Historia, teori och knnskapsutvecklia3g.
Om
PPPagandets konst
i
f o r ~ k n i n g ~ p r ~ ~ e s s e n
Vi vet inte liingre vad allt vi vet.
(H. Tikkanen)
The uses that are made of history will be no better than the questions put to it. ( M . A. Kaplan)
Do not "Dock the road to inquiry! (C. H. Peirce)
Samverkan, inbördes utbyte - möjliga endast egenarter emellan
(B. Norman)
Ser du det är metoden som gör'et. Man ska gå 'kritisch-dialektisch, organisch- genetisch, empirisch-systematisch' tillväga./-/ Har dia observerat, att velenska- pen blir tystare, ju mera man kommer till det, som intresserar manniskan?/-/ Vetenskapen fordrar klarhet. Därfik undviker den det, som är svart och dunkelt./-/ Det vetenskapliga intresset eller intresselösheten liknar boeappteck- narens. Darför far man det intryck, att vetenskapen håller på att göra bouppteckning P ett sterbhus. Har någon dstt? Har människan gått hädan? SA skriver, på 1890-talet, den blivande biskopen 9. A. Eklund, i en tidskrifts- artikel med titeln "Om vetenmsltap. Ovetenskapliga frågor och svar."l
Den biskopliga paradoxen att vetenskapen svarat på en rnQrngd frågor, men alltid på andra an dem mänskligheten begärt att far svar på, fann Eli F. Heckscher träffande, i en lcommentar nästan trettio år senare. Varken nationalekonomin eller dess "medsystrar i vetenskapens krets" kunde svara sig fria från biskopens kritik. Ibland kunde skden till denna vetenskapernas tystnad vara förståeliga och uppenbara, då en fråga är av den karaktaren att ett svar P samma anda ytterligare sltulle förvirra begreppen. I sadana fal1 bestar vetenskapens uppgift i att påvisa själva frågeställningens "oförnuftighet9', i stallet för att uppfatta frågan som om den vore riktigt ställd. Men det finns andra fall när vetenskapens tystnad inte är Pika hedrande, tillägger H e c k ~ c h e r . ~ Eklunds kritik kom vid en tidpunkt när vetenskapen var i full färd med att utarnionstra iivsåskådningsfraigor från sitt område. E n hel mängd frågor, som direkt berörde människor, blev darför inte gångbara Bangre inom vetenskapens
304 Jan Thelander
d ~ m ä n e r . ~ Ett annat tidstypiskt drag P kritiken ar dess underförstådda antagande att man borde få svar via vetenskapen. Det vittnar om vilken oomstridd ställning i samhället vetenskapen vid denna tid intar.
f
både Sverige sch utomlands sågs vetenskapen vid denna tid som ett viktigt instrument i nationens intresse. Vetenskapen hade en stark nationell roll och till detta bidrog inte minst uppfattningen att den stod över olika siirint~essen.~ Den var neutral och kunde därför förvantas uträtta prestationer elPer svara på fragor som inte behövde ifrågasattas som partiskaB
någon mening.Naturvetenskapens framsteg kopplades samman med demokratins utveck- ling, som i tredje republikens Frankrike, dar t ex Durkheim uttalade att en demokrati inte sltulle vara trogen sina principer, om den inte trodde på vetenskapen. En humanist menade att om demokrati och vetenskap gick hand i hand så maste humanvetenskapen, för att anpassa sig till demokratin, ta naturvetenskapen som f ~ r e b i l d . ~
Eklunds ironiska formuleringar om den dåtida vetenskapens allt snävare intresseinriktning blev i sig sjäIv en slags paradox: med facit
i
hand Itan vi idag se hur just snävheten baddat för vetenskapens framgångar. Eller annorlunda uttryckt, hur vetenskapen genom att avstå från att svara på m2nnisltors frågor lagt grunden till sin egen framgang.1960- och 78-talens intensiva kritik mot vetenskapen har belyst framgångens baltsida. Åter har klyftan mellan vetenskapens frågande och bristen på kunskap om människans situation P de av henne själv skapade systemen
poängterat^.^
Eklunds fråga; "Mar människan gått hädan?", ekar fortfarande i de vetenskap- liga korridorerna.
Efterkrigstiden samhällsutveckling har inneburit en sådan omvälvning, nar det galler vetenskapens stallning i samhället, att vi i jämförelse med Eklunds tid, med fördel kan tala om en verkningsfull kontrast. Då var vetenskapen en garant för en demokratisk utveckling, ~ i u harskar åsikten att vetenskapen lika val kan bidra till en motsatt utveckling. Då ansågs vetenskapen vara en kraft upphöjd över andra samhallsltrafter, nu har den blivit en av många samha1Ps- krafter, som har uppenbara svårigheter att framsta som neutral i en konflikt- situati~na.~ Tidigare var det främst forskarna själva. som diskuterade vetenska- pens gränser gentemot annal vetande och visavi politiken, nu ar det publiken som ifragasatter var sadana gränser gAr.8 Allt detta ar uttryck för hur vetenskapen har dragits in i samhällsgrocessem på ett helt annat satt än under Eklunds tid. Det innebär också att frågorna om frigandet måste bli av en annan karaktär.
På 1898-talet och långt framåt under 1900-talet var det naturligt att vänta på vetenskapens svar. Idag ifrågasätter många om man ver rh uv ud taget vi81 ha vetenskqliga svar. Den vetenskapliga kunskapens hegemoni jämförd med andra typer av kunskap har börjat vackla.9
Vad som håller på att växa fram ar en insiltt om att det inte bara finns ett överordnat, vetenskapligt sätt att fraga, utan att det också finns flera typer av icke-vetenskapligt frågande.
Historia, teori och kunskapsutvecltling 305
Ifrågasattandet av den vetenskapliga hegemonin är nödvändigt att fulPf~iDlja på olika satt, inte minst för vetenskapens egen skull. Detta kan tydligast belysas om vi ser hur samhalIsprobPemens karaktar har förändrats mellan då och nu.
II
det här fallet tror jag att utvecklingen av miljöproblem ar typisk aven för flera andra områden. Tidigare var det "enklare9' att peka på vad som var fel. Det var inte problemet, som var okjart och besvarligt utan lösningen. Nu ar det ofta svairt att se vari själva problemet består.1° Det innebär att det behövs ett mera utvecklat fragande inte bara inom vetenskapen, utan även inom politik, förvaltning och bland människor i övrigt i samhallet. Hittills har det funnits tydliga tendenser att det frågande, som finns inom respektive grupp inte har respekterats för vad det ar, utan en tyg av frågande har fått ersatta ett annat eller också har de blandats samman. Ett komplext samhällsprsblem innehåller så många aspekter att en typ av frågande inte räcker till för att göra problemet förståeligt som samhällsproblein. Till detta kommer så maktfrågan: den som har inflytande på sättet att definiera och beskriva samhällsproblem har också en potentiellt stor makt. Vi har förutom olika sorters frågande också vad som kan kallas frigerika och frågefattiga.ll Nar det gäller att utveckla kunskap säger det sig självt att den frågerike har betydligt större möjligheter att komma ett komplexe samhällsproblem inpå livet. Ur maktsynpunkt lian givetvis en frigefattig på kort sikt kompensera sig genom sin större makt, men på Biingre sikt kan konsekvenserna av kombinationen stor makt och frigefattigdom bli ödesdiger. Det bön understrykas att politisk frigefattigdom inte kan kompen- seras med vetenskaplig fragerikedom. Själva p a n g e n med att tala om fragande av olika art ar just att varje frågande maste utvecklas frin sina förutsättningar och inom sina gränser, vilket innebar att frågeutvecklingen inom olika områden måste hålla någorPunda jämna steg med varandra. En frigefattig politiker kan visserligen få stimulans av en frigerik forskare, men den stimulansen bör da få politikern att odla sitt eget frågande battre. Han kan inte överta forskarens, lika lite som den senare Itan ta över politilterns. Fragandet är nu en samhällelig angelägenhet och inte som p i Eklunds tid, något som främst berbirvetensliapen. Det vetenskapliga frågandet ar ett av flera.Vetenskapens radikalt f ~ a a n d r a d e stallning i samhiillet ar ett av skalen ti11 att frågor om kunskapsutveckling och kunskapsgenerering inte Iangre är någon exklusiv angelägenhet för vetenskapsfilosofer eller ens forskare. Dessa fragor står nu alPtmer centralt i olika samh$illspnocesser. Det ar en ganska naturlig utveckling med ranke på att vi sedan flera år kan tala om framväxten av ett informations- och kunskapssamh58le, tydligast symboliserat i den alltmer intensiva forskningen om artificieP1 intelligens ( A I ) . ~ * Aven om vi kan lita till problemlösande datorer hänger själva frågandet ännu så länge p i människan. Det autonoma, självstandiga frågandet, som sker p i olika håll i ett samhälle är förmodligen en av de få Iivfbirsäkringar ett samhälle kan hålla sig med. Detta påstående framträder i an mer utpräglad relief med ranke på de laonsekvenser vi idag kan se av en inriktning på forskningspolitiken under 60- och 70-talen som höll på att bli ödesdiger. Grundtanken var att forskningen skulle kunna
306 Jan Thelander
styras mest effektivt om man inte, som tidigare, bara gav forskningen stöd, utan dessutom blandade sig i själva frågandet. Det såg onekligen ut som en effektiv genvag till anskade kunskaper att låta själva den vetenskapliga upptäcktspro- cessen influeras av ickevetenskapligt frågande.l3 Baksmällan har inte låtit vanta på sig. GrundforsPcningena har varit på vag att utarmas. Det inre vetenskapliga frågandets utveckling har gått på sparlåga.
