i, t. ex. III s. 76, 81 betoiiaf de ekoiioasiiska syiapunPrteïanas betydelse. Nigori mera geiioinförd och sammaiihängande framstiillning finnes dock ej, ocli d e flesta betona för mycket llusmedelsfrigan och f6r litet perrningfrågan. Detta gäller aven Paul, t. ex. III, s. lm0, a n m . 4.

"iori. t . A, O. Stlalin 24/3 1630. AOS II, 1, 416.

bIemorial för A. O. Sthlm 7 4 1630. Pbid. 420.

(7)

vid snart sagt varje steg under det första Jirigsiret konungens atgarder. Osenstierna hade visserligen Igckats triiffa en Qver- enskon~nnelse med ryttarna, att de skulle c6ja sig med blott an del av silt tillgodohavande, men redan denna mindre s u m m a hade han svart att betala, och an alms kapets översiin- dande stotte pi cbO~erviri311eilgi1 svarigheter, TaalSinkomster~zca i Preusseaa uppgingo n i n ~ l i g e n P början av sommaren till f6ga nlei a n hiilften av det beriikrxtde beloppet. D e i ~ . i s berodde nog detta p6 skepparnas fruktan, att deras fartyg skulle tagas i ansyrik f6r ryttarnas transport f r i n Prenssen Ii11

Pommern. Fhir akt ej helt ödekgga har~de%~m vigade riks-

kansleren $5 ej werlisfiilia nagra fartygsbeslag i större skada,

Aven

ryttarnas övea-sandande lande~agen shOBte

pi

sieara sv$- righeter, d i de diirvid måsle passera ge-atom polskt omrade och %r DPvrigt %iitt kunde utsiiitas f6r fientliga anfajil

<

Pen- ningbristen och transgortsv5rigI1eterna vA1Iade B "rening, att

d e preussiska grupperna, i stallet %r att de enligt konmungens planer skulle anlanal kdPT P o r n ~ n e r n ungdiir samtidigt med honom sjalv, konanio f6rst laragt senare och droppvis, Bris- ten p& folk, s5rsIillh.

p5

rytteri, gjorde, att Gustaf Adolf ej helt kunde utnyttja det gynnsamnna Iiget vid hans ankomst,

Fiar rlslnen av ett slag vagade han ej n~tsiitta sig, sa Iiinge de tyska ryttarna saknades, och detta a g s t e aaat~~r9igSuls verka

i h6g grad hiimmande p i hans operationer. Erövringen av

Binter-Poi~~mea-n "rdröjdes enligt konungens eget uttalande

dar agen on^, och n~isslyckarndet a v %retaget mot kleck'kenburg berodde ocksa Sill vaseiatlig idel pUirafternas otlhlr5ckligl1et~

I<onungesn ansig rent a r , att Jlec%i%enbuags er0vring skulle varit en latt sak, onn haas blott haft ryttarna till si%% f6hjrfo-

gande, eller seksa kunde Iian s5aaf dem Bill 14agdebui.g~ undsat-ining

',

Vi se sGledes, att det ekono~niska nödlage! otvivelaktigt var bnrt~dorsaken till, att Gustaf Adolfs stridskrafler hela somnaaren och haalsten 8630 fkarblevo s& srng, att han maste tapptagda synnerligen försiEitigB och B huvudsak I~asScranka sig

-.p

-'

d. O. f . kon. Elbing

'

e 1G30, AOS K, 5, 218.

(8)

302 Per Sörenssoii.

till alt siitta sig fast vid sjiikariien,

A

andra sidan Gkades de ekono~nlska svirlgheierna ansenligt diirIgensnr, att trtnp- perna ej kunde breda lat sig 6 ~ e r ett sa stort omrade, att de kunde f2 sitt underhall diirif&a. De"8.r ngrnligen otvivelaktigt, att man

p2

svensk sida fr511 b61-jaza raknat med att ganska snart liranna bemaktiga sig en sa stor de% av Nord- tysklai-~d, att en vasentlag del av harens kisaderhall skuWEe kunna bestridas av irzkomsterna d&-ifria.an. S6dvZndigheten att »trygga kvarteren)) har sakedigen vid sidan av de rent militara skiilen spelat en betydarade roll vid konungens beslut att f6re varje Hanigre framryckniaug bemakliga sig de av fienden besatta platserna i Pommern, ja, betragande 4. ex. Kolberg torde just kvarterhsnsynen ha varit de starkaste, Det s a r visserligen ej så obetydliga summor, som redan detta 5- infl6to fran Tyskland -- i 1630 ars rikshuvesdbok upp- tages p5 kreditsidan »Tyska krigsstaten» med urea. l million d,

-,

men i breven f r i n krigssk5deplatsen fa.amhil%es dock staadlgt Bivasterens trinnghet och otillr2cklighe8, FBIjden blev, att soldaterna ej kunde erhalla ens s6 stor del a r sin avlö- ning, att den f6rslog tiP1 deras Iivsesppeh5lle. Darav förorsa- kades 1 sin t u r dels sjilkdomac, som revo stora 4%rel;or i le- den, dels en 8applueBiring a r disciplinen, som tidtals kom Bedningen akt befara myteri, och sona1 gjorde befolkningen mindre vanligt s t h d mot fiamllnsgarna, Den stora avgingen n6dv5ndlggjorde Ater nya varrnalngar, rBBka natiarklgtvls gjorde

det ekonomiska Baget a n n u varre, och man hade siledes 8.5- kat Pra i en eirculus: vitlosais, sonm tidvis r e d av kom konungen sjiilr att ingra %lela f6retaget

'.

I det brev tlHi; rikskansieren, i vilket konmtxngeas fram- Iaggei- sina planer %r det f6Jjande Arets B'iilttag, framtrader också den ekonomkilta synp~~askten skarpt 4 begynnelseorden: »Alldenstund vij val kunsme márkia, her Cantzliir, att thetta krfjgh intheh beqvammare kan blifsha uttferdt, an huar fienden af ittskiElage vare armeer kunde blifya distraherat, honom fher igenom de medell, han lasafyer att bruka, f6r&agne,

(9)

och vare saker ther medh lattade och sa mycket Better uQt- G r d e » etc. Meil konungen nnedger ocksa sjalv, att s86rsta

sa4rlgheten betraPande dessa arméer - det ckn88e eriligl:

lino~~saaagens planer bli ej mindre iin fem s t ~ c k e n -- gr » ~ P I ~ - B R

the skole bringas opp och sedan r a r a att nnderhoLla, effher som credlt sigh icke nar emot uttgifyterne firstrGcBes~>. Han menar docli, att bara a r m h - n a viil a r o uppsattaS b3ra de kunna tinderhalla sig sjalva

4

1 sitt s r a r framhiiver oaksô rikskanslern ganska skarpt de finansielha svôrigheteïna, vilka han docka menar ej vara alldeles oQ.veï~Bnneliga, gam nagra a n d r a

ar

det ej fal

'.

