SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Nutida

svenska historiker.

Till Större akademiska konsistoriet i Uppsala.

Till fullgiira~ide axr det sakhuiiniguppdrag, som genoni kon- sistoriets skrivelse av den 23 no\7ember 1940 blivit anförtrott åt

;nig, far jag harined \ ordsarni orerl5ii1ila utlåtande om skicklighe-

ten hos sokandena till dera vid iini1er5iteDet från och med den 1

5eptennI)er 1941 ledigblivna professurera i historia och om den ordning, i vilken s0kaiiclena enligt inin meniiag böra ifrågakomina till deiisainma.

Ordnade efter leri1ads5lcler iiro de sökaiide: docellterria IHugo Talentill, Einar Carlsson, Salomon Kraft, Kjell Iiurnlien, Folke Eirmdberg, Tor\ald Hojer och Erik Lönnroth.

Doeei~tena H r ~ g o Vcilentiir, ibidd 1888, skrev sin första vetenskapliga skrift, crradualavBian1dli11gen, om ämnet: »Frihetsti- ilens riddarlius. ~ i g r a bidrag till dess iraraktiiristikx (1915). Till ctenraa ansluter sig nara en mindre uppsats »Ett typiskt fall av adelsprivilegiernas raseraiide under frihetstiden» (1915

r .

Docenten VaPeiatins gradualavhandling a r ett för varje svensk iiistoriker viil kant arbete. Soin uridertitei~i anges, har det ej varit docenlera 'd'ale~ilins arsikt att ge en syslematisli bebaiidling a v

:imnaet omfattande detta i ckss helhet. Han bar i stallet följt en I etenskapligt i alliiiaiihet inera fruktbringande vag och koncentrerat sina a~iadersöknirigar kring fyra centrala frågor i »Riddarhus-

aristokrati och riddaihusdemokrati», »AAdeli~s representations- skick ), > Larlcltrnarskalksval)) och »Introduktion och adelskap ».

FrBgorna iiro s i valalé~, att de ge en ganska allsidig belysillng av :idelni som riksstand under lrihetstiden. Harvudvikt a r lagd p5 de wcinla .gkiijelii~Jerna och grupperingarna Inom ståndet. Bety-

Ett av mig den 25 anguiti l941 argirel sahi<unnigutl&tande rorande do \ohande till cna professuren i historia vid Cppsala uiii~ersitel har frainhnllat

C i l 1 1 I C I 1 I ' L t G l U L L I I 1 1 1

,'..

V-11 I I A U a - - I I A Y A - - I . . . -,a U.. UVIII - " I - I ' . A I L ^ Y _ _ A _ I I _

cieivis ar ax ~eteiishapligt intresse. publicerar jag hRi mitt utldlaiide i ofhr- aridrat1 forin

(2)

delsen av rnots5tlningerr mellan ung och gammab adel framtaader skarpt. Men abrea anadra nya eller tidigare mindre rrppm%rksam- inade synptanliter anlaggas p& stoffet n ett flertal betydelsefulla sporsmal sasom planerna på en adlig representatio~msrcIm uaa- der frihetstiden, fuPln1aktsv%sende8, 9a~1dEmarskal%svale& den so- cialpolitiska haligrundeis för adelns politik och adelns errkHu- sivitet. I större utstrackning %n tidigare forskare utnyttjar docenten Valentin diisvid frihelstidens litteratur och politiska bro- schyrer Han uppsparar s"6ndom aned f r a r n g h g de parki1nors6tt- nsing:rr, som kunna dölja sig bakom riksdagsrnemoria1e1as skeir- bart objeliitiva viigande

a r

skii1 iUr och enaot. och h a r öppen k~lick för att de doktriner och principer, soin förlaktas E menaorla8 och niksdagsdiskussionea-, ofta ej %]-o annat

an

vapen i en standigt

p%-

gierade strid ona enakten. Avhaaadlingels a r ett vetenskapligt specimen av betydande 8 arde.

Docenten1 Valentin har fran hösttermine~a $981, med nagrn avbrott, agnat sig at l ~ r a r e b a n ~ a n . Hain tillh6r de lektorer, som uppehallit kontakten med vetenskapen. Bans icirfat&arsPiap har iaiader denna Eld r6rt sig rpnn Judarnas historia, on2 1700-talets

i11Bmanna historia och darutbarer p5 historiografiens onsiade. Docenten $'aleaatixas htivtadark~ete inom det forstn15rnamda ormr- iiidet 5s »Judariaas historia i Sverige)) (1924). Si11 detta alisleitc;

sig en urkundspuH~likation, »e'rkrinder till judarnas historia i

Sverige» (P9%$), och en ny upplaga av den som köpman och f i -

iialasanaax kande »Aaron Isaacs minnen» (1932).

Egentliga fbrarlsetera för judarnas hisloria P Sverige sakila\. och bakom docenten Yalentiwas bok ligger ocksa ett hade omfat- talade och vagrodjande forskningsarbete. Judarnas historia

E

Sve-

nige börjtar först sent. Det torde arara nner aia tvivelaktigt osn deal svensli-kazariska handeln eincber rikingaliderm, som docenten Ya-

lentin skildrar i ett inledaride, vetenskapligt svagt kapitel. tiQ1hi~r de sverask-judiska f6rPisl1sdelserna. Före 1600-talet omtala kaIEorsaa

P sjR1va a~erlliet eradash en enada jude - eim Giistaf %'asas Iakarc - sonx visials i Sverige. Den förste till namnet kande juden i Sve-

rige, iivenledes en lakare, hsesökte larmdet Biortare tider

i

drottaairag Christirias dagar. Docenten \'alentira redogair i sitt arhete för de oiilha 1 agar - örergang till lirislendoiraerm och rerksaiaahet nv olika 4 . g i de sreraska arméerna under Karl X Gustals och Karl XI1.s krig i Osterlrol~a - p5 rilka Judariaa under storhetstiden anknutit forbindelser med Sverige ilkav5I solla för judefragan under frihetstiden och cBe1-n judeiieiztlighet, solla urader denna tid tog sig rnanga- Iiaamda uttryck. Judereglementet 8582, dess tillkonnst och dess upp- Iiiivande 1838 samt judelagstiftningeia under 8800-talet analiysera~ sakliuiinigt och med beaktanade av olika faktorer, som haft av

(3)

görande inilytande. Aven de olika judeförsamlingasnas tillkomst och sit\eckling b'tiljes. En starkare belysning a n tidigare faller Over judarnas st0rre eller mindre betydelse för handel och laii- ringar tinder olika tider och ~ v e r det skrasinne, den religitisa in- tolerans och deii djupt rotade avoghet mot judar, sona Bange beharskade huvudparteii av svenska lodkei.

Docenten Z'aleiilins frarnstallaaing av judarnas historia i Sve- rige visar i stort sett en ohjektiv instiiliarning till stoflet, iiven om Bian i dess senare del h a r och var inte sticker under stol nned en egen, raagon gang programartat framstiilld uppfattning. Vad mail

i första rummet saknar, a r ena mera ingaende uaadersbkniaag av de faktorer, soin best5snde det svenska lolket i dess stiillEnP,,g m sta- gande till judarna. E n sadan undersökning skulle n~öjligen givit rid handen, att de djupast liggande faktorerna, har som ofta an- riorstades, ej fullt kon~mit till uttryek P protokoller och handlingar. För faktorerna p5 ytan, ofta överdri-crna och schemabiserande,

ha

dessa andra faktorer, i första hand av folkpsykologisk karaktar, fatt triida i skuggan.

Docentern Talenatiras arbete om judarnas historia a r ett verk av grundlaggande betydelse för ett icke oviktigt amne. Det ager d5rsiitöver ett vidsträcktare rarde genonan de bidrag det ges till kan- raedomera om sve~askt andligt liv under de seiiaste Ashundradena

och LilP SJ eriges ekoiiolniska historia, icke minst till s&ricIen~ neellan

nariarngslvaaag och ngringsfrihet sedan 1700-talet. Den stora sv&- righeten alt tillfullo behalla herravaldet 6ves sitt stora material har förlattaren dock knappast överallt bemdstrat. De vidlyltiga referaten av handlingar med samma argumenterinag för och emot

judendomen skymma P viss man sikten öaler utvecklingen, siirskibt under $$@O-talet.

Till samma amnesområde- judarnas Imistoria, hOr aven en

mindre bok j Kampen om Palestina j (1940). Boken a r en instrrnk-

kiv redogorelse iOr zioraismens uppkomst och utlreckling i Palestina fran Baliourdeklaratio~ieia 1917 till 1940. H förgrunden av fram- stiillrai~agela star det rent politiska handelsef6rloppetr defl judiska invandringen, de palestinenisiska arabernas motstånd mot denna och Eraglands Palestlnapolitik. En mera ingaende utredning a r den Judiska kolonisationens ekonomiska och kulturella Insatser

i Palestiiia f a r man daremot ej.

De senaste artiondenas judiska historia a r htivendaannet aven för docenten Taleniiras bok »Antisemitism» ( f 940). Endast i mera översiktlie form behandlas antisemitismen P äldre tid. Roken av- ser ;rannst arr margona anriserniusmeris onsaliei oclr rselJ sa nanieri

av de vanligaste antijudiska anklagelserna. Docenten Valentin a r djupt förtrogen iiied den stora litleraturen I iirannet. Hans hoPi in-

(4)

rachalier aveii mycket rErdeBssllt nza:a,lerlal och. sh vikt Q:ag lian se. btiicrrzcllas detta ii.ien i flera fall f r k i a;jil\stanrdiga synpunkter.

Men Irarnstiillningerr

ar

knappast 6verallt utiniirbt av den objek- I l ~ i t e t , som priiglar elouen?en I':~Bcnlins övriga slirilter om judarna. Kar soni aninars beahta4 nappeligen heller tilIr5c&oilg"kantisem-6irars-

inens f olkpsykologis&a förutsaitniiigar. och 1Gr och var betraktas deii antiseniaitislia agitationen nggot ensidigt som medel. ej som iuai Boken liar pr5geP av att r a r a slirivenr )pro aris cl fock ), Som ~7eferaskapHiqi specimen ager tiien ej iaagot ailtfiir stort varde. J)eEta har viil rclie heller varit avsett.

