SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Fredrik Lagerrotli.

vetenskapelis sista ord, så har den dock sitt stora intresse som politiskt symptom. Alin har icke kunnat frigöra sig frain ett »idoleraal)), soii1 Bacon icke namner, därför att det ingen roll spelar inom nattarvetenskaperna, men som inom samhällsvetenskaperna lian spela flda spratt, nan.nligen det egna partiets politiska åskadning. Själv en framstående

högerman har han i Kielertraktaten last in en lydrikesteori,

_Om

_{oxstallningeiii ocll exporten av stalloxar}

_friin

_{Skåne under}

som väl passade samman med de överhöghetsansprak vis

i

_{irtiondena före och efter}

_Ar

_1700,

vas Norge,

sa

m & ~ g a högerman på hans tid säkerligen icke

sitan slial misstanktes för. Osstallningeiis och osutslieppiiiilgeils roll i Skåne har blilrit

För frestelsen att för]llindas av egen partiiskadiiing

går

behandlad air flera författare - frainförallt av Carl Gustaf IVei- naturligtvis ingen fri. Aren Bydins uppfattiling sliidle kanske hull i »Skånska jordbrukets historia) men aven av Nils \Timarsoii kunna sättas iii i ett politislit sammanhang. Doek kan maii och i förbigaeiide av d l ~ r a h a n i Cronholm, Knud Fabricius och Axel Xielseii l. D4 ytterligare siffror pitträffats utöver de tidigare fram- iclie frigöra sig frall intrycket att deii åsláådning, soni be- _dragna,

_iila

_{det vara tillåtet att i anslutning till 14Teibulls fram-}

honom, .var mera kongenial med Karl Johans aii stalliling anföra dessa jamle koinmentarer.

A]ins, genoilaandad solii den var av förståelse för den sva- Efter Skånes övergåno till Sverige koln llaringe~l _?. i rissa han- gares rätt ä\ren

i

iiiternationella förvecklingar l. Inga stor- seeildeil i ett ilagot ändrat lage. De syenska inyildigheterlla hade

svenska l~öjelser ha hindrat vare sig honom eller Forssell synpunkter, som icke alltid övereiisstamde mecl de tidigare makt- Iiavarnas. Detta gällde dock att börja iiled mindre reglerinyen

alt fGrstå, att deii livligt omskrivna andringen i art.

EV

fiire- _{(tv sjiilva s i c r l l n i n ~ e ~ z , d. v. s. produktionen, ä11 1.eg1er.ingel-i «v} togs till den andan att Norge icke blott skulle namn av

kungarike, vad det ju redaii får i början av rnorn. 2,

uta

Vad stalliiingen l~eträffar hade deilila uiicler dailska tiden a\ien vara det i samana mening som Sverige självt

och

för- mrit i främsta rurnniet förhehålleil adeln (och kroilail p i dess denskull förenas darmed i l ~ d n a d för icke det större riket ladugårdar). De ofrälse ,jordagarna roro visserligen icl;e för-

I>judsla att uppföda stallosar, ineii de fingo ej hålla flera än r a ~ { utan en for Isåda rikena gemensam konung. _{deras eget foder tillät. De adliga goclsagariia stod det daremot}

fritt att stalla osar aven på de tinderlydande böndernas foder- R y d i n a. a. s. 1 1 6 f.

skörcl. En antydan till intrailg i den aclliga n~aktställniiigen hade

f=l.edr.ik Lagel.~*oid"i. _{visserligen gjorts $r 1623, da de borgare (skallska}

som ut- IZndskaJ, vilka »treiben und scliifïen», medgiyits ratt att $ lallds- hygdeil (och allts6 ej bara 1ia -torgen och de allmänna iilarkna- derila) uppköpa osar och stalla dem på adelsgårdarila, inen syftet Iiarrned var att mail dels ville betaga borgarna ilitresset för olaga stallriiilg - vilket inle varit sailsynt -- och dels och frainförallt ville ~ saltra adeln (och kronan) vinicrfodrets fulla utnyttjande

'.

L ITeibull, C. G,: Skaiiska jordhrulicls historia, 1923; Croiiliolii~, Abra-

t!aiii: SltBnes politiska Iiisloria II. 1831; Wirnarsoii, Nils, i Fastskrift utgiren a'- ystads Foriimiiiilesföreiiiiig. 1 0 J 8 ; Fabricius, I<nucl: Skaanec Overgallg fra ~ali11larli Lil Srerige, 1906: Xiclseii, Axel: Diiiiisclie RTirtschaftsgeschichte. 1933.

'

Nielseii. sitl. 130. (Tiyclit mars 1941).

