I . Inledning
)>Der Sturz des Kabinetts Bsning wird in der Geschichte zu
den Ereignjssen gehören, die nieinals völlig aufgeklart werden können; er iist schon heute von Legei~deii umwoben. SA b6rjar en politisk broschyr tillltominen redan några veckor efter riks- regeringen Heinrich Briinings avgång den 30 maj 1932 och fOr- fattad av en persoil som tydligen stod den iiye rikskanslern Franz von Papen nara, en dr Waltber Schotte.
Bet Iieter vidare 1 broschyren, att legenden, som vann sa mycket s t ~ r r e tilltro som den spriddes av personer, vilka gällde för att vara valunderrattade, uppgav, att Brui~iilgs avgång skett hastigt. Den skulle ha framkallats av en i det fördolda verkande
» Fronde under medverkan av den exklusiva ))Herrenclub 1).
Som ledare för aktioneiz utpekades ge~~erallöjtnanteli Kurt von Scl-ileicher, vilkeil som ny rikskansler sökte en persoii accep- tabel för det katolska centrumpartiet.
Den åldrige rikspresidenten Paul VOII Hindenburg skulle ha
Denna framställning utarbetades ursprungligen hösten 1962 som specimeii
för den då pågående professorsltonkurreiisen i historia, särskilt modern historia, vid Göteborgs universitet. Avsikten var då, att deil ej skulle publiceras förrän efter kompletteriilg med otryckt materia!. Den interiiatioiiella forskningei~ har emellertid alltinera närmat sig de uppnådda resultaten, på någon punkt före- gripit dem, varför ett offentliggörande omedelbart synts Önskvärt. Då det ma- terial som framdragits sedan r962 blott tjänat till att bekräfta och utbygga de redan uppnådda resultaten förefaller bristen på egna arkivstudier också nu vara av mindre betydelse.
5 6 Sture M. Waller
vunnits för planerna mot den sittande regeringen under sin vistelse
a
maj 1932 i Ostpreussen av därvarande vänner. Sakliga differenser mellan rikspresidenten och rikskanslern ifråga om förslag till en ny nödförordning sagas dock faktiskt ha förelegat. Planer på att upphäva moratoriet för hopplöst skuldsatta jord- egendomar skall ha gjort Hindenburgs vaimer bland de ost- preussiska storgodsägarna särskilt förbittrade.'Den bild av händelseförloppet våren 19.32 som under kritik tecknats av Schotte återkommer faktiskt i stor utsträckning i den senare litteraturen. Detta galler icke blott den frin cmi- grantkretsar under tiden 19.33-1945 harrörande, främst kanske den förutvarande preussiske ministerpresidenten Otto Brauns memoarer, utan aven P många fall i den efter 1945~ ja 1960 Det är även fallet P en del under 1950-talets se- nare del utgivna arbeten med ansprik på en mera vetenskaplig karaktar såsom E. Eycks samt H. 0. Meissners och H. Wildes." ' W. SCHOTTE, Die Regierung Pagen, Schleicher, Gay1 (2. erg. Aufl., Manner und Zeiten (1~32)], S. 5 ff., 14, jfr S. 86, 88. Innehållet visar att skriften utar- betats före riksdagsvalet den 31 juli 1932, tydligen som propaganda för den nya regeringen. Författaren hörde till Herrenclubs upphovsman och ledare [se a.a. s. 16 ff.).
0. BRAUN, Von Weimar zu Hitler ( I . Aufl. 1939, har cit. efter ny uppl. 19493, s. 235 f,, 241. - Jfr t.ex. R. OLDEN, Hindenburg (1935; har cit. efter tysk uppl. 1948)~ s. 231 ff., 250 f,; F. STAMPFER, Die vierzehn Jahre der ersten deut- schen Republik [ r . Aufl. 1936, har cit. efter g. Aufl., 19533, s. 620 f.; E. v. ARE- TIN, Krone und Ketteil (manuskript 1932, tr. 19553, s. 79 ff.; F. MEINECKE, Die deutsche Katastrophe (1946)~ s. I O I ff.; 0 . MEISSNER, Staatssekretar unter Ebert- Hindenburg-Hitler (1950)~ s. 222ff.; H. R. BERNDORFF, General zwischen Ost und West (1951)~ s. 159 ff., 163 ff.; E. TOPF, Wer sturzte Bruning? (Der Monat,
H. 146, 19601, s. 49; H. PUNDER i Aachener Volkszeitung 26/11 1960, cit. W . Vernek~thl, Ein Staatsmann aus Westfalen (Heinrich Briining. Ein deutscher Staatsmann im Urteil der Zeit, 19611, s. 135; G. R. TREVIRANUS, Bruning gelit (Deutsche Rundschau, 88, 19621, s. 809 ff.; H. LUTHER, Vor dem Abgrund 1930- 1933 (1964)~ S. 257 (se aven inI. av E. SALIN, S. 23).
" E. EYCK, Geschichte der Weimarer Republik, 2 (19561, s. 462 ff.; H. 0.
MEISSNE~ & H. WILDE, Die Machtergreifung (19581, s. 68 ff. Jfr b1.a. F. J. L u c ~ s , Hindenburg als Reichsprasident (Bonner historische Forschungen, 14, 19591, s. 67 ff., 92 ff.
Riksregcringerr B r u n i n g s avgång 1932 5 7
Det ar då naturligt, att de östtyslta historikerna allaniin~t laav- da, att Briinings avging framkallats genom en geinensam aktion av höga officerare, storgodsägare och ia-idustriella storföre- tagare i syfte att genom en fascistisla diktatur trygga monopol- kapitalets makt trots ökade klassrnotsattningar och skärpt klass- kamp4 B. Buchta anser sig ha bringat det slutgiltiga beviset för betydelsen av storagrarernas roll och har riktat våldsam kri- tik mot de västtyska historikerna, b1.a. Eyck och K. D. Bracher för att i de nu harskande kapitalistintressenas tjanst ha för- vanskat deil historiska verPkligl-ieten."
Deil om man så vill motsatta »legend>) som framstalles av Schotte möter senare framf5r allt hos författare, vilka sjalva tillhörde den f6r konspirationer adlagade gruppen.%~gerings- krisen säges ha haft eil Iås-ig förhistoria, varför den knappast kom överraskande. Den djupaste orsaken var, att Briii~ing ej uppfyllt Hindenbeirgs öi~skan om att vinna den nationella op- positionen för en konstruktiv medverkan i regeringsarbetet utan tvärtom saboterat dessa strävanden. Mera enhetligt och litterärt utformad möter denna uppfattning hos Walter Görlitz, vilken skildrar Briii-iings fall som den naturliga följden av den allmänna politiska utvecklis~gen P Tyskland i början av 1930-
talet. Med sarskilt eftertryck valider han sig mot paståendena, att storgodsagarintriger under Hindea-ibtargs vistelse i Ostpreus- sen skulle l-ia haft avgörande betydelse, ja mot att sådana över- huvudtaget f i5rek0rnrni.t.~
Scl-iotte framhaller dessutom, att krisens i~aimaste orsak var SA-förbudet, vars tillkomst sages höljd i dunkel. Starkt betonas
Se t.ex. utkastet till universitetslärobok i tysk historia och kommeiltarerna härtill i Zeitschrift fur Ceschichtswissenschaft (i det följ. förkortad ZfG) 1954 s. 733, 19551 s. 243 f f .
" B. BUCHTA, Die Junker und die Weiinarer Republik (1959)~ s. r30 ff.
" H. v. BORCKE-STARGORDT, Der ostdeutsclie Laiidbau zwischeri Fortscl-iritt, Krise und Politik(0stdeutsche Beitrage aus dem Göttinger Arbeitskreis, 3, 1 9 ~ 7 ) ~ s. 64 ff., 135 f,, 172 ff.; M . v. BRAUN, Von Ostpreussen bis Texas (1955)~ s. 221 ff.
58 Sture M. Waller
också general von Schlelchers aktivitet och ansvar för händelse- utvecklingen. &
En mellanställning intages av K. D. Bracher i det omfångs- rika samt allmänt ansedda arbetet Die Auflösung der Weimarer Repbiblik. Storgodsagarintriger ha åtminstone i viss mån före- kommit och de ha ej varit utan inverkan på IIindenburg. Vä-
sentligare har dock varit, att så många andra samtidigt gingo till storms mot den sittande riksregeringen. Den avgörande rol- len spelades av general von Schlelcher, som i det närmaste hade skapat en ny regering, redan innan Briining hade avgått. Det framhålles ock, att dennes fall ägde rum så plotsligt, att det trots flera förvarningar kom som en överrasltning även för de nar- mast berörda. Endast liksom i förbigående nämnes, att riks- kanslern dageii före det avgörande samtalet med Hindenburg varit beredd på att detta kunde leda till regeringens avgång."
Brachers framställning bar emellertid sagts visserligen försik- tigt men dock klart visa storgodsägarnas ansvar för Brunings entledigande och de följande ödesdigra händelserna. 10
I några arbeten från 1960-talet med vetenskapliga anspråk har betydelsen av nödförordningsprojektet och motståndet mot detta ytterligare nedtonats. Så ar fallet i betydelsefulla arbeten av Thilo Vogelsang och Andreas Borpaleii. Däremot betonas alltjamt starkt Hindenburgs personliga ställningstagande den a9 maj liksom Schleichers roll. Dessutom framhäves mycket kraftigt betydelsen av motsattningarila kring SA-förbudet.''