Tb 1709-talets alllnalaua historia har doeenteni Valeniin skrivit ett siort .i e r k . ) Itabinettspolitikein och kannperr om koloaiierna >

('\;orstetiks \airlcBskiistoric~ X, (19363). vecket visar en eminent f6r- mag:i a r saminanfattandc histe~rieskri.i7ning~ Viil hemmastadd i delm stora litleratriren Imar doceaekema Valentin hade lyckats

ge

sin krnrrisfiilli~ii~g en ulrn5rliB- upplaggning och omd6mesgilBt och iBver- skadligt skildra de ofta Blarecklade handelseförloppen och Ikirh%l- landcna. Boken 51- skriven med vidd och allsidighet. Svensk hi-

stoiiesloriraiing Rar i den kgtt ett synnerligeia försaamligi tillskott.

På det historiografiska oraaradet

ar

boken .Fredrik den store irrii>r ettei-varldeaa. En Iiistoriografisk sti-adie)) (1931) docenten Va- l e ~ i t i ~ i s friiniista inisats. Fredrik dera store

ar

ett £61- en historiogra- fisk skadie synnierligcm viil Eampat % m m . Ic~aappast om aaagona av riyare tidens pcrsolnlighcter h a rsppfattningarna skiftat sa! starkt soni om Frcdrili clcn store. Docenten Talentans staidie %r rasulta- t c l al7 djiipgaeilcle Piiteraturforskraiai$:. Med s5ker hand fëbHjer haii cle skiltarmde rnppfattningar, som historieskrivningen givit a r Fredrik den store, och uppvisar slående det beroende,

i

rilket dessa

s t i i av de politiska och andliga str6mnalrigar, som beharskat de ti- rlcr t15 d r tillkominit. Sarskilt d r ~ j e r han vid

den

av siar samtids politik Isimnidna pretassiska hishorieskrivningero under hiden för

Imnpen om Tyslilaneds enhet och under det millaelmilaska Tysk- lands tid. Eii rad n1 '1'yskl:~nads friiarmsta historieskrivai-e Ima be- h:indlat Fredrik delm stores historia. Docenten Yalentin har metB sklckligliet utnaytijat detta Hans hoB vaxer i sjiilva verket ut $i81

at: Fselyrn ?tven riktiga hravudlinrjer

i

del1 tyska opinionerss och historieslirivniiage~~s ut\-cckling. Har och var kala Iiisaren givetvis ha en aniian mening an docenten Bralentiar vit1 bedöaa~a~ndek. Mena det fiiarrs ingen analedning at& dröja harvid. Docenteii Valentin. E3oB 1-itliiar om lardom nch hred Imr,ai,ctnPstisk bildaiing.

Sitt historiografiska intresse har docenatera VaHenLin :iven adagalagt genom eai P manuskript iaal5ni~iaeE uppsats, »Carl Gustcal '!alinströan som frilaetsBids%~istorj1~er~ Ett lorottsto-cke iar en iinliii r j f irlihordad stiidie)).

(5)

1 siii pso\~iOrePiis~iing örer förelagt ~iiiine, )Det danska en- \ aldeas tillkoliist ) , gav Docenteii I'alentii? en redogairelse för laan- delseiörloppet vid de11 danska statsvälvningen 1660 och fiir de olika uppfattningar, soiil inom forskningen gjorts gällailde om var de verkliga upphovsmannen till denna iiro att söka. Före- läsningen risade förmåga att klart framlägga ett invecklat historiskt problem. Förelasiiingen CPver 5jälvvalt ämne, ))Det sociala rnonientet i hi5 torieskrivningen oni P 772 års statsvälvning »

,

var koncermtresad kring de ledande historieskrivarna. Dessas uppfattningar och insatser karaktäriserades under franiihävaiide av cle viisentliga momenten. Docenten Valentin fraililade och motiverade aven ett eget, angeläget forskningsprogram: de ekonomislia och sociala förhållandena och desws utveckling och betydelse under Irihetstideii. Ingen tvekaii syiies mig kunna rada om att docenten Valeritin genom siria föreläsningar ådagalade utmiirkt sliicklighet

:rtl riieddela vetenskaplig undervisning.

Under ett lasår har docei~teii Valelitin hippehållii professeis i

kii\toria rid Uppsala universitet och urider mera

5x1

20 &r varit verkwm som liiroverkslarare.

,Tag anser-, atl docenten I'alentiia viil styrkt sin skicklighet fiFB det saikta 5ml)elet.

Dcrcenteii l:'in«i* C ( ( I ' ~ S S O I I , född 1892, har inriktat en \75sciit-- lig del a r sin vetenskapliga produktic~ii på problem i svensk-rysk Iiistoria undcr 1'700-talet.

Ett a r de ceritrala probleinera i docenteii Caslssons förtjänst- fulla graducaiavBmaiidlPa7g, »Der1 ryska gifkrinalsfrågan under Gristai

H\'

Aldolfs iiiinderårighel cpch f6rsta regeringstid)) j1925j.

a r en serisaiionell händelse i Sveriges diplomatiska historia: Gustaf

l V A4dolfs PetersB~snrgsresa 1496 och brytanadetav fUrlovniaageai med Katarina 11:s soiidotter Alexaridra p& sjalva den til'itiialkta förlov- riingsdagen. Docenten Carlsson behandlar denna haridelse och den under Peters4-)urgssejoiml inghngna svensk-ryska tralitateio tir delvis nya synpinnikter. Hala stannar emellertid icke h%rvicl iihan ger i sin avhandling aven eii utredning av gifteranalsfrågan

i dess helhet. Denna a r tidigare på mer

an

ett ha81 behandlad. Men med siil irrgiieiade kgiinedom om källmaterialet tranger di>-

centen Carlsson avscvart djupare an sina fiireg5i-igaa.e och visar mera ari dessa förstiielse iör arten och karaktareil a r 1700-talets

i anknytiling till iippslag av Carl Hallendorff (Hist. tidskr. 1892:

(6)

stim ledase a r Srcn iges utrikespolitik. Reeelerhol~n Islir i docenten

Larlssons Iran~stiilinalng nacra markant an tidigare en man, so111 rr~eet viil Iseriiknad, sleng kalalik feillföljer sina entstenderat lagda eiip1~~~n3kiikn akti9IICT~

Docentena Carlsson vinmer sina \.etenskapliga resultat framst geiioaml vidlyftiga analyser och diskussioner av kallmaterialet. Ett

\ b i k t intresse 131- de diplionnatiska intrigerna och energiska för- ioli att genoanskada dessa iitaniirka dians arbete. hlen annalysernu och diskwsfionerna f6r:a understerndom fram ta11 nog s& subjektiva boa~siruktioner, ri8:ande p5 rarer eller mindre hypotetiska fakta. Av-

Iic~n~d1irigcn Patei Ilelie6 c j alltid

hu)

ucimornenten i uazderha~adling-

81.113 framtriida I full pregnans.

P

eri följaimde arhaiadling laar iboeenlrrr Carlssoan behandlat

1. reden i Nystad H » (1932).

De problem, som Isiiyta sig till denna ired iiro a r verkligt ceai- krall intresse. Ett a v prol>lcmen saamiananhanger aned att i sam- tid och cblervarld firiniiits misstankar oan, att Fredrik

I

tander irec%siirisen Glit statsliyttaia triida billbaka för enskilda intressen och \ i d deil slutliga rappgörelseai iiled tsaren p& ett otlllb(PrB%gt s5tt asidosatt Sreriges basta: för att skydda sig mot sial rival oin kronan, hertig Karl Fredrik a r Holstein-Gottoi-p, skulle h a n I hem- Highet h a iailedgivit tsaren fördelaktigare fredsvillkor

an

deninar, eljest skulle %sa erhallit. Carl Gustaf hlalmströnn h a r fastslagit sasonar salaert, att dessa beskyllningar mot Fredrik H icke 5ro Ise- vi?aele; joss syaies större skäl vara $il1 att förkasta a n antaga d e m ) .

diriver han. Ludvig Staveno\%l har hiivdat, att misstainkarna ~nok HTredi.ik I iiro » sakerlagen ogrundade».

Docc~zten Carlsson gar P förordet till sinr avlaandlang till siorans mot dessa hIaln~ströms och Starenows resultat cpch i sam- ~rraillaaiig harincd aveii mot deim Paarskancie uppfattningen av de6 stendia sLonma9itsralc8ets fall. Iiiillorlia styrka icke», skriver Iiaii, > att det svenska stormnaktsv5ldel fallit med ara. U n g t sna-

i.:ire föra tltl lanken till var historias dystraste minnen - linjala

ocIi Sveaborg) . Enligt docenten Car1ssons mening skalil )kort

sagt - intet istvisa, att Sveriges nederlag varit givet, s& Iiinge Kai1 XIQ ananla befusninik sig blanc1 de lebandes tal». Faedrik 1:s ~ipptradande ua~der fredskrisen skal1 diirernok ha »varit agiiat att ti8lirilctgöra alla för Sverige fil1 aventyrs existerande möjliglaeter

att vinir:i dragliga villkor». Under ett av de mest ödesdigra ske- deel r 8 r i fv!Ei genomlevat, -har l e d ~ i n g e n im~ehafts a i en man,

\DIII fOr :%tt friimja sina enskilda intressen icke skytt att överskrida

hgriirtwn fter vacB somz-a - Atniinstone enligt modern uppfattnaing - maiste l~eiecknas ssorn öppet IandsfOrraderf ». Docenten CarBsson snmmas~l:itf:ri: efter rnaiiiraiskos5tt att se Biaii arisvaret för de4

(7)

eiislia imperiets fall i sista héiiad s\&rligeii laggas pa ilagon aniiail iiia deii f raiialing, som blivit Sveriges konung » ,

Det ä r icke Prar platsen att taga staklning till det berättigade

i inisstankarria nio[ Fredril; I eller till frågan om ansvaret för det svenska imperiets fall. Det a r tillräckligt konskatera, att docenten Larlsson i siii. avlmaiirlliiig förföljer Fredrik L och bessarna metl er1 inisstiianksainhet, soiii aldrig sover eller eiis bluladar, meil att laiidskörradareri» det oaktat glider lio~aom ur händerna. I

iien loreliggancle delen av sia avlaaiadling nar lian i sin vetenskapliga hc\.isföring icke u"löver, att lalaner på starkaalde av konui~ga- raiakten och p& gerioinförande av en hessisk senccessiori P Sverige Iör Iionung Fredrik torde h a variL en medbestammande faktor. niii han och ett enhälligt riksrad i augusti 1720 beslöto - ett nSr- mande till England. Det gives intet bevis för de i forordet psobla- merade satserna.

