1397
års unionsbrev
och dess rattsgiltighet.
Unionsmötet i Iialmar 1397 har länge intagit en för- grundsplats i nordisk historieforskning. Redan 1773 stallde en länge bortglömd historiker Carl Fredrik Georgii i Uppsala problemet; samtidigt lade han en saker grund för dess lös- ning. Undersökningarna har under 1800-talet fortsatts av Caspar Paludan-Muller, Olof Simon Rydberg, Kristian Erslev. Ståndpunkterna har starkt skiftat; forskningen standigt kunnat inregistrera nya landvinningar.
Två dokument framgick u r förhandlingarna vid mötet. Det ena, kröningsdokumentet, har datum den 1 3 juli. Erik av Pommern liade redan före niötet vid olika tidpunkter tagits till konung i Norge, Danmark och Sverige. TTid mötet blev han nu den 17 juni krönt till unionsmonark. Doku- mentet skriftfäster liröningen. Det konstituerar unionen mel-
lan de tre nordiska rikena, men en union endast för konung Eriks egen livstid. Samtidigt ar dokunaentet också en hyll- ningsakt till den nye unionsmonarken. Ctskriften a r på
pergament. Sextiosju rikenas rådgivare och m a n har hängt sina sigill inunder. De ar hängda »till mera bevaring)), att alla dokumentets »stycken och artiklar skola stadige och faste bliva)).
Det andra av Kalmarmötets dokument, uilio~isbrevet, ar daterat Rlargaretadagen, vid denna tid i regel den 20 juli. Förhållandena gestaltar sig har diploniatariskt väsentligen olika. Brevet fastslår i klara ord en evigvarande union niellan (le nordiska det innehåller de närmare be- stämmelserna för denna. Men brevet a r endast ett koiicept på papper. Felskrivningar, rasurer och rättelser förekommer. Detta lioiicept, inte som förutsättes, en utskrift p i pergament,
Lauritz \ITeibull. 1397 års uilioiishrev och dess rattsgiltighet. 117 har beseglats. Beseglingen hade regelrätt bort företagas av nen. Till frågan om rättsgiltigheteii av 1397 års unionsaartal», de tre rikenas rådgivare och man eller av befullmäktigade Unionsbrevets stadganden, uttalar han, uttrycker ett ~er8ilig.t
för dessa. Den är enligt brevets stadfastelseformel, beslut, i lika mån omfattat av danskar, svenskar och norrmän. dess korroboratio, företagen endast av sjutton personer, utall Avtalet har betraktats som rattsgiltigt. Vad som muntligt att dessa sjutton anges som ombiid, inte ens soiii rikenas överenskommits har behållit siii auktoritet även utall att ila rådgivare och mari. Inte desto mindre sker besegliiigen all- tagit den traktatmässiga ur1;undens gestalt. Avtalet har deles som i kröningsdokumentet »till mera bevaring)), att varit erkänt som grundlag för den sliandinaviska unionen
styckena i brevet skall »stadige, faste och obrgtelige bliva
evinraerliga». Ilen samtidigt sker den också till mera k r a - Den föregående historieforskningen i sin helhet, Carl ring, att sex nya brev skall utfärdas och beseglas på närnaare I+edrik Georgii, Caspar Paludan-Muller, Olof Simon Rydberg, angivet sätt, att alla stycken är så avtalade och andade och Kristian Erslev, skall alltsa ha gripit totalt miste i själva det att de skall »fulldragas och f ~ ~ l l l i o m n a s och bliva)) som före centrala spörsmålet. E n »evigvarande» skandinavisk union &rivet står. Till allt detta kommer slutligen, att av de har ingåtts i Kalmar 1397.
sjutton endast tio i realiteten beseglat: samtliga svenskar, Man kan göra ett tankeexperiment. Vi föreställer oss, sj,ju till antalet, tre av de fem danskarria, ingen a r de fyra att en kongress i senare tid, låt oss saga fredskongressen i
norrinannen. Versailles 1919, resulterat i ett doliument, avfattat i liknande
Skillnaden mellan de två ICalnlardokumenten springer form som unionsbrevet från Kalmar 1397. Tankeexperim skarpt, i ögonen. Det första, kröningsdokumentet, Gr en till mentet a r berättigat: 1300-talets stats~llan lträvde, då de lät alla delar formenligt utfärdad och beseglad akt. Dess rätts- uppsatta en statsakt, samma minutiöst iakttagna formella ligt bindande kraft ä r evident. Det andra åter, unionsbrevet, noggrannhet som det tjugonde århundradets. Dokumentet föreligger endast i koncept. Det a r ofullstaildigt beseglat. fran Versailles föreligger alltså i koncept. Detta koncept Fulldragandet och fullkomnandet är skjutet över i framtiden. skall utskrivas på pergament och pergamentet undertecknas Detta fulldragande och f~illkornnande har aldrig skett; de av sjutton personer; dessas behörighet att underteclina anges
sex breven aldrig utfardats, inte. Slutligen skall dokumentet »fulldragas» och »full-
Unionen mellan de tre nordiska rikena var urkunds- komnas)) genom utfärdandet av sex nya, på visst satt under- rnässigt fastslagen genom kröningsdokumentet. Ingen forskare skrivna brev. De sjutton h a r aldrig undertecl~nat. Endast har heller någonsin dragit I<almarunioneils existens i fråga. tio av dem har gjort det. De har undertecknat endast kon-
Men
slöts i Kalmar också en union för längre tid än konung eeptet till Versaillesdokumentet. Bland dessa tio salinas varje Eriks regering, eii »evigvarande»? Georgii besvarade fragaii representant för Tyskland. Clenlenceaus och annu andra med ett Iiategoriskt nej. Den följande forsliningeil har lika fransmä~ls namn desslikes, »Ratifikationerna» har uteblivit. kategoriskt förnekat rättsgiltigheten av en sådan union. Me- Vore under dessa förhållanden det avtal Versaillesdokumentet ningsskiljalttigheterria kan annars lia varit aldrig s5 stora.I denna punkt råder erihallighet.
I det yttersta a\. dessa dagar, februari 1931, har en historisk forskare, professor Gottfrid Carlsson i Lund, anmält en skiljaktig mening. I svensk Historisl; tidskrift, femtionde
Lauritz \17eil)ull. 4397 års ilniansbrev ocli dess rattsgiltigliet. 119 skolat svara för att unionsbestammelserna var så »avtalade ocli ändade)) i Kalmar, som brevet tillkiinnagav. De sjuttori När professor Carlsson går att taga stallning till spörs- ar, säger professor Carlsson, »attesterande», ocli de har, menar niålet, huruvida Iialmarmötet resulterade i en rättsgiltig unio- han, d i de var och en inom sin kategori på det liela taget nell uppgörelse eller inte, inleder han med en skärskådan var de mest framstående deltagarna B mötet, »naturligt nog av unionsbrevet sjelvt. Det a r därvid inte endast brevet endast behövt ange sina n a m n och sin rent sociala stalliiing~; sådant det n u föreligger, som kommer i fråga. Före brevets detta alldeles tillräckligt för att deras vittnesgillhet skulle nuvarande korroboratio liar funnits en 5Idre. Dokumentet vara tillfullo s t ~ r k t . »Så och endast så», ar sliitsatseri, »kall ger i hela sin byggnad diplomatarislit vid handen, att del inan förklara den radikala förändring i vederbörandes av- från början sliolat beseglas au de tre rikenas rådgivare och siliter, soin röjer sig i brevutfardarnas begränsade antal även- niäii i Kalinar eller bef~illmalitigade ombud för dessa. I över- som i sättet, varpå dessa i texten presenteras; det i sista ensstämmelse harmed har den äldre korroboratio varit formu- stund uppltomria ratifikationsprojelttet ger nyclieln till spörs- lerad, Beseglingen har skolat ske endast »till mera bevaring)), målets lösning» (409 ff.).