Oscar Bjurlinp. Grn ossialliiiiigen och exporleii av stallosar från Sliåiie liriiig å r 1700. S30 För de rniildrc likvida bland adeisinaniieii maste arrailge- rieriia under de efter 1691 närniast följancle åren, fraiiigår i någon manget i varje fall ha hlivit ganska tillfredsst5llniicle. I dutta pro- av siffrorna för borgarnas uppstallningar p& eget foder, jain- diiktioi~ssystern Lindrade den svenska regimen, som sagt, till en hör- fhrcla med deil totala stallningen

'.

jaii ingenting. Präster och bönder fingo därför alltjämt stalla osar Son1 synes dominerades näringen fullstandigt av adeln. Re- i den utsträckning, som deras relativt blygsamma fodertillgång soiutioileii~ syfte11 blevo sålunda helt förverkligacle. Dock ut- iiröjliggjorde. De adliga godsägarna, som sjalva agnade sig ined fivade adelil icke alltid sin rätt aktivt utan arrenderade bort den- liv och Iiiist åt näringen - de läto t. o. m. ödegårdar ligga obruka- canlnla (såsom ju också tidigare varit fallet). I regel onrl-iänder- de, emedan man under de ii följd av tullpolitilien) radande dåliga togs iiiigefär en tredjedel av hela årets stallniiig av dylika arrenda- konjunkturerna för spannmålsodlingen tjänade mera pa höet än turer. villia mestadels voro att finna bland stadernas största hand- på spanninålen - visade sig doclc inte böjda att tolerera ens deil Iniide. S. ex. hade Malmöliöpmailiieii Jakoh Shoriisoii Jyde dessa mest begränsade aofrälse~ oxstallning. De ansågo nämligen att osar stallade på:

utbudet på griiiid av producentcrrias talrikhet blev för stort och

eiiciast tryckte ned priserna l. Man blev emeilerlicl icke bönhörd 1694 1B9i 1G96 1697 1G98 1699 1700 I i 0 3 förrän 1694, men då blev bönhörelsen i detla stycke i geilgäld full- ~ o s j ö k l o s t e r ... 2 4

...

ständig. I en kunglig resolution av den 13 januari sagda år

'

stad- Erilisholiil 20 58 80 40

gades nämligen »det ingen annan på landet må \vara ti&teligit H o g e s t a d ... 20

att oppstalla osar a n de soin besittia kongl. säterier och ladugårdar ~ r a g e l i o l i i i ... 140 100 128 120 130

sanit adelen på dess säterier och ladugårdar ». Borgarila förbjö- Kulla G u i ~ n a r s t o r p 4s

dos samtidigt uttryckligen att uppstalla flera osar an de kunde s p m n a r p ... 32 20

)

40

föda på sitt eget )'uiider stadsens jurisdiktion hörige, inbärgade Röniieliolni ... 20

avel och foder». Fortfarande var det dock s%\ral dem som fraill- S n i i e s t a t l ... 4

mailde köpmän obetaget att arrendera säteriernas stalliiiaigsratt.

Hur stallningen fördelade sig på de olilia proclucentkatego- Laildskroilaliöpi11aiiiiei1 Johan Iciesers stallosar fördelade

Oxsfallning~ns iördclning.

d ~ i f a l orni., sfnllade p& Tofala anfcilcf 1694, Iö.9j 1696 1697 1698 1699 1700 l 7 0 2 170G 1707 1708 Borgehy ... 106 I06 106 100 80 106 123 120 I l 2 26 33

- -

24 20

I

P40

"'

20 16 40 16 28

/

20 .lliiaip o , T o r u p 216 l(i941"Ji ... 1695,'96 ...

1696/0i ... De flesta borgarna underliiöllo emellertid inte så stora besatt-

1697198 ... ningar. Ofta var maii två om att uppföda stalloxarna på en gård

1698,'99 ... och ibland ännu fler. Särskilt anmärkningsvärt var förhållandet

1699100 ... p i Skarhult å r 1694. Av de där stallade 176 oxarna koinmo 29 p5

i500,'Ol ... Jöran Holst, 35 på Rasinus Miällson, 24 på Adolf Lönn, 40 p5

1702/03 ... David Kröger och 48 på Hans Nehrman. Ett så »invecklat» arraii-

1706jOT ... geinang var dock undantag.

1io/,'OS ... Då stalloxarna uppföddes nästan uteslutande för export, fick

1708,'OO ... exporttullens höjd stor betydelse. Under den första svenska tideii

harskade på detta område (liksom på alla andra) osäkerhet. Maai

-

-i Cronholm, sid. 219.

