SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Harald Gustafsson

Familj ebildnlng asch utkomstm6jiighrtar -

lagstiftning

och verklighet

pi

1780-talets

Island

1

det europeiska agrarsamhället vas kopplingen mellan familjebildning och produktion tydligare an p i rnanga andra hall.' Ingen ny familj fick bildas om den inte ansags ha ekonomiska möjligheter att klara sig, dvs driva ett jordbruk av tillracklig storlek.

David Gaunt har papekat att hindren far fattigas giftermik var större ju sten-e jondbristen var, och namnt Island och FarBarna som exempel.2

I

ett anförande p5 nordiska historikermöter i Odense

1984

menade Gaunt att Island p i detta satt var det mest extrema och diairned tydligaste exempIet p i detta europeiska fenomen. GisBi higast Gunnlaugsson har ocksa starkt betonat denna koppling mellan familjen, hushallet och bo~ldgarden.~ S'om starkast blev den f r i n 1824, d i förbud idafNi9sdes far dem som mottagit fattighjiilp att gifta s i g 4

Flera historiker har ocksa visat hur manga inom det uppväxande slaktet

B varje generation p i tcland var demda ta11 liarsling tjänstehjonsstallning och "sarnhäElelig ofruktsamhet", genom att antalet girdar vas begransat.-' Men drifterna kunde inte socialt kontrolleras s i Batr. Den liga aktenaskaps- frekvensen hade sin baksida i det stora antalet utomäktenskapliga födsK2.r. D e utomäktenskapliga barnen var saluinda inte en konsekvens av en p51 Is- land bevarad urnordiska hednisk "sexnal peimiscáveaess"

,

som en mer fan- tasifull an kallkritisk forskare sökt havda.6 Soraa Gisli Gunnarsson överty- ganade visat var de å stället den tragiska konsekvensen av den hirdca sociala kontrollen, och blev "people carrying economic poverty, inv~1vPng social sanctions, from one generation to a n ~ t h e r " . ~

Fristatstidens lagsamling, Grágriis, hade stadgat att giftaslystna miste áiga en viss summa för att $i satta bo (savida :inte kvisnan kommit upp i ofruktsam i I d e ~ ) . ~ Denna best~mme8se fanns dock inte med i lagboken 96nsb6k9 giltig fran 1281 och framat. Tanken höils emellertid levande, och

1720 föreslog isländska ambetsrniin att inga skulle f i vigas utan intyg friin världslig sc"am~syr%clig överhet om att de var kapabla att fösserja sig och sina barn utan att ligga andra till last.9 Denna bestämmelse fick dock aldrig laga kraft, trots flera pistötningar under 1700-talet. lo

(2)

92 Haraid Gustafsson

Så långt lagstiftningen. Men hur skg de8 ut i verkllgheten"oilliimpades restriktioner mot fattigas gifterma1 ocksi före L824? Jag ska har undersöka t v i tillfallen under

1760-

och 1770-talen, nar sidana restriktioner diskute- rades av myndigheterna. Vilka ville ha restriktionen, och varf6r kom iindi Inte nagra s5dawa under 1'700-talet'?

Man kan anta det har varit svart att jamka samman den gamla islandska avogheten mot okontrollerade giftermal med de danska myndigheternas politik under senare delen av 1700-talet. I den merkantilistisk-kamezaiis- tiska tankevärld som dominerade den ekonomiska debatten i Danmaii, -

liksom i Europa i allmanhet - var en höjning av folkmangden en central

punkt." En större befolkning kunde utf6ra mer arbete, och ge staten öka- de skatteintäkter. Ett viktigt instrument för denna populationistiska politik var atgarder fös att underliitta ingående av äktenskap.