Deil föreliggande avhancllingen ona freden i Nystad a r erner- lertid eiiclast förska delen av ett större planerat arbete. Den gal-

ler »Frcdrik I:s personliga politik och dess betydelse för ftirknål- laiiclct mellan Sverige och England soanmaren P720 . För detta Inera hcgrän\ade Bmne äger aa~handlingen vissa förtjanster. Do- centeii Csirlssori Irai sainlat ett synnerligen omfattande nytt kall-

material ocla Friirigeiioni blivit i slaind att p5 Atskilliga punkter gc en mera vidgael uppfattning ;av haladelser och förhallanden %i

den iidigare foi-skningen. Han har ocksa på ett mindre vanligt satt leval sig in i kalllnaterialet och under skarpt prohlemstallnirag sökl tolka och klarlägga det ofta invecklade diplomatiska spelet. Soni heaktanisvarda partier i avhandliiagen kan framhallas under- sUknPngeii av den engelska utrikesministern Staamhopes dubbelbott- nade diplomati och delvis den svenska regeringens naotaktionm ~miot England sommaren 1520.

De ofta vidlyftiga, s"endorn sialnrika deduktioner. på ~ i l k a ~ivhandliamgeli överflödar. vila dock i alltfön- \tar ratstrackning p5

osaker och Bös yriirid. Fierh5llandet lian illustreras med att

_-'..

i a r - iiiaricllingera gatraffas formlig aaihopning av uttryck sadana som: iiiani torde kilninia ut& från » : f å r väl B och med detsamn~a an-

\e5 sj5lvfaBBet; antagligt a r naturligtvis»; »det kan icke anses uteslutet>,: ),atskilligl tyder i själva verket g å » ; »%an viil a priori fattas som säkert » : intet fiPrbjuder ett antagande att » ; » P sjalva verket pekar mer ä n en omständiglnet på

>.

Vid studiet av avhand- linngen frestas iilan också iclic sällan tro, att ftirfattareri a r eii av

1 '1 T - 1 : c . - 1 - ---s &%-"l --,.JT--- --- 2 - L 1 - l>?,*

- c - - - - - - - --

\teinska partiet. som ensidigt söker sak med kolmuagen, och icke an Iiisloriker fran 1932, solla objektivt framlagger och tolkar kall- mati.i.ia1i.t. Detta 5r sarskilt fallet riint om i deii sista treclijedelei~

(8)

avh:mdlln.nge~1 (kap. XI-XVIII) och icke n~~iaasl i fra1mst5Ek- ~uragcn axr fairli:~~idlingarnaa i 1iksr&de"rE7 j-tdi tPBI

10

augusti

9420,

clt av aahai~dlirbgens haia~udp~artier. Doeen~ten Carlssons uppfatt- n h g vrlar hiii p& eratrens~a och ohaLlbara tolbnnir~gar av vad dv

Ilandlande personerna skiirit och sagt. En sund metodisk regel á r att aldrig gl6nnrn:a Ilur Pol& haiidI:r oeli ratsha för r a d de, skriva och saga. Regeln g5lPcr Icke na~lrast

asar

de, sons Nicodemus Tessin \ i d dessa riksr5dsförIiia~1dBi11gar sjiilv erkanner, skriva » f & till-

T,

oii~ni~:ii~ale tiders aiarvars taridvikande».

Eai tredje och sista iindersGknPng inom det svensk-ryska olnrade& fbreligger r ett kapitel av ett planerar arbete o m »Kar6 X11 och kapit~~lationeha vid Perevolotjna)) (1940), Kapitlet in-

ledes med eia mindre val arriigd polemik a r e n iaa mot Ludrig 5tarenow samt mot Fredrik Lagerroth. Stavenom- sages h a er- satt deni traditioiaclla irpyfattiaiiageia a r Karl XII med en

ny:

Iio- nrniigeii., persone2igBaet ska81 enligt dennia gömnaa »karaktarslyten

a v skriimairansde slag, karaktarsljlen, som framtratt i laart nar oi'attfsar lågsiaithet>. Stztvenows anklagelse %r fïu%tansvard». skriver cloceraten Carlsson. 'krad starenow gjort, %e att han i en recension a r 8910 s o ~ n historisk kalla ursderkant krennae brev a r Karl XII. i vilka denne laggen. 3 n s ~ a s e t för katastrofen rid Pere- ~nfotjiia p2 general Le\venlmaript. Karl WII:s brev iiro skrivna

3 '/? ar efter liiinadclseni. Stavenoev anser, att konuragens flyki

iran arniEeai otvetydigt visar, att h a n sjalv vid Pererolotji~a seti laiigenaskapen soan ena nara miijligliet, och att det a r ganska tro-

ligt, att li:+ia aldrig (ivergivil sin armé, om Iman e j fbrststt, att desc u~rdergaiag -i ar iitiaaliqeai given. He~iis flykb a r det argi,ruiacIe fak-

tumir, som rojer lians iianersta tro Fredrik Lagerrotil liar i els ar- fikel i lidl-iiiigcii »Soeialcleriiokraien» Sran 8926 iirstarrmt med Sia-

FT('nO\T7.

Eilligl ~!oaieuten Carlsson sager dct i ocla kör sig löga, att Iio- rirriigcii vit8 Dniepr Iiimnat arnaeeni. Han vill, cseh detta aned f~a81

ratt, se aad som ckeddc niat 1,aligriiaadeir av utareckliiiigcra i dess IieBI~et uiiclem.

d>

p e n &er Pultavaslaget.

LiLa litet soan i siii arhandling 0111 Xysladsfrecleai iikr elo-

cr,illen (,arissoaa i ski-iiteii orn kapiiulatioraen i Pere\-olotjisa till tie n\ lioiioni itallda huvudprcl~'ien~eli. Det föreliggande ka- piilet i slkrifteii li~eliiaisdlar endast ) Pllaialaggningen a r marsehcn~

fraii Pusjkarjorker

.

-Av rctriitteii efter Pi~Htavaslaget till Noa. Sensjary ~iilelei iiatteii 28-29 juni jainrias en i det stora bela f6r- I j&nslliill ocli mera clelaljerad utredning a n tidigare skett. Den

erlntrala cielen :av kalpiblet galler emellertid hiindelserna elen

29-

:i0 iiiiii.

(9)

11om sill sAr var urstiiaidsatt att själv föra sin armé. Saknaden

av clt verkligt, kraftigt verkande Cdverkoinmaiiclo skall hes varit den förnainsia orsaken till katastrofen. Retriitten h a r gått 1iani3- löst förbi vadstallena över Vorskla. Ansvaret härför och för ka-

Lasirofen vid Perevolotjaa lägger Stille på harens främste gene- r:i!person, general Eewenhaupt.

i)oceiiten Carlsson finner, att cllenna Stilles och hans mAiiga eftersagares uppfattaiing, »saklöst kall betecknas som rent noii- sensa och soiii »ett av de mest groteska inisstagen iilom den mo-

derna Karl XII:sforslinii~geai». Verkligheten har varit en annan

ära Siille antagit, inenar doceiaiten Carlsson. Karl XIH h a r »den

19 ocli 30 juni varil vid anmarkiiingsvart god vigsr» och asjiilt lelt sin hiir Z . Med hans vetskap har arnnéeii g&tt förbi \radst%llena.

FBoni~iigen har fatiat beslut om övergång av Dniepr redan pai mor- golaen den 39; niest plausibelt ar, att han haft sinia planer utfor- made redan föregaende elag. Planerria ha gatt ut på att fföra in-

fanteri- och kavalleribagage över Dniepr, krupperna och artilleriet över Vorskla.

Docentera C;arIsson lyclias utan tvivel itppvisa, att kallnas-

teridet icke Ilär Stilles alla konstrtiktioner.

H.

bevisföringen för

sina egna satser gör han vissa ta81 synes salora ialittagelser mela förirrar sig a n oftarh: aaa i tidigare ai7handIiligar i konstrika, obe- styrkta analyser aa7 kgllornn och i Sioiistruklioaaer utan sá6d i

dessa. Delha galler icke minst uppfattnaii~gen, att Karl

XHH

den 29 tselia 30 juni varit vid »anm5rkniilgsvart goel vigör» och den plan,

som Blan !ilIskriver liono111 f G r raddandet av arméen. Slutresulta- tet i fraga oin planläggningeii av Karl XII:s marsch t118 Dniepr i'orna~ulerar docenten Carlsson i orden: .En undersökning av han- tYelsefiirBoppct dela 29 och 30 juila visar otvetydigt, att förutsalt- ilingarna f6r an lycklig utgång varit stora. Eller rättare: alltför slora. Kan lioilurageli vid Dniepr lamanal- sin har, hyser man

i

ledanade hall inom generalitetet den meningen, att uppgiften redan i Eau~udsak blivit löst». Jag kan o~nöjligl finna, att docenten Carlsson i föreliggande kapitel a v sin avhaiadling framlagt nagra som helst barande bevis för denna uppfattning.

Docenten Carlsson har aven arljetat på ett ai-nilat omraide al7

Sveriges historia: den äldre inedeltiden.

Harm

laar h5r behandlat några tidigare ganska ofta diskuterade spörsmail.