E n del av det har misstaget bottnade utan tvivel i beanagenheten att blanda ihop olika slags frågande, det vetenskapliga med det politiska eller med det administrativa, eller helt enkelt ersatta en slags frågande med ett annat. Detta kan i sin tur ha berott på att sjalva termen problem inbjuder till ett glidande mellan en subjektiv betydelse och en objektiv.
"Problem" i betydelsen frågande har fått ge vika för den objektiva betydelsen, dar man definierar och beskriver ett problem. För övrigt har ju "pmbbPem7' under senare år fått en spridning P vardagsspraket som aldrig förr. Det låter mer allvarligt och Pcraver st6rre uppmärksamhet att säga att jag har ett problem, an att saga att jag har en fråga att stalla. Att stalla en fråga ar blott en subjektiv akt, men att saga att man har ett problem tyder på något som har en objektiv existens och måste behandlas med vederbörlig aktning. Inte minst i makisammanhang, måste det vara frestande att vinna tyngd i sin argumen- tering, genom att anviinda "problem9' på ett sadant satt, att det ger intryck av att röra sig om ett objektivt förhållande. Samtidigt försvinner undrandet ur det politiska språkbruket, det som ger uttryck f6r osakerhet och famlande. I stallet förefaller allt vara under BtoaitroPB: vi har problemen under uppsikt. Det ar inte svart att finna drag som tyder p i att frågandet inom politiken inte står sa högt i lsurs.
Avsiliten med den har uppsatsen ar dock inte att gå djupare in på hur frågandet utvecklas inom politiken, utan den ar att ga in gå den art av frågande som sker inom vetenskapen. Anledningen till att aven andra typer av frågande berörs ar, dels för att markera att vi måste ha en frågeutveckling inom fler områden %n vetenskapen, dels f6r att antyda att jag tror att dessa olika arter av frågande är utsatta för Bikartad påverkan, som går i riktning mot att reducera betydelsen, både av frågandet allm%nt sett och det specifika frågandet. Den nuvarande probPemkulturenn, som dominerar samhaPlet och vetenskapen räcker inte till i konfrontationen med dagens och morgondagens samhällsproblem. Problemltulturen har avslöjat sina tydliga begransningar dels, som vi såg ovan, i forskningspolitikeai under 1960- och 70-talen, dels i strävandena under samma tid att försöka integrera kunskap i form av s k tvärvetenskap. Jag ska senare
gä in på varför "tvarvetenslrapen" i allmänhet inte blivit mer an ordinärt vetenskapligt samarbete under falsk tackmantel. Problemkulturen påverkar också givetvis enskilda vetenskapliga discipliner. Har taInPser Jag närmast visa hur historievetenskapenm fungerat inom ramarna f ~ r den kulturen och vilka olösta problem det skapat för disciplinens vidare utveckling.
Vad jag vill komma fram till ar att vi mer an nigonsin behöver en frågelsuPaeir, där frägandet verkligen odlas, dar fragandets konst erkänns. Det ar dessutom
Historia, teori och I<unskapsutveckling 307 den enda möjligheten att bryta igenom de blockeringar, som uppstått inom problemkulturen när det galler att integrera kunskap.
Uppsatsen faller därför naturligt i tv5 delar: den första presenterar odi diskuterar prob8emkeilturen visavi frågekulturen, den andra analyserar ueveck- lingen mot en problemkuPhur under temat "jakten på det subjektiva och frågandets Itonst". H denna utveckling satts historievetenaskapera in och me- ningen ar, att vi ska kunna felja hur en avgränsad disciplin både utgör en del av större vetenskapliga rörelser och samtidigt representerar en tradition med unika drag.
Varför tystnar vetenskapen när den kommer till frågor, som verkligen engagerar manniskor?, fragade J. A. Eklund, i slutet av förra seklet. Under 11960- och 70-talens ibland upprörda disltussioner om vetenskapens roll i samhället has den eklundska frågan kastats om och många har frågat, varför tystnar inte vetenskapen? Vad har den för grund att uttala sig på det satt den gör? Den första frågan rör framför allt vetenskapens egen inneboende förmåga att fråga om väsentliga ting, den andra fragan handlar om vetenskapens förhallande till politiken. P båda fallen är det tal om vetensltapens gränser och om överskiridandet av dessa gränser. Eklund menade att vetenskapen sätter sig sjäiv för snäva gränser, den mönstrar ut det som förefaller besvarligt att hanteni med sedvanliga metoder. Till slut har man kastat ut aven människan själv, de: mest komplexa av allt.
Kritiken mot vetenskapen har ibland gjort det Iitt för sig och tagit hem gottköpspoanger, inte minst beroende på att forskarna själva haft svårt att bemöta kritiken på ett vettigt satt. D e senare kan oclcs5 göra det läet för sig, genom att vifta bort kritiken som anti-vetenskaplig, vetenskapsfientlig osv. Debatter om vetenskapens förmåga och dess roll i samhället har med andra ord stora förutsättningar att haverera. Vad som blir kvar ar i varsta fall en förstärltning av respektive parts egna fördomar.
Vetenskapens gsgnsen
Det framstår därför idag som nojdvändigt att försöka klara ut på vilka punkter det är fruktbart att fortsatta en diskussion om vetenskapens iFörmiga och dess roll, sa att det blir möjligt att komma vidare. Eklunds kritik alctualiserar vetenskapens inre granssattande. De senaste decenniernas debatt har pekat på de yttre gränserna. I samband med frågandets konst finns det anledning att också diskutera gransernas betydelse för skapandet, för kreativiteten i veten- skapen.
Vi kan skilja mellan relativt fasta och rörliga gränser för vetenskapen. Till de relative fasta gränserna hör de som kan dras mot politiken. Den vetenskap- liga kunskapen har inneboende begränsningar i förhallande till olika "policyM- f ågor. Vetenskapens institutionella frihet är avhängig ett erkännande av att så ar fallet. Likaväl som detta skyddar vetenskapen ar det ett skydd för politiken
308 Jan Thelander
mot vetenskapen, Politiker får svårare att undfly sitt ansvar för beslut, genom att be vetenskapen om svar pb frågor, sorn inte är vetenskapliga till sin natur.14 Detta ar ett exempel på frågor sorn vetenskapen i princip varken kan eller bör svara på.
En annan typ av fall utgörs av frågor som vetenskapen P princip skulle kunna svara på, men dar kostnaderna för experiment, försöksserier osv blir så stora att man av praktiska skal måste avstå.15 En tredje typ av frågor, som &r betydligt mer problematiska för granssattandet, ar de som fysikern Alvin Weinberg kallat "trans-scientific". Frågan är d i P grunden vetenskaplig, men kan inte avgöras p i nigot otvetydigt sätt genom experiment. Det finns gott om exempel på sådana övervetenskapliga frågor frin miljö- och kärnkraftsdebattma under senare år. Weinberg menar att dessa frågor inte kan, och inte heller bör, begränsas till att vara en angelägenhet för forskare och experter.16 Detta aktualiserar åter, vad jag berörde tidigare, att det måste finnas ett utvecklat frågande aven utanför vetenskapen.
Från de yttre gränserna kommer vi s i till vetenskapens inre gränser, som kan beskrivas i många olika dimensioner. Även här gäller att gränserna ar av relativt fast karaktär. Vetensjtapen kam inte besvara de yttersta frågorna om livets mening och Guds existens. Den kan saga hur och vad men inte varför. Kemin kan säga hur atomer aggregerar, men inte varför de gör det. Den frågan kan bara besvaras inom kvantmekaniken, som beskriver detta i termer av atomers elektriska struktur och elelctrodynamikens principer.17
Det finns även exempel p5 gränser som består
P
att vetenskapen i princip inte räcker till. Den har t ex svårt att förutsäga förlopp enligt Thoms katastrofteori, som säger att mycket små förändringar i ett initialtillstånd kan ha 6verväldi- gande stora effekter. KBimatförändringas kan ha denna karaktar.18Skillnaden mellan frågan om livets mening, och frågor om förlopp enligt Thoms' katastrofteori, ar att i det första fallet betraktas inte frågan som egentligen vetenskaplig och vetenskapen kan därför inte heller förväntas svara, medan det andra Ballet iimneBaaI1Ber en vetenskaplig fråga som vetenskapen i princip skulle kunna svar p i , men inte kan. Den slutsats man kan dra ar att vetenskapen inte svarar eller f6rsölter svara p5 annat an det som den själv har frågat om. Det understryker vikten av det autonoma frågandet, vilket strängt taget ar ganska naturligt. Utan det egna förberedda och utvecklade Gågandet går det inte ge några vettiga svar.
D e relativt fasta gränserna hänger således samman med vad vetenskapen inte kan eller bör svara på. Detta galler aven en del granser mellan discipliner. Det verkar inte särskilt rimligt att t ex kemin skulle inkorporera Itvantmekaniken för att kunna svara p i helt andra fragor iiw den själv staller.