Först i mitten av okfober kunde Oxenstierna meddega koneaaageam, att han triiffat uppgëdrelae med de tyska ryttarna, och att de darefter satt sig i marsch. Den

17.

gick det barsta regementet aver Welchsel, och e Gvsiga beralinades kranna. "IJa efter inom tre veckor Det var, som ~ziimnt, garn6jlPg-.

heter] att skaffa medel - licenterna hade

ej

_- givit hc~Hva dele _.-

beraknade inkomsten

-,

som under manader hindrat deras

assandande och darmed berövat konungen till en

offensiv, Och nar Oxenstierna nu analigen avsande dem3 var

det med vissa farhagor - biott err d e h a % . de f r i n b6r-jan á

utsikt stallda medlen hade han varit i stand att betala dem, %n- iterstoden hade de mAs& n6ja sig 7psea h f t e n

Ydlket inflytande ankomsten aaT dessa kyska ryttare hade

p5 den ssvm&a krigfbrlngen, visade sig genast. Under de 16regaend.e m i n a d e r n a hade pa det hela taget stiltje ~ a r - 3

radande H operatioazerna. Redan den 23. oktober - konungerm

hade viil d a Just %l8 rikskanslerns b r e r a v deal 9. skto-

ber, vari slsatrnppg6relse~a med sgitarna och deras snara

avfikdande meddelades - rrnderrgttade

nu

Gustaf Adolf

Iion. t. A . 0. Ribnitz I ' I O 2630. AOS II; 1, -171.

"1. O. t. Bon. Eibing 3 i / i 0 1630. AOS I, 5, 390. :\TaturBigta~ls fannos

aven a n d r a , sycrierligeii betydande sririglie%er, och d e t var o e k s i narmast deri finansiella sidan, som d. 8. Ilade a t t y t t r a sig i-jrer. Men Iiari b r u k a r fritt sága sin mening i allt, i v e n i r e n t militära saker, ocli hans svar r i s a r darfair, vilken uverviigande betydelse som tiIlm5ttes de elionoaniska svirigiieteriia.

"1. O. i. koii. Elbiaag ' 8 , ' ~ ~ 1630. .&OS I, 5 , 381.

(10)

301 Per Stire~nsson.

Horn om den plan att angripa Gam2 soin vid jultiden sattes P verbet med så stor framgång. De preussiska ryttarnas ankomst gav såjedes omedelbart signalen tlH1 ;terupptagande%

av offensiven trots den ogynnsamma arsflden. Typiskt a r

ocksi, att konblngen som ett av heg~rudsk5len "r denna an- ger behovet att »elargera>) sig, d i

»Vi

med dessa qvarteren,

$5

nu innelaafbre, intet gro, sardeles nar de preussiske trup-

per komma h5rti81, be%iulpne» l. Man maske Bomma ihag,

att nar det vid denna tid talas o m kvarter, 5s det ej blott fråga om tillgingen på livsmedel och furage, utan det galler de besatta Bandsdelarnas slayldig'rnet och fbjrnnåga att u n d e r - h å l l a B~iren, eatt betala krigskostnaderna. Penningfragans betyde%se framtrader sa~.sHallt skarpt 3 ethaagra dagar senare brev f r i n Bonungela ta11 Horn, dar beslutet att saka förma fiende11 till batalj sattes i direk% sammanhang .mesh svarag- heterna att anskaffa pengar e.

Vngefir samtidigt gav Gustaf Adolf i ett hrev till Osen- atjerna uhtryclc

a t

sier uppfattning ssn den viig, som snarast kunde leda till en f ~ r Sverige fGrm5nlig fred: »%y %her s i

vore, att vij uthi Sgeijserens arflanader komma kunde, och honom saledes hans egne mede3 f6rtaga; hade ock the- hoos lycka och Iagenheei att afskara honom the contalbutioner, som han nu af vare $gr omliggende religionsf6rvanter till sin armees ind der hold presserer, s& att hela lasten af kriget ju

p5

honom sielf och paiveslte ~Lerkerijdt alie~na blefve devol-

veret», då vore snarast goda fredsvillkor att hoppas. Lycka-

des konungen enppsatta de ftireslagna fem arméerna, skulle Tyskland bliva sa utmattat, att e l t cillmiinl rop eRer fred skeklle höras, siirskilt som fiendeils arme, fast dess effektiva styrka vore mindre, Iikval maste beta%as efter konlpjetta re-

gementen och shaber, Barti%9 behBvdes en mycket stor summa pengar, vars anskaffande 1 langdel1 bleve besvirIigt,

da en del av medlen aladandragits de kejserliga genom

svenskarnas framgingar i Mecklenburg och Ponlmerna, detta viil kunde ske med ytterligare en del efter de fem a r m k n a s

--p.

-"Kon. t. H o r n . Slralsund 2 3 , ' ~ ~ 9630, Artriv, 146.

(11)

uppraitfande, och Iálerláesiet redan p& kolleglaldage~a risatsig ovilligt 'ilii ytterligare kontributioner, Det galles darfar att uppsatta dessa fem arméer OGEI nnderhalla dem; tills den nya ski9ideea Háommer. Av Oxenstierna yaintar konungen varvning

av de anvisade regemeaitena och 100,800 rdr takl varen lo L am- Sisone huvud~nedlet att tvinga fienden fil% eftergill fl- halles la5r saledes ett ekoaasmiskk tryck, som ssk~lle göra det omigjBigt fiir honom att underh&lla sin stora armk. Detta utesluter raaturligivls ej, att ein eller flera drabhningar kunde bliva nodvandaga siviil f6r att tvinga fienden att u p p g i ~ a de

Saaidomr5den9 par vilka han hamtade rnedlenn Ii18 truppernas anderhall, som " r att direkt försti4ra bana stridskrafter,

DA

dessa dock, s5ssm f6ruQ pipekats, relativt latt kunde er-

siittas, måste likvál den elaonorniska syi~pnaruliten Saliva den ntslagsgkanade.

De svenska framgangarna i slutet av 6630 inneburs visserligeaa en f ~ r b g t t r i s ~ g aven i det ekonaormiska laget, meaa detta fortfor dock att vara bekymn~ersamt, vilket % h8g grad kom att p5.a.erka Gustaf Adolfs krigfirang under ~an-eaa.

1631,

Det fyslaa rytteriets motvilja mot att viga en batalj, vilken

förmsdde Gustaf Adolf att uppgiva sitt beslut om Neu-Bran-

denburgs undsattning, trois att hans givit dess befiilhavas-e, geneaalm2joa. ICilyphaaisen, sitt kungliga ord om en »soyal succears», torde sgkerligen Atminstone delvis ha berott

p i

den u i e b l i ~ n a so%den, Visserligen sages H Horns relation

av saken blott, att esi del hëigre officerare mlsshr8stade

s m de svenska trupperna, sarskilt rytteriet, men hade hoiga tankar om "Bllys armé % ,islera strax efter beslarteii om att

ej

G g a batalj siinder konungen en entriigen maning till Carl Baner att skyirdsammast sB;affa honom 40 h 50,000 d r , eftersom rytteriet iir Lraangh. rar sina kvarter, s i att ko-

nungen rna ha nagorn m6jlighet att %i81fsedsst$lla det och

halla det i lydnad 3.