En uppsats fïåii 4937 rör »H<oiiungavalet 6369 och dess for-

lagens rne~iiiig avsevart tidigare an både Söderinannalagen

B:s

och lanclsIageras tillliornst. 1319 Lirs kornuiigaval skall i cletta avse-

(10)

eltde ej lia cagt d e n epokgöran~de innebörd nmaii velat iYBliigga

det

Iiedan 1200-talet ska18 ha k853t ett konungaval enlig[ E lavadslagel2 iasts&iillda principer. Ett avgidrande moment i bevisferingen ar eri iekonstreokliori- alr de urspr~mgllga Formerna f6r det svensk& ko~aungaa.:rlcL. "a%ekonnstruBtisaaen synes mig i 1i15iiaga punkder v i k

Ila ytterligt svaga grunder. Docenlera Carlsson brister i bevis- r binir~gena IEir sina nia:~d mycken k l a t framförda satser.

I tv& skrifter ilar docenten C~arlssoa~ sysslat med tippgidtei hrinq Erik den helige.

I d ~ ~ i ena :iv dessa skrifter, )ErikskuStens uppkomsi ) ($939). sciirer doeerlte~r Carlssou-t 115 iraan &i61 e n "eidsoattaeing a ï deniia kults rippkomst genom eai ytaerst oms-iiindlig ~auidersökaainmg a r paveha IIe1:~uder 111:s hrev till svearnas och götarnas konung Ii. H detla hrev \iiger ,"rexancPer

III,

att han fairsport, >hatirilsom laagra ax bre\~nlaott:igarara fijrledda av ~Bjäv~ilea eiter hedningarnas sed d j rka sasom Iiclgoli en niaan], soram blivit ihjiilslagen under rais och dryc- benskap : lian fiirlsjuder akt dyrbia tlenlae maii siisom lielgoii

Ingen kalil:% har nggoni uppgift ona ïeipa denne man varit. Docen- i e ~ i C:arIssosi ideaatifier;ir Lio~iom nacd Erila dcna helige. Den ko-

11ung Ii., till vilken brevet ar stiilBS, har Lidigare identifierats me4

Erii\ dcii heliges <?ori Hánxut Eriksson, soni veieuligt varit svearnas och giitarn:;~ I\oiiu~ag. 19oceo1teni Carlsson identifierar honom mett Tiol, en man, sorim ar okiirid för dr saintida kallorna, raicr~ i alagra

serin kiillor saji,>s Ii:i varit koiauamg. Brevet kan Lidssättas bil1 den

Ci juli 11111. 6172 eller 11180. Docenten Carlsson tidssiitter clcl ritaii :~rgOrarede grunder till S B 7 l

.

Uppsatseiis reseilta&

ar:

» ded

srncs e,i 1krigr.e vara ruan fhir niagot tvivel: Iiullan av dera 6 Juli ~ i t t n : i r onr cn I~loniastralide criksliu81 redan vid 11170-talets in-

g . t r p l ~ s t s e n I~eharbdEar ett hopplöst proltlean. 89eia rcPjei ohcliaratskap med dc pririciper, efter vilka rnoderoa vetenskaplig inrtfeltidsforshi~ing arhelar.

lbeii alm<lr:i skriftera i~ioln detta krnnesoanrade, »EriBsBegeoi- ilen som Iiistorisk kalla (maneiskript)

,

a r oftaIIbordad. Den har

I ibrcliggaiide sliieli en missvisaiide titel. Den r6r endast tids-

\aEtriiirgca a \ EriPisBegeaiden och ger Icke eais en lösning av denna frhga. Yiideraökningen gäller fraanst )translatio sancti corporis) iErici) - eii s2d:ria omtalas i legenden

-,

betydelsen av dessa ord och tiden iUr taaiaslationeor. Docenten Carlsson menar. att ordeg:

ej kuraiia syfta p 5 ertii ii rand et av Eriks ben fran Gainla Uppsala

!il2 Tppsnla. Kriiilien uv föregaelrde förfalfases iippfattnlzig i

tleil6ia och dariaie(l sanshöraride fragor

ar.,

om ocksa alldeles onö-

(t igt 1Bng. ställvis Esiide beraltigad och riktig. Men de nya positiv:: 1~idr.ig. 60711 doceiit~nr Carlsson sjalv ger. Br i stor utstraclhnin.: n r Ivia.elal\tigt I iirak. ja notoriskt felaktiga. Geimoan Iiaras bevis-

(11)

ning blir skrifteiis huvuciresultat, att Erilisrelikerna Liiiiau under 1380-talets IOrsla decennium varit kvar i Gamla Uppsala. Re-

sultatet saknar egentlig betydelse för bestiiminandet av teminiis post kör Erilislegendens tillkomst: en > trans1:itio reliqiiiarum laeati

Erici . eia altarsattniirig i Gamla Uppsala, a r sakert lionsta-terad i.ed:ni 1273. Resultatet karl icke heller anses som vetensliapligt gruiiclat. Docenten Carlssoias tolkaiing a r materialet har icke 13 c -

hals riahfja en nara samtida liallas uppgift, att dornkynkans re- liker den 8 srptember 1290 overförts, translaterats, till ecclesia lignea j , som enligt &rkel~iskopskrcPnikal~ var l-selagen iiif ra muros ccclesie iioile », varmed avses Gqipsala ilya donikyrka.

Det a r cii alldeles orimlig tolkiaing, riar docenten Larlsson menar kallorna med sin uppgift oin translationiean av relikerna 1290 blott vilja pointera, akt »statio soleinniis)) vid deni arliga relikpro- cessionen genom Uppsala stad detta iir fBr lejrsta garagen anordnal\ just vid kriikyrkan. Lika orimlig a r laevisfbiriiigeii för att cleli a\-

Johannes Wureiis i Sumlen iitergivna inskriptionen oiii Erik deii

heliges grav i Galilla Uppsala skulle vara ett historiskt falsariuin a inm

och för att orden )sepiilcrunn ~nurtiris eapud aaatiqiiain Vps I' i en anirahellaerattelse från 6306 skulle asyfta ett relikskrin.

Till ebi anraat amnesomr5de f69r docenteii Carlssons skriit ) StadfaslelselUrfararidet vid liodifieririgen : k r svensk laiiclshaps- ratt (inariiiskript). Aven denna a r ofullbr~rdad. Deii bar geiaom- gsende starha spar harav.

Doccliten Carl5sora s0ker Imar uppvisa, att del iizgenstadei iiiiiter riilgaite tecken till att ett stadfastelseförkara~ide förekc~rnmil eller ens varit avsett i~cal.iiffaaldc Siirkeslagen, Allinaai~irra larids- lageii eller HelsiiageIagen oeii att rid kodifieringen av k'pplands- och Södermannalageli sådana siirskilda onnstiindigheter förelegat,

som gjort eai liinriglig bekriiftelse iaöclviindig. Betriiffanide XcTarkes- Lagen och Allm5nna Iaiidsi:rgeni %r denna iippfattniiig ocli bemb- laildet av vi5sa tidigare lorskares iisikter otvivelaktigt riktig: be- trjtfande Helsiaigelagen % r docenitem Carlssons bevisföring darelnot a\ ringa h58ifasthet.

Idurrnddelen av tlocenlen Carlssolns skrikt och hu\ uclfri'ipari i

deiina galler enaellerlid de kungliga sladfiistelserna a\. t'l)plarids- ocli Siidermaamnalagama.

En vidlyftig, eamligt min iipplaltiiing alldeles icke bc\is- girande i~ndersökniing a r Uppiandslagens tillltomsihisloria ut-

mynnar i att del framstar som en nnGjBPghet), aht Upplaiidsla~en

ski-a37it-s , i i 3 d p a - i . n ~ > i , i , o H ~ I . < > P I . G 1 3 7 i n d 0 r 8 ~ - ; 0 h ~ l -01- n44 A c n n < - ~ <

i55telse av lagen eitgör den myndigvordne koaaungens godkan- ~i:tiide a r r:ld 5om f ö r hans del förehafts i areamdet. Docenten C:arlsson 11ilders6ker darefter orn Södern-nannalageiis tillkomythi-

(12)

storia Pi;zlr givii biittre besked. SQderman~~:rala,gis stadfiisielse

51:

i sanntliga handskrifter daterad $327, silunda under Alagnus $?kiks- sons minderarighet. Docenten CauHsso~n söker enligt mitt B'iirme-

förq$ves upp~v~isa, att denna datering

ar

falsk, l a d - fastelsen hiinför sig allra tidigast till senare haltten a r ar 1332- Skriften slutar med detta daterlargsfësrsök.

Bevisförinogeia i docenten Carlssons skrift rör sig p2 liknande

satt som i dc flesta av hams 8vrBga skrifter. Salira ratg5ngsp~snIiter saknas.

I samlingsverket »l<unskap» Blar docentein Carlsson slutligen .=krivit en kriv al i t" iig J 1s-arkastallnling - - aa » s y ~ tidens historia 156?0

-1914~. Dela visar kannedom om aIdre handbëscker röraaade deiiara tids historia. Fësrgaves söker nian efter sjiilvstihndiga syll-

punkler och kannedonra om de senare artioladenas vete~askapliga I'andvinnai~-agar.

Docenten Q;arBsso~as 995da 1)rovfësrelas~~ingar - xGrainddra- gePi i diploinatikens utvecBBP~igshBstorHa): (förelagt 2mne) och

1 l81 2 ars politik» (sjalvvalt iimne) visade katedervana och formel6

skiclilighet. H förelalsningcn onn »B882 ars politik)) s6kte han Ink-

som 1 ett med speci~nenshandlingarna inlamriat nmanuskript, 11812 ars politlli. En fgPrsu~nmad forsknPngs~ppgift». icke utan i'l,ansgang tippvisa, att en tidigare forskiaiaag f0renklat problem- skiillningen och hiivdade nagsd17aaidigheten av ny och fördjupad forskning rtirande detta centrala problem. FiBreliiisniiagei~ om

X Grunddragen i diplomatikens utvecklingsPaistorim blottade av-

sel-arda brister i docenten Carlssons insikter i diplomatik. n o - centen Carlsson beharskade c j det valda a~laaaet.