Men om det går att nigor%unda fixera gränserna för vad vetenskapen inte svarar p5 ar det en annorlunda problematik som dyker upp om vi i stället undrar vad det ar vetenskapen kan eller inte kan fråga om.
I det senare fallet ar det meningslöst att resonera i termer av 'vetenskapen': vad vi kan diskutera med någon förutsättning till framgång är enskilda
Historia, teori och kunskapsutveckiinig 309 discipliner eller kombinationer av sAdana. Daremot ar det fortfarande mening. fullt att fraga efter hur instalaningen till fragandce har utvecklats inom vetensl^rapen. Olika 1ietenskapsf2Pt som iiaaturvetensliap sarnh5ils1~ete1iskap, humaniora har ett diversifierat sakfragande: deras forsk~~inigsobjeki ar av olika karaktär. Men d e t - ~ a faktum bön Inte hindra oss fran att ocksa fraga efter de genlensamma dragen. Ar det möjligt att se de olika vetenmskqsf5lten
P,
ett perspektiv'? Det finnas tv2 avgörande skaf att g6ra delta. Det ena Mr att de olika fälten har vuxit fram inom en vasterländsk kultur och ar psagl~ide av denna p5 flera sätt. Det andra skalet ar att falten har piverkat varandra, naaturvcienska- pen har under modern tid, iitminstopae sedan Newton, flangerat som ideal för de övriga fälten. briom samh2lisvetenskapen anammades idealet tidigt av nationalekonaoani%n, som sedan i sin tiar blivit idealbildande fejr andra sanihiills- velearskaper och aven humanistiska discipi;ix-ier. Darfl,ar ar det befogat att uppfatta ins"r1lningen till frggandet som ett kulturbetingat drag.Ett satt att studera dessa fiPrsk,jutnis.agar kr att undersblta hur syl-ten p5 fragarndeis betydelse föraridrats över en lanegre tidsperiod. Det ar d g o t egendomligt med västerl2ndsk vetenslaap och dess Inställning till frågandet. Fragandet, som iip. sjalva "motorn" k fo~ski;aings- och kuziskagsprocesse~a, har sallan stait i centrum för intresset, i stallet har den mesta energin lagts laer p5 att studera hear objektiviteten inom vetenskapen fttngerat. Det innebar att man har tagit för givet att motorn alltid kommer att g i och i staljet intresserat sig fkjr '9baomsarna". Frågandet representerar en subjektiv aktivitet, iiven orn det i forskasingen f ~ r s i g å r inom en social process. Det ar ett typiskt drag i vasterlandsk vetenskap a.ct jaga subjektiva element i forsEcningsgrocessen. Betrakta f6fBljande uppsta8Ining ordnad efter vad soin vaniigen anses som rationellt respektive irratBoneQBt betonade momernt i foaskningsprocessen.
Irraaomelii fraga upptacktc- process syntes Raliofielil förka - ' ~arrsag verifiering! falsifiering analys
Själva forskningsprocesse ar med detta synsiitt kllavei-n i en upptiicktsdel sch en prövnirngsdel.19 Syntesen har t ex inte ansetts vardig en behandling P större filosofiska le~ika.~"~öritlaringars strukturella utseende har diskuterats i decer-inier i historievetenskapen. Det fnistorislta fragaandet och dess innebörd aterst41 fortfarande att penetrera. Vad vi har sett exempel p5 ar nigra av ekrarna i det vasterlandska kunskapshjulet, vars nav har beskrivits på ett triiffande satt av Frances Yates, i hennes studie om Giordano Bruno. Det handlar om den grundlaggande skillrnaderi i instiiilning till v5rBden aaae28an magikern och veienskapsmanneap, Medain magikern .iiil! skriva in viirlden i sitt
310 Jan Thelander
eget inre, "irs6ker forskaren se varlden som avskild från sig själv och som helt opersonlig.
Hence, nnay it not be supposed, when rnechanics and mathematics took over from animism and magic, it was this internalisation, this iniimate connection of the mens with the world, which had to be avoided at all costs. And, hence, It may be suggested, throilgh the necessity for this strong reaction, the rnistake arose of aliowing the problem of mind t o fall so cornpletely out of step and so far bebind the problem of matter in the external worid and how it woalis . . . This bad start of the problem of itnowledge has never quite been made up.21 (Den andra kursiveringen tillagd)
Detta iterspeglas i vetenskapen under de tv5 senaste seklerna genom den tydliga skillnaden mellan faktiska frågande och inställningen 'till frågandet. Hade Newtons inrstaillning till frigan det varit bestammande fön hans faktiska frigande s i hade hans insats förmodligen Pnte ens behandlats i en fotnot i v e t e ~ i s k a ~ s ~ a i s t s r i e n . ~ ~ Det ar en b&de markBig och fascinerande upplevelse att f d j a hur dominerande veteaaskapsuppfattningar haft en sadan styrka, att de f6rmitt de flesta forskare att fu88ständigt förtränga frågandets betydelse. Det
BP
Bnte malplacerat att tala om en slags vetenskaplig schizofreni.Det har skulle kunna vara kuriosa i ett vetenskapshistoriskt kabinett, med tanke @i att vetensBtapen, trots sin schizofreni, förmitt att hjälpa till b i d e med
"bomben" och att tiPPfalligt kolonisera minen. Man kan ocksa uttrycka det s& att det ytterst specialiserade frågandet Inte B>e&iOver f6astA sig sjalvl. Följdsatsen blir då, att ju mer vi intresserar oss för kennskapsintegrath desto mer kritiskt blir det problem som har att göra med inst28lnniwgen till fragandet.
Det finns en kulturbetingad instillning till frågandel i vasterlandsk veten- skap. Men det racker Bnte att konstatera detta för att fCsrsta hur enskilda discipliner utvecklar sitt frågande.
War Eli Heckscher tog upp Eklunds kastade handske och i sjalvprövande anda s5g ut över ditidens eltonorniska vetenskap, fann han tv5 begransningar som han ville ifragasatta. Den ena var att nationa8ekonomin ensidigt var inriktad p5 att studera statiska tillstand och Bamnat dynamikens problem utanför. Det andra var att derana vetenskapliga sjalvbegransning, som konse- kvens hade att nationa8ekoaaomin Pnte kunde ge historikerna någon vagledning i faragor om ekonomisk förandring. Heckschers resonemang om hur denna sitenation skulle kunna brytas 21- visserligen kortfuttad, men den ger P ett nötskal dcn vanda, som forskaren upplever inför laödvandigheten att averskrida etablerade sj2lvbegr2nsninagar. Ska man ge sig in p5 dynamikens falt inom nationalekonorniean 21- det ferenat med offer, menar Heclsscher. Kaxi man offra redan gjorda landvinningar inom statistikens falt? Inför den utsikten ryggar han tillbaka. D i vore det biittre att "avstå frin hela saken". Men 1 nästa ögonblick tillagger han: "Men det %r en ganska orimlig tanke." Man Isanske inte når nagra nya vardefulla resultat men det ar a n d i vart att f6asöPsa. Det Itaav Heckscher staller, ar att man miste utgi fran den kanda ekonomiska lagbundenheten och tillaimpa den på nya f r ~ g o r . ~ ~
His~oria. teori och kuaiskdpsutvecitiing 317 Det dilemma Heckscher uppfattade inom rrationalekonomien utgör ett bra exempel p2 vetenskapens arbetssate, i den meningen att det visar hur vetenskapen begransar sig och inom denna begransning nar resultat, men hur sjalva begransningen s5 simåningonni blir ytterst problematisk. Huvudanled- ningen till nationalekononnk uppenbara begränsning, fann Heckscher i det faktum att "f6randringarna vanligen utg5 från företeelser som ligga utanför det ekonomiska Ihvrts egen sfär, sådana som teknikens beskaffenhet och de mänskliga behoven" .24
Heckschers resonemang visar också hur en forskare reagerar infar det, som Jag tidigare kallat rörliga gränser inom vetenskapen. Möjligheterna att p5 ett fruktbart satt diskutera vad vetenskaperi förmår vid en given tidpunkt ligger i att undersöka forsPtarnas uppfattning om de sjaivbegransningar deras veten- skap arbetar under. Pa det sattet gar det alt komma at under vilka betingelser fragandet inifrån utvecklas. Det skapar "uutsatrningar för en vidare disltussion om och hur den vetenskapliga potentialen utnyttjas. Darrned har vi Pcomrnit fram till ett slags förtydligande av Eklunds kritik och dess innebibad. Ona vi, som Eklund, undrar varfbr vetenskapen in& svarar ps5 vissa fragor, kan vi i första hand gå till de relativt fast granserna och dar få en del av var undran stillad. Sedan maste vi själva byta fraga sch inte Liingre s6ka efter de saknade svaren utan avsakriaden av frågor.
Kanske kommer vi d8 fram eills8uësalsen att vetenskapen A sin sjaBvförst5else 2s ytterst frigehammad?
