Tom Ericssoaz Genmala,
Toa Lange har stiilit fem fragor till mig med anledning av min artikel "I skuggan av storstrejken. Krigsmakten och den mi6itära föreningsrätten.', viBlten publi- cerades i Scauedla 1980:l. Jag besvarar fragorna i den ordning Lange frarnf6rt dem. Jag noidgas konstatera att Lange med sin första fraga totalt missat poängen. laet av Lange anfbrda programutdraget ar i detta sammanhang helt oväsentligt. Om Lange hade studerat Svenska Underbefälets Wil:sförbaands programpunkt
D
9 hade han funnit att organisationen hade som ett av sina syften att tillvarata eanderbefiilets ekonomiska intressen. Det ar enligt mitt satt att se ett fackligt krav. Det var detta syfte som anfördes av Oxenstierna som stridande mot strafflagen för icrigsmakten. I denna stod det att lasa att det var straffbart att diskutera ämnen som bertirde bl a otillräckligheten av Rön (Scandia 1980:l,
s 8 5 ) . Det %r enligt arnitt förmenande mycket troligt att underbefalet vid sina fhirzningsmöten kom in p i fragor rörande deras Iöneförhällanden. Vilka andra ekonomiska intressen kan man annars ha avsett?
Min tolkning av Oxenstiernas handlande ar ett uttryck för att de Iägre befälskårernas organisering betraktades som ett hot mot officersk5rens stall- ning inom krigsmakten. Den fackliga orgasaiseringen bland underofficerare och underbefäl var en ftirutsättning för att det Iägre befalet skulle kunna göra sin stamma hard. Det förefaller tamiigen självklart att ett ökat inflytande för det lägre befälet måste inverka raenligt p2 officerskarens priviligierade ställning. DarfCPr reagerade man omedelbart genom att angripa de fackiiga organisatio- nerna. Detta. samband framträder tydligt i min artikel, men Lange han: inte sett detta. Lange framhiller vidare att övergången från indelningsverk till varnnplikt- sarmé aven var problematisk f61 officerskaren. Det förefaller rimligt, men detta problem ligger utanför min artikel.
Friga 2. Mur vet vi att fallet Oxenstierna ar representativt? Lange vill göra gällande att Oxenstierna var en unik särling, vars attityder och varderingar Inte hade nigon f ~ r a n k r i n g inom officerskiren. H min artikel har jag visat att Oxenstierna ingalunda stod ensam. Krigsminister Malm och general Warburg talar samma språk som Oxenstierna, liksom de militära ledamöterna av Krigshovrakten. H det senare fallet kommer Lange till den slutsatsen att meningarna var delade inom Krigshovriitten, vilket ar en sanning med modifikation. Tor Lange noterar inte det högst anmarkningsvarda E att samtliga milittira Bedamöter general Gadd, kommendör Ejungquist, överste Rosenblad och överstelöjtnant Fock ställde sig p i Oxenstiernas sida, medan den civile ledamoten, krigshovrattsrådet Berencreutz, ville falla Oxenstierna för tjiins- tefel. Denna militära kollegialitet ar
ju
slaende. Min slutsats miste bli att Oxenstierna var en synnerligen god representant fCnr den svenska officerskarens attityder och värderingar.Friga 3. Var inte fallet Palmstierna i a14t viisentligt ett led i en ktonstidutionell tvist i regering och riksdag, där Lindman sökte underlag f6r ett interpellations-
138 Tom Ericsson
svar i riksdagen den 17 mars- Hlikhet med mina tidigare svar tvingas jag konstatera att Lange undviken att se sammanhang
i
det som sken. Vad jag pitalat i min artikel att det fanns en utbredd intressegemenskap mellan Lindmans regering, konservativa riksdagskedm6ter, av vilka manga var officerare, och den svenska officerskaren niin det gallde Installningen till forsvaret. Wegeringen Lindmans Engripande kan inte ses isolerat från farenings- rittsstriden. Underofficerskirens krav att vagela till officersbanan skulle st2 tippen för den innebar en smarre revolution ifråga om rekryteringen till officerskiren. Som jag visat i artikeln var inte officerskirens representanter sena att bemata detta krav, genom tal om alt officerskiren slsulle sjunka Pkva99tativt avseende. Min slutsats måste har liksom i artikeln bli att ett vidgat inflytande E6r de lägre befalskarerna utgjorde ett direkt hot mot officerskarens stallning inom krigsmalteen.
Fråga 4. G218de den har frigan uteslutande officerens Iamplighet i ilalet mellan experter och lekman i nationelin. ekonomislca frigor? Lange utgas har ifrin mitt konstaterande att officerarna sag med ondo på civil inblandning H
%6rsvarsu6redningar. Om man sam Lange gör utgas frin ett citat av liberalernas ledare YCarl Staaf blir givetvis svaret ett helt annat. Men mitt pistaende gällde inte Staaffs syn, utan hbgerns sch officerskårens installning. % Hans Mekgers avhandling, vilken aberspas av mig, men i vilken Lange ej finner nigra belagg, stif faljande att lasa som klargar min slutsats. "Högerns instiillning kan
generellt uttryckas $5, att landets b6wvar var nigot sa primart att den Inte borde stai tilibaka för andra samha2BsuppgBfter
. . .
Behandlingen av lersvarsfr5gan borde danf6r inte skeI
form av lekmannaavvagning. . .
För en sådan behandling lämpade sig sj2EvlrHart de mPSIfara experterna bättre an leIcrn2nnen" (Meijer, s 131). Tydligare kan det knappast sagas, likval har inte Lange tagit fasta p5 detta, som var ett av mina belaggTö;
de slutsatser som gjordes i artikeln.Fraga 5. Lange fripar om det förelig ett sammahang mellan de liigre befalskirernas kamp f6r fareningsfrihet och storstrejken. Givetvis fanns det ett samband. F6n det första fanns ett lidsmassigt samband. Handelserna utspelades samma ar. F6r det andra gallde det samma problem, nämligen löntagarnas kamp f6H. förbiittrade sociaia och ekonomiska villkor samt ett erkannande av a2tten att organisera sig. FOr det tredje viEl jag antyda med rubriken "I skuggan av s t ~ r s t r e j k e n " ~ att de lagre bef5lskarernas strid ar mindre laand an den under samma i r intrhffande storstrejken. Den fick mindre rubriIáer. Den stod i
skuggan av arbetarnas kamp.
