Arbete i stora barngrupper - upplevelser och metoder i förskolan

Malmö högskola

LÄRARUTBILDNINGEN

Barn- och ungdomspedagogsiska utbildningen

Lek – Fritid – Hälsa

Arbete i stora barngrupper -

upplevelser och metoder

i förskolan

Examensarbete

Katrin Berntsson

Vt 2003

Förskollärarutbildningen

Handledare:

Marjanna de Jong

Sammanfattning

Genom olika undersökningar har det konstaterats att barngrupperna har blivit allt större med tiden. Detta beror på olika faktorer och där utvecklingen av barnomsorgen är en anledning. Besparingar och olika reformer har haft en påverkan på kvalitén. Men barngruppens storlek utgör inte en ensam effekt på kvalitén. En barngrupp som antalsmässigt är stor kan ändå ha god kvalité, eftersom det är olika faktorer som avgör. Lokalen, barngruppens sammansättning och en del andra faktorer har en påverkan.

Jag vill i min undersökning ta reda på hur pedagoger upplever sitt arbete i en stor barngrupp och hur de gör för att få det att fungera. Syftet med detta är att framföra vad det är som gör att en barngrupp anses som stor och bidra med kunskaper för att frambringa ett förhållningssätt för att se möjligheterna.

För att få svar på mina frågor har jag två olika förskolor som underlag för min undersökning. Från varje förskola har två intervjuer gjorts med pedagoger för att jämföra förskolorna. Frågor har också ställts till föreståndaren på en av förskolorna för att få reda på varför barngrupperna blivit större och hennes upplevelser kring barngruppernas storlek.

Förskolorna som ligger till grund för undersökningen har barngrupper som har olika förutsättningar för om de skall uppfattas som stora eller inte i förhållande till faktorer som har en påverkan på kvalitén. För att skapa goda förutsättningar och för att lösa situationer för en god kvalité så använder pedagogerna sina kunskaper och erfarenheter för att utarbeta metoder.

Undersökningen har resulterat i en förståelse att det inte är enbart barngruppens storlek som har en ensam effekt på kvalitén. Pedagogerna på de olika förskolorna upplevde inte sin barngrupp på samma sätt och anledningen till detta är att ingen barngrupp är den andre lik. Av detta kan slutsats dras varför det är svårt att bestämma den optimala storleken på en barngrupp, eftersom det är olika faktorer som spelar in för att en barngrupp skall uppfattas som stor.

Innehållsförteckning

1 Inledning 7

2 Kunskapsbakgrund 8

2.1 Förskolans utveckling från 70- talet till 90- talet 8

2.2 Anledningen till större barngrupper 9

2.2.1 Kommunernas ökade ansvar 9

2.2.2 Stadsbidragen ändras 9

2.2.3 Rätten till förskola till alla barn 9

2.3 Utvecklingen på barngruppernas storlek 10

2.3.1 Den ideala gruppstorleken 10

2.3.2 Storleken på grupperna 10

2.3.3 Så ser det ut idag 11

2.4 Barngruppens betydelse 11

2.5 Faktorer som har positiv påverkan på kvalitén 12

2.6 Negativa effekter av stora barngrupper 14

2.7 Forskningsresultat 15 3 Preciserat problem 16 4 Metod 17 4.1 Val av metod 17 4.2 Urval 17 4.3 Förberedelser 18 5 Genomförande 20 6 Resultat 22 6.1 Förutsättningarna 22 6.1.1 Lokalen 22 6.1.2 Barngruppens sammansättning 22 6.1.3 Personal 23 6.1.4 Enskild förskola 23

6.2 Hur upplever pedagoger sitt arbete i en stor barngrupp? 24

6.2.1 Uppfattning av gruppens storlek 24

6.2.2 Erfarenheter av förändringarna på barngruppernas storlek 26

6.2.3 Förändringar för att förbättra 27

6.2.4 Möjligheterna till påverkan 28

6.2.5 Analys 29

6.3 Hur gör pedagoger för att skapa goda förutsättningar i en stor barngrupp? 30

6.3.1 Kunskaper och erfarenheter används 30

6.3.2 Metoder utarbetas 32

6.3.3 Analys 34

7 Diskussion 35

Källförteckning 38

1 Inledning

I media har det debatterats en hel del kring den utveckling som har skett, där barngrupperna i förskolorna har blivit allt större. Under 90- talet skedde stora förändringar inom utbildningsväsendet. Besparingar gjordes och för att få bort köerna placerades allt fler barn ut i verksamheterna. Effekten blev då allt större barngrupper.

Att det har blivit en kvalitetsfråga har nu konstaterats genom olika undersökningar. I uppdrag av Skolverket, har Maj Asplund- Carlsson, Ingrid Pramling- Samuelsson och Gunni Kärrby i sin kunskapsöversikt ”Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola” (2001) redovisat att den genomsnittliga storleken på en avdelning stigit från 13,8 barn 1990 till 17,4 barn 2002. Detta visar på en ökning, som förklarar varför många anser att grupperna är alldeles för stora. Men det är svårt att fastställa den optimala storleken på en grupp, då det är så många olika faktorer som spelar in. Detta har Skolverket försökt tydliggöra med sin samlade rapport ”Gruppstorlekar och personaltäthet i förskola, förskoleklass och fritidshem” (2003) där man efterlyser ytterligare forskning kring just Sveriges situation.

Kickie Teveborg beskriver i sin bok ”Arbete i stora barngrupper” (1997) att som pedagog har man ingen direkt påverkan kring antalet barn som placeras i gruppen. Däremot kan pedagogerna påverka kvalitén genom att utnyttja de resurser de har och med sina kunskaper anpassa verksamheten efter de villkor som gäller just då. Förutsättningarna kan ändå vara goda oavsett barngruppens storlek. Svårigheter måste bara bemästras med ett medvetet förhållningssätt och genom att se möjligheterna.

Anledningen till att jag vill fördjupa mig i barngruppers storlek är att jag vill få en mer samlad bild och uppfattning kring vad det är för faktorer som gör att en barngrupp anses för stor. Syftet med detta är att frambringa ett förhållningssätt som ska hjälpa mig i mitt arbete i en barngrupp, då allt fler barngrupper idag är stora.

2 Kunskapsbakgrund

2.1 Förskolans utveckling från 70- talet till 90- talet

Under slutet av 1970- talet skedde en omfattande utbyggnad av barnomsorgen. Detta berodde dels på att behovet av barnomsorg nu var större och även för att kvinnorna i större utsträckning började arbeta (Johansson & Åstedt, 1996). En annan faktor berodde på en omfattande utredning som gjordes, den s.k. Barnstugeutredningen från 1972. Där framkom det hur viktig barnomsorgen var för barnen och 1975 trädde förskolelagen in som en ny lag (Skolverket, 2003) .

Ansvaret för förskolan lämnades över till olika myndigheter under olika perioder och under 1982 trädde Socialtjänstlagen in utarbetad av Socialstyrelsen. Socialstyrelsen skrev en utvecklingsplan där de visade på vissa åtgärder där de påpekade att det dels behövdes fler utbildad personal till barnomsorgen. Detta blev en början till det som skulle bli Pedagogiska programmet för förskolan. Utvecklingsarbete blev en reform för att utveckla verksamheterna, ett sätt att förbättra förskolans innehåll. 1987 utkom Pedagogiska programmet för förskolan. Kommunernas ansvar förtydligades då med vad förskolan skulle innehålla (Johansson & Åstedt, 1996).

I mitten av 90- talet blev begreppet kvalité ett honnörsord och staten tillsatte pengar till kommunerna för att klara utbyggnaden av barnomsorgen och en ny lag infördes 1995. Den handlar om att förbättra kvalitén i förskolan, den s.k. kvalitetsparagrafen. Den understryker att ”Barngrupper skall ha en lämplig sammansättning och storlek” (Asplund – Carlsson, Pramling- Samuelsson mfl, 2001). 1996 försvann stora delar av 6- åringarna till skolan, vilket medförde att fler yngre barn placerades i förskolan. Samma år flyttades ansvaret för barnomsorgen över till Utbildningsdepartementet från Socialdepartementet. 1998 så löd förskolan under skollagen istället för socialtjänstlagen och Skolverket tog då över ansvaret. Förändringarna berodde på att framhäva betydelsen av barnomsorg för barnets utveckling. Detta fick som resultat att förskolan fick sin första läroplan 1998 (Johansson & Åstedt, 1996).

2.2 Anledningen till större barngrupper

2.2.1 Kommunernas ökade ansvar

Redan under 1980- talet skedde en ökning av gruppstorlekarna då kommunerna fick allt mer inflytande och ansvar över barnsomsorgen. Under 1980- talet fanns det ett bidrag till kommunerna där 15 barn per avdelning fick ett grundläggande bidrag. Men många kommuner valde ändå att placera fler barn än de 15, som då fanns som grund. Sedan 1984 avskaffades för första gången den ram som fanns för hur många barn det fick finnas i en grupp. Nu kunde kommunerna själv få bedöma, hur många barn de ansåg skulle placeras i en grupp (Skolverket, 2003).

