SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

/&bob Ch

ristensson

Nar

stenarna tiger

Om de klassiska auktorerna i 1800-talets

nordiska arkeologi

och

historieskrivning

S

tudiet av Nordens forntid har en lång och växlingsrik historia, fylld av stridande skolbildningar och olika metodiska angreppssätt som följt varandra. Inte minst har man under de senaste hundra åren p i bred front tagit hjälp av ursprungligen naturve- tenskapliga analysförfaranden sisom gollerianalys, dendrokratnologi och den på 1350- och &O-talen introducerade kol-14-metoden, med vilka det i vissa stycken blivit möjligt att etablera en absolut kronologi. Genom osteologiska undersökningar av bevarat ben- material har man ocksi kunnat lägga fram Iingtgiende tolkningar av hur exempelvis befolkningstillväxten, kosthållet eller barnadödligheten tett sig i äldre tider. Likasi har pollenanalyserna visat sig anvandbara för att fal grepp om hur vegetationen sett ut runt boplatserna och vilka växter som odlades.

Genombrottet för naturvetenskapernas användning inom nordisk arkeologi kan förläggas till 1800-talet; en symboliskt viktig riktpunkt erbjuder lundazoologen Sven Nilssons plötsliga uppträdande p i den arkeologiska scenen 1835, en annan ar de tvarve- tenskapligt bedrivna danska utgnwningarna av kiokkenmöddingarna vid seklets mitt.' Dessfiorinnan hade forskarna för sed och vana att iiven i oträngt mål ge det skriftliga källmaterialet utslagsrösten vid tolkningen av fornhistoriens alla olösta problemm2 Stof- fet hade varierande upphov och karaktär: dar var fiorstås Den heliga skrift, vasentlig f6r snart sagt all historieskrivning från bröderna Magnus till1 rudbeckianerna Johan Göransson och Johan Peringskiöld, i viss mån längre; vidare Snorre och den bivriga isländska sagoskatten, därtill annan fiormodad folkdiktning av nordvästeuropeiskt ur- sprung salsom Ossians sanger liksom för den delen ortnamnen och landskapslagarna.

Vi1

så viktigt för fornforskarna var och f ~ r b l e v dock långt in på 1800-takt allt vad de gamla grekiska och latinska f6rfattarna hade att f~rtalja om världen bortom

Med-

elhavets civiliserade trakter. Hur sedan klassikerna lastes, begrundades och anvandes av de skandinaviska arkeologerna och historikerna är en komiplicerad friga som bär i många riktningar. Tallösa ar de Ifërfelade hypoteser som under historiens Popp väckts av enskilda textställen i Tacitus Germania eller Herodotos Historia, förunderliga ar dc atlantiska hugslcott som läsningen av Platon stått fior även efter Rudbeck den aldre, Vilka de vanliga tankespåren var Pcommer rimligen att framgå av följande, men in- ledningsvis ar det viktiga att besinna att vi under flera sekler tbir oss med en tämligen

fast, på klassikerna byggd, tolkningstradition av fornhistorien, om vilken man Bite tillspetsat kan saga, att den inte blir urarva förran den arl<eologiska vetenskapen

1870-talet blir det knappologiska studium som August Strindberg skildrar så infamt i De

lycksal&

Q.

Anledningarna till detta är flera, men en viktig komponent ar att det offentliga skolsystemet länge i huvudsak var inriktat på att jamte de ratta religiösa begreppen Para ut kunskaper i de för varje blivande prästman oundgangliiga döda spraken. H 1807 års skolordning stadgades att latinet skulle laras ut från första klass, i den andra tillkom grekiskan. Dar började också latinskrivningarna, som i tredje klass följdes av kravet att eleverna varje vecka skulle genomgå översattningsprov från svenska till latin. P den pedagogiska debatten tryckte nyhumanisterna vid Grsvaret av latinet framgångsrikt gå hur det var särskilt ägnat att skarpa elevernas tankeförmåga genom sin grammatikalis- ka formrikedom och ofta långa och komplicerade perioder. Ett annat starkt argument för de klassiska ämnenas fortsatta dominans under 1800-talet var att de av havd ansågs karaktärsdanande. Allt gnuggande av glosor och grammatik, 16d resonemanget, förde det goda med sig att man som elev också fick sig serverat förebildliga exempel och ratta varderingar.

Uppfattningen av antiken som sedelärande gjorde sig f6r övrigt även gallande bland dem som egentligen sökte modernisera skolan. Belysande ar hur den vid 1800-talets början verksamme reformpedagogen Carl UBric Broocman, som i sitt undervisnings- historiskt viktiga

Magasinflop.förBIdrap.

och

hr ar^

annars för skolans Iagre nivaer pro- pagerade för att latinet skulle ersattas av de moderna språken, var av denna tanke beträffande gymnasieundervisningen.

"Till

sjelfva andan af den klassiska fornåldern", skrev han dar, "måste ynglingarne intränga; dess natur och enkelhet, dess vishet och lugn, dess upphöjda och manliga tankesatt måste helt och hållet bemaktiga sig deras sinnen och hos dem alstra en sann h ~ m a n i t e t . " ~ Denna syn på den klassiska forntiden och dess litteratur som sarskilt fostrande förblev länge förharskande, och länge fortfor de döda språken att dominera undervisningen. Först med B905 års skolf6rordning bröts de klassiska amnenas dominans slutgiltigt 1 läroverken, då latinet förlorade åtta veckotimmar och grekiskan t v i 4

Den massiva språkdrillen satte givetvis på olika vis sina outplånliga spar Ros det uppvaxande mansslaktet. Uppsalahistorikern Wilhelm Erik Svedelius har i sina me- moarer nostalgiskt skildrat hur han och hans skolkamrater på 1820-talet med liv och lust Pekte romare. En var Caesar, en annan hmgejus, och sjalv spdade han - enligt egen utsago en inbunden och slug natur - helst Auglastus de gånger han fann anled- ning att avbryta den annars uppslukande läsningen av Ciceros konstfullt komponerade taL5 Emellertid stod grekiskan och latinet under hela 1800-talet under långvarigt eld- angrepp från mer otacksamma elever. En av många debattörer under 1800-talets andra BiaBft som med obehag mindes skolans sprakdrill var Strindberg.

1

uppsatsen "Latin eller svenslta" (1872) har han med sedvanlig schwung och nerv beskrivit den f6rhatliga bildningsgången alltifrån att man som nybörjare ur den 'PysPige Cornelilas" fick Bara

sig elementa i antik faltherrekonst och andra för pojkspolinigar passande kunskaper. Bland de honom påtvingade eviga följeslagarna kom Strindberg att hysa ett särskilt agg till Cicero som i nyssnamnda uppsats avspisades i termer av "den oförgatlige prat- makaren, den långtrådige moralisten, som vill pjollra fiPosofiOn6 Strindbergs angrepp på latinskolan var bara ett i raden under 1800-talets senare hälft. Ett annat och fhir utgången i debatten viktigare inlagg stod den liberale politikern och publicisten Adolf Hedin för med skriften Om latinherravdldet (1883). Inte så Pitet sorglustigt berättade

han i denna brinnande plaidoyer för de moderna språken bland annat att han till följd av latinets normerande ställning som skolpojke fått lara sig att de svenska substantiven hade sex kasus samt att deklinera "gumma i Fryrcells grammatik efter mönstret af mensa

i Strelings". Inte mycket bättre blev det högre upp i klasserna, försalirade Hedin, som gjorde gällande att den under läroverksåren med lexikon, graimmatika och kommentar företagna läsningen av VergiPius hade fått honom och bortåt ett hundra procent av skolkamraterna i Orebro att för livstid svara "Hannibals-ed att hata romarnen.'

1700-talets

bakgrund

Aven på 1700-talet fördes en tidvis livaktig latindebatt, men reformförsPagein som delvis var nyttobetingade vann då an mindre än under följande sekel något verkligt genom- slag i den mestadels konservativa skol~arlden.~

I

trivialskolan gällde latinet fortsatt som det huvudsakliga undervisningsspråket från Garde klass och tyngdpunktein i elevernas studier låg seklet igenom på de klassiska författarna, vilka översattes och tolkades in i minsta beståndsdel. Vanligt var också att ynglingarna i sina alfabetiskt uppställda minnesböcker fyllde sidorna med gyllene ord eller Loci commzlnes från inte minst klas-

sikerna.' Hur gass präglande och effektiv denna grundliga skolning i de antika auk- torerna var på det uppväxande slaktet blixtbelyses i ett av den bereste orientalisten Jacob Jonas Björnståhls brev från Rom. Han skriver dar om den märkliga känslan av att befinna sig i den garnla kejsarstaden och där live "få gapa ut och [.

.