" SCHOTTE, S. 20 ff., 91 (med tvetydig komineiltar till en dementi av Schlei- cher). Se aven F. v. PAPEN, Der Wahrheit eiile Gasse (19521, s. 174 ff.
Q. D. BRACHER, Die Auflösung der Weimarer Republik [Schriften des Insti- tuts fur politische Wissenschaft, 4, I. Aufl., 1955, här cit. efter 3. verb. und erg. Aufl., 1~601, s. 511 ff., 522. En något förmedlande uppfattning möter redaii hos W. CONZE, Zum Sturz Bruilings (Vierteljahrshefte fur Zeitgeschichte, i det följ. cit. VfZG, I , 1953)~ s. 264. Se även ett par handboksframstallningar: B. GEB- HARDT, Handbuch der deutschen Geschichte (8. Aufl.), 4 (1959) s. 17ff.; Hand- buch der deutschen Geschichte, IV: 3 (1958)~ s. 178 ff.
l o TOPF i Der Monat H. 146, s. 41.
Riksregeringen Bruiiings avgång 1932 5 9
Detta är aveil fallet i ett par arbeten, ett östtyskt och ett eng- elskt, som mer speciellt syssla med ~roblenn rörande riksvärnet.
I det sistnämnda betonas darjamte starkt Hindeiaburgs bryska entledigande av ~ r i i i l i n ~ . "
Regeringskrisen anses alltså framkallad av intriger i rikspre- sidentens omgivniilg, aven om meningarna äro delade, när det galler huvudaktörer och biomständigheter samt i den senaste litteraturen Vogelsang snarast ser brytningen mellan rikspresi- denten och rikskanslern som betingad av dyckliga, mer till- fälliga omständigheter och Dorpalei~ rent av framkastar frågan, om den ej kunnat botas, ifall den avgående regeringschefen vi- sat ett mer aktivt intresse härför.l%tt Briining direkt skulle ha gjort något som bidragit till att framkalla eller åtminstone pa- skynda krisen antydes egentligen endast av den till den förda regeringspolitiken kritiskt iilställde Schotre. Rikskabinettet skall
ha beslutat stalla Hindenburg inför ett xEntweder-Oder)), an- tingen garantier för rbkspresidentens fortroende eller hela re- geringens avgarig.14
Till de skiftande åsikterna bidrager sannolikt, att saval de
östtyska som de västtyska historikerna stått under påverkan av aktuella politiska förhållanden förutom av de apologetiska teii- denserna hos alla kvarlevande som på något satt varit inblail- dade i händelserna. Trots de starka lovord som ägnats Braellers frarnstallniilg, ej minst av omständigheterna kring Brunings av-
lungen zur Zeitgeschicl-ite, I I , 1962), s. 195 ff., 169 ff.i A. DDRPALEN, Hindeii- burg and the Weimar republic (1964)~ s. 315 ff., 3 ~ 5 ~ 303 ff.
l 2 K. SCHUTZLE, Reichswehr wider die Nation (1963)~ s. 153 ff.; F. L. CARSTEN, Reichswehr und Politik rg18-1g33 (1964)~ s. 376 ff., 418 f .
13 VOGELSANG, S. 200 f.; DORPALEN, S. 322.
'' SCHOTTE, S. 14 f . Framstallilingen återkommer 110s E. v. SCHMIDT-PAULI, Hit-
lers Kampf u m die Macht (1933)~ S. 19, där det t.o.in. säges, att Brunings alterila- tiva förslag hade »fast den Charakter eines Ultimatums seitens des Reichs- kanzlersx .
60 Sture M. Waller
gång,15 kan denna lika litet som de senare publicerade anses som genomfört kallkritisk. Propagandistiska framställningar, tydligt apologetiska memoarer och allehanda sena berättelser anses ofta reservationslöst ha fullt bevisvärde.'"
Ett försök att kallkritiskt granska händelseförloyp och or- saker under riksregeringen Briinings sista veckor, synes därför påkallat, även om det står klart, att det stöter på stora svårig- heter att genomföra det. Mycket kan ha skett i form av för- - troliga samtal, från vilka inga kvarlevor kunna beraknas före- ligga. Det finns emellertid ett ganska omfattande material be- varat från riksregeringens och rikspresidentens verksamhet.
'"e t.ex. R. MORSEY, Die deutsche Zentrumspartei (Das Ende der Parteien 19331 19601, s. 306.
'"en vanliga uppfattningen om Schleichers avgörande roll bygger framför allt på två källor. Den ena är GOEBBELS' dagboksanteckningar (jfr t.ex. DORPALEN,
s. 317, 392 f.) som publicerades 1934 några månader före Schleichers »likvi- dering)) och som säkert tillrättalagts i propagandasyfte, ej minst för att f å ge- neralen att i alla avseenden framstå som en förrädare. Den andra huvudkällan är Papens memoarer (se t.ex. BRACHER, s. 520 f.; VOGELSANG, s. zoo). Denne kan för det första blott berätta vad andra främst Schleicher själv omtalat, vilket sär- skilt efter Brunings avgång kan ha tillrättalagts, så att denna ej framstod såsom den överraskning som den faktiskt var (jfr ovan s. 55, nedan s. 130 f.). Vad som faktiskt sagts före eller efter denna händelse torde vara omöjligt att fastställa. För det andra har hela framställningen ett rent apologetiskt syfte, att bevisa att för- fattaren mot sin vilja pressades in i en regering som praktiskt taget redan var färdigbildad av en annan (PAPEN, S. 182 ff.). Det är dock ej blott fråga om en sen konstruktion, ty vissa huvudpunkter möta redan hos SCHOTTE (S. 20 ff.). I ett fall kan Papens framställning direkt vederläggas. Om denne den z6 maj fått något meddelande från Schleicher, har detta helt enkelt utgjort svar på ett krev från Papen, vari det hette, att denne senast den 28 maj ämnade komma till Ber- lin och då önskade träffa Schleicher, varvid regeringsfrågan tydligen skulle höra till samtalsämnena. Papen t . Schleicher 2119 (1) 1932, tr. av R. Morsey i Das Ende der Parteien (19601, s. 423 (dar not 5 den bristande överensstämmelsen ined Papens memoarer anmärkes), Vogelsang, s. 457 (som likväl i texten, s. rgq, följer memoarerna). Den rätta dateringen har antagits vara 2115. Brevet har med säkerhet skrivits mellan den 18 ocli den 26 maj. - En för Vogelsang speciell vana ar att åberopa i Institut fur Zeitgeschichte förvarade berättelser med an- givande blott av nummer inen ej av författare eller tillkomsttid (se t.ex. s. 158 f., 175 f,, 190). Han anser sig också kunna bygga på förtroliga uppgifter
Riksregeringen Brunings avgång 1932 6 I Detta ligger till största delen i det östtyska centralarkivet i Potsdam och Merseburg och har hittills huvudsakligeil kunnat utnyttjas av östtyska forskare. Med hänsyn till resultaten av deras arbete synes detta primärmaterial ej iimehålla några mer uppsendevackande ting, åtminstone ej när det galler att stödja åsikten om ett mot den sittande regeringen riktat ))mullvads- arbete )).
1 7
En del samtida berättande källor ha publicerats, men i den mån originalen ej varit tillgängliga för opartiska utgivare eller eljest för forskningen, f~religger risk för att de utsatts för senare bearbetning, så att kallvardet blir ovisst, aven om berättelserna härröra från personer som i och för sig måste anses sardeles valmderrattade.l"är det gäller senare berättelser och me- moarframstallningar är som redan nämnts den apologetiska tendensen geiaomgående starkt framtradande, varför största fOr- siktighet måste iakttagas vid begagnandet av uppgifter som har-
röra från dessa,'"
En annan svårighet, som i detta fall framträder starkare an van- ligt, gäller ämnets avgränsning. Det brukar ju sägas att ,om man vill finna orsakerna till utbrottet av ett krig bör man gå tillbaka till fredsslutet efter det narmast föregående. På samma satt kan det nog sagas, att om man vill finna orsakerna till en regerings avgång bör man gå tillbaka till omständigheterna kring dess till- kolmst. När det galler riksregeringen Rriining synes ett dylikt förfaringsatt alldeles särskilt pakallat.
l 7 Se särskilt BUCHTA, Die Junker und die Weimarer Republik med källför-
teckning, s. 168 f.
'" Detta gäller ej minst de anteckningar som härröra från Bruiungs stats- sekreterare M. PUNDER, vilka 1961 av Th. Vogelsang publicerats under titeln Politik in der Reichskanzlei [Schriftenreihe der Vierteljahrshefte fur Zeitge- schichte, IV) för a t t ej tala om GOEBBELS, redan 1934 i propagandistiskt syfte publicerade dagboksanteckningar från aren 1932-1933 (Vom Kaiserhof zur Reichskanzlei) .
6 2 Sture M. WaiIer
Det är dock ej nog härmed. Händelserna på våren 1932 sy- nas vara delar av en kedja som sträcker sig fram ända till det nationalsocialistiska maktövertagandet 1933. En förutsättning för att de skola kunna infogas i ett dylikt större sammanhang tycks dock vara, att de först underkastas en mer ingående de- taljgranskning för att vad som faktiskt förekommit skall, såvitt möjligt, kunna fastställas.