D i ,

s5 r i t t man vet- eljest aldrig hos det stridsvana tyska rytteriets befilhavare ailiirltes nigon tve-

Iion. f . d. O. R i h n i t z 3 / i o 1630. AOS II, 1, 116,

HOP^ t. A. O. Iiiinigsberg '9/3 1631. AOS II9 8, I l . Koil. t. C. Bankr. .4ngesmiii?de g / 3 163%. Arkil-, 261.

(12)

k a n at& npptaga kampen mot

TEBHy,

torde m a n hava ratt att

f ~ r m o d a , att det varit den uteblivna solden, som f6rorsa"Kt deras motstrUvighet och tvisrngat konungen att avstå fran den till- arnnade bataljen och bryta sitt k ~ ~ n g l i g a ord bill Knyphausen. Det f6refaQler f6r iirrigt, som om bristen p i medel all- ~ a r l i g t hotat kavallerleis stridsduglighet. Redan P oktober 6630 hade Horn klagat ajsrer, att m i n g a sjuknade och rymde,

d i IQningsarna ej riktigt utbetaltes l ,

P5

varen var kavalleriet

helt haii~visat till underhallet ur kvarteren

<

1 slutet av april yrkade Gustaf Adolf entragef, att Oxenstierna skulle sanda hedlrnorn pengar, och gaiv en dyster skildring av tiklst5ndet, Ryttarna hade p5 Eera msa-rader ej fait ett 6re kikan hade »azpp&olP%b sig af ro$ h r a r igenom dde Baafvsie sig sielfve meera ruinerat a n hulpit» s c h dessutom vant folkets till- givenhet fr5n svensliarna. Kunde marro med det snaraste ge dem Gtmiilstone ett kvartal, skalle m a n likar59 ha nggot H-srapp

om deras vBP%ighet, men om del icke kunde ske, Tore ej

annat an ~maotstra\righet oeb deras ruin att f6aviinta. Ryttarna raknade visserligen a n n u 14,0061 man, men Icke 5,000 Tore beridna, och aven deras nndergang m k % e befaras, om de ej

snart finge pengar. Fotfolket vore likaledes

»si

godt som

malcontent, s& at dhe s2 fast fUrlOpa, som vij hinne ~ ~ a r f ~ a

till» 3.

Ock

i 4 dagar senare förnyade konungen i annal en- fragnare ordalag sin b6n till kanslern, att han snart skulle skaffa pengar. H<onsn~agern hade alls inga medel att tillfreds- staP1a vare sig ryttarsaa eller fotfolket u t a n maste med stor firtret l i t a alla excesser passera och dock dagligen befara myteri 4a

Trots den ej obetydliga framgang, som svenskarna i bOr-

Jana av april ewnnit genom antagandet av Frankfurt a. d.

Oder, och den utstr2cl;nlng a v kvartereln, som i ans%emtnlng darii11 5gt rum, iiamnade saledes hasens inre tillsiand just

p2 grund aaT penningbristen mycket 6vrigt att önska. SGgra

t. kon. Stettin 10 1630. Arkiv, 582.

"irubhe t. .ioiiani Eiasl~nir, Stettin 28 3 1 6 3 1 . Hbid. 514.

"on. t. k. G Frankfurt a. d. Oder 2"/r 1631. AOS 61, 1, 518. Pion t. A . O. Berlin % 1631. Ibid. 5'25.

(13)

stëprre, rlsirablare operationen k u n d e Gustaf Adolf under s$- dana onaständigheter ej vaga sig p5, fBrr2n penarLPngar anlanl, aaE18lest stii vij i stbisstke fail-mra, huru medh thetie viiseladet aflöpa motle, helst osn nogor olycka, tlrel doch Gudh aff- varie, tilstöta kunde)) l, Bo~.ai, sager ocksa uttryckligen, att

konungen

p5

grund a v rytteriets tillstand ej ragade sig

p5

att undsatta hjagdeburg

<

'$'i se sBledes, hur de ekonol-niska svirigheterna hade en rent a v bestiiamn-m~mande jriverkan

p5

koniangens atgirder i denria fnr varf5lttlsget 1631 s5 avgorande

friga. Det iir oelis; tydligt, att ett f6rsBk att undsatta Rlagde- bharg undei- dylika ftirh21landers varit ett "laltsinnigt ~:igspel, som Hatt Eisan~at skritsa ii-eed eso fullstiindig katastrof,

Av det f6reggende har framgatt, gitt Gustaf ,4d~~Bfs operationer under hans första Br

p5

Bysk botten i h6g grad men-

ligt psareslnades au penningbrislen, ja, att denna -\-ar en kraf- tigt bidragande orsak 1111 den stora katastrof, som i hög grad

skadade konungens anseende E Tyskland, Itfcigdehenrgs fall,

Operationerna sonmxweaa 1631 best5mmas ju i främsta reo~m- met av politiska "rhillanden, sarskilt Johan Georgs upp-

triidande, Men &vela n u bidrog den svara penningbristen till konrangelas fersiktiga krigftiiing.

I

sliatet av jrans f6rkIa- rade sig Guskaf Adolf stundligen befara ett al8m5nk myteri

p i grund av bristen

p5

kontanta tillgangar j, E mitten av

Juli, omedelbart f6re det lyckade aargreppet p5 de tiliyska ksa~allesiregemeamtena vid Wolmirstedi;, heter det i ett ay konungens brev till Axej Oxenstiernei: >s$'3j ilsafve esomofflast

P

-'

ibict.

Hoiri i. A. U. »Clzystrinscli.e förstadeii)) ' " L 1631. AOS 11, 8 , 1 7 . » H , 18:tt ville deiinie stadeii gieriia undsettia och iiafver riu iiigien annan: om- sorg aiin sorn denile, meil efter a t t H. M : t s rytteri, o c h i syiiizerhett dedli frerilmaride iihr alliaf någoii travaii?, onde qvarteu., egenvillige redli och lan- deils n t h p l n ~ l d r a l i d e mycliidix af sig11 l c o n r n i t och r u i n e r a t (oaclitadl; alles d e r r s konst, Igienom hviickes desteritet H. Kon. M:tt b a f r e r giort sigh iiap om, a t t i y t t e r i e d l i skulle kiriiria eithi Bor bringiasj darföre so liafver H. lion. Iil:t,t

billigt betenckiancde bill a t t avancera m e d h sin a r m é e so iongt, efter fienden p5 gatt rytteri temrnelig%r siarcker iihr)).