Skapande och gramser
För grekerna var Apollon formens, förnuftets och logiliens gud. Dionysos stod fOr det spontana och cie dunkla krafterna i tillvaron. Skapandeks gsundbeting- else, antingen det gii14er konst. litteratur eller vetensltap. kan sagas bestä i konfrontationen mellan det dionysiska och det apo&Piniska. De betingar varandra öensesidigt. Fantasin brukar i konst och vetenskap ofta framhävas som ett expansive element som spriinger alla gränser. Denna uppfattning. som val närmast har romantiken att tacka fajr sin etablering i det nutida medvetandet, har länge nmedverkat till att skymma undan själva poiingen i mötet mellan det dionysislta och det apolloniska, raimligen att skapandet kräver gran se^.^^
Diskussionen ovan om vetenskapens rörliga granser iir diirf6r i grund och botten en diskussicsin om lal-eativitetens rnCPjligheter i vetensltapen. Vi måste landanröja
: uppfattningen att det skulle råda nigot slags motsatsf6~hällande mellan
gränssattande och kreativitet. Det Zr "Lrst inom vissa granser som ett skapande kan utvecklas till fullo. Mar rader ingen skillnad mellan vetensltap och koi-ist. Inom bada områdena kan det ibland vara sa att snava griiraser bidrar rilP det rikaste skapandet. Konsten avviker inte genereSPt från vetenskapen genom att alltid tillaia lösare tyglar.
Det ar forst niia fantasin inte längre betraktas som ett aPPmänt i~bsvavande, som avjagsnar oss frin verkligheten, som det &T möjligt att diskutera dess
312 Jan Thelander
konstruktiva roll utan att förlamas av den traditionella vetenskapliga rädslan
~ Q B - det subjektiva. Det är fantasins spel inom gränserna, som ar det avgörande
för hear en vetenskaps potential kan utvecklas. Men då måste fantasin f2 en chans att utvecklas eller att få spela upp sig och inte "rses med "Csverrockar9' som haimmar hela processen.
Nar Eli Heckscher fann att en granis borde flyttas fram inom nationaleko- nomin innebar detta att Blan radikalt förändrade PIrAgandets betingelser inom den vetenskapen. Men innan han kom fram till att gransen var för snav, måste han bli medveten om att den överhuvudtaget fanns. Idag kan vi tycka att det var naturligt att Heckseher v i k ta steget mot en dynamisk analys, men sett mot radande uppfattningar inom nationalekonomin under de tv& första decennierna av detta sekel, var detta ingalunda s i självklart. Många andra forskare inom disciplinen såg ingen grans: för dem var det självklart att enbart arbeta med statiska problem.
E n gynnsam frigeutveckling f6rutsatLer att man i r medveten om begrans- ningarnas realitet. Gränser och expansion går hand i hand.
Bristen på medvetande om granser Rar vaxit mest Gdesdiger i strävandena att integrera kunskap för att n5 helhetliga framstallningar av fBrlopp sch tillstand. Antingen har frigandet, i avsaknad av granser, gatt vilse, med pif~göljd att framställningen blivit spekulativ eller ocksa har osäkerheten om fragandets spelrum resulterat i krampartade synteser, som vittnar om att vilja men inte vaga. I stället för att gal till botten med det har dilemmat har forskningen legitimerat det, genom en slags adderingsfilosofi, som g i r ut på att kunskapsbit kan Baiggas till kunskapsbit p5 ett narmast mekaniskt satt. På det viset slipper man formulera helhetsfragor, som g i r pitCaver enskilda kunskapsbitar. En annan sida av detta ar att vi idag har mariga olika och ibland motstridiga krav, kriterier och fhirv2ntningar på vad som utgör en god helhetsframst3llnnng.
Med hamsyra till den karaktar samh5Blsprob8emen har idag och kan förvantas få i morgon, ar det förbluffande att adderingsfilosofin fortfarande har en s i dominerande stailning i samhället och i vetenskapen. Skalen till detta ligger i sammanbPandiaPngen av olika sorters frigande. Om det bara %r vetenskapen som ska stalla laelhetsfragor far vi en politisk laddning av dessa som de inte kan bara. Olika slags PleBhetsfrAgor frin vetenskap, från politik, fran enskilda grupper eller manniskor maste stallas mol: varandra för att ett komplext samhallsproblem ska få en rimlig genomlysning. Att undvika att stalla helhetsfragor darf6r att man inte vill att nigons helhetsfraga ska dominera och fuIPständig8: styra synen p2 ett problem, .%r en diPig utvag. Det är inte på det grundläggande plianaet kompromisserna ska garas. Utan ett tydligt helhetsfri- gande av olika art kommer vi att f & dolda kompromisser, dar ändå någons Bcke-redovisade eller iclte-artikulerade helhetsfraga blir bestimmande.
Historia, teori och kunskapsutvevkling 313 uppvisningar om behovet och nödvandigheten av helhetliga synsiitt och integration rvkunskaper. ~ e h har niistan lyckats "kompensera" existerande smulor av genuin kinusslrapsintegration med ett Overmstt av retorik. Grundvill- kmet för at's överbrygga klyftan mellan verklighet och förhoppningar ifråga om kunskapsintegration
%r
att adderingsfilosofin skrotas bAde i vetenskapen och i samhället i övrigt.Att utveckla IieEhetsfrågor kraver tid, pengar och mycket möda. Det ar faktorer som i sig sjalva, mer an val, f6rkRaa.a~ varför helhetsfragaradet inte utvecklas bättre. Men det ar B grunden en fraga om saml-n~Plspriorltering och forskningspolitik. Innan den diskussionen förs vidare 5r det nödvändigt att undersöka de rent knrlskapsmässiga bloclreringarna, som ledes till att vi far s i hite av genuin kunskapsintegratnon, trots alla uttalade ambitioner i den riktningen.
Jag tror att forskningen behöver granska sina egna fbjruts5ttriingar 4 detta hänseende i långt stiapre utstrack~iing a n vad som hittills varit fallet. Man nar ingen kunska.psintegration, med aldrig sa stora resurser, om blockeringarna pA vägen dit inte avlägsnaas.
Bristen på hekhetsfrågande alttualiserar också det jag tidigare wairnnde om vetenskapens potential. Att den kan vara iniponerande stor, nar det galler det specialiserade fragandet, kan ingen förneka, men hur ar det nar det galler helhetsfrågandet? Har forskningen hiit- verkligen utnyttjat sin potential? V i k a 51- begränsningarna s c h varför har de inte 6versPtridits dar s i varit náidvandigt? Hur har forskarna resonerat?
Vetenskapens dile~ngama
Specialiseringens förbannelse ar ett aterkommande Tema i kritiken mot vetenskapen. Man behöver inte bortse från vardet av specialisering för att förskräckas över dess effekter. De Solla Price har diagnostiserat den vetenskap- liga "sjukdomen" så att nar kunslrapsmangden Gkar kommer varje forskare att ha (Pverblick aver en allt mindre och mindre del av forskningsfrontela. Denna process kan inte fortgii B dehoandffiga, menar Price, hl1 slut når man den punkt dair specialiseringen f6adelar börjar vaga jämnt med dess n a ~ k d e 1 a . r . ~ ~ Som den vetenskapliga situationen ses. ut idag ar det fragan om vi inte redan har passerat den hiis punkten. Laget har en paradoxal karaktar, eftersom vi inte Piingre vet vad vi redan vet.27 Daaför blir det allt svårare att bedöma marginalvardet av tillkommande lteanskap. Det helhetsfrigande jag har talat om förut riskerar att snurra runt i tomma luften.
Svasigheterna att bediönaha margiamaPv5rdet av tillkommande kunskap visar sig B forskningens tendens att hellre procleneera en eller flera avlaandlingar för mycket om ett omrade, an att styra 6ver insatserna mor andra problem. Universitetens PndustriaEisering visar sig i de laraga seriernas filosofi. För mycket av nå.gon salt på ett stalle brultar kallas förorening; B det har fallet talas det om att vetenskapen bidrar till en ökande k~nskapsf6rorenirng.~~
314 Jan Thelander
D e "langa serierna" förutsätter ett nagorlunda konformt frigande. Ett likriktat fragande ar umbarligt bade i vetenskapen och I samhället. En av specialiseringens många effekter Ramstår darmed klart: kunskapsutveckPingen har kommit in i en ond cirkel. Nar vi inte vet, vad vi redan vet har vi ocksa "rtvivlat svirt att få reda på vad vi verkligen behbjver veta.
G i r det att bryta den onda cirkeln? Det talas idag om kunskapsordnandeB som en överhängande angelagenhet. Kunskapen maste ordnas i helhetliga bilder.29 Olika discipliner anvander skilda he~hetsf~restal~ningan, nggot som heler inte ar ovanligt inom en och samma disciplin. Oavsett villten helhetssyn eller helhetsteori det galler finns det en gemensam angelagenhet: nödvandig- heten av att komma ifrin ad hoc-analyserna, de tillfalliga synteserna, som hittills har slatt som enskilda monument utefter vagen, och komma frann hi88 en kontinuerlig utvecPtPBng av helhetsanalysen. En av de allvarligaste hindren B denna utveckling ar den dominerande synen på frågandets ro11 i forsknings- processen. Trots decenniers stravanden att integrera kunskap har egentligen inte sjalva karnpunkten i problematiken observerats: hur istadkomrner man genuina tvarfrigor? Der ar har som det har gått snett nar det galler den s k tvärvetenskapen. Att komma fram ealP fruktbara tvarfrågor ar så tidskrävande och arbetssamt att det ar frestande att g i en omvag fQrbl dem. Men det finns inga genvägar sill integrerad kunskap. Samarbete mellan vetenskaper ar w6dvandigt men Iåt oss halla fast vid dess egentliga benämning och inte ge sken av att det r6r sig om n i g s t annat. Det ökar möjligheterna att få syn p3 keanaskapsintegratione~ns verkliga problem.
