SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Historisk

materialism.

E t t disknssáonsinl5gg.

Genom omvalrningen i Ryssland 1917 fick den p6 HBar1 Mars teoretiska system byggande vetenskapliga sliolan offi-

ciell stallning r i d de ryska urairersitekn. I Moskva gram- dades 1920 en fsrsknlngsinastiisaLiox1, hIass-E11gels Institutet, numera benamnt hJarh-Engels-Lexlin-institt~tet? under ledning av D. Bjasanov, vilket speciellt organiserar studiet av marxismens teoretiska grundvalar och sona bland annat ut- ger den fbirsaia p i moderna kritiska editionsprincipeï baserade, av V. .Adorats%ilj redigerade uppiagan av Mars och Engels skrifter (Marx-Engels, Gesamtausgabe har cit. hlEGB).

Meni samtidigt fladdrade disktissáoricias låga upp P V W - europa och Amerika. Vinddraget kom ytterst f r i n de poBI- lislaa oaaiv~lvningarna i iilellaaaenropa, som f6rde de social- dernoliratiska partierna till starkt inflytande 4 förvaltniiageaa.

De ilya politislna n~alitfirhallandena brbP%o det naotst5;ad, som de konservativa universltetsmyndigheherna gjort m o t av marxismen influerade vetenskapsrngn, och gjorde det m6-j- Ilgt f6r dessa att erhalla iinirersitetslsefattni~~gar~ Typiskt a r historilierni kudo 34oritz Hartmanlas fall. Dennes ona- fattande produlition faller tinder tiden 1898-$900-talet. Fbrst vid revolutionen blev han professor arid uni~ersitetet i PTieia. Troeltcch agnade 1919 den anaterialistiska historie- upspfattningen eri f6restSeride analjs. J%en iiven utankor uni- versiteten, i nara anltnytnlng till de inarslstiska partiernas studieorganisationer bedrers ett omfattande vetenskapligt

(2)

268 Per Xyström.

sliriftstallerl, for vilket t. ex. Sternbergs u n d e r s ~ k n i n g a r o m iinperialismens ekonomiska s c h sociala striiktur iiro repre- sentativa.

Efter de fascistiska statskupperna i Mellaneuropa av- sltedades de marsistisht orienterade vetenskapsmannen, Jlarx- Engeis produktion och på naarsistisli grundval vilande ve- ieriskapliga verk blev förbjuden litteratur, saties på index liksom en gång Copernicus' De revolutionibus orbium côe- lestium och på detta verk baserade avhandlingar.

Diskiissionen kring en vetenskaplig teol-l, som står i ett 1 ögonfallande nara sanimanhang med de politiska rorel- serna i en samhällsbildning, kominer alltid alt färgas av de politislia lidelserna. Typisk ä r t. ex. disltussionen kring den s. It. klassiska nationalelionomien vid 1800-talets borjara. hle- iiingsutbytet blir mer eller mindre affektbetonat. Inläggen ta ofta pamflettens forni. Detta galler i hogograd diskussionen kring marxismens teoretiska sysieni. A ena sidan stå apologierilas stundom okritiskt välvilliga tolkningar, å andra sidan krltilternas stuiidom Irarrilierande tollrningar av systemets tanliegångar. Prof. Gunnar M y d a l påpekar i sitt arbete nveiensliap och politik i nationalekonoiiiien», att eljest 'inrymmande och förstående riatioiialekonomer visa en påtaglig irritation, nar de ingå p5 en behandling av den niarxska virdelaran. » I l a n vill nödvändigtvis ådagalagga, att Mass Tar ett dunihurud, en obegivad stympare, som forblindad av tysli filosofi förgrep sig på den lilasslsiia teorien)].

Prof. TTilhelm Iieiihau har 1 Scandia (VII, 44 ff.) pu- blicerat ett f ~ r e d r a g om »Historisli materialisme eller hlsto- risk syntese?)). Han ställer sig har sjalv in i det politiska sammanhanget. Han fastslar att Ritlerregimens tillkomst i Tyskland utgör en vindpunkt i den materialistiska historie- uppfattningens historia. Han framställer uppfattningen som en moderiktning vilken med den andrade politiska situatio- nen i Tysliland Iiommit u r naodet.

(3)

Historisla materlaiisin.

269

En vetenskaplig teori a r ett arbetsinstrumenii. Genonam att skapa sarnmanliang mellan till synes isolerade, oordnade fexaonleia ökar dera vetenskapliga bearbetriingsprocessen vara launskaper.

Historievetensliaperaa skapar sanamanhang mellant Pcr6- nikornas isolerade data. All historisk veterasPiap iii på det sattet syntetisk. Vid denna bearbetning betjanar sig se- teiisliapen a v teorier-. K5r två teorier sta ennot varandra iilom en vete~isliap avgår i i-egelrr den teori ramed seger som mest motsiigelselöst och enkelt Båter inordna d e fenonaen, som vår iakbtagelse a r insialld p i , i en enhetlig bild, Man säger då att den eraa teorien iir fralitbarare an den andra.

Esa dylil; teori var Copernicus9 teori o m varldssystemet. Den g a r ena enlilare, mera n.iotsagelsefri förlilaring tHI1 planeter- nas iakttagbara rörelser ar1 det Ptolemaislia systemet. Men den iir ocksa ett exempel p2 h u r en aretensliaplig teori av rissa samliallsliistitutionmer Ban betraktas som farlig. Nar en logisk vederlaggriing av en farlig teori inte iii- tillrackligt effektiv, bekiimpas den med tvångsilaedel. Copernicus' arbete stod på index anda till 1835.

E n teoris förmåga a r fruktbarhet kan eiidast bevisas genom praktisk tillanlpning av densamma. Ett arbelsinstru- ment motiveras eiidast genom att dess gagneliglaet och anda- målseiiligheh Adagalägges. Därför måste eaa kritiii as. en teori för alt vara fallande visa tapp framför allt bristerna

L

arbetsresultaten. E n kribili av en Baistorisli teori måste s i - lurida frannst baseras på de arbeten, vari denna teori till- lämpats. Iáritilieri av Rankes Pmistorlska naeiod h a r salunda inte främst atl fista sig vid de progranamatiska uttalaiadera, denne gjort, utan hans förmaga att tilliimpa dessa grundsatser I det praktiska arbetet. Analyser av laaizs verk har visat att

huns grundsats, den absoluta objeli;tiriteteaa som n o i m fes

framstallningen, ej ens av honona sjalar kunnat tilliirnilaas. \'id sira kritik av den matei-ialistislia historieuppfattningen går prof. Keilhau en aranan vag. Han tar sin ut-

(4)

270 Per Nyström.

gångspeinlit i Karl ?\fars mest san-imaiitriingda, rent av for- melmassiga formulering au sin historiesyn och söker ge en interpretation av densamma. Genom denna interpretation tror han sig kunna konstatera att den materialistislta historieuppfattningen ej låter sig förenas med de kunskaper, vi n u äger rörande de psykiska fenomenen, Teorien skulle med andra ord ej motsiigelselöst Iita inordna de observationer, vi aga av dessa feisomen, i den bild den ger av verli- ligheten.