2.2.2 Stadsbidragen ändras

När det generella statsbidraget 1993 infördes istället för det bidraget som var inriktat för vissa verksamheter och då det dessutom var en ekonomisk kris i landet, försämrades kommunernas ekonomi ytterligare. Det generella bidraget minskades dessutom i samma veva. Detta medförde att pengar inte fanns i större utsträckning till utbyggnaden trots extra pengar som sats in, för att klara utbyggnaden av barnomsorgen som var målet. Det har i sin tur fortsatt att påverka gruppstorlekarna, då det är brist på platser (Skolverket, 2003).

2.2.3 Rätten till förskola till alla barn

1985 kom det ett beslut att 1991 skulle alla barn från att de har fyllt ett år få plats inom barnomsorgen, om det fanns behov. Detta kunde däremot inte genomföras i full utsträckning eftersom det var brist på platser. För i början av 90- talet befann sig Sverige i en ekonomisk nedgång, men ändå föddes det många barn. Detta medförde köer till barnomsorgen som var svåra att bli av med. Med anledning av bristen på platser resulterade det 1995 till att lagstiftningen ändrades. Kommunerna var nu skyldiga att tillhandahålla en plats ”utan skäliga dröjsmål”. Detta innebar självklart en press på kommunerna, att de måste erbjuda en plats. Den ekonomiska krisen gjorde också att pengar sparades på resurser, personaltätheten minskade. För att minska köerna placerades allt fler barn ut, vilket blev fler barn i varje barngrupp (Skolverket, 2003). Sedan 2003 införs allmän förskola, vilket innebär att barn från att de hösten fyllt fyra år har rätt till några timmars avgiftsfri barnomsorg (a.a).

2.3 Utvecklingen på barngruppernas storlek

2.3.1 Den ideala gruppstorleken

Under den tid mellan 1944 – 1998 när Socialstyrelsen hade ansvaret för barnomsorgen och då ett stadsbidrag infördes 1944, så fanns det då råd och anvisningar på hur stora grupperna skulle vara. För de minsta rekommenderades 5- 6 barn och hos de äldre 8 – 12 barn. Under början av 60- talet försökte man i förskolan skapa en familjär miljö, med mindre och med åldersblandade barngrupper. I Barnstugeutredningen 1972 framkom det utifrån de studier som gjordes, att en lämplig storlek på gruppen var 10 –12 barn bland de små barnen och 20 barn bland de äldre (Asplund- Carlsson, Pramling- Samuelsson mfl, 2001). Men detta tyckte Socialstyrelsen då var för högt och ansåg att mer än 15 barn borde inte placeras i grupperna med de äldre barnen med tre heltidsanställda (Skolverket, 2003). Under 1980- talet så skulle det maximalt vara tio barn med tre heltidsanställda på en småbarnsavdelning (Teveborg, 1997). Asplund- Carlsson, Pramling- Samuelsson m.fl.(2001) har utifrån sina resultat lagt fram att en lämplig storlek på en barngrupp bland de äldre barnen är 13 – 15.

2.3.2 Storleken på grupperna

Skolverket (2003) visar med sin statistiska undersökning att grupperna har blivit allt större med åren. Utvecklingen från början av 90- talet visar att var tredje grupp var över 17 barn i jämförelse med idag då det är var annan grupp. Grupper med över 20 barn har ökat med sex procent, så detta visar på att grupperna blivit allt större. Tabell 1 visar att grupperna har ökat från 13,8 barn per grupp till 17,4 barn under tolv år.

Tabell 1 Genomsnittlig gruppstorlek i förskolan 1990 – 2002.

År Barn/grupp 1990 13,8 1992 15,7 1994 16,5 1996 16,9 1998 16,5 ___2000 17,4 __

2.3.3 Så ser det ut idag

Idag finns det inga klara regler som bestämmer hur många barn som får placeras i en grupp. Däremot finns det förordningar för förskolan via skollagen och Läroplanen för förskolan som är bindande och anger vad förskolan skall uppnås genom mål- och resultatstyrning.

Gruppen får inte vara för stor i förhållande till personalstyrkan. Storlek och sammansättning på gruppen skall anpassas efter de varierande förutsättningarna i olika barngrupper (Skolverket, 2003. sid. 13).

2.4 Barngruppens betydelse

Beroende på hur stor barngruppen är, påverkar det hur lätt kontakter bildas. Korpi (1984) påpekar att för att en relation ska kunna formas till alla i gruppen, så är sex personer det högsta antalet. Detta för att kunna överblicka varandra och hålla reda på varandra, relationerna blir då mer personliga. Ju fler individer barnen ska ha kontakt med, desto mindre kontakt barnen emellan och mer uppdelning till mindre grupper.

Ju bättre barnen lär känna varandra desto bättre grupp blir det (Kärrby, 1985). För ett barn som går på en förskola betyder det att de har andra barn att identifiera sig med. Ett barn som är medveten om sig själv skapar också ett intresse för andra (Hwang & Nilsson, 1995). Korpi (1984) hänvisar till Zick Rubins bok ”Barns vänskap”. Där beskrivs att gruppens betydelse för ett barn är en tillhörighet. Barnet få möjlighet att skapa relationer och att fungera socialt. Barnet blir inte bara en i gruppen utan även en aktiv deltagare och känner igen sig vilket skapar trygghet. Barnet har ett sampel med andra barn och det ökar självkänslan. Barnet lär sig vad de klarar av och inte klarar av, genom att jämföra sig med de andra barnen och på så sätt se vad de vill lära sig och behöver lära sig. Barnen får med sina kamrater en utvecklad relation, som är viktig för dess identitet. Barnen lär sig också sociala förutsättningar, att samsas och lösa konflikter. De lär sig att det är inte bara deras egen vilja som gäller, utan att de måste samspela. Hwang & Nilsson (1995) beskriver att barn i förskoleåldern har ett behov att bli sedda. Detta eftersom identiteten hänger samman med den respons de får från omvärlden.

2.5 Faktorer som har positiv

påverkan på kvalitén

Skolverket har med sin samlade rapport ”Gruppstorlekar och personaltäthet i förskola, förskoleklass och fritidshem” (2003) sammanfattat vilka faktorer det är som påverkar barngruppens storlek kvalitativt. En barngrupp kan utåt sett tolkas som stor, men det är många olika faktorer som spelar in för att den även rent kvalitativt skall betecknas som stor. En barngrupp som är stor, men som har goda förutsättningar klassas inte som att det bara är barngruppens storlek som har en ensam effekt på kvalitén. Faktorerna samspelar och är avgörande för kvalitén att dessa förutsättningar är goda.

Tittar man på lokalen så är det beroende på hur den ser ut och hur stor den är som är en avgörande faktor för att hur många barn som kan vistas i lokalen utan att den överbemannas. En lokals utformning kan vara avgörande för hur den används kvalitativt. En lokal som är bra, ger utrymme för barnen att utföra olika aktiviteter. Ytans storlek avgör om barnen hela tiden går på varandra eller om de kan dra sig tillbaka (Skolverket, 2003). Detta pekar även Kickie Teveborg (1997) på som avgörande för hur barnen kan utnyttja ytorna. Det skapas goda lekmöjligheter och detta i sin tur får gruppen att lättare dela upp sig i mindre grupper för lek och aktiviteter, utan att ytorna påverkar de negativt.

Om man ser på gruppens sammansätting har barnens ålder, kön och bakgrund betydelse för hur många som klarar av att tillsammans i en grupp samspela utan att det blir störningar. En barngrupp som inte har behov av extra resurser skapar en god förutsättning till att personalen lättare kan fokusera på alla barnen (Skolverket, 2003).

En annan faktor är personalens kompetens, den har betydelse rent metodiskt för hur kvalitén blir, dvs. att pedagogerna skapar förutsättningar utifrån de kunskaper de har. Ju mer kunskap desto högre kvalité. Men fallenhet för yrket att arbeta med barn är en förutsättning för att över huvudtaget vara en god förebild och för att kompetenserna skall komma till att bli goda resultat (Skolverket, 2003). Kickie Teveborg (1997) berättar också om fallenhetens betydelse för att vilja göra det bästa av situationen, den är väsentlig för rätt attityd. Personalens kompetens är viktig för att skapa struktur i arbetet, där dagsrytm och aktiviteter anornas så att det skapar trygghet hos barnen (Skolverket, 2003). Detta beskriver även Kickie Teveborg (1997) att där hon jobbar så strukturer de arbetet med olika metoder, så löser de många

situationer där gruppen kan kännas stor i förhållande till situationen. Detta sker tex. genom rutiner som att de delar upp gruppen i mindre och samma pedagog har de barnen för att genomföra en viss aktivitet. Hon berättar också hur viktigt det är att tänka sig för som pedagog i sitt agerande. Genom ett medvetet förhållningssätt kan hon som pedagog skapa metoder som underlättar vid olika situationer.

