Rorsne~ oeh
professor
Nils AhnlunirX.Aren 1934-1936 förde jag eii dislihission med professor NBEs Ahnlund oin Korners Chronica novella och dess Engelbrektsskikl- ring. Disk-cissionei~ börjades och slutades av Ahi-nlund. I hans sista inlägg av 1936 heter det: »Ehuru hela denna diskussion f6r länge sedail Ii-caniiak anses örerniiogen och följaktligen icke bos! påkalla nya inla?, h a r docentens Lönnroths iver åstadkoimrnii annu ett sådaiit))
.
Dáskussionei~ var verliligen övermogen, ochjag lan~liade Ahnliinds sista inlägg obesvarat.
Trots detta har dhnluild nu utgivit en vidlyftig fjärde pslc-
anisk slcrift i ämnet: »I<orner och Eiigelbrekt)) (li9istorislia studicx tillägnade Sven Tunberg den 1 februari 1942, Stockholnl 1942). Som anledning anges de uttalanden, sona av tre facliinai-n gjorts i frågaim efter Ahnlunds och imin diskussion. Av dessa har eim nied re- servation accepterat Akinluiids siån-ndpunkt i frågan om dateringen av Chronica novella, en avböjt ställningstagaiade och en utan re- s e r ~ a t i o n godtagit inin st&iidpunkt i frågan i dess helhet
'.
Ingen. dera h a r närmare motiverat siil uppfattning, och Ahlalund hade därför blott behövt hänvisa till iidigare skrifter, om haii hade an- sett, att dessa lämnade tillriicliliga bevis för hans åsikters riktighet.Det am- min förhoppning att i den tidigare diskiissionen h3
Blarlagt karaktareil av Iáorners lilla Engelhrekfssliildring sa: ark detta kali läilda till nytta för en fraintida, inera allsidig disliussioii i de invecklade I(or11ertextfrågorna. Följaktligen a r det icke av behovet påkallat att riu cZr2 upp frågail om D-textens datering och Engelbrektsskildrii~gei~s art i alla detaljer. Däremot torde det varik nödigt att frågan Iä;gs till ratta och åkerföres till sina riktiga pro- portioner. Saintidigt önskar jag taga stalli~iilg till vissa drag t ,4hnluncls poleniik, som äga principiellt intresse.
N. Ahnlurid, Korilertexten av 1435 ännu en gång, sveiisli Hisfarislt Tidskrift 1936, s. 185. Uppsatsen citeras i clet följande soin sv. Hist. Tidskr. 1836.
2 Historiska studier, s. 187 f. Ahiilund gör i not 4 en oinskrivniilg av
en refererad text för att få den att stainma bättre med sin stånclpunkt. Profci- sor Gottfrid Carlsson har blott angivit Iioriierslrildri~igen som »samticla., e j som »samtida mecl Engelbrekt)).
l50
Erik Löniiroth.Deri polemik, som -4hnluiid f8rt om Korners krönika, har alltifraim början haft en vidare syftning äim att lösa den detaljfraga - om Korner avslutat sitt verk 1433 eller tidigast 1436 - kring
~riPkei1 diskussionen rbirt sig. I sitt första angrepp av á934 för- klarar han, akt nied min datering »rasar
.
. .
atskilligt, som byggts upp p& felkonstruktionens svaga grund)). Oin Iiori~er förkiaraq: För diskussionena am Ei~gelbrektsuppfattningen ager hail påiag-lic vikt. blot tenclenser att allkför mycket förtunna och mekani-
sera tsadlfionsstoIfet bildar hans verk immed dess fastställda date- ring en otvivelaktigt sls5a.r))
'.
Bhnlund ans&g sig tydligen meej sin Rosi~eruppsats rikta ett grundskott mot den Engelbrektsupp- iiattniag, som jag några ilipånader tidigare framlagt i min gradual- arhandilng: »Sverige sch Kaiaaiarua-aionen 1391-1457 (Göteborg"a34).
D& jag fr5.n Ikirjan tillmätt hela polemiken mindre vikt
aai
vad Ahlalund gjort, beror det p5 alt den enligt min uppfattningicke ror niagon fbr Engelbreklsprnblemne1 vasenilig Braga. 1iar-d isan göra tankeexperinneni@%, att Ahnluamds datering av D-texten till Chronica novella vore riktig, och alt dess EngeZbrzksskiEd~-i11g sailedes tillkonlainait 1435. Vad Tore darilaed bevisatom Eaigei- Ijsekts historiska roll?
Ahidund asaser lika litet som jag Hioriler för i~&got opartiskt sanningsvittne. »Piorner driver s01x-a s-i.ermskv5n propaganda far Engelbrrkt » , han » a r tydligt partisk n'iir Engelbrektx och ser Engelbrekt i »idealisering ), )förhiirligad av ryktet), säger Ahim- Biiaad i uppsakseii 1934 I sin sista skrift av P942 har haim kosniiiit s i liangt, att han aven erkanner »inslag av 'teologisk klieherirag c c h vardering» P Engelbsektspartiet 3 . Morners betydelse skulle:
enligt Ahnlunad ligga i alt han avlagger »ett vittnesbörd fran han-
deaserna sjalva om inatrycket av EngelB~rekts franntradaride, so111 tillika blii ett vittlaesbörd om denne mans historiska matt»
*.