Frin början al7 1750-talet var statsmakten mycket aktiv 4 olika försök att utveckla det islandska n i i r ~ n ~ s l i v e t , ~ ~

1760

kommer en kunglig resolution med klart populationistiskt syfte för 1sland.13 Där stadgas att:

ugifte fattige Bonder og TjenestefoQk paa Island, som efter deres Alder og Dueligked ere bekvemme tiB Rgteskab, maae ud8 de 3 f@rste Aar, at regeae fra den Tid hver udi Egteskab inadtrader, v-re frie for at svare Tlende og Skat

Skattelättnader far nygifta var eaa atgard som ofta rekommenderades av populationistiska teoretiker. Men i den islandska verkHigheten orsakade detta problem. Skatterna gick aaiimaakigen inte direlct ta11 centralmyndighe- terna. De lokala ämbetsmannen, sysslomännen, drev sina ambeteg på ent- repenad. De betalade en fast krlig avgift till landsfogden (kronans kassa- förvaltare p5 Island), och behöll som

%ön

rnel%ansla7,llnaden mellan vad de fatt in i skatt och sin avgift. Skatteuppkravningen var alltsi mer en fraga om ambetsmannens privata ekonomi iin om offentlig förvaltning.

När skattelntakterka nu minskade, drog sysslomannen av de belopp de förlorade i sina avgifter. Detta ar bakgrunden till att landsfogde Skii$i Mag- nusson fick tillfälle att yttra sig 1 frigan i ett brev till rantekammaren i KG-

penhamn av 4 december

1766."

Med resolutionen

1760,

skrlver landsfogden, "ophzvedes som af sig sebv den Omgang at m g t e de Fattige Egteska- bet". Också P sin isbandsbeskrivaiing från 1786 havdar han att de lokala myndigheterna S r e 1460 ofta nekat fattiga att gifta sig.15 Naa ska amtrnac-

nen (ung. lasbdsh6vdingen) ha föreslagit att dessa skattelatunader ska npp-

"para. SLtuBP Magnfisson anser emellertid den sjunlcande folkmangden s o n

ett stort problem, och föreslir tvartorn ökade friheter "r nygifta.

H räntekammaren kal- man ansett airendet vart en utförligare behandling, och remitterat det ater till Island, till amtmannen.I6 Amtman 0 i a f - a ~ Ste- fánsson hiller helt med om att det ar obilligt att förbjuda någon fattig alt gifta sig- om han kan sin kristendom, ar arlag och flitig, inte har nigon a ~ f t - 14g sjukdom och kan förserja barn och hustru. H, sjalva verket ar amtman-

(3)

Familjebildning och ~~tkomstrnojPigheier 93

nen alltsi kritisk mot landsfogdens och de centrala myndigheternas famil- jepolitik, och fortsiitter polemiskt:

Men skulde alle og enhver i FP-ng, aaagtet han manglede disse ReqvSsita, v m e tilladt samme at indtrzde, alleene for atforfremme Folkeformere%- sen, vilde Landet opfyldes med u-rlige, lade. dovne, og 611 intet andet end dets Byrde omstrippende BetSere.

Ord och inga visor! Amtmannen niimner ocksi med gillande att de PsSands- ka ambetsman, som p i kungligt uppdrag arbetade med ett förslag till ny islandsk Tagbok, ocksa anaanade föresla ett förbud av denna art. (lagförslaget kom aldrig att antas.) Han framl-aaver att ett sidant f ~ r b u d ar sarskilt Iamp- ligt fOr Island, eftersom man dar inte, som i andra lander, har sarskilda in- stitutioner som tar hand om fattiga barn, som darför autid ligger fattigvarden till last.

Rantekammaren i Köpenhamn fick alltsi vilja meilan amtmannens tra- ditionella islandska staindpunkt och landsfogdens populationism. Man val- de den senare linjen. Kammaren bad danska kansliet se till att inga fattiga fick< nekas vigsel s i Bange arbetet p5 en ny islandsk lagbok inte var fullfört, och kansliet utfardade en skrivelse med det begärda innehållet ii11 amtmannen

$8

juni

1468,

l7

islanningarsaas familjeliv kom aker p5 dagordningen i kollegierna i Kö-

penhamn

1744.

Incitamentet kommer fran ett mshanda ovantat hall: en skrivelse frin Det ahmindelige handelskompagni till kammaren.'' Ragdeln

p5 Island var ett kungligt monopol, som arrenderades (f6rpaktades) av in- tressenter P Rhpenhamn;

1764-1994

drevs den just av Det alrnieadelige han- del~kornpagni.'~ Kompaniet uppger att sysslornanneao E Noraur-M~iasgsla, Pétur Porsteinsson, klagat ~ v e r bl a att kompaniet sant f ~ r lite

mjd

till Vopnafjöri3urs handelsplats. TvIan menar att den stora efterfrigan på mjöl beror

p5

att fler och fler nygifta baPnder kommer till handelspdafsen med at- test f r i n sysslomannen p: att de satt bo sch maste f5 köpa förnödenheter- men Compagniets Pligt kand det Bkke blive at creditere s4lge Folk fordl at Sysse%mzndene give dem Friehed til at saette boe, uden Hensigt om de kand ername sig eller ikke, langt tienligere synes det for Landet, at mange af saadanne unge Folk t-ente een Bonde noge t laengere.

