SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Torsten

Fogelqvist,

DageiasNyheterx

sj21

och

den

intellektuella

biogafinas

metodkiga

M a r t i n K y l h a m m r r ï

Jag tycker det 2 väldigt glädjande när avhandgngar som Ingmar Lundkvists ser dagens Jus

-

och dessutom ges ut p2 förlag och i snygg och Iiisvärd för- packning. Det ger vardaghet åt bra böcker och goda forsfi~ngsresultat

-

osh Iijdper dem dessutom att finna sin publik. KuZtui-prosten: Torsten Fogelqvist som: DN-publicist och folkbildare (Carlsson, 20~5) iir bra litteratur? och Ingmar Lundkvists har gett oss Torsten Foglqvist tillbaka och visat att denne Dagens Nyheter-pubficist och folkbddare ar wrd att spegla sig sjalv i. Men just d k f i r avstir jag här från att referera avhaendringens resultat. Det ar bättre att lasaren går direkt

ta

Ingmar ~ u n d b i s t s och där iföljer Torsten figelqvicts liv frin u p p v a e n i Norrköping till &den det olycl-&ga aret rgqr, och frarnf~r d t tar del av Ingmar Lundwists andys av Torsten Fogelqvist som svensk in- tellektuell, sbcikhxad i fem tematiska kapitel: Fokbildaren, Tidningsmannen,

Kdw-

sch Pittera~urk~akern, Psalmkännaren och Antinazisten.

Denna

avhandling

innehaer heller inga dimridåer? svåreoEkade begrepp el- ler avancerad teoriapparat. Det teoretiskt-metodish ligger i undertexten och i resultaten.

H%

villjag lyfta fram nigra principieua metodval som varje inte]- 1ektueI.l biograf borde överväga samt aawiinda Ingmar Lundkvists avhandEng också Tir at3 belysa en växande humanistisk genres drnanna metodofogl.

I

den InteUekmeUa biogrdn handlar det om att lyckas berZaavaP, utan att göra avkall på kritiskt vikdering och andys.

Den

tvetydige

demokraten

Ett

ledmotiv i Torsten FogelqMsts liv handlu om ett demokratish diemma. Fogelqvisa var sedan ungdomens Hbsenlässning en varm vän av personlig- hetsprincipen. Det tog sig bland annat uttryck i Rans egen tro på de stora vägröjarnas beqdelse, men ocks; i havet på &a individer att ständigt s ö h persodig utveckling genom att Ista sig utmanas, prövas och stimderas av

större andan: Denna h a n i n g kombinerade Torsten Fogelqvist med en BPh fast tro

på

demohati, d a s

&h

v i d e och de mångas medborgerhga delaktig- het. Ililgrnar 1Lundkc.asts dustrerar viil att dessa båda principer inte d t i d var lättförenliga och att Fo-Pqest brottades med dem.

Men jag menar att man kan f5 ut pteï8igare ur denna spännande sgan- ning om man mer systematiskt an Ingmar L u n d b s t s försöker skilja p i det tidsbundna och det mer tidksa i Torsten Fogelq~ists hantering av denna prnoblematik. L i t mig börja med ett par rent b i o g a g s h synpunlcter innan jag blir mer teoretisk i frågan. Först till en drApEig sihab.ion som Fogelqolsts sjdv beskivit i ett par essäen; som finns omtryckta bhnd annat i Frin ungdoms- och vandringsir (1941).

Det stora strejkaret 1909 kommer många arbetare till Bmnns~lc,

d2r

Ton- sten Fogelqvktvar BaP.ane och senare rektor. Lasiret inleds på ett %r hgdqvist o m s a n d e vis. Han tar ton f6r att få eleverna att sjunga Du gamla dufria, Men nationhingen f d e r platt till maken.

I

sta8iet tar eleverna sjdvmant upp I~ternationalen och sjunger så att sden gungar. Inte s i konstigt kanske under ett av de stora lálasskampsåren i Sverige.

Så

Bingt är historien också med i Ingmar Lundkvists bok. Men jag menar att fortsastningen är minst Inka Pn- tressant.

För

under Päsket börjar Fogelea&rists undervisa eleverna i enlighet med sin personligbetsprincip. Det &ojer inte lange forrän MassPsamparna begär act

95

extra hdsf6rePasnPngar om PBaton. Och sa hdler det p5 heh aret till det är dags for amlutning p i varen. Således åter en stund för dsing. Den här gången d r e r a r luften entusiastiskt när d a deverna tiusammans sjunger Helden- stams Sver-e. Och Fogelqvists konkluder=: "Det var ingen frukt av @tryck- ning och propaganda. Det var uteslutande följden w en samling luring och ett sfu$lum w den kultur, där våra rötter voro trå8asta och sugit sin hemkiga och undermedvetna näring."