Uppsatsens syfte
Huvudandamålel med uppsatsen är att analysera och diskutera vad som blockerar vagen mot en BcontinuerHig helhetsanalys. Detta ar ett nalsöga sona1 man miste passera antingen naan talar om helheter på v2rBdsbSldspPaneQ eller
i
form aa7 enskilda teorier.30 Dessutom ar det en passage som miste trampas upp för att resonemangen om helhetssyn osv inte ska stanna vid att vana sbjndagsbetraktelser utan komma in i forskningens vardagsarbete. Blockering- arna i helhetsanalysen miste studeras, dels i hur de uttrycks i Bvergrlpande vetenskapliga kultearer, dels i hur de ltommer fram inom en enskild disciplin. Samtidigt iir det viktigt att samspelet mellan snQsre strömningar och discipBPner kommer fram. Jag tanker darf6r fQrst Resltriva problem- och fragekailturerna. Finns det nigon avgörande skillnad i deras saet att förstå vad det innebar af% ha kunskap? Vilka blir konsekvenserna av det ena eller andra synsateet f61 att utveckla helhetsanalysen? Darefter återkommer jag till frigandets Itonst, kompletterat med den omvanda frigan: varför vetenskapen rimligen inte frågar. Nasta avsnitt behandlar histonievetenskapens situation i nhgra stora drag. D a r e f e r kommer jag in p i huvudtemat "jakten på. det subjektiva och fragandets konst", dar jag ska faljatyngdpunktsf6rskjeatningarna
i den histo- riska forskningsprocessew i fbjrlnillande $il1 större vetenskapliga kulteiser överHnstoria, teori och kunshapsutvechling 315 gott och val ett sekel. 1 huvudtemat vill jag visa hter synen p i fragandet och stravandet efter att astailkomma helhetsbilder forhiller sig tall varandra: vilka granser olika forskare uppfattar sch hur de fo~halker ssg t111 dem. Slimtsahserna av analysen kommer att redovasas i en avslutande del
Problemknltuils och frAgeknltanr
Haar ska vi få reda p5 vad vi redan vet? P i vilket satt och med vilka instrument kan kulaskapen ordnas s5 att vi får någon slags överblick? Vad innebar det att ha kunsltap? Och hur kan dera skiljas f r i n vad vi inte vet? Jag viBB farsa PtaB1a fram e n typisk representant f6r hraagekulturei~ till vittnesbåset: R. G. ColBing- wsod. Denne börjar med att omedelbart protestera mot formuleringen p i en av mina fragor. Att ha kunskap innebar att ha kunskap om i-nigoi. Isl8ingwood insisterar p5 att Hcuii~skapen ar intentionell. Att veta niagot ar inte bara att vara medveten om det. Det iir en aktivitet, hamhaller han med eftertryck. Kunskap innebar b i d e aktiviteten att veta och vad man redan vet. Den viktigaste aktiviteten iir frigandet. Den ar inte nagot farstadium, eller prelr'min5.r 4
kunskapsprocessen, uaaderstry&cer Collingwood med skarpa, och vander sig mot sina positi\~istiska motståndare. Fråganidet ar halva kunskaps proc esse^.,, den andra halvan ar att besvara frågan.31 Hinr Itan d i CoBlingwoods synsiitt hjälpa oss i det vetenskapliga dilemma vi har? E r det fbjrsta ar det vasentligt att inte se kunskap som nagot som passivt kan lagras och tas fram vid behov. Om inte frageaktiviteten hela tiden pågir sa vet vi snart inte vad som redan ar kant. Det ar laar den onda cirkeln i kunskapsutvacklingeoa kommer In. Nar vi inte vet vad som redara &r kgnk s i far vi svårigheter att fråga p5 ett adekvat siit1 och kan vi inte fråga ordentligt s i far vi heller inte fram vad vi redan vet. Slutsatsean blir att vi måste börja med frågandet för att bryta den onda eirlceln.
Nästa vittne ar statsvetaren Karl Deutsch. Han far frigan hua Inan ska kurana skilja på det man vet och det som man inte vet. Det ar teorins sjalvkritiska uppgift siar Deutsch fast. Teorin måste hjälpa oss akt veta vad vi vet och PnåPla detta åtskallt fnan vad vi vi41 veta. Hur ska vi veta om kunskapen vaxer, om vi vet mer iirn tidigare? Det finns bara ett satt, svarar Deutsch, det bestir i att se efter om våra teoriers sanaiingsinnekaali har 6kat och det kan undersökas p i flera olika vis.32 Efter detta vittnesmil tar ratten paus fbr att i lugn och ro övervaga innebörden i det sagda.
Cakhngwoods och Deutschs vittnesmil géir nied all SPnskviird tydlighet klart att vi bar att géira med tv2 diametralt motsatta synsiitt p i det f6relagda fallet. Deutsch ar en god exponent f6r den hihtils doinirieaande problemkulturen. Mär betraktas teorin som det avgörande momeritet i forskningsprocessen och som des enda &jalpmedlet att halla reda på vad vi redan vet. B teorin kan vi allts2 se den upplagrade kunskapen. Ftorv2ntninagarm på teorin blir enorma.
Nu knackar rattens ordf6ranmde med klubban och f6rhandBingarm forts3tter. Vad ratten narmast vi11 ha reda
pi
ar hur teorin vanligtvis fungerar. Går det att saga något generellt om detta? Sociologen Dennis KAJroamg bidrar med316 Jan Thelander
f6ijande synpunkter; det %r påfallande, hävdar han, hur ofta teorin i samkiä8ls- vetenskapen skiljs från det fragande som ursprurigligew var anledningen tPBB teorins skapande. Navelstrangen mellan fraga och teori klipps'av och teorin sviivar fritt omkring. Den blir en av minga teorier på en marknad.33 En annan sociolog, Norman Bianbaum, begiir nu ordet och vill sekinndera Wrong. Vad som ar slaende ifraga om social teori, idag, framhiller han ar dess abstraherade kapacitet. Den har blivit en maskin som ska göra allt, den tjanar alla och ingen.3%å uppstår plötsligt en viss oro i salen, nar ett nytt vittne begär att f i bli hörd. Albert Hirschman, elronom med speciellt intresse f6r estvecklings85n- dernas problem, kliver upp i båset. Han angriper direkt tendensen till ett "tvångsmgssigt och sansl6st" teoretiserande, som han menar brett ut sig i samh&llsvetenskapen och som gjort sarskilt tredje världeiss Bänder ta11 tummel- platser f6r modellbyggare och paradigmstöpare. Huvudproblemet ar, poäng- terar han, vilka kognitiva stilar som hindrar respektive underl5ttar först5elsena. Han viiljer ena renat historisk studie om den mexikanska revolutionen fePr att visa att den ger en insikt och e n fajrstaelse, som t ex en behaviouralistisk analys av konRiktm6nster i Golombia saknar, trots en tappstallning av 34 noggrant preciserade hypoteser. Den avgörande skillnaden mellan arbetena är, för Hirsdaman, att den behaviouralistiska utstrilar en övertygelse om att f6rfa;pt- taren uppwatt en fttaalistandigt fbrståelse av sitt amne medan den historiska studiens slutsatser iir varsamma och uttalade med omsikt. 35
Kardinalsynden i allt teoretiserande ar, enligt det sista vittnesmalet, förestall- ningen att teorin ger fullstandig överblick s c h förståelse. En sadan hållning kan kallas teoretisk arrogans och det paradoxala 21 att tron p& en fulBstandig förståelse ar det effektivaste hindret för att överhuvudtaget a"örstå nagonting.