.] beundra de Monumenter, hvilkas läsande varit det första, som i barndomen Part oss tänka; och om hvilka man ar så van at läsa och tala, såsom gamle och framledne, at man Inar svårt vid at tro sig sjelf, när man med egna ögon ser denan.'O

Denna hemtamhet i den klassislia varldens historia och m y t ~ a r l d spelade också en sjalvklar roll för hur man skrev historia." Visserligen var 1780-talet ett århundrade som, med Anders Wilde och Eric BenzePius

d.

y. som 112got av vägfijare,

p i

historie- skrivningens område hos oss på det hela präglades av hälsosam skepticism i jamf6relse med det storvulna I&00-taBet, då Olof Rudbeck

d.

a.

smitt sina barocka drömmar om hur hela MedePhavscivilisationen egentligen hade sitt upphov i vår kalla nord.'2 Likaså fick Rudbecks trogna efterföljare under frihetstiden, i första hand Eric Julieis Björner och Johan Göransson, utstå spott och spe fhir att de framhärdade i att tro på hans vi- sion av Sverige som Platons Atlantis.I3 Men detta hindrade inte att man i forskningen fortsatte att tämligen obekymrat anviinda sig av det klassiska tankegodset f6r att f6rstå

vad som tilldragit sig i tidernas gryning.'*

Det sagda stammer inte minst väl in på rudbeckianernas varste vedersakare: Olof Dalin.

P

ett uppmärksammat presidieanförande i Vetenskapsakademien,

Tal om Sverige

i sitt dmne och Sverige i sin upodling

(1749), viftade han vissedigen elegant bort tidigare försök att med hjälp av Orfeus, Homeros, PBaton och andra dubiösa auktoriteter har- leda allt gott och stort ur det gamla Skandien med de upplysningsmassiga orden att "wir tid tid uppehåller sig icke wid karing-sagor och gissningar." Och i inledningen av det brett upplagda verket

Svea rikes historia

(1747) sig han effektivt till att dranka alla stolta Atlantisvisioner genom att lita vattenstindet annu vid Kristi f6delse flöda B3 famnar högre an i hans egen samtid så att Sverige med undantag för "Seveberget" (Hcölen) då bestod av föga mer än grynnor och skare15 Men i praktiken var DaPin som historieskrivare nu inte den som skngde bort fler klassiker med badvattnet an nöd- vandngt, och var och en som slår följe med hans alltid rappa framställning i

Svea rikes

historia

finner darför att han varhelst det går villigt flikar in Part gods från antiken.

Redan tesen om det höga vattenstindet vid Kristi &delse med dess korrelat att Sve- rige d i miste ha varit en arkipelag stämmer förunderligt val med de gamles tal om de skandiska öarna. Med hjälp av i första hand Herodotos låter Dalin vidare vår nord befolkas genom en rad skytiska invandringar, med början i en blygsam kolonisering på 500-talet f ~ r e Kristus då sliyterna skrulle ha sant hit sina kvinnor och barn undan perserkonungen Darius antågande härskaror. Därefter följde allteftersom vattnet sjönk den ena invandringen efter den andra, med Odens och asarnas ankomst som den sista; de kom i DaPins tanke hit, eftersom de Iidit nederlag mot Trajanus truppen. För att sedan reda ut hur man levde, alskade och dog har i Norden under de mörka århund- radena ftire Ynglingaatten, med vilken han antligen tyckte sig få nigorleanda fast mark under fötterna, gjorde han extensivt bruk av Tacitus

Germania,

Iiksom han i fnggon om de nordiska forninvånarnas stridskonst företrädesvis konsulterade Caesars

De beLh

Gllico.

Samma sorts beroende w den klassiska litteraturen praglar Anders Botin, som i inledningen till det populart hillna arbetet

Utkast nllsvenskafilkets historia

(1757) re- dogör för den nuvarande svenska befolkningens härkomst och sedvanor efter vad bland andra Ovidius från sin förvisningsort vid Svarta havet vetat att beratta om geterna.16

Inte heller upplysningstidens grundligaste historiker, Sven Lagerbring, klarade sig utan klassikerna. Visserligen lamnas Herodotos och hans skyter och geter darhan i Lagerbrings stora rilrskrönika, men istallet gör Iundqrofessorn så mycket mer a f h r av ThuBeresenären Pytheas, som han liter bli det ftirsta antika ögonvittnet till nordisk kultur. Med den källkritik som annars Lagerbrings namn blivit f6rknippat med ar det som redan samtida kolleger påpekade i sammanhanget föga bevänt; att den av geografen Strabon och andra klassiska författare ofta f6rtahde Pytheas verkligen nått Thule och att detta ar Sverige, bevisar Lagerbring med bland annat det lättvindiga auktoritetsargumentet att eftersom också Prokopios "utan omsvep namner Swerige el- Ber Skandien med detta namn, synes oemotsagligen, at med Thule miste f~rstås den Skandiska halföen".17

Omtvistat monument, vars ratta tolkning lange söktes med klassikernas hjulp. Kungagraven vid Kivik ur Sven Lagerbrings dissertation Specimen Historicum De Monumento Kiwikensi (1780).

Förfdttaren tyckte sig utgrdn läsningen av blund andra Livius se ett romerskt triumftdgpd en av hallarna till höger.

Ett försök från Lagerbrings sida att i adandlingen Specimen Historicum De Monu- mento Kiwikensi (1780) tolka ett enskilt fornminne, den vid 1700-talets mitt upptackta Kiviksgraven, blixtbelyser hur pass litterärt bunden tidens arkeologiska forskning var och Som sarskilt arkeologihistorikern Ola W. Jensen visserligen visat, bedrevs det visserligen flitigare filtforskning och noggrannare utgravrningar på 1708-talet an vi vanligen kanske har f~restallt oss.]' Men tolkningsramarna, med vilka man skulle f6r- stå vad man såg, var val Pnte alltid de mest givande. Pnte minst styrdes analysen fortsatt av forsliarens klassiska bildning eller förlasthet, det senare något som Lagerbring ger prov på i sin avhandling om Kiviksmonumentet, trots de däri yttrade och löftesrika orden: "då historiker och annaler tiga, tala stundom de stumma stenarna".20

Fornminnet ifråga, som numera vanligen hålls för att vara tillkommet f6r Iite drygt 3000 år sedan, blir på litterära grunder snabbt ett minnesmärke från andra seklet efter Kristus. Och p2 de åtta hallarna tycker sig Lagerbring vidare "se en avbildning av något romerskt triumftåg", något som leds i bevis genom en omfattande jamf6relse mellan hallarnas avbildningar och de klassiska författarnas beskrivningar av t r i ~ m f i 2 g . ~ ~ OvP- dius Gistid, Livius

Ab

urbe condita och Plinieas naturalhistoria ar några av de genrernas-

sigt m i n s t sagt heterogena kallorna s o m h a n öser tamlagen fritt ur för att

B

i h o p det hela. Dateringen till andra seklet efter Kristus k o m m e r sig av Lagerbrings kunskaper o m nar det romerska rikets inflytande nått langst norrut. Tidsmassigr- någonstans dar i krokarna bör i hans t a n k e e n vinddriven romersk flotta h a harjat langs m e d Ostersjöns m å n g a vikar o c h skar, o c h vid e t t strandhugg på Osterlen h a k o m m i t s f d m e d ortsbe- folkningen. Efter v u n n e n viktoria bör romarna, o m vilka föirfattaren vet att beratta att d e kannetecknades av e n v5ldsam arelystnad o c h aldrig drog sig f6r att ens "i fiende- land resa e t t minnesmärke öiver sina segrar", sedan h a rest Kiviksran~nhanrmentet~~~

P5 liknande vis vande o c h vred Lagerbrings kolleges i grannlanderna p% d e antika auktorernas m e r eller m i n d r e d u n k l a yttranden o m varlden b o r t o m MedePhavsciviPisa- tionens trygga hagn. D e t racker har m e d att erinra o m d e tvi 'Järdomsgiganterna o c h viinnerna Gerhard Schöning o c h

P-

F. S u h m . D e n föirre fördjupade sig under sin tid s o m r e h o r vid E o n d h j e m skole P d e gamles k u n s k a p o m d e nordiska Banderna varvid h a n lanserade t a n k e n på Telemarken s o m det egentliga T h u l e . D e n senare, s o m m e d hull o c h hår svalde telemarkshypotesen, nådde i Om de Nordiskefolks aeldste Oprinddse (1770) fram till att våra f ~ r e g i v n a förfäder asarna maste h a varit alaner g e n o m att bland annat göra e n fördomsfri kombination av Herodotos budiner o c h Strabons aspurgita- ner (av Aspurg=Asburg=Asgird). D e n fornhistoriska kronologin finkalibrerade S u h m sedan g e n o m e n realfiBoPogisk läsning av Wesiodos o c h Homeros. Deras o m n ä m n a n d e av barnstenen f6rde h o n o m således till slutsatsen att Banderna kring Ostersjön varit befolkade i t m i n s t o n e 800 år före Kristus, kanske längre. S u h m s vidare gissning, delvis stödd på Pytheas Thulefard, var d e n att d e grekiska diktarfidernas bärnsten transpor- terats till Medelhavsvarlden av d e sjöfarande fenicierna s o m skulle h a koloniserat delar av Skandinavien: ytterst var det enligt d e n danske historikern fullt troligt att Ostersjö- världens inbyggare föirst g e n o m d e n n a österlandska kulturkontakt Parde sig jordbruk o c h konsten att skriva m e d runor.