En

h a n i n g som denna hade, tycker jag, kunnat pro- blematiseras just i fbrhaande till det demokaatiska. 'Var det detta c8pömmen om den demokratiska kunshpskdmren borde handla Masshanpsåret 19o9? Det finns många andra biogrdska episoder som understrylcer den me$r&ga haUningen till demohatin och awagni-en mellan garnahbet och elitism. Fogelqvists var

-

G r att vara akademiker

-

&deles ovanligt van att möta så kallat vanligt folk.

Fi

har rest som han och fore-elast, f5 bar levt s i mycht tillsammans med människor utan utbildning. Jag tror de e r h ~ n k e t e r n a var en central baPrgmnd till hans stauningstagande mot de totalitära ideologier som inte sig persodgheterna, blott massan.

Men måhanda hade de här personliga upplevelserna också en annan sida. hgelqvists var van att befinna sig i vad jag k d a r asymmetriska komirnuni- kativa simationer, alltså moten präglade av ojämkakhet. Och i Fogelqvists

f d

var han alltid i överläge, hade Bc~nsIapen och kontroUen. kalt mig betrakta yterEgare en berä~else av Fogelqvists dar han delger Iiisaren sina pedags-

g l s h erfarenheter. Han skildrar ofta undervisningssi~ationen närmast som en förfördseakt, där uppgften är att vidta mått och steg %r att Ekförtjusa en frin början motstravig, svårflörtad publik. Han lyckas pifalPande ofta förföra. Ibhnd blir sjdva förförelsen det som tiwredstder honom, inte det Pångsik- tiga resultatet. Ratt mark8igt iir det när Fogelqvists återger hur den oskocolade u&omskamraten lyssnar pa ett av hans föredrag om legalitet och monditet hos Ibsen under det att han "hängde \rad fbrelisarens anud'. Efter föredraget gir han fram och seero "'Tack ska du ha %rsten. Inte begrep Jag ett ord av vad du sa, men roligt var det i alla f& att höra &g, Kommer du ihåg nar vi stal plommon?"

Jag

haller helt med Ingmar Lundkvasts i hans plädering f6r den inteflek- tuella biografins förtjiinster sch riskerna med att helt tappa &t viktiga ur sikte om d t ska91 behandlas och skildras. Men det jag nu påpekat innehaer en metodiskt relevant undran. Några av våra manga intellekmeua idéer ar kanske mer an andra ett uttryck fGr, och formade av9 högst personliga er- farenheter. Kanske kunde vi intellektuella biografer p2 v 2 vdda strategiska punkter peka p i föreningen av &t intelpektuella och det personliga, och trots d t våga slappa in Iite psyblogiserande.

H

viket fakh tycker jag att det ger ytterligare perspektiv åt Fogelqivistc tankar om persodighet och massa när jag tanker

pi%

hans erfarenheter att som lärd larare möta oskolade arbetare. Och visst blir den §%egna blandning av bberdisrn och konserva~sm som Ingmar Lundkvists finner hos den intellekeuelle Grsten Fogelqvists också pregnant uttryckt i dessa personliga handelser. Det vore intressant att mer Borsöka ana- lysera och beskriva idéer i annat an texter, till exempel i liv och beteende.

Det finns också en mer tidlös, helt opersonlig dimension avTorsten Fogel- qvists problem med personligheten och foUgheten, det aristobati~ka och det demohatiska.Jag menar bestämt att Fogelqvists idé om adePsmännEsbn och folbernmet s k d e bli tydligare om Ingmar LundLwists gått över &s- ciplingransen och last in sig på lite statsvetenskapPig demokratiteori

-

och dessutom funderat djupare 6ver Fogelqvists tiinkmniale i relation till politikens förvandlingar under zo- och go-tden, i den harr riktningen:

Torsten Fogelqvists debuterade som likare på Bmnnsvik med att deklamera Heidenstams fosteslandskt demohatiska

"En

foW. Och samma år önshde han sig ete99fosterland inte fför de privilegierade m n f t r aBPa790ch Lundkvist

M-

lar

detta Fogelcgvists tidiga folkhemstanke. E k t i g vad FogeBqvists kan ha menat med detta tror jag inte U t framgår. Men det har nog inte så mycket med Per Nbin Hansson att göra,utan mer med Heidenstam. Riktratt åt &avar hos Fo- gelqvists och Heidenstam pndläggande. Men bagge var m h a om att betona vxGr demokrati inte bara handlade om hantitet9utm också om h&tet.

I

den frtigan har de bida stöd av helt centrala demokratiteorretiker som till exempel vir tids nestor, Robert

A.