att brevets artililar skulle »stadige, faste ocli obrytelige bliva Ben uppfattning professor Carlsson Ilar lalicerar: unions- evinnerliga». Vad som i den nuvarande redaktionen följer brevet, sådant det föreligger, en vittnesal;t, ar en uppfattning o m de sex breven och de sjutton beseglarna ar senare tillägg. av gammaIt datum: den stammar som så mycket annat hos Den utgångspunlit professor Carlsson valt sig ar fast professor Carlsson från Iiristian Erslev, vilken i sin ordning och salter. Han begynner med att från denna söka fastställa lånt den från Paludan-MClliller. Tillkomståret är 1840. Men iinionsbrevets diploinatariska karalitar. ar denna uppfattning verkligen diplomatarislit hållbar? Redan Unionsbrevet var från början, säger professor Carlsson, Rydberg, vars kännedom om niedeltida urkundsväsen vida avsett att vara »en formlig föreniiigsal;t», utfardad och be- övergick de båda andras, har besvarat frågan med ett be- seglad av den beslutande församlingen i I<almar, »en sajeelv-
förpliktande unionsakt». Koni så tilläggen i korroboratio. Den bevisföring Iiristian Erslev använde för vittnes- Beseglarna omnämnes har i ett till sjutton personer begränsat akten, en bevisföring på grundval av själva formuleringen i antal; de omnämnes utan minsta antydan, att de handlar unionsbrevets korroboratio, har professor Carlsson kastat aven å de övriga mötesdeltagarnas vagnar, inte eris såsom över bord. Ilans egen bevisföring går i stallet ut på, att när rådgivare ocli män inom resp. riken. Genom detta satt för i en utöltad Itorroboratio som uniorisbrevets beseglarna »be- beseglarnas omnämnande förändrades, förklarar professor gransasu i antal ocl1 »presenteras» s0111 har sker, brevets Carlsson, totalt brevets diplonlatariska liaraktar. Man har diplornatarislia karaktär darnied oc1;så blir en annan. Sjalv- uppgivit den sjelvförpliktande unionsakten. Brevet blev i fallet liar professor Carlsson ratt i att unionsbrevet genom stallet till e11 alit, i vilken den överenskommelse, som skall denna »begränsning» och »presentation» mist si11 liaraktär ha traffals, Tar upptecknad till ledning och efterrättelse för av »sjaluförpliktande unionsakt)). Men det har undgått pro- de blivande sex brevens utfärdare. Med andra ord: ar eder- fessor Carlsson, att denna »begränsning» och »presentatioil»
börande l-ia funnit ändamålsenligt att förvandla det tillam- varlien ban ha eller liar någonting att skaffa med brevets riade tralitatmassiga I<almardokumentet till en vitfi~esnkt». egentligen diplomatariska liaraktär, dess karaktär av besluts- Till att besegla detta »intyg» har » m a n » utsett de sjutton, akt eller vittnesakt. Flera eller färre beseglare, sextiosju, alla representativa personer, nigra friri varje rike; dessa har sjutton eller tio, nämnda på det eller det sättet, förändrar
I>auritz Weibull. 1397 ars unionsbrev oeli dess r&ttsgiltighet, 121 ingeiiting däri. Professor Carlsson har har råkat ut for att omst~lJni11g uteblev, förblev brevet vad det &ån hörjan "rhlanda brevets d~p~omatarisl;a karaktär och dess ratts- en beslaitsakt,
giltighet. Varken mer eller mindre. Deil s t å n d p ~ ~ i i k f , som har vuririits ifråga orn unions- För att ,.-& fram till det föreliggande unionsbrevets d i ~ l o - brevets diplomatariska liaraktar, ar v ~ i n n e n på den enda rnatariska karaktär måste en helt annan vag följas. framkomliga vagen: en rent diplomatarisli. Men ar brevet
tt
kort transsuint av ~inionsbrevets korroboratio ar sidallt det breligger ssliinda en beslutsalit, räcker det inte nödvandigta Det heter: ))Till mera bevaring av alla desse med de tio beseglarna av sestiosju och deras »rent socialaH stycken, att de skole stadige, faste och obrgtelige bliva evin- etikett. Det racker inte med en försäkran, att den obe- nerliga och att brev skole givas, f f U vart rike, och stämda personligheten »man» utsett dessa tio. Bide att de iIiseg[as nied koiioiigeris och drottningeris och ril{eiius råds ~ltsetts och vem den utseende »man» ä r ]arer bellöva bevisas. och ~ ~och ]cöps%adernas insegel, och aft alle desse stycke1? ~ ~ n s De tio nlå sedan vara hur »representativa» som helst, fire s& avfalade oclz andade och att depå
allt saft så fLiil- Jfed professor Carlssons fastställande av unionsbrevets dragns och fu(lkailinns och bliva skole solii före skrevet diplomatariska karaktar, dess karaktär av en vittnesakt,ar
da havom vi ~ ~och Hinric, iirkebislropar, etc. låtit våra l ~ ~ p den första etappen i hans skarskådan av brevet avslutad. insegel hangas för detta brev». Vad som blivit tillagt till Men endast första etappen. En andra återstår. varför för- den ursprungliga korroboratio ar har allt som ligger efter: vandlades egentligen detta unionsbrev till en vittnesakt? och före: »då havom vi». Tarför godtog man papperskonceptet som definitiv utskrift Det tillägg som hjorts har, på samma gång det vidgat be- och beseglade detta? l'arför slutligen blev beseglingen ofull- seglingens raclividd, åt denna besegling i en enda punkt, punk- ständig? Pmfessor Carlsson anser dat påkallat att klarlägga len om att ajla Stycken är så avtalade och ändade, gett en till hevekelsegrunderila till dessa egenartade omhastningar isynes attesterande anstrykning. P ~ i n k t e n ar, son' professor brevets planlaggriing, innan han nied ~ l t g & ~ g ~ ~ ~ ~ ~ l ~ t från Carlsson riktigt annlärker, uppenbarligen insatt med 1lansYn brevet självt går att besvara sl~orsmålet om I(almarmötets
till de framtida ser; breven. Men syftet med beseglingen är ge-
nom det gjorda tillägget i korroboratio i ingen förandraf. Sex hrev skulle enligt korroboratio utfärdas. Professor De heseglande beseglar fortfarande, precist som före tillägget, Carlsson ser i bestämmelsen harom »en i n ~ p r o v i s a t i o n ~ ~
w~~
till bevaring, att brevets artiklar skall stadige, faste och 0brYte- supponerar meningen ha varit att få ~ l l l i o ~ ~ a ~ t ~ l ~ l i lige bliva evinnerliga. XLI som förut går beseglingen ut p& forin h k r a f t a t av en bredare ocli fylligare representation änatt fullborda den handling, soni brevet kodifierar. I l e n där-
almaril il löt et^
deltagare utgjorde (410). ~ ~ ~ar
~ ~ ~ ~ ~ i t i ~ ~ ~ ~utösrer sker beseglingen också till bevaring av det nytill- otrolig. Rikenas f~illmyildiga företradare var aristolcratien, komna i korroboratio. De ses breven skall utgivas och den andliga och den veridsliga, rilrenas rådgivare och rnan, beseglas på föreskrivet satt. Därmed skall det liela fulldragas talrikt samlade 1 I<allilar och saiillade i den bestamda av- och fullkomnas. Under sådana omstandigheter ar varje tal siliien att avsluta uniorieri rnellail de tre nordislia rikena. om en förvandling av brevets diploinatarislia liaraktär till en Dessa rådgivare och m i n sl<ulle alltså frivilligt
Ila
uppgivit vittnesalit, ett slags attest uteslutet. Xatur1ig;tvis hade en för- sill rnakistiillning och inrymt köpstadsmannen en bi-ed- vandliI1g till vittnesakt, aven med bibehållande av brevets vid sig. andra sidan ligger det från professor Carlssons huvuddelar i orört skick, varit möjlig. Men denna ilade s t å l l d p ~ ~ n k t nära och ilarniast att satta omkastningarna i kraft en ytterligare omstöpning av korroboratio. Då denna ~lnionsbrevets planlaggning i sammanhang med bestämme]..Lauritz Weibull. 1397 års uiiionsbrev och dess rättsgiltigliet. 123 sen om de sex breven. flans ~iildersölining a d e v e k e l s e - ocl1 dessa skulle ju med sigill bestyrJras av de tre rilienas grunderna till omkastningariia r ö r sig i denna fåra. rad och 1n5n in corpore» (415 fl.).