Jag har dock upptäckt, att om jag som vuxen tar det lugnt och metodiskt, försöker barnen också att hitta lugnet. Ur kaoset växer ett lugn och en egen

metodik (Teveborg, sid. 44).

Personaltätheten har betydelse för barnens välbefinnande. Barnen mår bäst av att ha vuxna som har tid och som kan ge stimulans. Att det finns vuxna i närheten skapar goda förutsättningar för en trygg och harmonisk barngrupp (Skolverket, 2003). Kickie Teveborg (1997) beskriver hur viktigt det är med ett fungerande arbetslag för att även få barngruppen att fungera. Hon säger att ”barngruppen är en spegelbild av arbetsgruppen”, (sid. 80). Ett fungerande arbetslag planerar och organiserar verksamheten tillsammans, så att barnen inte få dubbla budskap för att pedagogerna inte samspelar. Men pedagogerna har ändå olika roller och arbetsuppgifter. Tid till varje barn är viktig och skall ges så mycket det går.

Ledningen och personalens kommunikationsmöjligheter, detta är en faktor som avgör om pedagogerna kan påverka storleken på gruppen. Detta kan avgöra om pedagogerna anser att det finns faktorer som påverkar kvalitén om de få in fler barn i gruppen. Gruppens sammansättning och lokalens utformning kan vara avgörande för om barngruppen påverkas kvalitativt av att ta emot fler barn. Detta är något som pedagoger på den aktuella avdelningen är bäst lämpade att påverka (Skolverket, 2003). Kickie Teveborg (1997) tar upp om stödet och uppmuntrandets betydelse för ett välbefinnande, där chefen ger respons för pedagogernas arbete.

Ekonomin har betydelse för hur mycket det satsas på verksamheten och detta i sin tur har en viss betydelse för kvalitén. Ekonomi som tillåter bra lokaler, kompetent personal och lagom stora barngrupper i förhållande till personaltätheten efter det behov barnen behöver är goda förutsättningar (Skolverket, 2003).

Dessa faktorer påverkar varandra, detta kan sammanfattas genom att en bra barngrupp är lagom stor då olika faktorer är relaterat till barngruppens storlek. Om det i lokalen finns utrymme för barnen att dela upp sig i mindre grupper och att olika aktiviteter går att genomföra om det finns personal så att det räcker. Personalens kompetens kommer då in, att de kan med sina erfarenheter och kunskaper dela upp barngruppen i mindre grupper för att underlätta. Med personalens kompetens kan de också planera aktiviteter så att alla i barngruppen, oavsett sammansättningen utvecklas. Personalen kan även med sina kunskaper argumentera, för att efter barnens behov hur stor barngruppen med ekonomins tillåtelse bör vara.

2.6 Negativa effekter av stora barngrupper

Det är inte alltid så att förutsättningarna tillåter en god kvalité. Om förutsättningarna inte är goda, så blir det en effekt att det påverkar kvalitén negativt. Och detta i sin tur berör verksamheten, både barn och pedagoger. Effekten bli inte bara en, utan det ena leder lätt till det andra (Skolverket, 2003).

Den första effekten som tydligast märks, är bristen på tid från pedagogerna. Svårigheter med att hinna med barnen och effekten blir att den vuxna ägnar mindre tid till varje enskilt barn. Istället pratar den vuxne med barnen i grupp och det blir på så sätt mer direkt kommunikation. Pedagogerna säger åt barnen vad de ska göra och inte göra, istället för att skapa en dialog. Tiden som varje barn kanske inte får, kan betyda för barnet att den inte får den trygghet och inre harmoni som det kan behöva. Barnen behöver en stabil tillvaro med vuxna som har tid och som barnen kan knyta an till (a.a.).

Ju fler barn och vuxna det är i en grupp, desto fler relationer barn och vuxna emellan. När en grupp blir större kan det märkas på att det är svårare att komma till tals. Effekten av detta blir antingen att barnen blir passiva och drar sig undan eller gör allt för att göra sig hörda. Samspelen blir även fler som skapar stress (a.a.).

Barnets språkutveckling kan påverkas då det inte finns tillgång till vuxna att samtala med i den grad som barnet skulle behöva. Samtalet är viktig inte bara för språkutvecklingen, utan även en stimulans i tänkandet. Det räcker inte att barnet få höra språket talas i omgivningen,

utan barnet behöver få använda det själv i dialoger för att utvecklas språkligt och tankemässigt (a.a.).

Lokalen har en betydelse för hur många som kan vistas i lokalen, så är en effekt av ju fler det vistas på samma plats desto större möjlighet till buller. Buller har en effekt att skapa trötthet, stress och även hörselnedsättning (a.a.).

Dessa faktorer som har negativa effekter på kvalitén, där pedagogernas tid till varje barn om de inte hinner med ger effekt på barnens språkutveckling. Även att det blir fler relationer för ett barn ju fler barn gruppen har är en påverkan på kvalitén. Men detta är faktorer som går att lösa genom att utarbeta metoder.

2.7 Forskningsresultat

Asplund- Carlsson, Pramling- Samuelsson, Kärrby (2001) har utifrån sin samlade forskning dragit slutsatsen, att storleken i barngrupperna har större påverkan på kvalitén än vad antalet pedagoger i gruppen har. De menar att om man sätter in ytterligare en pedagog i gruppen blir det en effekt att det blir en resurs, men dessutom ytterligare en social relation för barnen att ha hänsyn till. De pekar på att det är inte personalstyrkans täthet som är avgörande på kvalitén utan barngruppens storlek har en större avgörande roll för barnens utveckling. Därför anser de att barngrupperna borde minskas i storlek, istället för att öka personaltätheten. De barn som skulle må allra bäst av att grupperna blev minde är de mindre barnen och de barn med behov av särskilt stöd.

3 Preciserat problem

Efter att under en längre period följt med i media och nu läst olika studier, så har nyfikenhet väckts hos mig om hur pedagoger idag arbetar för att skapa en god kvalité trots att barngrupperna blivit allt större. Hur pedagogerna skapar goda förutsättningar för att nå en utvecklande läromiljö för barnen. Men även hur pedagogerna ser på sitt arbete eftersom även de påverkas av att barngrupperna blivit allt större.

Ingen förskola är den andra lik, förutsättningarna är olika. Genom att kartlägga förutsättningarna kan jag sedan jämföra dem för att se vilka metoder pedagogerna använder sig av för att skapa en god läromiljö. Detta ska jag göra genom att jämföra två olika förskolor kring hur pedagogerna uppfattar sin situation och vilka metoder de använder sig av för att underlätta sitt arbete i den stora barngruppen. Så frågorna jag vill ställa är:

?? Hur upplever pedagoger sitt arbete i en stor barngrupp?

4 Metod

4.1 Val av metod

Jag har valt intervju som metod för att få svar på mina frågor. Jag tänker använda endast denna metod eftersom jag anser mig få svar på mina frågor bäst genom den. Att jag har valt just intervju som metod beror på att andra tekniker är svårare att genomföra och inte ger mig ett lika brett resultat. En enkät skulle kunna göras för att bedöma vad de tycker utifrån en skala. Men eftersom jag bara har i syfte att använda mig av enstaka personer och endast två arbetsplatser så ger en enkät inget tillräckligt brett resultat. Jag hade kunnat ställa frågor i enkäten som de skulle fått besvara. Men genom direktintervju får jag möjlighet att själv styra vilken bredd jag vill ha på resultatet, genom att ställa följdfrågor.

Personerna jag väljer att djupintervjua är pedagoger i förskolor med erfarenheter av stora barngrupper. Frågorna jag syftar att ställa rör deras gemensamma arbete. Genom att jag även intervjuar dem enskilt får jag även ett bredare svar och större variation då de kanske inte tänker på samma saker.

4.2 Urval

Jag kommer att göra intervjuer med två pedagoger från varje förskola. Detta kommer jag att göra på två olika förskolor för att jämföra förskolorna där de arbetar tillsammans på en 3 –5 års avdelning. Från varje arbetslag är det en förskollärare och en barnskötare som jag ska intervjua. Därefter ska jag även ställa frågor till en föreståndare på en av förskolorna för att höra vad hon har att säga om varför barngrupperna blivit större och hennes upplevelser kring barngruppernas storlek. Detta innebär att jag har fem personer som underlag för min undersökning.

De förskolor som jag har som underlag till mitt resultat är avdelningar med större barngrupper. De är utvalda genom att jag av egna erfarenheter upplever de som stora eller att någon annan upplever den som stor.

Förskolorna och pedagogerna jag ämnar att göra mina studier om har jag som avsikt att benämna med fingerade namn för att skydda vissa konfidentiella uppgifter om det skulle förekomma.