Ar detta riktigt?

Prof. Keilhaus metod nadvandlggör att även hiir gives en analys av Karl Marx ocla Friedrich Engels teoretiska motivationer för deil materialistiska historieuppfattriingen,

I,lksom alla teorier iiger den materialistiska historieuppfattningen eia fast begreppsapparat och för en "rståelse av denna teoris harledning a r det iaödvaiadigt att d e olika begreppens innebörd Iilart faststiilles, Det visar sig att liksom tidigare dislitissionsi~ilagg i denna friga rOr sig a r e n prof. Keilhaus framst oin tolkningar av dessa begrepp, Ut- gångspunkten f6r tolkningen tar prof. Iieilliaia i den belianta programmatislia samnsaiafattningen av sin laistoriesyn, som Mars gjorde i förordet till sitt 1859 utgivna verk: Zur Kritil; der politiscl-ien Oeliononile.

Som prof. Iieillaau påpekar, erbjuder framstallningens samanaiatriingda form stora svårigheter. Vanlig historlsli forsliningstelinlla kräver i dylika situationer att mail sölier belysa teststallets inrmeb6a.d genom att sanimanstalla det med så mycket sanatida material som möjligt. F ö r en tolkning av formlerna 1 ett medeltida 6rdragsdoknment liar m a n

att siitta dessa i sammaialiang med liknande formler i andra samtida doliument och helst aven söka belysa dem genom p2 dem LiPlarnpliga teorier i deil samtida teoretiska litteraturen. Prof. Iieillaau isolerar textstället ocla ger en på tol- karens eget associationsrm~aterial baserad tolkning.

(5)

Mistorisii rnaferiaiisrn. 271

f6rsta gangen publicerade stora aa~hand8ingsfraigmenfet Deut- sche lideologie med den dari ingående artikeln om HAudmig Fe~ierbach a r det rn6jligt att ge testst2llet i Z u r Kritik der polltischeil Oekonomie en narrnare beSysniing, Denna avhand- ling utarbetade Marx och Engels i nara sanaarbete 1845-46- Till sylmes i polemiskt syfte s6ker Keilhau bagatellisera denna avhandlirigs betydelse f6r fbrståelsen av den materialistiska historieuppfathni11gens huvudte~tstalle, 69rdens faller bl, a. o

»Noen teoretisli ukforrnwing av det soni siden blev kalt den historiske materialisme fisiner vi efter mitt siiijmn ikke i auhandlinageli om Ludwig Fexaerbacln)), Mata finner att det endast har »litteraturhistoraskt intresse)) att diskutera inne- hållet P Deutsche Ideologie - med den underliga motive- ringen att a ~ h a n d l i n g e n inte blev tryelit. Alars sjalv a r av aniian uppfattning. Av det förord till Zur Kritik der psli- tischen Oekoraomie (Bealin 1930, sid. LB'IH), dar Laan ger program~itlalaiadet

%r

den ranaterialistiska kaistorie~appfaltni~~gen~ a r det tydligt att han d 5 betraktade Deutsche HdeoBogie som det teoretiska genomk~roItsarbeted~ För Ioonorna fi-amstår da det viktigaste andarnålet med det opublicerade naaa~arnskriptet som - ~ S e l b s t v e r s t i ~ a d i g u ~ ~ g ) ) .

Vid 1840-talets irzgång hade Iiampen mellan bourgeoisien och den tyska Smbetsmannamilj6n kommit till aattryck I hetsiga larostrider vit1 alnademierna. Den politislia reaktio- nens f6rbnnd med religionen inedfcirde naturligt att den borgerliga oppositionen gick till attack mot det Slrlstrza dogm- systemet. De slikkligaste Gretradarna %r den hegelska skolan, v911nen under 1830-talet e r e r r a t Barosto1 efter liirostol, blevo radikala, och efter Strauss verk »Leben Jesu)), 1835, f6ijde en livlig anti-dogmatisk publicistik, vars snillrikaste och inflytelseril;aste slnrift Feuerbachs »Jl'esen des Chris- tenturans)~, 1841. Detta Ar kallades Sclaelling till Berlin fbr att kämpa ned hegelianismen. Den unge Engels skrev i eia korresponderas från deim preussiska Sau~udstaden: » o m ami n u

(6)

272 Per Nyström.

har i Berlin fragar någon manniska, som Iiar den allra ringaste aning om andens malit över viirlden, efter den plats, dar kampen står om herravaldet över den offentliga me- ningen i politik ocli religion i Tyskland, fcljaktligen över Tyslilarid sjalvt, så skall haii svara er att denna kampplats i r på universitetet och narniare bestämt på auditorium n r B,

d a r Schelling l-iåller siila forelasi~ingar o m uppenbarelsens filosofi)). Nara knuten till de liberala kritikerna och urider nara inflytande av den Feuerbachska filosofieii stod en annan samhallskritisk grupp författare av halvabademisli priigel raled

i. sanna

Karl Gran som främste representant, de sedermera s. %.

socialisterna. De fereträdde en Iiuriianaistislr socialisln, sorn de menade kunna förverkligas utan politislca ifg6randen blott genom en inre omdaning av miinnisltan, genom frambrytan- det av en ny livsåsliådning.

Från början stod Mars och Engels dessa grmpper nira, men under inflytande av den politiska liommunisnle~i i Frankrike och England kornino de fran 1843 I allt siörse motsättning till sina tidigare bundsförvanter. IIot dem riktas Deutsclie Ideologie. Delvis ar avhandlirigen präglad av den tunga filossfislia kurialstil, i vilken anan vid de tyska unl- versileten denna tid uttrycltbe siila tankar. Den i r en lira- tisli kartlaggning av dessa oppositionella grupper. Den be- handlar Feuerbach, Mas Stirner, Brnno Bauer, Karl Grun

rn.

fl.