I problemkultesren blir teorin överbelastad. Nar sambandet med de ursprung- liga frågorna klipps av står teorin dar ensam och ska bara hela trycket. Det leder, dels till överdrivna E6rvantningar p i teorin, dels till en Bverdriveam nitiskhet
i
kraven p5 teorins överensstammelse med data. Allt hänger på om teorin visar sig "riktig" eller inte. Det finns med andra ord inga andra satt att diskutera teorins kunskapsro88. Forskningsprocessen reduceras till en fråga om sambanden melilan teori och data. Lat mig genast förtydliga detta s i att misstanken undviks att jag inte skulle anse detta samband vasentligt. Det är ett viktigt led i forskningsprocessen men vad jag viinder mig mot ar att det blir det allt dominerande. Da kan det fungera som blockering i kunskapsutveck- lingen. Detta blir sarskilt pafallande P teorPutvecPtPixsgeaa om helheter (oavsett form. elPer typ av helhet). Det finns naturliga skal tji11 att så blir fallet. Hur ska man annars kunna skilja rent spekulativa SnePheksresonemaq från sadana med substans?P5
den har punkten kommer vi tillbaka till den tidigare diskussionen om hur man kan veta vad man vet och inte vet. Helhetsteorier frestar forskaren att tro sig veta mes an denne egentligen vet. För att ta reda p5 hur det f6rhåPler sig farsöker forskaren pröva teorin. Det visar sig då i allmäaihet att det finns stora luckor i överensst2mmelsen mellan teori och data. Vad gör han eller hon da?TV$
alternativ ligger 115ra till hands. Teorin "anpassas" till data i denHistoria, teori och I<unskapsntvecltling 317 meningen att dess araspraksnivå s2n.aks eller reduceras, Det kan i sin tur Innebara, antingen att teorins gi8highetsoniråde inskranlts, eller: att kemin stympas. P2 det viset har man atrninstone kommit en bit på vagen, mot en klarare uppfattning om vad man kan saga att rnan vet och inte vet. Det andra alternativet består i att Iita iilckorna vara, Iiamraa teorin intakt sch se fram emot att de fórra s i sminingopsn kommer att fyllas ut och berattiga teorins stallning
pi omradet. I det senare fallet avstar man frin att Pilar-göra skiljelinjen mellan vetalicke-veta, i förhoppnringen om att detta kornmes fram senare. Koansekven- sen blir att forskaren inte Ikagre vet vad de.i ar vart att fråga vidare om. Han eller hon ar ju inte klar över vad respektive inte vet. I det första alternativet %r risken den att teorin vingklipps, dvs den f i n aldrig charnsera att utvecklas. Vänder vi på det har kan vi saga att vissa teorier inte kan lyfta darför att de ar fQs daliga. Men det vore knappast befranljarnde fcir forskningsutvecklingen att utgå frana att aPla teorier
AL-
daliga och föntjiinar vingkllppriing. Vi maste, fBr att använda Wirschmans begrepp? biittre kunna sltijja n~ellana sidana kognitiva stilar som befriiraajar en fiPrståeBse s c h sidana som hindrar den. En teori måste utvecklas, innan vi kan avgöra om den fungerar p i det ena eller andra sättet.Det andra alternativets nackdelar 2s uppenbara. Helhetsanalysen stryps av syrebrist: de gamla frigorna dansar ringdans ined varandra.
I probiemku8tiaren ar det teorin som står i kunskapsutveclaPl~~gens centrum. H fragekealturen ar det Eigandet och teorin. F6r frigekulturen ar f6rhilPandeii mellan fraga och teori lika viktigt som sambanden mellan teori och data. En teori maste bedomas lika mycket efter hur den bidrar till fr%geutvecklinngen som hur den kan f669akPa1-a data. Teorin, l egenskap av förl<%aringsmönster, kan inte bara hela ansvaret "r att avgränsa det vi vet från det vi inte vet. Som vi såg hos CoBBingwood, utgörs kunskap bads: av snittivitet (frigande) och struktur (teori). Frigandet som det viktigaste PajaiPpmedRet för att belysa gransomradet mellan vetandelicke-veta& står centrale i den hermenebntislta traditionen. Det gar tillbaka Bi11 det dialektiska frsgandet hos S o k ~ a t e s . ~ ~ "Man fr5.ga innehhller något mer an jag redan vet, den 5s en aning", skrev dedr tyske historikern Johann Gustav Droysen på 2850-talet. Frigan innehaller det nya; ju mer genomarbetad den %r och ju rikare innehill den har desto viktigare blir den. "Man kan saga, fortsätter Droysen, att i frigan och fragestallningen asttryclts den historiska genia.liteten."37
1 hel8aetsframstallningas ar det svart att f6rbinda utsikt med Insikt, påpekar Jens ,%resp Seip, i sin "Utsikt over Norges historie" (del Ii, Oslo 1974). Att skalla hselhetsfrågor kan ge en vid iitslkt. 1 en kontinsuerlig helhetsanaiys kan man inte stanna dar. Utsikten maste kombineras med insikt, om vi vi11 komma vidare. Helhetsfrigor som verkligen ger utsikt
aï också signifikanta Crigor. Till en
början saknar de av naturliga sk21 skarpan. De behöver utvecklas. Men deras skarpa kan inte köpas till priset av att vi f6rBoaar utsikten. D i har skarpan ersatt signifiltansen. Svårigheten består i att kombinera ökad skarpa med bibehållen utsikt och "oibehållen signifikans med ökad knsiltt. De'e kan ses som kriterier för318 Jan Thelander om heBhetsfrågor utvecPcPas i ratt riktning.
D e drag I prob8emkultkaren, som Jag hittills behandlat visar på denna kulturs uppenbara begränsningar, nar det gäller att utveckla kunskap om Piellaeter. Den Sr för teorifixerad för att göra det möjligt att utveckla en helhetsanalys. I avsnittet "Jakten pa det subjektiva
. .
." kommer jag att visa hur problemkul- turen vuxit fram. Dessförinnan har det bara varit m6jligt att antyda nagra huvuddrag i problem- respektive frP-agekkn%tairen. Båda utgör sammanfattande beskP-ivningar av idealtypiska drag P en vetenskaplig utveckling från 1850-talet och framåt. Problemkulturen börjar avteckna sig i mer tydlig form efter andra v5rldskriget. Den ar da en reaktion mot en tidigare dominerande metodkultur. Denna utveckling innebar inte att metod9cuPturen f6rsvunnit. Vad jag sykar ps, nar deta n
tal om att de avlöser varandra, 2s deras dominerande staillning.Metodkrulturen kom t ex att dominera över en tidigare fragekultur, som trycktedi1Bbaka vid mitten av 1800-talet. Olika discipliner har gatt in i eller lämnat en kultur vid skilda tidpunkter. Jag har iatg2att frin hisrorievetenskapew. För att första dess utveckling ar det nödvandig8 att ocksa se till större vetenskapliga strömningar. Dessa har Ptomprimerats och beskrivits i termer av vetenskapliga kulturer, som syftar på vad som speciellt odlas eller framhävs i synen p5 forskningsprocessen. Multurbegreppet ar även väsentligt f6r att förstå hur vetenskapliga synsätt sprider sig ut över samh288et. SamhaBBets fkprveten- skapligande ar en process som vi kan iaktta under efterkrigstiden. Sist men inte minst ar liulturbegrepget till hjalp far att kunna se över traditions- och teorigranser.
Varf6r vetenskapen rimligen undvilaer att fraga eller komsten att inte fraga Det finns många skal för att tona ner hågans roll i forskningsprocessen. Det ar tidsödande, dyrt och mödosamt att komma fram till genomarbetade frågor. Det borde egentligen racka som förklaring till varför vetenskapen inte gärna st2BPer sådana fragor. Men firPn%rskande Pdker i samhallet medverkan lika mycket.
På
kort silit ar det varken särskilt effektivt, resultatrika eller volym- massigt imponerande att fördjupa sig i den de8 av en process som vanligen and5 ses som prePiminär. WesuBtatsugama " avnarnare" skulle f6rmodPigena inte tro sina öron om någon berattade'att det tog nästan femton år innan man korn fram UP11 byfsade frågest28Pnángar inom komparativ politik.38 Det ar svart att saga om detta ar ett extremfall. Mycket tyder p i motsatsen, aven om det knappast ar opportunt aM briljera med sådana uppgifter. Hjjar finns plats för forskning om forskningen.War vi talar om konsten att inte fråga, ar det rimligt att påpeka att det finns forskningsstilar som inte B~åller fram fragestallningen till direkt beskkkinade. Fraganndet ar implicit. Viirre blir det att skilja mellan fal1 dar man faktiskt inte vet vad man ska fråga och fall dar frågan medvetet f6rsummas. Men, invander anagon fGrvånat, g5r det att forska utan att stalla frågor? Det ar om det konsten att inte st%PHa frågor handlar. Vi kan ocksi uttrycka det s i att det ibland g5PBer
Mistorta, teori och kuiiskapsutvrc6Ping 319 hur man tar genvägar i forskningen. Det ar en myt att forcktningern alltid sta1Ber fragor. Det g i r iiamnu s5 lange att ersatta ett fördjupat fragande med metod och beskrivningar. I ett stort arbete om universitetens roll i samhalhet papekar t ex e n recensent, att universitetshistorikerna fortfarande ar osäkra på vilka de relevanta frigorna ar. Arbetet bar mer vittnesbörd om metod an om fantasifullt f r i g a n ~ i e . ~ ~
Metod och beskrivning kan vara ett satt att komma undan fragandet. Ett annat ar att låna fragor. Det innebar att forskaren fialr svart att frigöra sig från beroendet till det omrade dar lånet skeet.
H forskningen om familjehistoria har det uppfattats som besvarande att historikerna varit så beroende av sociologernas Ett annat satt att slippa fråga ar att anvantla gamla frågor. Frigandet blir rutiniserat. Ett eitmaukt exearlpel p i det kan vi hämta från masskommunB1tationsforsP~~~ingen. Uwdea aratal dominerade frågan om massmedias direltia effekter. En enkel effekt- model1 stgirde frågandet. Det drejde itskilliga decennier, innan forskarna började fundera ever om det inte var något fel på deras friigor, nar miljoner av satsade dollar inte visade sig ge de förviintade resultaten.41
Konsten att inte fraga ar synnerligen valutvesklad inom vetenskapen. Forskare och avnämare kan ha gemensamma intressen i att hålla frggandet Itort. Det gör forskningen billigare och snabbare. Ibland stracker sig ambitionerna inte Pangre ara sa. Men med universitetens EndustriaPisering, den ökade tidspressen, svirigheterna att blicka ut över specialiteterna, ar det Bverhäng- ande risk at? konsteni att inte fråga kommer att f5 större betydelse ana frigandets konst. Ju mer kortsiktigheten satts i system, desto mindre livsluft kommer frågandets konst att ha. Frågandets förhallande till iclte-frågandet ar som sköldpaddans till harens i den bekanta anekdoten.