"tierniiian: Commcrceförordiliilgar

v.

pag. -1-42 f f . Siffrorna 5 sid. 258 u r Xalniö resp. Ystads tullkoiitors arkiv: all-

Oscar Bjurlillg. Om nxsiallilil~gell 0~11 esperleli av stalloxar fr-ll S]i&iie krillg

ar

1500.

261

klagade örer att deil i Sverige tillämpade tullsatseii var högre 511 1311d. Och skulle den adlige producei~ten belastas darrned, komme ,.jen i Danmark, varigenoin de danska producenterna fingo ett för- _{ban att lagga ner o~stalln~rigen p& grund a\, »denn ringa profijt,}

s.eS

1. Slutli,aen funna inpdigheterna for gott att bevilja liedsatt- iä~nte den hazard och äfwentyr, som samina oxehande] är under-. ning i densalnma. 1 mars månad 1668 hade visserligen deil kastaah medelst siukdomb och understundom kiöpmannens ute. svenska tullen efter den danska, meii clgrlned blif\vande B I. _{Meil äniiu verkningsfullare ä n Falzburgs livfulla} var saken definitivt ordilad. Den 9 januari år 1669 utfnrdades argumentering var saanolikt, att exporten av stalloxar samma

ar

nya tnllbest~rrime~seq vilka saintidigt även iliileslöto den sedvall- risade en Irraftig minskning. Kommerskollegium sig inte liga hansgneil till deil srenska sjöfartelis intressen

'.

'Fulllilasserna Oförstaende utan avskaffade den nya ordningen och beordrade

VOTO för på wisillarslia och andra svenska fartyg till Ivis- sestitutioii av övertaxei<ngen

2 dr 6 öre för \rarje par oxar och till annan ort 2 di- Frånsett t~~llregleringarna - vilka, soria sagt, i detta fall i

-3 öre och f ö r export p& fräinmailde och ofria f a r t s 3 dr allmänhet präglades av iliyndigheternas relativa välvilja

-

för- 9 öre per par.

"

september 1671 gynnades bjTislnar ater 0~stalIningell i decennier gallska ostörd a\, exportförbud ocli med en sänl~ning i tullsatseii. Den 27 jalluari 1673 liöjcles dlrlika restriktioner, vilka annars tatt drabbade de övriga &ånska \,isserligen sailitliga tulll<lasser ineil endast med 3 öre. Dessa tull- : stapelvarorna s . _Ett

ar

_{B664 utfärdat på stalloxar}

satser k\rarstodo sedail inkil1 den generella stora w + Synes endast h a åsyftat att f å utförseln ordentligt övervakad. sionen av de svenska tulltaxorila ar 1715. kunde nämligeii ske mot licens från generalguvernören 3 .

Esporttulleil

-

vilken ingick i stora sjöf~lllell - \'isis i11vel-kali fiade dock efter allt att dijina ett

ar

1681

ej deii elida pålaga, soin åvilade ~ t f ö r ~ e l l l a v alallosar. esp"rtforbiid för stallosar tinder iii0 ars ålder (i syfte att tillhanda- ~ )skulle ju lilla tullen eller lantillannatullen erlaggas ~ ~ ~ ~ t ~ ~hålla bönderlla dragosart; för ~ ~ ar 1685 stannade utskeppaingeil irldrivandet till utskeppllingsstadeil. I eii de skånska staderlin å r 2,872 djur. Dess verkriingskraft ],lev dock begränsad.

Ar

1668 given resolLltioil beviljades lättnad ocksa i dell~la tull. Det 1686 _{blev det upphävt. Ett tredje utförselförbud a r år 1700 torde}

k,estämdes närnligeil, att lilla tullel1 osar, som indrevos till darelnot haft lite11 Isetudelse. Det utfardades deil d. v, s.

städerna i för export, skulle utga enkelt och ej. sol11 då s k e p p ~ ~ i l l g s ~ a ~ ~ n g e l l redan arar slut för det aret. o c h åset darp& debiteras dubbelt. ~ ä r i gjorde inaii ingen andriilg fiirran maste det varit Boiitramaiirlerat. _{~e es;portsiffrar, soin filiilas,}

ar

1700, då mal1 synes h a återililört dubbel lantinanilatull i hlalmfi, visa ingen rubbning i iiariiigelis tillstand. Man

far

anda till ~ a l ~och 1iristia~lstad i ~ ~ b - ~ saiiilolikt för att samla deii till- ~ ~ A r 1716, iillian man påträffar ett ,,verkligts exportförbud

