SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Ryssland eller

Polen!

Karl Xl[H:s planer efter Diinaövergången. Några synpunkter. Allmän enighet råder om att Karl XII:s beslut 1701 att fort- sätta fälttåget mot August II i stället för att gå mot Ryssland kom att få avgörande konsekvenser för krigets fortsättning. Men om få andra punkter inom karolinsk forskning råder s5 stor oenighet som rörande motiven till respektive det itloka i ett så- dant beslut. P5 senare tid har den senare delen av frågestall- ningen som föga fruktbar skjutits i bakgrunden1 och skall heller inte har beröras. Däremot skall problemet om bakgrunden till och innebörden av fälttågsplanerna sommaren I 70 I diskuteras

i ett försök att klarlägga motiven till att de ursprungliga planer- na andras, det avsedda anfallet mot Pskov avskrives och opera- tionerna mot August

II

i stallet fortsättes.

De olika svenska avdelningarna drog våren och försommaren

I 70 I till sig förstärkningar och ordnade för uppmarschen. Cron-

l-iiort ställdes direkt under Karl XII:s befal" med order att i lik- het med Horn bedriva energisk rekognoscering för att få kon- takt med ryssarna och hindra alla ryska infall3 Schlippenbach

'

Jfr J. ROSEN, Den svenska utrikespolitikens historia II: I s. 199 och G. Jo-

NASSON, Karl X11 och hans rådgivare. Den utrikespolitiska maktkampeii i Sverige

1697-1702, s. 229.

KM till genmaj. Cronhiort, RR 1701, 2715; Cronhiort till KM 816 1701. KM till Cronhiort, RR 1701, 1616; till R. Horn 2/6, 416, 6/6 ibid. Cronhiort till KM 2015, 2215, 2716, 1017 1701.

Ryssland eller Polen? Karl X1I:s planer efter Dunaövergången

₉₉₉

avdelades med en ganska betydailde styrka -- minst omkring 5.000 man4 - som flankskydd mot öster vid det förestaende an- fallet mot Diinalinjen, också han med order att rekognoscera lampliga iilfallsvägar mot Ryssland.

'

Den 17 juni bröt Marl

X13

upp med huvudarmén och gick i snabba dagsmarscher mot sydväst. Over

WaIk,

Wolmar och oange42 Wenden närmade han sig Duna. Den 9 juli skeddr över," i närheten av Riga. Sachsarna drevs undan. Hotet mol: Riga var avvärjt. Mobron besattes omedelbart. Kokenhusen övergavs av sachsarila den I 5 juli, sedan de sprängt befastningsaniaggningar-

na. Dunamunde belägrades av svenskarna. Under de följande veckorna besattes hela Murland. Sachsarna hade dragit sig til!-

baka in i Polen och fortsatte direkt till Preusseri,

dar

de gick i kvarter vid Marienburg och Danzig.

De planer som uppgjorts före fälttagets inleciande gick ut p i att Dunaoperationen skulle följas av ett anfall mot ryssarna i riktning mot Pskov. Denna del av faltt5gsplanerna

kom

emeller- tid aldrig till utförande.

I

stallet fortsattes offensjven rno"i~sug~~i

II.

Karl

XIH

förde i11 sin armé på polskt område, ett beslut, son1 blev avgörande för det stora krigets fortsatta utveckling. Det problem som här möter gäller orsakerna till att anfalisplanen mot Ryssland uppgavs.

Den uppfattning som kan sägas vara förhärskande inom nyare forskning g i r ut p i att Dunaoperationen avsig att tillfoga Au-

gust II ett förintande slag. Nar detta inte lyckades utan sashsar- na kunde dra sig tillbaka med i det vasentliga obrutna krafter, blev följden, att Marl

XII

beslöt sig f8r att fortsatta kampen mot August.%enna syn sival på fälttågsplanernas innebörd som or- saken till deras omläggning torde emellertid inte kunna upp- rätthallas.

"ENERALSIABEN, Karl X11 på slagfaltet II, s. 369 Schlippenbach till KM 1815, 516 et passim.

G Jfr nedan s. 304ff. - H. HJARNE, Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703, S. 219 ff., GENERALSTABEN, Karl X11 på slagfältet II s. 356 ff., 398, 401 ff. Enligt fram-

300 Göran Rystad

Den mest auktoritativa och basta sammanfattningen av falt- tågsplanerna sådana de förelåg vid operationernas inledande har vi i en skrivelse från generalkvartermastaren C. ,?d.. Stuart till kanslipresidenten Bengt Oxenstierna den I

4

juni I 70 I . Det he-

ter dar: D.

. .

har lära ske 4 inbrott tillika, General Maj. Cron-

stallningen i det senare verket innebar slaget den 9 juli ))ett nissIyckande av den plan, som låg till gruild för de svenska operationerna. Det var inte så mycket en taktiskt glansande seger, Karl X11 eftersträvat, som fastmera fiendens tillintet- görelse)) (s. 3983. Nar Augusts styrka var intakt efter Duna, så måste det plane- rade anfallet mot Ryssland stallas på framtiden, och fälttåget fortsattas mot August. Samma uppfattning möter hos 0. HAINTZ, som sammanfattas syftet med fälttåget så har: ))Die Vernichtung dieses Gegners sollte erreicht luesden, dadurch den Schweden die Sudflanke freigemacht und noch im selben Jahre der Feldzug gegen den Hauptfeind, den russischen Zaren, in dessen eignen Ländern eröffnet werdenn. Planen misslyckades. Slaget blev )izwar ein taktischer Sieg, aber ein strategischer Misserfolg~. O. HAINTZ, König Karl XII. von Schweden, I, s. 48 ff. UDDGREN har samma helhetssyn, men understryker speciellt kraftigt, att falt- tågsplanens senare del, fälttåget mot Ryssland i riktning Pskov, var sekundärt och helt avhängigt av utgangen av Dunaoperationeil. UDDGREN, Fälttågen 1701-1706, Karl X11 utg. av S. E. Bring, s. 2 2 1 ff.

A. MCNTHE, som vidareutvecklat F. F. Carlsons kritiska syn pa Karl X1I:s poli- tik, menar, att fälttågsplanens senare del, anfallet mot Ryssland, inte bort uppges efter erövringen av Kurland. Munthes inriktning p% at: pavisa kungens missgrepp liksom Backmans ansträngningar att försvara Karl X1I:s aktionslinje som den ))rätta» for emellertid bort frin den rimliga problemställningen: syftet med I701 års fälttågsplan sådan vi känner den och orsaken till att den ändrades. ARNOLD MUNTHE, Karl X11 och den ryska sjömakten, S. BACKMAN, Karl XII:s polska detro- nisationspolitik, KFA 1947 s. 92 ff.

Att den operation, som inleddes våren 1701, avsåg att uppni ett avgörande mot August II, ar en uppfattning, som ocksa möter hos SVEN OLSSON (Olov Her- melin. En karolinsk kulturpersonlighet och statsman, s. 181). Den forskare som senast behandlat dessa frågor, GESTAF JONASSON, företrädes ocksa i huvudsak den linje, som här återgivits. Jonasson hävdar, att det dominerande syftet för Karl X11 med fälttåget 1701 var August 11:s avsättning. Här har vi också att söka orsaken till att den ursprungliga fälttagcplanen inte fullföljdes: ))Karl X!1 upp- nådde .ej sitt syfte att rikta ett avgörande slag mot kung August vid Duna och därigenom framtvinga hans detronisation. Följden av detta misslyckande blev, att han ej följde den ursprungliga anfallsplanen att efter Kurlands intagande vända sig mot tsar Peter utan i stallet fortsatte kriget mot kung August.)) Också för Jonasson ar utgången av Diinaoperationen den avgörande faktorn, även om han ser annorlunda p i syftet med Karl X1I:s fortsatta krig mot August II an vad Hjärne och dennes efterföljare gör. G. JONASSON, Karl XII och hans rjdgivare. Den utrikespolitiska maktkampeil i Sverige 1697-1702, S. 229 f f .

Ryssland eller Polen? Karl X1I:s planer efter Eiinaövergsngen _{3 0 I} hiort vid Ladoga, General Maj. Horn från Narwen till Augdo-

wa; En considerabel Corp av 6.000 man vid Nyenhusen och. Hans Maj:t själv med huvudarmén över aqirn man stark vid Diinan, att poussera Saxarne och bemäktiga sig Kurland, samt poussera fienden sa vitt att de orterna Nynlyiide, Kobron och Kokenhusen förlåtne lära falla av sig själv, och revertera sedan därifrån att intaga Plescow och till slut av campagnen göra sig mästare av de orter som behövas till betäckning av vinterkvarte- ren soin i Plescows och Augdowas vojvodskaper kunna for-

1

meras.