M e d 1800-talets ingång skedde ingen egentlig förandring, u t a n fornforskningen fort- satte slentrianmassigt langs d e invanda tankespiren. V i s s t , i början av 4.4880-talet fick

vi nya impulser. R o m överflygPades av Hellas o c h Illaden Bastes i vårt land m e d e n fre- nesi s o m kanske aldrig f6rr eller senare. Kant ar h u r d e n u n g e Tegnér under informa- torsåren p5 R i m e n för IPiadens skull gjorde e t t sallsynt undantag från ovanan att Pasa i sangen d i d e n var i t u n g t folioformat, o c h under lekarna m e d d e u n g a Myhrmannerna spelade h a n , s o m sedan m e d sådan framgång litterärt projicerade AkiPles vrede p i sago- hjalten Frithiof, m e d förkärlek Mektors roll. En a n n a n minnesgod Basare av Iliaden var Petrus kaestadius, denne citatens älskare, s o m ä n n u p5 1830-talet m e d

full

f6rtröstan

om Ibarnas kunskaper manger sina tryckta dagboksjournaler m e d m e r dler m i n d r e Bingsökta Homerosanspelningar. Fiskarnas rappa flykt i e n lapplandsk k v a r n d a m m nar de hör m a n n i s b s t e g på bryggan o v a n i f r h får h o n o m att associera till "Ulys-

NAR STENARNA TIGER ses och hans kamrater i Polyphems grotta",

och när de trötta hästarna under firden ner till södra orterna för att hämta upp fästmön Carolina Hagberg tiP1 Arjeplog viigrar trava vidare betraktar han dem som "de koppartrö- jade Achajerna" vilka ''ville burdus fara hem och giva den sköna Helena på båt."23

Ytterligare en Homerosfantast var den mångfrestande nykterhetsaposteln Peter Wie- selgren, som under studieairen i kund hade för vana att tidiga sommarmorgnar vandra runt i trakterna av Igelösa under det att han ur minnet skanderade långa stycken ur Ilia- den. Under en längre vistelse i Stockholm försökte Wieselgren sedan vinna den närmare sjuttioårige excellensen Slröldebrand för Ho- meros diktkonst genom att förslaget använda Iliaden för deras gemensamma övningar i grekiska, dock utan nigon större

wieselgrens även i mogna år oförminskade Hårnät funnet vid jylländska Bo- entusiasm för Homeros later sig spåras 1 vitt- rum Eshöi. XylograJi i Sven ivilsson, Slrandinaviska Nordens Urinvånare. famnande antikvariska arbeten som N y Smd- _{13:e uppl, 1872), i N&-}

h n d s beskrzjning och Sydskardiravernas först-

,

,

.iga kopphde, det

nyiUnna

fodslordtt, i vilka han f6rlagger ett trojanskt danska hdrnätet tilldet textställe i I&-

nybygge till den värendska hembygden, något den där Andromache tappar sitt hdrnät

som bland annat leds i bevis

med

ortnamns- ifirtuiulan vid Hektars död. Därmed forskningens hjälp. Trojemåla gård, Troja styrktes han i tron att den skandina-

wiska bronsåldern går att aterfira till

skog och ett forntida Trojenborgs slott, som _tidenfor

de trojanska krigen.

dock på Wieselgrens tid besvarande nog bytt namn till Hönshylteskans, hittade ban p5

den småländska l~kalkartan.'~ En annan beviskedja av samma skrot och korn bestod i den isländska sagolitteraturens överensstämmelse med den klassiska litteraturen. Grep- pet har gamla anor, redan i förespraket till Snorres Edda förläggs asarnas ursprung till Troja: Wieselgren plussar kreativt på med bland annat Egils saga som givetvis till stora delar utspelar sig i hans eget kara Småland och i vilken han i motivhiinseende hittar mer an "en erinring ur Odysséens S a g o ~ y k l u s . " ~ ~

Med Homeros är vi inne på en för det tidiga 1800-talet karakteristisk tendens: det romantiska sökandet efter folksjalen och det ursprungliga, som än tog sig uttryck i att man hänrycktes av ossiansk diktning, an av att man började speja efter indoeuro- peiska urhem bortåt Indiens gränser; det senare är falallet mied exempelvis sedermera Linköpingslektorn Johan Haqvin Wallman, som på ett och samma gång tidstypiskt

o c h spekulativt satt kombinerade nordisk o c h klassisk mytologi m e d österlandsk brak- m a n i s m så att Apollon, O d e n o c h B u d d h a blev e t t o c h s a m m a vasen. E t t av d e mer långsökta belaggen s o m denne boksynte fornforskare anförde

i

artikeln "Om striden på Samsö" i nygöternas Iduna, var att B ~ d d h a s t a t ~ e r n a i Indien hade sin motsvarighet

i Europa i d e statyer till Mercurius ära s o m Julius Caesar hade rapporterat o m f r i n sina galliska krigsoperationer. Dessa m o n u m e n t motsvarades i sin t u r av Nordens bautaste- nar, s o m i sin t u r på något vis ägde e n fortsattning i hur svensken på 1800-talet reste m a j s t a ~ ~ g e r . ~ ~

M e n följer

vi

forskningens huvudfåra hander inte mycket. B Geijers o c h Strinnholms rikshistoriker från 1830-talet, Svea rikes hdyder respektive Svenska$'oMets historia fran aldstd till ndrvarunde tider, behandlas historien före 'Ilnglingaatten företrädesvis utifrån s a m m a klassiska h r f a t t a r e s o m på 1700-talet. P kapitel s o m " D e gamlas Norden" o c h " D e gamles k u n s k a p o c h begrepp o m vår Nord" f6rsöker d e t v å historikerna tappert fá ratt p i alla antika geografiska o r t n a m n , från Pytheas sagenomspunna T h u l e till Pom- ponius Melas inte m i n d r e obskyra Cimbriska halvö. D e n lalngvaga handeln mellan romare o c h nordbor m e d barnsten, l i k s o m varifrån d e n hämtats, ar e n a n n a n p u n k t s o m d e i likhet m e d m å n g a föregångare diskuterar m e d hjälp av klassikerna; b i d a Biål-

%er konventionellt på

Preusseris

stränder s o m barnstenshandelns huvudsakliga sate till skillnad från dansken E .

C .

W e d a u f f , so m i e n magistral granskning av d e antika auk- torerna o c h deras platsnamn i avhandlingen Bidrag

tiL

den nordiske rauhandels historie i stort sett samtidigt satsar på Jyllands v a s t k ~ s t . ~ ~ Likaså rannsakar Geijer o c h Strinn- h o l m efter basta f ~ r m å g a d e antika auktorernas o f t a svårtydda uppgifter o m olika i

Skandinavien boende folkstammar. V i l k e t n u m e d förlov sagt inte var s i lätt, eftersom redan geografins fader, Herodotos, m e d sina gripar, enögda eller bockfotade mannis- kor, skalliga folkslag jamte d e s o m sov i hela sex månader, var nog så svår att följa nar hans forskarblick riktades b o r t o m Svarta havets nordkusti i vart fal1 hade báde Geijer o c h Strinnholm filologisk k l ä m p i att fjädrarna s o m flög runt i l u f t e n var snö, l i k s o m d e var gá det klara m e d att Plinius i e n passage i sin naturalhistoria beskrev älgen.

Samtidigt s o m dessa boklärde satt o c h gjorde dessa realfilologiska genomgångar skedde vad s o m brukar betraktas s o m genombrottet för m o d e r n nordisk arkeologi. Treperiodssystemet infördes o c h m a n började aPPmant tala o m något sådant s o m "för- historien", e n tid b o r t o m alla skriftliga kallor h u r gamla d e a n varez9 Tidsperspektiven, s o m under det rationalistiska 1700-talet tenderat att k r y m p a , blev samtidigt m e d h a l p av f r a m f ~ r a l l t geologiska o c h osteologiska insikter åter allt vidare. Hösten 1834 c h o c k erade e n av d e n nya arkeologins främsta o c h påstridigaste företradare, Blandazoologen Sven Nilsson, d e n blivande riksantikvarien Bror E m i l Hildebrand m e d att laborera m e d e n tidsrymd för inträdet på scenen för d e första skandinaviska invalnarna (av Nils- son kallade " d e n hyperboreiska stammen") s o m låg 3 0 0 0 ár bort i tiden.'O V i d slutet av hans bana halvseklet senare hade tidsgränsen f6r nar d e första skandinaverna invandrat tärqits a n vidare. D e t då ledande n a m n e t i n o m nordisk arkeologi, J. J. A. Worsaae, s o m i samband m e d utgrävningarna av kökkenmöddingarna varit m e d o m att dela

Skördescen med baringpå skandinaviskaJ'-0rhaIlanden enligt Nilsson. I sin tolkning av livet under bronsåldern byggde Nilsson bland annat på den berömda skildringen av Akilles sköld i artonde sangen av Iliaden, där Homeros även jikade in hur skörden tillgick vid tiden för de trojanska krigen. När Nilsson ville ge sina läsare en uppfattning om hur den homeriska och skandinaviska skörden måste ha tillgattfastnade han för denna sekvens f d n en e ~ p t , ~ s k g r a v m ~ l n i n g Xylogru$ ur Sven Nilssons Skandinaviska Nordens Urinvånare. Bronsåldern (2:a uppl, 1862).

stenåldern i en äldre och en yngre fas, raknade således i översikten No~densforhisto~ie (1881) med som minst 5000 år. I början av 1900-talet skulle sedan Georg Sarauw p i grundval av fynden från vastsjallandska Maglemose pressa kronologin f ~ r mänsklig närvaro i Skandinavien tillbaka till geologernas yngre Ancylustid, det vill saga ca 7000 före Kristus.