-

och gängliga e s ~ o ~ t l ~ l ~ ~ d e ~ ~ i de återsiaende iitskeppningslialli11ar11a~ iiven da var det i hörjail t5inIigt.n fafängt i s; illåtto, att kriget ystad och Lalldskroila, och lättare kuriila kontïoll. Ett . ~ r i - redan stoppat utförseln ganska ordentligt Detta exportförhiid satB försök av lilla tullens tjänsteinail att igeiioin hård pressllillfi blev emellertid hestaende läilgre tid _{kriget garade och}

av t u l l b e s t ä n l l n e l s e r ~

al-

1705 iilföra den dubbla l a l l t m a l i ~ ~ ~ - _{sa vis att f å illflitande p& utvecklislgeii. Först vid 1724 års riks-} tullen

aveil

i de sistnäinllda städenla" skapade en illdiglierad dag blev det a17l~st. Försök areii 17-0 och 17-1 att dessföriilnan aippositiorl. ~ 1 . a. ineddelade vice g~~vernöreii Falzbnrg ~ i o l ~ l l ~ e r s - fi det satt ur kraft, iiiisslyckades.

kollegiuill, att detta förorsakat -eeii stoor s k r a e l hoos de tyska Sammanfattiiingsvis Iian man \,hga Ijasta - 0111 inan bort-

~iöpmanileil>. o c h lian ll&ade osstallniiigeris fralntic1 i (l?stra ser fr&n själva grarisäi1driiigei1 sokx en bestaende engångsföre- perspelitiv. skulle l<öpm;iuue~i I~elastas ined deii v a furlliij- kelse - att statsmaktens ingripailde före

ar

1716 i stort sett inte ilingen, for <lei>1le llatlii.ligtris hellre till andra orter. t. iiil 1 ~ 1 - t _{ll~mmanc8e 1); prodtiktionen ocli exporteil av stall-}

~ - - - - - ~

f C. G. Weibull. sid. 192.

"lalli1ö tul]kolltor: iiikomria Ilrev. Laudsarkivet i Luiicl.

qi-, ? l 3 1 7 0 j f r , överilisp. J, Stieriiblad t. tuiliiareri i Lnl1dsl<ioria:

'

Ibid. f i o i , bi-. '/.r s.

a.

f r h i iinmmerskolIegiuln,

stare: av adellls egI,a osar ocll de osar, som dessa fått i betal~lill$ för Förbudet utfärdat "15 1664 meim tydligen

-

eftersolil osutskeppliillgs,.

rantor a\. siila skalicdragare, ~l<ulle. endast e i i ~ i e ~ tuil ilille tu111 tagas, lileii av sasoiiffe~l då Var S ~ L I ~ för aret - delgiret t ~ l I l l ~ r e r i i a först 14ji 1665, _i\falina

de oxar, aLlelli uppliöpic i aiirlra harid, skulle dubhel lull u l ~ a . Laiicls- t~11Ilioiitors bre\.

Oscar Bjiirliiig. On1 oxstallningen och exporteii av stalloxar fraii Skaile kring å r 1700. 365 ilkitten av 1650-talet l . De viktigaste utskeppiiiilgslia1i1~1ar11a vor0 $anska snart. ineil clen torde att börja med varit högst blygsain.

då Hälsingborg, Ystad och Landskrona; 3lalinö och Kristianstacl De lirigförande knektarnas aptit hade inte skonat kreatursbesatt- spelade i detta hänseeilde eii iniildre framträdande roll. Via den riiilgarna. Ystads exportsiffror visa också endast långsam steg- förstnämnda staden torde traiisporteriia docli mestadels inte gått ring. Ar 1685 tenderade situationen att ånyo bli någorlunda nor- izngre ä n ined färjbåtar tvärs över Suiidet till Helsiiigör, varifrån inal. Då utskeppades över Ystacl 1,422 oxar, över Malmö 1,084 de sedan, omvaxlailde landvägen och med färja, drivits vidare över osar, över Landskrona 299 osar och över Hälsingborg 67 oxar de daiiska öarna och Jylland till sin slutliga liestainmelseort. eller sainlllalliagt 2,872 oxar, alldenstund inga kreatur skeppa- Under den första svenska tiden torde esportkualititeterna des över Kristianstad (att totalsiffran inte -\,ar större, står natur- närillast stigit. I denna riktiiing peka de ailförcla separata siff- ligtvis aveil i samband ined det ovannainnda utförselförbudet p& rorna från iiågra av de skånska stapelstaderila åren 1661 och 1662 sialloxar iiilder nio års alder, då de exporttillåtna kategorierila samt 1663 års totala exportsiffra. Sistnainnda å r utfördes rentav Troro de soiil decimerats mest av kriget). Först omkring år 1690 ett större alltal stalloxar ä n som a r kallt vare sig f r a n ilagot ticli- -torde inan uppnått full exportvolym.