(14)

308 Per Sörensson.

gifvit edlaer, herr CantzIer, vart QiElsfilmdh tillkenna, harrudedes vij medh storsta armodh, besvälar oc11 dissrdre hafva hulpet oss och armeen Lhenne tijdhen igenom, i thet ~ i j sff alla vore tienare ähre vssdnae firlitxae och allenest ex rapto, ti%l alla vara areainers skadha och fiktreet, krijget h a h a most

E r a , hvi%ket s c h Bhenne steandenn eontinuerar, t5 vaj inge andre medel1 haflra bi%lga folckedt att contenhera vijdare, iihn he.ad%a the sigh sielfve medh olijdeligit p%~;ndrandhe och r8fve-

rij usurpera.)) Da fienden nu vore i anryckande och

ks-

nungen darfia. mast samla foHlcet i ett fast lager, vore det n8dvandigare en nigonsin att ha tillgiing p i pengar att nnderhalla s c h tillfredsställa folket, »s5 Iiinge fiendens störste Eka-

rie Bf\rerstiir», om man arille S%APIa soldaterna %il%sammai~ s c h uradvilca myteri i liigret

'.

Och d& konungen i slutet av juli f r i n Oxenstierna fatt meddelanade, att ban ej kunde r8bna p; mer penningar f r h i Prebassee a n de 800,000 .dr, denne redan eIrersiinai, f6rBlarar han, att. d a armén nLa ser sikt hopp

om pengar fran Oxenstierna til%intetgjort, vilket hittills

hiillit den lugn, inisle myteri och iindergông befaras. P2

16 veckor har folket ej %tt ett öre, M e d a.; stiiderna ut-

pressat kommissbr6d har man hittills fyllt de ohandgangligaste behoven, mera n u 8% det slut a v e ~ i diirpa, Myttarna ha Bil1 stor del levat alr pluaadslng, men dgrlgenom h a ocksa b5de stader och landsbygd blivit ruinerade, s& att nu finns Intet %iner att taga. Hade konungen au f%t de pengar, som Oxeii-

stierna under de gingna manadernaca bort lamna, hade han

haft hopp om att atminstolme försvara Elbe, Havel och Oder och rensa Ostessj~kusten

i

år. »Ylen nu moste vIj befahra OSS

f6r en ~kade1IgH~ retrelte, hvilket, d e - det skee moste, skulle sadan% icke allenesk lenda oss till disreputation, utan s c h till fgderneslandzens stQrste fahs.8~

Nödvandighelen att utbreda sig 6ves nya, Icke utsugna omriden var saledes f6r den svenska haren triingande. Blott

en seger p& slagfiltet kunde öppna vagen till sadáaraa aa. nå-

I. Kon. t. A. O. \'\'erbeil

'";

1631. AOS %B, P , 535.

'

13on. i. A. 0. \t7erben ";; 1631, Ibid. 536.

(15)

gon stharre otstr5ckning s c h bringa verklig littrzad i det ekonomiska betrycket, Aven av detta sk21 kan det saledes ej ha varit Glistaf Adolfs allvarliga mening akt undvika strid, sedan Ereningen med Jolaan Georg givit bonaon-a den naame- riska 6verlSgseanlaeten över fienden. iavg6randet p& slagfiiltet

lag minst lilm mycket i den svenske kolkungens intresse som i den sachsiske Burft~rstesas.

Alan bar a;8lm5nl ansett, att efter den vunna stora se-

gern vid Breitenfeld - alldeles ferantande Islev den dock

ej - tre operaQionsriktnk~~gar kunde laomma i fraga: viisfer~lt,

efter den slagna fientliga hiiren; s&aderut, mot kejsarens arv-

lander - narmast Schlesien -- och i sista hand mot IYBeng mot sydviist, ner B I'Jain-dalen och Sydtyskland l . AT dessa

har den moderna rnPli%iira sakki~i~skapeai ansett operatisns- riktningen rasteraat s5ssa1 den emr rnilitiir synpunkt enda riktiga eller itminstone avgjort basta. 3 Gustaf Adolfs om- givning, savii8 den mili49s-a som den civila, tyckes man dar-

emot H-na ansett angreppet mot kejsarens arvlander som det

utsiktsrikaste, atminstone skola b5de faltmarskalken Horn

och rikskansleren Oxenstierna hava r i t t dartIBI, Konungen ater beslöt sig f6r den kredje s~sera%isns~åH~tningen, under det

att den sachsiska armen skaalle

g i

mot asvlanderna,

Xataar1Igtvis hade det varit av utomordentligt stor be-

!yde%se, om m a n kunnat fuIlstandigt uppriva resterna av

r

l allys arm6 och samtidigt Bringa hela Nordfyskland sander. sa~enzsk lydno, SarsHiilt med biinsyn till de stora bekymmer. som Pappenhes'n~s upptaadcaalde S nordviistsa Tyskland sedermera arillade svenskarna, f6refaBler det darftir, som om f8r-

följandet av Tally skulle varit den enda riktiga operationen. Redan n r rent niiliiar synapainkii torde dock iss sa ia~r&nd- ningar kunna göras, Sisom p5 anniat stalle utgoörlagare vi- sats

\

va- namligen f6rsvaret denna tid absoll~i: 0venEigset

anfallet - Gustaf Adolf hade nyligen med underl%gsna kraf-

'

Se Iiarom Paail, %II, s . 7 föij, med redogörelse för den nyare littera- turer1 i a n n e t .

Scaildia III (19.30); Iirisen ~ i i a d e srenska arméerima i Tyskland efter RanCrs död, kap. H.

(16)

310 Per Sorerasson.

ter i sitt befasta Iiger r i d l17erbeaa tvingar Silly att g5 till- baka med oforrattat arende, sjilv sskulle han nnagra manader

senare nodgas gora samma erfarenhet vid Ni~raaberg. Om

nu Tilly, stodd p?& de m h g a i katoliliernas hander befintliga

Pastningarna i Westfa%en, slagit in p& samma taktik, Ban det for visso ej anses for avgjort, att Gustaf Adolf kaailnat uppriva

hans strrdskrafter, ~~isserllgera Baade nederlaget demoraliserat demia, men de erhollo snart ej obetydliga forstarkningar, vilka

ej stodo under det omedekhara intrycket av Breitenfeld. Om-

given av fientliga fastnangar hade Gustaf ,Adolf till stor de1 forlorat sin rorelsefrihet, och skulle han \Tant sig anob dessa for att. s~stematiskt underlagga sig landet, hade detta saker- Pigen krart ganska HBng tid. Belagringar under vintern ver- kade dessutom faaliistandigt for0dande p$ diitidens harar, Men

T411ys trupper voro ingalunda de enda fientliga falttrupperna,

1 S~dtgskland fnr~nos sadana

p5

m h g a hal%, vilka nastan

lika \-al som resterm av SiEBys har kunde bilda biarnan i

en ny fientlig huvudarm&. Finge 3laxrmPBPan av Bayern till-

falle att ostort ~ ~ t ~ y t b j a Sydtyslchnds raka resurser under

bela vjntenn - ~ n i n s t s@ lang tid miste riog8v:endlgt spera-

Bionen i nordvaistra Tyskland kiava - kunde man verkligen

befara, att han rned sin eliergi och organisa-sionsformaga skulle vara i stand att uppsatta harar, som val kunde mata sig med de sveaaska l. Att den saehsislna armea-t skulle for-

m i t t att namnvart stora dessa rtmstnalagar, har man, efber

dess prestataoner p5 andra ~1611, ratt att $elviv%a, aven om

ej Gustaf Adolf av politkba skal ansett det absolut oBamp%igt att anvisa kurfursten detta operationsomride. Det flanklaot iier, som %Testfalen i fiendernas hander utgjorde mot Gustaf

Adolfs forbindelser, fii. ej overskattas, Dåtidens k r a r vsro ej på langa vagas nar s5 kansliga for sissa f6rbisdelsa ar som

en modern arme.