KLI5ro Ror~aers faktiska uppgifter om Engelbrekts framträdande och 58,garder i stort sett historiskt riktiga: upproret Jrar fran begyn- r3eBse-n et& verk av Engelbrekt, och han beh0li aliltagenoan ledliingeii av de militära dlspositioi~erna. Det finns i dessa uppgifter ingen- ting, soan strider mot dela karakteristik jag en galng givit av Bngel- brekt: »upprorsstiftaren och rikets fältherre, den förste, som upp-
'
Ahillund, FIerinail Xorners Engelhrehtsskildr~ilg. Sillkomstiid och innebord, sir. Hist 'Tidslir. 1934, s. 176, 181SV. Hist. Siciskr. 1934, s. 176, 178, 180 f. Historiska studler, s. 213.
Korner och professor Nils Ahnlund.
1311
trätt som målsinail för hela den svenska allmogens önskemål och som i gengäld sjalv tagit steget från lågadlig väpnare till råds- h e r r e ~
'.
Vad som enligt min, men icke enligt Ahnlunds upp- fattning ä r historiskt oriktigt, a r de rent personliga dimensioner, som Korner tillinater Engelbrekt. »Intrycket av Engelbrekts framtradandej) a r i varje fall iiitet förstahandsintryck; det ä r ned- skrivet i främmande land av en person, som ej ägt någon djup- gående kunskap om svenska förhållaiiden. Både Ahnlund oclti jag anse, att politisli tendens spelat in vid utforinandet av Engel- brektsbilden; jag vill i detta sammanhang peka på de speciella relationerna Bergslagen-Lubeck. Båda anse vi, att bilden har inslag av teologiska klichéer och teologisk värdering. Hur man a n vill förklara denna teologiska idealiserings tillkomst, förblir den i sig själv ett faktum.I Korners krönika frainstalles alltså det svenska upproret 1434 som ett verk av en idealiserad Engelbrekt. Förutsätter man, att idealiseringen icke erhållit sin form av Engelbrekts helgonrykte efter döden, inställer sig problemet, hur man annars vill förklara den. Men en sak är från början omöjlig: att avläsa en krigares och politikers »historiska mått» på hans idealiserade rykte i främmande land. Vittna pålitliga iiihcmska kallor om att den politiska ledningen i Sverige åren 1434-36 legat i riksrådets hand,
SR äga dessa kallor vitsord. När iihillund därtill synes anse, att Korner äger kallvärde för kännedomen om Engelbrekts »mansk- liga egenskaper)), vittnar detta om en metodisk inställning, som ej kan accepteras
'.
Chronica novellas ringa betydelse som källa till Engelbrekts och hans upprors historia föranledde mig att i min gradualav- handling blott ägna frågan om dess datering en summarisk not. I denna not hade insmugit sig en felaktig uppgift, som ådrog sig Ahnlunds särskilda uppmärksamhet. Hans första Kornerskrift blev en polemik mot noten, avsedd att rasera hela min Engel- brektsuppfattniilg.
Samtidigt med mitt eget första inlägg i Kornerdiskussionen,
i Scandia 1935, publicerade jag en kritik av den skildring av Engelbrekt och hans verk, som Alinlund givit i en populär jubi- leumsbok 1934
"
Jag hoppades därigenom leda diskussionen iii på väsentligheter. Tills dato har emellertid '4hnlund undvikit ett taga stallning till denna kritik och föredragit att diskutera detaljen Korner. De svårigheter äro uppenbara, som ett försvar av Ahnlunds jubileumsbild av Engelbrekt skulle medföra.'
Lönnroth, Sverige och Kalmarunionen, s. 131. Sv. Hist. Tidskr. 1935, s. 247 not 1.Lönnroth, Engelbrektslitteratur från 1934, Scandia VIII, 1935. 11
4
52
Erik Lönnroth. 2.Ahnlunds stridsskrift av 1934, »Herman Korners Engel- hrektsskildring)), fick stor publicitet. Förhållandet ä r anmark- ningsvärt, då intet av mina arbeten i Engelbrektsfrågan riktat sig till en publik utanför fackmannens krets. E n av Ahnlunds lär- jungar, Åke Svahn, publicerade i Nya Dagligt Allehanda den 2 juli 1939 en artikel under stora rubriker: » H a r Engelbrekt spelat en andra plans roll? Kritiska anmärkningar till d r Lönnroths omvärdering av folkhjälten)). Svahn hanvisar här till »en upp- sats av professor Nils hhnlund i nästa numiner av Historisk Tid- skrift, där övertygande visas, att Korners skildring måste ha ned- skrivits 1435.)) Av formuleringen framgår, att Svahn i förväg fatt taga del av Ahnlunds polemik. Denna inflöt senare på året i lätt omarbetad form i den populära boken »Engelbrekt».
Förhållandet, att man på detta sätt vädjat till en bred ocli osakkunnig opinion, torde ha spelat en roll för Ahnlunds fortsatta siallningstagande i T<ornerdiskussionen. Hans stgndpunkt var iastslagen; det var svårt för honom att göra modifilrationer.
Det visade sig nämligen, att Ahnlunds uppsats »Herman Rorners Engelbrektsskildringx icke höll måttet för en kritisk granskning. Ahnlund hade icke ägt kännedom om fackkunska- pens sista ord i de av honom behandlade textfrågorna: den ut- märkte urkunds- och handskriftsutgivaren Karl Koppmanns år 1902 framlagda undersökning av den texttradition, som ligger bakom de lågtyska versionerna av Rorners framställning. Yidare hade Ahnlund, då han själv saknade kännedom om handskriften till D-texten, diir Engelbrektspartiet förekommer, varit helt hänvisad till J. Schwalms textedition av 1895, 1 outrerad form återgivit vissa av Sehwalms mindre väl grundade teorier och byggt vidare på dessa. E n differens gentemot den lågtyska H-
texten, som hhnlund trodde sig finna i D-textens sista stycke och son1 han fann »utslagsgivande>, för en datering av denna text till senast april 1435, vilade på eii översättningsfel av hhnlund
-
han har senare erkänt felet, sedan jag påpekat det l. Tolkningeinav ett annat textstBlle, som skulle visa, att juni 1435 »från för- fattarens synpunkt tillhör framtiden)), vilade likaledes på ett up- penbart misstag
'.