Därmed blev har i Norden, liksom an mer utomlands dar man hittat lamningar efter grottmänniskor som levt tiotusentals år tillbaka i tiden, fornstudiet i hög grad en angelägenhet för naturvetenskapsmannen. P Danmark var det i fQrsta hand zoologen Japetus Steenstrup som genom sina noggranna studier av de olika lagren i iorvmos- sarna och kökkenmöddingarnas innehall bröt mark för det naturvetenskapliga betrak telsesattet. På den svenska sidan om sundet var det den nyssnämnde Sven NiPsson som genom ett idogt författande av skrifter för lång tid framöver tog ledningen inom den arkeologiska forskningen. Men han var långtifrån ensam, vid hans sida återfanns i själva verket i stort sett alla den tidens främsta naturforskare, alltifrån kemisten JGns Jacob Berzelius och anatomen Anders Retzius till botanisten Carl Adolph Agardh.

Mellan dem kan spåras en viss rivalitet om att

B

strålkastarljuset på sig sjalva, men än mer samsyn om att vinna den framväxande arkeologin för naturvetenskaperna. Vid 1842 års Skandinaviska naturforskarrniate i Stockholm gjorde också Berzelius, Nilsson och Retzius gemensam front och förde fram tunga argument f ~ r naturvetenskapernas

företrade vid förståelsen av fornhistorien. Berzelius, s o m dessförinnan gjort kemiska analyser av forngravarnas vapefa samt intresserat sig f6r både Runamosliårornas proble- m a t i k o c h hällristningarnas ratta tolkning, öppnade dar tidsperspektiven bakåt m e d ett f ~ r e d r a g o m landhöjningen m e d a n Anders Retzius komplicerade bilden av d e forna nordbornas etnografiska tillhörighet g e n o m e t t kraniologiskt inriktat anftirande s o m i

ett slag gjorde h o n o m till d e n framväxande fysiska antropologins märkesman. Nilsson för sin del havdade först programmatiskt fördelarna m e d d e n komparativa m e t o d e n f6r att sedan u t i f r i n fynd av flintf6remål o c h urtida djur m e d viss episk bredd beskriva h u r livet troligen hade levts på stenålderns3'

M a n k a n sedan fö'O'ja h u r nyrekryteringen av arkeologiskt intresserade naturforskare från e n rad olika discipliner fortsatte att vara god. Anatomer, kemister, zoologer, bo- taniker o c h geologer, alla drog d e sitt strå till stacken; e t t i sammanhanget ovanligt aktivt kollektiv var S G U : s geologer, vilka under sitt stora kartlaggningsarbete av landet under 1800-talets andra h a l f t regelmässigt förde i n f o r n m i n n e n i sina beskrivningar o c h markerade d e m på kartbladen.32 E n av dessa trägna geologiska karttirer, Lennart v o n Post, stallde efter att på 1910-talet h a utvecklat pollenanalysen beredvilligt sin expertis till arkeologernas förfogande vid kinkiga dateringsproblem; e t t sådant arende vari hans deltagande spelade stor roll var bestamningen av d e n bronsålderstida G e - rumsmanteln. Bland arkeologiskt aktiva naturforskare från andra discipliner a n geo- login återfinns Ilandakemisten Nils J o h a n Berlin s o m på 1850-talet gjorde kemiska analyser av bronsföremål, vidare d e stockholmsbaserade anatomerna G u s t a f v o n

Du-

b e n o c h G u s t a f Retzius, vilka båda g e n o m forngravarnas manniskomaterial sökte nå klarhet i finnarnas o c h lapparnas stamtillhörighet, samt från zoologiskt håll veterina- ren Hjalmar Kanberg o c h d e n slutligen vid Naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning verksamme Hjalmar S t d p e . Kinberg blev g e n o m verk s o m Sur les animaux domestiques pendant les temps prLhistoriques (1874) o c h Arkdologisk zoologi (1876-78) e n tidig representant i Sverige för zooarkeologin. Stolpe, s o m i n n a n h a n helt övergick till etnografin var d e n oscarianska tidens flitigaste faltarkeolog, ar m e s t kand för sina noggranna grävningar på Björkö på P870-talet.33

Även d e vid Vitterhetsakademien verksamma forskarna var de8 i d e n n a naturveten- skapliga våg i n o m arkeologin. D e n unge H a n s Hildebrand intresserade sig under stu- dieåren i Uppsala livligt för geologi o c h paleontologi, o c h vid s a m m a Iarosate bedrev hans jämnårige amanuenskoPPega Oscar Montelius regelrätta studier i botanik. Båda umgicks socialt m e d framstaende naturvetare, daribland G u s t a f Retzius. H Pinje m e d dessa intressen o c h kontakter k o m också d e n av Montelius o c h Hildebrand utveck- lade typologiska m e t o d e n naturligt n o g förutom att h a m t a ngring i T h o m s e n s trepe- riodssystem aven söka stöd i geologin o c h utvecklingslaran; langst i dessa vanskliga analogiresonemang gick Hildebrand, s o m i skriften Den vetenskapligd$rnforskningen

(1873) rentav drog i n Darwins selektionslära i diskussionen o m fornsaksformernas utveckling. Enligt vad h a n skrev dar, pågick e n standig o c h obarrnhartig k a m p o m tillvaron mellan d e olika fornsakstyperna, dar d e n ena icke finner "hvad h o n beh6fver

N A R STENARNA TIGER

för sin existens och dukar under, men den andra går framalt och frambringar en hel serie af former."34

Sven

Nilsson

och

klassikerna

Andå är det förstås inte så enkelt som att man inom fornforskningen efter seklets mitt plötsligt bara skippade lasningen av klassikerna. Tvartom, så sent som 1866 lade den som nyss nämnt annars djärvt darwinistiskt resonerande Hans Hildebrand fram en avhandling om nordisk järnålder, Svenska folket under hedmztiden, som trots inled- ningens ord om de litterära kallornas otillracklighet för förståelsen av fornhistorien vid närmare påseende visar sig påfallande bunden vid vad de klassiska författarna och då inte minst Tacitus hade att berätta om germanerna.

Hildebrand var i sitt textbundna sätt att arbeta i gott sällskap. Vid samma tid Prsrni- binerade Gunnar Olof Hyltén-Cavallius i det etnologiska huvudverket Wärend och

Wirdarne passager från Prokopios och Pytheas med inhemska sagor om jättarna för att leda i bevis att goterna varit det folk som under den så kallade "Hackaretiden" inf6rt jordbruket i Götaland, och lektorn i historia i Gävle Carl Fredrik Wiberg gjorde först i en skrift om asarna på slirande språk- och religionshistoriska vägar troligt att de var Herodotos "buddiner", och Oden, som en lite langsökt följd därav? B ~ d d h a . ~ ~ Därefter blev han på 1860-talet en ihärdig förkämpe för den av tysken Ludwig Lindenschmit d. ä. framförda åsikten att de skandinaviska bronssakerna raarmast var av etruskiskt märke, något som Wiberg belade med hjälp av en imponerande räcka samstämmiga uppgifter från de annars så dunkla klassiska f ~ r f a t t a s n a . ~ ~

Som om inte detta skulle vara nog var aven de rent naturvetenskapligt skolade fors- karna länge inriktade på att fortsatta plundra klassikerna på uppgifter. Det gjorde exempelvis Carl Adolph Agardh, nar han i den inledande Iriistoriska delen av Försök till en statsekonomisk statistik OJver Sverige (1852) skulle komma underfund med våra

f ~ l k s t a m m a r . ~ ~ Detsamma gjorde också den mest ambitiöse fornforskaren av dem alla, Sven Nilsson, vars flitiga användning av klassikerna står i bjärt kontrast med hans ofta uttalade mening att arkeologin måste vila på rent naturvetenskapliga grunder och då i första hand på de av honom sjalv f6retradda disciplinerna geologi och zoologi. Efter- som han både i samtiden och för eftervärlden framstått som en märkesman f6r den nya arkeologin, finns det skal att avslutningsvis syna honom och hans forskning Pite noggrannare i fogarna.38