I de se?; breven skulle enligt unionsbrevets l~orroboratio Professor C ~ ~ ~ S S O ~ S hela framställning rör sig i har föreningsPill;oreii ord för ord upprepas. Saken måste d59 refererade delar med sviivande uttryckssatt, llail inenar Iirofessor Carlssoii, ligga så, att m a n ansett e* formlig ger själv, att de11 förklaring Iian vedervågat av luckorna i
traktat, expedierad i I(almar, »överflödig 0~11 a n d a m å l s l ~ s * . raderna, givetJris a r osäker (420). Endast ett behölrer hgr e
'yraktalen b l e ~ ~ a\. denna anledning omgjord till en vittnesalit. sagas: unionsbrevet ä r inte en vittnesalit, utan en beslutsalit.
H~~
fortsätter: »det vore rimligt, o m m a n i fortsättningen¶ Spörsmålet o m bevelielsegrunderna till lllir det blev en vitt- del beyarade dolcumentet förelåg färdigskrivet, lcommih nesakt existerar inte. Men sak samma galler oclis; spörsmå- att fullfölja s a m m a tankegang därhän, att en överflyttning le* on1 berekelsegrunderria till att lionceptet till rittnesakten till pergament av sjelva det till vittnesakt omgestaltade beseglades och att beseglingen blev o f ~ l l l s t ä ~ d i ~ . övrigt I<almarbre\rets text befunnits slialigen ~lmbarlig)); Pappers- det synas, som sliulle man, även o m det varit fråga om handlingen var j11 som förlaga för breven ))f~lllt -anvandbar)). en vittnesakt, ha kunnat offra ett stycke pergament på att fåI fråga om bristen i beseglingens fullständighet inleder Pro- en kanslinlässig utskrift och alla sigillen inunder. Det gällde fessor carlscon med ett par rasonemanger. Tel<llislia be- ju doek det grundläggande brevet i den viktigaste statsange- tankligheter, lian, lian t i l l a v e n t ) . ~ ~ ha rarit den när- lägenhet, som ditintills handlagts i Norden. Ordalag, aldrig
illasie anledningen till att beseglingeii avbröts: så många så elnfatislca, ljalper föga och intet, av sjuttoii personer,
- summa sjtitton - torde m a n funnit h a aventyrat som ))man)) skall h a utsett att besegla, de sju avhåller sig Ii5llbarheteri av det tunna pappret - ett i sig självt ganska fran att göra det, bland dem samtliga representanter för den !joekt papper - ocli deii täta anhopningen kunnat ))innebära
en fara för sigillens eget bestånd)). Han tillägger: ))det a r
vidare att mär];a, att unionsavtalet 0Lril1liorligen måste a*- Professor C ~ ~ ~ S S O ~ S sliarskådail av själva unionsbrevet tagas ila blivit i de muntliga förhandlingarnas form en- ar med vad h ä r anförts avslutad. Res~lltatet utdrages. <Iräl;teligen och med ];onungens och drottniiigens samt3'clie ~~erlcställda undersöli.ningen av unioilsdokun,en~et har, godl;änt hesliitat alT de tre rikenas i Iialmar talrikt för- säger han, ))givit fog för uttalandet, att det varken behöver samlade råd och d n , iiiliarl överhuvud någoil besegling av eller bör alltagas, att icke deii enighet Iiring brevets unions- en u r ~ r u n d , som i de mest emfatiska ordalag omvittnade bestämmelser, som av aktstycliet sjalvt omvittnas, varit ett detta beslut, lCunde k o m m a ifråga - det Vore hell enlcelt en faktum och på Iialniarrnötet in i det sista vidblivits mellan
orimlighet att förutsatta ilagot annat)). Rasone- vederböi-ande parter)). Professor Carlsson incdger, att en
illanget ge ilttryclc :t att nar, soiii liar skall vara fallet, formlig traktat inte I<om till stånd i Kalmar, men det sak- falrtum,) föreligger, fullständig besegling ap ett rias enligt honom »grundade slral för en åsilit som inilebar slLriftligt intyg darom inte kan »anses nödriindig fråil bevis- ett förnekande av att mötesdeltagarna, n ä r de $tskilldes, erl-
iliilgssynpLlnl<tjj. Men räsonemangen ä r inte avslutade$ drälcteligeil varit beslutna att såvitt p i dem berodde verlia förrän professor Carlsson återigen hainnar i de sex breven- för utfardandet av de tillämnade sex urkunderna dar-
yttrar: ))Vad den formelt statsrattsliga sJ'npunlcte* be- trätfar, iiar m a n rjlcnat med att avtalet sliulle få sin slutliga sanlction gelloin de yrojeliterade s e r ~ t a d f a s t e l s e u r k u l ~ d e r n a ~
124 ~ a i i r i t z IVeibnll. 1397 års uilionsbrer~ och dess rättsgiltigliiet. 125
drager resultaten av sin undersökning aly ii~iionsbrevet. Rent II.
liositivt fastslår han egentligen endast, att i1ågoii
traktat inte liom till stånd i I<almar. Samtidigt heter det De sex hreren, som enligt unionsbrevet skulle utfärdas, emellertid, att det varken behörer eller bör antagas, att jnte koni aldrig till stånd. Professor Carlsson medger detta. enigilet om unionsbestämme]seriia. ett u i l i o l ~ s a ~ t a l , som Orden Iian det betyda9 f s g a r han sig, att det I<almaravta], han faller, yarit ett faktuni, O C ~ I att det saknas grundade Presumerat, förfallit? Klarhet i delta spörsmål menar han skäl förneka, att 'arit beslutna att 135 tralc- sig i7jni]a genom att inhiinta upplysningar a v den tatmassigt satt låta promulgera detta avtal. samtid, för vilken fragan a m avtalets rätisjtraft hade prak- var, unionsbrevet förelig, detta avtal verk- tisk-politisk het~delse. I dessa vittnesbörd anser ilan sig ]igen ett faktum?
~~d~ källa för a r unionshrevet. I l e n ilnions- brevet gr ingen vanlig berattande källa, for vars trovardighet tio med sina går i borgeii. Det ä r ursprung-
ligen konceptet till Själva traktaten. Från denna ~ l ~ g ~ ~ g ~ - som helst betydelse son1 k r i t e r i ~ i ~ ~ ~ på riktigheten av pilrikt och endast denila
-
a r brevets kallvärde att fast- professorORS
uppfattning. Aven om dessa vittriesbörd ställa, ~g~ det i detta brev lieter, att ett avtal ingåtts,ar
lnot fönnodan gåve ett annat utslagall
unionsbrevetdetta Littalande liksom liknande uttalanden i andra traktat- skulle de and5 aldrig l i ~ i n n a gora de( bakam liggande pre-
koncept varken mer eller mindre an en fiktion. Denna fik- sumerade avtalet rattskraftigt. Förklaringen vore då att sölia tians föriTandliug till verklighet ar helt och hållet avhängig i andra, unionsbrevets rättskraft ovidkomrrnai1de förhållan- av beseglingens och art. Den t i l l f ~ l l e s ~ g ~ ~ ~ ~ ~ ~ de11. Infe desto mindre skall vi, fortfarande av rent urkundsmässiga beseglingen kom aldrig. So111 förhållandeiia todiskt intresse, följa professor Carlsson på de
vagar
han gestaltade sig, ]ämnade i själva verket koiiungeli, drottningenoch femtiosju av de sertiosju rådgivarna och manlle~l, Det föl-sta vittnesbördet fran samtiden ska]] yara fram- ,jern norrmännen, l<almar utan att ha bundit sig f'or Iiommet i samband med en engelsk legation till Dacniark den evigrarande unionen. Och det presumerade avtalet bler h e n 1402---1403. Legationens uppgift r a r att förliandla om
heller aldrig, för att an\raiida professor Carlssons nog sa under- allians mellan koiiungahusen i Norden och ~ ~ ~ l ~ ~ d , liga termillalogi, tralitatrnassigt pro~nillgerat genom de sex Denna allial1s skulle beseglas genom trenne gifternialsför-
hrelrena Avtalet blev aldrig ett faktum. biildeiser, den ena niellan konung Erili f ~ ~ IV:^ ~ ~ i k
Professor Carlsson kan vara övertygad, att för den dotter I3hiljppa9 deii andra nleIlari prinsen av ~ v ~ l ~ ~ lländelse TTersaillesfraktaten förelegat i liknande skick SO11i Erihs syster liatariiia. Vittliesbördet föreligga i av
unionsbrevet från I<alriiar och beseglats endast alr några frans- de traktat~itlcast, som framkom under mrhandlingarna 1402,
man
engelsmän utan att ens dessas liaraktär av full- Innanrof fess or
Carlsson kan utnyttja detta \.ittuesbörd, mälitige bli\~it styrlit, ingen hade 'fallit 13; tanlcen, att det Inöler emellertid el1 ranslclighet. De ellgelslia saridebuden avtal, ~ ~ ~ ~ ~ i l l ~ ~ t r a l < t a t e n kodifierar, varit att inregistrera namligen till London örersant tvenne memorial, i huvrid-ett faktum. sak lika l ~ d a l l d e , det ena daterat den <3 augusti 1402.