Nu

kan en kort tids stockning av till-

l Pefir, Kungl Forsta Iavgrealadaar,egeme~~tets histooria, II, s, 111, ailfor

ett bres f r i n Tilly, enligt i~llaet deiine, om kokniingein gått diieká. mot honoin, med s m a egna t r u p p e r skalle Ena sokt forsxara \ astia Tyshland - siledes

binda i \ o n u n g e i ~ dar -, under det a t t ovriga lagistiska och kgserliga trupper skulle samlas Eaangre upp n rahet.

(17)

"rseln medfera fullstáindigt katastrofala filjder, d i fick rarje armé i hearudsak proviant och furage frain det ockuperade

ornradei, ammnnilion %Grde den med sig f6r en ratt Iing

tid, s c h s 5 kunde den under veclmr, ja, msbianades sakna fis-

bindelse med sin bas, utan att dess stridsdaig8igheé darigenom niimnvart nedsattes. Det basta exennplet harpa ar Torsten- sons fglttig å de kgserliga arvliinderna 1643, d i under veckor

knappt ett brev, mycket mindre alagra fGrn6denheter kunde

koriima frana till boaiom. d n n u n ~ y c k e t mindre behövde Gustaf Ado%%", som ju mycket sisart blev herre Barer stora delar av SydtysSaland och d5r skapade sig en

ny

operations- bas, fråga efter ett tillfiilllgé avbrott av förbindelserlaa med sjökanten. Vad som gjorde Gustaf Adolf s& kanslig £cia. varje hot mot Sachsena och omradena aaasmast vaster och norr darom, var polifiskcr skal, Johan Georg ar S & op&litIlg, att ett starkare militart tryck, kanske: rentav blott ett hot mot honom kunde framkalla hans arfaHB, och detta måste jta med-

f6ra ytterst betinkliga både politiska och militära kon-

selivenser,

Hade en operation mot !\'iens varit genomförbar, sbuHle

naturligt\~is darniaed mycket vunnits. Dock kan man ej med

bestSmdhe% pist5, att ens ett besattande av kejsarens huvudstad

med saberhet skulle na1edf6e.t fred. Och med h&znnedomL ona dei ode, som andra offensiver mot 1'O'ie-a under 1600- s c h 1700- talen rent, torde man nog vara bergttigad att betulvla mbj- Ilgheten av så stora framgångar l. Kigot dårelát och omedel-

hart avgorande hade nog ej p& denna vag kannat fram- tviiigas.

Sannsolikt var viil2 erngendet a%. ett dylikt ej heller

p5

den av konetngen inslagna ~ B g e n . Ville man f ~ r r n a fienden till strid, var dock ett alafall n ~ o t ligans fiarstar, franafbi aPHt

dess ledare Il%axlmi%iari, minst lika effektivt som ett angrepp Petri Ur av nimail mening. H a n sager, s. 113: »Gristaf Adolf k u n d e visserligen r i k i i a med a t t er1 marscii p i Wien endast skulle stöta p2 siiiga rnotsti$rid». Detta torde dock ej r a r a sliitigt, ifall ett framtriiogailde á ~ d a tii!

Wien al-ses. Något I~elagg fiir, a t t Gustaf AdoIf sjiily varit av denna menilag, anföres icke.

(18)

mot ke~saren. Tilly var dock i friimsta rummet Ilgans $518- herre, scPm dennas trupper miste nog anda till IVallenstelns

&terupptradande betraktas sasom huvuddelen av fiendernas

stridskraher. Ligafurstarna %oro också lataare atkspaaliga a n

kejsaren, de smiisre kunde man ju utan större svarlghet

krossa, och t, s, m. 14asimnllian s a r Ingalunda oangriplig, Donau vid D o n a k i ~ ~ ö r t h eller t, o. m. r i d Regensburg var som barriar ej att jamföra med Donan vid Wien,

Det har emellertid ej varit uteslutande, kanslie ej ens Over~riigaeade rent strategislia grunder, som varit de hestam- mande f6r Gustaf Adolf, Att ik7en politiska skal spelat med 111, har ju sedan ganmmalt framhavts. Ur politisk synpurdit erbjad aiafal%ssiktnlagen vasterni: visserligen den föl-delea~, att

man darigenom bemalatigade sig de delar a.\. Tyskland, som

narmast iratresseracle Sverige'. Mes, de voro belagna Gr

Bangt bort fr5n fiendernas huvudland, f6r att deras erövring skillle ba~nnat f6a.m; vare sig kejsaren eller ligan till fred

'.

Ett direkt angrepp mot enderas Biinder tycktes vara den saka

vagen till malet, s c h Gustaf ,;bd~If trodde: aydHBgen, alt den

iiven van- snabbare. Man betrakfade angreppet p i Weser-

Banderrmra som en underon-anad operation, som kunde verk-

stallas av underordnade kraften., men som skulle avlagsanat honam sjalv fran haradelsernas ceplfsuin. Den blev svarare,

an han EGrmodat, men áven om Gustaf Adolf kunnat fGrutse

de senare hgndelserna, a r det fbiga troligt, att ban s j d v efter BreiteasfeSd skulle vant sig at a7aster.

Operationen mot s6der kunde svarkigen bringa 1gagg.3

politiska Grdelar. P i en soesnlng bland Böhmens protestan- Ter kunde man ej rakna, atmlnsto~me icke utan att förbinda Frågan, finr deil svensska hiirudiiareiis upptriidanide vid Weser sirulle verkat p5 Danmark, skall Iiar ej upptagas till behandling. Om d e t inveck- lade förhållandet till denina m a k t s e dela grundliga utrediiingeii hos Boëthius. En1, Droysen, 11, s. 425, sl<uile r i d tiverliigglsii~gerr i Fialle inellaai Gustaf Adolf? Joiian Georg och %\'llhelm af \Veimar alla t r e från biarjarl varit eniga i, a t t maii ej borde följa Tally vasterut, ocPi den synpianliten gjorts gal- Yaaide, a t t maii måste slroila deii nedersachsiska laretsel~. Srsiligen h a r dock detta v a r i t Gustaf Ado1fs hervudskai. EnB. Boethius, s. 278, sliulle konungen ))ett bSgo~abliclo» tanlit p i a t t efter Tilly.