På Solstrålens förskola som ligger i norra Skåne ska jag intervjua Anna som är barnskötare och Katarina som är förskollärare, de arbetar i ett arbetslag med en barngrupp på 26 barn. På denna förskola ska jag även intervjua föreståndaren Birgitta som har ansvaret över hela förskolans åtta avdelningar och skolan som hör till denna enskilda verksamhetsform som är ett aktiebolag.

På Backsippans Montessoriförskola som ligger i södra Skåne ska jag intervjua Carina som är förskollärare och Maria som är barnskötare. I ett arbetslag arbetar de i en grupp med 18 barn med Montessori som pedagogisk inriktning. Denna förskola är också under enskild regi som ett aktiebolag som även de har skola i samma byggnad.

4.3 Förberedelser

Jag har förberett mig genom att göra intervjufrågor (Bilaga) utifrån mitt preciserade problem till pedagogerna som arbetar ute i barngrupperna och även ställt frågor till föreståndaren på en av förskolorna. Detta för att ta reda på varför barngrupperna blivit större just på denna förskola, då denna person innehar dessa kunskaper. Genom min kunskapsbakgrund och att jag har läst litteratur kring området under arbetets gång, har jag även fått bakgrundsfakta som hjälper mig med vilka frågor jag ska ställa i mina intervjuer. Jag planerar att varje intervju kommer att ta ca 45 minuter. Detta tror jag för att jag har frågor som är stora och som kräver följdfrågor. Jag vill använda tiden jag får effektivt.

Enligt Patel & Davidson (1994) kan valet av hur jag ställer frågorna och i vilken ordning, påverka hur utförliga svaren blir. På bästa möjliga sätt ställa frågorna så att de jag intervjuar ska få utrymme till att svara. Patel & Davidson (1994) föreslår för att få utförligare svar att ställa frågor som tex. ”Vad anser ni om…”. Jag inleder med neutrala frågor som ger mig svar på bakgrundsfakta som Patel & Davidson (1994) också påpekar på är en bra inledning på en intervju. Detta gör också att jag får en viss kontakt med personen som delvis underlättar att jag sen kan ställa mer personliga frågor.

Jag försöker att inte ställa allt för många frågor. Patel & Davidson (1994) påpekar att det då kan bli tröttande för den som skall svara på frågorna. Jag tänker strukturera mina frågor så att de båda intervjuade får samma upplägg av frågor. Syftet med detta är att få stor variation på mina svar. Däremot kommer jag att ställa andra frågor till föreståndaren, som inte arbetar inne i barngruppen för att höra denna personens version för att se om det finns ett samband med personalens upplevelser.

Kontakt tar jag via telefon för att ge en förfrågan om de har möjlighet att ta emot mig. I telefon beskriver jag även mitt syfte. Detta för att skapa en bra samtalssituation redan från början och för att motivera personerna att ta emot mig.

Jag planerar att använda mig av bandspelare under intervjuerna för att få ut så mycket som möjligt, att inget blir utlämnat och glömt i all hast. Anledningen till detta är också att jag själv anser mig ha svårt att både lyssna och skriva på samma gång. Då pressar mig till att vara en god lyssnare och att följa med i intervjun för att eventuellt kunna göra följdfrågor. Detta ger mig även en möjlighet, att återgå till tidigare intervjuer för att i så stor skala som möjligt få användning av det som framfördes. Men innan bandspelare används ber jag om de intervjuades tillstånd.

5 Genomförande

Vid den första kontakten med Solstrålens förskola fick jag möjlighet att i telefon förklara mitt syfte och göra en förfrågan om de på avdelningen jag hade fått ett tips om de kunde tänka sig att ta emot mig. Föreståndaren Birgitta som jag då pratade med, var öppen och hade inget emot att ta emot ett besök. Däremot behövdes även en förfrågan göras om pedagogerna på avdelningen ville ställa upp. Jag beslutade tillsammans med Birgitta att hon skulle fråga pedagogerna om de ville ställa upp, eftersom hon tyckte det sparade tid. Det hela resulterade i att hon skulle återkomma till mig när hon hade gjort en förfrågan, om de kunde tänka sig att svara på mina frågor kring deras arbete. Efter några timmar fick jag beskedet att jag var välkommen.

På Backsippans Montessoriförskola var förutsättningarna lite besvärligare. Pedagogerna hade precis samma vecka fått en ny medarbetare och de kände stor press. Jag känner dessa pedagoger sen tidigare, så det kändes lite att de tog emot mig för att de känner mig.

På Solstrålens förskola fick jag först en förfrågan om vi kunde sitta på avdelningen och göra intervjuerna. Men i syfte för att dokumentera intervjuerna önskade jag ett enskilt rum och det gick att ordna utan problem. Under de tre intervjuer jag gjorde, samtyckte alla att jag spelade in samtalet. Jag började med att ställa frågor rent generellt om hur gruppen ser ut, rent praktiskt med sammansättningen. Frågade även om yttre faktorer som personalens utbildning och hur länge de arbetat. Lokalens storlek ville jag få svar på, men inga exakta siffror kunde ges just i det ögonblicket. Detta skulle jag återkomma med för att få. Intervjuerna tog kortare tid än jag hade trott. Vardera intervju tog ungefär 30 min. Jag förväntade mig svar med stor variation med många infallsvinklar, eftersom de är olika individer med olika uppfattningar. Många svar blev upprepningar från båda pedagogerna kring metoder de använder för att underlätta sitt arbete. De var samtyckliga kring många punkter, vilket jag även hade hoppats på. Det ger en bra grund till mitt resultat. Men jag blev lite orolig att tiden skulle förknippas med vad jag skulle få ut av intervjun och ställde därför en massa följdfrågor. Några av frågorna jag har förberett gick in i varandra och vissa frågor var lite svåra att få svar på, då de var stora. Men genom att ställa följdfrågor genom att dela upp huvudfrågan i mindre frågor, så fick jag svar på dem ändå. Under själva intervjuerna så sammanfattade jag lite vad de hade

sagt innan jag ställde en följdfråga. Denna metod hjälpte mig att jag fick mer svar, då de kände att jag lyssnade.

Vid besöket på Backsippans Montessori förskola tog den första intervjun med Carina från början till slut ca en och en halv timme. Men effektiv intervjutid var bara ca 40 min. Anledningen till detta var många avbrott, då telefonen ringde och personer kom in i rummet. Avbrotten orsakade att jag tappade den röda tråden och följdfrågorna blev inte lika genomtänkta och självklara. Den andra intervjun med Maria påbörjades egentligen då båda intervjuerna planerat skulle ha avslutats. Ändå så fick jag några nya intressanta svar, men jag kände att jag skyndade på intervjun lite för att tiden hade runnit iväg. Intervjun med Maria tog inte mer än 25 min då hon även var lite nervös och såg det som prestation. Jag löste det lite genom ställa lite mer opersonliga frågor i början, så slappande hon av till slut och kunde svara på frågorna. Eftersom jag känner både Carina och Maria sen tidigare, så tror jag att det på något sätt förenklade intervjun lite. Jag visste hur de är som personer och hur de skulle tänkas agera. Även här hade ingen svar på hur stor ytorna var i de lokaler som barngruppen vistas i. Detta ska jag återkomma om.

Kring förfrågan om hur stora lokalerna var på förskolorna på den avdelning som barnen vistades på, så fick jag mina svar efter att de hade tagit reda på detta.

6 Resultat

6.1 Förutsättningarna

6.1.1 Lokalen

Solstrålens förskola befinner sig på andra våningen tillsammans med en närliggande mindre avdelning, i en byggnad med sammanlagt åtta avdelningar. Avdelningen är på ca 120 kvadratmeter och ytan består av tre rum och ett kapprum. Ett av rummen är stort med öppna ytor, där man äter och har samling. Tillhörande rum är byggrum och ett rum där de läser. Även ett kapprum med toaletter. Varje barn har ca fem kvadratmeter att röra sig fritt på. Personalen tycker att lokalen är bra på det sätt att de är överskådliga. Det är lätt att se vad som händer i rummen.

Backsippans Montessoriförskola ligger i samma byggnad som skolan och det bidrar till en ständig ljudkälla från barnen på skolan. Lokalen är avlång med en korridor, med mindre rum längst med. Ett byggrum används som samlingsrum, vilorum och gymnastik. Ett målarrum med snickrings möjligheter. Även ett litet dockrum. Ett stort rum där barnen har varsin bänk där man även äter alla måltider. Pedagogerna tycker att lokalen är överskådlig. Korridoren är på gott och ont. Men används som rum, då material finns längs väggarna. Korridoren kan locka till spring, men eftersom barnen stannar till ofta då materialet lockar. Även om pedagogerna inte ser alla rum, så hör de vad som händer. Lokalen är på ca 200 kvadratmeter, så varje barn har ca 11 kvadratmeter att röra sig fritt på.