Av två andra u r texten hämtade bevis för da-l Se härom liksom i det följande Lönnroth, Luneburghandskriften ( D . texten) till Rorners Chronica novella, Scandia VIII (1935), s. 88 f . Jfr Ahn- lund, Chronica novellas datering. En replik. Sv. Hist. Tidskr. 1935, s. 240.
Se Scandia 1935, s. 89 f . Sedan jag papekat felet, försvann detta ar- gument ur iihniunds två följande inlägg, men dyker åter upp i det sista --
Korner och professor Nils Ahnlund.
153
teringen till 1433 härledde sig ett u r ett förbiseende och ett u r eii ren tankelapsus. Av samtliga Xhnlunds argument motiverade blott ett en närmare diskussion. Det grundade sig p& ett text- ställe, till vilket jag i korthet tagit stallning i den nämnda noteii i min gradualavhandling. Textstället förklaras genom formen för dess tradering genom de olilia textversionerna.
De största svagheterna uppvisade .bhiilunds undersökning i tolkningen av själva Engelbrektspartiet. Den avslöjade, att hail saknade kännedom om den medeltida hagiografiska litteratureils art och innebörd. Han hänförde Iiorners hagiografiska bestam- ningar till något, soni han kallade »medeltidens gängse uttrycks- former» och lämnade dem darined u r räkningen.
Oriktigheterna i Ahnlunds undersökning om Korners Engel- brelitsskildring påpekades i mitt första polemiska inlägg i frågail, i Scandia 1933. Ahnlund valde, att omedelbart f örsvara sin tidi- gare intagna standpunkt. Då hans argumentering för denna helt hade raserats, var uppgiften svår. Mans utväg blev att hålla sig till Schwalms uppfatlniiig av handskriften såsoin kanonisk och framdraga nya argument u r textens innehåll i avsikt att visa, att författandet avslutats 1433. Engelbrektspartiets innehåll ocli h a - giografiska karaktär berördes ytterst summariskt i hans två föl- jande inlägg 1935 och 1936. Först i sin sista uppsats i frågan, den av 1942, som saminanfattar hela haiis tidigare argumentering, har han åter mera ingående behandlat frågan om Engelbrekts- skildringens karaktär,
Efter Ahnlunds aiidra inlägg i Kornerfrågan, 1933, tog jag ånyo punkt för punkt upp hans argumentering till granskning och kom till resultatet, att bevisiöriiigen icke någonstädes var till- fyllestgörande
'.
Man kan knappast begära annu en uttömmande detaljgranskning av hans två senaste argumenteringar. Ett stall- ningstagande i diskussionens huvudpiiiikter torde vara mera frukt- bart.Sågra erinringar desslörinnan gentemot A4h~ilui~ds satt att föra denna polemik. Jag beklagar mig varken över ensidigheten i hans kritik eller skärpan i haiis ton. hlen jag vill inlägga p ~ o - test mot hans sätt att återge sin inotparts stån~dpuiikt och bevis- föring. Det torde i polemiker forskare emellan vara en veder- tagen regel att så Iåiigt som illöjligt återge motpartens argumeiit fullständigt och ined dennes egna ord. Ahnlund liar, som jag uppvisat i inin aiidra granskning, arbetat n ~ e d oriktiga referat och definitioner av mina åsikter. I-Iiiriill liommer hos Ahnlund en
Dateringen a r D-texteii till Rorners Chronica novella. Sammanfatt- ning av en disltussioii, Scandin IX 11936).
154
Erik Lönnroth.benägenhet att misstänkliggöra sin motparts motiv för dennes ställningstaganden i diskussionen. Han har sålunda tillskrivit mig en »fix idé», en »textrevision in casu», »godtycke i stånd- punkten)), »metodiskt självsvdld», » förlägenhetsko~~struktioner»l och mera sådant.
Polemik länder forskningen till föga gagn, då de polen~iska inläggen erhålla formen av publicistiska angrepp, inte av veten- skapligt meningsbyte.
Den löpande framställningen i D-texten till Korners Chro- nica novella
-
Luneburghandskriftens text-
slutar å r 1435. De bevis, som Ahnlund anför för att texten ej skulle h a nedskri- vits senare ä n detta år, hänföra sig dels till handskriftens karaktär, dels till textens innehåll.Ahnlund anser, i anslutning till Schwalm, att handskriften a r »original» och » h a r uppstått tätt under Korners uppsikt)). Det ä r att märka, att hhnluiid alltjämt tydligen e j själv h a r sett denna handskrift, som han n u för fjärde gången ingående be- skrivit. Han är helt hänvisad till Schwalms nödvändigtvis sub- jektiva handskriftsbeskrivning
"
Denna har därigenom fått så- dan auktoritet för Ahnlund, att han harmas över att jag »blundar för editionens värde» för uppfattilingeii av handskriften, »hart när betraktande Schwalm som svarande i målet,) 3. Då jag harsett och undersökt handskriften, anser jag mig fullt berättigad att betrakta Schwalm som svarande i inålet. Värdet av haris grundliga edition står höjt över allt tvivel, men därför ä r han icke d e l b a r i omdömesfrågor.