I
dessa memorial utredes de I t ~ n s t i t u t i o ~ ~ ~ l l ~ förllållaridena i
Sarden
och sages ~lttryckligen, att i [)anmark och i syerigeLauritz \f7eibull. 1397 års uiiionsbrev och dess rättsgi]tigliet. f27
koilLingama~ten övergår till ny regent per electionem, genoni det9 inte bestridas här vara felaktigt. P1*ofessor ~ ~ ~ - l ~ ~ ~ ~ ~
\.al, i
N~~~~
per successionerny genom arv. Däriitö17er h a r h a r undanröjt vansbligheten. Han Iran gå vidare och franl-man i en slcrivelse från sändebuden av der1 2 november lagga sitt vittnesbörd i tralitatutkastet frii1 1402.
1402 att Danniark och Sverige är valrike119 inte ctlcastet härrör från nordisk sida. Lydelsen ä r följande: arvriken Norge namnes inte, och professor Carlsson för- si, cluod d e auertat, jllustrissini~urn dominiim nostrum Eri- ~ modar, riktigt, att detla bör tolkas sh, att sändebudeii cuIn7 regeln Dacie, Swecic, Xor~vegie etc., sine Iiberis dece- befraktat detta rike som arvmoiiarki. Uppgifterna stämmer contingeret, superuiuente sorore sua doniina Katerina, inte med unionsbrevet fran kalmar. Alla tre rikena ä r en- e r ; t ~ n c Daci, Sueci et xorici vniim de ]iberis, quos deus ligt detta valriken. Uppgifterna återspeglar helt successioiis- ejdem domine Katerine dederit, libera et gratuita [electjone?l förllållandena före unionsbrevet. H u r få bort denna "ansjr- sibi in regern eligant. Alltså: om, det Gud avvände, vår liögmal<tiga~te herre Erik, konungen av Danmark, Sverige, Professor Carlssoii desavouerar de engelska sändebuden* Norge etc., skulle avlida barnlös och hans syster, fru
K ~ -
xemorialeric framställiiing är, enligt hononl, på engång både tarina överlevde honom, då h a r danskarna, svenskarna delT7is ganska detaljerad ocli i de flesta enskildheter korrelit. och ~OrI-männen genom fritt och frivilligt al att väoa till ivlen i en punkt föreligger ett misstag: det uppges¶ att sin lionung ett av de barn, som Gud förlänat samma fru IronLlng Eril< vid Margaretas frånfälle sliulle vara lagligcnförpliktad att Norges lirona och avstå den till sin företrädare Olof Håkanssons agnater. u n d e r dessa omstan-
digheter 1st- det inte k ~ l n n a bestridas, sager professor Carlsson¶ Vad som narmast intresserar oss ar artil<elns utonlordentliga att memorialens författare mycket väl kunnat bygga på lika varde för belysningen av frågan om Kalmarartalets rättsgiltighet.
lös grund, n ä r h a n bildat sig sin uppfattning on1 bestående Genom fritt val - heter det ju - skulle norrmännen lika väl Iionstitutiva skiljaktigheter mellan 5 ena sidan Nor- som dansliarna och svensliarna kora den engelslie prinsen,
å andra sidan Danmarlcs och Sveriges successionsrätt - liraftigare och mera verliningsfull dementi av anonyma engelska memorialet, att Norge i motsats till Danmark i det att N~~~~ var ett arvrilie, Daiimarh och Svedge oinskränkta och Sverige var ett arvrike, kan icke begäras,
;\len därmed är valrilrene ~ 1 1 sannolikhet, säger han, talar för att man9 då artikel11 tillika av beskafyenhet att fullkomligt jäva nutidsforsk- författades, inte haft tillging till underrattelser ningens åsilct, att de tre rikenas statsskick i verii]igheten icke från officiellt håll. Han anser det som väl troligast? att undergått någon som helst förändring genom vad som inträffat sagesmän stått till ~ L I ~ S , då brevet den 2 lloïember 139'7. kröningsdagen i Kalmar utan var detsamma 1402 som före En förändring hal* ägt rum - därom ger successions- blev skrivet (427 ff.)
.
artikeln i 1402 ars fördragsutkast säliert besked; den har med- ~~5 memorial f r i n en beskickning stål* i vad som måste fört full liltstallighet mellan rikena i successionsrättsligt ayseende, anses vara sjalva den huvudfråga de behandlar i full över- och den lian ju icke rimligen hänföras till någon allnan hän- ensstämmelse Ined gallande lagar och urkunder och visar delse an unionsavtalet i Kaln~ar. Förändringens faliticitetar
sig oclrså annars iii i enskildheterna korrekta. Men i en tack vare fördragsutkastet så mycket påtagligare, som ~ ~har i k puiikt ä r de felaktiga. Alltså lär det inte % ~ i n n a bestridas, visar sig totalt negligera den arvsrätt till Norges 1<rona, genom 1389 ars norska tronföljdsordning Ilade tillerlränts den s a m att de även i lliivudfr~gali k a n vara det. Ett brev tre unge k o n u ~ g e n s fränder av det pomerslra hertigliusets manliga nader llarflyter väl troligast u r samma källa. Det linje. Hade denna t i ~ n f ö l j d s o r d n i i , ~ yarit i kraft år 1402 - intar standpul&t i liiivudfrigan. alltså, ave* Och den som förnekar Kaliiiaravtalets rättsgi1tigllet kanP28 Lauritz Weihull. 1397 ars uriionsbrev och dess räitsgiltighet, 129
Iigen att antaga, att så Tar fallet - skulle Erik varit Och så annu ett. &Ian gör konung Erik matt, om man
förpliktad att av liansyii till siii farbroder Iiertig Bogislav VIIJ franlstalier honom som en rattens örnsinte vårdare. I ( ~ ~ ~ ~ ~ ocli denner deseendenter lieit avböja förslaget om den etigelska Erik var i första hand politiker och politiker av autokratiskt
successionen; att han i stallet ger det sifr fulla gillande, visar snitt. I sina senare år ville han ha Danmark, STTerjge och förh$llla1iden oförtydbart, att han - bakom xorgel samt och synnerligen, betraktade som en arv-
Iioiioni stod ju l a r g a r e t a
-
betraktat 1389 ars arvsordningsom upphavd. P& denna \%g drivas ~i alltså till slut- ratten begränsad till »vår faderneslald, som ~~i~~~ för Pommerns Imertighus eller som valriken med val-
ffirerD
a m f r 430). »et liela var i direkt strid med gallande ratt i de tre rilcena. Det var också i strid med tronföUdsbe- stammelserna i unionsbrevel, vil1ca ju d$ enligt professor Carlsson slcall ha gallt. Inte desto mindre lät konong
il^
in- n e t första fr5n samtiden har talat. Pr0- satta det i förlaiiingsbre~eil. Men ingen har därför mena, fessor Carlsson har vardesatt det. Det flilla beviset ar f ö r t y att den gallande ratten var havd och ]ansbrevens träddlyder hans på annat ställe, för att den nordislia
tronfoljdsrätten omdanats på ett satt, Som ar oförenligt med Professor C ~ ~ ~ S S O ~ S nästa vittnesbörd fran samtiden
ar
antagandet, att ~ { ~ l ~ ~ r a v t a i e t inte tillmatts rättslig bety- ilagra uttryck i tre förlaningsbrev. 1 ett sådant från 1403bestammes, att förläningstagareii efter Erilis och hlargaretas
död skall llålla Viborgs slott och Ian till prinsessaii ~ ~ t ~ -rinas hand, om hon var ogift; avlede horl utan att Ila
tratt i aktenskap, till den som de tre rikeila rätteligen ))taga ,och undfå)) till konung. Professor Carlsson översatter har: marli, sierige Serge var valriken, endast att Danmark ))valde och allnammade)), och sluter, efter att ha satt brevet och Sverige var det. Och vad säger egentligen detta imk- i saniband med det engelskt-nordiska tralitatutliastet, att ))\,al- tatutlcast? Alldeles hestamt endast, att konung Erik fram- författningen a r vederbörande betraktades som troiiföljdens satt ett förslag - c a r l ~ e n mer eller mindre - att för fram- 1"inci~iella grund)) och Norge som »en valmonarki av samma