Unghegelianerna hetralitade visserligen ideerna som sliapelser a r rnannislioriia och dessa uppfattades konkret, nied fysiologisk metod. Dirfor Iturade Feuerbach betrakta antropologien som den grundlaggande vetenskapen och for- mulera paradoxen: alla våra ideer skapas axr sinnena. Man- niskorna fattades vidare som sociala varelser: ej ensam, blott i sällskap med andra når man fram till begrepp och fornuft överhuvudtaget. &len dessa människor tanktes ej historiskt; manniskan framstod som en konstant gentemot en arinaan lioiistaiit, naturen. Denna nianniska omformade utifrån sitt medvetande sin tillvaro. Och oinvarit: idéerna, begreppen, medvetandets produkter, beharska manniskorna och iiro de bojor, som hålla dem fångna ocli hindra dem från att om-

(7)

Historisk materialism. 273 gestalta sin tillvaro. Blott det traditionella medveten8aePs- innehållet ersattes med ett nytt, n e d ett »mans%iligt» kritisk

medvetande, skulle dessa bojor falla.

Innari I l a r s ocl1 Engels g5 in p5 en speciell kritik, sicisserar de inledningsvis - i den fragmentariska avhand- linigen ona Feuerhach - siii a~etensliapliga metod. Ett referat av denna ofullbordade, oandligt uppslagsrika framstall- ningl i villieii Iiuvndtenaat varieras gång p& gång och illustreras med ett l-iistorisltt, om också ofta bristfalligt material, Iiair endast dröja vid grundsynen.

Författarna betrakta de mansliliga saanIiUllsbildningarna med alla deras mångskiftande fenomen: prodeiktion, konsurn- tiora, fiirdelning, eger,domsf6rhålla12c1en7 idebildningar, makt- organisationer som en totalitet unagefar som vi äro vana att betrakta ett nayrsamhalle. SamlialBsbildiaPngen konstitueras av individer, s o m alla iiro verksainma och prod~rlitiva pi

~aågot satt, som Ianlra, som förändra sitt tänl~ande, som reli- giöst anamma vissa tankesystem, som andra sina produk- tioasrnetoder o. s. v. Vad fyller dessa olika uttryck f6r ananslilig alitivitet för funktion i sarnhiillets kolaaglicerade byggnad? För författarnas satt att se äro dessa olilia fenomen ej oberoeiide a r varandra. De olika individernas pro- duktioil a r endast delprocesser i sanmhallsbildningel-is tota%- produktioii, vilken möjligg6r dess existens oclm de ilya gene- rationernas tillkoriast; idébildtaingarna och orgai~isationsfor- nierna a r likaledes koiistit~itiva moment i sariahällsprocessem. Men vilka Uro sambandeii mellan dessa olika mansliliga fe- n o m e n ?

Produktionen innebar för ilidividerna ett visst satt att

verka ocli leva, en bestamd livsyttring, en normal livsform, och kominer sålui-ida att bli ett element i indivPd~na%Bkele~1. Det ä r såltinda av gruiadliiggande betydelse vad denna pro- dulativa aw-Iisamhet har för baraktar. Denna Baestamnmes av det r i d a n d e produlitiot3ssatlet. Härav beror det o m individen a r fiskare, herde eller nationaleliononi. Sättet p% vilket produktionen bedrives Iianger samman med arten av de produktivkrafter, som en generation h a r till sitt förfogande. J u

(8)

2 74 Per Nyström.

liögre produktivkrafterna aro utveclilade, j u mera Iiompli- cerad a r arbetsdelningen. Genoni arbetsdelningen k o m m e r sjalva produktionsprocessen att innebara att individerna samverka, att sammanhang mellan individerna i~tbildas, att mellan d e m tippstår relationer av samhallelig art. Harrned menas inte, att det a r yttre förhållanden son: sarnmanf6ra individerna: i sjalva den produktiva livsyttringen, i individens av prod~ilrtionen bestämda livsform ligger betiilgelserna f8r en viss form av samverkan, fOr en viss typ av samhallsbiildning.

I och med att en generation individer förändra sina produktivkrafter, sitt satt att producera f6randra de också sitt satt att samrerlia: en förandring i produktivkrafterna medfor en förändring i samliallsformen.

I

individernas satt att kommiinicera naed varandra ingår fenoriien sådana som fördelning lileilan dem av arbetsinstrumenten och arbets- produkterna, egendomsförhållla11de11a~ Mot olilia stadier i produktivkrafternas utveckling svara olilia former för egen- dom: stamegendom, stadsegendom, feodala egendomsfornaer, privategendom o. s. Y.

Dessa konkreta, genom sin produktiva verlnsamhet be- stambara individer ha niedveteiihetslliv, vars för a n d r a på-

tagbara, sociala uttryck a r spraket. Språket a r ett kommu- nikationsmedel. Det a r lilisonm medvetandets fornler en social produkt. Jianiliskorna producera f8restallningar och tankar; men detta a r ej abstralita manniskor - som Feuer- bach tänkte - utan konkreta, P en viss produktionsprocess ingående och av den betingade. Begreppsvärlden hos ett herdefolk a r annorlunda a n lios ett industriellt folk. >Ian h a r att utgå från rnannisliorna i deras samlialleliga forma- tioner och se idébildningarna som den ideologiska reflexen ocli ekot av den konkreta livsprocessen. Nar människorna förändra sin u r den produlrtiva processen framsprungna livsform, så förandra de också sitt medvetenhetsliv.

Nar nya produktivkrafter frambringas uppstar en mot- sattiling mellan dessa och de fijrhandenvarande samhalls- förhallandena, Detta innebar att individerna producera på ett nytt siitf, men i sin samlialleliga komn~ianikation, t. ex.

(9)

i föl-delningen av egendonaen, tapptrada de gsa ett tradiaio- nellt s5tt. hIellari dessa olika »morneaat» i det manskliga Iivet i g e r era vjxelverlian rum. Men de% a r tir spanningen mellan dem som alla historiens kollisioner ha uppslatt.

Utifran denna sociologiska grunduppfattnirmg forilaulera författarna sin historienaaelod.

De ut$ fiara prodenktionsprocessen och dela mot denna svarande sanalaallsformei~, B a r u r B-iarledas medvetandets teorekislta produkter och former: religion, iilosofi, moral. I<ompleseri a u dessa olika sociala fenomen ses i dess totalitet, syntetiskt, s c h den möjliga vaxelverban riaellan dess olilia sidor beaktas. Den empiriska iakttagelsen h a r att i varje enskilt fal1 parisa dessa sammanliang utan mysiifika- tion och spekulation.

hied denna grtlndsyn koinmer de ideoliogislia fenomersena att framsta som delar i den social process. Ile f5 ingen egen Imistoria, skild f r h det sociala skeendet i Bvrigt, »De ha inagen historia, de ha ingen utveckling, u t a n ~iainnslsliorna, som förandra sin materiella produktion och sin materieilla samverkan aradra med denna sin verklighet ocksa sitt siit$ att tanka och sitt iiinliandes produliter. BcBne medvetandet bestammer Biaret utan livet bestiianmer medvetandet.»