Det kan genast Itonstateras, att vi har förgaves söker en anty- dan onn detta supponerade förintelseslag, eller om att opera- tionsplanernas senare del, dvs. anfallet mot Ryssland, skulle vara avhängigt av att Dunaöverg5ngen ledde

till

ett f6rintande av den sachsiska armén. Tvärtom framstar syftet med Ilsiinaoperationen mycket klart och definitivt. Det gallde att hava deil sachsiska belägringen av Riga och besatta Dunalinjen. Fästningarna Duna-

miinde, Kobron och Kokenhusen skulle erövras f r i n sachsarna och förvandlas till svenska stödjepuiikter. Kurland skulle besat- tas, varigenom sachsarna berövades sitt basomride för anfall mot svenska Eivland och en buffertzon skapades mellan Livland och amogitien."

Operationerna förlöpte helt planenligt på det satt Stuart an- givit dem den a4 juni. Ingenting tyder p5 att en centralpunkt i planen skulle varit Diinaövergångens utvecklande till ett Cöi-in-

P---

-? C. M. Stuart till Bengt Oxenstierna 1417 1701. Tryckt i CARL T-ON Rorhr\, Eidrag till kännedom om de händelser som närmast föregingo svenska stormakts- väldets fall I, s. 10 not 6.

Det fanns ocksi andra skäl för Karl X11 att vilja besätta Kurland. Sjömak- terna, framför allt Holland, hade liksom Danmark reagerat kraftigt mot den svenska blockaden av de kurländska h a r n n a r ~ ~ a och gjort upprepade demarsche? för a t t få en ändring till stand. F r i n svensk sida ansag man emellertid atgärderna nödvändiga för a t t hindra tillförseln av förnödenheter till August 11:s armé. Om hamnarna kom i svensk hand, skulle detta problem bortfalla. Jfr betänkanden av 2014 och 7 / j 1701, Betänkanden i utrikes ärenden. Vidare t. ex. Kanslikol!egium till KM 416 1701.

302 Göran Rystad

telseslag, och att det faktum att operationen fick annan karaktiir a ise- var ett rnissPyckande, som ryckte undan grundvalen för re

1'

randet av falttagsplanens senare del, angreppet mot Ryssland. Källmaterialet ger inget stöd för ett sadant antagande. Däremot talar avgörande också ett annat skäl, niimliger, att den ursprung- liga fälttågsplanen fasthallits även efter slaget.

Den 17 juli får Dahlbergh order att uppratra magasin siviil mellan Riga och Kokenhessen som från Kokenhusen till Dorpat. Snabbt skall alla nödvändiga förråd samlas och övriga fi9ranstal- ter vidtagas för nattläger för arixén vid marsch p2 denna strac- ka." Fern dagar senare får Schlippeilbach order att utse en ort så nära Pskov som möjligt, åtkomlig såväl sjöledes soin Bandva- gen från Dorpat. Dar skall inriittas ett magasin för arnien med )>allehanda vivres)) och a r n m ~ n i t i o n . ' ~ Samma order avgår till ståthallaren Ströïrifelt, som för ändamålet skail samarbeta med Schiippenbach.lr Schlippenbach utser som lämplig ort Iseinene, varifrån man kan nå såväl Dorpat som Psksv

både

land- och sjö- viigen. Wappin anges också som lämpligt, men alltför utsatt i det radande läget. Längre fram borde det emellertid komma i fråga som magasinsort.12 Den 10 augusti skriver Dahhergh från Riga, att eftersom fienden utrymt Kurland och dragit sig tillbaka ge- nom Preussen mot Sachsen, s i amnar Karl

XII

nu med hela sin

armé gå in i Ryssland med det snaraste.'"

Det ar emellertid inte endast inrättandet av magasin langs marschrouten och i uppmarschomr5det som visar, att planen på ett anfall mot Pskov fasthölls också veckorna efter Diinaöver- gången. Detsamma framgår evident av de föranstalter for fram- förandet av tungt belagringsartilleri för attacken mot Pskov, som "KM till Erik Dahlbergh RR 1701, 1717. Samma order i ny skrivelse RR 1701, 3117.

KM till Schlippenbach RR 1701, 2217.

KM till Strömfelt RR 1701, 2217.

19chlippenbach till KM 1018 1701. Jfr aven e t t brev av ~ / g s. i.

l3 F. F. CARLSON, Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset, VII,

Ryssland eller Polen? Karl XI1:s planer efter Duna6vergången _{3 0 3} kan beläggas i källmaterialet. Samma dag som Schlippenbach ocla Strömfelt fick order att utse en lämplig magasinsort nara Pckov, den 2 2 juli, avgår order till gei~eralfälttjrginastaren SjöbPad

att tillse, att artilleriammi~itioi? framfördes till den ort Schlip- penbach komme att utse.14 Tvii dagar senare, den 24 juli, avg5ï en mängd order som rör anskaffandet och Eramforslandet av ar- rilleri och artillerimanskap för attacken mot ?skov. Utgångs- punkten är en kunglig resolutioil p i ett tidigare inlämnat memo- rial av generalfälttygmästaren Sjöblad. Denne framhåller häri i~ödvändiglaeten av att allskaffa blockvagnar och 1z.vetter för det tunga artilleri, som ar destinerat t111 Plescows a ttaqrte D . Resolu-

tionen rör ocksi organiserandet av artilleiiinanskapets marsch fri11 Riga, Narva, Reval och Pernau samt anv;indningen av de artillerirekryter, som n e d major Appelman från Sverige skulle överföras till Ostersjöprovinserna. Frågan om transport av artii!- leriammunition berörs också. De förslag SjöbEad gjort i sitt me- morial bifalles, och som en följd avgir nu, den aq ji~li, en rad order.''

Ståthållaren Strörnfelt beordras ordna farljrg för sjötransport av artilleriet för attacken mot Pskov.l6 Samma order avggr till

6verstelöjtnanten Zöge.17 Såval Dahlberghl' som Horn1" får o:- der om det artilleri de skall avsända till Doapat för den planera- de attacken, samt om transport av materielen. Iiahlbergh beord- ras bl. a. att till Dorpat sanda blockvagnar for transport av 24-,

18- och 12-pundiga stycken, försedda med beliöriga kedjor och anspann. Artilleriofficerare skall medfölja ock oinhesörja den vidare transporten. Sill Axel Julius de la Gardbe P Reval och överstelöjtnanten Scl-iwengelen i Pernau avgiir samtidigt order att låta artillerimanskap avmarschera till Dorpat enligt general-

I* KM till generalfalttygmastaren Sjöblad RR 1701, 2 ~ ~ 7 .

KM:ts nadige resolution RR 1701, 2417.

I q K M till Strömfelt RR 1701, 241'7.

I i KM till överstelöjtnant Zöge RR 1701, 2417.

KM till Erik Dahlbergh RR 1701, 2.417.

304 Göran Rystad

falttygmastaren Sjöblads specifikation av den I -r maj.'%ågra dagar senare beviljas en anhållan från Sjöblad om ytterligare blockvagnar och samtidigt ges order om transport av

bly

från I<okenhusen till Dorpat."

Omfattande förberedelser gjordes alltså för anfallet mot Pskov i enlighet med de ursprungliga fälttågsplanerna. Det ar evident, att uppfattningen av Dunaövergången som ett planerat förintelseslag, vars uteblivande avgörande påverkat utform- ningen av fälttågets fortsättning och lett till att tanken på ett anfall mot Pskov övergavs, inte langre kan upprätthållas. H u r har då denna allmänt spridda uppfattning vunnit insteg?

I

sin skildring av det stora nordiska kriget diskuterar

F.

F.

Carlson laget efter Karl X1I:s overgång av Diina: » N u hade ti- den varit inne för honom att verkställa senare delen av sin ovan omtalade plan. Kockenhusen och Kobron hade fallit: man kun- de med säkerhet förutse, att Dunamunde icke längre skulle kun- na hålla sig. Kurland var i svenskarnas våld. Då hade varit tid att vända sig mot Ryssland och angripa Pleskaw. h4en Knnu märktes ingen tanke härpå

. . .

Det var som ilär ett skepp står stilla för stridiga vindar.)) D.

.

.

Förlikning ined konungen i Po- len och ett kraftigt fälttåg mot Ryssland för att nedsli czarens hamdplaner i deras begynnelse syntes vara allt vad som ännu fattades för att fredens välsignelser åter skulle bliva tillgängliga för Sverige.)) Intet av detta sker emellertid. Fylld av ))segrarens självkansla)) och med ))allt högre tanke om sina vapens oemot- ståndlighet)) slår Karl X11 in på en annan vag. Genom att blanda KM till A. J. de la Gardie RR 1701, 2417. Till överstelöjtnant Schwengelen s. d. ibid.

"

KKMs resolution RR 1701, 3117.

'

F. F. CARLSON, Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset VI, s. 463.

Ryssland eller Polen? Karl X1I:s planer efter Dunaövergangen ₃₀₅ sig i och utnyttja de inre partimotsattiiingarna i Polen vill han nå sitt mål att detronisera August II.