Vi äga i behåll originalhandskrifterna till två tidigare ves- sioiier av krönikan, A och B. De äro papperscodices, och i dem överflöda vidlyftiga andringar och marginaltillägg. De äro av stort varde bl. a. därför att de visa, hur Korner arbetade vid ut- formandet av en ny redaktion av sin krönika. D-handskriften a r
P motsats till dessa en väldig pergamenthandskrift på två band, ytterst prydligt utstyrd. Den a r renskrift och saknar tillskott och marginaltillägg av det slag, som A och B förete. Trots detta drar Schwalm slutsatsen, att även D-handskriften ä r original-
Sv. Hist. Tidskr. 1935, s. 243; 1936, s. 184 f., s. 198.
2 SV. Hist. 'Tidskr. 1936, s. 185: »Personligen har jag icke kunnat taga
kännedom om själva denna handskrift, men jag har funnit, att Sch\\-alnis inledning och apparat ge oss alla behövliga medel för en kontroll av dcss karaktar)). Ahnlund har ingen rimlig möjlighet att yttra sig härom.
Korner och professor Sils Ahnlund.
653
handskrift. hIotivet är, att det skulle förekoinma »häufige be- deutsame sachliche verbesserungen
. .
.
bei deiien man öfter Kor- Iiers eigene hand vermuten möchte». Denna beskrivning ä r vilseledande l. På tre stalleil i handskriften h a r en annan handa n renskrivarens tillagt uteglömda ord, soin i två av fallen finilas redan i B-texten, och på ett fjärde ställe har denna hand vid upp- rakning tillagt en fjärde, bortglömd son till hertig Fredrik av Sachsen. Detta a r inga fiPrfattarandringar, och de kunna enklast förklaras u r textkollationering. Vidare förekoinma ett flertal rn- surer i handskriften, ifyllda av renskrivaren. Man kan ytterst sällan ana något o i ~ i den äldre testen vid rasurerna, och dessa andra ej på något sätt handskriftens karaktär av prydlig ren- skrift. Det a r sannolikt, att några av dessa rasurer tillkommih i samband med incehållsändringar på några ord och i något eri- staka fall på några rader Den ilya textens genomgående över- ensstämmelser med en annan text, H-texten, som har gemensam förlaga med D, anger, att inan aven har har att göra med text- kollationeringar. Endast i ett fall,
S;
1191, dar H övereilsstammer ined äldre texter, a r ett förmildrande av ett uttryck originell1 för D-handskriften. Det ligger intet överraskande i att den, som fardigställt denna påkostade handskrift, har sträckt sina omsorger aven till innehållet. Ahnlund förklarar, att om man antar kol- lationering, »så måste kollationeriilgcn vara medvetet redaktlo- nell, icke automatisk eller efter förlagor, som Lönnroth trott» 3 .Rollationeringen har varit så »redalitioizell» son1 man har anled- ning vänta hos en inedeltida skrivare, förmodligen i Korners eget kloster i Lubeck, som haft i uppdrag att färdigställa en praktupp- laga av krönikan för en förnam beställare4. Vad som skulle hindra användandet av förlagor, förblir oförklarat, likaså hur ihhnlund har tänkt sig en kollationering utan förlagor.
Roppmann har efter en omfattande textulldersökning kom-
Die Chronica novella des Herman Korner, hrsgg. von Jacob Schwalm, Götiingen 1895, s. XIII. H u r vilseledande beskrivningen ar, framgår av Ahii- lunds återgivande, sv. Hist. Sidskr. 1934, s. 1 7 4 : » P å talrika stallen, särskilt i de senare delarna av verket, a r teuteii korrigerad med annan, samtida hand, av allt att döma ingen annan a n författaren sjalv)). Denna skildring ä r helt felaktig.
W t b y t e t av fol. 192 i handskriften behöver ingalunda tyda p å »den största har gjorda redaktionella operationen)). Historiska studier, s. 202. Skrivaren kan lika val h a gjort en rasur f ö r ful, valt ett bläckhorn eller på annat satt fördärvat bladet.
Historiska stiidier, s. 201 f.
Beträffande en rasur i företalet och ändringen av Korners titel i
156
Erik Lönnroth.init till slutsatsen, att D-texten icke ä r förlaga till H-texten. Re- dan Schwalm hade konstaterat, ),dass die verwandtschaft zwischen Rufus und Korner i11 mancheii einzelheiten sich uberraschender weise auch erstreckt auf allerhand uberschusse der deutschen bearbeitung H iiber D hinaus)) l. Kopprnann fastslog därutöver,
alt Rufus, som återger Korners förlorade C-text, och H sammaii- fattade tre avdelningar,
8s
1238-40, i en kortare version ä n D,samt att 28 a17 cle 44 avdelningar i D-texten, som saknades hos Rufus, även saknades hos H. Den slutsats Kopprnann härav drog, vas lielt naturligt, att detta icke skulle lata sig förklaras, om H:s förlaga vore identisk nied D
'.
Koppmann, som haft att klarlägga Kufustextens proveniens men icke H:s och D:s, har ej gått när- mare in på den gemensamma förlagans karaktär.De innehållsliga ändringar i D-texten i Luneburghandskrif- ten, på vilka Schwalm och efter honom Akinlund stöder antagan- det om handskriftens karaktär av original, överensstäinma ge- rromgående med H. Är D icke W:s förlaga, raseras följaktligen Schwalrns och Ahnlunds teori helt. För att teorien skulle befästas, hade det därför varit nödvändigt för Ahnlund att laga stallning till Koppmanns bevisföring och vederlägga den. Sill sin häpnad finner man emellertid, att Ahnlund aldrig gjort detta. Han har kunnat tillåta sig att 1935 i detta samman- hang beskylla mig för »textrevision in casu»; då jag avvisat be- \kylhingen under hänvisning till Koppmann, har han 1936 upp- repat den: »Lönnroths manipulationer i syftet att frånkänna D-
texten dess prägel av självständighet - en textrevision in casu, som jag har kallat det - stå helt för sin upphovsmans räkning» 3.