tiden ordna successionsförhållandenri i Norden, för den hän- karaktar som Danmark och Sverige» - ))ett starkt indicium l
delse han avlede barnlös. Vad som ägde r u m 1402 r a r endast fil] förmån för åsikten, att I<almaravtslet p;
I
en diplolnatisl< förllandling, och under en sådan kan många z i ~ p f a t t a i s Som en rattslig realitet». De tv; andra för-]aningsbreven ä r fran 1405 och stipulerar, att de lan de ocll oliliartade förslag framsattas. De behöver inte alla och
alltid hålla sig inom granserna för gällande lag och ordning- galler efter Iiatarinas död skall hallas till rikets ]land i
sve-
Lagen och ordningen kan i samband med deras antagande'ke
och antvardas den konung de tre konungarikena ))taga andras, Var det hela kanske inte ett lockbete för att infånga och undfå)), alltså valja och annamma, till konung (44j det gyllene b?tet : prinsen av Wales? professor Carlsson har Deil översattning professor Carlsson här ger förlänings-forbisett allt detta, Han har försummat det enda nodvän- breiens u t t r ~ c k s s i t t »faga och undfå» belyses bast genom diga: att fera beviset för att detta förslag fran 1402 måste aiikn~tning till samma itt trycks satt i kröilingsdokunlentet
svara och svarat till den verkligt existerande trol1fögdsord- 1397. Enligt detta har konung Erik blivit »tagen)) och ningen i de nordiska rikena. 'undfångell)) till konung i de tre konungarikena,
i
vart ocli~ a u r i t z Weihiill. 1397 års u n i o n s b r e r ocli dess rattsgiltigliet, 131
ett f<ir r a d har hänsyftas till k a n för ?*'orges vidkom- 143a-1439 (433 &). Det a r sedan
]ange
framll&llet, mande endast vara vad sol11 skedde 1389. Riksrådet i Norge att dessa uttalanden fr511 en tid, som ligger ett fyrtiotal gr förklarade då7 att Eril< såsom rätt arvinge enligt norsk lag efter 13979 dikterats av politiska slig] under en politiskt upp-var konung ~ ~ Med professor Carlssons satt r g ~ ~ att rörd tid, och att unionshrevet i dem anvants som en efter- satta hör bliva: »valförfattningen betraktades av trådd plattform i svenskarnas kamp mot konung ~ ~ i k . \,ederbörande redan 1395 som tronföljdens principiella grond liom mer därtill, att dessa uttalanden inte gäller något
.araktar som Dan-
och Norge som e n valmonarki av samma k ligt unionsavtal, det enda som professor carlsson menar ha mark och sverige,. De autentika arvsakterna från 1389 ar De gäller Själva
sj sammanbind el se hr ev et^^,
))förbin-allnu med sina hängande sigill i b e h å l l Professor Carlsson delsehrevebs »bebindelsehrevet)). Detta hrev stipuleras skolii anser, med utgångspunkt fran betingelserna i fÖrlaningsbreven förbliva i sin fulla kraft; det a r brevet självt, som man abero-
av 1403 och 1403, att dessa uppliävts 1397. Med "l1 Par gentemot konung Erik.
hr
professor carlsson redo atthattre ratt skulle de med utgångspunkt f r a n uttr~ckssattet i taga konsekvensen 0 ~ 1 1 tillerkanna själva unionsbrevet ratts- kröningsbrevet 1397 kunna anses ha varit upphavda 13899 J&! giltighet? Något sådant bljr visst nödvändigte
ined andra ord redan då de utfardades* 'li har Slutat genomgången av professor Carlssons vitt- lli går vidare. Professor Carlsson finner ett vitt- nesbörd och a r tillbaka vid utgångspunkten: i ,,ad
man
harfran
samtiden i ett öppet brev, utfardat i Hälsing- dessa vittnesbördd, trots att de sex breven aldrig kom tillborg 1413. uniollsmonarlien uppfordrar i detta i gett det avsedda utslaget: unionsbrevet uttrycket för Viken att utgöra full utfarareleding för det krig, 'Orn da ett enigt b e s l ~ ~ t , det s. k. Kalmaravtalet rattsgiltigt? professor ~
stod i utsikt. Till för uppfordringen anges, att Carlsson konkluderar:
xorge, Danmark och Sverige a r s å sammanbundna och att ))Det icke Vara falskt vad konung Erik redan i 1 4 1 ~ det ar av de hasta mannen i dessa riken fullliomligen stad- års Hälsingborgsbrev betygar eller vad 1430.talets män, som
fast och s a m ~ c k t , att varje rike i all nöd skal1 'lara det genom eglla hågkomster och andras fÖrstahandsberätfelser givet-
andra till och hjälp för fridens uppratthållande. Det vis mycket väl Lände till, hur 1397 års överläggningar i lider intet som llglst tvivel, utlägges det, att Erik med Iiglieten lyktade, samstämniigt vitsorda om unionsavtalet. Den
'Om gör gällande, att något unionellt avtal av den beskafin- ord syftar
pa
det moment i iinionsbrevet, som galler rikenas Iiet Kalmardokumentet anger över liuvud icke har Iiommit till solidariska i krigstillfalle; unionsmonarkeil stånd P; lirö~lingsdagen, utan gåit om intet gellom bristanderopar sållinda ~ ( ~ l ~ ~ ~ ~ ~ k a l e t som e n rattskraftig för- mellan de närvarande, bar därmed ]ämnat den grund, ör~rens%oninlelse
(4s2).
på vilken all Iiistorisk rekonstruktion, om deii vill vara~ l l t i d in~jligt, att s; inöjligeii k a n vara fallet. I nödens 'iv* h a r att bygga, nämligen källornas utslag.
om
det ';lunda stund kunde väl även före ~ a c l i i a v e l l i en Herrans 'erkli@ beslut, s t ~ r l ~ t , att Kalmarbrevets stadganden uttrycka etti lika mån omfattat av danskar, syeilskar och sig en Sådan liten förlöpning. E n konungs var l l o r r m ä n ~ k a n det ej heller med fog bestridas, att
undersiiindom &dan. Men därmed a r ingenting be\'isat i av egen kraft, Och trots det att de tillämnade ses be- huvudsal<en, inte ens att konung Erik sialv ansett det kräftelsehreven aldrig bletro expedierade, ;stadkom den genom-
som skall ligga balionl I(almarbrevet, såsom en rattskraftig gripande förändring a r Nordens statsskick, som var dess syfte.
.
Fast'1å11er man vid det nej, rarmed ll~ltidsforskningen enhälligt och förplilitande överensko1nmelse. besrarat fragan om Kalmarföreniiige~ls giltigliet, blir det ornöj-
Till sist inrangerar professor Carlsson bland sina vittnes- Iigt förlilara, att i 140% ars alliansutkast ocll i slottsbreien även de uttalanden, som möter i utli0nslcrisens "" 1403 och 1405 valprincipen framträder som gemensam
Lauritz Weibull. 1397 års uiiioiisbrev och dess rättsgiltighet,
133 för alla tre rikena i successionsrättsligt hänseende och att 13s9 Professor C ~ ~ ~ S S O ~ S och min avhandling behandlar
frain
ar,
norska ar\~föijdsordning redan d& visar sig Vara örerkorsada~ l ~ t t från den soni. 1430-takts vittnesbörd genom- början till slut ett och samma skarpt begränsade spörsmalo
ge &t och soin innebar, att unionsa\-talet i sig Samma l~äll0r har förelegat oss bada. Detta är likheten.
självt var av bindande art, faller klart ljus örer dessa ofrån- Källbedömiiing och källurval, bela det metodiska tillväga-
Iiomliga fakta» (459 ff.). gångssättet ä r så gott som utan berörin,uspunkbere Resulta-
Professor Carlsson har alldeles ratt: all historisk forsk- ten är konträrt motsatta.