I

ultimativ form krävde hail av polska republiken Augusts avsattande. i annat fall förbe- höll han sig ratten att med sin armé gå in 9 Polen. Det iii. detta »hastigt fattade och så ödesdigra beslut)), som ger hiindelserna en ny vändning, ett fundamentalt missgrepp av Karl XII."

1902 kom så Harald Hjarnes ryktbara bok ))Karl XIH. Om-

störtningen i Osteuropa 1697-1703», med dess genomgripande omvärdering av Karl XIH i positiv riktning, inte minst i förhal- lände till den av

F. F.

Carlson företrädda uppfattningen. Hjarne hävdar med stor skarpa, att Karl XII:s beslut att fortsatta falt- tåget mot August

II

i stallet för att fullfölja den ursprungliga planen p i ett anfall mot Ryssland helt ar betingat av militära och realpolitiska skal. Anfallet mot Ryssland kunde också en- dast genomföras »om konungen lyckades tillintetgöra den saxis- ka haren)) ."u blev sachsarna visserligen »taktiskt slagna)) vid Duna, men ))den svenska harledningens strategiska syfte upp- nåddes ej)). Karl

XII

kunde då inte tåga mot Pskov utan att blottstalla sig för ett anfall i ryggen.%iir möter vi den tes, som sedan upptages och utvecklas t. ex. i Generalstabsverket ))Karl XII på slagfältet)) och annan senare litteratur.' Det rCpr sig alltsa ursprungligen om en skrivbordskonstruktion av Hjärne avsedd att gendriva

F. F.

Carlsons kritiska syn p5 Karl XII:s beslut att gå mot August i stället för tsar Peter efter Dunaövergåilgen. Det ar möjligt att Hjarne aven påverkats av den militärstrategiska doktrin, som utformats i Tyskland efter Clausewitz och som

bii-

vit rådande också i Sverige. Dess starka inverkan på krigshisto- rikerna Ilgr kan Iiittast avläsas i det stora generalstabsverket om Karl

XIH

på slagfältet. Uppfattningen att militiira operatior.er

V b i d . s. 2 f f .

H. HJARNE, Karl XII. Omstörtningen i Osteuropa 1697-1703. Samlade skrif- ter I (1932) s. 219.

Ibid. s. 222 f .

306 Göran Rystad

syftade till att nå ett avgörande genom förintelseslag projiciera- des bakåt också på äldre tiders förhållanden. Samma sak kan iakttagas i Delbriicks arbeten.

III

Det kan här vara lämpligt att beröra frågan ona vad operation öst, anfailet mot Ryssland i riktning Pskov, avsgg. Olika nie- ~liilgar har gjort sig gällande i litteraturen, och de uppfattningar som framförts sammanhänger vanligen med den allilaanna bedömningen av Karl XII:s politik i detta avgörailde skede. De forskare, som starkast kritiserat kungens beslut att överge pla- nerna på ett anfall mot ryssarna och i stallet efter Diinaöver- gången och ockupationeii av Kurland fortsatta falttiget n o t August

II

in på polskt område, ar böjda att uppfatta den over- givna anfallsplanen som syftande till ett huvudanfal! mot Ryss- land, eller en inledning till ett &dant, med malet att framtvinga fred med tsar Peter. Så menar t. ex.

F. F.

Carlson1 och ~ u n t h e . " Hjärne är emellertid närmast av den uppfattningen, att det pla- nerade falttåget mot Ryssland var en sekundaraktion med be- gränsat syfte, vars utförande dessutom som nämnts helt var beroende av olla. Dunaoperationen ledde till ett förintande av de sachsiska stridskrafterna. Något huvudanfall mot Ryssland k m - de det knappast vara tal om bl. a. av det skälet, att Ostersjöpro- vinserna var för utblottade för att kunna tjäna som bas för ett sådant vittsyftande företag."iknande synpunkter möter vi hos Uddgren" Backman5 och i Generalstabens framstallning.'

I

åtskilliga fall har emellertid de historiker, som sysslat med ~ q o I

F. F. CARLSON, VII S. I f. MUNTHE, S. 80 f . HJARNE, S. 219f., 224f. i UDDGREN, S. 2 2 0 f . 1927, S. 107 ff. " E N E R ~ Z L S T A B E ~ ; II S. 401 f f ,

Ryssla~id eller Polen? Kar1 X1I:s planer efter Dunaövergånge~z _{3 0 7} ars händelser, undvikit att uttala nagon mening om karaktären av det planerade anfallet mot Ryssland och dess syfte.'

Källmaterialet lämnar

f &

direkta hållpunkter för en bedöm- ning av vad det inhiberade anfallet mot Pskov ytterst syftat till. Stuart anger de omedelbara måleri: Erövringen av Pskov och

be-

sättande av de orter som behövdes som skydd för de vinterkvar- ter ))som i Plescows och Augdowas vojvodskaper kulma forme- ras)).

Om

de ytterligare planer för besättandet t. ex. av Novgo- rod, som Munthe diskuterar

',

vet vi ingenting, inte heller om ett fortsatt avgörande fälttag mot Ryssland. Eli analys av hela falt- tagsplanen frår, våren a701 och av dess utförande talar emeller- tid emot antagandet, att målet för operationerna var ett avgöran- de huvudanfall mot Ryssland. Soin visats i det iöregiende avsgg fälttågsplanens förra del inte ett slutligtavgörande mot August

II

utan ett temporärt säkrande av Diinalinjen.

Karl X41

såg kung August som huvudmotståndaren. Det planeratle fälttaget mo t Ryssland skulle ha blivit ett höstfälttag. Ingenting tyder pa att Karl X11 räknade med att genom det eller en fortsättning därav nå en slutlig uppgörelse med tsar Peter. Om vi ser planen p i an- fallet mot Pskov i sitt naturliga sammanhang, selm ett led i hela den uppgjorda operationsplzmen, Eöref aller

f

öljande tolkning vara den närmast till hands liggailde.

Operation öst är till sin karaktär inte skild frål-, Diinaopera- tionen. Den senare avsig att likvidera hotet mot Riga, driva un- dan sachsarna och sakra Diinalinjen. Darmed var en utgångs- punkt skapad för fortsatta operationer. Men o:n Karl

XII

hade för avsikt att g; vidare mot August för att

n5

et4 avgörande mot denne, stod Ostersjögrovinserna inför det siandiga hotet att för- härjas av ryska styrkor. Den viktigaste basen för dessa ryska an- falisföretag var Pskov. En svensk erövring av denna operations- fästning skulle förlama eller i alla händelser i utomordentlig:

i vox ROSEN t . ex. talar endast om a t t iien kraftig offeiisi~rn skulle riktas not. Ryssland, a. a. s. 10.

308 Göran Rystad

hög grad försvåra de ryska möjligheterna att rikta anfall mot Estland och Eivland. På samma sätt ingick f. ö. också i planerna att förstöra de mindre, befästa orter av typen Gdov och Petscha- ry, som var utgångspunkt för ryska härjningståg och anfallsföre- tag av mera begränsad omfattning. Genom att erövra den ryska operationsbasen Pskov och besatta eller förstöra andra ryska an- fallsbaser skulle man avgörande minska hotet mot Ostersjöpro- vinserna, vartill också bidrog, att den nya linjen skulle vara me- ra Iattförsvarad än den gamla gränsen.

Sedd på detta sätt framstår fälttågsplanens andra del också den som en säkringsaktion avsedd att temporärt avlägsna ett hot mot de svenska östersjöprovinserna. Arets fälttågsplaner syf- tade alltså inte till ett avgörande, utan till att skapa utgångsläget för en slutlig lösning av konflikten med August. Diinaoperatio- nen skapar ett sådant utgångsläge men har begränsat syfte: lös- görandet av Riga, säkrandet av Dunalinjen, besättandet av Kur- land. Innan det avgörande fälttåget kan inledas, måste läget för basområdet i Estland och Livland säkras genom ett fälttåg med syftet bl. a. att erövra Pskov. Forst därefter kan den inledda of- fensiven mot sachsarna fortsättas.

Varför följdes då inte denna fälttågsplan och nar fattades be- slutet att överge den? Vi kommer nu till den fråga, som hela tiden varit med i resonemanget och som av de flesta forskare efter Hjärne besvarats med att det ryska fälttågets instailande ar en naturlig följd av det strategiska misslyckandet att krossa sachsarna i samband med Dunaövergången. Denna lösning har här avvisats. Var skall vi då söka svaret?

Som tidigare nämnts fasthölls planerna på fälttåget mot Ryss- land ännu en tid efter Dunaövergången. Ännu vid månadsskiftet juli-augusti tyder ingenting på att planerna ändrats. Anda till de

Rysslail$ eller Polen? Karl X1I:s planer efter Duriaövergången ₃₀₉ första dagarna i september förefaller nzöjligheten av ett sidant fälttåg Ila hållits öppen,' men vid mitten av september har pla- nen definitivt avskrivits. Det vill dock synas, som om omsväng- ningen inträffat redan betydligt tidigare, en förändring, dar fält- tiget visserligen blir en möjligl-iet, son1 man fortfarande håller öppen, men inte langre en operationsplan, som man på allvar räknar med eller är fast besluten att följa.