Det arar p5 denna \reteilskapPiga basis, som blars och khgels gick till angrepp mot de tyska ideologer, som trodde sig genom att sölia skapa ett socialistiskt medvetande, en socialistisla sinnesf6rfattning Iiunna försaadra den tyska verk- ligheten. Förf~xttair~aa s0ka tvartorn visa upp h u r denna ideologi Tar ett uttryck f0r den tyska verlnligheten, för de sma- borgerliga tyska f6rhallandenaa.

Aar de begrepp, som finnas i den refererade avhand-

lirigen i Deuische Bdeologie, torde endast »psoduP*tivliraftea.»

illa sviriglieter. I disPitissionen kring den materialistiska l-iistorie~appfatfningen laar alltid tolkningen av detta ord intagit stor plats. Praf. Iieilhau agnar P sina uppsats en sida at ana-

(10)

276 Per Syström.

lys av begreppet, inte utan harmsna torlfall. Någon fixering av det h a r han ej lyckats ge,

Det metodiskt ratta såttet f6r e11 tollining av begreppet ar, såsom redan framhållet, att faststalla dess betydelse i den samtida litteraturen. Detta ä r så mycket mera berattigat som Marx 1 Deutsche Ideologie (11) infor det i ett sammanhang, som visar, att han eittryclillgen forutsatter dess betydelse- innehill soni beliant för Iasaren.

Begreppet förekommer hos Adam Smith, i inledningen till á\Tealtli. of Xations, men h a r d a r en abstralit singularis- form och användes eridast i en hestamd förbindelse: arbetets produktiva kraft. Iionliretiserat finns det i ett stort, IS28 ritliommet arbete Forces prodiictives et commerciales av deni franslie genikarsofficeren och statistikern Charles Dupin. Detta arbete, som h a r formen av en departementvis gjord, statis- tisk beskrivnialg av Frankrike, a r en propagandaskrift for det nya näringslivet ocla dess foretradare. Forfattaren vill visa b u r den nya industrien höjt Xordfrankrike ekonomiskt och kulturellt. H a n vill visa att i och med att groduktivkrafterna växa, hojes också upplys~iingen och sederna. Folkens seder stii i e n mycliet nära och liödvandlg relation till handels- och produktivkrafternas utveckling. I-Ian definerar dessa krafter som de kombinerade mannislio-, djur- och naturkrafterna, som anvandas i jordbruliet, verkstaderna och handeln. Men dessa krafter äro infe statiska, de vaxa med folliens väl- stånd och minslias med deras nedgång. De iiro inte av enbart materiell och fysisli art, De h a sitt ursprung och sin kraft u r männislians förstånd och viljeenergi. Genom e n sta- tistik över naturtillgångar, produktion, invånarantal, vagar, husdjur, patent o. dyl. i n o m de olilia departementen söker författaren få fram en bild av Frankrikes produlitivkrafter. Detta produktivkraftsbegre11~~ inarbetades senare av Friedrich List 1 dennes ekonomiska system. Det utgör det grundbegrepp, p5 ~rillret Ilela hans teori a r baserad.

Friedrich List blev 1817 professor i statsvetenskap i Tubingen. Klasskamperi mellan stadernas nya bourgeoisi och ambetsmannaståndet, som beliarsliacle de tyska stater-

(11)

Historislr materialism. 277 nas ekonomiska politik, skärptes under de dåliga tiderna efter det napoleonslia systemets fall. Friedrich I i s t log stiill- ning for borgerskapet, agiterade i sim pub%icistiska verksamhet för de liberala idéerna och blev jurldlslii konsulent i DeihtscS~er Randelsverein, en av celatra1peankterna f6r de stra- vanden, som syftade att sliapa ett fritt tyskt marknadsomr5de.

Då han som medlem av Iiammaren i \TThirtemberg riktade ett hart angrepp p6 byråkratien, dömdes han ta11 fäng-

elsestraff 1822 och överflyttade 1523 till Fiirea~ta Statersla. Han itervainde 1532 till Tysklarad song amerikansk Bionsiil. Här fortsalte han sin propaganda "r ett av tuklar skyddat tyskt marknadsomrHde, befriat från merkantilistiska institutioner. Hala hade dels att Btarnpa mot den merkaaililistislta praxisen i ainbetsmannav5rldera och dels mot fsihandelslaira~n, tidenis ekonomiska modevetenskap, Det stod klart för honom, att denna senare var det ideologislia uttrycket fiir de engelska Pndustriintresseraa. Frihandelsteordn beredde arag p i kontlnen- ten %r de engelska vasoana, f ~ r den industriella »Bnsii%ar- suprematien»,

För att vinna fsamgang G r sina politiska idéer fanni han det nödvandigt att för dem skapa en teoretisk basis, et% nytt ~lationalekonomiski system, som lirande havda sig vid sidan av det engelska. Den f ~ r s t a skissen %il% detta iinrms -k

en tidsBirifbuppsafs f r i n i839 Das Wesen und der WertB~ einer nationalen Ge\verbeproduktiv11raft~ I mera utarbetad form pi~bllcerades hans teori B avhandlingen Das nationale System der politischen Oelronomie 1841. Den ar författad P

en form som starkt skiljer sig från tidens tunga aláadenniska avhandliiigsstil, Han siiger, att den publik han vill

n5

ar indiastrialisterna och inte professorerna. Den var avsedd att l5sas av Rheialandets och Sachsens borargeoisi.

P uttrycklig motsats till den Iilassiska sliolaras deduk- tionsmetod inledes han avhandllilgen med ett bistorislit av- snitt och harledes sina grundprinciper historiskt. Lists metod air hislorisli. Vid sin analys av de tidigare eitonomis8ca syskemen säker han visa deras liistoriska betingelse samt faststilla deras fllianaktion som politiska ideologier.