Varken 1935 eller 1936 har Ahnlund sjalv tagit stallning till Kopp- rnanns utredning; i sin första skrift 1934 kände han ännu icke till den. Först 1942 sker ställningstagandet i ytterst kortfattad form: Koppmann ansåg sig, förklarar Ahnlund, genom en statistisk me- tod »kunna konstatera en nära frändskap mellan respektive för- lagor 'yttrande sig i gemensamma luckor' i förhållande till i första hand D-texten: noga angivet 21 av de 44 uteslutningarna hos Rufus och de 79 i H-texten intill 1430)) 4. Om detta referat ä r att saga,
först att Koppniann ej blott stöder sig på »gemensamma luckor)) titan aven på gemensamina sammandragningar av texten, samt vi-
i Schwalm a. a. s. XXXIII.
Die Chroniken der deutschen Stadte 28, Luheck 3, tr. Leipzig 1902, s. X111 f.: » F u r dieses auffallende Ergehniss ~ r e i s s ich hei der Annahme, dass die Vorlage KH:s mit der KD-Recension, wie sie uns rorliegt, identisch sci, keine befriedigende Erklarung zu finden.))
Scandia IX, s. 08 E.; sv. Hist. Tidskr. 1936, s. 191. Historiska studier, s. 204 f.
Korner och professor Nils Ahnlund.
B57
dare att siffran för de geinensamina uteslutningarrma a r felaktig: den ä r 28 och ej 2 6 . Ahnlund fortsätter: »Aven om hänsyn togs till de båda verkens likartade populära läggning tycktes hononi denna geinensamma procent för hö0 för att kunna förklaras p5 9. annat satt. Huruvicla Koppmann domde ratt måste stå öppet». Nej, det kan det icke göra, om Ahnlund skall vidhålla sin upp- fattning om de innehållsliga ändringarna i Liineburghandskriften. Ahrilund a r har skyldig att taga stallning för eller mot Kopp- mann. Koppinanns bevisföring a r sällsynt bindande.
Ahnlunds utväg u r det dilemma, som påvisandet av Kopp- inanns resultat en gång skapat för honom, blir för det första eii förklaring, att Koppmaiiils datering av Rufustexten »gör i varje fall tydlig en mening, att den antagna gemensainma förlagan har icke sträckt sig längre ä n över året 1430) l. Denna utväg baserar
sig på en ren logisk blunder: Rufus' förlaga ä r Korners förloracle C-redaktion, soin gått till 1430, och H:s förlaga ä r närmast följande redaktion. Vad Koppmann har visat ar, att denna sistnämnda redaktion, H:s och D:s gemensamma förlaga, har stått C närmare a n vad D gör. För det andra deklarerar Ahnlund, att » D och H
förenas av en gemensam författare, alldeles icke av en gemensam förlaga))
'.
Aven om det vore bevisat, att D och H förenades av en gemensam författare, vilket det icke är, så har Koppmann lika- fullt bevisat, att de förenas av en geinensain förlaga. Det ghr inte att glida undan detla faktiim.Vi sammanfatta: varken tillägg eller rasurändringar i Lune- hurghandskriften h a karaktären av författarandringar. Kopp- mann har uppvisat, att D icke a r förlaga till H, vilket innebar att Luneburghandslcriflen oinöjligt kan vara originalhandskrift för Korners fjärde textredaktion. Tillägg och rasurandringar 2
denna handskrift ha inneburit ett normaliserande av texten efter förlagan. Handskriften ä r prydligt renskriven. Samband mellan handskrift och författare Iran e j pkvisas; den förras ålder är följ- aktligen obestämd.
Den andra gruppen av Ahnlunds bevis för D-textens date- ring till 1433 hänför sig till textens innehåll.
Korners krönika har sett dagen i en hel serie olika redak- tioner, som i tur och ordning bearbetats på nytt. D-texten slutar mitt i året 1435. H-texten däremot, som går tillbaka på en ge- mensam förlaga, för sin skildring fram till 1438. Dess latinska
l IIistoriska studier, s. 205.
158
Erik Lönnroth.förlaga har, som Georg Waitz och efter honom Koppniann på- visat, aven den gått till 1438, då den aven tjanat Detinarfortsätt- ningen som källa fram till detta år.
Frågan är, om man skall antaga två Kornerredaktioner, en som gått till 1433 och tjänat D till förlaga och en, som förts vi- dare till 1438 och tjanat H och Detmarfortsättaren som förlaga. Detta antagande stöter på avsevärda svårigheter. Som Kopp- manns utredning visar, har D varit en betydligt vidlyftigare text an H:s förlaga, som i många avseenden har stått närmare den iildre C-textens mera sammanträngda version. De kända Korner- texterna ha blivit vidlyftigare för varje omarbetning. D borde med hansyn härtill beteckna ett senare led i utvecklingen a n H:s ftirlaga. Man frågar sig, om D:s förlaga möjligen kan ha sträckt sig till 1438 liksom N:s; detta skulle i hög grad förenkla text- situationen.
Nu företer Liineburghandskriften, trots sin prydlighet, tec- ken på att skrivarbetet påskyndats mot slutet och till sist avbrutits, trots att man avsett att fortsätta skrivarbetet på nästa, tomma sida l. Dessa tecken i en renskrift av denna karaktär tyda på att
förlagans text sträckt sig utöver den nu kända D-textens slut. D-texten kan mycket väl gå tillbaka på en förlaga, som sträckt sig till 1438.