(19)

sig med JYallenskeln, mot vilket konungen tydligen har hyst

starka betankligheter. Tringde man anda fram till Oher-

bsterrele8n9 r a r det visserlige~z tankbart, att dess b6nder skulle vaga en aay resning, men den mbijllgheteas var dock 4"r osii-

ker att bygga p:,

Helt andra v o m de politiska f6rdeHar, som kunde in- höstas genom en operation at sydviist, Mar hade ju de mest stridbara protestanáerx~as h6gborg varif. Furstarna hade visserligen kilrats eller f6rdrivits, och staderna hade b8jt sig G r Overmakten. Men elden gledde dock under askan, mot- reformationen hade under ett knappt artlonde ej huannit ge-

nomsyra folket, Gustaf Adolf kunde med ska% 'anta, att Iman-~

har skulle finna hangivna bundsféir~lan%er med betylande

resurser, blott han befriade dem f r i n katolikeraias f6rfryck l.

Men ej ett 6gonBPlick kunde h m tanka 116 att jata den sachsiske k u r f ~ ~ r s t e n rihf6rea befrielseverket i dessa nejder, det hade varit att @va honom det yppersta ti$lfiiE%e att f6rverkliga sime planer p i ett »fredje parti)) och triinga i t sidan svenskarna och deras konung, sedan de viil gjort m d a n de% s ~ a r a s i e ar- betet, Det föref6lE ej heller nteslutet, att en svensii fram-. ryckning t119 sydvaslra Tyslaland skulle itnnaa skilja ligan

~ G B P Biejsaren, P5 Frankrikes ivriga diplomatiska medverkan dGiirf6r kunde man ju salmnn. Samtidigt hade Ge~staf Adolf

har nere biittre tllR%Bke sait Baaila ett vakande 8ga pi de

franska dipJomaternas %reha,vanden. Det var honom inrga-

lunda fôrdolt, att Klchelieus politik ej i a%lo Overensstiirasde med den svenska, och f6r utgången av den tavlan - k a ~ n p ar kanske ett viil starkt ord

-,

som agde r u m mellarn det

franska och det s~enskcr inflytandet á sydvgstsa Tyskland

maste natiarligt~is den svenska hknvudarmkns 'och konungens

personliga narvaro vara ax7 stor betydelse,

Jiimte dessa? sedan gamma%t i sina hesv~addrag Biinda och framh5llna strategiska och politiska sk51 f89r bonuA 31 g ens

operativa beslut efter Rreitenfeld har av stor vikf varit i ~ e i n

den eko~aomlska sjnpunkien, rn6jligheten att erppstaHa och

Trad detta eril. Tillys mening hetydcle, framgår a r hans uttalande '51

(20)

314 Per Sörensson.

tanderhålla de betydande harmassor, som konungen sedan gan~mcalt ansett vara av arOden men förut ej kunnat skaEa medel till, avensom att undandraga fienden s& stora hjiilp- kallor som m"%igt för alt darigenom fQrsvåra hans truppers wyrelasytering efter den grundliga iderlatningen vid Breiten- feld och s5 sna&ningom salta honom ur stånd att fortsatta

striden. FOs detta haadamål var oyerationsri8itnBiagen visterut

foga Bampllg, omradena har aroro visserlageam delvis ganslia rika, men kgrglan av fiendens ekonoiniska resurser vas dock att s6ka p& annat hall, Me~sare~as arvlander vor0 otvivel- alatagt ett naera lockande objekt, men qj heller de knalide i

siliedopaa mata sig med »die PfaEengasse)) och de valsignade nejderna vid Rhen ocEa Donau l. För Uvrigt skulle ju sach-

siska och tillsammans med dem opererande syenska trupper utnyttja si3 stora delar som rnQjBigt av de kejserliga arvlan- desna s c h mindre svenska arnn6er soka tillgodog~ra sig nord-

vastra Tysklands hjg%pkalIor, Men det fetaste bytet borde

tillfalla den kungliga huvudarmén.

Redan vad vi f6rut lart kiinana om den knappa pen-

ningtiEBg5ngens laindrande inverkan p& Gustaf Adolfs krig- "ring kan anses som ett siilaert indicium p i , att Piara vid sina gtgarder efter Breitenfeld skulle taga stor hansyn til%

de ekonomiska faktorerna. Men aven diselita vittraesb~rd

finnas om den stora vikt, som Gustaf Adolf ocksi efter se-

gern p i slagfaltet tillade dessa. I den redogbselse fOr sina narmaste planer, som Gustaf Adolf några dagar efter slaget

sande rikskansleren, framhavas sarskilt de ekonomiska mo-

tiven G r beslaatet att g2 mot sydvast: »Vaj b e g i f ~ e oss P egen persson med armeen in i Dyringen till att nyttia, hvadh sosn der kan vara hiaehållltt, s5 stallandes våre saker, att v$ %- aunne

i Zu deme das köiiigreicli BCheámb uind Selilesien das rechte magasin,

daraus dem feinde selne erafte r o n vollc, $eld u n d miinition zuwachsen, nit, sonderil vielmelir diese piaffenlanider tliid reiclie meelitige stadte seiii, welche m a n ilinen absc!inelderi u n d zum gesanomten rortheil ziehen muss». Guslafhdolf

-L. Solms, J1oosburg "94 1633. Irmer, Ilie Verhandlurigen Schwedens mit

'LiTallensteln u n d dem Kaiser. Puólicationen aus den K. Preussisciieri Staats- archivena, XXXV, s. 166.

(21)

dar hafva var vinterqvarter, hafvandes Land$$-Hessen, Meis- sen och Chur-Sackassen kring om OSS, och genom Geadz nAde beflGta oss att kunna infestera nhgre biskspzd6men i Fran- &en s c h bringa dem i csntribution s c h gP6ra oss

i

vinter s& starcke af fo1e&, att vij kemnne vara bastante ernoit vahren» l .

Den bjverraskande snabba framgBngena och det sijaa byte,

som vinkade I RSain-dalen, h r m i d d e som bekant kontangen att fortsatta frammarschen. Darlgenonn erholl Plan ju ocksa mCajligheD att betydligt föl-slaska huvudasmkn, bkIede8 bill upp- siittanide, resp. firstgrkande av de talrika biarméer, som dels

skurle skydda de redan erövrade omradena och ialcka

hu-

r u d a r ~ n k n s fbjrbinde%seï, dels besiitta nya Iaiidsdelar, fingo nadearligt.i.is i friimsta rer,mmet de i se~enskaaaaas vald befintliga, fientligcr omradena liimnmna: men iiven av vanness och

bundsf64r~anters lander fordrades bidrag. Ii Grdragen med

de tyska ftlrstarna Tar aI1tid den %ontrBbu%ion, de skulle betala, en \-&tig punkt, och konungen f6rsókte alltid att f6

summan s i stor som rnt~jligt? Sina generaler uppmanade konungen entriiget att frarnf6r aIit anvanda vintern till att

starka sig geaiorn varvningar och dárvid skaffa medel utan

G g r a s t ~ r r e biinsyn: » s i firmalae

B'B

eder taEl det h ~ g s t a , att

I gbiren eder s i starke p& folk, som I mest kiuinnen, och n4- delen (v2rarnlngs)patenter: s3 mariga I f i n . Adsigneren dem

som vgrfningarne antaga rea~dez-youser d2i de varfnings-

penniragaine och deras n ~ & l ~ a d s s o % d taga lsuniaa, Och ansen deri $varken .;anner eller oviinner, allenast