gare eller senare å r eller inalles 4,933 sticken. Ave11 utförsel- Efter utfardaildet av 1694 &i-s bestäinillelser stallades enligt hamnarna synas h a bibehållit sin iilliördes rangordniiig. Sålunda f örtecliilingariia över e~portstallningari1~ under åreil 1694-1 708 skeppades via Halsingborg å r 1662 enbart under iliåiladerna ungefär 3,000

A

4,000 oxar om året i och för utförsel och ibland 1 mars-25 juni 1,232 stallosar (och 10 stutar). ;inniärkas 1115 iiilnu inera. &leii förutom de dar specificerade kreaturen utför- kanske, att Ylalmö synes h a fått eil något ökad Isetydelse för denna des ytterligare ett och annat hundratal emot speciell frisedel (år export: ett par gåilger på 1660-talet översteg dess osutförsel

-

1709 t. ex. gjordes en dylik tillaggsexport på ej mindre än 364

ibland ratt avsevärt

-

siffran 1,000, inedail den tidigare stannat m a r ) . Fluktuationerna i ~ t a l l n i n g s s i f f r o r n ~ kunna val förklaras vid 600

a

800. \'id 1670-talets början torde förltiallaildet lnellan med hänvisning till foderskördens utfall. Möjligen kan man oclrså eil-skepp~~ingsorterna förskjutits i så måtto, att Halsiilgborg gått -tanka sig en »pig cycle:!. Något sådant vore ju inte otroligt, efter- kraftigt tillbaka. Efter Skånes skiljande fran Daililiark, lades ju som variationerna på deii internationella marknaden hårdast traf- en tullgräns mellan Hälsingborg och Helsingör, och darmed kuncle fade den danska och skånska uppfödningen av stalloxar i dennas det ej längre löna sig att exportera oxarna till sin slutliga bestäm- egenskap av suppleinentär produktion

:.

Inga påverkniilgar från iiielseort över deil danska trai~sitovägei~. Landskroila förefaller Rrjg spåras dessa år. - Utskeppilingen blev under denna tid hu-

också h a förlorat sin betydelse f ö r o x ~ ~ t s k e ~ p n i n g e n , trots den uds saklig en koncentrerad till Ystad och därnäst, i följd av and- förinånsstallning, som staden ratt läiige iiitog i tullhänseende. DB ringarna i lilla tullen a r 1700, till Landskrona. Anmärkas må, att endast 31almö och Ystad haft en någorlunda :!normal» export, den avsevärt iilinskade exporten över Ystad år 1705 berodde på frestas man att draga den slutsatsen, att utskeppningen av stall- det förut omtalade försöket att aven dar genoinföra fördubblingen osar från Skålle tinder de 5 a 6 åren före skånska krigets utbrott av lantmaiinatullen.

~iliilsliats till ungefär 3,000 kreatur. Detta a r vart att lagga rilarlte Hur osstallningen utvecklade sig under de besvärliga krigs- till, eftersom exporttullen blivit sänkt å r 1669. Förhållandet kan och depressioiisåren 1710-1728 a r i regel svårt att fastställa i -- aln slutsatsen a r riktig - h a sin förklaring i den omstandig- siffror. Guverneinentsmyndigheterna ansllogo den emellertid un- Imeten, att uppfödningen ännu inte blivit monopoliserad p5 sadarit _{cler de första tio åren av perioden till tredjedelen eller hälften av} satt att det genom den dubbla tullgranse11 framtvungna anlitandet vad soin tidigare varit hrulrligt

'.

Exporten upphörde troligeii helt de kostsanlmare sjötransporterria tillräckligt koillpenserades. och hållet redan å r 1710 i och med Danmarks inträde på fiende- Bade präst och lsonde hade ju alltjämt rätt att stalla oxar och sidan. Det hette nämligen ar 1714, att de skånska oxarna blivit sälja dem i staderna. :(överstallade):, på grund av att sjöfarten sedan några å r tillbaka Under &ånska kriget låg utförseln saniiolikt helt nere. Orer varit avbruten Sistnäinilda a r hlev oxskeppiiingen visserligen i\,dalmö utskeppades i varje fall inga osar under åren 16/6-1678. återupptagen men endast i ininclre omfattning. ,%r 1716 kom så Efter fredsslutet återupptogs exporten av stallosar förinodligell --P

l Kielsei~, Axel, sid. 140.

? Brevkonceptbok 1720 :'i;o. Guverneineiitsarkiret.