Föreliggande framställning har därför begränsats till införan- det av SA-förbudet och den närmast ansvarige rlksministerns, Groeners, avgång från riksvarnsministerposten, till arbetet på en ny nödförordning särskilt de delar som gallde nya bestäm- melser om stödet åt skuldsatta jordbruk och om s.k. inre kolo- nisation, samt till händelserna i mera omedelbart sammanhang med regeringen Briinings avgång.
2 . SA-förbudet sch dess följder
Allmänt anses omständigheterna kring tillkomsten av förbudet mot SA och övriga nationalsocialistiska kamporganisationer 1
april 1932 som inledningen till de händelser som mer omedel- bart Iedde till hela regeringen Brunings fall.'
Händelseförloppet har många gånger skildrats men ter sig ändock dunkelt, möjligen emedan man sökt huvudproblemet på fel ställe. En ny, kallkritisk framställning som griper något tillbaka i tiden med hänsyn till generalerna Groeners och Schleichers inställning till nationalsocialismen synes därför vara behövlig.
Ännu i oktober 193s hade Schleicher uttalat sig mycket skarpt om nazisterna men redan på nyåret 1931 gjordes en
Det heter rentav i den i rikspresidentens kansli uppsatta redogörelsen för händelserna i samband med Brunings avgång, a t t förbudets tillkomst bidrog till att öka Hindenburgs misstro till regeringen 0)Niederschrift iiber die Entwicklung der Mrise und Demission des Kabinetts Brunings)~ 10/6 1932, t r VOGELSANG, S.
Riksregeringen Bruiiings avgång 1932
G
3eftergift åt dem, nar det gällde anställning av arbetare hos riks- värnet.%roener betonade kort därefter, att det ej var ovanligt, att ultra-revolutionära partier blevo konservativa, tydligen med aktuell syftning på nazisterna.:'
På hösten I 93 f i k a d e förbindelserna mellan Schleicher och
Hitler samt, kanske framför allt, mellan Schleicher och SA:s stabschef E. Röhrn, vilken sände generalen material, som enligt dennes svarsbrev övertygade honom om Plitlers strävan att strängt hålla sig iilom lagens ram4 Under de närmast följande månaderna gjorde aven Groener uttalanden i samma riktning och dylika mota aven i förtroliga brev, ehuru kanske mindre förbehållslösa."
Den 29 jan. 1932 utfärdade Groener, som sedan hösten 1931 även var t.f. riksinrikesrninister, en kungörelse som uttryckligen uteslöt blott medlenimar av det kommunistiska partiet fran tjiinst i riksvarnet och upphävde förbudet för dettas medlemmar att deltaga i rriöten ))in denen das Hakenkreuz gezeigt wird))."
I förtroliga brev framhöll Groener något senare nödvandig- heten av att nationalswiaPisterna inordnades i regeringsan- svaret, närmast dock i delstaterna. Den 6 april fCbrklarade han sig vilja paktera varken med socialdemokraterna eller med na- zisterna, något: som helt Överensstämde med ert uttalande av
---p
-Uttalande av Schleicher 25/10 1930 och förordning Z/I 1931, O . E. SCIIUDDE- KOPF, Heer und Republik. Quellen zur Politik der Reichswehrf~lirung 1918 bis
1933 (r95531 s. 319 f., 326.
" Uttalaiide av Croeiier i riksdagen 1913 1931, cit. SCHUDDEKOPF, S. 308.
' Schleicher t. Röhm 4/11 1931, fotografisk kopia i C. SEVERING, Mein Le- bensweg, 2 (1950)~ vid s. 321; SCHUDDEKOPF, s. 327 f. Jfr VOGELSANG, s. 137 f.
" Uttalanden av Groener inför de militära ledarna dec. 1931-jail. 1932 (SCHUDDEKOPF, S. 328 f , ) . Groeners dotter har betvivlat, a t t det första ar kor-
rekt återgivet (DOROTHEA GROENER-GEYER, General Groener, 1953, s. 285 f , ) , men det avviker ej sä päfallande från de övriga eller brevet till Gleich 24/1 1932 (GROENER-GEYER, S. 286, 288 f.). Jfr VOGELSANG, S. 141 f.
" Kuiigörelse av riksvarnsministern 29/1 1932, SCHUDDEKOPP, s. 330; jfr VOGEL- SANG, S. 160. I ett uttalande i riksdagen kort därefter förklarade Croener ut-
tryckligen, a t t nazister nu kunde f i tjänstgöra i riksvarnet (SCHUDDEKOPP,
64 Sture M. Waller
Schleicher.' Båda generalierna synas ha eftersträvat en av par- tierna oberoende regeringspolitik, ehuru Schleicher starkare an Groener var angelägen att engagera nazisterna i det politiska ansvaret."tminstone de offentliga åtgärderna maste ha skett med Brunings vetskap och samtycke."
Problemet var dock dubbelt och det 1 mer an en mening. Det gällde icke blott att göra slut på det hot mot samhällsordningen som en revolutionar nationalsocialism kunde utgöra utan aven att göra partiet till ett positivt stöd åt dema. Det var dock en fråga som hade en militär lika val som en politisk sida på grund av nazisternas viixande s.&. Wekrverbande, framst SA. Denna sida av saken komplicerades av att det fanns andra likartade organisationer, frarnst det konservativa Stahlhelrn och det iiär- mast socialdemokratiska Rei'chsbanner.
Redan den r nov. r931 hade Groener, närmast med tanke på ett uniformsförbud, i ett fiBrtroligt privatbrev framhållit, att man ej kunde gå ensidigt fram blott mot en organisatioii, men att problemet var svårlöst, da Hindenburg beskyddade Stahl- helm. Man måste awakta det psykologiska Ggonblicket. Till det militära värdet av dylika frivilliga formationer stallde Groener sig i detta sammanhang mycket skeptisk.10
I början av april 1932 ansåg Groener sig sakert kunna bli herre över SA, som under alla omstandigheter måste upplösas, ' Groener t. Gleich 214, 614 1932, cit. GROENER-GEYER, S. 294 ff.; Schleicher t . Groener 2513 1932 tr. G. A. CRAIG, Briefe Schleichers an Groener (Die Welt als Geschichte, I I , 19511, s. 130; SCHUDDEKOPF, S. j41 f.; jfr CONZ'E i VfZG, I s. 262 f .
Se redan SCHUDDEKOPF, a.a. s. 307.
" Enligt vissa uppgifter bedrev Schleicher aven hemliga Överläggningar som Brunings representant (se K. CARO-W. OEHME, Schleichers Aufstieg, 1933, s. 221 f,; V. R. BE~GHA,HN, Die Harzburger Front und die Kandidatur Hindenburgs f u r die Präsidentschaftswahlen 1932, VfZG, 13, s. 71 not 79). I varje fall kunna diskussioner om ny regeringschef i samband med presidentvalfrågan ej uppfattats som svek mot rikskailslern (jfr nedan s. 1x91, vilket dock antytts (CARSTEN,
s. 3733.
Riksregeringen Brunings avgång 1932 6 5
vilket samtidigt helst borde ske aven ined den av socialderno- kraterna sch fackföreningarna skapade s k . J5rnfronten.l'
Schleicher hade i brev till Groener den 25 mars betonat var- det av att SA-problemet löstes utan medverkan av de parti- bundna delstatsrninistrama, som saknade »das nötige Finger- spitzengefiihl)). En hel mangd material hade redan Insamlats att begagnas vid en upplösning.1"
Vid en Överläggning med delstatsministrarna den 5 april för- klarade ock Groener som det synes i full överensstämmelse med egna tidigare uttalanden sch med Schlejchers intentioner, att SA
visserligen borde uppl6sas men att detta ej kunde ske utan att en ny opolitisk organisation. skapades för dem som genom i~pg- lösningen blevo så att saga hemlösa och tydligen alla medlem- mar av militarliknailde organisa%ioner.13
Den första offentliga antydan om en dylik organisation torde vara den som Groener gjorde omedelbart efter det att ban i ok- tober 1931 förordnats till rilt~inrikesminister.~%iksvarnschefen generalen K. von Harnmerstein-Equordt påstod rentav i maj
1932, att en orsak till att riksvarisministern övertog ytterligare ett ministerium just varit att åstadkomrna en statlig §.k. sport- organisation som kunde ersatta de privata militarliknande för- banden.'"
'
l Groener t. Gleich 214 1932, tr. VOGELSANG, S . 444 f. Groeners dotter har
i sitt utdrag (GROENER-GEYER, s. 294) utelämnat avsnittet om upplösning av sa- val SA som Järnfronten. Jfr VOGELSANG, S. 162 f .
'"chleicher t . Groener 2513 1932, Welt als Geschichte r r , s. 130; SCHUDDE-
KOFF, S. 341 f.
l 3 Aktenvortrag av Wurtembergs representant i Berlin Bosler 514 1932, tr. W. BESSON, Wurtemberg und die deutsche Staatskrise 1928-1933 (1959)~ S. 393 ff., Ursachen und Folgen vom deutschen Zusammenbruch 1918 und 1945 bis zur staatlichen Neuordnung Deutschlaiids in der Gegenwart, 8 (19631, s. 450 f f . ) .