(12)

278 Per N y s t r ö m .

I tolfte kapitlet av avhandlingen riktar forfattareri en teoretisk kritik mot den klassiska i~ationalekonomiens satt att förklara folkens riilstånd. För denna synes valstån- det vara lika med hopandet av rikedomar, av hytesvarden. Men det ar inte de individuellt ägda riliiedomarna, som konstituera ett follis prosperitet, utan dess totala f6rnaaga att skapa rikedomar. Ett folks viilstand okas endast i och med att de produktiva krafterna okas. De produktiva lirafterna Sr alla de kiinskaper en nation liar oin naturkrafternas ut- nyttjande, o m arbetets organisation, om teknik o. s. v. Alla nppfinriingar, maskiner, upptackter, sona deil ena generatio- nen lamnar i arv åt den andra. Den politiska organisatlo- nern a r sjalv en produktiv Iiraft. De prodeikti~a krafterna vilar i mailniskan och ilaturen. Alara kan salunida slii'ja på

naturliga, persoriliga, sociala s c h politislia produktiva krafter. De produlitiva lirafterna ökas k och imied att arbetets delning iilom nationen ökas. b%en arbetets delning betyder samtidigt att de olika delprocesserna, de olika insikterna och krafterna förenas till samfalld produktion

"

E n dylik form för arbete kallar List fiss gesellsehaftliehe Arbeit, sam- hlilleligt arbete. Denna förening a v de produlitiva krafterna till samfällt iinda1nå1 betyder att individerna andligt och kroppsligt förenas och saniverka

'.

Denna lag galler inte enbart f6r den ensliilda verlistaden, den galler aven för hela nationens ekonomi. J u stariiare arbetsdelningeil a r inom ett land, ju större a r dettas prod~ililivkrafter. Xationens hela sociala tiilstalmd maste bedbrnas effer principen fQr arbetets delning och produktivlarafternas konfederation 3. Sti fullstan- digare asbetsdelrmingen ar, j ~ a intimare individerna samarbeta i arbetsprocessen - J u högre kulturell och politisli utveck- lirig. Darför bar alltid staderna företett ett rikare andligt Bir a n landsbygden, darför har alltid den politiska friheten ut-

gatt från staderna. - Idist framhaller att den Pclassiska teo- rin, da den inte förstått arbetets sannhalleliga liaraktar och

List, Gesarnmelte Sclirifteil III, 1831, 138. List, 159.

(13)

Historisk materialism. 279

verkan av krafternas f~~erming 1 dess hôgre konsekvenser, f6r- fallit till en desorganiserande inailvidualism

Den ekonomislia utvecliling, soix nationerna genomgi, tänkte I i s t fbrl6pa i rissa huvudsiadier: det smrsprt~ngllga rilda stadiet, herdestadiet, Akerbruksstadiet, agri8iultsarmanu- fakturstadiet och agrikult~arman~~faBite1r1aandeIsstadPe Dess2 stadier sager hail sig 313 abstraherat u r I6rlaailandena i F8r-

enta Staterna, dar de olilia formerna av ekoiaomiskt liv fula- laos i omedelbar geografisk narlaet av varandra. Den h44gsta graden av arbetsdelning och produktierliraftsf6rening a r "r-

handen i det sista aar stadierna. Alen graden aaT ekonon~isk utveckling koanrnaer att bli avg6rande f i s raationer-ms stallning i f~rhallaiade till andra nationer, 'k' det elisnorniska tillståndet betingar nationens civilisation, politiska gestaltning och malit.

Denna Eära kallade List: Theorie der prodeaktiven lirafte. Den klassiska skolan beraanande han: Theorie der &17erlhe.

JIst dennas grundsj7n, fdr rillien individerna framtriida som isolerade subjelit i det ekonoilmiska skeendet, stiller han en liollektimslisk, en social grundsyn, som docli intet h a r att giira med den tyska I-iistorlska skolans organlsnliideer utan i vilken kollektivitefen, grupperna av individer, nmaiionerna frainträda som resultat ay den samhaileliga arbetsprocessen och fOr vilken de politisk3 och kultearella fenomeneal sta k den rmiirmaste Ziorresporidei-is med den av arbetsdelningenm betingade samPaaileliga grundstria8áturen. Han vander sig mot den klassiska teorins n-iaterialism, vigkel1 i Individerlias ego-

istiska stravai~dena att oka sitt innehav av bytesvarden s5g

drivliraften i den sociala processen.

List skrev för den sociala miljii, som ii1an.s och Engels

stammade frin. Med sin teori ville han visa nödvaaadighe- ten av ett tyskt t~llskUddsc4hlmrasaeddsomde f6r att Tyskland skullle kunna utvecklas t118 agrikuPtearma~at~fakturBiande1sstadiet Pro- duktivkraftsläran blev den teoretiska bakgrunden G r de na- tionallaberala tullskgrddsstr5va~-idena i Tyskland. Dera borger-

"ist, 181.

(14)

280 Per Nyström.

ligt oppositionella grupp, som startade KI-meinische Zeitung, för villien Marx 1542 blev redaktör, sökte få I i s t till med- arbetare 1841 l. Marx kände val till hans teori, har excerpe- rat kans huvudverk och planerade liksom Engels vintern 1844-43 en kritik av honom Vid flera tillfallen kom Marx och Engels senare att i tullfrågan poleiiilsera ~ i ~ o t List.

Lists hegreppsvarld var kand i det bildade tyska borgerskapet under 18-20-talet, och det ar egnaf förvåna, att Marx- forskningen hitintills saknat blick för Marx-Engels nara beroende av denne foregångare. Nar de 1. Deutsche Ideologie in- föra de listska begreppen belaöver de heller inte narmare defi- niera dem eller hiinvisa till List. »Relationerna mellan olika nationer är beroende av h u r Iingt var och en av dem har utvecklat sina produktivkrafter, arbetets delning och den inre samfärdseln. Denna sats a r allmänt erkand)) 3. Produktiv-

kraffslaran var kand, lilisoin förestallningen o m ekonomiska utvecI~lingsstadler. I överensstammelse med List betecknar Mars med produktivlirafter rnansklig aktivitet, mänsklig kun- nighet att utnyttja naturkrafterna, tekniskt vetande, rnaskiii- utrustning, mänsklig organisation, silunda Itrafter, insikter ocli apparatur I den samlialleliga produktionens tjaiist. »Ett bestämt produktionssätt eller industriellt stadium samman- hanger alltid med ett bestämt sätt för samverkan eller ett samhallstadium och detta satt att samverka a r i sig själv en produliitiv kraft», heter det i Deutsche Ideologie

'.

Den akademiska diskussionen i nalionalekonorni kom att praglas ej av den listska terminologien utan av den klassiska skolans. Den förra föll i glomska. Produktivkraftbegrep- pet i den materialistiska historieuppfattningen blev för en senare tid franimande ocla osakert. Uttolkarna begynte ta hand o m det. Prof. Iieilha~z har okritiskt sallat sig till deras skara,

MEGA I. r. r. 262.