De köpenhamnska köpmaninen f6r alltså har fram gamla islandska argu- ment. Men man tillägger ocksa att det vore nyttigt om be 69wertalBga frain Nord- och ostlandet, som huvudsakligen var lantbruksomriden, sandes till fisket p i Sydlandet; fisken war ju köpmannens stora vinstkiilla i islands- handeln, medan islandska jordägarintressen alltid velat halla fisket begransat fQr att undvika konkurrens om a ~ b e t s k r a f t e n . ~ ~

Tul%kammaren (som

1'373

tagit över de isla:tgdska arendena fr5n ramte- kammaren) går emellertid emot kompaniets febr~lag.~' Man kan inre f~iviE-

(4)

94

Harald Gustafsson

ligt " g i ~ r e Landet blot for Folk", och det strider mot "al borgerlig Friehed" att t ~ i n g ~ f 6 r f l y t t a arbetskraft. Men samtidigt har man siaat Grendet till- baka till syssloman Petur Porsteinssoaa far att höra vad han har att saga om anklagelserna mot honomzs.

Sysskomannen blir tvungen att satta sig pA tv5 stolar."

1"B

ena sidan miste han havda att han inte tillatit för ~-aaanga hushiil P sin syssla; dar är "BGnder- nes Tal

. . .

af nogenleedes Forhold ved Jordernes"

.

Men han intar

i

andra sidan den sedvanliga Pslandska attityden till fattigas gaftermil, och inseam- mer i att det vore battre om ejanstefolket tjänade 1angre innan det gifte sig, ock att en del "formedelst Ubekvemhed og Fattigdom bleve aldeeles holt der fra". Skulden ligger emellertid hos prasterna, som har frihet att viga vilka de vill, utan att konsultera syssiamannen. Priistea-na ursäktar sig nam- iigen med att "Guds Ord og Religionen9' 18rbjuder dem att neka nigean fattig vigsel.

Nar syssloman Pkturs brev p i hösten 1774 omsider natt kammaren, har man dar sänt Brendet vidare t411 kansliet, tillsammans med en lGngae be- t r a k ~ e l s e . ~ ~ Man ar nu helt Rvertygad om att det vore bra om allmogefolk av bagge könen tj anade längre hos bönder innan de gifte sig, eftersom i f8r- tid ingingna äktenskap bara leder till afdandet "spfyldes med BetBere der ikke kunne ername dem selv med tilvoxende Farnibien. Dessa blir en börda b5de fGr köpmannen, som inte kan neka dem kredit, och f6r skötsamma bönder, som saväl f6rloróir sitt tjanstefolk som via fattigvarden f%- f6nsGrja de medellösa barnen.

Det framgir silunada klart att tullkammaren nu accepterat den tradhio- n e l a isländska standpunkten. Man piminaner emellertid aven om kansliets ovannamnda skriveBse frin 1768, som ju gick i motsatt riktning, men Rop-

pas att man nu,

''B

Betragtning af denne Sags Vigtighed", ska launna ta frigan under f6rnyad prövning. Kammaren fareslir att a11a giftaslystna ska kunna visa prasten intyg f r i n syssloman, husbonde och reppstyrare (de kommunala myndigheterna) pA gott uppförande och f6rsörjnPngsmöjB3g- heter.

Kansliet lat sig emellertid inte bevekas. I sitt svar till kammaren ger man tv5 sk21 mot aktenskapsf~rbud.'~ FhBs det första leden: ett f6rbud t411 ett var- Te ont, niimPigen lösaktighet. För det andra ar Island "saa slet peupleret" att man snarare borde försöka öka folkm8ngden. Populationismen sitter allts5 kvar i högsatet.