Vad ar frigandaats konst?
Qm man med en behandig definition skulle kunna klara ut detta så vore det ërverflödigt att tala om en konst. Med "konst99 vill jag poangtera, alt det inte rOr sig om nagon snabbt inlarbar förmåga. Med andra synsiitt an dagans p i t ex forskarutbiidningen, skulle fragandets ltonst för länge sedan ha statt i centrum av den verksamheten. Frågandet har inte bara att göra med kunskap. Har kommer aven den djupt förträngda visheten in I bilden. Det %r bl a genom den, vi kan ta stallning IIPI v i k a fragor som ar varda att stalla.
Frigandet ar b i d e en subjektiv aktivitet och en social process. Det sistnämnda markerar, att vi befinner oss p i ett falt, dar skapandet hela tiden rör sig inom kollektivt b e s t h d a granser. Dessa gränser utgör samtidigt betingelserna för kreativiteten inom en disciplin. Om frågandeto; lconst hade nagoni plats 1 forskarutbildningen skulle den kunna belysa dessa betingelser och darigenom frngtira e n mängd mansklag energi, som mu ar blockerad i sitt utlopp i forskningen,
320 Jan Thelander
Vi har tidigare sett vilka begransningar problemkulturen visade! upp i forhåll- Bande t811 möjligheterna att hatveckla en hePhetsanaBys. %"robleanen har en generell ralckvidd över discipliner och vetenskapsfalt, men lösningarna maste blii specifika. I annat fall skulle vi f5 en ohållbar konformitet och likriktning i kunskapseatveckl1ngen. Jag har f6rut understrukit att det är viktigt att olika sorters hagande Iran utvecklas. Men det förutsatter att forskarna inom en disciplin ar medvetna oni vilka linjer frågandet följer.
II
annat fall kanske de bara upprepar vad som hagas p5 andra hiB1. Hur ser t ex historikernas he1hetsfrAgor ut? Har de någon speciell Itaraktar jaimfgBrt med aradra samhalls- vetares? Uppfattar historikerna sjalva att det finns några skillnader och i vad b e s t k de i s i fall?Historievetenskapen har genomgatt flera större fBr5ndringar under senare decennier och visat upp helt nya sidor mot omgivningen. P6 en punkt has den emellertid varit marklagt tyst och det har varit i den al8manvetenskap1iga och samhalleliga debatten om hur helheter kan studeras. Historikerna har inte förmått att leva upp till den förväntan, som utifrin riktats mot dem att bidra till denna allmanna problematik. Förvantraingarna har naturligtvis vuxit ju mer den historiska dimensionen av samhallslivet tratt fram under det senaste decenniet. Detta 2r verkligen egendomligt: hiir har vi en disciplin som förfogar över ett par Artusenden av eit~iecklingsförlopp, olika samha8lsiyper och sam- hallsklimat, skiftande kulturer och ett Gverflöd av individöden. En disciplinen utanförstaende kunde vanta sig att dess möjliga bidrag slaenlle bli som at"rpppa en enorm damm8ucka: historisk kunskap skulle viilla fram. För den, som ar bekant med historievetenskapens iatvecltling, skuB%e det inte te sig mindre egendomligt. Under ett par hundra ar har det inom historieslirivninges, i modern tid, talats om disciplinens uppgift att skildra helheter. Ändå star omgivningen besviken.
HistorlsBi kunsl<ap har visserligen v5llt fram, men inte P den förväntade strömfåran. Den historiska kunskapen har inte varit ordnad på det satt, som omgivningen vantade. Har den varit ordnad s5 att laistorikerna själva varit tillfreds? Ar den ordnad sa nu?
Pi
den sistnamnda frsganm svarar man f6rmodligew olika beroende på hur man uppfattar disciplinen historia. Ar den en samling sidoordnaade aktiviteter eller ar det en verltsamhet med integrerande syftraing.4"år man p i den senare installningen, finns det skal att vara bekymrad, går man på den förra, kanske det racker med en axelryclcning.Historieveeenskapesas väldiga växt och breddning ar ur en synpunkt positiv, ur en annan ett ökande problem. Fsrskningsinrriktningarna går åt så rninga olika hal1 att det f6refaBLer ombjjligt att istadkomma synteser. DiscipBiwens breddning har inee atföljts av anotsvarande f6rdjupning. En fördjupad historisk f6rstAelse f6rutsatter någon siags ordiiande av kunskaperna. Bristen p i effektiva, organiserande principer i disciplinen %r dock inte bara ett resultat av kuwskapsm~ngdew. Det hela har djupare rötter, menar Bernhard Bai1yn i en
H~ctoria, ieori och k u n s k a p s u t v e c k l i ~ 321 "Presidenisial Address" tiR1 de amerikanska histoclkerrna. Historievelenskapens allmänna msil har försi~mmatc bill förman för teknislct problernlösande.J3
Besviltelse och desil?llasio~.a kan ocksa utläsas i en annan inflytelserik histo- rikers syn pi laget. Lawrefice Stone menar att det ar de stora projekten, med månrga senstallda forskare, stora 1~opsarnlad.e datan~assor, processade P de senast tillgängliga datormodellerna sch presenterade i sofistikerad anatematisk form, som utgjort den stersta besvikelsen. D e valdiga kostnaderna star, enlige Stone, inte i rimlig prsporiiori till de b8ygs;unrna resultat er-^.^^ De fedrhoppningar som under fsarnf6r allt 1960-talet, knöts till kelantifieri~~g sch stora projektorgani- sarioner, sam medel att ordila kunskap på ett nytt satt, har uppenbarligen inte till fulko infriats. Men Stone målar inte laget i enbart mörka farger. DesiBlu- sionern har haft det positiva med sig att nya Eragor, som fiBrut blockerats av speciella metodologier, dykt upp. Fragornas Ptaraktar har f6randrats. Det historiska berattandet upplever en renössans." Historievetenskapen har gatt ett runt varv i sin utveckiingsspiral.
Jag tror man maste se de Piar synpunkterna fran rva letiande historiker sona symtom, inte basa p i ett disciplintiBlst5n& Litan ocksi på ett ku~iskaps11IIsi5nd E vidare mening. Det finns tv& aspekter p5 detta som bar frainbavas. Historikerrnas warigheter a t t o r d n a sin kun-askap är en del av ett större ordningspreublena. Varken vi elrea 1k3gon annan vet egentligen riktigt vad .vi redan vet. Den andra aspekten galler kritiken mot vissa drag i SiscipEPanerns utveckling. Den visar tydligtatt histcprikerna har b a j a t bli medvetna om problemkukurens gränser, som börjar upplevas som besvarande. Urider de senaste tv8 decei~nierna har historieveteiiaskaperi orienterat sig allt djupare in i problemkulturerr (sett från svensk horisont). Den föreföll inariehilla P6sningar
y5 en rad problem som disciplinen fann i sin egen tidigare uiveckliriig. Nu, nar granserna börjar uppfattas som aklvarEPga begrnnsnkngar, stalls vi infIir en rad fundamentala överviiganden.
Ska hisrorieweten~skapen forbsatta att identifiera sig med andra samRaPlsve- tenskaper? Har den nägon egen specifi!: identitet? Hur ser den ut i s i faEl? Dessa frågor galler vilken kuiiskaps\lag disciplirrew ska s12 in p i i framtiden. Situationen påiniriner om den son1 Droysen stod i f6ï 130 år sedan. Han upplevde har den tidigare fragekulaurerï ilBill
pi
atl krossas av pocitivicmenr. Det gav honom anledning att undra &er om det farmns mes an en vag till kunskaper-i. Vi kan fundera över dersaanma under uppbrottet fran probleankulturen. Droysen fann aet kollisionen mellan frige- och ~netodkulturen i ett slag satte hiseorievetenslcapens grncder PHur ska v4 idag uppfatta berattandeis renassans inom disciplinen. Vad ar det egentligen utiryck f6r? Stone ser det som en reaktion mot den "ekonomisk- determinisriska modellen av historislca f6rklaringar", det ideologiska enguge- mangets riedgaiig och svagheterna á lrvantifierandet," Det kan Ilgga en del sanning i Stones förklaring, men man maste g i djupare an s i . Berattandets renassans ar irigen ny trend soin vi har chansen ?.te hoppa
p5
och följa. Berattandet har ju fran hurjan varii disciplinens fundament. Dess aktualise-322 Jaii Thelander
rande de senaste aren visar p5 en grundlaggande svaghet i historievetenskapem utveckling under 1900-talet. Beratlandet har inte införlivats med historaeveten- skapen pi3 en teoretisk nivå. Det har istallet hamnat bredvid, som om det skulle behöva föreligga nggot motsatsförh5llande. Utvecklingen kan också beskrivas så att CIio har haltat fram under minga %r.