6.1.2 Barngruppens sammansättning

På Solstrålens förskola är 26 barn inskrivna på avdelningen. Barngruppen består av ett fåtal barn med utländsk bakgrund, men alla barn har goda grunder i svenska språket. Gruppen är jämnt fördelat mellan könen och åldrarna. Barngruppen är stabil, där den fungerar bra. Barnen är trygga och har inga behov av särskilt stöd.

På Backsippans Montessoriförskola finns 18 barn med en jämn fördelning mellan ålder och kön. Barngruppen har en tredjedel med annan kulturell bakgrund, men där barnen har goda grunder i det svenska språket. Ett barn är i speciellt behov av extra tid och stöd. Flera barn i gruppen behöver lite extra stöd för att kunna fokusera på uppgifter.

6.1.3 Personal

På Solstrålens förskola är de tillsammans fyra anställda. Anna som är barnskötare, anställd på 100 % och Katarina som är förskollärare på 75 % har arbetat i samma arbetslag i 10 år. På avdelningen finns ytterligare en förskolelärare på 100 % och en förskolelärare på 50 %. Denna person som är anställd 50 % kommer tre dagar i veckan för att ha pedagogiskt arbete med femåringarna. Det är tre pedagoger på avdelningen under dagen med som minst 17 barn och som mest 26 barn. Tre dagar i veckan är de 3.25 på 26 barn. Då är en pedagog ensam med nio barn, medan de andra tre som är kvar på avdelningen har sex barn var. De dagar när de barn som är berättigade plats under allmänförskola, föräldralediga och arbetslösa föräldrar inte är där på förskolan, så är de under de dagar 24 barn på 2,75 tjänster, dvs. åtta barn var.

Pedagogerna på Backsippans Montessoriförskola utgör tillsammans en personalstyrka på 3.0 fördelat på fyra tjänster. Detta innebär att de är sex barn per arbetande pedagog. Arbetslaget består av Carina som är förskolelärare på 75%, Maria som är barnskötare på 100% och ytterligare en barnskötare på 100% som precis har börjat som ny i arbetslaget. I arbetslaget finns även en barnskötare på 25 %. Anledningen till en tjänst på 25 % är att Carina har en fast fridag, så går denna person in för henne. Carina har jobbat längst på förskolan, i 10 år och med 28 års erfarenhet och är den enda förskolläraren i arbetslaget. Hon har även Montessoripedagogisk utbildning. Detta har även Maria som är barnskötare och som har arbetat 4,5 år på förskolan.

6.1.4 Enskild förskola

Båda förskolorna är aktiebolag, dvs. att de drivs under enskild regi. Föreningens ekonomi har en avgöran på om beslut tas för att ta in fler barn i barngruppen, för att få mer pengar in i föreningen. Ju fler barn de har i föreningen, desto mer pengar får de genom bidrag från sina kommuner. Ekonomin styr kvalitén både positivt och negativt. Birgitta som är föreståndare på Solstrålens förskola säger att vilken kvalité skulle förskolan kunna erbjuda när ekonomin i föreningen är dålig, genom att sätta in fler barn höjer man däremot kvalitén med ekonomisk standard. Men konsekvensen blir att grupperna blir större.

6.2 Hur upplever pedagoger sitt arbete i en stor barngrupp?

6.2.1 Uppfattning av gruppens storlek

På Solstrålens förskola uppfattar både Anna och Katarina barngruppen som stor i förhållande till lokalen och personalstyrkan, men tycker att de rent metodiskt har fått det att fungera. Det mesta har de kunnat lösa för att göra det bästa av situationer som det märks att gruppen är stor. Att det är en stor barngrupp märks tex. på när det blir kö till toaletter för att de ska gå ut och när de ska göra olika aktiviteter och de delar upp gruppen i mindre grupper. Ändå så blir den gruppen stor och man hinner inte med att hjälpa alla barnen.

Ljudnivån blir även högre eftersom det är många som vistas i lokalen. Detta för att barnen lättare kan hamna i konflikter då de är nära in på varandra.

Anna och Katarina tar speciellt upp samlingssituationen då det känns att det är många barn. Då kan det kännas speciellt att alla barn inte får komma till tals, till det finns det bara inte tid. Barnen har ibland svårt att vänta på sin tur och detta i sin tur gör att de pratar i munnen på varandra.

Anna påpekar att det är svårt att direkt peka på att barnen skulle reagera på något speciellt sätt bara för gruppen är stor. Hon kan se att vissa barn söker kontakt mer med vuxna, men kan inte peka ut att det skulle vara just för att barngruppen är för stor.

Som pedagog känner Katarina sig ibland lite stressad, hon måste var lite mer effektiv. Hon måste dela på sig, många barn kan behöva hennes tid samtidigt.

Birgitta föreståndare på Solstrålens förskola säger att hon vet att pedagogerna på avdelningen är kompetenta och som på bästa möjliga sätt anpassat sig till de normer som gäller med den stora barngruppen på 26 barn. Hon vet att pedagogerna tycker att den är stor, men också att de trivs. Föreståndaren och pedagogerna har en öppen kommunikation och är viktig bit av hennes arbete. Genom detta vet hon hur det är på avdelningarna och hur allt fungerar. Hennes roll är att stötta.

På Backsippans Montessoriförskola upplevs det påfrestande just nu då barngruppen är stökig. Detta påpekar både Carina och Maria, att detta beror på att gruppen har många barn med koncentrationssvårigheter i kombination med att ett speciellt barn har extra stort behov av hjälp just nu. Utredning är på gång och en specialpedagog är inkopplad för att ge stöd till arbetslaget för att kunna hjälpa barnet. Carina menar att eftersom detta barn kräver mer tid, så känns gruppen stor då tiden inte räcker till för varje enskilt barn. Hade de inte haft detta barn hade det säkert inte känts på samma sätt, att gruppen känns betydligt större än den egentligen är.

Carina säger att gruppen inte känns stor i förhållande till lokalen. Utan det är faktorn att det är ett barn i behov av särskilt stöd som gör att gruppen just nu känns svår, eftersom det påverkar hela gruppen. Maria tycker det är frustrerande ”Det gäller nästan bara att ta hand om barnen och få det att flyta på. Man hinner inte sätta sig ner med ett barn och jobba som man hade velat, det tillåts inte för att det ska fungera”.

Carina kan märka på de andra barnen att de reagerar att de inte får lika mycket uppmärksamhet fast de skulle behöva det, gruppen blir stökigare. Det är inte bara de andra barnen och personalen som det kan vara svårt för, för att det är brist på tid. Utan även det barn som verkligen behöver hjälp, för då det inte heller finns tid i större utsträckning för detta barn till det behovet det har. Där är fler barn att dela uppmärksamheten med och detta medför att barnet blir ännu stökigare.

Carina säger att idag är det allt fler barn på samma antalet vuxna och det påverkar kvalitén. Barn som är i behov av särskilt stöd får inte den tid de skulle behöva om inte en extra resurs sätts in. Men många barn är bara behov av stöd en viss tid, men denna tid finns inte alltid. Hon påpekar att detta beror mycket på att idag är det fler barn som behöver extra hjälp, även om det inte något behov p.g.a. en diagnos eller något. Hon menar att barn idag är mer okoncentrerade då de får allt serverat och matat med video, tv och de behöver inte tänka så mycket hur de ska använda sin egen tid själv och ta ansvar över den. Detta skapar okoncentrerade barn, och dessa barn får det allt svårare då det inte finns tid hos pedagogerna att se till de behoven och det blir stökigare.

Sammanfattningsvis har båda förskolorna uppfattar sin grupp som stor i förhållande till vissa faktorer. På Solstrålens förskola pekade de på vissa praktiska situationer som samlingen, medan pedagogerna på Backsippans Montessoriförskola pekar på att det är ett barn med behov av särkilt stöd som gör att barngruppen just nu uppfattas som stor. Båda förskolorna framhäver också att det är brist på tid till varje barn som avgör att barngruppen uppfattas som stor. På Backsippans Montessoriförskola pekar de på att det är allt fler barn per vuxen, att tid därför inte finns till varje barn. På Solstrålens förskola ser pedagogerna trots att gruppen upplevs som stor att det fungerar och att metoder är utarbetade. De pekar bara på lokalens storlek som en faktor som påverkar kvalitén till den grad, att barnen inte får utrymme alltid för aktiviteter utan att de går på varandra med konflikter som resultat. På Backsippans Montessoriförskola upplever de sin grupp stor för att ett barn med särskilt behov kräver mycket tid och ork av dem.

6.2.2 Erfarenheter av förändringarna på barngruppernas storlek

Både Anna och Katarina tycker att grupperna blivit större bara på ett fåtal år. Anna berättar att när hon började arbeta på Solstrålens förskola för 10 år sedan var de 18 barn. Den stora förändringen är, att innan var hela övervåningen en lokal för 18 barn. Idag är det 46 barn uppdelat på två avdelningar. Innan var de fyra anställda på 18 barn och idag 26 barn på samma antalet pedagoger. Hon ser att utvecklingen har skenat iväg, att grupperna blivit allt större. Inte bara på sin egna förskola, utan överallt. Anna tycker att även om mer personal skulle sättas in så hjälper det inte, lokalen tillåter det inte. Fler personer i en lokal gör inte saken bättre. En lösning vore att sänka barnantalet istället.