K

matte p5 folk

* Iion. f . ,l. O. Querfurt Ii,'@ 1631, 1184s II, 4, 542. Beteclanande för, \-ad segern betydde i elroinornislit avseende, ar, a t t Osexastierna nia far order a t t ej låta sic resa fordröjas av, a t t haii e~ kali medföra de utlovade pen- ningarna. Koniingeii m e n a r aven, a t t Magdeburg nog ej skall ktianila utst5 n i g o n långvarig helagring »förmediest soldaternes nvilligheet, och meddellësslmeet till deres anderlioldft» (del 5 r saledes . j fråga om event. prouianibrisi). A t t m a n p5 motstLndarsidam Siade s a m m a uppfattning om inen avg6rande bety- delseal av tillgisig till koiltao~ta pengar, f r a m g i r bl. a. av Pappenheims en- trägna maningar till Maximillan a t t s a n d a lionbm sidaila och Iians löfteii a t t

1 sk fall aippstalla hetydaiide i r n p p s t y r b o r . Se hl. a. K l o p p , IV, s, 468, 6 7 6

O . S. V.

(22)

316 Per S r e n s s o n .

b l i h a erstarkte, huilket eder "rngmsta lamtention och ahaga

vara skall

5,

Under hela vintern ar koilungens friimsta stra- van att med v5rv~inagar starka arm& och pengarna dartill erhol% han sa gott som tateslutaimde u r de av hans trupper be-

satta tyska områdena. De p5 den svenska staten rappf6rda

omkostnaderna, som 1631 blott utgjort omkr. "8 av senmman

%r 1630, sj6nl;o for 1632 med yttergagare niisa 2,'3 Klago- mSlen Uver perlningbrast ha ngstan helt tystnat, oela ~ å l d i g a aarvningar igingsattes, Enligt ett till slutet av september

i 6 3 1 hiiasfirt "sslag skulle vid de olika arin6erna varvas eLi

mindre iibi 46,520 man fotfolk s c h 9,000 ryttare ffir en sam-

manlagd kostnad av ngra 300,000 rdrm3, I ett nytt förslag, a v "!'ii, h6jdes denna summa tHE1 ej mindre an 60,000 m a n

fotfolBr sch 26,008 ryttare. 9,000 man f r i n Sverige och 2,008 frkm Preusseri Inraknade slnealle de svenska stridskraflerna i Tyskland, vilka rid 5rsskPftet - saniaolikt nggot f8r högt -

beraknades till 103,000 man, under a r 1632 ~mppbrihtgas 8i1% i det allra narmaste 200,000 man. Sarskilt skulle rytteriet f6a.st5rkas9 Biin 16,000 till 13,000 man, De helt nyuppsatta tr-uppfösbanden skulle raikana minst smhirPi~g 50,000 fotsolda-

ter och 19,000 ryttare

*,

S& viet möjligt seikte konungen under vintern undvaka operationer, vilka under denna Asstid tarde siisskilt starkt p&

de ~ S r u a d e hararnas bestand. S6 gav han Horn en skrapa,

emedan denne börjat belagra &lergentheim, vilket kunde

medföra avging blanad h m s trupper. Den siarsta tjainst, han kunde g0ra koatingen, vore att beflita sig om? att trtrpperna bHeve »starke och e s m p l e f t e ~ C Basaer erhö%P kort darefter en Iilinailde order att ej utmatta sina trupper genom belag-

'

Iioii. t. J. I3aritr. Wiirtzbiirg s , ' ~ ~ 1631. Arkiv, 379. I iiurudsak lika-

lydande t. Ake Tott, s. d., Ibid. 380. hveii Horn erlnijll kort efterit order att tillballa r a r v a r n a att skaffa sa mycket folk som naöjllgt. Kbid, 381,

Arkiv, 9 3 - 5 3 .

Ibid. 961.

Ibid. 410.

(23)

ringar utale kAta dem vila, så alt de kunde bli s5 starka som

~xigJligt till våren

',

EJ ens de stora omraden, över vilka Gustaf Adolf nu

med krigets y a t t f6rfogade9 rackte dock till att uppsatta och ul-rderlealla sadana riildiga massor varvade krigare, som konungen neu ville kalla under fzinsr~sa,

De

kreslagxaa siff- rorna az&-ldes visserligen aldrig p& langa vagar nar, men v5rvaiBngskostnaderd1a 1,levo dock s i stora, att det - i rarje fal% i norra Tyskland - bleár svart att anskaEa de f6r de

gamla Etnektaralas avlöning nödiga. medlen. Ej sallan Iasver-

laade n u ater utebliraladet av solden "rlarnande p5 opera- t%ori,erna

%.

De nninga v2rvnil-sgspaatsee.m underlattade %"r soldaterna det gamla knepet att rymrna fran ett regemente ftir att strax efter åter 18ta varva sig vid ett annat, och s5viil de med uppsataandet av raya arméer betrodda generalernci

- anest tyska fearstar - som Grerstar och kaptener, vilka skulle rarva regementen och liompanier, sago ofta mera siiaa

egna a n svenska kronans intressen till godo

Da

dartill

Inom, att sjukdomar och desertering s t a d i g t fororsakade en betydande avganmg, och alt skyddandet av de besatta oms.%- dena krii8.de uppraltandet aay m h g a armeer och kvarliirn- naaaciet av m i n g a garnisoner, kunde ej ens haavudarmén wpp- bringas till naigsn mera betydande styrka. Man har klan~drat Gustaf Adolf d5rEir och mealat, att hani ej hade nigon rik- tig uppfattning a v koncentrationens betg~delse. Ulan en nog- grann undersekning a r f6rhallandei-ra i varje sarskilt fall ar

det ju svårt att avg63ra, h ad man detta klander ar beratta- gat. Att Gustaf Adolf

dock

icke var blind figr n8dv5aidighe- ten att samla sa mycket folk som rn6Jligt f6r operationerna i f5%t, framgh- bl. a. a r ett par brer Plfl Oseiastierna fr5n 1632 ass fdttåg.

I

maj "rehr5r konungen sin i;arssler, att denne besatt fastraingarna sa starkt, att fienden Imla spela mas- kare I fiilt. Det ar biittre att laha Desaftningarna x-ara svaga men göra f2ltaïanh.n sa siark, att man ar 1 s t h d att hindra

Iioai. t, J. BailCr. AIairiz " / ~ s 1631. Arl<ir., 1 0 2 .

? Boëlliizas, s. 3 3 8 .

(24)

fienden att belagra de fasta platserna

'.