Av enkelt allmogeursprung Bed akademikern Nilsson livet igenom av att barn- och ungdomsåren huvudsakligen ägnats åt annat än bokliga studier. Född 1787 i den vastskånska byn Alfastorp och uppvuxen på den ensligt belägna lantegendomen Lilla Rycketofta strax öster om Helsingborg erhöll han ingen reglerad undervisning förran i tioårsåldern då han i samband med moderns franfalle fick börja Basa för ortens klock- are, som efter bara någon termin gav Nilssons fader rådet att satta den studiebegåvade pojken i Landskrona latinskola. Aven om Nilsson gjorde stora och raska framsteg dar

o c h m e d tiden k o m att sitta överst i rektorsklassen så hade h a n vid a n k o m s t e n till k u n d s universitet stora luckor i sin bildning: moderna språk s o m tyska o c h franska k u n d e h a n endast brist?alligt, engelska ä n mindre, o c h att det gavs något " s o m kallades naturalhistoria, zoologi eller ornithologi" var för h o n o m helt nytta3'

Efter att i enlighet m e d faderns o c h styvmoderns önskningar inledningsvis h a in- riktat studierna på att bli prast slog h a n sig, därtill kraftigt uppmuntrad av lärofadern Anders Jahan Retzius, efterhand p2 zoologin, s o m h a n studerade m e d e t t nit o c h e n koncentration s o m var utöver det vanliga. För andra intresseområden ä n sina egna k u n d e h a n vara desto mer avogt inställd; särskilt efter det att h a n 1832 blivit ordinarie professor vid universitetet m e d sate o c h s t ä m m a i konsistoriet k o m h a n att dar m e d näbbar o c h klor strida för sitt ä m n e varvid inte m i n s t d e klassiska studierna drabbades hårt. Latinaren Achatius Kahl uppger i Segnér och hans samtida lite sorgmodigt på sin snirkliga konstprosa att Nilsson tillsammans m e d professorn i historia, Ebbe Samuel Bring, vid dessa tillställningar tycktes drivas av e n önskan att stacka vingarna på d e n "romerska örnen, l i k s o m hade h a r j e fjäder, hviliken afklipptes, k u n n a t passa att förva- ras antingen i e n etruskisk vas på det historiska m u s e u m , elPer bland relikerna a f U r u s o c h Bison på det z o ~ l o g i s k a " . ~ ~

Likväl var Nilsson e n erkant god latinare o c h förmådde aven någorlunda läsa gre- kiska i original, något h a n främst hade att tacka rektorn vid Landskrona latinskola, Lucas G a d d , e n skicklig lundaakademiker sorn h u n n i t bli docent i lärdomshistoria, i n n a n h a n av försörjningsskal tvingats öivergå till skolvärlden. N å g o n gramelse hos h o n o m över detta b y t e av bana märkte i varje fall inte hans elever. Enligt flera av d e m ska h a n t v ä r t o m h a varit ovanligt medryckande i sin undervisning, särskilt när h a n fick anledning att föredra något textställe u r sina älskade klassiska författare, i föirsta hand Cicero o c h Horatius bland romarna o c h X e n o g h o n bland grekerna: "Jag erinrar m i g m y c k e t väl", skriver Nilsson P några minnesanteckningar, " h u r u glädjen vid så- dane tilPfallen spridde sig öfver det uppklarnade ansiktet o c h tigonen ä n n u visade e n ungdomlig liflighet. Då h a n blifvit upprymd, kryddade h a n o f t a sin undervisning m e d m u n t r a o c h qvicka anekdoter, hvilka h a n m e d e n särdeles talang k~erätéade."~'

D e av G a d d inlärda kunskaperna i latin o c h grekiska hade Nilsson god användning för i det akademiska k u n d . D e klassiska studierna stod där sorn bast i flor. Grekis- k a n skulle få år efter Nilssons a n k o m s t ryckas u p p av Tegnér o c h latinet stod sedan tidigare starkt g e n o m inte m i n s t d e n mångårige ämnesföreträdaren J o h a n kundblads helhjärtade ansträngningar. Efter studier för "Tysklands Cicero",

J .

A. Ernesti i Leip- zig, hade kundblad B778 på u p p m a n i n g av Gustav I I I slagit sig ner i L u n d , där h a n blev ordinarie professor 1789. Svärmiskt levde h a n sig alltmer i n i romarväriden. D e n på människors svagheter u p p m ä r k s a m m e P. G. Ahnfelt har i n f a m t skildrat h o n o m på hans ålders höst s o m u r t y p e n för ett professorsoriginal, e n barnslig o c h naiv själ, så föir- sjunken i romartiden o c h sin älskade Cicero att redan innebörden av orden " M i Cotta" fick h o n o m att röras till tarar under f ö r e l ä ~ n i n g a r n a . ~ ~ I egenskap av kyrkoherde i först WöbbePöv o c h sedan Hardeberga o c h §andby pastorat ska Lundblad, vars svenska inte

var d e n basta, alltemellanåt h a predikat för menigheten på latin. Fanns det i texten något ord o m till exempel kejsaren så k o m h a n i sitt rätta element o c h k u n d e för de häpna åhörarna hålla långa utläggningar o m det forna R o m s prakt.43

P i Lundblads engagemang var det således inget fel o c h åtminstone i sin krafts da- gar bildade h a n verklig skola, m e d bröderna Elof o c h Esaias Tegnér bland d e basta adepterna. Latinet nyttjades också i d e andra ämnena s o m det vetenskapliga språket

par préférence. Svenskan hade visserligen alltmer tagit över s o m undervisningsspråk m e n disputationsakterna f6rsiggick alltjämt på latin o c h flertalet lärdomsprov skrevs på romarspråket. Nilsson, s o m ibland raknats i n i kretsen kring Lundblad, utgjorde s o m avhandlingsförfattare inget undantag från regeln, även o m hans dissertation h r !graden i det dåtida m o d e ä m n e t estetik var hållen p i svenska, m e n d e n , Anmärkningar Hörande till Läran om Inbillningsgåfvan (1811), var av allt att d ö m a praeses Anders Lidbecks verk. H vad s o m därefter k o m att bli Nilssons h u v u d s t u d i u m , naturalhisto- rien, var o c h förblev latinet långt i n på 1800-talet desto viktigare o c h ett nödvändigt instrument f ~ r varje utövare vid det taxonomiska arbetet att b e s t ä m m a o c h beskriva d e enskilda a~terna.~Wocentavhandlingen, d e n för både försvar o c h språklig dräkt m e d högsta betyg belönade De variis mammalia disponendi modis (1812), var också avfattad på latin, något s o m därefter gäller flertalet av hans närmast efterföljande viktigare verk, däribland Ornithologia Svecica (1817-211, Historia Molluscorum Sveciae terrestrium et juviatilium (1822) o c h Petrz$cata Suecanaformationis cretaceae (1827).

U n d e r sin långa karriär s o m forskare skulle Nilsson sedan mer regelbundet än d e flesta återkomma till " d e gamle", deras k u n s k a p o m skapelsen, sival m ä n n i s k a n s o m djuren. S o m u n g zoolog Iäste o c h begrundade h a n framföraP1t Aristoteles o c h Plinmius, d e n förre m e d årens lopp m e d alltmer stegrad respekt, d e n senare mest f6r att hitta underhållande uppgifter att m ä n g a det långsamt växande standardverket Skandinavisk Fauna med.45 Aven Caesars Dc bello Gallico plundrades av Nilsson på lustiga jakéanek doter, s o m sägnen i sjätte bolten o m h u r älgen ej har några knäleder o c h darf6r sover lutad m o t e t t trad.46 Viktigare var d o c k att nar N i h o n på allvar började intressera sig för d e n fornfauna s o m låg gömd i Skånes torvmossar så gav h o n o m läsningen av d e n romerske härförarens visserligen fantasifulla faunistiska beskrivning av villebrådet i

d e n valdiga Hercyniska skogen, n i o dagsfirder v i d , stöd för hypotesen o m e n forntida landbrygga mellan Sydskandinavien o c h Tyskland; inte m i n s t d e i De bello Gallico be- skrivna uroxarna satte har Nilsson, s o m f u n n i t skelett efter d e m i Skånes torvmossar,

t ätt

När sedan d e n n a landbrygga skulle h a existerat var emellertid utifrån d e sparsamma geoarkeologiska data m a n d å hade tillhands inte latt att säga även o m Nilsson var på det klara m e d att d e n måste h a utplånats efter det att vår nuvarande fauna vandrat in, m e n före historisk tid eftersom inga inhemska kallor berättade o m denna naturkata- strof~ D e n otålige Nilsson behövde d o c k inte länge sväva i ovisshet, för snart f a n n h a n e n a n n a n antik auktoritet s o m tillsammans m e d d e geologiska vittnesbörden i f o r m av uppkastade vallar längs Skånes sydkust gav h o n o m e n ungefärlig datering av när denna

landbrygga rimligen hade förstörts g e n o m e n våldsam flodvåg. D e n n a t ä n k t a ornvalv- n i n g passade nämligen på e t t mirakulöst satt i n på d e n senromerske historikern A m - mianus Marcellinus skildring i femtonde b o k e n av Rerum gestarum av h u r cimbrerna, delvis till följd av e n m y t i s k översvämning, o m k r i n g 200 år före Kristus tågat söderut för att slutligen bli slagna av romerska vapen. (Sitt till för Nilssons resonemang o m d e n "cimbriska floden" gjorde aven skanska o r t n a m n s o m Simris o c h Simrishamn, vilka enligt h o n o m "påtagligtn erinrade o m att cimbrerna uppehållit sig i ~ r a k t e r n a . ) ~ '

Samtidigt s o m Nilsson agnade sig åt dessa studier av forntida katastrofer f ~ r s k ö t s hans intresse alltmer m o t rent arkeologiska frågesta88ningar, i första hand till h u r m a n - niskan på olika vis hade klarat livhanken f ~ r e vår tiderskning. Hans debut s o m ar- k o l o g i s k författare var följdenligt ett " U t k a s t till jagtens o c h Askets historia på Skan- dinavien", s o m lite kuriöst placerad i andra upplagan av Bgeldelen till Skandinavisk Fauna (1835) huvudsakligen handlar o m h u r stenåPdersmänniskorna skaffat sig m a t för dagen. D e n avhandlingen är nastan helt o c h hållet q p b y g g d kring e n noggrann jsmförande analys av d e fornsaker h a n samlat på sig fram till dess o c h ar påfallande fri från klassiskt lärdomsgods: e n hänvisning till De bello Gallico o m uroxarna, e n till Livius o m h u r d e t romerska prästerskapet vid sina offer använde flintknivar o c h e n till Tacitus o m att d e usla fenni (lapparna) nyttjade pilspetsar av b e n ar i stort sett allt.