Oscar Bjurliiig. On1 oxctalli~ingen och exporten a v stalloxar fran Skålle kriilg a r 1700. 271 exportförbudet. Under uti6rselsp~rreil fick maii istallet söka a r - satining för stalloxarna inom Sverige. De egentliga krigsåren le- vererades vaj! den största delen darav bill armén och flottan.

Ar

i718 drevos sålunda 2,000 stall- och dragoxar samt stutar till. Göteborg för att proviantera Norgearmén och samtidigt såldes 727 stalloxar till amiralitetet l. Meil sedan kriget tagit slut, ville den skanska adeln åter f & avsatta sina produkter på den internationella marknaden. Både a r 1720 och å r 1721 gjorde man, som antytt, försök B denna riktning. Det sistnamnda året var man särskilt alagelagen, ty för vinteril 1721/22 hade man åter »full stallning)),

.. Man hade dessuton1 många andra argument att anföra till stöd för

sin begaran. Sålunda påpekade man, 1) att tillförseln till huvud- staden från Finland kominit igang, 2) att tillförseln fran Oster- s c h Västergötland samt Småland onödiggjorde den från Skåne, vilken hade langre vag, 3 ) de stalloxar, som drevos till Stockholm från SIiåne, hade enligt erfarenhetein »under den Iånga wagen så af sig kommit)) att köttet kunde saljas endast »till högt pris», 4) att de som under aret drivit oxhandel i Skåne hade lidit förlust, 5) att årets stalloxar blivit dyrt uppköpta, varför de vid försalj- ning maste betinga 75 ii 80 daler silvermynt (gott mynt) för paret, vilket ingen upphandlingsiilan från Stockholm ville giva, 6 ) nar Stockholmshorna skulle ombesörja transporten och taga risken, förstod man, hur dyrt det bleve, 7 ) behövde örlogsflottan inte s& stor tillförsel de liommande åren, 8 ) skaffades pengar till landet. Iden vältaliga skrivelsen visade sig emellertid vara uppsatt vid en olämplig tidpunkt

'.

Ungefär saintidigt inrapporterades de första symptomen på en lireaturssjukdom, den s. k. boskaps- eller ose- pesten. Denna fick snabbt förfarande utbredning 1 I:örjai~ av hr 1722 uppgavs, att det fanns byar, dar 300 h 400 kreatur dött av farsoten. Icke förrän å r l724 upphörde den att grassera. Men d & tillstötte nya olyckor i form av en rad dåliga skördeår, vilket naturligtvis fick sina konsekvenser för oxstallningen. Ar 1724

-

da oxutförseln åter blivit tillålel1

-

exporterades inga stalloxar och året därpå endast 415 st. Vintern 1727128 voro fodermöjlig- heterna sådana, alt imian måste begära tillstånd att få utskeppa s. k. grasoxar, d. v. s. ostallade kreatur. Fr. o. m. det följande aret blevo förhållandena åter normala. Skörden var tillfredsstal- lande och exportförbudet var ju upphävt sedan flera å r tillbaka. Icke desto mindre återfick ej oxutförselia, såvitt man lian se, sin gamla betydelse. De kanda utskeppningskvantiteterna blevo tam-

-- -.. .-

'

Brevkonceptbok l718 3 0 / ~ ~ . Guverilementsarkivet.

~ r e v l t o n c e p t b o k l721 "/ii. Guvernementsarlrivet. Jmfr. C. G. TVeibiill, sid. 197.

Oscar Bjuriing.

ligen ringa, även l5ng.t efter det att verliningarna a r boskapspesten och n~issvaxtåren upphört att göra sig gallande. Den frainsta

Bn-

lastningshamnen var alltjämt Ystad.

Av intresse att fastslå är oxsfuilninyens produktionsgeogra-

jvisdcu fiirdelning. För vissa år ar detta möjligt. Under aren 1694

-1708 fördelade sig oxstallningen på det satt, som tabellen & sid. 266-270' utvisar. Som synes voro flertalet av de oxstallande herr- ghrdarna grupperade i Ystads uppland. För de rastskånska ha- radena låg Landskrona tydligen val till. Anmarkniilgsvärt

an.

vi- dare, att stallning för export upphörde i nordöstra Skåne straxt efter år 1700. Härtill medverkade förmodligen dels utf~rselns

koncentration till Ystad och Landskrona, vilket förlängde vagen J I l I I I i

till exporthamneil, och clels det vaxande provianteringsbehovet i Karlskrona.