Ahnlund försöker ur texten bevisa, att D-textens författare icke kant till vissa händelser, som intraffat efter juni 1433. 1 och för sig hade detta icke varit märkvärdigt, aven om texten författats avsevärt senare, ty en medeltida universalhistoriker har
ej nödvändigtvis varit allvetande om den vidare utvecklingeii av l~andelseförlopp, som han behandlat i något moment. T ett fall har det också intraffat, att Korner under å r 1434 omtalar, att electus i Trier »framstår» (existat) såsom innehavare av slotteii i sitt Iland under en pågående schism, som upphörde 1436
'.
Var- ken Detmarfortsättaren eller H omtalar schismens upphävande, varför intet tyder på att deras gemensamma Kornerförlaga upp- niarksanimat det. Något annat liknande fall förekommer ej i tex- ten'.
Ahnlund uppger visserligen, att Jacoba, arvtagerska till Holland, som dog 1436, enligt ett textställe alltjämt befinner sig i livet, men denna uppgift ä r oriktig. Textstället i fråga a r ett referat i presensforni under 1428 av ett fördrag mellan Jacoba och hertig Filip av Burgund; bl. a. namnes, att Jacoba ej får giftaSe härom Scandia VIII, s. 97 f . Se härom Scandia IX, s. 94 f .
Korner och professor Sils Ahnlund.
159
sig utan Filips samtycke. Jacobas giftermål 1434 omtalas dock längre fram i krönikan l.
Ahnlund anför i siil sista skrift andra u r texten hämtade argument för en datering till 1435. Ett av dessa rör luckor vid regentårssiffrorna för kejsar Sigmund och påven Eugenius IV, ett hansedageil 1435, ett hertig Erik av Lauenburgs dödsår. DB jag tidigare uppvisat ohållbarheten i dessa argument och Ahn- lund ej presterat nya bevis för att styrka dem, Iainnar jag dem har åsido. Ett argument, som liommit i förgrunden i Ahnlunds sista skrift, ä r Korners tillägg » u t fertur)) beträffande Erik av Pomnierns hemresa på senhösten 1434. Ahnlund uppger, att »just eii dylik konstruktion i presens tillhör alldeles givet icke Korners latinska språkbruk vid åberopandet av uppgifter om historiska förhållanden, som ligga tillbaka i tiden och icke) av allmänna slial alltjämt äro aktuella))
'.
Ahnlund uppger sig h a påträffat »en verklig innehallslig paraHell» till konstruktionen blott vid a- [ich B-texternas slut. Emellertid anför han själv tre fall ur D- texten a v » u t » med presens och söker förklara dem med att de skulle uttrycka »en aktuellare betydelsenyans)) ä n » u t » med im- perfektum eller perfektum. Jag citerar har ett av dessa fall, $1314 under å r 1419: » Anglici expugnantes Rothoniagum urbeni
opulentam, in ea plures religiosos interfecerunt Karolo regi Fran- corum fideles et presertim, ut famatur, plures fratres de ordine Predicatorum, quorum coram deo mors preciosa est, eo quod pro iusticia certantes et pro regis fidelitate occuI~uerunt.» Varför skulle inte Guds straffdom över Erik av Pommern 1434 h a kunnat hersttas med »aktuellare betydelsenyans» många å r efteråt lika \ä1 som engelsmannens avlivande av Rouens dominikaner 1419? Den, som anlitar ett sådant dateringsargument, a r i sanning illa trängd.
Av Ahillunds argument aterstår ett: själva D-testens slut- mening 3 . Han översätter den numera ratt, men han vill icke
desto mindre ha fram samma diskrepans mellan D och H p& denna punkt som på den tiden, då D:s innehåll var ett helt annal
J f r Historiska studier, s. 202; Schwalm a. a. s. 492. Historiska stuclier, s. 197 samt not 27.
Historisk2 studier, z. 193 f. .Shnlund uppger s. 197 som allmän ka- raliteristik, att Korner oupphörligt riktar blicken framåt och anspelar på se- nare händelser. >Xlan kan tänka sig Ltiileburghandskrifteus senare hand slu- tande vid det ena eller andra bladet och en datering framåt i tiden skall stän- digt ge sig tillkänna.» Därpå uppgcs summa tre exempel u r hela kröililran på dylika framåtblickar med ett påstående som tillägg, att exemplen kunna niångfaldigas. Detta måste först ske, innan en dylik beskrivning kan godta- gas. J f r Scandia IX, s. 87.
160 Erik Lönnroth.
för honom. Både D och H berätta, att inan vid ett riksmöte i Frankfurt beslöt, att man på ett nytt möte på samma plats »ofel- bart» skulle genomföra en planerad riksreform. D fortsätter med att förklara, varför kejsaren och furstarna ville låta riksformeii
gå före kyrkoreformen, medan N istället kort konstaterar det nya mötets misslyckande. D å D:s utskrivande avbrutits på denna punkt, finns det absolut intet soin hindrar, att D i nästa mening skulle ha kunnat konstatera misslyckandet liksom H. Den »om- kastning i tankegången i riktning mot öppen besvikelse)), som Ahnlund anser otänkbar, finns i H tack vare den närmast föregå- ende meningen; varför skulle den inte ha kunnat finnas i D?