Docenten Garlsso~i har under 14 lasar tjiilastgjort som laro- verlásliirare: innehaft doce13tskil>endiuiim under ses

si-

oePi darrid fuligjort stadgad unndervisnaingssky1dPghet; under mer iin tre lasar i~ppeBsaIlil professuren i historia rit1 Uppsala iiniversitet och piin-

den atskilliga manader viss del a r med samma professur förenad iinderi:isningsskj~Hdighet. Han liar vid erniversitetet hallit offelit- liga, förelasningar tiarer 2mnen f i h saviil medeltidea~s som nya och nyaste tidens svenska historia.

13 -

~ o c e n t e n Carlssons lr5ins"a avetenskapliga insats a r Inans gra- tfraalarhandliilg. Hans f6HJande produktion s13r icke p% samina n i d . Den vidlådes av svagheter, som under senare å r blivit allt mer och mer iögonenfallande. Docenten Carlsson har planerat stora arbeten, me2 ej fOr=att fsllfö1Ja sina ~ndersOknioigar, j. stor ot- eniickning icke ens ngtt fram till de problem han skolat behandla eiBer bevisa de satser: som han uppsfailit. Aveii i dessa arbeten fr;tr~ati.Rder. dock stor iderikedom cch förni8ga av problemst211-

(13)

ning. Med hänsyn härtill anser jag. att docenten Carlsson styrkt skicklighet till det sölifa amhetet.

Doceliten Salomon Kraft, f6dd 1898, ä r mede%tldshistoriker. Hans a.eteilskapliga produktioil ä r Inriktad gå Birgittaii revela- iioner, på nnedeltideris svenska Rimkrönikor och p2 Sveriges historia tinder decennierna efter mitten av 1400-talet.

Docenten Krafts gradualavhai~dfing, > Textstudier till Birgit- las rel elatioiier 1 8 9 2 9 ) ~ upptar till behandling sex text- och käll-

kritiska fragor om Birgittas revelationer: »FörhåIlandet melilan

Rirgittarevelatioi~er~ias fornsvenaska och latinska %extversloner»: deii hirgittinnorska textversioilenij); >den äldsta kodifierilagen as He~elationes sanetae Hirgittae.; »till de latinslia Revelationernas litterära historia ) ; »hiktfaclernas medverkan vid Revelationernas tipptecknande ) : j deii fornsvenska peiitateukparafraserm och 5Idre Rirgiitarippenl~areIserjj

.

Dessa Sragor ha i Iiuvtadsnk tidigare uppm%rksamrnats och Isehandlats a v föregaelade forskare, friimst Henrik Schiick, Rickard Steffen och I\. B. \\Testi?irari. Docenten Icraii tar sin utgangspunkk i dessa lorskares arbeten. Raii övertar deras problemsialli~ingar. Deras uppfattningar refereras utförligt, och under standig pokern%

an I I I C D ~ den ene an den aiidre verifierar, korrigerar, vidarefik-

eller titlsygj;er docenicii Kraft deras tandersökningar. Avhandlingen \Pttii:ir oni goca iajrtrogcnhet ined kiiHanaLeBali och litteratur (jfr

iilen uppsatsen »Handskrifter av Revelationes sanctae Birgittae i Prag j . 1926) ocli om ett energiskt arheie. Den ger varderika bidrag för utniyttjsndel :iv Birgittas revelationer som historisk kalla och för cn ny

utgavs

:PV dessa.

I mycket nara samlsand med gradualavhand8i~igen star en

uppsats a r docenten Iirali: ))Era pamflett mot Magl~ins Eriksson

i eless Pdépolitiskcr och litterära milj^» (1927). Uppsatsen a r pub-

licerad två a r före gradualavlmancllinge~i.

I en avliandling onm Saso h a r jag uppvisat det starka infly- lanile, som den augiastinska v i d d s - och historieuppfattningen

haft

pa \,issa äldre medeltida danska historiska kallor. Docenten Kraft. som under sin studietid följt min inndervlsning, har uppvisatdet- samma [ör deil av honom diskuterade pamfletten mot >fagnus Erilisson, »Lihellus de Magno Erici rege j. Han s6ker aven he- stainma denna sirid~skrifts genesis. Med iitgåiigspunkt iran elt

papekaalcle aa7 Annerstedt klarlagger han deii nara överensstGm- a--, I n - An*- 1- ,- - - J w :-.- > D : - - : A * - _- 3 l " - - TT-.A--"xl-

- e - - - d - - d -

laingen utmyninar i slutsatsen, att i ~ i b e l l u s » »med eim sannolikhet, som för mig koinmer vissheten n a r a » , kan antagas vara )eii 3 k -

(14)

211- .81v;asbra LiI~cBless Isör

,

falka docenteii Krafts ord, Bika~ial

sotn L%lions ysaasbreureléf"lionst~arian1 och de blott i birgittaen-nor& version kanda teststyckeila inrangeras bland den Iieiliga Birgittas i~!~penl~arelsei- >.

Dessa dulsahser oin )Lilrellus» genesis 5 - 0 ohallbara och ri~issledaride, niir det galler att vetenskapligt liarakt5rlsera och utnyttja ) Libell113 ). 1 ett kapitel av sin a~rhandlirag, »Kiil%studler IriI Sveriges historia 1230-1436 , - det var avsleitat, d5 docenten Iirafts eiinders~krning intkoni - har ocksa Ingvar Andersson med alen omdGmesgillhet, soni uLiii5rker denne hisitoriBier, fastsiiagit, :rit cberi enda slutsats, sona aned sakerhet kan dragas. a r att »Libel-

Itns j förl:ittare biini och hcgagnat vissn av Birgittas tsppenbarelser.

Idihe8irrs 11:1i sl;ri..~iis xirmder ptlrtiellt Bitlerart iiiflytanide av dessa.

I)oee~iten Kralt har senare iiter~ii~al liP1 fragan. RPer

anm

eil

\jatledel a v [elten i hanis gradiialavhandling om- Birgittas ieve- lationer tipplages :rv en förlelad poleinik naoP Ingras &\nderssons

11 ppi attni11g.

Ilet :rncEra omrade, l,& vilkel docenteii Kratt inriktat sina

siri(lPer a r RBmBirEiniEaorr-r:~. Han\ prodt~kiiieair %r Isar. sona ofta

annals, friiinit av yo'iemi5b karaktar. ofta mycket olbé~lanserad och starki pcrconiligt á5rg:tcl.

B

siil a., hn:iciliiig, Kzillstrrdicr till Sveriges hishoria 1238-

t 436

.

liar I n g ~ irr ,4n1~lcrssoii ett Iiapitel om aErikskröisikan och

clcss I<iPlioi.

.

Under starkt hetonande av att Eïikskröizika~~ i mvclrel skos i:tstriicliiiiiag 21. l~yggd p& nau~atlig tratiitlon, h a r han Jiitacn- Iiiildal, akt dess författare iive11 aimvaiat svenaska annaler sa- iorn kallor. och att dessas rrppteekriingai au7 rikshistorisk karaktar litgöra iioralmen 4 framsiallriingen. För Birai~iikörens framst588-

iliilg jralii iiii 8313 5ro dessa iaiitlagelser i :III huvudsak evidelik rilitiga. Fi9r tiden 1311--1319 insed dess isivecklade BiSllproblenz iorcie cais -vara iner hypotetislia. Sture Bolin, som aned vissa 1-11'810- tlilii\atioi~ei,. narn avela ytterligare tillspetsilingar, ansluter sig till Ikigvai. dnclerssolis resultat bilde imar det galler isagan om kröral-

hans aliviiladanidc CP\ ~iiaialnotiscr och oiim att dessa utgjort dess

ifomiiiv för arean 1290-1363, liar för &ren 1317-1319 havda[

en ar rili:inde mening.

I)ocenkei~ Kraft liar 5gixat eii larig uppsats, »Eriksliröriikans kiijlor > (19)32), po'p~siik mot Ingvar Plrdersrons ^ch iiveha del-

\ i s Sture Bolins irndersöliniilgai.. Harr gör gallande att för hela Ilden 1290-1319 »s5 gott som intet tyder p& att kriPniliaia Isa-

sej-at? pi? ani-ialnotiser), och att d e ~ ~ »synes vila enbart p5 trad;- kion\sEoEl'>. .$veii f ö r deil föreg&eimde tiden skall i~rhallaricket en-

(15)

ligt cloceiiten Krafts meniing s& gott som helt igeiioiia vara del- sannma.

Ilet arbete, som docenten Kraft nedlagt p2 att blåsa liv i. en

ganilinal uppfattning om Erikskrönikans kallor, synes mig h a varil förgäves. Orsaken ligger till en del i, att han icke tillfullo ar hemnia i nutida, historisk metod, I-Hanis polemiska hets Itonnmer honoin alt förirra sig i detaljer. Han tappar bort fragans k5rn- jsiinkt: liallornas likartade urral av handelser, rarav frainstall- aiinagciis storiime uppbyggts. Docenten Kraft ser inte skogen fijr ]>ara tracl.

De Lre första kapitlen i doceiiteii Krafts skrift om Eriks- krijnikans källor iiro polemiskt inriktade.

I

det fjärde och sista »diskuteras), som docenteli 1ir:tfi sager, »krnnil;aaas hela kallma- Berial i samband ined diktens tillkonist och syfteia)). Haii f r a m - stiillcr Iiar trei~iae aförniodandean,>.