Omedelbart efter Dunaövergången drar Karl

XII

med armén langs Dunas södra strand i riktning mot Kolcenhuseil för att erövra detta fäste. Den 15 juli får man emellertid underrättelse, att sachsarna lämnat Mokenhusen efter att ha sprängt befast- ningsanläggningarna. Karl X11 andrar då marschriktning, och den 26 juli förlägges armén vid fästningen Rauske, som redan tidigare besatts av ett datechement under Meijerfeldt. Mar f6r- blir armén anda till den H a: augusti.

Det svenska högkvarteret synes ganska lange ha svävat i oviss- het om vart Steinau fört den sachsiska armén, men i slutet av månaden får man klart besked att sachsarna dragit sig air Kur- land i första hand till Kovno. Under tiden fortskrider den svens- ka ockupationen av Kurland. Något motstånd möter inte. Den

I I augusti bryter Karl

XII

upp med armén f r i n Rauske.

I

ett

tidigare nämnt brev av Dahlbergh av föregående dag2 talar gene- ralguvernören om att sedan nu sachsarna med hela sin armé lamlat Murland och genom Preussen drager sig i t Sachsen, s& a m a r Karl

XII

med det snaraste med hela sin armé g5 in i Ryss- land. Så sker emellertid inte.

I

stället går kungen i t vaster över bl. a. Schorstein, Hofzumberger, Doblen, Frauenberg och Schrunden.

P

början av september förlägges armén i trakten av Libau och högkvarteret inrättas i Grobin. Uppenbarligen inne- De11 3 september erhöll Dahlbergh åter order om a t t tillse, a t t det ordnades för nattkvarter för arméii langs marschrouten Riga till Dorpat och Neuhusen, för den händelse armén skulle ga den vägen. vol; ROSEN, 1 s. 14, F. F. CARLSON, VII

s. 3.

3 = o Göran Rystad

bar inriktningen av fälttåget efter uppbrottet från Bauske, att den ursprungliga tanken på ett anfall mot Pskov avskrivits eller skjutits på framtiden.

Samtidigt vidtas en rad andra Atgarder, som visar, att planerna ändrats. Nar underrättelse inlöper, att fienden star i begrepp att gå till anfall i »Est-, Liv- och Ingermanland medan vi med vår armé are stadde har i Churland, till att fortsatta. vår segersamme vapen emot Konungen i Polen)), så medför detta inte, att a r m h »reverterar)) och går mot norr, som ursprungligen planerats.

I

stället avgår order att lantmilisen skall uppbådas. Dahlbergb far order att samarbeta med S c h Z i p p e n b a c h . ~ c k s å f6r Estland; försvar skall man lita till de dar f ~ r l a g d a styrkorna, förstarkta

ned

Pantuppbådet. Att detta i realiteten innebar, att mar, knap- past längre raknar med anfallet mot Pskov, framgår av ordern, att uppbådet skall försörjas ur de magasin, som upprättats för armén."

I samma riktning pekar en del andra vid mitten av augusti fattade beslut. Det har i det föregående visats, hur ännu i slutet av juli en mängd åtgärder beordrades för att i Dorpat dra sam- man artilleri, ammunition och artillerimansltap och ordnades för transportmöjligheter för artilleriet, allt för den planerade attac- ken mot Rskov. Den 12 augusti far Axel Julius de la Gardie

emellertid besked om att han t. v. hos sig kan behalla det artille- rimanskap, som han tidigare beordrats sanda till Dorpat. De 150 artillerihastar som han ock& samlat i Reval, behöver han inte heller sanda, utan kan t. v. återstaila dem till sina agare, tills de åter begäres av artilleriet.'

I

stallet ser vi hur vid mitten av må- naden ansträngningarna i fråga om artilleriets förstärkning inrik- tas på baserna i Kurland. Den 23 juli hade generalmajoren Carl Mörner, som besatt Mitau, fått order att sanda en del dar på- KM till Erik Dahlbergh RR 1701, 8/S. S. d. till gen.maj. Horn och Axel de la Gardie, ibid.

"M till Axel de la Gardie RR 1701, 1218, Vbid.

Ryssland eller Polen? Karl X1I:s planer efter Dunaövergåilgen _{3 I I} triiffade artilleripjäser till Riga.%u ges den 19 order om att ar- tillerieti i i t a u och Libau skall förstärkas f r i n Riga. Samtidigt sändes artilleri~nanskap från faltstaten till dessa orter.' Dahl- bergh skall sanda så mycket inanskap han kan avvara till Seel-

burg, Libau och Mitau. De luckor som därigenoin uppstar far Ilan fylla från de övriga fastningarna i sitt generalguvernement eller också från de med Appelmail från Sverige anlaildande ar- tillerirekryterna. Samtidigt skall han från Riga leverera ammu- nition till artilleriet i Kurland."et kan slas fast, att deil tidigare inledda uppladdningen för angreppet mot Pslkov har avbr~itits och ersatts av en koncentirering mot söder.

Den i det föreggende i~anmda ordern till Elahlbergh av den 3 september, som

f .

Q. ar ett svar p5 en hänvändelse f r i n gene- ralguveri~ören, angaende ordern att iordningställa nattkvarter langs en rnarschvag från Riga till Dorpat och Neuhusen, verkar vara ett tecken på atttanken på det tidigare planerade falttåget inte definitivt övergivits." Men mycket talar fölr att denna order sammanhänger med det överhängande anfallshotet f r i n den rys- ka armé, som under Scheremetjev dragits sarrunan i Pskov. Se- dan Schlippenbach emellertid i början av septenaber med sin armékår vid Rauge vunnit en klar seger över den numerärt starkt överlägsne fienden, upphör alla spar av a t t ett falttag mot Rysslail$ var en realitet, som man raknade med. Vid samma tid inleder Karl

XII

oclts5 de aktioner, som leder eil! den senare inmarschen i Samogitien.

Starka skal talar allts5 för att det ar under de två veckor ar- mén står i Bauske, som den ursprungliga falttigspianen andras, anfallet på Ryssland uppskjutes - eller avsltrives - för att ett stycke in i september helt vara avfört från de aktuella opera- tionsplanerna. Ar det då möjligt attkornma i t de faktorer, som

"M till Carl Mörner, RR 1701, 2317.

i KM:ts resolution på generalfalttygmastaren Sjöblads memorial RR 1701,

1918.

@ KM till Erik Dahlbergh s. d., ibid.

3 1 2 Göran Rystad

har betingat denna omläggning av planerna? Ett försök skall här göras att peka på en tänkbar lösning.

Utgångspunkten blir, att en plausibel förklaring bör sökas i en förändring av läget, som inte kunnat förutses vid uppgörandet av fälttågsplanerna. Om vi ser på situationen på den ryska sidan finner vi, att det redan våren ~ q o I var klart, att medan en mind-

re styrka var förlagd till Novgorod, fanns den ryska huvudar- men, uppgående till över 30.000 man, i Pskovområdet med starka garnisoner

bl.

a. i de framskjutna befästningarna Gdov (Augdowa] och Petschory. En rysk hjälpkår på omkring 13.000 man hade förenats med den sachsiska armén. Den kom aldrig i strid i samband med den svenska arméns övergång av Diina, och då sachsarna drog hem, återgick den ryska avdelningen

till

huvudarmén. Den ryska armén var ännu inte fardigorganiserad och kunde inte gå i fält förrän mot slutet av sommaren. De upp- gifter som givits de svenska styrkorna under Horn och Croii- hiort var väsentligen av defensiv karaktär, närmast avsedda att förhindra en rysk offensiv över gränsen. Huvudplanens senare del, anfallet mot Pskov, förefaller att ha varit avsett att kunna utlösas som motaktion mot en rysk storoffensiv av Pskovarmén. Att en sådan skulle komma stod klart. Den kom emellertid först i september, och då lyckades i offensivens inledande skede Schlippenbach med sina styrkor trots ryssarnas numerära över- lägsenhet tillfoga dem ett så kännbart nederlag vid Rauge, att de gick tillbaka över gränsen. Nya anfall var givetvis att vänta, men Karl

XII

nöjde sig med att skicka några regementen som för- stärkning till Sshligpenbach Jämte en del manskap från garniso- ner i Eivland, främst från Riga. Därjämte påskyndades organi- ceringen av den uppbidade lantmilisen. För den här aktuella problemställningen är närmast att notera två av de namnda fak- torerna: tidpunkten för det ryska anfallet, som alltså kom senare

Ryssland eller Polen? Karl X1I:s planer efter Dunaövergangen _{3 1 3} än väntat, samt Schlippenbachs framgångsrika avväirjilingskamp vid Rauge. Har då dessa faktorer orsakat omliggningen av ope- rationsplanen? Att de spelat en avgörande roll ar osannolikt. Hotet mot Ostersjöprovinserna påverkades givetvis inte av att det ryska anfallet försenades. Vid uppbrottet från Bauske den

I I augusti var hotet från den ryska PskovarmPn inte mindre an

vid fälttågsplanens uppgörande i maj. Schlippenbachs seger i början av september k a n ha bidragit

till

att skapa föreställ- ningen om att det ryska hotet inte var allvarligare än att det kunde Iösas genom lantanilisens uppbådande och med en fBr- stärkning av Schlippenbachs styrkor. Men å $andra sidan hade det ryska nederlaget på intet sätt påverkat styrkeförhållandet. Den ryska armén stod rustad att med 30.000-4o.000 man eller mer bryta in Bver gränsen.' Laget på den ryska sidan hade ii:te undergått en sådan förändring, som kan förklara övergivanaet av den ursprungliga fälttågsplanen. H u r var situationen pa den polska sidan?