Men tu8lkammaren har inte gett upp s i Ett. Man har remitterat saken till Island, och bett om stiftamtmannens och amtmannens betankande (stift- amtmannen var Islands h6gste styresman, men hade till P770 bott i Köpen- hamn)." Med höstskeppen 1375 kom s& svaret frin ~ s l a n d . ' ~ Efter att ha samritt med andra ambetsman fareslir stiftamtmanwen och amtmannen att alla fattiga som kommer tiB1 prasten och vi11 vigas, ska kanna visa upp

intyg fran sina senaste husbönder p i tre Ars flitig tjiinst, samt intyg om all- man duglighet f r i n reppstyrarsiica, ett intyg som sysslomannen ocksi ska ha

(5)

Familjebildning och eitkornstmöjligiaeter

95

slcrivit p6. D e gifaskystna hotades allts5 av en byrakratisk process dair kela det islandska &okala iirnbetsverket skulle vara indrages!

TulBkammaren har s5 för andra gången f6rsökt forcera kaausliets mot- stånd. Man fCDrsakrar kansliet att man

"E

Alminidelighed" instaanmer i dess s ~ 5 n d ~ u n l c t . ~ ~ Dock menar man att det vore nyttigt om de som satte bo först hade blivit goda Rushallare genom Bitig tjainst hos en boalde. San-nirn$E- dighkulle man avhjiilpa den brist på tjainstefolk som det standigt klagas över fran Island. Man ber darför kansliet utverka en kunglig resolution i

Pinje med de islandska ambetsmannens förslag.

Resultatet blev ett reskript tal Islands stiftamtman s c h biskopar av 28

mars

1'776.~~

Dar stadgas att spetalska inte får vigas. H en skrivelse till tu34- kammaren meddelar kansliet att de övriga farei~lagna f6rbuden ska "udset- tes". Darmed var tanken p2 en lagstiftning no6 fattigas giftermål ur sagan fOr denna @ng.

Vi har i denna fr5ga sett prov p i en för 1700-taSet fypisla mots2ttning mellan en refozmivrande statsmakt sch en lokal, samhii8lsbevaran$e elit. Den-

na elit - ambetsmannen, ofta identiska med de stora jordagarna-torde har

ha "at hela bondesamha8lets talan. Jordagare siaii38 som landbor hade h-

tresse av riklig tillgang p5 tjanstefolk, och av atit h631a fattigv&rdsutgif~:eina nere. Enligt tiondelagen från

4096

Avilade det Qi1 bönderna i kommunen att

fdjrsöaja de ~-nedellasa.~~ Rika som fattiga husbönder ville uppratth3iiia den sociala kontrollen av ungdom och tjiinseefolk, och hailla "omstrippende Beklere" borta fran sina gårdar.

Mot detta intresse stod den ftirharskande ekonomislca doktrinens beto- ning av folkökningens viilsigne8ser. Det ar inte cpviinitat att det just air Bands-

fogde Skuli Magnusson som 1764 gör sig till tolk för pop~lationismen~ Se- dan R~O-talet var han anf6raze "t den falang iskndska imbetsman som

arbetade for nairingspolitiska reformer.31 Han startade t ex textilmanufala- turen vid det som sedan blev Reykjavik, och var en outtröttlig förkaimpe för en friare utrikeshandel. Han ville omstrukturera naringsFiwet och utveckla ett kommersHe4lt anriktat fiske, nigot som skulle kriiva mer arbetskraft vid kusterna. Darrned

kom

han naturligtvis i opposition till den domi- nerande samhalsbevaa-aaade majositeten av islandska airnbebsm~an. En av Rans huvudmotstindare var amtman Olafur ~ t e f á n s s o n , ~ ~ som vi myeket riktige Rar funnit på förbudssidan i aktenskapsfr agan.

D e ledande i rantekammaren har uppenbarligen delat Skala Magn~ssons standpunkt p5 17'60-talet. Men i det senare undersekta arendet intar tull.- kammaren motsatt standpunkt. Varför?

Tullkammaren av

177'4

hade en annan personsammans5ttning an ralnte- kammaren

1766.