I stallet för att antaga, att D:s slutmening skulle upplysa om en terminus ad quem vid midsommaren 1435, som Ahnlund anser, har man att taga hänsyn till två episoder, dar D:s text I
eit säkert och ett sannolikt fall sträcker sig utöver denna antagna slutpunkt. I
5
1590 omtalas »ett stillestånd på kort tid)), i själva verket ett fördrag efter skiljedom, som slöts i Ditmarsken den 4 Juni 1435 mellan två hövdingar, Radolf Kersten och Kruse Johan, och rådde annu i augusti samma år, och genom vilket enligt Korner striden i Ditmarskeii »aliquantulum quievit)). Ahnlund hänvisar till att detta skulle gälla »fördrag från juni föregående a r » , vilket knappast kan vara hans allvar, ty dessa fördrag äro förbundsfördrag inellan staden Hamburg och vissa socknar, rik tade mot Radolf Kersten, och ingalunda stilleståndsfördrag mellan denne och hans motståndare, som Korner uttryckligen anger l.Den andra episoden förekommer i
5
1537, där det nämnes, att det engelska folket drabbades av olyckor efter Jeanne d'Arcs död. Först nämnes pest och inbördeskrig; därefter följer: »Demum vero grandia prelia populus regni prelibati forinsecus decertans succu- buit, multos principes el nobiles sedule amittens, necdum finis tamen incepti mali.» Jag h a r ansett, att dessa uppgifter sanno- likt hänföra sig till försämringen i Englands läge efter det bur- gundiska fredsslutet 1435 och efter earlens av Arundel och herti- gens av Bedford död respektive 14 juni och 15 september s. å. Ahnlund har förklarat, detta bero på feltolkning, ty » a m i f f e r eh a r h ä r sin primära betydelse: avsända, skicka i väg (d. v. s. från England till krigsskådeplatsen) '». Denna betydelse ä r ovan- ligt »primär» : den a r i övervagande grad känd från Plautus och Terentius och i övrigt sällsynt. Det fordras en mycket ingående bevisning för att göra denna betydelse sannolik hos Korner. Sv&- righeten att antaga den vaiiliga betydelsen, » förlora)), skulle ligga
Sv. Hist. Tidskr. 1936, s. 197.
Korner och professor Kils Ahnliind. 161
i sammanställningen med » sedule)), som normalt betyder »flitigt\) ; det ä r emellertid glossariskt belagt, att »sedule* även använts synonymt ined »frequenter» l. Det ä r otänkbart, att Korner tänkt
sig »populus prelibati regnix som en general, som sänt furstar och ädlingar till Frankrike. Ahnlund stödeï sig har återigen pa
t?n oriktig översättning. Sanilolikt, fast ilaturligtvis ej säkert, gal- ler Korners skildring 1435 års händelser.
Det måste ä n en gång konstateras, att Ahnlunds bevisföring för en datering av D-texten före midsommar 1433 ej håller måttet. Ahnlund har 1936 talat om mina »långsökta och haltlösa inkast, rena undflykter in& Inan kalla dem» och förklarar, att jag valk
))att till det yttersta försvara en uppenbart ohållbar sak och im- provisera inkast i oandlighet, hur hårt a n beviskedjan åtknytes»
'.
Härtill behöver blott aninarkas, att Ahillunds argument, som i och för sig äro oriktiga eller intetsägande, ej erhålla bevisvärde och annu mindre bilda en »beviskedja» genom att förekomma i större anhopningar. Hade ett enda bindande bevis kunnat presteras, hade det varit tillräckligt.K a r har d å D-texten till Icorners Chronica novella tillkom- mit? Det år, 1438, då dess med H och Detinarfortsattningen ge- mensamma förlaga förmodligeli avslutats, erbjuder sig i första hand som en terminus a quo. Tidpunkten för författandet torde ej ligga alltför långt efter textens slut, trots att mail ej vet orn Korner d6tt 1438, såsom man brukat antaga. Tvivelaktigt och knappast sannolikt ar, att Korner haft något att göra med till- komsten av D- och H-texterna, sadana vi känna dem 3. Att tex-
ternas företal uppgiva Korner som författare betyder givetvis intet med hänsyn till medeltida skribenters och ej minst de lubska krönikörernas benägenhet att arbeta under en föregångares för- fattarnamn; krönikan a r ju i bagge fallen otvivelaktigt Korners,
Corpus glossariorum laiinorum, ed. G. Goetz, vol. IV, Lipsize hlDCCCLXXXIX, s. 565.
Sv. Hist. Tidskr. 193G, S. 193, 198.
Ahnlund anser, Historiska stiidier, s. 203 f., att det med full säkerhet kan fastställas, att H-texten 11Xrrör från Korner. Av hans argument harfor behöver blott nämnas en tidsuppgift, soin H ensam ger rörande ett militärt företag av en viss Herman Korner år 1386. RIan vet ej, om denna tidsuppgift funnits i H:s förlaga. Identifikationen av den har nämnde knekten Korner iried krönikören ar gjord av Schwalm på något barnsliga grunder (a. a. s. III).
iiit H:s författare tv& gånger i på varandra följande avdelningar åberopas sig själv som ögon- och öronvittne till osannolika ting bevisar intet om Kor- ner. Dylikt ar dessutom e j ovanligt i krönikor. Se I. Andersson, I<ällstudier till Sveriges historia 1230-1436, Lund 1928, s. l 7 not 3, samt Scandia IX,
162
Erik Lönnrolh.även om andra ha bearbetat den. Georg bTaitz har anfört skal, som hhnlund knappast har lyckats eliminera, för att H ej för- fattats av Korner
'.
Frågan on1 Korners författarskap till H sak- n a r emellertid betydelse för frågan o111 D-textens datering, varför den har kan lämnas öppen.Det torde vara svårt att finna någon saker terminus ad quem för D-texten före 1400-talets mitt.