I

augusti befaller konungen t. o, m., att Horn skall, om s i slcealle behövas,

helt utrymma en del stader p i andra sidan RIaen Meno,

niödvandigheten att försskra sig om de till krigets firande behgvliga medlen tvang konungen att låta sina armeer och garnisoner lailla sa stora omridera som m6jligt besatta, ty

om ej ett £11Praek$ig$ antal trupper feannos f6r att gava efter- tryck at orderna, infloto ej B~onlributionerna, Fienden var betydligt gynnsammare st591d i detta hänseende, De kgser- Giga arv%5nderna ock Bayea-n bildade ett sammanhgngande område, i vars inre ytterst f i trupper behövdes. Aven de katolska omradena i \I7estfalen och vid Rhen bildade till- sammanis med de spanska NederPgnderna ett ganska stort

sammanhangande block, vars inre ej kravde stOrre trupp-

styrkor, Det av Gustaf Adolf erövrade området ater

Iag

In- klamt mellan de fientliga linderna, befolkningen var till stor del avogt sinnad, och s i maste trupper finnas till liands niistan 6verallt. TVallensteln hade till f6Ijd darav mycket Båttare % r att lmoncenfrera sina hrtipper och %<unde ~ p p t r a d a mot konungen med isrrerliigsen styrka, ehuru de fientliga stridskrafterna i sin helhet sannolikt voro de svenska ej sbe- tydligt nnderlagsna. Den kejserlige faltherren fbrstod ocksa skPcliBPgt att h it nyttja denna överlägsenhet och rycka till sig initiativet. Det kan ej förnekas, att det ar han, som p&-

tvingar motstindaren sin vilja och i huvudsak bestammer operationernas gang. Gnder trycket aa7 \Vallerasteins Bver- Iagsna krafter måste Gustaf Adolf besluta sig "r en Iioncen- taation av sina trupper iven med risk att för tlllfgllet nödgas

uppge en del av de besatta omridena,

I

htavridsak miss-

lyckades docla operationen, a\7a%lenasteiaz visade sig i sitt fasta lager oåtlasmlig, och d& krafterna ej rackte till för en storm- ning av detta, lalev sjalva överlägsenheten i antal svenskarnas olycka. Aled dålida transport1~6jllghetep kunde man ej l6sa problemet att under en längre tid p& samma plats un-

Iiori. t. 4. 0. &foosbu~.g 5 6 1632. AOS, I % , 6 , 597.

(25)

derhalla en s& stor arnat utan att hava en segelbar flod taPi

sitt Grfogande som transportled, Hunger s c h sjukdomar

Sa5ïjade v&ldsamt i de tak& hopade skarorna, cleserferingen tog stora dinaensioner, s c h eai ytterst ansenlig del av den med s& stora kostnader uppsatta armkra gick f6r%orad,

Nar konungen efter uppbrottet fr5n Xrrrnberg tvekade,

h~sruvbda han borde ftirlagga sina egna operationer till södra eller norra Tyskland l, var det till stor del hiinasyn till sarlnéns

Borstiirlisning sch ekonomislia underhakl, som %-madde honom att till att M r j a med viilja den f i r r a operatlonsri9at~aingen~

1

Schwaben Bcnnade konungen förstarka sin arme, ater draga till sig ryttare och Pcnektsir, som deserterat under hunger- ttdea~, bilda era ny &&r och besiitta de darvarande asterriklska arvlandenn, m6jZigen oeáis& ainderblasa missnöjet i ~ b e r - O s t e r - reich till e%% för kejrarea., besvarande, kanske rent av farligt

uppror. Genom en operation mot Sachsen daremot befarade

konungen at% bringa fullstaasdig GrôdeBse över landet och

dock kanske ej lianraa uppirada med

si

stor styrka, som han

Ganskade, Den just gjorda erfareraheten vore ej tappmunfrander

»Zumahln weiHn so grosse läger nit lang beissan~men leben

kulanen iandt wier erfahrean, Ivas Bncommodiiet ass hat, mTann mara alle form zlasammeli ziehet ~ i n n d t dem F'elrndt hin unr,d$ wieder seinen avillen Besb.

D5

den sachsiske lourfearsten f6s

6vrigt med 81jiiEp av de weimarska trkrpperna borde kunna

halla WaPlensteiam stangen och Arstiden knappast tillalte denne att bekgra raagon viktig plats, »ihme aucln zweifelsohne mehr

an einem florenteen ewercltu als ann. mrittenberg oder Dress- den gelegen», s i beslöt Gustaf Adolf att vanda sig söderut Att laan %iortddareften. andrhlde mening och becH6t att s j a h begiva sig till Nordtysliland, bemdde till stos del p5 politiska shiiil: nkidl;5asdig&neten att laindra Johain Georg av Sachsea att

avfabla, oroande underraitelser om Danmarks planer

etc

3,

Dock spelade laafurligtvls %aren militiira hiinsyn en betyhmde

'

Se haroria särskiit ITittrocl;, Gustaf Adolfs Brigföriaig i Sys!<land

efter striderna vid Siir~mbesg 1632.

VIioa:. L. A. O. !%'i~~dsheiin l G 8 ' g 163'2. ,IOS II, 1, 610.

(26)

a-011, den manghovdade krigsledningen B EorCbtys%iland hade

ja visat sig u r stand att bjuda Pappenheim spetsen och

skydda de anvisade ~arvnaangs- och kontrlbutionsor~ridena~ och den fientliga heevridh5rens stallning på den narmaste

förbiisdeQseIinGen mellan sjöitanten och Sydtyskland masfe

dock i langden bliva ganska besvarande. TJI1 kai-aerngens be-

slut att blot% medtaga en ganska Siten styrka - en miHHt5rt betiinalillg sal;, d i fienden stod meblan honom och en hel del a r de parakaade först5rknlngarna - ha tydligen bidragit de%s hiiaasynen %i81 att behilla i sin hand s i stora o n ~ r a d e n som m6jllgb asled deras inakomstel-, dels viil aven önskan att

göra en s5 snabb marsch som möjligt, kanske också5 sv8rig- heter att p5 viigen anskaffa pnorlant och frarage i t en s t ~ r r e styrka.

HiGn de sista minaderisa av Gustaf Adolfs kiv iiro

nesbörden om ekonomiska hiinsyns piserkan p5 Iionungens

beslut betydligt sallsynfare an tidigare. De stora framgåi~g- arna, de rika kvarteren hade %r tigonblicket tillfredsstallt befal och manskap, fast soHdeaa blott oregelboandet utbetaltes.

Alen man menade tydligen, att konungen numera var en

galdenar, som man @ r n a Brunde %$mama Inredit. Bnanarlunda tedde sig laget, sedan Gustaf ,%dolf stupat. Som bekant ut- bröt d5 ocksa bland trupperna 9 SydtysS<%and e%% rnissn~je, som i mgnader fbrPanmade krigsrorelserna och blott med stor mQda stillades, De ekonomisku) svarlgheterna foatforo doek, och det var tiiB stor del de, som tidvis laammade a16 kraf- tigare 4crigf6rIiag och gjorde de sgrdlyska standerna sa miss- belåtna med f~rhrnndet med Sverige, att hela det svenska triildet i SydtysItland störtade samman som ett korthus efter nederlaget vid X8rdlingen.

Per Sorensson.