E n isEanning, jurisken J6n Eir~iksson, var ansvarig far de islandska arenadena. Flera konta-oversiella fra go^, dar centralmakten och de islandska ambetsmannen statt p i %collisionsknrs, hade fått eller var p5

vig att få kompromisslösningaa vid denna tid.33 J6n Eiriksson var visserii- gen karad som en reformman, men han hade ock;si goda kontaki.er med !e-

(6)

96 Haraid Gustafsson

dawde is1änningar. Efter Strueaasees fall 1742 var ocksa den danska regl-

men rent allmant mindre intresserad av reformer som kunde rubba sam- hallsstrukturen.

Emellertid har danska kansliet hiálit fast vid populationismen. Samma person, Otto Thott, var ocksi chef dar vid bada de undersökta tillfiillena. Resultatet blev att islänningarna misslyckades med att f5 igenom ett för- bud, trots att de P774 hade stöd av såval k6pmanaaen som kammaren.

Men ändrade statsmaktens omsorg om "peupleringen" något i den islandska lokala verkligheten? Jag stallde inledningsvis fragan om gifter- malsrestriktionner til%ampats före förbudet 1824.

Det framgas att de inblandade parterna varit p& det klara med at% naggat förbud inte fanns; utkastet fran %720 har inte betraktats som lag. Men mycket tyder p5 att restrikoasner trots detta tillämpats, inte minst själva det faktum att tanken p5 dem varit så levande. Landsfogden uppgav, som nämnts, att priister och reppstyrare före 1'960 oka hindrat fattiga från att gifta sig. Handelskompanid talar om dem som sysslomännen ger "Friehed til at sztte b o 9 ' ~ Och syssaoman Pétur Porsteinsson beramrner sig av att ha en god balans melian gardar och familjer i sitt distrikt - trots att han ju, enligt lagstiftningen, inte borde ha något med det att gbira!

Indicier talar alltsa för att giftaslystna islanniaagar ibland nekats vigsel under 1700-talet.

A

andra sidan kan det inte ha varit en ua~dantagslios regeS; i så fall vore ju 5mbetsmannens kamp för ett firbud meningslös. Förmod- Sigen har Bokal praxis skiftat med de lokala myndigheternas instaBBni9ig. En

del präster har ansett "Guds Ord og Religionen" tala mot förbud, andra torde ha intagit en mer traditionell islandsk standpunkt, och delat försam- lingens bekymmer för fattlgvårds~tgikerna~ Den som inte hade det sarskilt val stiik1t, gjorde nog %c%okast B att vara på god fot med sockenprasten, repp- styrarna sch sysslomannen om hanlhow ville inga i det akta ståndet.

Resultaten talar för att den hårda kopplingen meilan familjen, hushalliet och bondgarden p i Island kunde uppratthiBPas oavsett vad som stod i la-

gen. FGrbudet B824 innebar gissningsvis inga avg6rande "randringar. I st68let var de"r8800-talets demografiska och sa småningom aven ekonomls- ka omvalvningas som kom att göra slut p5 det gamla familjeb~Bdningsmi9astret, p2 Island saval som annorstades i Europa.

(7)

Familjebildning och utkomstmöjiigheter

1. Se t ex David Gaunt, Familjeliv i Norderz, Malmo 1983, 13 ff.

2. Ibid. 14.

3. Gisli A Gunnlaugsson, "The Poor Laws and the Family in 19th Century Iceland", i John Rogers & Hans Norman (ed), The Nordic FarniIy. i3erspectives o n Family Research,

Meddelande från Familjehistoiiska projektet 4, Upps,ala 3985. 4. Ibid, 23.

5. dbid, 19: Gisli Gunnarsson, Monopoly Trade and Economic Stagnation. Studies in the Foreign Trade of dceland1602-1787, Skrifter utgivna av Ekonomisk-historiska förening-

en i Eund XXXVIII, Lund 1983.13 f ; Loftur Guttormsson. Bernska, ungdómur og upp-

eldi á eirzveldisöld. Tilraun lil félagslegrar og l j i , f r ~ d i l e g r a ï greini'ngar, Ritsafn

Sagnfrzi3istofnunar 10, Reykjavik 1983, 132.

6 . Richard F Tornasson, "Premarital Sexual Permissiveness and IElegitimacy in the Nordic Countries", Comparative Studies ii1 Society and History 1976.