Dahl. Demokrati handlar om d a s

delaktighet, hanl-itet, men o c h 5 om upplyst forståelse, kvalitet. Den tanken gör lFogelgvists stora vikt vid folkbildning och kdbreU fostran demokra- tisk högst begriplig. Så sett ix det verk& demobahskt att, som hm dorde, drömma om att d a skall f i bb adelsmänniskor. Eller att som Heidenstam saga att demokraa också handlx om att aristokratisera mera. Men jag s k d e ändå vilja vara lite friickare mot Fogelqvists än vad Ingmar Lundkvists ar i denna centrala fråga. Fogelgvists delade med Heidenstam p ~ b e l s h ä c k n , misstron mot partierna och avskyn fbr Masskampen. Men Heidenstam var tron på den aristokratiska demohatin intimt fajrbunden med de ma- teriella orattvisornas fbrs~nnande. Naiv p i den punkten var Heidenstam forvisso, då hm hade en överdriven tilltro till att t e b i k och .vetensbp snabbt skulle helautomatisera industrigmduktionen och rycka arbetarna upp

t4

anedelMassens levnadsstandard. Men han var inte som Fogelqvists okGns6g

Gr Masskampens gmnd i omstandghee-er som inte gick att prata bort: att som Fo-lq~sts under den svensh klasshmpens

tid

endast erbjuda samforstånd och förnuftigt samtal borde ha provocerat många.

Men som sagt, &timmen om att d a skall bli adelsm5nniskor ar en demo- Bcratisk, kanske en Baberddemohatisk drajara. Men jag tycker, n&- jag granslaat Fogelqvists pa denna punkt med hjdp av Ingmar Lundkvists notappapat, att Torsten Fogelqvists td om addsmZnniskor och massm5nniskor ofta iir ganska stajmade med tidsandan, och d1tsii utvecUas vid olampBga tidpunk- ter for en manniska som vill vara radikal. Adelsmanniskan lanserar han P bolaform år rysla revoPutisnens å~ Aven

a

Sverige var detta ett år med starka Masskonfikter, huri-rhavder, revo1utionshot och en staeminl~ter~ Hainmarskölid aven M a d Hungerslaölid, som tvingades avgi. Och & 1921, $2 den b h rtistratten tilliimpas f ~ r Grsta gången, lanserar Fogelq~sts sina teorier om m a s s k d ~ e n s faror i fem farliga

F.

Detta P s t a e t för att satta sitt hopp tiU fokets röst och kanna förtrajstan inför att massorna antligen sk& f i sätta prägeln på politiken. Ingmar LundBcvists visar att denna masskdléurfaa åter aktudlseras år 1934~ $5 den intressante José Ortega y Gassets Massornas

uppror

kommer på svenska. Detta tych mig mer begripGg med tanke på det Pcatastrofda resultatet w de tyska vden

k

1932. Men riktigt lyckas inte Ingmar Lundkvists 6vertyg-a mig i hpidet "Humanistisk front" att Torsten Fogel- qarists tonar ned det elitistiska 1 sitt person&hetsbegrepp efter nazisternas makttivertagande. Ortegabeundran $er inte

p i

det. Lundkvists skriver att "Det skedde en successiv övergang till den ensMda Tia mannishcaan [.

.

,] En- var som fullgjort sin tappra plikt efter sitt basta samvete ar en hjdte". BelZggt for det är dock not 159 SOPPI hanvPs~ till ett ra&oforedrag h a e t före Hielers

stora framgångar, fran Ar 1928. Och det tdet handlar for övrigt i i r s t a hand om hur svårt hjältarna har det i kollektivens, ~lighetens och materi&smens tid, och hur viktigt det ar att beundra heroerna. "Ty s k d e den dagen sch

den seeinden nalkas, da manniskan upphörde att d ~ k a det högsta mZnsH~ga och då ungdomen inte längre hade någonting att se upp mot, att b ~ j a sig för, tjusas av, lystra till, då vore det slut med den verEdiga historien".Jag tror ddrig Fogelq-lsts skulle ha sagt just så har år 1934, ännu mindre år 1940.

Då

hade diskursut~mmet förandrats och dessa ord skulle ha tolkats

på

ett satt han inte velat och heller inte år n928 avsig, nardigen något mer i linje med Bööks beryktade Tegnértd 1 Lund.

Kort sagt:jag menar att Ingmar Lundkvists intressanta analys av detta tema hos hgzlqvists hade blivit tydligare om han använt någon statsvetenshplig teori och att Torsten IFogelqvists 5 andra sidan kanske blir för s n a t behandlad i frågan, att hans hållnitig var mer demokratiskt problematisk eller tvetydig an han sjav ville tillstå.Jag menar också att Lundkvists kunde ha fått ut mer av detta om han tydligare och mer systemat;isEit hade simerat FogePqvists olika inlägg, lagt ännu större vikt vid ti&omst- och tdögonblicken, mikrohistorien. kåt mig filluo$a den tråden genom att resonera något om ett viktigt vagval Gr varje inteUekmelE biogr6

Ingmar kundkvists skriver mycket intressant: "Människan Gr bade

fri

och determinera4 hon skapar forändring och sin egen historia men reproducerar samtidigt samhaUet"Just därf6r tycker jag själv att det ar intressant att s&iva intellektuella biografier. Det ger forskaren en chans att studera samspelet mellan individ och struktur, andysera individens lärorika kamp med och mot krafter som hon inte sjdv råx Uver, För min egen del har jag fastnat f ~ r begrep- pet '8iskursutnymmets skiftande granser9'för att s-a wd detta, metodologiskt sett handlar om.' igUt går inte att säga jamt och vad vi säger andrar mening med omständigheterna. Att intressera sig fbr diskursutrymmet är alltså ett satt att göra den så M a d e kontexten till d t annat an bakgrund. Tkvartom blir kontexten, diskursut~mmets skiftande gränse6 viktig for att fbrsta de indiividuehla handlingarna.