Jfr uppteckning i riksinrikesministeriets arkiv daterad 2014 1932, tr. VOGELSANG, s. 445 f f . Om olikheter mellan dessa versioner se nedan s. 67 f .
" VOGELSANG, s. 137, 160. Jfr Groeners förklaring 20110 1931, 1614 1932 tr. Ursachen und Folgen 8, s. 319, 461.
Enligt senare uppgifter var Schleicher den drivande kraften bakom tanken på eil r i k s s p ~ r t o r ~ a n i s a t i o n . ~ ~ ~ f t e t var uppen- barligen väl så mycket militärt som politiskt. Staten skulle ej blott befrias från det inre hot som privatarméerna utgjorde utan även få åtminstone en begynnelse till ~ k a d trygghet utåt genom att den nya organisationen kunde bilda underlag för en utök- ning av riksvärnet, ja förbereda återinförandet av allmän värn- plikt.17
Planerna pal den nya organisationen synas redan i början av
1932 ha varit långt framskridna men några praktiska åtgärder vidtogos ej förrän i början av juli.18 Dessförinnan borde tiden, om man vidhållit den ursprungliga avsikten, ej ha varit inne att inskrida mot något av de enskilda förbanden.
Redan deil 8 april var Groener emellertid beredd utfärda ett ensidigt SA-förbud, utan någon kompletterande förordning om en statlig organisation, vilket allt Schleicher påstås sagt sig ha föreslagit.'"etta omslag förefaller högst anmärkningsvärt och
tr. SH. VOGELSANG, Neue Dokumente zur Geschichte der Reichswehr 1930-1933 (VfZG, 2, 19541, s. 423.
l" Se intervjumeddelande av A. v. Carlowitz 712 1949 (tr. CONZE, VfZG, I, s. 270 ff.); H. R. BERNDORFE, General zwischen Ost und West (1951)~ s. 152 f f . Enligt den förre skola dessa planer ha varit orsaken till Schleichers förhand- lingar med Röhm och andra SA-ledare, liksom till hans senare avståndstagande från SA-förbudet.
Jfr VOGELSANG, S . 230 f,; CARSTEN, S. 296, 298; BERNDORFF, S. 152 f. Inom den franska generalstaben vållade upplösningen av SA, som man ansåg värdelös ur militär synpunkt, vissa bekymmer, emedan den kunde vara början till plan- mässig förberedande militär fostran av den tyska ungdomen, Bulletin de ren- seignements mai-juin 1932, cit. G. CASTELLAN, Le réarmement clandestin du Reich 1930-1935 (19541, S. 327f. Uppfattningen om de privata förbaiideiis mili- tära betydelselöshet tycks ha varit allmän (se t . ex. ovan s. 64). Detta torde dock ej ha hindrat, a t t man i händelse av fientligt angrepp raknade med hjälp från alla förband (jfr Groeners uttalande nedan s. 71).
Se Liebmanns uppteckningar efttr uttalanden av Schleicher II-1211 och av Hammerstein 2712 1 9 ~ 2 , tr. VOGELSANG, VfZG, 2, s. 416, 422; VOGELSANG,
s. 231, 286.
Riksregeringen Briinings avgåilg 1932 67
som det mest svårbegripliga i SA-förbudets tillkomsthistoria. Det blir knappast begripligare genom de förklaringar som ges i litteraturen.'"
Uppfattningen, att den påtryckning som delstatsrepresentan- tema övat den 5 april varit så stark, att Groener, och tydligen aven Schleicher, funnit sig nödsakade ge efter återgir visserligen på ministerns egna uppgifter och det så tidigt som
a
den skri- velse av den 10 april 1932, vari hail för Br6ning framlade f&- slaget om upplösning. För att undgå ett ultimatum från del- staterna hade han lovat, att omedelbart efter presidentvalet den 10 april föreslå en sidan."Denna skildring stämmer dock alldeles icke med en redan den 5 april daterad protokollartad anteckning om förhandling- alma denna dag av Wiirtembergs representant i Berlin Bosler. Enligt denna omedelbart samtidiga kalla avsedd att informera den egna regeringen om vad som faktiskt förekommit hade Groener blott lovat att omedelbart efter valet på nytt samman- kalla representanter för delstaterna och då meddela, hur han t&nkte genomföra upplösningen. Vissa invandningar awisades med att man måste vidtaga åtgärder for att bringa de hederliga medlemarna i ett gott förhållande till staten. ))Mit Verboten allein sei es nach seiner Meinung nicbt getann. Den preussiske inrikesministern Severing säges ock rent av ha avstyrkt ett ome- delbart förbud, ehuru han Gnskade ett sådant »recht b a l d ~ . ~ ~
En uppteckning som gjorts i riksinrikesministeriet aq dagar senare visar vissa påfallande avvikelser. Delstatsrepresentanter- nas yttranden ha genomgående större skarpa ofta med mer
-- -- -- -
av R. H. PIIELPS, AUS de11 Groener-Dokumenten (Deutsche Rundschau 77, I Q ~ I ) , s. 22; GROENER-GEYER, S. 296; ~ippteckning av H. Punder 3015 1932, tr i utdrag
av PHELPS i Deutsche Rundschau, 77, s. za f,, GROENER-GEYER, s. 296 f .
'
O Se Lex. BRACHER, s. 485 f,; EYCK, 2, S. 448 ff.; GROENER-GEYER, S. 294 ff.;
CARSTEN, S. 377 f . Jfr VOGELSANG, S. 167 ff.; DORPALEN, S. 303 ff. '' Groener t . Brtining 1014 1932, GROFNER-GEYER, S. 402 f .
Boslers Aktenvortrag 514 1932, BESSON, s. 393 ff. Denna kalla tycks ej nar- mare ha beaktats av forskningen.
6 8 Sture M. Waller
eller mindre öppna hotelser att handla på egen hand om riks- regeringen ej ingrep. Groener säges visserligen ha förklarat, att man ej finge stöta bort från staten de goda element som funnos inom SA, men det bestämda avvisandet av ett förbud utan sam- tidiga positiva åtgärder saknas." Detta är så mycket mera an- märkningsvärt som uttrycket, »dass es mit dem Verbote allein nicht getan sein, möter i Groeners egen senare berättelse, där löftet om förbud kommande vecka däremot fått en mer precis formulering an i någon av de aldre redogörelserna."
Någon tvekan kan knappast råda om att de senare framställ- ningarna tillrättalagts för att stamma med den faktiska händel- seutvecklingen, medan den wurtembergiske representantens be- rättelse på grund av icke blott sin samtidighet utan aven sitt innehåll framstår som den mest trovärdiga. Den stammer ock väl med vad som följande dag sades i ett privatbrev av Groener och motsäges i varje fall ej av det obetydliga som ar kant om Överläggningar den 6 april, varvid Schleicher skall ha uttryckt sin tillfredsställelse över förloppet av förhandlingarna med del- statsrepresentanterna.'"
De gamla planerna hade tydligen ej rubbats, men deras verk- ställande har måhända paskyndats, då enligt senare uppgifter icke blott overläggingar hållits utan även underrättelser sänts till den frånvarande rikskan~lern.~'
Först den 8 april kunna planer på ett omedelbart SA-förbud utan några andra samtidiga åtgärder beläggas. Denna plötsliga förändring som ej synes ha beaktats av forskningen, tycks vara det märkligaste i förbudets hela tillkomsthistoria och den vä- sentliga orsaken tP11 de motsättningar som följde. Händelseför-
-
p-'" Uppteckning i riksinrikesministeriet 2014 1932 med ant. av Gsoener 26/4, att kort berättelse skulle hållas redo för riksdagen, VOGELSANG, S. 445 ff.
Groeners framställning oktober 1932, tr. VOGELSANG, S. 449 ff., i kortare utdrag i Deutsche Rundschau, 77, s. 22 f f .
Groener t. Gleich 614 1932, cit. GROENER-GLYER, S. 295; Groeners berat- telse, a. st.
Rilcsregesingen B s u n i ~ ~ g ~ avgiing 1932
69
loppet självt tycks vara bevis nog för att iiågo"cp-iseeizdeväc- kande inträffat mellan den 6 och den 8 april, v i k t bragt både Groener och Schleicher på andra tankar an tidigare. Endast uii- der denila förutsättning synas f.ö. de uttalanden som både Groener och statssekreterare Punder tillskriva Schleicher be- gripliga. Nu hade det psykologiska ögonblicket kommit och det vore lyckligt, att man haft tålamod anda tills nu, >)Was beweisen werden musste, sei jetzt
be wie sen^.'^
Vad som faktiskt intyaffat ar i förevarande sammanhang mindre väsentligt, men torde ur allmän syiipunkt vara av s& stort intresse, att det kan finnas ankdning att söka fastställa der. En
bajersk tidningsman har som direkt orsak utpekat, att man kom- mit över en order av landsförrädisk natur. Vid e i ~ polsk inva- sion av Ostpreussen skulle SA-förbanden, istället för att som riksvariiet väntade deltaga i försvaret, besätta Kö~ii~sberg." Verklighetsunderlaget torde emellerticl vara dokument som be- slagtagits av den preussiska polisen redan den 17 mars, ehuru med mindre uppseeiidevackande men likväl iiog så allvarligt in- nehåll, varom vissa uppgifter lämnats i pressen omedelbart ef- teråt."!' Då general von Harnrnersteiln några veckor senare eipp- ges ha sagt, att b1.a. vägran att medverka till gränsskyddet i Pomrnern gjorde SA moget för förbud,"0 torde det i och för sig få anses styrkt, att beslagtagna dokument medverkat till för-
budet. De lia dock knappast varit någoii uppseendeväckande nyllet för regeringskretsarna, ehuru den preussiske inrikesmi- iiistern först den 5 april gav pressen en red~görelse."~
" Groeners och Piiiiders berättelser cit. GROENER-GEYER, S. 296 ff.