Efter denna i det närmaste helt i g e n o m på egen erfarenhet byggda u p p t a k t på det arkeologiska författarskapet k a n m a n d o c k följa h u r Nilsson alltmer börjar sätta sig

in i litteraturen o c h då företradesvis klassikerna. Sina samtida nordiska kolleger gav h a n s o m kollektiv inte m y c k e t för; d e var m e d få undantag sngsliga o c h andefattiga

"antiqvitetsbeskrifvare" s o m inte förmådde se o c h greppa d e stora Pinjerna P människo- slaktets långa utveckPing~historia.*~ D e t m y c k n a talet från dansk sida o m att T h o m s e n skulle h a varit d e n förste att utskilja sten-, brons- o c h jarnåPdrarna fran varandra avfär- dade Nilsson för övrigt m i n d r e generöst m e d att redan Lucretius i femte b o k e n av De rcrum natura varit i n n e på s a m m a t a n k e b a n ~ r . ~ '

D e t finns ingen anledning att fördjupa sig i alla detaljer beträffande h u r Nilsson m e d viss kompletterande läsning av samtida resebeskrivningar o c h Bibeln mer o c h mer började plöja det arkeologiska fältet m e d d e gamles kalvar i arbetet m e d att kart- lägga mänsklighetens gradvisa stigande m o t allt högre bildning o c h civilisation. I korta ordalag k a n nämnas att så länge h a n arbetade m e d stenåldern o c h vad h a n kallade vildestadiet så nöjde h a n sig på det stora hela m e d att h ä m t a etnografiska perspektiv från i första hand Herodotos o c h Tacitus. D e t k u n d e röra sig o m h u r d e n förstnämnde skildrade d e vilddjursbepälsade etiopierna i Xerxes armé eller h u r d e n sistnämnde be- skrev fenni.

För d e efter vildestadiet f d j a n d e kulturnivåerna nöjde sig emellertid Nilsson inte m e d dylika antropologiska komparationer, u t a n försökte l i k t så m å n g a samtida kolle- ger m e d hjälp av skriftliga källor istället spåra klara o c h tydliga kulturinfluenser i f o r m av dramatiska folkvandringar o c h fientliga invasioner. Hans förkParing av järnallderns inbrott, presenterad m e d full k r a f t P intradestalet i Wtterhetsakademien

1844,

var så-

Den kontroversiella, Kiviksgraven i tv2 forskares ögon. Bilden till vänster utgjorde för Nilsson, som h ~ r blandannat byggde sitt resonemangpå Likanos De Syria Dea, ett bevispa attfenicisk baalskult praktiserats i Skandinavien under bronszldern. På bilden till höger h,ar den betydligt jursiktigare Montelius valt att återge Nilssons feniciska ppraster till ndgra oidentz3erbara böjda streck.

ledes att den bars upp av ett till Skandinavien invandrat folltslag, asarna eller svearna, vilket ter sig både konventionellt och geijerskt, men val att marka ar att Nilsson kom fram till detta p i annan vag an de flesta fornforskare: genom att helt osentimentalt och "må handa nära nog hadiskt" rakt av jämföra vad Snorre hade att berätta om Oden och asarna med vad östromaren Prokopios skrev om herulerna, Pange i historieskrivningen f6raktPigast av folkslag. Fram trädde i Nilssons narlasning ett stycke tidigare oanad och chockerande fornsvensk historia, fylld av heruliska svek och barbariska blodsoffer som med narmast lagbunden logik förde fram till YngPingaattens våldsamma kavalkad av "inbördes utrotningskrign.50

Efter denna för den uppsvenska sjalvbilden stötande nytolkning tog Nilsson tag i Bronsåldern. Redan i stenildeasdelen av det verk varpå hans storhet som arkeolog hänger,

Skandinaviska Nordens Urinvdnare (1838-43),

hade han i det avslutande sjatte kapitlet gjort en mindre framstöt mot bronsildern, som grovt talat innebar att han gjorde den till avhängig av de keltiska cimbrerna. Den med Ammianus Marcellinus förbundna cimbriska floden korn har åter till pass, Iiltsom som nästan alltid stöttepe- Barila Herodotos och Taciéus. Bland annat förmådde den sistnämndes skildring av hur germanerna bodde i hus spridda över kilten eller i skogen istället för på romerskt vis i gemensamma byar Nilsson att dra slutsatsen att "uppsvenskarna" hörde till germaner- nas krigiska folkstam; hans egna landsman skaningarna, ett fredligt och f6retagsamt

folk s o m s i sent s o m fram till enskiftet företrädesvis b o t t i tätbyggda byar, var i Nils- sons t a n k e däremot rimligen ättlingar till d e mer civiliserade ~ i m b r e r n a . ~ '

På allvar började sedan Nilsson göra b r u k av d e antika auktorerna när h a n på 1860-talet utarbetade sin djarva bronsåldersdel av Skandinaviska Nordens Urinudnare (1862-64). D e t är dar h a n inte helt olikt S u h m befolkar Skandinavien m e d feniciska nybyggen, o c h efter att på vägen h a gjort detsamma m e d Stonehenge gör Kiviksgra- ven till inget m i n d r e an e t t nordligt BaaPsternpel. Beviskedjorna är m i n g a o c h långa, o c h här får det anstå m e d att antyda några av hans argument, för övrigt delvis lånade från W e r l a u f f s tidigare n ä m n d a avhandling o m d e n nordiska bärnstenshandeln. E n argumentationslinje är att geografiskt P'örbinda Skandinavien m e d feniciska h e m m a - hamnar. M e d Diodorus Siculus lyckas h a n först förlägga feniciska kolonier Bangs m e d Afrikas o c h västra Europas kuster. Därefter Anner h a n stöd i vad Herodotos har att a n f ~ r a o m fenicierna s o m handelsfoPk i allmänhet o c h o m grekernas bärnstens- o c h tennimport, s o m ska h a skett västerifran. Darmed riktar Nilsson sökojuset på Britan- n i e n (tennlandet) o c h länderna Bangs NordsjiPn. V a d sedan Plinius har att förtälja i Historia Naturalir ( b o k 37) o m barnstensexporten fran Nordtysklands o c h Danmarks vastkust Gvertygar h o n o m o m att det i forntiden funnits kommersiella kontakter me]- Pan Fenicien o c h Skandinavien.

V a d s o m sedan återstod för Nilsson var att bevisa att d e gåtfulla fenicierna varit ett bronsfolk. Vissa av hans efterhand både talrika o c h röststarka kritiker påstod namli- gen att d e hörde till järnåldern, m e n det tystades i Skandinaviska Nordens Urinudnare ned m e d Homeros ord i Odyssén o m " d e t bronsrika" Sidon o c h d e n kompletterande u p p g i f t e n i Iliaden att silversmeder Grin s a m m a stad förfärdigat pokalen s o m utsatts till tävlingsämne vid Patroklos grav. Homeros k o m f ~ r övrigt att spela e n nyckelroll i tredjeupplagan av Nilssons Urinvinare, där ett helt kapitel bestod av noggranna jam- förelser mellan f u n n a skandinaviska bronsvapen - sköldar, lansar, svard o c h stridsyxor

- o c h d e vallustiga, på moderna Iasare s o m oftast tröttande vapenskildringarna i Hlia- den.