Det finns en hel del av ett sadant perspektiv i Ingmar Lundkvists avhand- ling. Men jag tycker inre att han anlägger det särdeles systematiskt eller hwotesprövande. Jag kan illustrera vad jag menar med exempel överallt i Lundkvists bok, men f6r tydlighetens skull tar jag bara ett, analysen av Tor- sten h g e l q ~ s t s syn på judar och raser. Fogelqvists shiver saker om judar och raser som är I&chéwtade, nedsattande och tvetydiga. Det var han inte precis ensam om. Men det veruigt intressanta tycker jag iar att dessa ~ e q d i g h e t e r och Michéer fick en anrian mening, en annu &varligare mening, efter Hitlers maktövertagande och de tilltagande förfoljelserna av judar och icke-arier. Diskursiatq~mmet andras, ordens konsebenser och mening Pihså.

Och hur är det nu medTorsten Fogelqvists? Genom att studera Lundk.rists n o t q p u a t och s15 i kdlorana ser vi v d G g a~ hans judish l&chéer uttr-ks under en från adi 1912 till slutet av zo-talet. Darefter upphör de och n k friigor om judar darefter akm&seras ar det d t i d i Eitiken av nazister- nas firf6ljdser. Vidare shiver LundP&sts att judefr-an aldrig var central i Fo-lqvists antinazisrn och frigan ar hur det slajB.

~~~~~as.

Det reder inte LundPNists riktigt ut, men lasaren frestas att dra slutsatsen att FogelqGst var relativt ljum pi. grund w sina tidigare uttryckta Uichéf6restdningar. Det tror Jag P s2

f&

vore fel, aven om det inte ar överraskande att den fel&tiga slutsatsen drogs av Ernst Klein d2 han recenserade Lundkvists bok i ost- göta-Correspondente~ (6.7 aoor;). Men just darfiar hade det varit intressant om Lundhists nihmare an han gjort undersökt de p r e villkoren fös diskwsen.

Dels gjorde antinazisterna P gemen till en bia j a n inte judeförföljelsen till det centrala. Sten SePander gör det i en helsidesdilct i Dagens Nyhetfl 1933, men kanske symtomatislaa i samband med att en stor personlighet och hero

pa

oRen&ghetens scen, Albert Einstein, tvingats fly från sitt hedand.

Mitt

intryck av Fogelqvise tidning Dagens Nyheter och den i sammanhan-t ut- satta familjen Bonnier & att man si. B&-gt som

nrn~jligt

ville ligga Båg i frigan men, liksom Fogelqvist, anda v e r b f6r en friare flyktingpolitik och kritisera barbariet. FogeBqvist shev? tycker jag efter att sjdv ha last hans verBslig tunga och Intressanta inspel mot TySMands aut aggressivare judeförfo~je~ser, nota bene, också sådana före k i s t d n a a e n s i r 1938. Men anda gjorde han inte &t hda just tiU det centrda i den antinazistich hrnpen.

I

efterhandspersgekti- vet ser vi mahanda det missriktade i detta, men samtidigt att Dagens Nyheter i &mänhet och Bonnier i synnerhet sag skid att inte g5 längre, inte vkka ont blod eller

f&

marEga bes8~Uningar mot sig att verka Gr egen sak. Lundkvists kommenterar heller ante en i sammanhanget talande och anm2hiqsvZrd sak

En

av Fogdqvists tjugo blicker gavs inte ut w Bonnier, utan w Norstedts. NamlPgen de antinazistiska inläggen P TredJe rikets ansikte ( u ~ i v e n som bok ffrst 1~44).

Jag tycker mig se ett mycket likartat mmajnster när det giller rasfrigan i d- manhet och när det gäller Fogelq~st Buatik av Gamla nstamentets etik eller Paulus. Fogelqvist var medlem i Svensha s2lIskapetfir rashygien, men han blir snabbt en av våra slwpaste hitiker av tidens k v a s i ~ e t e n s h p l l ~ rasl5ror.

Ea

bra exempel p i hur Fo-PqGst tar anwar och f~rstår att ord indrat m e ~ q efter Machtubernaiime ar de str-ha rasfiamderingariaa i KarBfePdtbiog&n frin år 1931 när den lcommer i n p y c k 1940. Och nar det giller Paulus- och Gamla testamentet-hitiken h n d e Lundkvists också här mer systematiskt ha frågat sig om den ändrade hraktar med diskursutwmets forandringar. Gitiken har ju tvsral sidor. Dels f ~ ~ b l p p a s den n e d det judiska och med den mosaiska etiken, dds i%- den en dmanhumanistisk eippg~rehe med en lära

som kommer på tvars med tron på människans fria vilja, egna ansvar och kkleliaens barmhartighet.

Mitt

intrycPs ar att tonvikten flyttas över tid hos Torsten Fogekcpist. Den första sidan ar accentuerad under 20-talet, den andra under 30-talet.