ning har, om den vill yara objelitiv, att bygga på en enda $lan sliulle vantat, att professor Carlsson haft blick för grund hällornas utslag. &len det racker inte med att samla den ly orientering av Kalmarmötets problem o,--, den ny- sammanföra ajla källorna. Alla kallor är infe lika lagda grund för dess lösning, som imin avhandling innehål- godae Det kräires, innan de kan utnyttjas för rel~onstruk- ler, Meil med hans »stadgade övertygelse» har detta tyd- tionen, att de föres r a r och en i sill grupp och att de un- ligen varit omöjligt. &lin framstallning blir honom ))i vasent- der ingaende anal-s vardesattes i första hand ut fran denna. liga delar synnerligen dunkel)), därutöver ))till synes motsa- Professor Carlsson har råkat gripa miste i denna gruppin- gelsefull)). Han nöjer sig med att saga, att vissa elementer delning, p& andra ställen helt försummat att göra den- Ana- i den a r av gammalt kända från litteraturen om mötet och lysen har förtroendefullt rört sig på ytan. I själva verket att »de originella inslagen)) h ~ l v u d s a k l i g ~ ~ utgöres av t v i har haii, d; han brutit staven över den tidigare forsknin- Ilypotetiska antaganden, båda lika förfelade (476 f.).
carl Fredrik Georgii, Caspar Paludan-Mïillers, Olof Det blii. under dessa omständigheter nödvändigt att i
.
simon ~ ~ d b ~ ~ g s , Kristian Ersle\ls, i stället definitivt brutit korthet rekapitulera undersökningens allmänna inriktning, gång och resultater.staven över sin egen.
Goethes ord gäller: För professor Carlsson ar, såsom redan framhållet,
källor till Kalmarmötets historia i grunden lika goda: vaj Die Teile hat er in seiner Hand, han kommer underfund med att hans behandling av själva Fehlt leider nur das geistige Band.
unionsbrevet egentligen inte ger något utslag alls i huvud- fragan, uppsöker han vad han kan finna av senare berättande uppgifter och knäsätter dessa som utslagsgivande. Uppgif- Professor Carlssons framställning av unionsbrevet och terna ter sig för mig som intetsägande. Deras betydelse in- rättsgiltigheten av det presumerade unionsavtal, det innehåller, skränker sig till att ge upplysning om hur man föreställde sig är enligt hans egen utsago uttrycket för »en sedan länge stad- eller gav sig sken asr att föreställa sig förhållandena vid de tid- gad övertygelse». Denna övertygelse nöjer han sig emeller- piinkter, da uppgifterna tillkom. Endast en enda är för tid inte med att framlägga. Han ggr också till angrepp mig vid sidan av liröningsdoliumentet att taga i betraktande: dem förnekar rättsgiltigheten och även i annat visar unionsbreret. Min undersökning inriktar sig helt detta.
ha olika uppfattning mot honom. Angreppet riktar sig ~lldersöliilingen blir under dessa förhallailden i hela i första hand mot en avhandling av mig i Scandia oktober sin gång en undersökning av diplomatarisk art. Ocll den visar
1930: ))unionsmötet i Iialmar 1397)). Vi sliiall följa profes- sig9 lagd på delina grund, i stånd att ge de resultat, profes- sor Carlsson på angreppsstigen. Saken har inte allt- SQr Carlsson fåfängt sökt fånga. Brevet låter sig bestämma fi, stort intresse. Men professor Carlssons metodiska inställ- som ett fördragsdokument av speciell art; fördraget visar sig *ing vinner därmed yttermera i klarhet. brevet skola ha slutits mellan helt andra parter äta man
Lauritz \freibull. 1397 års unionsbrev och dess rättsgiltigliet. 133 tidigare menat: inte de tre rilieiias rådgivare och m a n , u t a n neri blev i enlighet med kröniilgsdokumentet eridast
å ena sidan dessa, å den andra koiiungamaktens represen- for konung Eriks livstid. Men i sista stuild, den 20 juli, tanter; det visar sig - vad man lika litet haft blick för - unionsbrevet inte desto mindre en ily korroboratio. li0difierat i ett ensidigt utställt doltument och detta att ha Tio Personer beseglade därefter. Dessa tio, som jag \,isat
avsett att beseglas endast av der. farstnamnda parten. mrit alargaretas närmaste man, har slLltit sig
\len i stället för denna part liar enligt korroboratio endast De h a r bildat e11 konfederation. De gick in för union sjutton personer beseglat, i realiteten endast tio9 och dessa i efter de linjer, som förkastats fem \~eekor tidigare. be-
];orroboratio gjort den hittills oförstådda stipulatio- att sex n ~ . ? brev skulle utfärdas.
D;
de fördragslu-neri, att unionsöverenskonimel~e~~ skall »fulldraoas)) och i>fu11- tande parterila var konungamaliten och rikenas rad,. oivare och
icomnas,) genom a r sex nya brev, två från vart inän¶ och två a r breven skulle tltfärdas av vart rike, ligger rike, heseglade av konungen, drottningeii, riksrådet och köp- att parterna inom varje rike skolat taga sar och städerna i rart av de tre rikena. I sjalva verket har liela en sitt brev.
~verenskonlilielse~~ genom denna stipulation skjutits ö"er i Det iii. denna undersökning av Kalniarmötet,
om
vilken framtiden, de beseglande förklarat Sig inl<ompetenta att för- professor Carlsson, med framhållande av det dunkla och tillunionsbrevet till en statsrättsligt giltig urkund Detta synes motsagelsefulla, endast har att saga, att rissa elenlent senare står emellertid i direkt strid nied unionsbrevets dis- är av gammalt kända och att de oi.iginella inslagen huvud- positio: enligt denna h a r rikenas rådgivare och man ge- sakligen utgöres av två hypotetiska antaganden. Man skulle
själva unionsbrevet "fullbordat)) överenskommelsen; de tro, o m inan inte visste bättre, att lian antingen har gjort det S:t Trinitatis söndag, den 17 juni, inte, all kannedom om den föregående litteraturen
bieF,ets datum nu är, den 20 juli. Sammanhallget i brevet inte läst min avhandling Huru som helst: övergir till de
ar
alltså brutet. Det följer härav, att den nuvarande lcorrO-horatio inte kan vara den ursprungliga. annan Det första itlslaget skall vara dateringen av unionsbre- från b h j a n h a fiinnits. Till yttermera visso kal1 man vet till den 17 juni, S:t Trinitatis söndag, pro-
der en rasur annu delvis konstatera denna
'-
fessor Carlsson gör härvid gallande, att denna ))hypotes fal- på de den diplomatarisl<a undersökningen har ler ocll samman», nar den koiifronteras med två givit bygges i min avhandling relion~truktionen av hän- srnå ord i brevets narratio: liröningen,i
samhand vilken delseförloppet, Fördraget i Iialmar skidle ha beseglats den brevets utfardande skall ha skett, omtalas här ha ggt rum 17 juni av rikenas rådgivare och man. Dessa )'lYpa trinitatis sandach n\v war)). Hade det verkii- ii>tee ~ ö ~var därmed utan varje rattsgiltighet. Onio- d ~ ~ ~ ~ t gen, u ~ ~ l ~ r s e r professor Carlsson, varif s i , att brevet konci- pierats före kröningen för att i pergamentsbrevets form ut-i professor ~~~l~~~~~ tager miste, n ä r h a n uttalar, a t t denna rasur med
är iar central betydelse)) f01 min ~ ~ n d e i . s ö k ~ ~ ~ X (1i5), denna dag, den 17 juni, ))kunde man omöjligt ha bestyrker endast ett redan vunnet resultat. - Om jag a n a t vikt Skrivit: ' V a sancte Trinitatis sgndach l l w rual.'. neri for-
Carlsson fäster vid, a t t lian samtaisvis meddelat mig sitt rön Om iiiu1eriiii7en pekar med själrl~lar nödvändighet iian p; en till läsniiigen av de raderade ordeii, skulle jag gerna framhållit detta. Det rar tiapunkt efter ti.efaldighetssöndagen den 17 juni, då
min avsikt a t t göra det. &len jag ombestamde mig'
Iiröntes, allliniiten dagsbeteckning i bre\Tets sliit. ~ 5 ~ -rasuren
ar
a r Taranger redan 1913 i Norges gail'le LoveII: och den texten h a r sedaii 1901 av varje skriftliunnig O m lian j u ej det ringaste tvivel råda. hlen i oeli med det- kun,lat utan slrårighet läsas i deil då utgivna reproduktiollen ar ar det uppeilhart, att professor Weibulls nu ifråga-
Lauritz \A7eibull. 1307 ars uiiionsbrev och dess i'$ttsgiltigliet. 137 varande teori saknar varje som helst berattigande)). I-'rofes- en teori. Ett faktiim ar konstaterat. Ett faktum så grund- sar Carlssor.is mening ar, att det förl-iållande, att den ur- fast, att varken profvssor Carlsson eller någoii annan larer sprLingliga 1;orroboratio ändrats, inte a r något skäl att be- få det att falla sönder och samman.