MEGA I. In. 414. Exerpterna, som finnas i excerpthafte VII, h a ej utgivits i MEGA. J m f r . MEGA III. I. 9 o. 16.

Marx-Engels, Deutsche Ideologie, 1932, Id. Marx-Engels, a. a., 19.

(15)

Den programmatiska formuleringen av deni materialistiska historieuppfattningen i Zur Kritik der politischen Oeko- nomie, av Keilhau översatt i dennes uppsats, inledes med satsen, att vid minnislaornas samverkan i arbetet f6r att upp- ratthalla livet ock dess funktioner bilda de av sin vilja oav- hiingiga gruppbildningar, De bilda produktionsrelationer; faststillbara dylika selatioiier svara mot en fastställbar ut-

vecklingsiaiv$ hos deras prod~iktivkrafies. Keilhau tar clenna sats till utg5ngsptmnkt f6r ett angrepp p5 den filosofiska de- terminismen, som vill införa den melianiska Bausaaitetsfire- ställlaingen p i viljelivets område.

Detta i och för sig viil%ovliga angrepp träffar dock inte Karl hlarx. Denne konstaterar endast empiriskt tillvaron au armanskliga gruppbildrsingar, vars uppkomst och sammanhaill- ning a r beroende av andra psykiska feasomen, andra former av mansklig aktivitet

an

de som kon\reiztionellt beansminas viljeyttringar. Endast en ytterst orealistisk psykologi vill hiivda at% en person tillliör och angår i en gruppbildning s i d a n som t. ex. ett gammalt byalag pi% grund av e n viIjeiiistal%ning hartill. H de flesta fal1 Ilar han fötts till denna gruppbildning. Den fanns dar vid hans tillblivelse. Han reageras in i den. Gruppbildningen som Imelhet halles hite heller samman genom viIjeinst5llnlng hos de slika individernag som konstituera den. Olika psykiska fenomen, vars närmare egenheter det närmast ;ligger grupppsyko%ogien att studera, BnåPIer samman m5nnlskorila i grupper. Men p i en viss niva asr produktivkrafternas tztveckling får denna produktions- grupp formen av ett byalag. Detta a r allt vad Marx vill uttrycka med denna sats.

Totaliteten av dessa grupper bildar enligt Mars ett sam- halles ekonomiska struktur; den utgiPr basis f6r de juridiska och politislia institutioner~aa och till den svara bestamda sociala medvetenhetsformer. Det materiella livets produk- tionsformer betinga den sociala, politiska och andliga Bivs- processen överhuvud. Bet a r inte män~miskornas medvetande

(16)

28% Per Nyström.

som bestämmer deras existensform, utan deras sociala %il%- varelseform bestämmer deras medvetande.

Marx vill har klargöra att vår begreppsutrustning, våra ord, de kategorier vi tanker i, en utrustning, som varje Endi- vid får från barndomen på sig Irireagerad, inte hanger i luf- ten utan liltsom våra livsyttringar i övrigt iiro uttryck för den samliiillsform, vi lever i. hledvetenhetsfornesna a r s på det sättet sociala, Han illustrerar detta i Deutscbe IdeoBogie ined att meduetenhetslivet hos medlemmarna av eil herde- stam ar annorlunda besliaffat a n hos medlemmarna av ett stadssamlialle. >ledvetenhetslivet ar socialt bestamt. Mot hegelianerna riktar han satsen att det inte ar vår begrepps- värld som bestämmer våra sociala ftishallanden. Den Bri- tiska franska sociologskolan, vars f r a m t e företradare var Ernile Durliheim, baserar hela sitt etnografiska forsknings- arbete på samma uppfattning.

I polemiskt syfte begår Keilhau har karrikerande för- vrängningar, da han fritt tolkar Jdars på denna punkt: ))Her har vi å gjme med et typisk innslag fra rornantiltkens ideologi. Romantilterne hadde neinlig en forlijaerlighet for i begreper som folket og samfundet 5 se en slags mystiske veserier utstyrt med bevissthet, falelser og instinliter)).

FramstäIIningen av I l a r s ' samhallsuppfattning ar i denna sin första del statisk. Dynamiken i samhallet föres nu in.

På en viss nivå 1 sin utveckling råkar samhällets pro- duktivlirafler i konflikt med de radande produktionsförhal- landena och de ur gruppbildningarna utsprungna egen- domsförlaållandena. Från att tidigare ha varit befordrande för utvecklingen av produktivkrafterria bli de n u fjiiitrar för derisamma. Då inträder en epok av social revolution. Med fbrandringen av den ekonomiska grundvalen omvälver sig långsamt eller snabbt hela den oerh6rda överbyggnaden.

Denna sats kan - som Keilhau påpekar - anses vara kärnpunkten i den materialistiska historieuppfattningen. Nair nya telinislta kunskaper ut~rinnas, nya organisationsprinciper för näringslivet utbildas, uppstå nya arbetsgruppbildningas. Kar fabriksdriften infördes uppstod de stora Iioncentrationerna

(17)

Historisk materialism. 283 av arbetare. De gamla samhallsinstitutionerna upplhasas mer eller mindre snabbt. Men i anslutning till Marx frams%iilI- ning P Deutsche Ideologie iir det Inte he%iniken, maskinerna eller andra ~s-iateriella ting som iiro drPakrafierna i denna omval\?ning; drivkrafterna i aBI historia iir maniiiskorna sjiilva. Men de nya gruppbildningarnas struktur ar betingade av de nya produbtivkrafterw~s Hiaraktar.

Fortsättningen av programmet ror den historiska forsk- ningsmetoden.

När m a n studerar en dylik omvalvning skall man enligt Alars noga skilja mellan den materiella 011i~alrnia3gera, som histosiIierii empiriskt laan faststiilla med naturveten- skaplig noggrannhet, samt de politiska, religiösa, konstnirliga -- med ett ord ideo%sgis%ia - former P vilka manniskorna bli medvetna om derina omvälviiing. kika litet som man bedömer en individ efter det haim sjalv tror sig Tara, lika litet kan nman bedöma en omvalvningsepoli u r dess med- setarmde.