Ingmar Lundkvists skriver sal har med mina klamrar insprangda: "Den mo- saiska B-en präglas av vede-aningstanken, vilket den rikliga fbrekomsten av dödsstraff vittnar om [not till år 19301. Att Eirsöka förinta dylika tadesatt vore en behjiJartansv%d foBkbildningsPnsats [not till år 19351. Mot den méirka aalmdmentaliteten stod &n ljusa ariska morden [not till år I~zI]". Bio- grafen intresserad w $iskursuta~mets skiftande gränser blir inför en sidan formdering omedelbart tveksam. Hade verkligen Torsten FogePqvict använt sådana ord år ~ g g g ? M t s å åter till beliggen och arkivet. Darefter står det lalart att detta ar mer komplext och intressantare an Lundkvists inser. Han har gjort en k u k e r i s t i k av Fogelqvist h a n i n g P en viktig fråga, men på grundvd av yttranden fran åren 1921,1930 och 1935. Nigra ord i ixPratenstiken sticker dessutom ut: "fbrinta7' och "den ljusa ariska moralen". Artikel frain r935 är en osignerad Pedm som heter "Rasforföljelse och trosförföljelse". Hela artikeln % en skarp och upprörd inlaga mot den nya offensiven mot judarna i Tayck- land. Torsten Fogelqvist visar bland annat

på

&et absurt satt ledande tyska nazister använt Gamla testamentet i kampen mot judarna. Det är i detta sarn- manhang som Fogelqvist personligen

d

l

madera att hans itpprördhet inte skall to%k;fs som att han f~respråkar Gamla testamentet som

'ett

kanoniskt mönster för religion och etila"- "Rrintá9 skriver han dock inte, utan "Att söka utrota gamla vanförestaningar i den stilen, ab- intet brott, utan en tachiimlig upplycningsi$ard. Men det beror nigot av, på vad siim och i vad s#te detta sker". Och så fortsiitter han obeveklig om den v e r e a forintelsen:

"Att

låta människor spårl~st, s d d ~ s t och rPtts~6st försvinna och sedan å k r s t a a dem i form av urnor med aska i, det ar ett fall av tredje rikets nya testamente, som i bep-r&tande av tidsavståndet knappast överträffas av några. gamrndtesta- menaga bravader."

Ett exempel till. Ingmar Lundqvist skriver om Torsten Fogelqvists beja- kelse av det BivsbejakangZe i det hedniska: "Samma sak gjorde den nazistiska kristna trosr~relsed'. Förvisso sal, men i flera artiklar betonar IFogelqvist sjdv att det inte d s ar fråga om samma sak: Naaisteri~a bedriver "trosf6rfbPjelse från raskP.igets utgingspnkt~ Den riktar sig inte mot den mjuka och avGUiga kristendom, som i rasens namn bOjt sig under h&oaset, utan mot den his- tendom, som Znnu r a h a r träl och fri,i,Jeidan och proselyter, greker och araber till samma frdsningsdelaktiga mäns&ghet".2 Och nag-a dagar tidigare skrev 1Fogelqiist en l i i g argumenterande artikel, som gickut på att kristendom och nazism inte var förenliga, utan att nazismen gjorde ansprik p i att vara den nya totaliserande ~eligionen.~

Denna min a p m e n t a e o n innebiir d t s å inte d s att jag ifrågasitter Ingmar Lundqvists resultat. Tvgrtom bygger mitt resonemang just på dessa resultat. Vad jag efterlyser ar ett mer bestämt och systematisk grepp 6ver fra- gan om individ och strulcmq vad Lundqlvlsts Y sin Inledning k d a r frihet och determinism; sa8uaida en strin-ntue, konsehentwe andys av kopplingen mellan f6randringx 1 de yttre .nukoren och Torsten Foge1qvists idéer, hur disPsuïsuqmme& f'0randrades och bur Torsten F o g P g ~ s t s medvetet eller omedvetet anpassar sig.

Kanske en orsak till att denna koppbwg inte blir t&äck&gt stark s t k att finna i något

jag

ii andra sidan tycker är bra med Lundq.nsts avhandEng. Att den till stor

d d

ar tematiskt stikriarerad. Men just det tematiska riskerar

d-

tid att &va eller f~rringa det Baronolo@sh, dvs. det Poränderfiga, och hur våxa teman blir teman med intressanta variationer och fbrs%utningaï som delvis bestams av hafler utanför vår kontro& av historiens snabba eller långsamma &de.

Salongshumanist

-

och stridbar

radikd

Hur skal Torsten Fogelqvists insats som inteUekmeU värderas? Ingmar Lundqlvlsts vander sig, 1aPokt tyrycker

jag,

mot anspråken gå att kunna Gnga Fo-k+s;tc i en formel, och visa

upp