Att Ajas sköld b a k o m bronslagret belagts m e d inte m i n d r e ä n sju varv oxhud har gi- vetvis lika Pitet s o m d e n exakta längden pa Hektors lans undgått Nilssons Poögon, m e n h a n har även uppmärksammat mer fredliga aspekter. Homeros utlaggning i artonde sången av h u r m a n på Akilles sköld k u n d e se säden skördas m e d slipade skaror leder siledes hans viga t a n k e b i d e till egyptiska gravmålningar o c h till h u r jordbruket m i s t e h a gått till i Skandinavien under bronsildern. Likaså har Nilsson i d e n sista upplagan vaket B n g a t i n likheten mellan ett nyligen vid jyPPandska B o r u m Eshöi funnet brons- ilderstida hårnät o c h Homeros skildring av h u r A n d r o m a k e vid i s y n e n av att Hektors lik skandligen släpas efter Akilles vagn svimmar o c h tappar "tinningens flatade band, pannsmycket o c h nätet kring haret", e n parallell s o m ytterligare styrkte h o n o m i d e n d i kontroversiella m e n idag gängse åsikten att d e n skandinaviska bronsåldern är m i n s t lika gammal s o m det trojanska kriget.52

toriska bronsålderskulturen i Skandinavien faktiskt förmådde vaska fram ett ögonvitt- ne i form av Thuleresenären Pytheas, om vars trovärdighet han (till skillnad från den dessförinnan i liknande banor arbetande Lagerbring) i annat sammanhang hade över- tygat större delen av det svenska forskarsamhället, liksom han fått det att godkänna att Nordnorge var den bästa förslagsmeningen om var Thule har legat.53 Utslagsgivande i sammanhanget hade då varit att Pytheas berättelse om hur har~s fartyg under seglatsen norrut stött på en röra eller massa,

"lik

en peumon thalassios", på pricken stämde över- ens med hur is bildades till havs i nordiska farvatten. Det nya nu var att Nilsson visste bestämt besked om att den från Massilia bördige Pytheas egentligen hade feniciskt ursprung samt att hans skildring av Shulebornas sätt att sktirda säden helt och hållet stämde tiverens med hur Diodorus Siculus beskrivit att de brittiska infödingarna bar- gade och förvarade sin, något som i sin tur överensstämde med såväl Varros vittnesmål i De re rustica om kartagernas skördemetoder som Homeros Ikonstfirdiga elaboration kring skördemotivet på Akilles sköld.

Slutstenen i Nilssons sinnrika bronsålderstolkning var emellertid en annan, näm- ligen att Sydskandinavien fram till kristendomens införande hade besjälats av en se- mitisk Baals- eller Balderskult. Bakom den dristiga sammankopplingen av Baal och BaPder låg inte minst Nilssons höga uppskattning av traditionsmaterialet, särskilt det som hade religiöst innehåll. De religiösa traditionerna var som han plägade pitala vid kritiska invändningar alltid de segaste och dröjer i omedvetna och vidskepliga former kvar som "ruiner efter en för tusende år sedan störtad tempelbyggnad".5* Vad Nils- son gjorde var att kreativt kombinera dessa traditioner med de fysiska fornminnena; sarskilt kom han efterhand att lägga vikt vid K i ~ i k s ~ r a v e n . Genom sin omfattande ar- keologiska fälterfarenhet gjorde han vid dateringen inga bommar som en gång Eager- bring, utan hänhrde den genast till bronsåldern och dryga 1008 år före Kristus. Sedan återstod tolkningen, som hittills gackat alla försök. Nilssons fräscha angreppsvinkel var att läsa hällarna som semitist, från höger till vänster. På två av hällarna lyckades han därigenom med hjälp av vad bland annat Strabon hade att säga om cimbrernas kultliv läsa ut en offerscen, som hade påtagliga likheter med hur Lukianos i De Syria Dea beskrev blodiga syriska offerfester till Jeinos ara, vilka med Nilssons sa.tt att se på saken ytterst gick tillbaka på feniciernas kult av Baal.

Nå, denna härliga tolkningsvärld fick inte stå oemotsagd. 1876 utkom Oscar Monte- Pius med sin del om bronsåldern i standardverket Sveriges historia från aldsta tid till vdra dagar, dar han sitt gentlemai~narykte till trots på femtontalet sidor bedrev en mycket intensiv polemik gentemot allt vad "Professor Nilssoi~" ansåg.55 Aven Kiviksmonumen- tet drogs obevekligt in i argumenteringen, och värt att notera ar att Montelius valde att kåta avbilda hällarna på ett sådant vis att där Nilsson nied stöd av de klassiska auktorerna tyckt sig se åtta offerpräster i lång, fotsid dräkt återstod endast några oi- dentifierbara b6jda streck. Attacken med de löjligt "spetsstjertade figurerna", som den upprörde Nilsson kallade dem, blev slutet p; hans arkeologislra fGrfa~tarskap.5~ Något effektivt försvar, som han annars hade för vana att snabbt skriva ihop, orkade han i

det närmaste nittioalrig aldrig prestera, Sven om han aldrig sviivade gå malPer om att slutligen få rätt ifall bara Kiviksgraven stode kvar för att kunna tolkas av en klokare och mer upplyst eftervärld.

Vad f ~ r ny tolkning fick vi då av Montelius? Ja, han erbjöd ingen alls. Han var fullt upptagen av sina typologiska, vad Strindberg kallade knappologiska, undersökningar som snart skulle Peda till att vi fick en fungerande datering av bronsåldern, vilket väl var vackert så. Men kagerbrings stumma stenar var nu utan klassikernas hjälp séum- mare än någonsin.

Noter

1 Följande artikel, som tillkommit inom ramarna för det av Riksbankens Jubileumsfond finansierade projektet "Sven Nilsson - en biografi" bygger på ert anförande vid symposiet "Den klassiska traditionen" som avhölls på Hässelby slott 29-31 augusti 2003.

2 Förhållandet belyses i Bengt Hildebrand, C. J. Thomsen och hans lärdaforbindelser i Sverige 181-7,

Stockholm 1937-38, passim; jfr Ola W Jensen, Forntid i historien. En arkeologihistorisk studie av synen på forntid ochfornlämningar,fiån medeltid till och medförupplysningen, Göteborg 2002, kapitel 3-7.

3 Carl Ulric Broocmann, "Om det offentliga Läroverket", i densamme, Magasinförföräldrar och ldrare

2, Stockholm 1812, s 12 f.

4 En lättillgänglig behandling av latinets ställning vid 1800-talets inbrott ger Emin Tengström, Latinet

i Sverige, Stockholm 1973, s 100 ff. Jfr Olof Wennås, Striden om latinväldet. Idéer och intressen i svensk skolpolitik under 1800-talet, Uppsala 1966, kapitel P. För 1800-talet i dess helhet se förutom Wennås ar- bete Gunnar Richardson, Kulturkamp och klasskamp, Ideologiska och sociala motsättningar i svensk kultur- och socialpolitik under 1880-talet, Göteborg 1963 samt Lars Nilehn, Nyhumanism och medborgarfostran. h k t e r om läroverkets målsättning 1820 -1880, Lund 1975.

5 Wilhelm Erik Svedelius, Anteckningar om mittfor$utna

16

Stockholm 1889, s 148, 196.

6 August Strindberg citerad ur "Latin eller svenska", i densamme, Kulturhistoriska studier, Stockholm 1881, s 173, 175.

7 Adolf Hedin, Om latin-herraväldet, Stockholm 1883, s 52, 114. Hedins insats i debatten om latinet belyses klargörande i Bo Lindberg, Humanism och vetenskap. Den klassiskajlologien i Sverige från 1800- talets början till andra världskriget, Uppsala 1987, s 238 ff.

8 För latinets ställning under 1700-talet, se framförallt Bo Lindberg, De lärdes modersmål. Latin, hu- manism och vetenskap i 1700-talets Sverige, Göteborg 1984.

9 Någon systematiskt studie av dessa minnesböcker, som i brist på bättre fungerade som en sorts upp- slagsverk för livets alla skiften, finns för svenskt vidkommande inre. Hur de kan ses som förelöpare till den moderna encyl<lopedin diskuteras P Richard Yeo, Encyclopaedic Visions. Scientz$c Dictionariers and Enlightenment Culture, Cambridge 2001, kapitel 4.

10 Jacob Jonas Björnståhl, Resa til Frankrike, Italien, Sweitz, Tyskland, Holland, Ängland, Turkiet och Grekland 1, Stockholm 1780, s 177.

11 Grundläggande för svenskt vidkommande ar Nils Eriksson, Dalin - Lagerbring - Botin. Historie-

forskning och historieskrivning i Sverige 1747-1782 Göteborg 1976.

12 O m Rudbeck som fornforskare se framförallt Gunnar Eriksson, Rudbeek 1630-1702. Liv, lärdom, dröm i barockens Sverige, Stockholm 2002, kapitel 14-21.

P3 För en koncentrerad framställning om 1700-talets rudbeckianer, se Sten Lindroth, Svensk ldrdoms- historia. Frihetstiden, Stockholm 1978, s 643-658.

denna punkt. Jfr Nils Eriksson, a. a., särskilt s 63- 69.

15 Citat ur Herr Olof von Dalins Witterhetsarbeten 2, Stockholm 1767, s 121. 16 Anders Botin, Utkast tillsvenskafolkets historia, Stockholm 1757, s 11 ff.

17 Sven Lagerbring, Swea rikes historia I, Stockholm 1769, s 31. En synnerligen skarp kritik mot La- gerbring~ Thuletolkning levererade Jonas Hallenberg i ålderdomsverket ofierförsta delen af Sven Lager- bring~ Svea rikes historia. Anmärkningar, Stockholm 1819-21, s 31-51.