På Backsippans Montessoriförskola pekar de bara på negativa effekter, speciellt på maxtaxans effekt. Maria säger att maxtaxreformen bara har gjort att det blivit sämre kvalité, eftersom de har fått ta in ett barn extra just av denna anledningen kombinerat med att ett barn bor utanför kommunen. Kommunen betalar inte samma bidragssumma för platsen som innan. Men förskolan vill inte att barnet skall lida för det, så barnet får gå kvar. Innan hade de råd till att ha bara 17 barn och det har de haft många år, ända tills maxtaxreformen tillkom.

Sammanfattningsvis såg ingen av de tillfrågade några positiva effekter av utvecklingen av att grupperna blivit allt större, speciellt på ett fåtal år. På Solstrålens förskola har det under 10 år skett stora förändringar med lokalerna och barngruppernas storlek. På Backsippans Montessoriförskola har det inte skett några dramatiska förändringar på något plan, bara ett barn som tillkommit p.g.a. maxtaxreformen.

6.2.3 Förändringar för att förbättra

Både Anna och Katarina på Solstrålens förskola säger att de förhållanden som gäller nu med gruppen har de anpassat sig till. Så som de har upplagt det nu fungerar det bra, även om det inte gör att gruppen upplevs som mindre. Men båda påpekar att så som förhållandena är nu, det är de nöjda med. Men självklart hade det varit bättre både för barn och personal om gruppen hade varit mindre.

På Backsippans Montessoriförskola pekar både Carina och Maria på tiden, tid till varje barn och till planering. Maria säger att omständigheterna har inte tillåtit att gå ifrån för planering på länge nu, oftast för att någon har varit borta av pedagogerna.

En annan förändring som skulle betyda en positiv effekt för alla, vore om en resurs sattes in för det barn med behov av särskilt stöd. Det skulle betyda mer tid till alla barn, då hade gruppen direkt känts stabilare. Maria blickar framåt och vet att det blir bättre framöver. Hon är nöjd med antalet barn ändå, det är inte antalet på barngruppen som behöver förändras. Utan det är bara just detta barn som det kretsar kring. Carina däremot säger att 14- 15 barn hade varit bra. Då hade det varit mindre barn per vuxen. Just nu är de sex barn per vuxen och det känns lite mycket. Barnen hade haft tillgång till mer tid av en vuxen.

Sammanfattningsvis pekar båda förskolorna på att vilja minska gruppens storlek för både pedagogernas och barnens skull. Men Solstrålens förskola påpekar att det fungerar och anser att några större förändringar strävar de inte efter. På Backsippans Montessoriförskola önskar de mer tid och att en resurs skall kopplas till arbetslaget. Men ingen vill förändra något drastiskt där heller.

6.2.4 Möjligheterna till påverkan

Anna och Maria på Solstrålens förskola säger båda att de har en viss påverkan på hur många barn som placeras i gruppen. Anna berättar att föreståndaren ger en förfrågan på om de skulle kunna ta emot fler barn eller hur läget är. Men det slutgiltiga beslutet tar ändå föreståndaren. Katarina säger att det är en öppen dialog mellan pedagogerna och föreståndaren.

Anna tycker det underlättar att föreståndaren vet vilka förutsättningar som gäller och har trots ekonomiska påtryckningar en gräns på hur många barn som kan vistas i barngruppen. Föreståndaren säger att hon har det slutgiltiga avgörandet på hur många barn som placeras i grupperna. Pedagogerna är däremot kompetenta för att kunna avgöra hur förutsättningarna är för att kunna anpassa verksamheten efter gruppens storlek och därför vill hon ha en öppen dialog kring avgörandet.

På Backsippans Montessoriförskola har ingen påverkan på hur många barn som placeras i gruppen. De får ingen förfrågan, det är dels ekonomin som styr. Just nu är det också lokalen som hindrar att ta in fler barn. Det får bara vistas 18 barn i lokalen enligt lokalbestämmelserna. Om de hade haft andra lokaler, så hade de haft montessoripedagogiken som grund som avgör att hur många barn som det hade varit i gruppen. Så hur många barn som möjligt går inte då pedagogiken inte tillåter det. Carina menar att hela pedagogiken går ut på att varje barn skall få tid och uppmärksamhet av pedagogerna till självhjälp. Då går det inte ha allt för många barn i förhållande till personaltätheten.

Sammanfattningsvis skiljer det åt hur stor påverkan pedagogerna har på hur många som placeras i gruppen. På Solstrålens förskola pekas det på personalens kompetens i frågan om hur många barn det går att ha i gruppen, men att det ändå är ekonomin som styr då föreståndaren ändå har det slutgiltiga avgörandet. På Backsippans Montessoriförkola har de ingen påverkan alls och blir inte tillfrågande. Det är inget annat än ekonomi som styr det och lokalen. Däremot pekar de på sin pedagogik att Montessorin kan inte klarar av hur många barn som helst och där är det den som även påverkar antalet barn de kan ta in.

6.2.5 Analys

Att en barngrupp tolkas som stor och att det är många olika faktorer som spelar in för att den även rent kvalitativt skall betecknas som stor, detta har framkommit även i mina intervjuer.

Tittar man på lokalens betydelse för kvalitén så upplevde Solstrålens förskola sina lokaler för små i förhållande till barngruppens storlek. Därför är det lokalen som är faktorn som påverkar gruppen kvalitativt och också därför pedagogerna upplever barngruppen som stor. Även ekonomin har påverkat de att barngruppen nu upplevs som stor. Däremot pekar de på goda förutsättningar när det gäller gruppens sammansättning då barngruppen är stabil. Personalen är kompetent med goda kunskaper och erfarenheter. De är trygga i varandra eftersom de arbetat länge med varandra. De har goda förutsättningar då de har en viss påverkan i barnantalet, deras kompetenser kommer till tals.

På Backsippan Montessoriförskola är det barngruppens sammansätting som är avgörande för att de upplever sin grupp som stor då de har ett barn i behov av särskilt stöd som tar deras tid. Även här har ekonomin en inverkan till barngruppens storlek. Här har de ingen påverkan på hur många barn som placeras i gruppen. Men detta är ingen negativ inverkan då de har en annan påverkan som bestämmer. Det är montessoripedagogiken och detta skapar goda förutsättningar. Goda förutsättningar har de också att lokalerna är rymliga i förhållande till barnantalet. Personalens inverkan på kvalitén har en liten effekt just nu, då det tär lite av att en helt ny personal introduceras. Personalen har sina erfarenheter och vissa kunskaper som höjer kvalitén. Personal finns det också, bara när någon är borta påverkar det kvalitativt.

Detta visar precis det som det Skolverket (2003) sammanfattat med sina faktorer och Kickie Teveborg (1997) säger om arbete i stora barngrupper, att det är svårt att bestämma den optimala gruppstorleken. Det är olika faktorer som spelar in för att benämna en grupp som stor. Detta visas genom att de olika förskolorna som är till grund för resultatet har olika förutsättningar och det är olika faktorer som får pedagogerna att uppfatta sin grupp som stor.

Anna på Solstrålens förskola påpekade precis som Pramling- Samuelsson, Kärrby, m.fl. (2001) att storleken på barngrupperna inte löses med att stärka personalstyrkan. Det innebär bara ytterligare en social relation för barnen att ha hänsyn till. Istället är lösningen att minska barnantalet.

Kickie Teveborg (1997) tar upp om stödet och uppmuntrandets betydelse för personalens välbefinnande, där chefen ger respons för pedagogernas arbete. Det är viktigt att få kunna känna stöd från sin chef och ledning. På Solstrålens förskola hade de god kontakt med föreståndaren och kände att de kunde påverka vissa bitar som gällde gruppens storlek och att hon visade förståelse för deras situation. På Backsippans Monterssoriförskola kände de inte att de kunde påverka och det framkom inte om de kände att de får stöd från ledningen.

6.3 Hur gör pedagoger för att skapa goda förutsättningar i en stor

barngrupp?

6.3.1 Kunskaper och erfarenheter används

Kunskaper i kombination med erfarenheter från åren Anna och Katarina har arbetat använder de för att skapa goda förutsättningar, för en så bra kvalité som möjligt på Solstrålens förskola tillsammans med hela arbetslaget.

Anna säger att kunskaperna hon har från utbildningen är betydelsefulla, men så som hon ser det nu har livserfarenheten givit henne mer. Det hon lärde sig under sin barnskötarutbildning har inte givit henne lika mycket som den erfarenhet hon fått genom rent praktiskt arbete.