Den vanligaste destinationsorten för den skånska oxutförseln

under den har behandlade periodel1 var

-

bortse-tt från de kvanti- teter, som på 1660-talet färjades över till Danmark från Ha1sing- borg-Liibeck eller Travemunde. Till Ivismar skeppades inte något större antal, trots myndigheternas åtgärder. E j heller till Holstein bhevo s t ~ r r e partier avsända annat an i undantagsfall. En diplo- matisk framstöt från hertigen av Slesvig-Holstein-Gottorp med

anhållan om att oxutförseln från Skåne genom ett lämpligt förbud

skulle dirigeras till Neustadt i Holstein, dit den förut gått, och så- C T ) S S I r i --p

Punda dragas bort från Lubeck och Travemunde, rönte ingen vi- / ' ; o - - i 1 - as 1

dare framgång. Kungl. h1aj:t resolverade nämligen, att eftersom de främmande uppköparna erhållit tillstånd att personligen in- finna sig och göra sina affarer, kunde man e j utöva något tvång gentemot dem, Och vad svenska oxhandlare beträffade, inskränkte man sig till att beordra sjötullsbetjänterna att övertala dessa

-

vid uislreppning av oxar, destinerade till Hamburg eller trakten dar- omkring

-

att segla till Neustadt, dar det fanns »god beqmamb- ligheet, så wall till farkosternas anländande, som oxarnes forden- skap»

'.

Man kan alltså ritgå ifrån, att ingen ändring skedde. Hur oxutförseln fördelade sig på de olika urlastningshamnaina, torde, om också mycket ofullständigt, framgå av vidstående tabell '.

Själva o z h a n d e l n låg i stor utsträckning i händerna på ut-

länningar, »lubeckarna)i eller »de tyska köpmannen)), som de om- växlande kallades. L q ~ ~ i i u under de första svenska decennierna del- togo dock åtskilliga av det skånska borgerskapet däri, Affaren var

I AIalinö resp. Ystads tullkontors arkiv: inkoinila b r e r 1695-1708. Landsarkivet i Lund.

Kgl. hr. 2 0 / 3 1695, hr. f r . geii.-guv. 8/4 s. å. Br. '19 1698. bIalm6 tull-

k o i ~ l o r s ank. brcv.

274

Oscar Bjurling.

_E-

Om osstaliningeil och exporten av staiiouar fran Sliiile kring ar 1700 275

" - - - -- - - - --

ohlida av adeln, ju Biade riitt a c driva utrikeshandel

derigenom förderfvade iin förbättrade vordne.), bl. a. p3 grurid a\- derbörande rent av, att borgarna endäst skulae få sälja sin :gen att stalloxarna under foderhristen franlp& våren voro dyra i un- avel och inte tillåtas att arrendera fodret

oå

siileseårdarna J

- -- ---

i Ystad k l i andra orter ruinerit hafver>J. Bonde var ernellértid

för sig, vilket adelsmännen däremot menade sig icke behöyaAgöra,

f

a

arbeta i oxhandeln. Efter varje ofreclsperiod hlevo i varje fall

$

. . . &m att blanda sig i adelns bästa Iiandel)), ~ ~ h a n d e l n , och även

e

a

1 E l l l G l I l - -

llorgarna haiicllat nled osar reclan före sl~annmålsexportförhindets Kalriiar ...

. . . _{" U"} Enghoff, Iiar]: I<ristiaiist:id 161-1-1911. sid. 160.

Handl. rör. Skaiicl:~ iiist. sid. 170

fr.

C. G. Weibull, sid. 191.

Cronholm, sid. 319.

_'

CronhoIm, sid. 220. "ens.? sid. 66.

3 färjor pa sammaiilagt 9 lasier /ilirti iiitilles S oxar'\ e j iiicdr;ikilade, Dens.. sid. 290.

Oscar Bjirriiiig.

ar

1508 kulide t . ex. J o h a n Iiieser exportera 108 o s a r ( a r e n arren-

destalliaing ,356 o x a r ) . -knnars voro o c h fisrble\~o s t o r k ö p a a n -

neri p; omradet utlaiiningar. Näniiias rna h u g e T h i e l , vars arliga

oit 1,000 stalloxar;

u p p k h p i Sk&ne på 1660-taket m a s t e laa överstia

~ ~T h i e l e .\rar förmodligen d e n störste upplcöpare* ~ ~ h ~ ~ di bOrgan

av 170O-talet m e d e n utskeppning alr 655. o x a r ar

:aveil

o x s k e p p n i n y ~ ~ n c ~ o m b e s ~ r j d e s , i d e n man det ej rörde

sig om fgrjniilg tvars " e r Sundet, a v i f r a m s t a r u m m e t utlandska

KPmbre~iie.

fi>retagare. Härvidlag h a d e forst Rostocli- o c h s e d a LGbeck-

narii nog i n ~ n o p o l . Rostoekskepparna k u n n a sagas h a Roinerne foretog S ~ t o g paa Vesterliavet til or) m e d ,kar 3.