Eftersom operationsplanerna har

f

örlöpt planenligt och under inga förl-iållanden krävt större kraftinsats an nian kunnat förut- se, är det rimligt att söka orsakerna till att den uppgjorda planen övergavs i förhållanden, som inte direkt sammanhänger med de aktuella militära operationerna. Visserligen kan man peka på faktorer av betydelse, t. ex. arméns ur försörjningssynpunkt otillfredsställande situation i början av augusti. Tillgången på proviant i Estland och Livland var långtifrån god, medan nii4jlig- heterna för truppernas försörjning tedde sig nggot bättre i

Ktu-

land och framför allt på polskt omrade. Sadaria skäl får natur- ligtvis inte lämnas åsido, men kan i detta samn-lanhang knappast ha varit mer än sekundära, eftersom de på det hela taget maste ha kunnat överblickas redan i början av sommaren, och i alla

händelser inte ensamma kan ha fällt utslaget. Aterstir

d i

att Den 1619 rapporterar Schlippenbach, att tsar Peter vici Pskov och Petschory har 30.000 man under Scheremetjev.

314 Göran Rystad

söka en förklaring i en förändring i läget, eller snarare en rubb- ning av de förutsättningar, på vilka fälttågsplanen baserats.

De första dagarna av augusti hade den svenska krigsledningen kiart för sig, att Steinau med de sachsiska trupperna fortsatt från Kovno och gatt i kvarter vid Danzig och i Marienburg. Där skul- le de visserligen relativt lätt kunna dra till sig förstarkningar fran Sachsen och tämligen snabbt genom Ostpreussen återvända till den kurländska krigsskådeplatsen. Men jamfört med vad man Itunnaträkna med vid uppgörandet av fälttågsplanerna på varen kan den militära utvecklingen i detta avseende inte tankas ha inneburit något, som motiverade ett frångående av den ur- sprungliga operationsplanen.

Av betydelse i detta sammanhang blir da att undersöka, om lösningen är att finna i en förändring i den svenska krigsled- ningens bedömning av August 11:s ställning av sådant slag, att den direkt kunde influera krigföringen. Den enda vag som står öppen för att klarlägga den uppfattning

a

detta avseende, som hör till förutsättningarna för den uppgjorda fälttågsplanen, ar att undersöka de informationer, som ingått till högkvarteret och vilka måste ha bildat den grundval, pi vilken man byggde sina planer. Sedan får vi jämföra den bild dessa informationer kan ge med motsvarande situation vid den tidpunkt, då Pskovaktio- nen sköts i t sidan. Det innebar

bl.

a., att vi maste beröra Karl XII:s inställning till August II och hans omstridda krav p & den polske konungens avsättning.

Detronisationstankens tillkomsthistoria har behandlats av

bl.

a. Brulinl, Backman', Sven Olsson%och Jonasson. Den sist- nämnde har satt in frågan i det sammanhang han framför allt

H . BRVLIN, Sverige och Frankrike under nordiska kriget och spanska succes-

sionskrisen åren 1700-1701 (1905)~ S. 199 ff.

q. BACKMAN, a. a. KFA 1947 s. 92 ff.

Ryssland eller Polen? Karl XIB:s planet. efter Dunaövergångeil _{3 1}

₅

inriktat sig p i att utreda, niimligen motsättningarna mellan Karl

XII

och hans rådgivare. Jonassori anser sig kunna konstatera, att Karl XIH:s beslut att avsatta August fattats kort efter siaget vid

Narva, att denna politik stod i skarp motsats till den som föror- dats av radgivarna såväl i faltkansliet som i hemmakansliet, s a n t att den saknade varje realpolitisk motivering.' Denna sistnamn- da friga, som spelat en framträdande roll i den tidigare debatten alltifran

F. F.

Carlsons förkastelsedom över detronisationspoli'ci- ken, och dar sedan frainfeir allt Backman i sin iindersokning

we-

lat uppträda till dess försvar, skall inte diskuteras hiir. Det ar dock motiverat att något beröra Karl XiI:s relationer till Jacob Sobieski, en av l~ögkvarterets viktigaste inforsnationskällor rö-

rande laget h Polen. Men det väsentliga för den har aktuella problemstallningen ar vilka informationer om A,ugust

II

:s styrka och stallning i Polen, som ingick till svenska h51gkvarteret våren

1-70;, och alltså. bildade den grund. på vilken falttigsplanen

uppgjordes.

Jacob Sobieski, äldste son till Johan Sobieski, har enligt

bl.

a. Backman spelat en inte oväsentlig roll för utfortmingen av Karl XI%:s polska politik under krigets första år. Detta har bestritts av Joilasson, som menar, att den polske prinsen inte intresserade Karl

X%%

och varit utan betydelse för dennes politik. Hur dar-

med verkligen förhållit sig ar svårt att avgöra, liksom så mycket annat nar det galler motiven för Karls X%I:s politik, men Jonas- sons argumentering ar på denna punkt inte övertygande.

I

ett brev den 29 augusti 1700 skriver kanslipresidenten Bengt Oxenstierna till

K.

M:t och redogör för sina försök att genom kontakter med Jakob Sobieski stimulera denne till opposition mot August för att försvaga den senares stiillriing. Jacob hade vant sig sival till den svenske residenten Wachschlager som i brev till Bengt Oxenstierna och klagat över August och erbjudit den svenske kungen sina tjiinster.'

Av

ett brev från Rhenskiiöld

q. JONASSON, a. a. (1960) s. 229 ff. Jfr JONASSON, S. 238 ff.

3 16 Göran Rystad

till Oxenstierna av den 10 september framgår, att Marl XII vid

denna tidpunkt inte fäste större avseende vid hänvändelsen. Svaret blev dilatoriskt, en hänvisning till tidigare tillmötesgåen- de svar på prinsens erbjudande av sina tjanster. Genom Wach- schlager sänder så prinsen ett nytt brev, denna gången direkt till Karl

XTH,

daterat den I oktober, följt av ett liknande av den 2 0

november, War framlägges bittra anklagelser mot August II, som genom sin politik hotar Polens frihet och som söker störta prin- sen och hela hans familj i fördärvet. Karl %(II anropas om skydd, inte minst för Sobleskis gods i Litauen, och bönfalles om att till- godose prinsens intressen i freden, där han borde få gottgörelse. Prinsens framställning stödes av kanslikollegium och aven av Akerhielm personligen. Man fann här ett lämpligt tillfälle att utnyttja en polsk opinion mot August

II.

På dessa brev

f

i n Jacob Sobieski avger n u

K.

M:t den 8 januari 1701 ett klart till- rnötesgäende svar. Dess tillkomst ar av intresse.

För att belysa motsattningen mellan Marl XHI och hans radgi- vare hösten 1700 och våren 170 I har Jonasson bl. a. dragit fram

två tidigare obeaktade brev bland de kungliga koncepten. Det ena brevet är ställt till kardinalprimas i Polen, det andra till de polska ständerna."e båda breven hör emellertid samman med ännu ett annat, nämligen just ovannämnda brev av den 8 ja- nuari 1701 frän Karl XII till Jakob Sobieski. Detta brev känner Jonasson i form av en kopia bifogad en skrivelse från

K.

hf:t till kanslikollegium den 8 januari 1701, och hävdar, att brevet inte finns bevarat i annan form.' Detta ar ett misstag. Det latinska översättningskonceptet till detta brev till Jacob Sobieski finns på samma ställe som de båda i det föregående nämnda breven

till

kardinalgrimas och polska ständerna, och bör nara samman med dem. Dessa tre skrivelser har uppenbarligen tillkommit i ett sammanhang. Detta framgår evident av att bland dessa koncept

G JONASSON uppger felaktigt adressaterna till i ena fallet kardinalprimas, i det

andra kardinalprimas och polska republiken, a. a. s. 2 3 3

Ryssland eller Polen? Karl X1I:s planer efter Dunaövergingen _{Q I 7} också finns konceptet till det nyssnämnda brevet från

K.

M:t till

kanslikollegium av den 8 januari, % sin ursprungliga form har detta haft karaktären av ett följebrev till alla tr~e breven.