strida, att den nurarande dateringen, den 20 juli9 är den Det andra »originella inslaget)) är kol1fedePationell av deil
ursprungliga (477). 20 juli. Professor Carlssons bevis inol konfederationen lyder:
Professor Carlssons bevisföring ar nog så apodi1Ctisk- »Onekligen sailsamt, att det - i stort sett - just råkar Den endast av en brist: bevisgrundens obefintlighet. vara kröningsdagens till rang ocli ställning, var och en inom Jag transsumerar, med egen interpuilktio~l, unionsbrevets sin kategori, mest förnämliga deltagare, som bildat minoriteten Ilarratio och börjar) av dess dispositio: »skall det veterligt inom en eljest mot unionstanken kyligt stämd församling vara, att efter det att var konung Erik till konung tage1-i nens genomförande. därför koinmit att sluta ett förbund för den besländica
Hur skall man exempelvis förklara, att
över alla dessa tr.e riken, sedan, u p p i sancie Trinitatis söndag, a r Danlllarks 0cll Sveriges i I<almar talrikt församlade episko-
nu var har i Kalmar krönt och i konungslig stol satter, da
at
de bada ärkebiskoparna och den till rangen främste suffra- var här i förenamnda timma och stad en stadelig och 0brJ'- ganbiskopen itlom vardera liyrkoprovinsen, men inga somtelig förbindning med en rätt endräkt av alla rikenas råd- helst andra inträtt i konfederationens led?
xu
a ~ ~ n i ~ r l ~ t a för.. hilllande ställer deii i sig själv lösliga hypotesen ovillkorligengivare och män fullbordad)). i en ganslia misstänkt dager» (478).
Professor Carlsson för har, som framhållet, ))nu var))
sammar, med »uppå sancte Trinitatis söndag)) och tolkar Vad hiii. säges ger intet bevis. Det ä r ett skolexempel uttvcket som förleden saiicte Trinitatis söndag. Men med på ett satt att rasonera, som var brukligt i alla vetenskapers denna tolkning kommer spörsmålet, Iiur det följande ut- barndom. Man Ban med lika ratt rasonera motsatt. trycket: »i förenamnda timma och stad)), ratteligen bör upp- nung Erik och Afargareta har velat unioiien; alltså ar det fattas, att som hail sjalv säger, alldeles överstiga hans kun- helt naturligt, att det var motets till rang och stallning mest skapsmöjligheter att besvara (420, 477). Förhållandet visar förnanlljga deltagare, deras man och anhangare, som kom orimligheten av hans tolkning. Sjelvfallet skall tolkningei1 att sluta förbund för unionens genomförande. Dylilta
ra-
har som annars ske e contextu. Kröningen har, enligt vad sonemang leder aldrig till säkra och distinlita resultat. Be-sQnl egt rum S:t Trinitatis söndag, den 17 juni, i Iial- uiset måste har som annars föras med ~ l t g å ~ g ~ ~ ~ ~ k t friIl
m a r ; i förenämnda timma stad blev också förbindnin- unionsbrevet självt.
gen fullbordad. Men alt en förbindning blivit fullbordad, Brevet skulle redan den 17 juni ]la brakts i gallande betyder i tidens kanslispråk endast ett: i gallande urkunds- url~undsmassig form. Nagot sådant sl<edde inte. Först den massig forrn skriftfastad. Denna skriftfästning förutsattes i 20 juli företogs besegling. De beseglande var reducerade till texten h a &ett genom unionsbrevet självt. Ullder sådana tio - ~r~prung1ige.n var det tänkt alla de tre rikenas råd- omständiglleter kan orden »nw mar)) inte vara att föra givare och män, senare sjutton. De tio besegIa<ie visserligen
s:t
Trinitatis söndag. Subjelitet a r konung Erik oc,h orden ))till be.i~aring». Men någon befogenhet angavs inte ocll ))nw mar))ar
att lasa samman med participierna ))krönter)) sjalva tillstod de öppet, att den överellskolnmelse brevet och ))i konLingslig stol satter)). Förenamnda timma ä r detta illnehöll skulle »f~illdragas» och .>full1<omnasi) genom sea nya ))nw)); Dn\\.fi är s:t Trinitatis söndag, den 17 juni. Da@11 beseglade brev. Med andra ord: de tio betraktade överens-är brevets ursprungliga datum. k~rnKIelsen ännL1 inte som statsrättsligt giltig. Under sådana Professor Carlsson talar on1 ett antagande, en h~l'otes, förhållanden kan de tio endast ha utgjort en konfederation.
i
Lauritz \I1eibulI. 1 3 9 5 års unionsbrer ocli dess rättsgilfigliet. 139 Annan nlöjlighet ges inte. Professor Carlsson ma finna kon- brevet 'niaste vara ett ensidigt nistallt fördragsdokunlent'; del federationens sammallsättning aldrig s a sallsam konfedera- Ilar fran början rarit avsett att 'efter färdigställandet utväx- tionen l l ~ l r han n u vill kalla de tios sammanslutning eller ocksA 'och snarare' har det 'sltolat erhålla en ytterligare las mot därtill syarande diplom av konungen och drottningen5
a r alldeles inte, som han \.il1 göra gällande, »en löslig h\.potes)), korroboratio au konungen och drottningen och utsliriyas i så ställd »i en ganska misstänkt dager)). inånga exemplar, att parterna efter beseglingeil Itunnat taga var Vid sidan av det lluvudsakliga, de två illslagen, filiner och en siit'. iltt professor IVeibiill nödgats tillgripa en
sa
vitt- professor Carlsson ännr1 ett par moment i min lindersök- svavande hjelphypotes, gör onekligen grundiippfattningen, att ning, vid vilka h a n stannar. &fornenten a r enligt honom kommelse mellan rikena, man i Kalmar &syftat ett herskarfördrag och icke en överens- i hög grad misstänktD (478 fl.).att väcka uppmarksamliet».
Det första niomentet gäller vilka de fördragslutaiide par- Professor Carlsson rör sig i hela denna hastiga argu-
terna var i Kalmar. mentering liksom tidigare helt på räsonemangets vägar.
Det h a r tidigare alltid menats, att dessa var d e tre nor- Det slår en genast, att blick saknas för det diplomatarislit diska rikenas rådgivare och män. 1 motsats liartill fram- väsentliga: unionsbrevets karaktär av fördragsdolrument med gick u r min undersölining, att brevet i stallet var avsett att speciell egenart. 1 den centrala delen av der1 art dokument, vara ett fördrag mellan å ena sidan konungainakten relJre- brevet tilIhGr, deras dispositio, nämnes regelrätt före d e
av konung Erik och drottning &Iargaieta, den artililar, i vilka fördragets innehåll sammanfattas, de för- andra de tre rikenas rådgivare ocli män. Brevet h a r liarak- dragslutande parterna. P6 alldeles s a m m a punkt i unions- tären av ett herskarfördrag. För professor Carlssotl ä r detta brevet a r också insatt, att sämjan, friden och förbindningen en teori, en konstruktion, ett system. H a n under- ä r avhandlad, dagtingad och ändad med råd oc13 samtycke
j kastar konstrul<tioiien »som hastigast)) en granslcning. av koiiling Erik och drottning Margareta och med e n rätt
I
Professor Carisson ställer sig helt på den ~ a n l l a stånd- endräkt och samtycke av alla rikenas rådgivare och man full- I Ipunkten. Hans granskning lyder: bordad p 5 sätt som de därefter återgivna artiklarna utvisar.