' V R E T I N , S. 79.
'" Se b1.a. C~'.RO-OBHMNE, S. 2 2 3 ; STAMPFER, S. 618f.; SEVERING, 2, S. 328f.;
VOGELSANG, S. 163 med not 663. Jfr b1.a. BRACHER, S. 481 f,; EYCK, 2, S. 328 f .
" Liebnlaniis uppteckning 21/5 1932, VOGELSANG i VfZG, 2, s. 423.
"' Se t.ex. Vorwärts 614 1932. I den officiella redogörelseil namnes intet om några avsedda åtgärder vid eil invasion. Däremot uppger tidningen i en kom- mentar a t t nazisterna sökte vålla panik i östtyskland genom a t t påstå att öst- gränsen ej kunde försvaras utan deras medverkan. Något uppseendeväckande nytt tycks ej ha meddelats vid Överläggningen den 5 april (BESSON, S. 393 ff.).
70 Sture M. Waller
Vogelsang, som ifråga om Groener vidliåller den äldre upp- fattningen, att hans beslut fattats redan den 5 april under tryc- ket från delstaterna, anser emellertid, att Schleicher och riks- värnsledningen ändrade uppfattning först den 6 under intryck dels av det beslagtagna materialet, dels av ett tal som Hitler den 5 april hållit i den pommerska staden Lauenburg och som bekräftade innehållet i dokunlenten. Borpalen har sedan gått ett steg längre ocli hävdat, att dessa omständigheter kommit även Groener att finna förbudet så mycket mera
Hitlers tal var uppenbarligen något nytt, men mot dess bety- delse skulle kunna anföras, att han enligt det nazistiska huvud- organet Völkischer Beobachter blott sagt, att den tyska gran- sen endast kunde tryggas, om hela folket stod enigt bakom för- svaret, medan det äldsta i litteraturen åberopade belägget för att han skulle ha sagt sig ej vilja medverka till att skydda gran- sen, förrän det rådande systemet i Tyskland förintats, är ett tal av den preussiske ministerpresidenten Braun den 1 I
Den senare versionen kan dock beläggas redan den 7 april i en borgerlig tidning, som åberopar referat i partipressen.Y4 Den var alltså med sakerhet kand den 8 april.
Något ur riksvärnssynpunkt mer irriterande kunde knappast sägas. Aven om de privata förbanden som sådana ej ingingo i det officiella men på grund av fredstraktatens bestämmelser il- legala och darför hemliga gränsskyddet och SA-mannen som enskilda blott i Schlesien i någon större utsträckning tillhört detta, torde det vara ganska säkert, att man på militärt håll i händelse av krig, särskilt en polsk invasion i Ostpreussen, räk- nade med hjälp från dessa organisationer och just därför be-
32 VOGELSANG, S. 168 f,; DORPALEN, s. 303. Jfr redan STAMPFER, s. 618 f,; EYCK,
2, S. 449 (som menar, att talet ej gjorde något intryck på Schleicher); BRACHER, s. 485 not r q .
3" Völkischer Beobachter 714 1932 (jfr aven 1414); Tal av Braun 1114, ref. i Vorwärts 1214; artikel i Vorwärts 1314.
Riksregeringen Briinings avgång 1932 '7
'
traktade dem med sympati, i den mån de ansagos som na- ti~nella.:~"
Reaktionen bör ha blivit baftig mot Hitlers påstådda utta- lande eller kanske snarare mot det8-a i förening med de påträffa- de dolturnenten. Då Groener sltulle i riksdagen försvara SA- förbudet, undrade han, hur det stod till med nazisternas pa- triotism. Generalen hänvisade i första hand till Hitlers tal 1 Lauenbui-g meil fortsatte, att han ej skulle ha tagit detta så all-
varligt, om det ej hade funnits andra "ovis i form av påträffade dokument.";
Det förefaller således ganska val styrkt, att det var Hitlers tal vilket verkade som en tändande gnista, och det synes i den- na situation högst rimligt, att Scl-ileicl~er som det uppgivits den 8 april yrkade på omedelbara åtgarder.:j7 Det ar emellertid osk- så lätt begripligt, om han efter någon dag började varna för för- hastade atgarder. Kravet på omedelbar upp1ösning var ej re- sultatet av moget overvägailde utan av en hastigt påkommen
" Senare skriftliga uttalanden av Schleichers gamla medarbetare H. v. Holt- zendorff och A,. v. Carlowitz, VfZG, I, s. 268ff.; ARETIN, s. 79; STAMPFER,
s. 618 f.; SCHUDDEKOFF, S. 240 f.; VOGELSANG, S. 157 ff.; CARSTEN, S. 392 ff.; jfr
texten nedan. Carstens kritik mot deil i rikspresidentens kansli x016 1932 upp- satta redogErelsen är val formellt riktig, men av det ovan sagda framgår, att militärförbanden inräknades i gränsskyddet i vidare mening och då torde SA åtmiilstone i Ostpreussen ha ställt huvudkoiltingenten. Jfr uttalande av H. H. v. Holtzendorff 1613 1953, tr. VfZG, I, s. 273.
3 T e r h a n d l u i ~ g e n des Reichstags, Steiiographische Berichte, 446 ( ~ g p ) , C. 2546 f,; jfr den mera koncentrerade framställningen i Schulthess' Etiropaischer Geschichtskalentfes 1932 ( 1 9 3 3 ) ~ s. 78; W. KEIL, Erlebnisse eines Sozialdemo- kraten, 2, (194%)~ S. 442 (dar det dock blott allmillt talas oin att Croener vid
krigsfara ej kunde tillåta, att SA tog order av Hitler). Redan Brauii hade på- pekat betydelsen av att tal och dokument bekräftade varandra (Vorwärts 12/4 19323.
" Enligt en något förvirrad memoaruppgift (F. STAMPPER, Erfahrungen und Erkeniitnisse, 1957, s. 254 f , ) skulle Schleicl-ier rent av ha sagt till två ledande socialdemokrater, att de av Braun gjorda avslöjandena kommit honom att yrka förbud. Det omtalade samtalet tycks f.ö. vara identiskt med ett som Schleicher påståtts ha låtit inställa (CARO-OEHME, S. 266).
3 2 Sture M. Waller
förargelse. Närmare eftertanke kunde ge anledning till större återhållsamhet.
Redan vad Hitler verkligen sagt var uppenbarligen osäkert och kanske svårt att bevisa." Militarledningens forlaoppningar på de halvinilitara organisationerna voro ju ock okkanta för allmanheten och ur utrikespolitisk synpunkt var det hogst far- ligt för att ej saga omöjligt att offentligt låta förstå eller ens an- tyda att ansvariga myndigheter sökt kringgå fredsfördragets av- mstnir~~sbestammelser.~~ Den i och för sig effektfulla motive- ring som Schleicher i första ögonblicket kan ha ta& sig blev så o a n ~ a n d b a r . ~ ~
Bet ar också möjligt, att Schleicher den g april av Röhm, fått försakringar, att SA trots allt som kunde tyda på motsatsen skulle bistå riksvärnet vid gränsförsvaret.41
Både den sakliga och den psykologiska motiveringen för ett
28 Jfr t.ex. om Völkischer Beobachters referat ovan. - I GOEBBELS tryckta dag- bok (:. 79) nämnes intet om hela saken, vilket kanske tyder på att den var öm- tålig. Redan på våren 1929 hade en partiorder från föregående år blivit kand, vilken förbjöd nazistpartiets medlemmar att medverka till republikens försvar. Aven i detta fall är dock autenciteten oviss. Se SCHUDDEKOPF, S. 280 med not 741.
"@ Jfr b1.a. ARETIN, s. 79, dar framställningen dock soin förut nämnts avser en påstådd order, ej ett tal. Den franske militärattachén var dock innehållet
i de beslagtagna dokumenten på spåren redan den 6 april (CASTELLAN, s. 324).
'
O Jfr vad som ovan not 36 sagts om betydelsen av sambandet mellan de officiellt hemlighållna beslagtagna dokumenten och talet. Den relativt sansade högertidningen Deutsche Allgemeine Zeitung, som ju ej hade tillgång till do- kumenten, bagatelliserade talet (1414).
Röhm påstås just den g april ha kominit till Berlin och ha sant en för- trogen till det socialdemokratiska huvudorganet Vorwärts' redaktion för att meddela, att SA-chefen flytt från Munchen hotad till livet av partivänner på grund av sina förbindelser med riksvärnet (F. STAMPFER, Erfahrungen und Er- kenntnisre, s. 251 f.; jfr Vorwarts 914 1 ~ 3 2 1 . Det ligger nära till hands att tro,
att meddelandet, aven om det ej var helt sanningslöst, kan ha varit avsett att beslöja resans verkliga syfte. Att Röhm hade förbindelser med Schleicher redan tidigare är som ovan niiinnts styrkt. - Hammerstein sade den 21 maj (enligt
Liebmanns uppteckning, VfZG, 2 , s. 4z3), att det fanns olika strömningar inom
SA, att den centrala ledningen var >)ganz verständigii och att den skulle kunna visa, att den gett helt andra order.