D&

Karl

XII

emellertid motsatte sig avsändandet av alla utom det .till

Jacob Sobieski, har skrivelsen ändrats i enlighet

Innehållet i brevet

till

de polska ständerna går u t på att fram- ställa August

11:s

opålitlighet, skändlighet och allmänt fiaria- diska beteende. Hela tiden betonas, att han handlat utan polska republikens vetskap och mot dess vilja och s a m a intresse. Värt att notera ar, att detronisationsfrågan ganska klart får frain- skymta. Ingen med kännedom om Polens lag och författning kunde anse det förkastligt, om polackerna skulle finna denne konung ovärdig sin tron, heter det."

Vem ligger bakom innehållet i detta brev? Jonasson menar, att det är Samuel Akerhielm. Det enda positiva beviset härför är den överensstämmelse Jonasson finner mellan ett förslag till svar från Piper till franske ambassadören Guiscard, som Akerhielm uppgjort och som föredrogs för Karl

XII

i Lais den 29 december

1 ~ 0 0 . ~ ~ Emellertid saknas stöd för ett sadant antagande. Inga

källuppgifter tyder på att Akerhielm haft med tillkomsten av breven. från början av januari att göra. Och Bverensstamrnelsen med förslaget till Guiscard, t. ex. den gemensainma antydan om August 11:s avsättning, rör i sjalva verket inte den av Akerl-iielm koncipierade texten utan Pipers egenhändiga kommentarer, skrivna i marginalen inför föredragningen för Karl

X11.l'

Kort

Koncept i utrikes ärenden, januari 1701. Jfr JONASSON, S. 237 f.

l o Ibid.

Förslaget till svar till Guiscard finns i Kanslitjanstemans koncept och mot- tagna skrivelser 90. Betänkandet ar försett med påteckningein >)Uplasit för K. NI:t på lagret 29 decemb. 1700, men wille KM till dess expedition intet samtycke». Konceptet ar utskrivet av Josias Cederhielm och ar försett med tre serier egen- händiga kommentarer av Piper. Brulin, som dragit fram förslaget, anser, att Piper ar dess författare (Brulin s. 156 ff.). Jonasson har emellertid dragit fram ett brev från Akerhielm till Piper av den 25/12 1700 (Kans!itjänstemäns koncept och mottagna skrivelser vol. 104) som ger vid handen, att förslaget emanerar

3

18

Göran Rystad

efter denna föredragning har alltså de tre breven, till Jacob So- bieski, kardinalgrimas och polska ständerna, tillkoinmit. Nar- mast till hands ligger antagandet, att Piper ar ansvarig for dem. Brevet till Jacob Sobieski av den 8 januari rqoI ar tillmotes- gående. Nu tycks emellertid donasson fästa mera avseende vid det av Rhenskiöld förmedlade svaret friin början av septeinber.12 Detta saknar dock större intresse, eftersom det ar segern vid Narva, som bildar utgångspunkten för den följande politiken, och det är inte rimligt att dra några slutsatser av en i ett helt annat läge redovisad hållning.

I

januari 1701 aktiveras prinsen för kamp mot August och utlovas att han skall inneslutas i fram- tida traktater och erhålla ersättning för lidna oförrätter.

Hösten 1701 intensifieras förbindelserna mellan Jacob So- bieski och det svenska fältkansliet, men under våren har den viktigaste rollen som rapportör rörande förhållandena i Polen av allt att döma spelats av den svenske residenten Wachschlager. Denne skriver under tiden januari-april ett tjugotal brev till

K.

M:t och dessutom ett mindre antal till kanslikollegium.

Gi-

vetvis har Karl

XII

och dennes rådgivare i faltkatlsliet inte varit uteslutande hänvisade till denna information, men någon lik- värdig har inte funnits, och det ar rimligt, att den måste varit förstahandskallan för den bild av läget i Polen, som man kunde göra sig i svenska högkvarteret i maj 1791, dvs. vid den tid- punkt, då sommarens fälttågsplan fick sin slutliga utfornming. Wachschlager befann sig i början av januari i Warszawa, men begav sig före månadens slut till Breslau, varifrån han i fortsätt- ningen sander sina rapporter. H a n hade hela tiden nära kontakt med de oppositionella kretsarna i Polen.

I

sina rapporter från januari och februari skildrar Wachschla- ger, hur missnöjet med Augusts krigspolitik griper omkring sig. från den förre (JONASSON, S. 191). Inget skal finns emellertid att anta, att denne ocksä skulle ligga bakom de av Piper i marginalen och efter iex.ten skrivna kom- mentarerna.

Ryssland eller Polen? Karl XPI:s planer efter Diiiiaöverga~lgen _{3 I, 9} Inte minst var förbundet med Ryssland impopulart. Bland de missnöjda befann sig Atskilliga senatorer, med kardinalprimas Michael Radziejowski, kronstorhetmanen Stanislaw Jablonow- ski och kro~~skattanästaren Rafael I,eszczynski j spetsen.'" Samti-

digt hade August

HI

svåra penningbekymmer; haren uppges inte fått sold på 2 2 månader. Inbördesstriderna i kajauen vallar också

kungen svira bekymmer, och Sapiehaslakteil arbetar på att ska- pa en opposition mot August och dennes politik. Siil de misa- nöjda hörde också kronunderfaltherren Potocki, som f. ö. var designerad till den gamle Jablonowskis efterträdare.

Den 5 och 1 9 februari berättar Wachschlager, at'c prins Jacob Sobieski i sällskap med Potocki befinner sig i Breslau och med Wachschlager talat om ))de favorable coniun~:turerx att bli av med August som kung, om det stora missnöjet med August och om den konfederation mot denne, som planeras. Den senare hade erbjudit sig att använda sitt iilflytande för att förmå tarta- rerna att gii i tjänst hos Karl ~11.'" m u s berattar den svenske ministern oin oppositionen i Storpolen, hur deri börjar ta fastare form, och om kardinalprimas' positiva instiilriing till Karl XII och Sverige. Laget mellan kardinalprimas och August ar mycket spant, inte minst för att den senare söker skjuta p5 den riksdag, vars inkallande oppositionen framtvingat, och vid vilken mail planerade att tvinga kungen att dra bort shla sachsiska trupper f r i n polskt område."

I

maj mottar Karl

XII

tre skrivelser från MTachschlager. De ar daterade den 19, 20 respektive 27 april och ankommer till

det svenska högkvarteret i Lais den 6, 12 respektive 27 maj. Den bild av Augusts ställning i Polen som dar utmilas ar myc- ket uppmrintrande ur svensk synpunkt. Antalet ))malcontenta>> uppges vara mycket stort. Dit hör de klokaste och redligaste

l ~ W c l ~ s c l ~ l a g e r till KM 19 och 29 januari, 5, 12, 19 och 23 februari 1701. Polonica, Vol. 110. Jfr BACKMAX, 1947 S. 98 ff.

l"Wachschlager till KM 512 och 1912 1701. Polonica. Wachschlager tj!l KM 613 och 2313 1701. Ibid.

3 2 0 Göran Rystacl

patrioterna i landet. En konfederation planeras, osh inblandade häri är såväl storfältherren som underfältherren.'%ugusts fram- fart i Samogitien mot oppositionella element, varvid varken kyr- kor eller kloster skonats, hade lett till att biskopen i provinsen där sökt få kardinalprimas att utfärda en bannbulla mot kung- en." Det mest sensationella var Wachschlagers uppgift, att kar- dinalprimas och den prosvenska falangen inom adeln fattat be- slut att genomdriva Augusts avsättning, och som efterträdare tänkte sig Jacob Sobieski.ls

Ocksa med kanslikollegium står SYachschlager som nämnts i kontakt, och i början av maj vänder sig kanslikollegium till Karl XII med förslag rörande den polska politikens utformning i det rådande läget. Huvudlinjen där var att söka få till stånd ett närmande till den polska republiken i samband med den in- stundande riksdagen. Karl

XPI

borde skriva till republiken och föreslå samarbete med det gemensamma målet för ögonen, att bevara freden mellan Sverige och republiken. Gemensamt skulle man tvinga August att lämna tillbaka alla sina erövringar och dra sina trupper ur Polen. De båda rikena, Sverige och polska republiken, skulle sedan gemensamt kunna avge en deklaration om freden i Oliva som grundvalen för förhållandet mellan de båda länderna. En sådan framstöt från Karl XII skulle kanske inte leda till fred på grund av Augusts motstånd, men den skulle klart demonstrera den svenske kungens fredsvilja och därigenom stödja oppositionen mot August i ~01en.l"

På

detta svarar Karl X11 den 28 maj. H a n förkastar den för- siktigare linje med trevarna till närmande till polska republi- ken, som kanslikollegium varit inne på, och slår fast en fränare politik. Det vore bättre om republiken underrättades om att ))så

l6 Wachschlager till KM 1914 1701, ibid.

li Wachschlager till KM 2014 1701, ibid. Jfr BACKMAN, KFA 1947

Is Wachschlager till KM 2714 1701, ibid. Jfr BACKMAN, a. a.

l@ Kanslikollegium till KM 715 1701. Aven som ))Nigra momenta som emot

kungen av Polen kunna anbringas hos polniske republiken)) approberade i rådet 715 1701. Betänkanden i utrikesarenden.