Vad Jliarx här vill påpelaa a r det viktiga fGrH1a6landet att motsatseii mellan de olika gruppbildningar, som gro ett resultat av en ändring i 1prodbnktionsförR~1Iande~1a och som sta fientliga mot varandra, den ena representerande de gamla, den andra de nya produktivkrafterna, ofta tar sig del uttrycket att de bli barare av olilia religi~sa, olika politiska ~ s k ~ d n i i i g a r , Den ena gruppen blir mottaglig för b. ex. en oppositionell religiös Lära som förhållaiidet Tar i de nord-

tyska staderna under reformationstiden, d 5 städernas medel- skikt slöt sig till den Hutherska läran och bekiimpade pairi- clatet i r e l i g i o ~ ~ e n s namn. Mars varnar forskaren, att vid studiet av ett dylikt samhällssammanhang skanna vid den

yta, som de religiösa och politiska f~restilIningari1;p utgasra. Engels skriver i sin bob om det tyska boridekriget: »Den tyska ideologien ser inte annat i de strider, medeltiden gick under i, an ett häftigt teologiskt gr5I. Hade folk p2 den tiden blott Iiunnat konama överens om de l-aimmelska tingen s5

skulle det, efter våra patriotislca laistoraelärdes mening, inte alls f~xnnit nagona anledning till. att strida o m de jordiska

(18)

284 Per Nyström.

tingen. Dessa ideologer äro lattrogna nog att ta for gott alla de illusioner, som en epok gör sig o m sig sja1v och dem en tids ideologer gör sig om sin tid».

Mari måste - tillägger Mars i sitt program - tvärtom förlilara denna motsättning i politislta och religiösa fijre- ställningar ur den rådande konflikten mellan sociala produktivlirafter och produktionsförhållanden.

VII.

Hela den senare delen av prof. Keilhaus uppsats pole- miserar mot uppfattningen att människornas ekonomiska motiv, deras egennyttiga förvarvssträvanden, deras nyttodrift sliulle vara samhiillslivets och därmed historiens »drivkraf%». Denna koniplex av föreställningar a r nara förknippad med den klassiska nationalekonomien. Att den a r gremndlaggande 1 Adam Smiths socialfilosofi torde vara oomtvistligt l. Men den är fullständigt oförenlig med materialistisk historieupp- fattning. Denna utsäger att grundbetingelsen för att en mänsk- lig samhallsbildning skall kunna bestå, att överhuvudtaget ett »historislit» förlopp sliall uppsta a r att sainhallsbildningen producerar, så att de elementära behoven kunna tillfredsstallas, nya behov väckas och slaktet fortplantas. hlen detta ar nå- got helt annat an hypotesen att förvarvsbegäret skulle vara historiens drivkraft, För Karl I l a r s tedde sig denna uppfattning som en projiciering bakåt eller en absolutiflering av den dåtida engelske småborgarens sätt att reagera och tanka

Den polenlik prof. Meilhau liar för a r sålunda endast i laans egen inbillning riktad mot den materialistiska historieuppfattningen. Icke desto mindre torde det vara av intresse att följa denna skenfäktning, emedan författaren härunder ofta blottar svagheterna i sin egen position.

l Jrnfr. Gunnar Aspelin, Den osynliga handen. Vetenskapssocieteten i

Lund, årsbok 1933, 43.

(19)

Historisk materialism. 283 Ur Hianas argumentation torde kurana systeniatiseras fram eaa indiaridualpsykologIs% tankelinje sela en soeHalfaHosofisk, Prof. Keillaau havdar i ena sidan att vi måste söka grundvalen "r var% metodiska sociala och politiska tGnkande P psykologien (28). Krafterna, som driver den historiska processen, 5-0 de manskliga drifterna. Dessa diEerentlerar Grfattaren efter det schema, som framkommit genom de adlessléa och freadska skolornas observationer p5 nutida europeisk högre medelklass. B a n framhaller 5 annan plats

P sin artikel att dessa driftsbesthmda miinnziisP;or rationalisera sina stallningstaganden genom idkbestamda motivationer (31)-

A

andra sidan ger författaren uttryck i t en socialfilo- sofisk uppfattning. att ideerna skulle vara sjalvständiga ))driv- krafter)) i laistorien. Han menar, att i nerkant il ismens olika faser inte skulle vara uttrycli f0r f6randriilgar i produkt' a 1013s- förhallandena utara för mystiska »omslag» i Idkernas varld (2%).

En analys av det medeltida ekonomiska Iivet skulle %ra till orsaksrgekor av religiös art, heter det en] smula obeslamt (38).

De elconomislia förhållandena P var tid ge vid handeii att

de bestammas ej av ekononaaska ulan av »nationalistiska ideer» ( 3 8 ) . FtalIf61jes tanliegången skulle endast binder 1800- talet -- enligt prof. Keilhau - de ekononaiska ideegna, d. ar. s, den liberala dolitsinbildnlngen, bestamt ananniskornas hus- hallnirig. Nagoil förklaring till dessa egendomliga Sronsliiften i ideerlaas viirld med dess fö'öojdf~refeelser G r märnnisl- a r n a s politiska Stgöranden ger inte författaren.

Det f~religger en ernotsaktning mellan f ~ r f a t t a r e n s indi- vidualps~~kologislia uppfattning, enligt vilken de naedaretna motivkomplexen blott aro rationaliseringar "r indiaridens mått och steg i en liarsutvecltling, ayars grunddrag bestGsnmiaaas ahT u t a n f ~ r medvetandet liggande fenomen, samt hans social- filosofiska enligt vilken idesystemen, anedvetno logiska byggnader, bli avgörande fOr individerisas,

%.

ex. politikernas, satt att forma sig och sin verklighet. Författaren löser hate denna motsattning. Han suddar i stallet Sver den. Den nutida psy%m"logiens metod Båter sig inte enkelt och motsage8selöst inarbetas i hans socialfiiosofiska,

(20)

Per Nyström.