Riksregeringen Briiniiigs avgång r g3t 3 3
omedelbart förbud kan så ha förflyktigats. Schleichers förslag om en kringgående manöver, en sorts ultimatum till HitBell för att hindra att nazisterna kommo att framstå som inartyre$" kommer därmed i ett nytt ljus. Laget hade utvecklat sig så, att man ej kunde återgal till en avvaktande hallning, men det gallde, att med i~ågot förändrade medel uppilal de avsedda målen, främst att tillvarata möjligheterna att ersatta de hittillsvarande partibetonade organisationerna med en statlig partil%.
Dartill kom att tidpunkten, strax fajre lantdagsvalen i Preus- sen vid närmare eftertanke måste te sig olycklig med I~ansyi~
till de propagandam6jligheter ett förbud gav nazisterna. Enligt
Groeners egen uppgift skall Schleicher ocksa ha hänvisat till oroliga föreställningar fr611 företradare för den moderata hö-
gern. l[ sin senare oipptecltnimg har Groenen- avfardat denna invandning med att de borgerliga småpartierna ej mer voro livs- dugliga. I skrivelsen den 1s april till Bruning medges daremoic, att de regeringsväi~liga högerpartierna kunde f5 svårigheter men inga partipolitiska hänsyn sades få bli
Briining har själv femton år senare offentligt beteckilat be-
slutet om förbud som förhastat och l-iavdat, att det fattats
X
hans fråilvaro samt vid ett samtal med Groeners dotter 5má senare förklarat, att det borde ha kommit först efter lailtdagsvalei~ d ibåde Hindenburg och deil egentliga högern, de tysk-natioilella, oroade av nazisternas framgångar skulle I-ia kravt åtgarder mot deras orgai~isationer.~'
'' Se Groeners och Punders berattelser, VOGELSANG, S. 450 f,, GROF,NNER-GEYLK, S. 297 ff.
" Groei-iers berättelse okt. 1932, a. st.; Groeneï t. Bruiling 1014 1932, GROENER-GBYER, S. 402 ff. Jfr J. W. WHEELBR-BENNETT, Woodeii Titan. Hinden- burg (19361, s. 377.
4 4 BRUNING, Ein Brief, Deutscl-ie Rundschai~, 70 (1947)~ r . I ff., omfr.
BORCKE-STARGORDT, S. 141; GROENER-GEYER, S. 300. Att Bruiiing varit tveksam,
skall Hainmersteiil ha uppgett redan 21/5 1932 (VfZG, 2, s. 423 f , ) . Jfr aven Brunings uttalande i riksdagen den I I maj (Stenographische Berichte, 446, s.
7 4 Sture M. Waller
Schleicliers taizke att genom ett slags eiltimatu~n skjuta över alisvaret på Hitler och även vinna tid tycks således ha haft mycket för sig.
Groener medgav ock sjalv i skrivelsen till rikskaiislern, att den föreslagila taktiken skulle ha inånga politiska fördelar, men den skulle i rådaiide läge uppfattas som tecken på svaghet och på önskan att hjalpa nazisterna. Planen skulle ock vara svår att genomföra." Ministerns egen senare berattelse tycks visa, att lian ej allvarligt vägt fördelar och nackdelar mot vara~idra.~'
I detta sammanhang torde de uttalanden han faktiskt gjort till delstatsrepresenta~iterna den 5 april ha spelat in. En hänvän- delse till Hitler skulle göra det omöjligt att framlägga en de- taljerad plan för upplösningeii omedelbart efter den I O april.
Regeringen anslöt sig emellertid enhälligt till Groeners för- slag trots Sclileichers invandningar vid en förtrolig överläggning den 10 april." Fyra dagar senare stod rikspresidentens kungö-
'"roener t . Bruniiig 1014 1932, GROENCR-GEYER, S. 402 f . Enligt uppgift i
Groeners redogörelse [GROENER-GEYER, S. 297 f , ) hade statssekreteraren i riks- inrikesministeriet Zweigert, vilken ministern tidigare (i brev till Gleich 1/11 1932, GROENER-GEYER, S . 283) betecknat som en mycket klok man, fått ett gott intryck av Schleichers plan.
4" Groeners berättelse, VOGELSANG, S. 451; jfr redan Groener t. Bruniilg 1o!4 1932, GROENER-GEYER, S. 402 f. I ett förtroligt brev (till Gleich 25/4, GROENER- GEYER, s. 310 f.) uppger Groener, att han omedelbart måst upplösa SA på grund av :ympatierna inom riksvariiet för nazisterna.
"' Se Groeners och Piinders redogörelser, VOGELSANG, S. 451 f , , GROENER- GEYER, S. 298 f . - Trots en motsatt uppgift av PUNDER (S. 118) synes Schleicher darefter ha nöjt sig med att hålla sig borta från de fortsatta överläggningarna och vid förfrågningar framhålla, att han ej hade nigon del i det planerade be- slutet (Schleicher t. Groener 13/4 1932, tr. CRAIG, Welt als Geschichte, I I , s.
131; Groeners berätteke, VOGELSANG, S. 452 f.). Schleichers uppgift, att det var Hindenburgs son som uppsökte honom och ej omvänt får ett visst stöd av att sammantraffandet av allt att döma ägde rum först efter det att ärendet den I I april föredragits för rikspresidenten. Overste von Hindenburgs oro för höger- angrepp mot fadern tycks ined hänsyn till vad som förekommit under valkam- panjen [jfr t.ex. DORYALEN, s. 282, 286) ganska naturlig. Upplösningen av SA
kunde nog även som Hammerstein befarade (VfZG, 2, s. 424) uppfattas som en betalning åt vänstern för dess medverkan till rikspresidentens återval. En vanster-
Riksregeringen Bruniilgs avgårig 1932 ‘1 5
relse att Iasa i tidningarna. Nazisterna utnyttjade genast de pro- pagandamöjligheter det ensidiga förbudet gav dem.4s General v. Schleicher säges ha övervägt att avgå.4'' Situationen hade an- tagligen allnu kunnat räddas geilom ett förbud också mot Reichsbanner. Ett inom riksvärnsministeriet samlat material mot denna organisation överlämnades till Hindenburg efter vad det förefaller av den Schleicher närstående riksvarnschefen von Mainmer~tein.~'
Hindenburg krävde omedelbart genoan ett strax publicerat brev åtgarder mot Reichsbanner, men då Groeller förklarade det meddelade materialet för svagt för detta, f.6. först efter Pantdagsvalen, omintetgjordes detta försök att göra förbudet mindre en~idigt.~'
Det är mycket möjligt, att det översända materialet rörande Reicl-isbanner var magert. Om förbudet mot SA endast mothe- rats med begångna olagligheter och hot mot den bestående re- publikanska ordningen, hade någoil parallell mellan de båda or- ganisationerna väl näppeligen kunnat dragas. I regeringskom- munken talades emellertid forst om att tillvaron av en privat- armé, en kalliporganisation, som bildade en stat i staten ut-
orienterad dagboksförfattare antecknade deii 13 april o111 SA-förbudet: )>Folge des grossen Erfolgs Hiildenburgs bei der Wahl aln Zehnten)) (H. KESSLER, Tage- bucher 1918-1937, 1961, E. 658).
"" Se t.ex. jatterubrik i Völkischer Beobachter 14/4 1932. Regeringen påstods aven påverkad av Frankrike (jfr Völkischer Beobachter 16/4), vilket verkar helt orimligt (se ovan s. 66 not 17).
SS Samstämmiga ~tppgifter i GOEBBELS' dagbok [14/4, s. 81, där dock tvivel
uttalas), av Groener (VOGELSANG, S. 455) och av H. v. Holtzendorff IL)53 (CONZE, VfZG, I , s. 272).
Detta uppges av Groener t. Gleich 2514 1932, GROENER-GEYER, S. 310 f .
Jfr b1.a. Liebmanns uppteckniiig av Haminersteins anforande 2115 (VfZG, z, s. 423 f.); anteckning av general v. Noeldecllen (CONZE, VfZG, I, S. 274). Van-
ligen anses Schleicher ansvarig (se t.ex. RRACHEK, s. 492). Om Schleicher och Hammerstein se t.ex. BRACHER, s. 490, not 36.
j' Hindenburg t. Groener 1614 1932, F. ENDRES, Hindenburg (19343, s. 179;
ROE EN ER-GEYER, S. 308 f.; BRACHER, S. 492 f,; VOGELSANG, S. 177 f , ; DORPALEN,
76 Sture M. Waller
gjorde en fara for lugn oc11 ordning. Aven om organisationernas ledare uppriktigt önskade vara lojala mot staten, borde i en rättsstat uteslutande dennas organ inneha makten att bruka våld. Jede private Gewaltorganisation k a n deshalb ihrem Wesen nach keine legale Einrichtung sein. )j5'
Allt det nu refererade hade säkert tillämplighet "en i fråga om Reichsbanner, och Schleicher hade redan i januari a932 ila- för riksvarnets högsta officerare i Groeners iiärvaro klagat 6ver att de privata förbanden såväl Reichsbanner som SA tillvällade sig rattigheter på ett outhärdligt satt. En vänsterorienterad f.d. diplomat och kulturpersonlighet greve Harry Kessler talade i april om att man stått inför ett inbördes krig ))mit vollkom- menen gedrillten, organisierten, bewaffneten, mit allen Nötigen ausgestattenen Armeen von mehreren hundel-ttausend I\/ilann auf beiden Seiten)).""