7. GisPi Gunnarsson, Fertility and Nuptiality in Iceland's Demoguaphic History, Meddelan-

de f r i n ekonomisk-historiska institutionen, Lunds universitet, nr 12, Eund 1980,18. Se- dan detta skrevs har dessa förhillanden även behandlats i Magnus S Magnusson, Iceland

in Transition. Labour a ~ t d socio-economic change before 1'940, Skrifter utgvna av Eko-

nomisk-historislta föreningen i Lund XLV, Lund 1985, kap 2.

8. Se Gisli Gunnarsson, Ferfiiity and Nclptiality, L2f, om Ilagstiftningens utveckling. 9. Alblngisbekur Islands X , Reykjavik 1967,557ff.

10. Haraid Gustafsson, Mellan kung och allmoge - ämbetsman, beslutsprocess och i n f l y f ~ n - d e p å 1700-talets Island, Stockholm Studies in History 33, Stockholm 4985, 158.

11. Se ( e x Erik Oxenb@il, Dansk ~ k o r r o m i s k f e n k n i n g 1700-1770, Institut for @konomisl<

historie; publikation nr 11, K ~ b e n h a v n 1977,59 f f .

12. Se t ex Gustafsson, 29 f ; Cisli á Gunn!augsson, "Ansökningar om privilegier till manu- fakturer p i Island 1750-1754". i Industri og bjergv~rks(2ri)r. Privilegering i a r d e n i det

28. cirhundrede, Oslo 1985; aven Lofur Guttormsson. 129. om populationistick politik p5 Island.

03. Lovsamling for Island III, Kebenhavn 1854, 392f.

14. Pjoaskjalasafn Island (PI), Skjalasafn rentultammers (Rtk) 38.1. Islands Journal (I.$) 3, fylgiskjal (fsk) 58, bilaga: IJ B fsk 2665.

15. Skuli Magnusson, F o r s ~ g til en kort Beskrivelse afIs/atitl(I786), ed Jón Helgason, Bib-

liotheca Arnamagnaana 5, Kebenhavn 1944.32. 16. Pf, Rtk 28.15, bréfabólc (brb), nr 84, 1711 1767.

17. Rtk28.15, brb, nr 391,2815 1768; Lovsarnli~zg III. 621. Frigan om syssiorniinnens rätt att dra av de eftergivna avgifterna i sina förpaktningsavgifter löstes först 1794, och d i till sysslomännens fördel. Gustafsson, 135.

(8)

98 Harald Gustafsson 18. PI, Rrk 38.9, IS 3. fsk 58, bilaga: éJ l fsk 229, 1911 1774.

19, Allmänt om isiandshandein, se Gisli Gunnarsson, Monopoly Trade. 20. Ibid, passim.

21. P$, Wtk 28.16, brb, nr 569,1212 l474

22. ~ f , Rek 38.1,1.l3, f& 58, bilaga: I J 1 fsk 502, 819 1774. 23. P>$, Wtk 28.16, bïb, nr 892, 19/11 1444. 24. ~ f , Rtk 38.1, HJ 3, fsk 58, bilaga: IJ 1 fsk 596. I011 1774. 25.

PI,

Rik 28,16, brb, nr 927,41112 9774. 26.

PH,

Rek 32.2, IJ 2, nr 233, 1618 1775. 27. PI, Rtk 28.17, brb, nr 388, POL? 1776. 28. Lovsamling IV, 210 f . 29. Pf, Rik 38.1,IJ 3, £sk 58, 3013 4776.

30. GisPi

A

Gunnlaugsson, "Fattigvården p5 Island under 14140-talet", i Oppdaginga av,fat-

tigdomen, Sosial lovgivning i AIoïden p6 I9OQ-isbler, Oslo 1983, 188. Jag har dasfejr svån? att förstå Stale Dyrviks bedömning ("To statssystemer andsynes fattigdomen - ein kom- parasjon", i ovan cit sl<rift, 402) att Island ensamt i Norden Inte far en "full organisering" av fattigvarden under 1700-talet; avireom tycks Isiand ha haft en sådan tidigare i n övriga nordiska omräden.

31. Se tex Gisli A Gunniaugsson, "Ansökningar om privilegier till manufalituser p2 IS-

land".

32. Gisli Gunnarsson, Monopoly S m d e , 132 ff. 33. Gustafsson, 284.