honom som en helduten personEghet med en tydlig kirna. Detta innebar också att han ar &te vacklande nar han besEzver Torsten F o g l q ~ s t , ofta genom a t t betona att denne var liberal, men ocksa konsemativ. Ett uttryck som aterkommer Bera ganger i avhandBngn

Zr att Fogekpists 'Panker radikdt men kanner Iconsemati~e".

Sjalv ar jag snarare inne på linjen att wsleilja två faser i Torsten Fogelqvists @ning, en salongshumanistisk och en stridbar radikal. Sdo~ngshhimanisten hgelqvists skrevgarna ganska luftiga &Mar och tal i humanistisk anda. Han talde om det rnansMip, om frihet, likhet ock ratt, om k d m r m och badni-, persodigheter och vikt. Men han problematiserar inte s ä ~ s k l t mycket denna sin ha,ng.Jag har redan pågelaat hur meydag jag tycker hans demokratish patos Ian- v a o Han sopar problem under mattan. Han ser

t4

exempel inte det problematisb P sin elitism, eller de demoha&ska konsehenserna av sin svårighet att f6r&a partipolitihn.

Han

lever i ett pitag&@ I$assamhäUe, som han dessutom står i narkontkt med, men Masshmgen blir inte något som tranger in B hans v%ldsbild, Med dubbel professorsl~n på Dagens Nyheter stegras E6ljdriktig eller paradox& hans ointresse f i r de ekonomish r e d - teterna.

Hain

samlar sig t a , menar Jag, at% utveck&% ett inte sarskilt intressant rnissriije med tehik,vetenskag och ekonomisk tavaXt. Ibland un&ar jag hur hans meningsmtståndare på höger och vansterflyglama beslarev honom. Det h d e kunnat undeisöhs.

På

30-talet tycker jag emellertid att detta sdongshurnanistiska drag hos Torsten Fogelqvists tonar bort, delvis beroende av omständigheterna. Han

bllr

en verkligt stridbar, kontroversiell, modig, radikal och framåts#tande humanist. I[ nazistfrågan 5r ju detta alldeles uppenbart. Men jag tycker att detta också giller bans andra stora insats under p-talet, psalniboksfrågan. Leindq;vists karakteriserar hgelqvists

8.

den fragan med ord som "Han sam- lade sig t a en konservativ och Bitterar antimodernistisk position" och att "Engagemanget utmynnade i en konservativ uppfattning om ps&boPcens stil och spraK'och "Hans t a s v k a n att reducera i hditetens tecken var kon- servativ och kdmrarvsvarQande", osv.

Jag skulle sj3v ha hakteriserat hans insats med andra ord och menar att man

lih

gärna kan hävda att Fogelqvists intar en radikal vetenskaplig h&Uning (det duger inte att frisera litterära eller andra kistoriska Mlor efter dagens moden); att han visar upp en rakryggad humanistisk h a n i n g (kultur- arvet är allvarliga ting och det kräver något av dem som vill tillägna sig det), att han är genuint intellektuell (w oberoende av popdsterna och ge inte efter fOr dem som

.vill

ge f o k vad folk vill ha). Dessutom tycker jag att han var klok Han fhrstod vikten av att psalmer inte n ö d v ä n d i e s behövde vara omedelbart begripliga, utan att det svåra, det arkaiska, mystlsh och friim- mande var livsviktigt för rebgionen. Uokt tyckte jag ocksa det var att pl5dei.a för en sparsmabd firnyelse i dena

fall

och att halla hårt på halitetsbiterie~, inte låta något passera utan verwigt kritisk risning.

Den

vanartige predikanten

Fogelqvists fick ett epitet, kallades H(ulmrprosten. Ingmar Linnpvist skiver att det berodde på farsarvet, på rondören och på att han Ibland predkade humanismens evangelium. Sten Sehnder hade M a t honom "kdeu~-pr&t". Sakert så. Men sedan b y t e r Lundqvist begreppet med Pijalp av Björn Meidab till begreppet folktribun. M t s å till agitatorn och till de män som talade i folkets namn. Jag ar tveksam till om ordet kulmrprost under mellankrigshden kunde ha denna positiva konnotatlon.Jag tror mer att det 5 ena sidan var r % ~ så humoristiskt, å andra sidan en ironisk blinlaning till vad jag sjdv just

kal-

lade den lan- d t f i r salongshumanistisk Torsten Fogekprist. Ungefir som nar Sten Selander sjalvironiskt M a d e sitt starka eivieisationskritiska inlggg Modernt (1932) f i r "lehannapre&kn~ngar i radió.

En

annan fråga som jag inte kan låta bli att tanka på ar den här. Lundqvist påpekar flera gårnger vilket liv Fogelqvists levde utanf6r den bredare ogent- ligheten.

B

Dagens Nyheter var han kdnirprosten. Men d s så inte p5 bogar, travbanor och fester.

På