Groener tycks ocksa ha varit medveten om att vissa delar av Reichsbailners verksamhet kunde ge anledning till aiirnarkning- ar. Han kallade organisationens ledare till sig för att förmå ho- nom att undanröja dessa. Sedan kunde det nog sagas, att skal till ingripande saknades." Däremot skulle det fortfarande kula- na hävdas, att organisationerna bel~aiidlades på olika satt. Riks- inrikesministern hade faktiskt gett Reichsbaniiers ledning den möjlighet att anpassa verksamheten som han vägrat att, visser- ligen i annan form, ge den nazistiska organisationen.
På regeringshåll fann man det ock, ehuru åtgarder mot Reichsbanner avvisades, nödvändigt att åtminstone göra nigot för att tillmötesgå Hindenburgs krav på likartad behandling av
" Amtliche Begrundung der Verordnung vom 13. April 1932, Ursachen und Folgen, 8, s. 458 ff. Själva förordningen (tr. b1.a. GROENER-GEYER, S. 404) ger ingen som helst motivering.
""iebmanns uppteckning av Schleichers anförande 11-1211 1932, VfZG, 2,
s. 416; KESSLER, Y. 659 (r6/4], jfr s. 657 ( ~ $ 3 ) .
" VOGELSANG, s. 175, 179. I Groeners förklaring ])Mein Standpunkta 1614
1932 (Ursachen und Folgen, 8, s. 461) krävdes att Reichsbanner uin kurzester Frist» skulle upphäva alla under de seiiaste månaderna vidtagna åtgärder.
Riksregeringen Briinings avgång 1932 77
alla militärliknande politiska organisationer. Ett förslag fram- lades, att alla sådana skulle ställas under uppsikt av riksinrikes- ministeriet och om de ej uppförde sig tiIlfredsstallande, kunna upplösas. E n förordning härom utfärdades den 3 maj. Samtidigt upplöstes de kommunistiska s.k. gudlöshetsorganisationerna."
Det medges t.0.m. i den i rikspresidentens kansli efter Brig- nings avgång uppsatta redogörelsen, att den nya förordningen i viss mån tillmötesgick Hindenburgs önskningar och avskaffade de värsta olikheterna även om en skillnad i rättsligt avseende alltjämt bestod,"" Då det samtidigt förklaras, att Hii~denburg önskade undvika en regeringskris och därför ej ville ytterligare driva sin uppfattning, tycks den konflikt som uppstått mellan presidenten och regeringen till följd av SA-förbudet Ila varit på vag att biläggas. Redan en vecka senare skulle dock en ny och svårare kris följa, vilken direkt medförde Groeners avgång som riksvärn~minister."~
Vid riksdagens plenum den r o maj utsattes SA-förbudet f ~ r häftig kritik från ~lationalsocialistiskt håll och d& Groener i ett längre anförande försvarade det, stördes han av ett biiffigt ova- sen.5Y Ministern själv och delvis den historiska litteraturen göra gällande, att Groener haft framgång och att det var förraderi från riksvarnsledningens sida, då denna med Schleicber i spet- sen dagen efteråt fordrade luns avgång f r b riksvariisminister- posten.""
" Zweite Verordnung des Reiclispriisidenten zur Sicherung der Staatsauktori- tät, Ursachen und Folgen, 8, s. 467; VOGELSANG, r . 180 (dar intet namnes om upplösningsratteil, som synes vara det viktigaste). Overenskon~melse om en för- ordning till komplettering av SA-förbudet tycks h a nåtts redan vid Groeners föredragning den 26 april, att döma av ett meddelande som val snarare borde kallas officiöst an )>aintlich» (Ursachen und Folgen, 8, s. 4673. Jfr DORPALEN,
c. 3 0 8 Annorlunda VOGELSANG, S. 179 f . (som tycks ha glömt ange sina kallor).
"' Niederschrift 1016 1932, VOGELSANG, S. 461.
"' Jfr VOGELSANG i VfZG, 2, s. 424 not 100.
" Se Stenographische Berichte, 446, s. 2545 f f .
" Se GROENER-GEYER, S. 3x4 f f . Jfr b1.a. WHEELER-BENNETT, S. 384; EYCK, 2, S . 460 F. (som dock betonar att Groener ej var någon talare).
7 8 Sture M. Waller
Det ar i detta sammanhang minst tvi. frågor, som måste stal- las. I ) Var Groeners framträdande i riksdagen misslyckat eller
ej?
21
Var generalen föremål för en intrig?"Den första frågan måste nog besvaras obetingat jakande. T.0.m. en så välvillig bedömare som Brunings statssekreterare Punder förklarar i sin dagbok, att Croeners försvar var ,)sehr unglucklich)). »Nach Abschluss der 3/4-stundigen Rede war der Eindruck ganz katastrophal. Egentligen alla sagas ha haft detta intryck. Som förmildrande omständighet tillägges blott att fungerande talmannen Esser, rikskanslerns och Punders parti- vän, ))auch
.
..
sehr schlecht pra~iclierte)).'~En mera kritisk åhörare, generalen von Seeckt, betecknade Groeners tal som katastrofalt, en triumf för nazisterna men yt- terst pinsamt för varje anstandig människa. Innehållet hade va- rit svagt men framförandet det varsta. Den svårt sjuke talaren hade ej förmått avsluta en enda mening. Ministerns kvarstan- ilande vore enligt allmän uppfattning omöjligt. Detta var tyd-
ligen en militär bedömning, ty efter en antydd tvekan om följ- derna, framhöll Seeckt det som karakteristiskt, att generalen talat som inrikesminister osh ingen uniform synts på regerings- bankarna.
''
Omedelbart efter talet uppsökte åtminstone två av den mo- derata högerns ledande män, enligt Punder, av ))deutlich woh1- meinender Einstellung)) rikskanslern, och begärde en omedel- bar åtgärd, Groeners avgång eller något liknande."-tt något måste göras tyckes ha varit en allmän uppfattning, ehuru man på regeringshåll ännu ville se tiden an. Då Schleicher nästa dag meddelade, att han o-ch riksvärnets övriga ledande man skulle
---p
" En tredje fråga galler Schleichers roll, se nedan s. 80 ff.
'' PUNDER, S. 120. Vid samtal ined Schleicher följande dag säger han sig (s.
121) ej ha kunnat undertrycka »meiner Auffassung Uber die Unzulai~glichkeit der Groenerschen Rede)). Jfr BRACHER, S. 492 ff.; VOGELSANG, S. 190; DORPALEN,
s. 313 f.; Carsten, s. 386 f.
b' Seeckt t. sin hustru roi5 1932, cit. CARC'EN, S. 386 f .
Riksregeringen Brunings avgång 1932 79
avgå, om ej Groener gjorde det, uppger Piinder sig med
WrG-
nings gillande ha föreslagit, att ministern skulle ta en längre tjänstledighet. Schleicher hade därefter ett långt samtal aned Groeiier, som viigrade ta ))politisk semester n. Xnf ör hotet om generalernas avskedstagande hade han dock forklarat sig beredd avgå som riksvärnsrninister. Därefter utfardadec meddelande om förestaende demission.o4Att Groener misslyckats och det på ett sådana sätt att det på officershåll måste anses en tysk general ovärdigt får nog an- ses vara fakta och icke en illvillig konstruktion av ministerns motståndare. Likaså tycks det vara ett ofrånkomligt faktum, att Groener trots eget bestridande av nagon allvarlig sjukdom, under riksdagsdebatten visat tecken som tydde på att han re- dan rent fysiskt var i behov av tjan~tledighet.~~
Den andra frågan, oin Croei2er var forernål for en intrig, tycks lika visst kunna besvaras nekande. Nazisternas förbittring över SA-förbudet var stor nog utan att de behtivde uppeggas att hansynsl6st angripa Groener. Vad som med sakerhet Er kant om händelseförloppet ger ej heller något stöd &t uppfatt- ningen att uppträdet i riksdagen arrangerats av andra,"; vilket
64 PONDER, s. 120 ff.; Groeners berättelse, VOGELSANG, S. 456, GROENER-GEYER,
s. 316, 31% Det bör observeras att någon avskedsansökan ännu ej hade ingivits till rikspresidenten.
"j Seeckts ovan refererade påstående har fått sitt starkaste stöd av en av
Groeners gamla kolleger. I TREVIRANUS' memoarer (Deutsche Rundschau, 88, s. 805) påstås ministern under riksdagsdebatten ha lidit av kroppsliga smärtor, ja rent av ha förlorat ))das Stehvermögen~~. Jfr Westarps ant. 116 1932, VfZG, r ,
s. 282; BRAUN, S. 235 f . Om Groeners egen uppfattning se hans redogörelse
VOGELSANG, S . 456 I maj 1932 påstods han dock sjalv ha sagt, att han vid tiden
för riksdagsdebatten varit i behov av medicinsk behandling (Newton t. Simon 26/5, Documents on British foreign policy 1919-1939~ znd series, 3, 1948, s. 1423.