Katarina säger att arbetslivserfarenhet väger tungt och att utbildningen har gett henne grunder för ett pedagogiskt arbete. Men säger att utbildningen är en skyddad verkstad och när man sen kommer ut i verkligheten, så är det inte alltid så som man hade lärt sig. Hon ger exempel på, att som nyexaminerad kanske man vill mer att alla barn ska kunna komma till tals under samlingen. ”Men med erfarenhet kommer man underfund med att så fungerar det inte, det finns inga möjligheter till detta”. Det hon sett och fått vara med om i sitt arbete som förskolelärare väger tyngre, eftersom det blir mer konkret och det gäller just där nu. Självklart värderar hon sina kunskaper högt och ser det som en bra bas för hur hon ska handskas i många situationer. Men erfarenhet och genom konkreta upplevelser kan hon kombinera det med kunskaper och dra slutsatser.

Anna anser att skillnaden på att vara barnskötare och förskolelärare i hennes fall inte är stor. Skulle det vara något område som det krävs rent teoretiska kunskaper om, så är det inga

problem att komplettera varandra och hon lär av situationerna. Genom att de i arbetslaget har arbetat många år tillsammans behöver de inte diskutera saker hela tiden, utan vissa saker är självklara. Men om hon nu skulle utbilda sig till förskollärare antar hon att hon kanske skulle få ”aha upplevelser” då hon kan relatera sina erfarenheter med nya kunskaper.

Föreståndaren säger att kunskaperna pedagogerna behöver är teoretiska kunskaper som är en fördel för att kunna hantera gruppen, kombinerat med kunskaper och hur man är som person. Hon säger att ”bara” barnskötare är ändå en bra barnskötare. ”Bra med både förskollärare och barnskötare, de kompletterar varandra”. Med detta menar hon att det är ett jämställt synsätt mellan barnskötare och förskollärare, att det är ingen större skillnad på yrkesrollen och att det är ett bra samarbete där pedagogerna kompletterar varandra.

Kunskaper och erfarenheter är viktiga säger både Carina och Maria på Backsippans Montessoriförskola. Carina säger att det finns personer utan ren kunskap om barn, men som ändå är hur duktiga som helst. Det handlar också om hur man är som person, att man har fallenhet för yrket att arbeta med barn. Hon säger att ”Vad är kunskaper och erfarenhet i jämförelse med fallenhet. Ska man jobba med barn måste man tycka om det”. Men kunskaper är bra att ha och känna till för att kunna hantera många situationer. Kunskaper om barn med svårigheter är bra att ha idag. Carina säger att ”Den påverkan man har som vuxen på små barn, kan betyda oerhört mycket längre fram i barnets liv”.

Maria säger att hon inte arbetat så många år, kan fortfarande känna sig lite osäker i vissa situationer. Men hon säger att hon utvecklats mycket under den tid hon arbetat på förskolan och upplevelserna ser hon nu som erfarenheter och då har hon samtidigt fått kunskaper.

Sammanfattningsvis resonerar båda förskolorna kring kunskapen, erfarenheten och fallenhetens betydelse för att kunna skapa goda förutsättningar. På Solstrålens förskola värderas kunskapen högt och antyder att kunskaper även införskaffas via erfarenhet. Utbildning är viktigt för att höja kvalitén, men erfarenhet väger också tungt. Genom att komplettera varandra i ett arbetslag kommer allas kunskaper och erfarenheter till användning. Backsippans Montessoriförskola antyder att kunskaper är värdefulla för att lösa olika saker. Fallenhet är också viktigt för att kunskaper skall kunna värderas som användbara.

6.3.2 Metoder utarbetas

På Solstrålens förskola pratar Anna om hur viktigt det är med rutiner, det skapar trygghet hos barnen. Det handlar om att strukturera aktiviteterna så att det löser många situationer. Hon säger att komplettera varandra i arbetslaget är viktigt.

En metod är att nio femåringar går iväg under vårterminen med en pedagog mellan nio till två varje tisdag till torsdag. En anledning till att fem- årsgruppen startades var att minska trycket på gruppen genom att låta några gå ifrån en stund. Men även fem- åringarna känner att de får en utmaning då de börjar växa ifrån gruppen, då de strävar mer åt att bli stora och börja skolan. De behöver stimulans. Men denna lösning vinner inte bara femåringarna på utan alla barn. Till detta finns det en pedagog som jobbar 50 % just för detta ändamålet. Då blir resten av barngruppen kvar på 17 barn med tre pedagoger och då har de skapande och mattegrupp.

För att få ner ljudnivån vid måltiderna använder de lugn musik, då ska alla barn kunna höra musiken. Barnen får då något att fokusera på för att dämpa sig lite. Samtal sker med barnen, och alla sitter i samma rum. Katarina påpekar att matsituationerna är viktiga, där försöker hon kompensera att kanske vissa barn inte fått prata under samlingen. Hon försöker verkligen att ta tid till alla barnen och vid matbordet är det lättare att prata med barnen, då det vid matborden har blivit uppdelning till mindre grupper.

Anna säger att det inte behövs tid till att hela tiden fråga varandra i arbetslaget om hur de ska göra. De sitter inte och pratar om allt till punkt och pricka, men att ha kontroll genom att planera verksamheten skapar en trygghet både hos pedagogerna och barnen. Genom att skriva en veckoplanering och kontrollera att eventuell information sätts upp till föräldrarna så slipper de onödiga överraskningar där de inte vet vad som skall göras. De går inte ifrån gruppen varken vid planering eller vid raster. De sitter inne på avdelningen och detta fungerar bra.

Katarina tycker att observationer är ett bra hjälpmedel för att kunna bedöma vilka situationer som kan behövas ändras. Det gäller att anpassa sig till de normer som gäller och vara flexibel för att finna metoder till lösningar. Hon säger att ”man klarar mycket mer än vad man tror, man får inte snöa in sig på att det inte går”.

På Backsippans Montessoriförskola säger Carina att det är viktigt att vara ute efter god kvalité. Till det krävs planering för att behålla kontrollen över barngruppen. ”Vi måste också stå för det vi är, att vi är en Montessoriförskola”. Med detta menar hon att Montessoripedagogiken ligger till grund och tillåter inte hur många barn som helst i förhållande till personalstyrkan. För att behålla den kvalité Montessorin står för, så går det ut på att varje barn behöver tid till materialen och att den vuxna på något sätt närvarar. Kanske inte alltid sitter bredvid, men iakttar vad barnet gör.

Maria säger att det gäller att vara observant på vem som behöver hjälp, varför barnet behöver hjälp eller varför det aldrig kräver hjälp. Detta ligger till grund i Montessoris grundtanke. Även barn som kanske inte märks har ändå behov av tid även om de har ett lugnt beteende. Att uppmuntra barnet är viktigt för att få barnet att sedan ta för sig och utforska.

De har en metod där de skriver in i ett dagsschema vilka aktiviteter barnen gör. Varje pedagog har sin färg och skriver in om de gjort en aktivitet med barnet. Med en annan färg skrivs det när vuxna bara har iakttagit om barnet gjort något, men har gjort detta utan att en vuxen varit med aktivt. Denna metod hjälper till att se vilka barn som får uppmärksamhet, men även de som slinker undan. Men man ser också om barnet hjälper sig själv till att ta tag i saker eller om det behövs mer vuxenstöd. Då aktiviteterna skrivs in ser pedagogerna också om det är enformiga aktiviteter barnen utför, att de inte kommer vidare. Detta är ett sätt att dokumentera och ett sätt att observera barnet. Montessori handlar om att vara steget före för att vara till hands i barnets utveckling. Ser hur långt barnet kommit. Barnet skall få hjälp till självhjälp. Barnen skall själv få upptäcka vad de kan. Materialen är utformade att barnen själva ska rätta det de gjort med materialet. Montessori är deras uppdrag och en metod för att få barngruppen fokuserad.

Både Carina och Maria säger att ålders- och könsfördelning på barnen har en betydelse för hur gruppen kan tänkas fungera tillsammans. Att vara medveten vid val av ålder och kön på barnen som skall inskolas nya i barngruppen kan det skapa en god förutsättning till att gruppen fungerar ihop. De delar även medvetet upp gruppen vid olika aktiviteter som ger dem bättre förutsättningar till att kunna ser till varje barns behov genom stimulerande aktiviteter efter deras ålder.

Sammanfattningsvis tar förskolorna upp olika metoder som de använder för att skapa goda förutsättningar för att underlätta arbete i den stora barngruppen. Båda förskolorna delade upp grupperna vid olika aktiviteter. På Solstrålens förskola planerar de genom att strukturerar aktiviteter och använder olika finesser för att lugna gruppen genom rutiner. Att planera säger också Backsippans Montessoriförskola är viktigt. Där väger också montessoripedagogiken tungt för att skapa goda förutsättningar. De pekar också på gruppens sammansättning som en metod.