1
Efter unionsbrevets diplomatariska byggnad bör de två ))Kalmaravtalet ett herskarfördrag står för det första Ironstellationer, som här anges, vara de fördragslutande.
i den mest uppenbara strid med det program för den blivande
unionella öyerensliomn~elsen, som föreligger i Kyköpings re- Men detta formella bevis I i a ~ i saliligt utbyggas. Genomgår
man brevets artiklar, finner man, att det inte ä r rikena Dan.. i
cess 1396. War hänvisas uteslutande på ett avtal, som de tre
I
rikenas män sinsemellan sliulle inga, visserligen med Itonungens mark, Sverige och iVorge som h ä r står emot och bjnder r a r -
1
drottningens 'radh och \vilja' och till dessas »forhvaring» andra; parterna a r även h ä r lionungamal<ten och ril<eiias is ~ T ä l som till rikenas inbördes. Men icke heller Kalmarbre- rådgivare och man. Det kommer dartill, att de senare ingen-
f
ivets egen formulering låter förena sig med professor Weibulls
städes uppträder rike för rike som självständiga parter.
t
teori. Endast rikenas r å d g i ~ a r e och män, icke Erik och A'far%a-reta, ha 'fulbord12et9 den 'szemye, fridh oc forbilidning', som uppträder som en sliiten enhet. Denna enhet ar berarad inggtts. Ordet 9wi' (äiensom motsvarande possessi~pronomen) iiven i deii Iiya Iiorroboratio och i den besegling, som grun- förekommer i brevets huvudparti upprepade gånger i sadant dar sig på denna.
sammanhang, att det under inga omständigheter kan anses Beviset för vilka de fördragsl~itande parterna är i uni- innesluta konungen och drottningen. Professor qTeibull har
ssielr observerat, att i nu a n g i n a väsentliga avseen- oilsbrevet kan sålunda föras på grundval av diplomet den lians teori om herskarfördraget, men han söker I'rofessor Carlsson liar inte observerat detta. Men inför ett upprätthålla sin åsikt genom eii förmodan, att det föi.eliggallde sådant bevis blir det fullkomligt likgiltigt, h u r m a n året förut
~ a u r i t z IVeibull. 1395 å r s uiiionsl>rev och dess rättsgiltjghetg 141 i haii ha tänkt sig förliållaiidena- IJlanen9 efter Och drottning alargareta den andra. Recessen ar, all- ,
vilken unioilsöverenskomme~~en skulle ingås, kan 'li deles som unionsbrevet, ett ensidigt fördragsdokument, ilifar-
en
q.,g
ha andrats sedan dess. Den har andrats. dat av Iconungamaktens motpart. Den har - alldeles som detbrevet är beviset därför. måste ha avsetts med tinionshrevet - till mera bevaring, att
lAika betydelselöst som professor Carlssons rasonemang artiklar skulle stadiga och fasta obryi]igeil bliia, beseg- grundhral av xylröpingsrecessen a r hans rasonemang pa lats av denna- Alen nya korroboratioiier iiar tillagts. I ( ~ - grundval LInionsbrevets uttryck om vem som nfullbordat)) liungen och drottningen Iiar i enlighet med dessa beseglat
~~t
ar
riktigt vad han anför och jag tidigare an- den föreliggande akten, den förre till fullbordan, den fört, att genom hrevet elidast rikenas rådgivare och man senare till vittnesbörd. Det ligger snubhlönde nara, att ~ ~ 1 -sättes ha gjort det. -\len vad betyder egentligen detta, sedan marfördraget tarikts fullbordat p& liknande saltOde fördragdufande parterna fastställts? Endast att Det andra momelitet i min undersölining, som
ar
egilat onsbrevel som otaliga liknande akter är ett ensidigt att väcka iippmarksarnl-iet - ett momerit inara
fördragsdokument Det ä r otroligL att professor nied herskarfördraget - ä r vad jag l1avdat om for för- kan mena, att detta motsäger vad han kallar teorien On' av de sex breven. Enligt Ersler ä r dessa sex hrev
herskarfördraget 1 sjalva verket gör det varlcen till eller att som ratifikationer av överenskommelsen i ~ ~ 1
-E~~
fördragsdokument, utstallt av den ena av två för- mar; arje je rike skulle erhålla vars ett av de två andra. pro-dragslutande kräver med nödvandighet e* fullbordan Carlsson ansluter sig lielt till Erslev och sjg ocksa av den andra parten 1. Två möjligheter förelåg. An- mot den uppfattiling jag hävdat: de 1r.å breven av varje rike tingen kilnde detta ske genom
d it stallande
a" 11Ya be- fördelade mellan de kontrakterande parlerna inomvaie
rike, seglade av konungen och drottningen, i varje fall till ful1boraan lconungarnakten och riksrådet.av den förre, eller också genom att det föreliggande brevet Argumenteringen lyder: erhölle en eller t\,å ytterligare korroborationer. i enlighet
med villcen vilka konungen och drottningen
delva brevet. Detta a r ingen hjälphypotes. som gör grund-
,,
själra det föreliggande hrevet Snarast kan val% att för- moda, har sin grund i den kort förut ardutade '*Tyköpings- recessen analogi föreligger. Denna recess innehåller ett fördrag mellan rikenas rådgivare i Sverigea
ena sidan,professor Carlsson lerer i den fran Rydberg Övertagrla fÖrestä11ninffe119 att den nr iinioilsföi~ålla~idet~ som fattades i sikte pa
ä,en utan ~ o I , u n g e n s ocll drottningens i>eseglinp, k u n n a t bli för dessa. torde Ilär var. örerfl6digt. Ocll lika litet torde ett
lian a t t Bergentral<taten för Krisiierii 1 äueii utan dennes, den regerande kon'-Ingeiis
tur,igtris,), det, sliulle Bergensmotets m ä n ))eljest sett till, att kollungell i form ~ > ~ (480 ~ ~f.). Natui,ligtvis liade de gjort det, ~ l ~ t ~ > Om de kunnat'
Jag :snma~rBer n f6rbigiende, att dc sex lidreven aldrig Ban vara att betrakta som rakibikatlower. Muiiiiliga overe91sksm- mclser ratificeras inte, Och nigonr aniwari a u en muntlig c~verensko~ninaePse h a r ~~r01t:ssor (:arIsson infe viigat pas%$ konnmlt tillstitad d Kalanar.
Darnast: med Sragor sadana sonai de stallda bevisas i historisk veieiaskap intek. 6~~erenskommelsera 1 Ibalnaaa. var taink& sona ett IrerslrarGrdrag. Några S ~ X nya brev var air-
spriingliigen inle pataxikta. I3esBubel om dessa liar fcirst ilittais, angr traktaten Inle bom till sliiid i Kalmar. Professor Carls- son har inte Xagli rnixrla~ till detta. I1ur mani sb~rlle g5 f i l 1
vagra vid dessa brevs ~aliardarndc, h a r det sJa1vfallel siatt i de koa~ledereradcs fria skon all efter basta f6rstaimd be- siiimma. Att ge bevek@lseggblnd@g.waesegndrna v a r h d e bestaarade sig som de gjorde blir med de8 fbreliggande niaterialeh alltid siil~joiektivt. Det blis a81 mala som det roar en att mBBa. I,okal;a forliallariden kanr har ha spelat ila; maal kan ha miss- tr6stat hadc om aft f5 sannlat ett nytt samnordislil stormanna- mi?te ocWi alt P~5r lounnra n i sitt. syfte; maii, kan Iia beslamt sig for en besegling aven av kopst$derria för alt genom denria 6k1iiny a v rikenas representalion oka utsililertia abt genom- driva v:atl man ville. Men vilka 1~evekelsegreaazderna an kara Ina varit: de r i ~ b b a r inte det Irersltarfirdrag, soan utiioas- brevet iralielialler och den fQrdelraing av de sea bimeveii, sona a r eil nodváandig hOjd av detta.
Vi Blar f ~ l j e professor Carlsson p5 arigreppsstiger~ i lians
kamp, aaiol de tv5 inslageri och cle par nlaomenlen. Med vad i
l
frarngårmg ban fort slii kamp, gr uppvisat. i
I gamla lider var del lillr;iicliligt, att d5 Inaii var ute p5 I
aiigreppsstigeii, 11ar:a traditionens heliga ark kring miirarnia, i
stbta i jabelbrasuti och uppge harsIiri. Jerikos 111ura1- hl%. I
\?fira dagar kampas p& ~jefenskapern:ls slagiiiarlc rindcr andra Pen.
fiilttecken och med aiidra l
Lnrli.n"Lz 11 eibrill.
- -