Enligt det ena, sona anknyter till ett antagande a r R. Pippiiig, skulle Erilaskrönikan i sin laellnet Ina tillkommit p% förai~staltalide

a v eii )>herr Háaiut)), som i lirönikaiis skildring :iv Syköpiiigs gas- tallud >;kraftigt manar konung Birger att avsia fran det onda tapp-

såtet iaaot hertigarna). Herr Knut hann enligt clocenten Krafts mening tankas identifierad ined tre olika personer, Knalt Jonsson. Knut h%agiaussoni och Knut- Folkessont. Ingeri kallul,pgift ens a n -

tyder, att någoin »herr Knuta elPer axagon arde utpek:tcte gerso- nerna haft med Erikskriinikatis tillkomst att skaffa. Enligt det anidra fönrnodarndet sktiPle EriksliröliiEran Iia tilll;ominii 9iliirmast

B Uppland och »representera en tnpplanebsli sioraiiaiinakreias, \.illie& ,*icke: i någon mån gör iimtraiiag pai antagaridet: att diklelas fiinfatlare rai.i"Liistgiite a . Dessa a förmoda ii de ii N oclm till eiein all--

Bianiitna spek~il:abioriei om Erikskrönikans Pialfor: tilllioiiast och syf- len torde vara nggot a r clet ~~eleriskapligt svagaste av det l i ~ ~ ~ l i l i i l .

som 5nna slrririts i dessa fragor.

Aven doceiitcn Krafts freriire övriga studier ifraga oiix Rilla- kröiiiliorna äro polemiska inlägg i av andra forskare aktuafise- iade probPeni. H den lilla uppsatsen, .Star Eriliskröriikan i clirelrt litterärt samband inied del1 vF~slgötsk:i lionuntgalliiigderi?» 119:-3-)8)),

?,ernöter han en ay Klerninilag och Ernst Xygren fraiiastiilid teori

om vad som statt skrivet 1); ~ i a g r ~ i förlorade hlad i er; liaiiclskrifl och fraiiastaller sjalv ett nytt alalagaiide Iiarom. Uppsatseii .Burgo.

nålaiacls Iioiniirrg. Erikskrönikan ocli Cliroiiologia a ~ i o i i y m i >

3 8 ) innehaller ii

(:hrsraologia anoiaymi, använt Erikskrönikaii soiii kalla - liar vunnits geimoru antagande av två i hanclskrifterna oliaiida aiira:rl-

(16)

aupi>lcrialgai. anlagandel a i ~ dessa suppleringar skett i narg gina-

Ien IS" mhands!irlfl, antaganclet a l t dessa feltolkats av en av-

skrivare, och antagandet att denna feltolk~ning å sin ordning feH- tolkats av en senare : ~ v s k ~ - i v ~ ~ - e E n <;if-n metod leder sjalvfallet aliticI ELIII Onskai resitBt:~i. Det tredje och sista inlagget i iragan o m Rilarkriiiiikorirn:~~ karlskrbnikaiis daterinag > (1937), bygger viisent-

Iige" p&EErioi Seurnans och Gottfrid Carlssons forskningar och

m

a

e n 1so1e~nik inol docenten Lhinnrotlas uppfattaiinag i avhandlade irSga. Det 21- rncijligt, att docenaten Lö~ilikoth i rissa Pall tagit måste. hit ~-loceiiten i\i.aIts rapp1:ittning inte Eter sig rnpprgtthallas, före- ialler mig sakert. Hela det prohlemkosaplex, sox knyter sig till Kariskrönikans datering, torde icke iinn-er Ra fatt en till- fretisstiillandc H6sning.

ITilder de senaste arelm Iiar docenteii Iiraft viiiit sina stendier till ett nyt[ omrade. Sveriges historia "ni$-c:a

1480.

Docenterni Rraits BIPla uppsats om >Jans Bengtsson (Oxen- stierna), den vendiska h:nmsara och 1-1-57 ars tronskii&e) (korrektur) a r kralarkallad :iv iiagra sidor i t ~ ; avhaiacilingar av docen- tertia Lönnroth och Klimlien. Den förre h a r i dekm avhandlade fragaam brimtit nay viig fkir forskningen. H grunduppfaltning och i

ir6go1-, dar iiallorna ge I-errn fbgr e11 sBBier tolkning, ansienler sig

doceamlen Biralt nara till docenten 1,öiiiarotli.

1039 iatgar tlocerateri Ehirarmroth en .tandersökbiin<: a\- )Slaget p5 Rrunkeberg ocbm dess f 6 r h i ~ t o r i a

.

Följalide a r feBreliig en skrift.

au docenteii Kraft oni Slaget p5 Hrriiikeherg irr Iiandelspofitisk sg'nplxnkt) (1940).

I

Olaus Petri Bii.önika talas om att Krisliari I arek före slaget pa Bri~nkeberg )s& bestiillt med sjöstaderna, att rratet salt fördes hit ini i iiandet. darfair iiit iian i i i n siilja salt i sitt lager, och gav

pott Itöp och lat rylatet g$. Och daraned lockade han m h g a bön-

der till sig, beh0lh ock m:iiiga G~6nder Iivar i Biiigret, som efter salt kornima voro > .

Docenteii Krall liar pa grilaidval a r lianiseatisk Biistorieskriv- riirig c~ch Iranaseatiska iiriiiuaadspirB11iHiatio~aer iignat en undersök- ning at den fraga, som Olaus Petri liar ber6r. Resultatet b a r blivit. at: Mristiara

Z

före slagel p& Brunkeherg )vunnit fajr sig de

.c r~ictiska staderna genom att hejda hajsalttillförseln till de köp-

kraftiga ostbaliiska laiiderlia

.

»Vilken var da de vendiska hanseaternas motprestation till koniingens Isryska tapptradande gnol

clem Iioliandska Biandeln och sjiPfar&eia, fragar c8ocenten Kraft. Sraret a r : >hanseaterna iiastiilkde stillatigaalde sila haiidel p2 Sve- rige. I5to Táristians a~~rrningstraammor g5 pa torgen i nordviistra Tysklanids stader och försago hails flotta rn~mecl prorianl under det svenska 15IEt&,el .

(17)

Denna docenten Krafts uppfattninig - ett liilvuclresultat a1- Isans undersökning - a r utan att det klart frarngar a r texten eller

en till Daenell gjord nokharirisnlng nastaii ordagranl hämtad franm dennes »Die Bliitezeit der deutschen Hanse j. Efter oiniaainnai~- cdet av Kristian 1:s förbud för hollaildarna att föra hajsalt genonu danska farvatten, skriver Daenell: ) Die Gegeilleistung der Stadte

nr1 den König bestand ansclieiiiend darin, dass sie stillsch\%-eigend den Handel nach Schweden eiaistellten. Eiibeck gestattete ihnl u ~ i t e r der Hand die Anmerbung von hulidert Scliilfsleuteil und die Ausriistiing von Schiffeil in seiniein Hafen . . die wendischeil Stadte versorgten ihli init Proviant). DocenEell Kralt har vica atel- givaiidet av Daenellr ord iitara grund ersatt »kiibeck» ined norcl- vastra T y ~ k l a ~ ~ d s stader > och uteslutit ordet »anscheiiien<I

.

Utca-

slutandet a v ordet janscheinend)) är vetemasliapligt fatalt. Det för- vandlar till ett faktum - cn allaniin handelsblockad - vad SOIII

Iios Daenell endast a r eia hypotes. byggd p5 Olaus Petri%. tva inansaldrar efter Brunkebergsslaget gjorda uttalande om en salt- l~lockad. De samtida kalloriaa flyta rikt. De sakna varje hc-

lagg både för en alliliärn, de vendiska hailrestaderiaas handeis- hlockad och för en salthlockad mot Srerige vid tiden för slagel p i Bsuilkeberg.

Fyra dagar efter shget 115 Breii.iPiel)erg upphavcle clet svens2;;i riksradet stadslagens stadgaiide, att borgmästare och rad i Sve- riges stader till Bialften skrille vara tyskar. En Isaligrund för deii ~sakiolaulkäiisla, soin skall framträda i detta laesiut. finner doeentcii Kraft - och dekta a r ett aridra huvudresultat i halas tippsals - i deil »Iörbittsing», sorai hanseaternas samverkan med Danmark unides kriget framkallat B Sverige. Icke heller clen tankegång. som doee~atenl Kraft har ut~eckPar, ar hanis egen. Han uppger is. 91 i att den tyske historikerna \\'alter Stein anlytt, att hiivudorsaken till att svenskarna velat S;rossa det, tyska inilytaridet i Stoclihol~sm kan söka? i den hanseatiska politiken. Utan uti detta angives, ater- finnes emellertid iiveil hela tankegangeii om )förbittringen» och

dennias betydelse ]iios Daenell, »Die Bliitezeit der deul%chexa H a n w

.

Daericll skrirer: >>*her der Sieg (am Brunkeberg) bewirkte in

Sch~redesi energisehe Schritte zair Einanéipation vom deutschen Einflriss. Die Erbilterinnaa, ialxr die letzte Parteinahme cler Stadi- fur Danemark gab dazu dera uilmittelhareli Anslosi. Bereiis vier Tage nach der Schlacht aln Brunakeberg wurde .

. .

die Besiiinma- ung des sch\~~edischeri Stadtreelits aiifgehoben, woiaacli die EHiilfte des Rats der Stadte aus Deutschen bestehen rnussie. )

ven aee a r clocenreli h r a l t Irainroraa uppslaget all aorKlar-

ing av den laolliindskviinliga handelspolitik, som Sten Sture sökjr i~iutrgurera efter segern p5 Bi.uinkel>erg, aeerfiiines has Daenel1.

(18)

Docea~ie~i Krafts uppsats I B ~ I shaget p5 Brtinkeherg iiaaaelilPEler

\ci.ir~ vanligt a r e n ett kapital med polern~ik, denna g h g riktad srjo!

vissa delar a r docenten Lönnrothg, i~ntlersökaainig av slaget cpch des< f~irhistcria. Dca,ane behandlar $maact f r k helt uridra synpnkter 511 docenteii P<r:~ft. Docenten %<rafts polemik Grertygar icke

4 korrektur föreligger cn docenten ICrzfts skildring av Sre- riges historia under yngre mcdeltid 1-848-c:a 1480. Docciiteii

iaraft har för denna sin skildring intaiyttjat tidigare forskares och $ven cxgna skrifter. Rsli Iiar emelleriid icP-re stannat h3rvid i~tair i visk utstr5ck1iing gatt till kallorna. Alrhetet a r visserligen i c k ~ clff \relensliapligt specimen i egentlig inening: dartill a r dess a r - IrRngighel a r tidigare forsknirig alltför stark. Men det visar do- ccliikeir Kralts f ~ r n x g g a atk ge en ~ a l r i i ~ ~ a ~ i f a t t a ~ i d e historisk skild- i.ilag :+v nagot handboksartad Biaraktar. Det fyller darigenom ena iric1;a i lians tidigare produhtion.

dtsliilliga siag meddelanden cach iappsatsei visa ukbver ds: \tGirc sliriiterna del intresse, sonla docenten Kraft har för s~aiiirre Iristoricka spilarsnnSl. Har in& nalmnas: Jens Crim p; Tosterul> och f oiksagneai. om prästmordet B Löderups kyrka » (1926); >Hal- Farhtils graais mot hlvsborgs Iiin 1 1 á 3 > (1 933) :

,

Hiring iildre s~ eaiska rihsgrailscr > (1934) : och )Kaniken Nils SPgvastsg,olis rapport 0111

kyrkliga förhallanden i Sverige) ( 1936).