6.3.3 Analys

Kickie Teveborg beskriver i sin bok ”Arbete i stora barngrupper” (1997) att som pedagog kan man påverka kvalitén genom att utnyttja de resurser man har och med sina kunskaper anpassa verksamheten efter de villkor som gäller. Det gäller att ha ett medvetet förhållningssätt och se möjligheterna. Både på Solstrålens förskola och Backsippans Montessoriförskola är det pedagogernas kunskap och erfarenhet som kommer bäst till användning för att skapa goda förutsättningar. Kunskaperna och erfarenheterna ligger till grund för hur de utnyttjar lokalen, gruppens sammansättning, personalens kompetenser och antalet pedagoger för att skapa så goda förutsättningar som möjligt metodiskt.

Varken Kickie Teveborg (1997) eller förskolorna som jag har som undersökningsunderlag har exakt samma metoder, utan vissa är helt olika. Vissa metoder har de utarbetat i arbetslaget som Backsippans Montessoriförskola gjort med deras schema för vad barnen gjorde för olika aktiviteter, för att se vilka barn som behöver vuxnes stöd mer. De tar även upp barngruppens sammansättning med kön och ålder som en betydelse för kvalitén och även det är ett sätt att styra förutsättningarna till bättre kvalité. På Solstrålens förskola har de femåringarna som går ifrån och musik under måltiderna. Dessa metoder är just för bara deras förskolor, utarbetade efter deras behov med kunskaper och erfarenheter som grund till metoden. För det är det handlar om, ingen förskola är den andre lik. Men förhållningssätt, kunskaper och fallenhet för yrket är lika viktiga var man är. De har olika metoder men alla strävar de åt samma håll, efter en så bra kvalité som möjligt.

7 Diskussion

Det som är intressant är att barngruppen på Solstrålens förskola med 26 barn uppfattas som en fungerande grupp, fast de har vissa faktorer som pekar på att lokalen är för liten i förhållande till gruppens storlek och att personalstyrkan inte är speciellt stor. Medan barngruppen på Backsippans Montessoriförskola med 18 barn upplevs som svår, fast de har lokaler som är rymliga. Detta visar att det inte bara är antalet barn som avgör hur gruppen rent kvalitativt skall benämnas. Det är tydligt att det är olika faktorer som lokalen, barngruppens sammansättning, pedagogernas kunskaper, personaltätheten och ekonomin i kombination med påverkansmöjligheter som ligger till grund för hur en barngrupp uppfattas kvalitativt.

Anledningen till att pedagogerna på Solstrålens förskola uppfattar sin barngrupp som fungerande är att de har utarbetat metoder som passar just deras barngrupp. Pedagogerna har löst många situationer som de har känt att lösningar måste till för både barnen och deras egen skull. Praktiska saker som att dela upp barnen i minde gruppen så pedagogerna får mer tid till varje barn i den utsträckningen de kan. På Backsippans Montessoriförskola kan de inte komma vidare just nu, då hur de än gör så räcker tiden inte till varje barn. Just nu kan de inte göra så mycket än att använda sina kunskaper och ta det lugnt för att gruppen ska fungera så bra det går. Men de strävar efter lösning och har en eventuell resursperson för barnet som är anledningen till att gruppen känns stor just nu.

Kan det vara så att vissa faktorer är mer avgörande än andra för att en barngrupp kvalitativt skall benämnas som stor. Om jag ser på Solstrålens förskola är det lokalen som avgör att de egentligen uppfattar sin grupp som stor. Men ändå ser de sin grupp som fungerande och ser inte gruppens storlek som ett hinder för god kvalité. Möjligheten är att lokalen som påverkande faktor på barngruppens storlek kan vara lättare att lösa genom att dela upp barnen i mindre grupper och att de kan gå ut för att lösa detta. Medan det på Backsippans Montessoriförskola är barngruppens sammansättning som gör att pedagogerna känner att deras grupp är förhållandevis stor. Då ser jag det som att det kanske är svårare att påverka gruppens sammansättning, då detta inte är någon man som arbetslaget väljer. Som i detta sammanhang, att pedagogerna inte klarar av att hantera ett barn i behov av särskilt stöd utan hjälp utifrån så är lite svårare att finna lösningar på det. Barnet går inte att göra sig av med

utan processen är svårare och tar längre tid än att komma på en lösning. Det är lättare att lösa lokalproblem genom att dela upp barnen i mindre grupper och att försöka inreda lokalen så att det fungerar bättre.

De kunskaper en pedagog får under sin utbildning är baskunskaper som hjälper i många olika situationer och för att hjälpa barnet till utveckling. Men alla pedagoger har inte samma baskunskaper, eftersom alla har inte studerat lika länge och dessutom kan det vara ett tag sedan. Detta gör att ett arbetslag har olika kunskaper och det är här erfarenheter och att komplettera varandra i arbetslaget kommer in. Kunskaper de får i utbildningen är inte exakta konkreta lösningar på hur de kan utarbeta metoder i en stor barngrupp för att nå god kvalité. Då är det erfarenheten som bidrar till den kunskap för att veta hur man ska handskas i olika situationer. Läroplanen anger vad som skall uppnås, men inte hur. Det är pedagogernas uppgift att finna metoder för att uppfylla det uppdrag som en pedagog har. Utbildningens syfte är att ge grunder till uppdraget och därefter ger erfarenheter stöd till metoder och kompetensutveckling är något som ligger till grund för att förnya sina kunskaper.

Det jag har kommit fram till är hur viktigt det är att se möjligheterna och inte bara hänga upp sig på antalet barn i gruppen, utan att försöka finna lösningar så gott det går. Det är då betydande att ha kunskaper och inte minst erfarenhet kring hur det på bästa sätt utarbetas metoder för att nå så god kvalité som möjligt. Utbildning på högskolenivå har stor betydelse som baskunskap, men jag har kommit underfund med att även de som inte har dessa kunskaper kan klara sitt uppdrag. Mycket lär de av erfarenheter och genom att pedagogerna kompletterar varandra. Men att ha goda kunskaper är grunden för en så bra kvalité som möjligt.

Jag hade verkligen velat höra fler metoder och även velat sett dem, för att få en mer konkret inblick i pedagogernas arbete i stora barngrupper. Alla metoder har inte framkommit i intervjuerna även om de sa olika om saker då jag intervjuade dem en och en. Det är inte säkert ens att de tänker på att de har utarbetat en metod, eftersom vissa metoder kan vara självklara. Som att planera och utnyttja pedagogernas kompetenser är en metod, men som ingår i uppdraget och att det kanske sker av sig själv utan att det är genomtänkt varför de gör som de gör.

På Backsippans Montessoriförskola har de en pedagogisk inriktning som speciellt fokuserar på det enskilda barnet. Detta genom att barnen skall bli vägledda till självhjälp. Barnet skall lära sig att hjälpa sig själv. Barngruppen i sig är också viktig med betonas inte lika mycket. Men detta borde inte påverka kvalitativt, för då varje barn rent pedagogiskt får den tid och hjälp de behöver som är målet med pedagogiken, så är detta också en grund för hela gruppens utveckling.

På Backsippans Montessoriförskola är det bara en pedagog som har förskoleexamen. Däremot är det två pedagoger med Montessoriutbildning. De andra är barnskötare och frågan är varför det är så få förskolelärare. En anledning kan vara att de har Montessori som pedagogisk inriktning och att det är det de prioriterar. Ekonomin i föreningen kan ha en påverkan då de den bara har tillåtit att anställa barnskötare utöver personal med Montessoriutbildning. Rent kvalitativt tror jag inte det har någon större påverkan, eftersom det är pedagogiken de har som är deras utgångspunkt och mål.

Källförteckning

Asplund-Carlsson, Maj., Pramling-Samuelsson, Ingrid. & Kärrby, Gunni. (2001). Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt. Stockholm: Liber.

Hwang, Philip. & Nilsson, Björn. (1995). Utvecklingspsykologi från foster till vuxen. Stockholm: Natur och Kultur.

Johansson, Gunnel. & Åstedt, Inga-Britta. (1996). Förskolans utveckling – fakta och funderingar. Stockholm: HLS Förlag.

Korpi, Jane. (1984). Att arbeta med barngrupp. Stockholm: Liber Förlag.

Kärrby, Gunni. (1985). Utveckling i grupp om pedagogiskt arbete i förskolan. Stockholm: Liber Förlag.

Patel, Runa. & Davidson, Bo. (1994). Forskningmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Skolverket. (2003). Fler barn i förskolan men oförändrade gruppstorlekar. Online 030303. Klockan 15.35. www.skolverket.se

Skolverket. (2003). Uppföljning av reformen maxtaxa, allmän förskola m.m.. Online 030303. Klockan 17.45. www.skolverket.se

Skolverket. (2003). Gruppstorlekar och personaltäthet i förskola, förskoleklass och fritidshem. Online 030307. Klockan 22.30. www.skolverket.se