DagensNyheter började han tjäna bra med pengar för första gången i sitt liv. Men dem satte han snart sprätt på

-

sprit, mat, hästap

och hasard.

I

avhandlln-n Paser man, friimst mellan raderna, att Fo-lqprast blev alltmer missnöjd med b5de sig sj3v och med omvarlden ju Lange 2 0 - tdet på Dagens Nyheter gick.

Hm

skrev massor och rimPig-twc borde han ha feinderat över h&teten och vad han egenfigeun brande sin uppenbara begårning p& Dessutom k n d e han sig mer och mer som arriire-garde, ear fas med tiden. Det märks en del i essgbolcen Om n6pn vill Köra p6 (1933). Sömnlösheten och depressionsperioderna följer p i vuanha.

Och

dövas med sprit och hasard.

&

det ett rimligt s a d a n d ? Detta mellan s j a l h v e l och destruktiv sjdwt1eveIse?

Och vidare, hnderade inte Torsten Fo-Lqvist sjdv över hyckleriet.

N

hans Mmrpredkan, mord, adelsm5nniskor9 ta sig i hagen osv. å ena sidan, det egna privathvet å den andra? Dessa personliga dilemman tror jag man kan göra mycket mer av än L u n d q ~ s t och att den andysen kunde sagt en hel de1 om de &ivP<P-after som med- och omedvetet bidrog till att forma Fogelqvists vadsbild.

Har

åter d t s i en metoaråga: Den intePBektueUe biogrcnfsom bara fokuserar text och inte liv riskerar hela tiden att förlora den existentiella sidan av ~ivsisl&dningsdiskussionen ur sikte.

Ett

sådant bortvd bör göras medvetet och P insikt om vad som vinnes eller gås förlorat.

Den

marginaliserade eeatraigestalten

Torsten Fogdqvist mr, det visar Inte minst den har avhandlin-n, en w cen- ~algestdterana i svensk inteUekme8P o&n&ghet under decennien: Men sedan glöms han bort, och nämns numera sidlan ens i vetetinskaplBga verk. Ingmar Lundqvist Baonstaterar i inledni-en att han tgrchr &t är intressant med en personhistoria i mrs centmm det står ett livsverk som "glGmts bort e k r som oförtjant fått sta aBPb&a 1 historie~hivraingen~~~

Och

I

epilogen konstaterar han: "Men snart, likt minga andra framstående publicis.tes gk5m&s han bod"'

Men sedan gör Lundqvist inte mer av denna intressanta ff-%a, i &a fall inte p i textens yta eller i det andyserande resonemangets form. D&-med går en vardefiilll m~jjjlighet att -nerdisera Torsten Fogelqvists 6de forlorad. Jag ar själv mycket intresserad av margindise~iigsproce~ser~ inte minst

Paur

det tidigare sdaala eUer kmoniserande upphör att vara det.

En

dmiin, men in- tressant iak~agehe tycker jag mig ha

sort:

Om

vi ser p5 ~ g e n ~ g h e t e n som ett begansat mm, dar fler

vig

bo och synas än vad som

Pi5

plats så ar det klart att det blir en strid om utyrnmet. De hiir striderna, P direkt kodrontsltion eller indirekt, sker under fidsbundna vi&o~,

B

en situation priiglad av vissa dominerande estetiska eller politiska ided. Daremot bankonsehenserna av saiderna

$1

v3cBigt slitstarka, och pragla var bild av historien. Och detta trots att dagens dominerande estetiska och pokafish ided Gr h d t andra. Det ar på

gmnd av detta som nya kulhimetargenerationer standigt miste återupptäcka glömda författare, teorier? vetenskapsman och t a n k a

jag anser att Ingmar Lundqvist borde ha resonerat om varf0r Torsten FoF1yist ma-inaliserades.

H

efterhandsperspektivet ar det dessutom tämli- gen

Ett

att anlyda vilka orsakerna van: Han intog dr-astiskt ut~rgrckt en totalt motsatt PiiiUning till det som blev agao-talets segrande svensh ideologier pa både det politiska, estetiska och allmänt civilisatoriska planet. Tink bara på dessa fyra: Han var p i kollisionskurs med framstegstron, och med den u~ecMiqsoptimisna som trodde på teknik9 vetenskap och ekonomisl< till- växt. Torsten Fogelqvists var dessutom en civáhisationsParitikea utan riktigt bett ('jfr Sten Selander som bide var vassare och gick vidare fran ord till praktiskt handlande i Svenska N~atenrsbddsfBrenIngen)~ Vidare kom Fogel- qvist i konflikt med den nya och segrande politiska radikalismen, den, i bred mening, nya vanstern och inte minst med sociddemohatin. Han blev i det perspektivet en obsolet Eberdkonservativ sonan med sitt gamla bbáldniqsided hörde förhistorien till, d t s å historien f0re sociddemohae-in.TPB4 det kom att han inte hade någon forstådse f6r den segande konstn~Biga modernismen, alltsi till den estetik ocla Bvshunaing som sm%niiigom h d t kom att dominera den kdthirelila och hjltterära parnassen i Sverige. Modernisterna ansåg sig inte ha något gemensamt med man som Torsten Fogelqvist, han var en av dem de firaktade likt de f6rakade borgare som Bäste Sveenska Dag-blade~~ Och småningom korn -68, marxismens, klassernas och imperiaPismens återkomst i kulmrdebatten. Dar fanns Inte heller plats f i s Torsten Fogelqvist, som i det perspektivet snarast frameader som en småborgedig nationalist.