18 Lagerbring står visserligen bara som praeses för avhandlingen, men har på goda grunder av tradition uppfattats som dess författare.

19 Ola W Jensen, a. a., kapitel 14.

20 Sven Lagerbring, Om gravmonumentet vid Kivik. En akademisk 1700-talsavhandling från latinet tol- kadav Paul Wilstadius, Lund 1938, s 32.

21 Lagerbring, a. a., s 14. 22 Lagerbring, a. a., s 31.

23 Petrus Laestadius, Fortsättning af journalen @er missionsresor i Lappmarken, innefittande åren 1828-32, Stockholm 1833, s 61 respektive 102. O m Laestadius bruk av klassikerna i sitt fikfattande se Arne Nordberg, "Petrus Laestadius, citaternas älslrare", Svensk litteraturtidrkrift 1976, s 26-32. 24 Peter Wieselgren, Ur min lefnad. Berättelserfor mina barn skrifna 1847-48. Redigerad och utgiven av Christer Knutsson, Växjö 2003, s 51. Wieselgrens vurm för Homeros framgår aven av att Iian anonymt översatte och lat trycka första sången av Iliaden 1824.

25 Peter Wieselgren, Syd-Skandinaver~zasforstfdslorätt, Stockholm 1846, s 49 ff. Wieselgren stödjer sig har på Tunelds geografi och Strinnholm, men ytterst återgår dessa spekulationer på Petter Rude- becks uppteckningar av småländska fornminnen som delvis inflöt i Erik Dahlbergs Suecia antiqua et hodierna.

26 Peter Wieselgren, a. a., s 57.

27 Iduna 9, 1822, s 85 ff. O m Wallman som "typisk nyromantiker", se Gunnar Eriksson, Romantikens världsbild speglad i 1800-talets svenska vetenskap, Stockholm 1969, s 121-131. 1800-talets sökande efter olika indeuropeislra urhem behandlas översiktligt i Stefan Arvidsson, Ariska idoler. Den indoeuropeiska mytologin som ideologi och vetenskap, Stockholm & Stehag 2000; för en diskussion om ariernas plats i svensk arleologislr-antropologisk forskning under 1800-talet, se Olof Ljungström, Oscariansk antropo- logi. Exotism, förhistoria och ragorskning som vetenskaplig människosyn, Uppsala 2002, s 265-324. 28 Werlauffs avhandling återfinns i Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskabs historiske ogphilosop- hiske aflandlinger 5 (1836). I samma avhandling lanserar Werlauff Jylland som Plinius (och Pytheas) Thule samt placerar Seveberget på den danska halvön.

29 Om begreppet "förhistorisk" på svensk botten, se Stig Welinder, "The Word Förhistorisk, 'prehisto- ric', in Swedish", Antiquity 65, s 295 f.

30 Sven Nilsson, "Utlrasr till jagtens och fiskets historia på Skandinavien", i densamme, Skandinavisk &und. Foglnrna I, Lund 1835, L.

31 Jöns Jacob Berzelius, "Om den Skandinaviska vallens höjning öfver ytan af omkringliggande haf och refflingen af dess bergn, s 45-67; Anders Retzius, "Om formen af Nordboernes Cranier", s 157-201; Sten Nilssoii, "Bidrag till menniskoslägtets utvecklingshistoria", s 131-155. Förhandlingar vid De Skan- dinaviske Naturforskarnes tredje möte.

32 Christer Nordlund, Det upphöjda landet. Vetenskapen, landhöjningsjir2gan och kartläggningen av Sve- riges förflutna, 1860-1930, Umeå 2002, kapitel 5.

33 Stolpe har senast behandlats utförligt i Olof Ljungström, Oscariavlsk antropologi. Exotism, firhistoria ~

och ra$orskningsom vetenskaplig människosyn, Uppsala 2002, särskilt kapitNil2:1 & 2:6.

34 En klargörande redogörelse f ~ r Montelius och Hildebrands användning av darwinistiska analogier till den av dein använda typologin ger Bo Graslund, Relativ datering. Om kronologisk metod i nordisk arkeologi, Uppsala 1974, s 207-218. Wildebrands intresse för naturvetenskaplig metod inom fornstudiet

berörs även i Rolf Torstendahl, Källkritik och vetenskapssyn i svensk historiskforskning 1820-1920, Upp- sala 1964, s 323 ff.

35 Carl Fredrik Wiberg, Asarne efter nyare, deribland slaviska, källor, med ett bihang om den historiske Oden, Uppsala 1853.

36 Se sarskilt Carl Fredrik Wiberg, De klassiskafolkensfirbindelse med Norden och injytandepå dess civilisation, Stockholm 1867.

37 Carl Adolph Agardh, "Svenska folkets stamfäder", i densamme, Försök till en statsekonomisk statistik @er Sverige, s 37-61.

38 Nilsson som arkeolog har behandlats av bland andra Berta Stjernqvist, "Sven Nilsson som banbry- tare i svensk arkeologi", i Gerhard Regnéll (red.), Sven Nilsson. En lärd i 1800-talets Lund, Lund 1983 och Johan Hegardt, Relativ betydelse, Uppsala 1997, kapitel 5. För en behandling av Nilssons roll vid utvecklingen av fysisk antropologisk metod inom arkeologin, se Jakob Christensson, "Sven Nilsson och Skandinaviens urinvånare", i Gunnar Broberg et al. (red.), Kulturanatomiska studier tillägnadednja Edén och Sten Kindlundh, Lund 2001.

39 Nilsson citerad ur Gunnar Wetterberg (red.), "Sven Nilssons självbiografiska antecltningar", Histo- risk tidskrtftför Skåneland 1923, s 305.

40 Achatius I<ahl, Tegnér och hans samtida i Lund, Lund 1851, s 125 f.

41 Citat ur Peter Wieselgren, Bidrag tilllunds stifts herdaminne, Lund 1846, s 103. 42 P. G. Ahnfelt, Studentminnen 1, Helsingborg 1857, s 67.

4 3 Cecilia Bååth-Holmberg, Morfars bok 1, Stockholm 1910, s 114.

44 Latinets grundlaggande roll för biologin - och dal särskilt systematiken - långt in på 1800-talet

poängteras i Gunnar Eriksson, "Den grekiska tanken och det romerska spraket", i Birger Bergh (red.), Den levande antiken, Stockholm 1973, s 41f.

45 Sven Nilsson ger sin syn på Aristoteles och Flinius som zoologer i installationsföreläsningen som professor i zoologi vid Lunds universitet 1832. Se Nilsson, Samlade smzrre skrz$er 1, Stockholm 1875, s 3-14.

46 Närmast före Nilsson hade Conrad Quensel diskuterat Caesars algbeskrivning i Svensk zoologi. Om hur älgen behandlats inom zoologin frin Caesar till och med renässansen, se Sten Lindroth, "Apollonius Menabenus och hans Tractatus de magno anirnali (1581). En studie i humanistisk zoologi", Festskrzft tillagnad Nils von Ho$ten, Uppsala 1947; jfr Sune Björklöf, AIgen i vår vardag och historia, Stockholm 1994, kapitel 1, där framställningen förs till och med 1700-ralet.

47 Sven Nilsson, "Reseanteckningar under sommaren 1840", KVAH 1841, s 85 ff. Simris antas numera Iromma ur forndanskans sim(b)r(a), "den långsamt flytande", och os, "imynning". Se Svenskt ortnamns- lexikon, Uppsala 2003, s 273.

48 H brev och bevarade dagböclier uppehåller sig Nilsson ofta vid sina kollegers perspektivlöshet men kritilren återfinns även i tryck; se r.ex. Sven Nilsson, Om Nordens aeldste mynt. Foredragpp det 11te Skan- dinaviske Naturforskermöde i Kjöbenhavn, Köpenhamn 1874, P 1, not **.

49 Sven Nilsson, Skandinaviska Nordens Urinvånare. Stenåldern, 2:a upplagan, Stockholm 1866, s v. 50 Sven Nilsson, "Om de olika bildningsperioder och bildningsformer, efter hvilka qvarlefvor finnas i Skandinavien, från tider, som föregatt Historien, K V H A A H 18, Stockholm 1846, s 275-304. Citat ur ibid, 284,296.

51 Sven Nilsson, Skandinaviska Nordens Urinvånare, l:a upplagan, 1838-43, kapitel 6, 8 f. 52 Citat ur Sven Nilsson, Skandinaviska Nordens Urinvånare II. Bronsåldern, Lund 1872, s 119. 53 Sven Nilsson, "Några Commentarier till Pytheas Fragmenter om Thule", Physiographiska sällskapets tidskri$ 1837, s 44-53.

54 Sven Nilsson, Skandinaviska Nordens Urinvånare, 1838-43, kapitel G , 3.

55 Oscar IVlontelius, Sveriges hednatid, samt medeltid, Stockholm 1876-77, s 84-100. 56 Sven Nilsson till Oscar Montelius 713 1876, LUB.