" Det har antytts b1.a. G. A. CRAIG, Reichswehr and Nationalsocialism [Pol. science quarterly, 63, 19483, s. 225; Groeners redogörelse, VOGELSANG, S. 456,
Deutsche Rundsckiau 78, s. 29. I detta fall torde man 1~~1nna ge vitsord å t Goebbels' framställning. Groener hade f a ~ t n a t i sin egen snara och nazisterna hade dragit till den (GOEBBELS, S. 96].
8 o Sture M. Waller
givetvis ej hindrar, att generalen hade flera fiender än nazicter- na, vilka gärna sågo hans fall.67 Det återstar emellertid att pröva om Schleicher hörde till dessa.
Som inledningsvis omtalats anses Schleicher allmant i littera- turen som den drivande kraften bakom de händelser som ledde till Briinings avgang och detta gäller i högsta grad även 1 fråga uin oppositionen mot SA-förbudet och Groeners demission. Av
det ovan sagda framgår, att redan själva handelseförloppet ve- derlägger framförda beskyllningar och misstankar. Omslaget i Schleishers inställning till SA-fGrbudet eller rättare till sättet för dess genomförailde den g april får så en helt naturlig för- klaring." TTiPI hans hållning under den närmast följande tiden Ilar rimligtvis bidragit den. av allt att d6ma ovan%at häftiga re- aktionen bland såval äldre som yngre officerare. Efter samtal med många sådana ansåg sig den brittiske militarattachén kun- -
na rapportera, att Groener blivit så irnpc~puliir, att han allmant ailsågs rent av solm en förrädare mot riksvärnets sak."Xenom som det heter oroliga förfrågningar från militärområdenas stabschefer synes stamningen inom riksvärnet t.0.m. tjanste- vägen ha komniit till riksvärnsministeriets kännedom."
--p
" Se t.ex. Oldenburg-Jan~ischau t. W. v. Gay1 2115 19 32, VfZG x, s. 277 f.
" S e ovaai~ s. 66 ff. Groeners uppgifter om Schleichers upptradande och sinnesstämning [P brev till Biichner 518 1932 och i Ghronologische Darstellung, VOGELSANG, S. 176 not 731, s. 450) synas avgjort tala för att omständigheterna nödgat den yngre generalen att företa en för honom själv högst oangenäm om- prövning [jfr STAMPPER, Erfahrungen . . ., s. 255) Enligt Groeners redogörelse hade riksvarnsministeriets presschef major Marcks sjalv sagt sig vara orsak till Schleichers ändrade uppfattning.
" A. Thorne t. H. Rumbold 1914 1932, Documents on British foreign policy 1919-1939~ II: 3, s. 118 f . Jfr W. v. Stephani t . Schleicher s. d., cit. CARSTEN, s. 385; den franske militarattachéns rapport 1814 (dar dock aven Schleicher säges höra till de våldsamt protesterande), cit. CASTELLAN, S. 43. Enligt Groeners uppgift [VOGELSANG? S. 450) hade Schleicher den g april ej alls omnämnt någon ogynnsam inverkan på arm&. Den 15 april hade han däremot talat därom och sagt, att ministerns stallning var hotad.
Samstämmiga senare uppgifter från två av Schleichers gamla medarbetare, Zeugensdirifttum nr 248 (H. v. FIoltzeildorff?, jfr VOGELSANG, s. 176 not 753;
Riksregeringen Brunings avgång 1932 8 ir
Det hade val hinder dessa omständigheter ej varit h e r - raskande, om Schleicher f ~ r att dämpa kritiken 'och trygga sin egen stallning anslutit sig till propagandan mot SA-förbudet och Groener. Några bevis härför ha dock ej fiirebragts och upp- gifter om att Schleicher nöjt sig med att inta en lclart reserverad hållning äro således i varje fall ej vederlagda.7e En dylik tyst kritik kan val dock på grund av den gamla v5nskapen mellan honom och Sroener ha gjort ett starkt intryck, men det är viil något mycket begärt, att Schleicher skulle ha uppträtt till för- svar för en åtgärd, som ban fann skadlig zar både politisk och militär synpunkt, så mycket mera som ett sådant handlingssitt kunnat undergräva bans egen stiillni~~g.~'
uttalande av Holtzendorff 1615 1953, V f Z 6 , I , s. 2731, 279 (E, Ott), Institut
fur Zeitgeschichte, Munchen, cit. VOGELSANG, S. 175 resp. CARSTEN, S. 382. Jfr
E. RAEDER, Mein Lebensweg, I ( 1 9 ~ 6 ) ~ s. 270. En van till Groener uppges ha sagt,
att denne berättat, att beslutet, att ej upplösa Reichsbanner medfört, att mi- nisteriet fått mottaga protester ))in shoals)), Newton t. Simon 2615 1932, DO- cuments on British foreign policy, BI: 3, S. 142.
-
Storamiral RAEDERS uppgift (a. st.), att hanvandelserna till riksvarnsministeriet skulle h a föregåtts av ett medde- lande från dettas Wehrmachtsabteilung, att das Ministeramt, dm. Schleicher iischarf voia dem Verbotserlass abrucke)), har ej kunnat bestyrkas och kan såmycket mindre anses ha vitsord som framställningen har en tendens att visa hur lojal marinledningen var i motsats till armeledningen. Om ett meddelande ut- sants liknande det som enligt Schleicher (i brev .till Groener 131'4 1932~ Welt als Geschichte, I I , s. 131) givits till svar på pressförfrågningar, att saken ej angiiage
riksvarnsmii~isteriet, som ej kunde lämna några upplysningar, kan väl detta, ej utan skal, ha uppfattats som ett avståndstagande.
'
I Se uttalanden av Holtzendorff, Carlowitz och Noeldechen, VfZC r, s.
272 ff. Utgivaren CONZE menar att händelseutvecklingen sjalv verkade så, att det var överflödigt för Schleicher att aktivt ingripa (VfZG, r , s. 2633. Det kan förtjäna nämnas, att Wammerstein sades vara den ende av de riksvarnsofficerare med vilka den brittiske militärattachen hade talat, som ej delade oviljan mot Groener (Thorne t. Rumbold 19/4 1932, Documents on British foreign policy,
II: 3, s. 1x8). Ännu den i n maj vidhöll han enligt Liebmanns uppteckning [VfZG,
2, S. 423 f.), att förbudet som sådant var motiverat men att det genomförts på
ett olampligt satt. SA skulle liksom Reichsbanner beretts tillfälle att omstaila sin verksamhet.
'V litteraturen har dock kritik riktats mot Schleicher för hans passivitet, se t.ex. CARSTEN, S. 390 f .
8 2 Sture M. waller
Då Groener av allt att döma ej var föremål för någon intrig i samband med riksdagsdebatten den 10 maj,73 kan Schleicher
ju ej heller ha medverkat i någon sådan. Det enda som skulle kunna tillvitas honom, är hans medverka11 i aktionen för att for- må ministern att ta avsked. Det bor härvid observeras, att ge- neralen alldeles icke omedelbart skred till aktion utan först följande dag, då uppfattningen om ett katastrofalt tal torde ha varit a l l m h t En uppgift om att Schleicher handlade först sedan han uppfordrats därtill av den kände moderat-kon- servative politikern greve
K.
v. Westarp får ett visst stod av den omständigheten, att denne var den ene av de båda riksdagsrniin som omedelbart efter Groeners tal uppsökte Bruning och hiiv- de ministerns avgång.45 Det argument han enligt egen uppgift anförde, att det vore farligt, om man inom det starkt nazistiskt infiltrerade riksvamet finge intrycket att vara underordnad en förbrukad man, bor efter den opinionsstom som SA-förbudet av allt att döma framkallat inom armkn ha gjort starkt intryck på Schlei~her.~'Då hänvändelser från flera håll ej lära ha saknats, ter det sig begripligt, att Schleicher gick till energisk aktion för att trygga försvarsmaktens enighet och e f f e k t i ~ i t e t . ~ ~ Att något sådant varit syftet och icke att komma Groener personligen till livs,
73 Se ovan s. 79 f .
74 Se PUNDER, S. 120 f.; ovan s. 78 f.
7"elation av E. Ott, (som påstår sig själv ha formedlat budskapet) ref. VOGELSANG, S. 190; PUNDER, S. 120; jfr ovan s. 78. Uppgifter i litteraturen att Schleicher omedelbart efter talet uppfordrat Groener att avgå äro uppenbarligen oriktiga.
Westarps ant. 116 1932, VfZG, I, s. 282.
" Groener uppges ha ~ a g t , att brevhögarna på hans bord dagarna efter talet ökade utan alla gränser. Newton t. Simon 2615 1932, Doniments on British foreign policy, II: 3, s. 142. Schleicher hade tidigare fått uppmaningar att med- verka till Groeners avlägsnande (så W. v. Stephani t. Schleicher 1914 a.st.). En-
ligt uppgift av Hammersteins son skola dylika kommit t.0.m. från chefen för
riksvarilsministeriets Truppenamt, generallöjtnant W. Adam (K. v. HAMMERSTEIN, Schleicher, Hammerstein und die Machtubernahme 1933, Frankfurter Hefte, II, 1956, s. 18). Det vore väl större skäl, att tanka på denne och andra avdelnings-