X
andra sidan ä r det svårt att tro, att denna skulle h a kunnat komma till många å r efter 1438, utan att detta skulle ha satt spår i texten. Som terminus a quo ä r året 1438 sannolikt men ej helt säkert. E n terininus a quo ger blott Engelbrektspartiet i krönikan: den a r Engelbrekts döds- dag den 27 april 1436.Korners Engelbrektsskildring i D-textens
5
1398 har av mig tidigare blivit ingående behandlad; jag har intet av vikt att till- lagga till dess karakteristik. ilhnlund h a r i sin fjärde skrift äiit-ligen tagit stallning till det teologiska idéinnehållet i denna skild- ring. Denna hans åtgärd betecknar ett betydande iramsteg i den oss eniellan förda diskussionen och, såsom var att vänta, h a r hans ståndpunkt påtagligt närmat sig min. Ahnlund erkänner »inslag av teologisk klichering och värdering)), t. ex. i uttrycket »hoc piuin milicie exercicium)) om Engelhrekts krigsföretag. Hans huvud- sakIiga invändning a r nu, att >det a r ännu gott stycke kvar till hagiografien, den rena helgonkrönikan»
'.
Detta omdöme a r i och för sig fullkomligt riktigt. Det ä r sällan man träffar på »ren» hagiografi utanför den speciella le- gendlitteraturen. Däremot träffar man ej sällan i medeltida lil- teratur på skildringar som den ifrågavarande, dar en konsekvent teologisk idealisering höjt en person och hans gärningar över del jordiska planet och givit de senare en helt annan innebörd ä n hos en realistiskt uppfattad, vanlig människa. Engelbrekt hos Korner har av Gud erhållit styrka att beskydda sitt folk. Alla hans åt- gärder äro rättfärdiga, lyckosamma och visa. Hans krig ä r »piuin milicie exercieiuin)). Motivet för hans uppträdande a r varken högmod eller härsklystnad, utan Engelbrekt a r »innate miseracio. nis pietate afflictis compaciens). Man kan visserligen med Ahn- lund framhålla, att »iilnata miseracio)) var en av naturen medfödd dygd, varken förvärvad eller av Gud särskilt ingiven enligt thomis- tisk uppfattning Men ingen kan val påstå, att den därmed skulle
Historiska studier, s. 207. Ibidem, s. 213.
Korner och professor Nils Ahnlund. 163
upphöra att vara en teologisk kliché och bli ett naturligt inslag i en realistisk skildring av en ännu levande politiker. Alan har rikligt jainförelseinateria1 i Korners myllrande persongalleri, men Ahnlund har liksom jag blott funnit en motsvarighet till Engel- brekt: den heliga jungfrun av Orléans. Ahnlund framhåller fullt riktigt, att Engelbrelitsskildringen saknar legendariska drag. Ingen har påstått, att sådana skulle finnas. Det räcker, att Engelbrekt skildras soin Guds särskilda redskap, fri från synd och svaghet.
Engelbrekts teologiska ra~lgklass a r av Korner uttryckligen angiven: han hör till »Dei electi)), visserligen med en lätt reserva- tioii, »forte,» av vilken Ahiilund gör det mesta möjliga l, Som
Dei electus hör Engelbrekt varken till martyrerna eller bekän- narna i trängre mening. Han hör, som Ahnlund själv anger efter Du Canges glossarium, till »beati c~ui jam caelo potiuntur))
'.
Ett annat textställe hos Du Cange, icke citerat av Ahnlund, uppger som de främsta av electi apostlarna Petrus, Jakob och Johannes. Högre grad av helighet kommer i varje fall jag aldrig at1 begära för Korners Engelbrekt. Som beteckning på skildringen av en sådan personlighet har jag använt ordet hagiografi, i brist på en mera preciserad terin, och någon annan beteckning torde knappast sta till buds.Deil sista fråga, som återstår att besvara i detta samman- hang, a r hur D-textens författare har kommit att se Engelbrelit i denna dager. Ahnlunds förklaring ä r »intrycket av Engelbrekl\ framträdande3 3. Alan måste konstatera det fantastiska i antagan-
det, att Engelbrekts framträdande skulle ha gjort ett dylikt intryck. Antagandet kan ej stödjas mecl någon samtida kalla. Den res- ning, som Engelbrekt militärt ledde, kunde väl i svensk propa- ganda utmålas som ett mirakel, ett Guds verk, på grund av dess allmänna och spontana karaktär. Men Engelbrekt själv och hans kamp för järnhandel, lägre skatter, län och hövitsmannaskap, har
av ingen samtida propaganda uppfattats som fromma gärningar av en Guds utvalde. En möjlig förklaring finns för denna upp- fattning: Engelbrekts våldsamina död, som gjorde honom till hel- gon i Sverige. Korners hagiografi h a r ined största säkerhet samma ursprung som de svenska hagiografiska skildringarna av Engelbrekt.
Den historilier, soin i Norden grundlagt studiet av hagiogra- fisk hisiorieskïivning, har ansett den hagiografiska karaktären av Icorners Engelhrektsskildring fastställd genom mina undersök-
'
Historiska studier, s. 212, 216. Ibidem, not 82.P64
Erik Lönnroth.ningar l. Man behöver ej betvivla, att han haft goda skal för sira
&sikt.
Det ar möjlige, att ingående granskningar av de Kornerhand- skrifter, som förvaras i tyska bibliotek, skulle kunna ge nya bi- drag till frågan om D-textens datering. Betriiffande Engelbrekts- skildringens karaktär torde mun ej komma mycket längre med fortsatt diskussioil.
Frågan om dateringen av Chronica novellas D-text och dess Engelbrektsskildriilg ar knappast värd att binda två svenska histo- riker å r 1942 i ett ofruktbart ställningskrig. Aven den, som blott behöver svara varannan gång, kan finna, att det blir för mycket av det goda.
Curt Weibull i sakkunnigeutlåtande över de sökande till den lediga professuren i historia vid Uppsala universitet 1941. Jfr Ahnlund, Historiska studier, s. 188, 215.
Erik Lönnroth.