Det ar som alltid helhetsproblematikenn som driver upp gömda och glömda svårigheter. Berattandet Pran inte ensamt utg6ra nigon 16sning gå syntespro- blernet. Ju bredare historien har fångats, desto besvarligare har knytandet av sammanhang blivit.48 Teori och berättande måste gå hand i hand. En av historievetenskapem farnaraasta uppgifter ar att beskriva och förklara stora hastiga samh~llsförändringaa. Dessa intraffar ofta som ett resultat av unika konstellationer av högst disparata element och ar därför bara Bampliga för teoretisk behandling i begransad utstaackning. Mar kornmer berättandet in som en naturlig del av den historiska fram~t2llnlngenm.~~
Berattandets renässans ger verkligen historiker anledning att fundera 6ver disciplinens grunder och vad de innehiiller. Det ger ocksa en fingervisning om hur historikerns teoretiska problem skiljer sig fria1 andra samhälBsvetares. Frasgan om kunskapsvag ar kopplad till frågan om vilka uppgifter historikern staller sig. Kan discip%inein leva upp till omgivningens förvanitningar? Tidigare berarde jag den generella frigan om hur långt en vetenskap ar beredd att "t5nja9' sig fbjr att kunna stalla helt nya frågor. Vilken ar den historiska veteriskapens potential? Vad ar det för slags liunsltaper historiker kan bidra med som iraée raagon annan kan ge? Eller annorlunda formulerat: hur förh51Ber sig historikern till sin disciplins sj2ivbegränsningar?
Ingen har uttryckt historikerns kunskapshallning bättre an Siverh EanghoBm. En av vetenskapens huvuduppgiter ar att skilja vetande från det vi inte vet, skriver kangholm.
Men historievetenskapen has inte nöjt sig med denrna uppgift. Det mänskliga kunskaps- behovet ifraga om dåtiden ar utan griiilser, det ställer frågor om tidsperioder och verkPighetsområden dar ingen kalla ger, eller kan ge, entydiga svar. Histormevetenskapen har accepterat detta och far därmed den lika viktiga uppgiften att skilja det möjliga fran det ombjiiga och s i bestämma graden av sannolikhet f6r det möjliga. Vid varje tillfälle maste samma front hallas mot den Pösa speltulahonen. H denna utvidgade uppgift ligger ingen reducerad vetezisl<apligl~et. Faktiskt ar det s6 att spanningsförh2llandei mellan kunskapsbehov och kunskapsmöj!igheter har drivit historikerna till de största presia- tioiaerna. H gränsområdet till det okända Biar deras kritik och kombinationsförrniga utvecklats rikast. Den basta historiska vetenskapen har inte alltid givit det säkraste vetandet ."j
Laagholm har spant bigen hårt, Samtidigt har han angivit en målsattning, som jag uppfattas som historievetenskapens livsluft. Det ar inte nigot trampande runt inom sakra granser, utan en anspannisng och tangning av grhnserna.
HistorB?cernas stravan efter att &tesge helhetsbilder kan, som hos Eli Hecltscher, ses som idealet @m "instantly castle-building". Den ambitionen har
Historia, teori och kuncbapsutvecki ng 323 emellertid ett pris, menade Heckschea. Historikerna kan inte både precist ange orsakssammanEriangan och fanga helheten. Priset de betalar f6r helheten ar en reducerad exakthet.54 Liksom tidigare, kan vi har följa hur Heckscher resonerar om granser och deras innebörder %r olika fsrska:ingsstrategier.
Wistorieveteasskapm intrade P problemk~a9turen, tander 1960-talet, tycktes helt förandra f6ruts5ttainganna för den typ av överväg and er^, som Heckscher gjorde. Utsikter öppnades nrot att precisa angivanden av orsakssammanhang skulle kunna ftirenas med he~hetsambåtianen. Med hJ5Ip av sambalPsvetenskap- liga teorier och metoden kunde helhetsanalysen f i en skarpare utlornnning. Var det möjligt att undgå att betala priset i Heckscheas mening? &Tar de samhaP8s- vetenskapliga teorierna helt förenliga med rnilsiiabninga.r, som uppfattades som angeliigna i historievetenskaper~'? Eller fanns det någon risk att dessa teorier, nifr de axavändes i foasl~ningen, skulle 65 sidana Sconsekvenser, a t t denna Itom ur kursen?
Debatterna ona "modellernas tyranni" kan uppfattas som inlägg i den frågan. Den debatten har t v i nivåer: en trivial, som galler om Beistorikerrna bor använda modeller och eia vasendig, som handlar om vilka effekter olika modeller har på den forskning som skapas. Det ar det senare lede8 som ar Intressant, om vi vill f i korn p5 hur m2ls3ttnlngar uttrycks i historlevetensltapen. Det ar svart att föra rsaAEs~ttnPngsdiskussioner "in abstracr.09' p5 ett meningsfyllt satt. Darför miste vi g i ira på konkret forska-ning fbr att f~rst8. den fulla innebörden i effekterna. Vad vi %r intresserade av ar hur frågandet om laelheter ses av olika forsltare. Det utgör en slags springande punkt för Sverviigandena om förenlig- heten av samhal8steorl och historisk hePhetsma9sättning.
Studiet av h~sr fragandet uppfattas i forskningsprocessen maste kombineras med analysen av vad det IrAgas om. k r det så att uppfattningen o m frågandels roll blockerar rnöjiigheterna till vad man kan fråga om?
L i t mig f6hia att förenkla resonemanger dela upp helheter i analytiska och intuitiva. I historievetenskapens tradition har de senare de Bangsta anorna. Wrspr~ngIigen utgar den intuitiva klelheten fran den helhet som etableras á textsammanhang. Den står nara den hermerieueiska traditionen, men har givetvis utvecklats vidare i takt med samh2lBsförandri1agarna under 1808- och 1900-talen. Den tyska historicismen, representerad av h ex Leopold von Ranke uttrycker den intuliva helhetssynen rried nycPz.elbegreppen ~'Hndividualitat und Entwicklung". Denna helhetssyn bryts redan under 4800-talets andra del mot en analytisk tradition. Även under den tyska historicismens blomstring fir~ns avvikare mot ett analytiskt ideal, som t ex Lcrrenz von Stein,s2
I Den analytiska helheten stamrnar f r i n fysiokraterna i Frankrike. Det var de som etablerade ett systemsyns2tt p i helhet, som i sin tur kom att influera bl a Adam S ~ n i t h . ~ " ~ finns naturligtvis en valdig spannvidd inom cte bada helhetstraditionerna. Gransen mellan traditionerna ar heller inte klar. För histcirieveteriskapens del ar det mest intressant att element f r i n bada traditio- nerna tagits upp och vidareutveck8ats. I historikernas faktiska forskninag kan den ena typen av element, t e:; de analytiska dominera, medan c4.e i sin
324 Jan Thelanden
sjiiPvförst5eBse utgar fran den andra typen av element. Annorluxida uttryckt: en historiker kan !ma en ambition ifråga om 2aePhetsanaQys som bygger på den intuitiva helheten medan forskningsarsenalen ar hamtad frin den analytiska sidan. Detta ar inte konstigare an det l"rhåPBa~~det att både "förklaring" och "firstAe8sen anvands i den historiska forskningsprocessen.
Dairmed har vi kommit fram till en huvudpunkt i min framsta8Bning. I filosofiska analyser av humanistiska discipliners utvecEtling framstår olika traditioner som om de uteslöt varandra. D e ar "rena och klara". Det finns givetvis ett pedagogiskt intresse i detta och det ligger i sakens natur att det p i den filosofiska nivan ar ett angeläget syfte att "bena upp" ett tilltrasslat idéinneh588.
Men sett ur vetenskapshistorBSkt perspektiv ar just "harvan" eller "bland- ningen" av element ur olika traditioner ett huvudintresse. D e sätter sökarPQuseh p6 det dubbelbottnade i forskarnas sjalvförst5else. S5 Iiinge man envisas med att klassificera forskare som "rena positivister" eller "hermeneutlker" undgår man en hej mangd problem. Men det ar kanske de problemen som ar de intressantaste?
"Blandningen" av element fran två hehhetstraditioner hos en forskare blir speciellt kritisk nar denne ska ta stalRnBalg tPPI en fortsatt forskningsutveckling. Hur medveten %r forskaren om "blandningen"? Vilka element B denna dominerar i de strategier denne drar upp? B vilken utstrackning uppfattar forskaren att det föreligger en konflikt mellan elementen nar strategin utformas? Forskarnas möjlighet att utnyttja sin vetenskaps potential beror till en inte så Piten de9 g5 hur de uppfattar dessa olika element sch vad dessa synes inwebaira av granser.
Om vi vi11 analysera hur synen p& frigandet hanger ihop med möjligheterna att reakisera en historisk helhetsanalys har vi att rakna med en dubbel dubbeltydighet. För det "rsta galler det blandningen mellai-i analytisk och inatuitiv helhetssyn, f6r det andra blandningen mellan en hermeneutisk och positivisk syn p5 frigandets roll. Det hela kan förtydligas p5 följande satt:
Fig 1: Typ av helhetsanalys:
intuitiv analytisk
Som framgår av uippsta88ningen
an
rutorna 2 sch 3 inte sirskilt problematiska: den litomblnationen ar fbjrvantad. Frigeteclianen i de 6vriga t v i rutorna representerar daremot en vetenskapshPstorBsPc utmaning. Problematiken med blandningarna är för övrigt en av anledningarna till att jag använder metod-
respektive problem - och fr3gekultur i stdletfför
positPvistisk1hermeneutisIc
fiPr att beteckna dominerande str6mningar i vetenskapen.Synen p& frågans roll i positivistisk forskningsprocessen: hermeneutisk
7 I . 3.
2.