X sin l>ro\~före%asning öller iörelagt anniie, >Sch~~~.iei~islia ecls- icjrbuiidets uppkomst)), kramlade docenten Kraft, s5 vikt Jag I\imlide avgöra, egna synpunkter 135 amnaet. l'rainf6ranadet r a r

Idart ocln energiskt. Föreliis~miuge~e iiver sjalvvalt arlant.. »Kord- Imorge i iaovennaherSraktate~i5 förlaistoria) , lreriktigade och Pioinplet- Icrade tidigare forskningar i frSgail. Den vittnade om vetenskap-

Eiq iiiteiisitet och eii icke alldeles vanlig döriii&ga att fa ai~diloriet iued sig. Doceneen Kraft risade i siila iöreiasriiiigar god skick- Irglnel att ~iaedclela vetenskaplig iraidervisnil~g.

Sedan l 9 X och under iner an 15 a r liar docenten Kraft aril

1 crksaaii som laroverkg,l%rare. Haii Pörord~iades 1929 till docent

i kmistoria och har sasom sadail iirider manga &r Iiitratt vid led- tiiilgeni eller leit proseminii-ieöviiiiigar samt bilriitt vid ledniiigen a \ seia~inarieilavi~iiigar och förrättat exarninaioriei- vici StockP~olms 13liigskola: iiricler fyra nianader varit förordnad fullgöra den med erla proiessureim i historia vid Stockholiins HH6gskola förenade eiir- dervisnings- och esaminationssk~icHigl~ete11 ftir filosofie lianadidak. iilosofisk 5nibetseacaia.,en1 och statsvelenskaplig exameii; sariit un- c1t.i- ii\ ei tre im5nacHel- uppelrailii tre fjardedeiar a r deil inecP ena professiiren E historia vid Uppsala iiliiversitet filarenade undervis- nings~h~ltliglieterl. och ui3dc.r i \ r a raiaainder trc i jiircledekar av deii

(19)

med professureii i liyrliohistoria vid hippsala universitet förciiadc

uridervisningsskyldigBlete~i.

1 sin retcnskapliga proctulitioin franastar doceraten Kraft i hög

grad sasom en forskare, vilken synes tro. att mycket a r att viiina geiiona liritili a r aridra forskare och deras lorskningar. Vad han Sstadkonninit i den vägen Iiar dock i det naesta varit skaligeri borl- kastat veteiiskapligt arhete. Icriliken har endast sällan, och c$& P

detaljer, träffat prick. Den har varit ofruktbar, ofta sln5skuren, och ~ c h e girit injcliel nytt av positivt varde. Redani docenten Krafts gradualavhaiiclling visade eni viss bristaiide förmåga av sjiilrsliindiga vetenskapliga uppslag. Hans fbljande produktion Iiar aisat detsamnna. Docenten Kraft lever vetenskapligt i mycket hidg gr-ad p5 andra forskares uppslag.

Det veteriskapligt vardeflallasie arbetet i docenten Krafts produktioii 51- olsetingat hans gradualavhandlirzg fran 1929. 1

hans övriga arbeten synes mig Pisrtjänsterna Pramst arara att finna i de oinfattande förarbeten, om vilka de vittna, samt i en viss för- maga av vetenskaplig energi och abT konsekvent genomförd bevis- ning. Med hansyn bartill och till adagalagd god sliicklighet att ineddela vetenskaplig undervisning, anser jag mig kunna tiller- k ä ~ i ~ i a docenteii IárafE skicklighet, orii ocksa svag, till dct s6kta amhetet.

Doceriten l i j e l l Iáurnbien, födel 1003, h a r koncentrerat siila forskningar kring Karl Knutsson och hans tids historia samt kririq Sverige? historia under Gerstaf 111:s regering,

Docenten Rinnalieals huvudarbete inaom det förra omradet ar lians graduala\rhandBi~~g, 'Mar1 Rnautssor~s pc~litiska verksariahet 1434-6448) (1935).

Det anal, som doceatern Keaaaalien uppställt fOr sin arhalid- liiig, a r att med utgångspunkt fran en tidsordnad sammanstall- ning av 1430- och 1440-talens svenska urkundsmaterial söka ve- rifiera krönikornas uppgifter och n& fram 1911 en av dessa obairicleii liellmctsrippf nttwing av perioden 1434-1448 ».

Docenten Keiimlicrr har ej nått detta mal. Hans avhandling ger en tidsordnad samnimans8äPPning av det svenska urkundsmate- rialet. Denna interfolieras av mer eller mindre sannolika eller osannolika förmodanden och gissaiingar, ofta utan minsta stöd

i kallorna. När urkunderna tryta, ~akfyller docenten Kumlleri sin iiiistan annalistiska sanmmanstalllning med uppgifter från Rarls- Brkinilian oeli aindra berattande kallor. aven dessa inkerfolierade 11lec1 iosa iorrnoaailacn ocn gissmngar. 1 erer% rorjanae Yranilsrark- ningeii användes dessa seniare iner %n en gaaig sasom positiva Iie-

(20)

uppgifter ond er lates helt eller sker det altan tilliiaaapande a v historisk-PirátisBi inetod och titan ;iverl~Elck ax- kallor

och

ItiandeHsef6r- lopp i deras helhet. Docenten Krnmlien lyckas icke heller n& fram &i11 era a r kröniliorria och d c s s ~ s iriaidei~sios~ icrimstiillniiag o??-iun- ckni hellnetsiijspfatt~aii~g. Aviiaaidkingean P iifilar om eaa dör eaa me-

deltickshisboriker c~tiBlrcPc1;lig metodiik sbolaai~ig, och dela ger, s o i ~ i air del anviinda fiarfariiagssiittet

ar

at; raiila, cn skev eller os?kiig uppiatliiing av Imde Kar8 Knuicsons verksainkrel och a v hrr~-radlin- jerria i deii politiska utrcckliilgen iinder ticlela 1432-1448. Det vetensdiapliga varde, docenten I<umlien\ enuhna~dlii~g äger, ligger

i ett med kiiiiiiigoiet och ilit genoma3£6rl saanland:: och Iör?ecknaarid:' a v kallr~laterialet för det arhandlade krniaet och i en och anriani i s;amlsand Siarnaed staende ~IetaTjnindei~sökning. EkL persoa~registei bidrager till att gör:i avhandlingen syne~crligen aiivandlsar f6r ea orientering iiraga om kallmaklialet.

Till gradualavhcrnidli~~gen :siaslui:e sig trenne rappsakser, »Kar% Knutsson och Sveriges iinioaisparti ~rrlder karene och somilaarenr 1 4 3 9 ~ ($930) och >Till iragaai onlp Eiigelhreklskrönikam Sörfad. Lare» (1932). Huvudpartiet i deil fiPrra a r dessa uppsatser syass

mig vara cle 5

A

6 sidor. som behalidla Jisiskop Thomas' )FriBiets- visa ) . Med ratta gGr doccirlei~ Kuniiiera tïoligl, att denana dike tili- i;oiiii~iit varen eller sommaren P 139, och att huvildangreppek 1

dikten galler koneai~g Erik. Resultatet saanlnanf~~ller i dessa punliter med det, soaiz. doceriten Lönnroth knniz till sanima ar. TPJI följd av en hrislfiillig analys a r dikten Iziivdar emellertid docenten Kumlien saanlidigt, rikt u r denria &\-en torde böra iklliisns en kraftig kritik at7 Karl Riiutssoias styrelse. Uppsatsen oin Eizgelbrektskrii- nikans författare iriiielialler hritiska och koiizplel1er:tnde anmarii- ningar till E. Neumans riiidersölaniii~gar i flagan. DoceizLen Kmn-

lien synes ansluta sig till den olsevisade upplattl~iilgen, att Johan Fredeberaz varit kröiziliaris föriniiare och utbygger denna med ett nytt antagande: ern a r hurudhiill5drorna till Eiagelbrek-iscYPkt@natctei sages sakert g a tillbaka till cle laglriilsekretsar, ur tilka Engelhreka ulgatt och till T ilka Jolian Frede%,erri genom egen verksamhet och

giflermålsförblndelser varit aiiknuteia.

Siila studier över 4430-talets Iiistoria har docenten K\lr.aa?lien avslutat med en jubileurncbok hHed s\eriskar~ia oeli Elagelbrelit.

Ett 500-&rsmiiiiie» (1835). Boken &r eia 111' ckel populiirt halleii

samrnanfatlniizg ay tidigare likteratur. I siii grtinduq>pfattni1b19 av Eiigellsrekt och hans 'Iiistoriska iiasals förelrader doceriteia Krimlieiii har cii koinpron~iss mellan en aIclre och en1 nyare uppfathing. IHaii har övergivit: atskilliga positioner i sin egen tidigare produktion och a r inycliet starkt Influerad av docenten Eöaaaarotlis forskningar. Meii den kompromiss, som docerateia k8unnlien fraanlör,

(21)

iir i vissa delar hniappast vetenskapligt sarramanhangande och ut- markes av en komproiniss alla svagheter.