fört det gamla Sk&nefararlagets traditioner vidare l. De gjorde e. Kr., m e d filhorende geografiske Forskninger. _{De standsede}

nu liksoin tidigare e n särskilt stor insats i sjöfarten ystad och med Nederlaget i Teutobrnrgskoven d a r 9. Haildelsforbiildelsen

ljalmii. ~ ~ ~v a r l s; forhHilandel a v e n i Landskrona. De i g ~ ~ med d e n ~ r e u s s i s l c e R a v k i s t siden Iiejser Xeros T i d bragte e n

sififror, som m a n m e d h j ä l p a v olilia metoder l i a n utvinna u r Erstatning paa e n a n d e n K a n t , dog kun midlertidig, og i k k e

t o l a g s och brojourn;ilerila f ö r J'kilmÖ o c h Y s t a d , Gro llel?.sande- mere m e d fmstehaands geografiske Forskniilger i Nordlandene.

I början av 1700-talet ilade emellertid Rostockskepparnas V ~ g i f - F @ k ' e n af disse Forholid er, at der aldrig dannede sig noget

ter iivertagits a v Lu1Jecliskepparna. Dock legger m a n m ä r k e till fast udbygget Nordlandsbillede P deil klassiske Geografi, ~~~d

m&nc;a

a v d e senare h a f t sariima slaktnarain s o m de fiirra: var- vi har faaet ouerleveret, er ~ s a m r n e n a r b e j d e d ~ B r u d s t y k k e r . De

f ö r det icke torde vara uteslutet att e n 6 v e r f l ~ t ~ l ~ ~ l l g a v g l i e ~ ~ a r e vigtigste findes h o s : A U ~ U S ~ U S , J ~ 1 o n u m e n t ~ ~ Alleyranram» ;

fran

ena till deil andra 5gt r u m , kanslie u n d e r il1tr3'ck Vellejus, ))Historia R o m a n a ) ) ; Strahon, »Geografi» ; Mela, )) choro-

av d e nllyndigheternas algarder i Tyarnemulldetullen. grafi!) Plinius, »Natushistorie» ; Pkolemaaos, »Geografi j>

os ca^. Bjurling. Danskeren Claus Clausen Svart i 15. darllundrede var den f@rste, der s@gte at indarbejde det klassiske Nordlandshillede

i ~ ~ izur Geccliichte clcr Siadt Nostock: Rostocks Seehaniie1 l ~ a ~ ~ vol' _{i Nutidens V i d e n . O m k r i n g Aar 4600 opstiljede Danskeren}

p 6 3 j - t ~ ~ 8 , n i e Schiffalirt r o i l =\Ifred Hnhriiiäuser, 191-1, sic1. _{Ls'schander Ligningen Kimbrer = R i m m e r b o e r , og fra dette u d -}

gangspunkt byggedes der videre a f andre Forskese i Dailmarks

~ l ~ h i s & ~ r i e og Oldgeografi: P o n t a n ~ ~ s , Pontoppidan, SchwIling,

- - --. - B r e d s d o r f f , W e r l a u f f , Skeenslrup.

Imidlertid var t v e r l a u f f s »Bidrag till Ravhaildelens Kisto- rie!j, 18%. det sidste indgaaende dailske Bidrag til u d f o r s k -

ningen af vor Oldtidsgeografi, naar bortsees f r a min ~~g ))Ptole-

my's Maps o f Northern E u r o p e » , 1915, der sylles at v z r e gaaet sporlast h e n over Forskernes PIoveder.

U d e n f o r D a n m a r k er der i de sidste _lartier skrevet ad-

skiKgt o m Kimbrernes R j e m s t a v n . Saaledes: Feist: » D a s valks- t u m der R i m b e r n u n d T e u t o n e n » ( » Z e i t s e h r . f . Sch\veizerische

Gesehicllte)) 1929, S. 129) ; Lauritz UJeibull, >!Upptacliten a v d e n

skandinaviska Norden)) (»Seaiidia!) 1934, $7 f f . 1 ;

otta

Scheel,

))Gesehicllte Schleswig-Holcteins)), III, 6'7 f f . ( ~ 9 3 7 ) , j f r . » v o j k

und h i c h ) ) 1938, S. 440, »]Die I l e i m a t der Ailgeln!! ( » S c h r .

d.

W i s s . Ak. Kiel))? 1939, Fodnote S . 4 9 ) .

Alle disse tre Undersogelser inaa jeg tage ,%fstend f r a ,

Feist, der s v ~ k k e r sin Argumentation ved at l@gilsigte de