Ryss!and eller Polen? Karl X1I:s planer efter Diinaövergången _{3 2 I} framt hon skulle vilja göra sig av med nu varande deras konung, så vele Vi henne dartill vara behjälplige>>." Denna skrivelse, där kungen för första gingen klart utformar den politik mot August och polska republiken, som han i fortsättningen skulle hålla fast vid, tillkommer vid en tidpunkt, då fälttågsplanen för arets mi- litära operationer slutgiltigt har fastställts. Underlaget för deniaa blir uppfattningen, att August 11:s ställning i Polen var mycket svag, undergrävd av en utbredd och mäktig opposition, och att följaktligen hans styrka för den närmaste tiden var nedsatt och de resurser han kunde nobilisera begränsade.

Vi atervänder så till fragan, vad som kan ha föranlett den se- nare ändringen av fälttågsplanerna. Som jag isökt påvisa i det föregående inträffar denna ändring sannolikt under den tid Karl XII med armén står i Bauske och troligen i början av augusti. Ännu omkring månadsskiftet har planen på ett fälttig mot Pskov varit aktuell. Från Bauske ställer emellertid !Carl

XII

allt- s; marschen åt väster. Fälttåget mot Ryssland har da avskrivits eller skjutits på framtiden. Vad inträffade då under uppehållet i Bauske, som kan ha föranlett ändringen av falttågsplanerna? Under vistelsen i Bauske mottar Karl

XII

tv2 brev från Polen.

Det första har som avsändare kardinalprimas Michael Radzie- jovskf, det andra ar å polska republikens vagnar undertecknat av några av de främsta statsämbetsmäxnen: överrnarskalken Liu-

bomirski och prokanslererna Tarlo och Pzhuka." Den riksdag, som skulle ha genomdrivit inskränkningar i Aeigust 11:s makt och framtvingat en ändring av politiken mist Sverige, hade sprängts av Augusts anhängare. De brev som Karl XII nu fick motta framstod tydligt som resultat av den polske kungens &i- .ritet. Dar sades klart ifrån, att polska republiken inte ansåg sig vara i krig med Sverige. Republiken och dess i:illhörande områ-

"

KM till kanslikollegium 2815 1701. Jfr Kansiikoll. till KM r816 1701.

"

J. NORBERG, Carl XII:s historia, s. 169 f f . Avskrift i Kanslitjanstemans kon- cept och mottagna skrivelser, Vol. 104 (Piper).

3 2 2 Göran Rystad

den hade allts; inte något med kriget att göra, och Karl

XHI

an- modades att inte oroa landet eller överskrida dess gränser.

I

det senare av de båda breven underströlts denna begäran med ett

.

knappast dolt hot: O m Karl

><II

inte respekterade detta krav, Etunde polska republiken se sig nödsakad ompröva sin stallning. Breven ger en helt annan bild av laget i Polen och av August 11:s stallning dar, an den man kufinat göra sig på grundval av det t v i rn2nader tidigare tillgangliga materialet, dvs. vid den tid- p d t då faitt5gsplanerna uppgjordes. Bland

de

statsmän, som nu mer eller mindre framstod som om de gick Aeigusts ärenden, var landets Itanske Inflytelserikaste man, Itardinalpriinas, som tidigare betecknats som en varm svenskvan och som i slutet av maj paståtts planera Augusts avsättning.

Vid

denna tid, i slutet av jtzBI, visste man i svenska högkvarteret, 2t-t Steinau med den sachsiska armén dragit sig tillbaka till Kovno. Samtidigt tycktes nu de polska magnaterna slå in på en linje, som skulle ge August stora fördelar och avgjort starka l ~ a n s stallning. Breven förefaller ocksa av Karl

X19

ha uppfattats som en d it maning.

P5 det första av dem, kardinalprimas' skrivelse, anland till svenska högkvarteret deii ag juli, svarar Karl

XII

med de bekan-

ta. breven till kardinalprimas respektive polska republiken den 30 juli, vari han öppet framför detoomstridda detronisationskra- vet." Statsiiinbetsmännens brev besvarades den s o augusti, allt- så strax före uppbrottet från Bauske, av Piper med en hänvis- ning till Marl

XH1:s

tidigare nämnda brev.23 Marl

XIT

accepterade tesen, att polska republiken inte befann sig i krig ined Sverige, men förbehöll sig

f

ull handlingsfrihet att förf ö! ja sin fiende August varhelst denne fanns, sa mycket mer som denne för sin krigföring fått utnyttja republikens territorium. i stallet borde republiken begagna tillfället att avsatta sin konung, som på så många satt kränkt Bandets författning och vars politik stred mot dess intressen och var farlig för dess säkerhet. Karl

XII

begarde

2"~skrifter bland Koncept i utrikes ärenden r j o r . Jfr NORBERG, s. 1/11 ff.

Ryssland eller Polen? Karl X1I:s planer efter Duriaövergingen _{3 2 3} znart svar och förbehöll sig att under tiden anvanda all sin makt mot sin fiende.

Karl

XII

hade besvarat de hänvändelser har, fatt Sran H30ler-i med det nya lage de avslöjat med en skrivelse, som val inte till formen men till innehallet kan sagas ha ultimativ form.

Om

han inte erhöll en förklaring att polackerna accepterade detrsnisa- tionskravet, deklarerade han sig h a fria hander att invadera Po-

len. Genom det har öppet angivna krigsmalet, Augu,st 11:s detro- nisation, inleder Karl X11 en aktiv politik, dar en fortsatt offensiv mot Polen och ett uppskjutande av falttåge"ciriot Pskov framstar som logiskt.

Något svar från Folen Enkom inte under de följande veckorna. Fran det svenska fältkansliet fastslas s& val i propagandaskriftei- som officiella fkirklaringar den svenska ståildpunkten. Operatio- nerna för Murlands ockupation fortskrider. Tyngdpunkten för- skjuts alltmer mot söder. Pskovoperationen avskrives definitivt, -vartill som tidigare sagts ocksa kan ha biduagit det intryck Sshlippenbachs seger över ScPierernetjev gjort, samt problemen att försörja armén. Den 19 september riktas en ny skrivelse till

kardinalprimas, innehållsmässigt i det hela identisk med deil

förra av den 30 juli.'"id denna tidpunkt star det klart, att den svenska operationsriktningen kommer att bli sydlig och att in- marschen i Samogitien inte ar avlägsen.

Den polska politik som

Karl

XHI

p; allvar inaugurerade under vistelsen i Bauske vållade stor oro inom kansliet, som gjorde vad man kunde för att hålla tillbaka kungen och få till stand ett nzr- mande till polska republiken.

A

andra sidan var Karl

X11

under liela hösten utsatt f ~ r piverkan f r i n andra hal!l. Jacob Sobieski t. ex. gav sitt helhjärtade stöd at detronisationspolitiken. I

augusti infinner sig ett persoi~ligt ombud för llionom hos Karl

3'4 Göran Rystad

XáE,

adelsmannen Jan Jacob Kicki. Den n september föreslår Jacob Sobieski i ett brev till Cederháelm Karl XII att ta det vik- tiga steget att ta magnatslakten Sapieha i sitt beskydd. Denna slakt låg i dödlig fiendskap med en annan stormannasläkt, Oginski, som hade August II på sin sida. Oginski hade övertaget och utsatte Sa~iehas stora godsbesittningar i Litauen för härj- ningar. Karl X11 får också en anhållan direkt från Sapieha om

skydd och översten Alexander Hummerhielm sändes med en kavalleristyrka in i Samogitien med uppgift bl. a. att skydda Sapiehas gods. Därmed hade Karl

XII

direkt ingripit i polska republikens inre strider, men fullföljer egentligen endast den politik, som han inlett i Bauske. Ingripandet i striden mellan Sapieha och Oginski blir ju också utgångspunkten för den se- nare inmarschen med armén i Samogitien. Men givetvis ar det endast en sekundaranledning, en förevändning.

Hjälpen åt Sapieha skulle bli inledningen till ett uppror mot August, förespeglade Sobieski, men förutsattningen var en aktiv intervention av Karl

XII.