Karl Knutsson blev 1457 fördriven från Sverige; han drog i (,kil till Danzig och levde har i sju år till 1464. I en mindre avhandling »Karl Knutsson i Preusseri 6457-1464. Ett inslag i (>stersjöområdets historia under det 13-åriga krigets tid» (1940), Imar docenten Kumlien helmandlat deiirna period av Karl Knutssoiis levnad.

Lndersökningen vilar i ej ringa utstrackning på hittills okarit kiillniaterial, framst Iiar1 Mnutssons egen relation om siiau iiden i Preusseai 1157-1461 (62), och a r »ett försök att utreda ~7ad Karl Kntatssons sjrrariga vistelse i Pulzig och Danzig ur olika synpunkter kan h a l ~ e t y l t , , >att ge flera imya bidrag till Karl Kiiutssons agitatoriska, inan kanske kan saga laistoriska publicistik, till upp- faltiiiiigen air hans personlighet och till hisborieii om hans lev- laad > . Docenten Kiiriilie~i framhåller starkt, att »en sådan under- \iikning kan leda till ilya och fruktbara synpiinkter» och »att hela Ostersjöo~mrådets historia, aven från den ulgångspunkt, sona detta

arnile f~etecknar, kan avvinnas girande aspekter. »

De% förefaller, soin om docenten Kumlien överskattat sitt 5innes betydelse och möjligheter. Det framlagda kallmaterialel visar otvetydigt, att Karl Knutsson håde ekonomiskt, politiskt och personligt spelat en ringa roll under sin landsflykt. De lån, soin han våren 14.57 gav Danzig och konung Kasimar av Polen' resp. 15,000 och 6,200 preussiska mark, voro endast en obetydlig del av de c. 304,000 preussiska mark, som Polena och det preussiska förl~undet augusti 1456-juni 1157 betalade iör inltisen av Marienhurg, Dirscliau och Deertsch-Eylaei, och det h a r e j lyckat> docentera Kiirnlisn leda i bevis, att konung ICarls ekolaorniska iijalp, iiar deni gav" ) måste », som han sager, j> ha varit av stor betydelse ».

Karl I<iiutssoii frestade en bekymmersam, lnaktlcis tillvaro under sin landsflykt; lian skrev försvarsskrifter och gick tipp i tvister med rådet i Danzig och nned sina »undersatar» i det blygsamma landonaråde, Puf~igomr&del, som han fått som pant fön- sina 15.000 inark, och dar han enhart 5gde ekonomiska hefogeraheter. Efter fiirlusteil a\7 Putzig 1460 levde han, så vitt man kan se. praktiskt laget, som ren privatman P Danzig.

Det a r under dessa förhållaraden ganska naturligt, att docen- beii Iciimlien ej förrnatt avvinna sitt amne några för hela Oster- cjöområdets historia givaride aspekter eller några betydelsefuiila i l l a och fruktharande s v n ~ u n k t e r . Hans undersökning h a r in-

Iresse eilciasi ur Jlegransane synpulneeer, iramse sonia err naarag eld Bannedomen om Karl I<nutssons personliga öden och hans agitatoriska verksamhet. Dess h~ivt1df6rtja11st synes ligga i det nya

(22)

k58kniaterial den iramlagger. Den visar stbrre vetenskaplig nnog- nad iiil graduala\-8ianmdli~age~a, anen dera lider liksoan denna av svag heter i kallliritil<, i slutsatser och omdbnaen.

Sitt iiitreqse [Or dei aix8r:s oi1ir5de, kring vilhet han iaarflih:?C sina forskningar, Sveriges Iiistoria upider Gusl:af 111:s regering Iiar doceiiten Kumlien visat genom atskiiliga recensioner (1929

1931, 1937, 19381. Oiia saiimina intrease vitinar eaa essay E Ord och Bild 1930, )Gustaf H%I och Filz%and). Herrzudresultatct uv dessa f orskningar föreligger i en uppsats om »StorbriiLanieni och Sverige under cleri orientaliska lirisen 1783-1784 ) (1941) och i en över- siktlig skildring i Gleerups ) Sveiaska folkets historia ) av Grista- vianska tiden. Tiden 8 75%-1792 i (19-80).

Gustaf 111,s utrikespolitik och hans planer p2 en erövriing L+\

Sorge 1/83-1784 b:% iidigare utretts a v

C:.

T. Odhner. Docea-ntcn I<iimlieir liar inrikkal sig p2 eke mera hegrarasat iimnae, fr5aamst Stor- 1,rittaiiienb hallnirig till Gustaf 111:s arroiiderinigspolikik ri~adea- dessa ar, o ~ i i hygger sin uppsats p8 egna forskningar, E fiDrstc. Iaaiad i Londoii och Stochholrn. Cppsatsen iir rent diplomatiskt inriktacl. Dera har aet uppvisa ett vackert arLirfgrkmd: avskrifter a r flera den svenske liai~slipresidenten Lreutz' hemliga skrivelsen- iiai Gliseaf III iia a\ cEe>cenatcn Kinmiier~ aterfunnaiis blahad dela

da-

var:iintic eragelske iitriliessiaissekreteraren C:trmarthens papper. Egiia arkivforsliiiiligar och nyare litter~ttur ha nnbBjiiggjort f ~ r docenten I<uinlieia :st$ iimstalla Gustaf II1.s politik P st6rre samrnan- hang och mera iiigaeilde a11 tidigare klarlagga den diplomalisk~n

\~erlisaml-net, soain utlöstes n r hans plniaen- p 5 eia eriirring av Forge. ?dela f6i. varje genoiliiörd. och icke minst ifraga om Idi08-ta8et~ dil>Poinatislia korrespoiadciis alltid starkt paiordrad siktning ocln vardesiittliiing :r\- iii:ilrri:rlef. sakniar cBoccnPen Kumlien blick och inriktiiiiig.

Docenteii diuriiliens \kilclriiig a\- Qiu\L:tvia~a\k:s tiden » fran 1772-1792. a r i all iiiiiviic8sak en Iiittgjord och liittliist omskriv- ning ocli loopukariseriilg :iv ti<iiig:~rc veteiiskapliga och popkalar- reteiaskapliga arlsetea-n. Oialgrtipperiragar och nya ordasark Iiin-

skeru icke detta tbrh&llaiide. Eqna synpunkter iiro sparsamma.

I siim pro~.7fiir.elasiaii1g:1r ~7isado doceiaten Háiimlieri skicklighet att inecldela i~iadcrrisning. Med liagii säkerhet behaindlade Iiaii de före'iigqande uppgifterna. Docenten Riiiinlieri kan iiven. sasom :rr hans anisölirninqshanid1ingan- franingar, aheropa en fker- aiig verksaiiahet soii* P~i.nrerl<slararc och en ej rinqa akaelennlsk lararctj5nstgöring, saviil docenlljanstgëariilgg soin f6rordnande att uppehalla med professtir i liistoria itireiiad fdrrelasnirngs- s c h rnn-

dervisaiiiagsskyldighet.

(23)

tloni ligger i skrifterna till Karl l<iiutssons Iiistoria. Darutöve- insliranher sig hans veteiaskapliga insatser till uppsatsen om Stor- hritlanien och Sverige under den orientaliska kriser1 1783-1 784.

I del föreggende har frannliavts, alt docenten IZumliens vetenskapliga produktion lider av djupgaende svaghet. Granskningen av densainrna liar övertygat niig om att docenten K~ii~iPien icke ager d&3dighct till professur i Iiistoria.

Docenten Folke Linclbery, född 1003. har reclari under siil studietid tryclit liagra siaiiirre linskoriska uppsatser.

B en av dessa uppsatser, »Bolidefreder ~aiider svensk medel-

tid» (1928) (jfr, \)Varför misslyckades det svensk-lybeckska före- laget mot S k h e 1523)) (P938), har han beliaiidlat ett aanne. sorii tidigare flerstades diskuterats, ocla indrager diirrid 1 uiidersbjk ingen ett alikstycke som 1381 ars stillestandstraktat mellan Skåne och Sverige och skanirigariias 6verelislioiiimeIser med Engelhrelit. Att dessa ingenting Hia mer1 boridefreder att skaffa a r utan vidare klart. Frainstaallningen har karaklar av översikt: det utredcc däri de speciella fiPrhålPanden, u r vilka Loiidefrederna framgingo och dessas inaieb0rd och bebydelse. H en aniian uppsats, »Bernadotte

OCIP I~Taicherenexpeditione~i» (19">), liar docenten Lindberg pfi

grundval av inateriail franisi frana franska arkiv och Bernadottecka Lainiljearkivet liimiaat et& bidrag till belysning a r eii iiatressaiit episod i Bernadottes historia och till Besnadsties förhallancle till Sapoleoii selisomanaren och hösten 1809. Ena tredje uppsats. .Kring Peirus Petrosa» (1930), kompletterar med ledning av tidigare outnyttjat källmaterial kunsliapen om denne 1606 avrat- tade papists liv och personlighet. Eii fjarde arppsats, )Axel Oxen- stierna soin riksdagstaktikera ( P S S I ) , innehaller iakttagelser hade am Axel Oseiisticrnas upplattning oin riksdagens stallning och

om hanis under arens lopp siclftande riksdagspolitik.

Samtliga dessa iippsatser visa goda retenskapliga anlag. =\r 1933 dispriterade docenben kiiiclherg för graden över en avhandling on1 »Vasterviks historia 1273-1718», tre a r senarc fiirordi~ades han till förestandare f6r sveiiska stadshistorislia in-

stitutet. Sedan deiiáia tid h a r docenten Lindberg karit iiarilitad p2 stadshistorisk eller %okalhisioriskt betoaiad forslining. Av hanï skrifter efter P931 a r det endast ett litet meddelande oin >Upp- rorsledareii Jon Anderssons oden efter Dackefejden~ (EIist. tidskr. 1934 s. 32-39), en kort éitleraluröversikt, »Nyare litteratur on11 fraiiska reirol~itionen» (%-fisii tic1~k1- 1934 88-93) och PI) re

cension, som tillhora ailclra omraaen.

Om docenten Liiidhergs kannedom om kallrnaterialet för de svenska stiidernas Iiistoria riitnar bland annat en »Ratalog