Denna svårighet finns inte för den dialektiska materia- Ilsmen, Enligt dess uppfattning äro individerna - reallstlslrt och empiriskt fattade, beskrivna med psykologisk metod -

historiens drivkraft. De producera för att de sjalva och med dem deras samhällsbildningar skola kunna bestå. De utbilda nya prodtalitivkrafter, generation efter generation ökar sina produktionstekniska kunsliaper, Deras samverkan i produktionen skapar sanihallsbildningar. När nya produktivkrafter, ett nytt produktionssatt åstadliommer nya forma- tioner av individerna, uppstår en kamp mellan de nya och de äldre formationerna. Detta är kampen mellan social- grupperna och klassbildningarana. Med individerna f6rändras deras satt att tanka. Xya idésystem utformas B de nya sociala formationerna, utformas av vissa Individer, tailliare, ideologer, och mottagas receptivt av de andra, Den harskande, den mäktigaste samliallsgruppen, söker g ~ r a sina ideologier för- härskande i samhället. Varje kamp mellan olika samhalls- grlapper blir siilunda ocksa en ideologisk kamp. Ideologierna aso uttryck för de sociala f0rhållandena ocli omformas med dein,

F9r medeltidens liarskande klass, de feodala tributtagar- grupperna, blevo kanonisternas ekonomiska doktriner en av de ideologiska Liamgfornlerna mot borgerskapet. Inom de handelskapitallsliska kretsarna i den nya 'iidens stora 1lari- delscentra utbildades de merkantilistiska doktrinerna som riktlinjer %r finans- och näringslagstlitningen, Och för de IndustrikapitalistisIia grupperna i England blev den klassislia ekonomilaran det ideologislra vapen, med vllliet de riktade

sig mot radande ekonomisk lagstiftning och med vilket de besvarade beskyllningarna för att skapa ett proletariat. De nationalistiska idébildningarna blev det ideo%ogislia Lianap- medlet för kontinentens industrialister och storagrarer mot den engelska industriens och de transoceana vetedistriktens supremati, De äro lika va% som ;\fanel~esterliberaBismen uttryck för en ekonomisk och social verklighet, som empiriskt kan fastställas. I sin Imperialistiska form gåvo de uttryck för motsattningen mellan de stora kapitalistiska centra I.

(21)

Europa 8914, I sin autarlriska form efter P931 iiro de ett vapen f6r intressenterna i dear statskapita%Istiska organisa- tionsformen. De äro inte av mera ~orerfladiskt d e n n e m - tenkt» natur iin de kosmopoPitis%it-eko11o1aaisBca tankegingar, som pläga i-~ppbaras av esporkindustrierm mara och deras ideologiska f ~ r e t r a d a r e .

Men gemensamt %Gr dessa idésystem ar, att de icke a r s nagm Hblt genoni sin egen inneboende Iogislia kraft verkande faktorer i historien. De ha bysts och de hysas av raaan- niskor, som ingái i bestämda produktionssannma~~hang och vars individualitet och nmaedvetenhetsiiv f5 sina grunddrag be- sl5mda härav. Den dialektiska materialismen farnekar emel- lertid inte att en viixelverkarn kan rada mellan de arbets- former, maianlskorna ha, de sociala förband, samma manni- skos bilda, samt de moralförestallnirigar och andra tankebyggnader, samma manniskor äro bärare av.

Prof. IáeilBia~a ar geilom sin verksamhet som national- ekonom starkt engagerad i dagens ideologislta kamp. Den tankebyggnad han f ~ r e l r a d e r , nationalekonomikn, a r Btanne- tecknad av en strangt logisk inre byggnad. Den a r byggd p5 ett svHïtilJg5ragBigt formelsystem, som utbildats under f 800- talet. Han sjalv önsli-ar omge det med en smula mystilt. i>Det krerer betidelige inrasikter hade av teoretislic og praktisk art 5 Bomme p5 det rene med det reele in111aold av okonorniske iriteresser)). Han talar om att de politiskt be- stämmande ofta iiro ekonornisl;t oupplysta. Det a r psykologiskt f6rBcBarllgt om det bjuder Iaonom emot att betrakta »verdens silirest begr~ana~ede okonomislie Bankegang)) blott som nttryciiet för bestamda prsd~i4itionsf6rh5B1an~den~ som en ideologi, soix ger uttryck fOr bestamda socialgruppers %ivsform.

Den dialektiska materialismens metod ar imsställd p&

att söka sligra igenom ideologierna. Därför att tu5 samhälls- grupper Ima illusionen att de kiimpa o m vissa religiösa tros-

(22)

288 Per Nyström.

satser, får inte historikern oclisa fastna i dessa illusioner, Ban har att undersöka gruppernas sociala struktur och studera om de företrada olika ekonomiska livsformer. kikasii, nar olika ekonomislia tankebyggnader brytas i diskussion, har historikern att söka fastställa de sociala intressemotsattminga~, son1 ge liv at denna meningsmotsattnlng. Han har att söka konstatera vad som sker i det som synes ske. Det som gör denna metod så »farlig» och medför att deil bekampas och misstankliggöres, a r att den Iar människorna att aven 1 var egen tid genornsliilda historiens list, att bryta Igenom ideo- logiernas höljen och fråga efter vilka socialgruppers intressen, som döljer sig balism dem, t. ex. bakom den systembyggnad, som brukar karaktariseras som ))vår tids sal;rast begrundade elionomiska tailliegång)), nationalekonoinien.

Företradartla för tidens Piarslrande ideologier ha al% anledning att framstalla dean som sjalvstandiga, ovan all In- tresseliamp 116jda idésystem. Detta g6r det psykologiskt för- klarligt hus i dessa tänkares begreppsvarld sida vid sida kan trivas realistisk psykologi och filosofisli idealism.

Prof. Keilhau kan knappast anses ha varit lycklig i sitt satt att soka misstankliggöra den dialektiska materialismen. Han har i sin iver rakat polemisera mot tankegingar, som inte lia med teorien i fraga att göra, och han har i sin iver att komma den till livs -

P

stallet för att ge en lugn och sansad begreppsutredning - gjort sig skyldig till banala fe%- tolkningar och karrikerande referat, som väl mer och mer blivit ett mod i den politiska debatten men som måste hillas borta från den vetenskapliga,

Prof. Ikilhaus upplaggning av sitt ämne har tvingat in detta genmale på en abstrakt teoretisk linje. Det ratta sattet att argumeiltera för en historisk metod a r att visa upp de arbetsresultat, som med dess h a l p kunnat vinnas. E n sådan inventering sliulle ha visat att den dialektislm materialismen inte a r en form, i villien historikern stöper det förfl~itna.

(23)

Historisk materialism. 289 Den dialektiska aaaaterialismen a r ett arbe9slnsfrument, ett

satt satt fraga och stalla problem inf6r fsandelsernas virrvarr.

Inte heller som arbetsinstrumeaik Gr dess form errn gang Gr alla given. En teori, som ej kan vidare utbildas och ftirfinas, i sig ta upp nytt kunskapsmaterial och nya problemstall- niarngar, ar död. Inventeringen sliuBBe ha visat, att teorien givit runa f6r en mimgfald frågesi211iaingar9 som skiftat fran forskaamiIj6 till forskarmiljö.

Denna dess sntvecklingsduglighet a r ett tecken p& att den ar vid liv, trots att den satts på index av xnal-tl % ~ a v a r n a i den tyska repiibliken.

Per Xyséröm.