Denna linje återkommer ständigt i prinsens talrika brev från slutet av 170 I . ))Om de litauiska trup-

perne bliva en eller tv& gånger uppklappade, skulle det hava en god effekt)), heter det, och om polackerna galler, att »fruktan kala bringa dem till skälighet)).' Temat varieras på olika satt. Kardinalen vore nog välvillig, men ville inte företa sig något. O m Karl X11 hade framgång, skulle kardinalen nog förmås att hand- la. Sobieski förklarar, att det bästa är »sig varken arrestera, eller bygga på polackernes vänskap eller frukta deras hotelser; van- skapen kommer av sig själv antingen av fruktan eller kärlek, och hotelser kunna intet verkstallas».' Trots allt missnöje som fanns, skulle polackerna inte komma att företa sig något mot August utan att tvingas därtill av Karl X~~."etronisation kan bara ge- J. Sobieski till J. Cederhielm 5/12 1701. Kanslitjanstemans koncept och mot- tagna skrivelser, vol. 30.

J. Sobieski till J. Cederhielm 22/12 1701, ibid. J. Sobieski till J. Cederhielm 27/12 1701, ibid.

Ryssland eller Polen? Karl X1I:s planer efter Diinaövergangen ₃₂₅ nomdrivas med tvång, och sådant miste användas nu. ))Olm

H.K.M:t av Sverige vill vara saker på den polniske sidan, måste han

nu

profitera av sin avantage, och

SA

fort han avancerar !%a Litauiske och Polniske provinsierne göra ed att de ej vilja safta sig emot K.M:t utan abandonnera Konungen i Polen och välja sig en annan, och nar

H.

M:t vore kommen till MTarschau kunde Gardinal Primas lika som tvingas att valja en annan konung. Raddhugan larer fullborda resten.

Onekligen föreligger en ganska överraskande 6verensstam- melse mellan den inställning vi möter i Sobiesltis brev och den som Karl

XII

demonstrerar i sin politik. Vilken vikt den svenske kungen har fäst vid Jacob Sobieskis brev och propikr ar vansk- ligt att avgöra. Jonasson hävdar, att den polske prinsen inte spe- lat någon som helst roll, att Karl

XII

inte fast ~ l i ~ g o t avseende vid honom. Hans argument ar emellertid som redan sagts inte bevi- sande, lika litet som Backmans för den motsatta uppfattningen. Ett av Jonassons argument har granskats i det föregående5, var- för det kan vara motiverat att beröra ett annat, som dessutom ar av intresse för att belysa laget

.?id

tiden för den svenska in- marschen i Samogitien.

Annu i slutet av november har Karl

XII

syn1)arligen varit be- redd att hålla vägen öppen för en fredlig uppgörelse också med Oginskipartiet, Sapiehas motståndare. Laget kan belysas genom en analys av ettavsnitt i ett brevkoncept av Josias Cederhiekm av den 25 november. Det rör sig om ett svar gå en skrivelse f r i n Jacob Sobieski av den 14 november, vari denne uttrycker far- hågor för att detacherandet av svenska trupper i Samogitien for att skydda Sapiehas gods kunde vålla vissa svårigheter genom att Oginski blev oroad och man förlorade möjligheterna att vinna också dennes pirti."

-P

--' J. Sobieski till J. Cederhielm 31/12 1701, ibid.

j Jfr ovan s. 316 ff.

q. Sobieski till J. Cederhielm 14/11 1701. Kanslitjanstemans koncept och

mottagna skrivelser, vol. 30 (Cederhielm). Jfr JONASSON, s. z32 ff. Brevet har ingående behandlats av Jonasson, som också avtryckt det. Konceptet ar skrivet

3 26 Göran Rystad

På detta svarar Cederhielm, att Karl

XII

visserligen beviljat Sapieha några trupper som skydd för deras gods, men detta in- nebär inte, att man mot Oginski har ndeclarerat nigon fiend- skap)). Skulle Oginski lata märka sig vara välsinnad, sa kan han vara försakrad av

K.

M:ts vänskap såval som SapPeha. Piper Iiter detta avsnitt vara kvar, medan Mari

XII

sjalv stryker det och ersatter det med följande expressiva deklaration: ))Vad Oginski vidkommer, så kan

K.

M:t honom för intet annat a11 för en illviljande anse och en upprorisk, sorri intet annat söker av Cederhielm och sedan försett med ändringar, först av Piper och sedan av Karl XII. De tre versioner som på så satt uppkon~mit har parallelltryckts av Jonasson (a. a. s. 267 ff.). En sådan parallellstallning har, som Jonasson också papekar, redan gjorts av Cederhielm själv, avsedd för Samuel Alterhielm (Jfr brev från S. Akerhielm till J. Cederhielm 711 1702.) Jonasson har förbisett, a t t brevet till Jacob Sobieski går tillbaka p å en skrivelse utställd en vecka tidigare, nied vil- ken den i vissa avsnitt verbalt Överensstämmer, nämligen ))Responsum ad prcpo- sitiones a Dominis Deputatis Ducatus Samogitiae factas. Die 21 Novembr. 1701)). Latinskt koncept jämte egenhändigt referat p å svenska av Piper i Koncept i utri- kes ärenden 1701, vol. 25. Kopia i Stora nordiska kriget, vol. 100, Polen, Polit. förhåll.

Jonasson vill använda koncepet med dess äridringar för a t t demonstrera skill- naden i uppfattning mellan Karl X11 och dennes radgivare och menar, a t t and- ringarna innebär en successiv skarpning av brevets iimehåll. Det är dock tvivelak- tigt, om brevet kan användas i detta syfte. Ett av Jonassoris argument, ändringen i fråga om Oginski, diskuteras ovan. Ett annat, det av allt a t t döma vid sidan om Cginskiandringen för Jonasson tyngst vägande, kan här endast i största korthet beröras. I meningen nRepubliquen kas1 giöra sig derom förwissad .

.

. a t t Kl. M:tt jemte sin egen sakerhetz befästande nzed k. i Pohlens afsctrfaizde ined lust och alfwar larer giöra henne adsistence . . . D har de kursiverade orden tillagts

av Piper (Jfr JONASSON, S. 269). Jonasson konkluderar: »Genoin de ingrepp som Piper och konungen företog i konceptet, har skärpan ckat successivt. Hos Ceder- hielm namns ej ordet detronisation. Piper har i medvetande om a t t konungen ej skulle tillåta så allmänt hållna vändningar direkt angivit detsonisationskravet)) [s. 254). Men även om dessa ord, som i det av Jonasson ej använda franska över- sättningskonceptet översatts med »l'eloignemes~t du Roy de P.)), inte stbr hos Cederhielm, så finns redan hos denne lika klara verba. Det lieter dar, att republi- kens enda säkerhet »består utj dens afskaffande (dans la deposition de celui) som deras rolighet förstörtt och deras ruin efftertracktat . . .». Vidare a t t K M : t inte anser sig kunna ha »någon satisfaction eller sakerheet, så länge han sitter wid styrelsen (aucune satisfaction ou seureté, pendant que le Roy de Pologne d'agresent sur le thron) D.

Ryssland eller Poleii? Karl X1I:s planer efter Diirlaövergangen _{3 2}

₇

än att göra skada och uppväcka oro och måste därföre spakas p6 det de välsinnade och de som vilja sitta stilla i ro måtte kunna varda beskyddade.)) Jonasson har noterat, att det bevarade kon- ceptet med Karl XII:s andringar visar, att kungen först gjort ett utkast till ett tillmötesgående svar pi denna p ~ ~ n k t , men senare strukit detta. Ändringen åberopas av Jonasson som ett bevis för hur Iiten vikt Karl

XII

faste vid Jacob Sobieski

'

Mera fruktbart torde det dock vara att granska andringen från en annan syn- punkt.

I

november

1701

befann sig Karl

XII

i \ K r g e n .

Si11

Samogi- tien hade som tidigare nämnts s detacherats två avdelningar, den ena under Meijerfeldt, den andra under Hurnmerhielm, ined

uppgift dels att skydda magnaterna Sapiehas gods, dels skaffa underrättelser om laget i Litauen. Från båda befalhavarna ingir under de följande veckorna kontinuerliga rapporter,

I

mitten av november rapporterar Meijerfeldt, att laget på det hela taget ar lugnt, men svårt att överblicka."nnu den 2 0 ar rapporterna

inte oroande, och Meijerr'eldt understryker, att det finns en rit- bredd önskan om fred med svenskarna.'' Munimerhielm tycks ha haft ett bättre utbyggt kunskaparsystem. klan kan den 16

november lämna rapporter f r i n överläggningar i Sels mellan provinsens församlade adel. Där hade inte demonstrerats någon fientlighet mot svenskarna, men några avgErande besleit hade inte fattats. Man inväntade återkomsten av de förha~idlare, som sänts till Karl

XII.

Av stort intresse ar i detta sammanhang Hummerhielms uppgift, att det gick ett rykte, att Oginski och Sapieha försonats.'' Tre dagar senare rapporterar Hummerhielrn åter från förhandlingarna i Tels, att adeln inte visar nigon öns- kan till strid med svenskarna.l"essa rapporter har varit de färs-

'

JONASSON, S. 254.

X Jfr ovan s. 324.

Meijerfeldt till KM 11/11 1701. Meijerfeldt till KM 2o!11 1701. Ii Hummerhielm till KM 1611 I 1701.