I

de har perspektiven bhr det dessutom lattare att förstå wrför man bi4sja skiva en a~rhandll- om Torsten FogePqvist under det slutande agao-tdet.Ty då hade just dessa tidigare segande ideologier hamnaat i bPås%der och var d s

inte längre sjaIvBdara.. Framstegstron var ifrågasatt, vänstern komprometterad och m r e n fallen, den konastnarhga modernismens ided var överspelade. Det tror jag är en viktig bakgrund nar M vill f6rsta var6r

-

äntligen

-

det veten- skapliga intresset av att studera svensk liberal historia har 6kat sa patagligt.

Den intell2ekmeUa biografin bör problematisera mera, tydligare resonera om det mer generella, om de mer slitstarka dilemman som den biograferades livs- garning kan illustrera. Jag har också framhait att

jag

gärna andgrserar idker i tätare samspd med ekonomiska, t e h i s h och pohtiska k o n t m a , indragna inte bara i makeohistoriska utan också i mihohistorish processen: Då ser forskaren

-

och Iiisapen

-

tyd%agxe hur den biogaferade lever i processer9 d k han heh tiden ocksi har att hantera nya sihiatboner och handelser som piver-

h

ordens mening och funktion. Likasa har jag menat att det textceneerade biogrderandet kan kompleaeras med strategiska nedslag i det personliga och existentieut formaterande. Men detta har jag gjort dels genom att utnyttja Ingmar k u n d q ~ s t s resultat, dels f i r att jag finnit Lundqvists avhanang synnerh-n värd att ta på dvar. Ingmar Lundqvists har sakert sedan Bange förstått att efter honom laommer det hnske aldrig att sbavas någon mer bio-

grafi

6ver Torsten Fogelqvist. En sådan insikt ar bra for vetenskapen, ibland emellertid f~rlamande för forskaren. För humanistisk forshing ar veragen, som Ingmar Lundqvist slaiver i idedPUnigen, inte minst en etisk fr-ca. De döda vi skriver om har ingen replikritt. Men jag Pr overtygad om att Torsten FogeIqvlst ar mycket n6jd med Ingmar Lundqvist.Jag tror han hade uppsht- tat att bh betraktad p5 detta in8cannande om än tematiserade vis. LundqGst har fatt ordning på Torsten Fogdqvisé.

Han har

på ett övenqrgande satt lyft fram de huvudteman som dominerde hans brokga o f f e d i g erning. Och han har beshivit och analyserat Torsten Fo-lq~st ideologi i relief både till kans uppväxt och bikdningsggng ock i relation till meuan~gstidens mer dmanna ideologish och politiska klimat. Det

hk

Pr en avhandGng som

2

resultatet av många års anseängninaga och de ansträngningarna har lett till resdtat som kommer att stå sig lange.

Noter

I Martin Kylharnrnar,Den tidlösemodernisten (Carlsson 2004).

z mz4.7, r935

3 DNzr.7, r935

Replik

1

Ingmar

Lundkvist

"De döda vi skriver om har ingen replih%tt9', framhaer KyIhmmare, men galler den etiska Planingen aven recensenter? Det ar sa9lan man i en veten- skaplig tidskrift ser n@n moralisera och tycka till om en portrauerad person så mycket som Kyhcammar g6r. S k d e det inte handla om den inteuelcmella biografins dmänna metodologi? Det briahr heta att idéhistorikerns/histo- rikerns uppgift är att f6rsöh f6rstå manniskor ur det fGrflutna, inte att döma ut dem utifrån dagens synsätt eller politiska korrekthet och dt vad detta innebar i form av enögdhet och an&onismer. Kykammar hitiserar Fogel- qvist (1880-1~~1), b1.a. ifrågasatts hans demokïati- och m2nniskosyn, som i sjalva verket var mycket iradswisk,

N%

han tdar om att Foge%qvist

-

denne i ord och handEng närmast klassiska humanist som heh sitt &v kämpade för blmrella värden

-

borde ha problematiserat sin egen haUning så undrar jag om han skämtar.