Dateringen
av D-texten
tik&Korners
Chronica noveila,Den diskussion, som förts mellan professor Kils -%hnluntl och mig rörande dateringen av D-texten 6911 Korners Chronica novella och karaktiiren av den i denna text ingående skildringen av Engelhrelif, torde nu ha nått dean punkt, dar en sammanfattning av dislauc~ionens resultat 5r liimpiig.
Under derina diskussion har professur Ahnluesd i anslutning %il1 iiBdre ugpf2tfning, ftiretradd framf 6r allt av J. S c h i ~ ~ ~ a l m , l6r- fiiktat, att den omstridda texten avsBufats i sitt berarade skick ar 1435. Denna uppfattning framfördes i fonn av ett angrepp mot en passage i min arllandlång Srerige och Kalmarunionen 1397- 1437, dar jag Biaraktesiserat Engelbrektsskildri~~gei~ i CParonicn nove1las
9
6598 som hagiografisk l. Aliarluaid aaisåg sin datering bevisa, alt Engelbreiitsskildri11gen »sv?irligeia Ister inpressa sig 3 %aaglografPska, postuma sammanhang»'.
B en uppsats »Lianehurghandskriften (D-texlen) ii11 Kosners Chronica novella)) has jag darefter uppvisat, att de bevis, som an- fösts för eii datering a v D-tedein tP11 ar 1435, icke iiro laallbara. Vidare utveeldade jag P en analys av Engelbrelitspartiek narrnare dettas hagiografiska karaktär, ~ a r p a jag med derina eitg&iggsgunk~ faststallde datum för Engelbrekts död, den 27 april 1-1-36, som en j5mf6reSsevis salaer tesminus a quo 3 ,
II allledning av min utredning har prof. ,\hnIund Ater tagit till
'
E. Löililroth, Sverige och Kalmarunionen 1397-1457, Göteborg 1934, s. L15 f. Dateringsfrågail beröres hiix blott i not 1 på sidan 115. Jag pla- nerade urspslingligen en exkurs i alhandlingen för att behandla dateringsfra- gan men Overgav denna plan p& grund av dateringens betydelselöshet för de i avhandlingen berörda problemen.D;. Ahnlund, Herman Korners Engelbrektsskildring, Tillkomsttid och innebörd. Sv. Hist. Tidskr. 1936, s. 176.
E. Lönnroth, Luneburgshandskriffen (D-texten) till Korners CIironica novella, Scandfa VIII, 1935.
90 Erik Lönnroth.
orda l. Han anser alltjämt, att »datesingen enligt hittills g a l a n d e
regler torde vara fastshälld» till 1435. Daremot avhojer k a n en fortsatt diskussion om Engeilbrektspartiets hagiografiska Biaraktar under hänvisning till lönlösheten i att diskutera »Bing, som tyd- ligen rent principiellt bedömas s; olika»
'.
P6
annat stalle forkla- rar han sig av utrymmesskäl förhindrad att cliskutera mina hagio- grafiska rön'.
Professor Ahnlund Rar sålunda Iamnai, inin bevisföring i den ursprungliga stridsfragan oanfäktad. I dateringsfrågan har h a n däremot ater motiverat sin tidigare uppfattning. En precisering av diskussionens Iiige i denna fråga a r bebiPvlig.
Professor dhnlunds bevis kunna indelas Y tv5 kategorier: bevis stöddn p å primiirhandskriftens karaktär och bevis stodda på textinnehallet.
Chronica novellas utgivare, J. Sch\valm, h a r uppfattat D- textens prilmiirhnndskrift, den s. k. Lalaieburghandskriftena, som sri- giiialhnnc1skrift. Professor Ahnlund ansluter sig till denna upp- fattning. i sin nya skrift hävdar h a n ater ,)en direkt medveskare a v Korner vid h ~ n d s k r i f t e n s Piilkomst»
*.
F ö r att ratt förstå professor ilhnliznds installning till prohle- met niåste m a n fasthålla, att h a n tydligtvis aldrig sett den hand- skrift h a n två gånger beskrivit; h a n st6der sig enidast på Selimalms handskrritsbeskrivning. Sch\v\.nPin framhäver emellertid konsekvent de drag, som han anser styrka sin uppfattning av handskriftens karalitär av originalhandslirift, och det iir icke inöjligt att bilda sig en fullt objektiv uppfattning om handskriftens utseende med enda utgangspunlit från Sehwalrns beskrivning.
,%hnluiid anser, att kiiinehrirghandskriften tlllltommit på för- fattarens diktamen; den skulle t-ara originalhandskrift »elienr-ei ren- sltrift)) 5. Bevisen iiro följande:
I. ))SchwaHm förmodar fJerstades Rorraers egen haradstil vid rasurer. »
På två stallen annoterar Scki~alrn, att en annan hand a n renskrivarens I marginalen tillagt et"rtegl6nnt ord; på ett tredje stalle har samina hand till hertig Fredriks a r Saxen tre söner fogat
K. Ahnlund, Chronica N o ~ e l l a s datering. En replik. Sv. Hist. Tidskr. 1935.
SV. Hist. Tidslir. 1935, s. 216. Ibidem, s. 247.
"Ibidem, s. 239. Ibidem, s. 238.
Dateringen av ICorriers Il-text. 9
1
en fjärde, Wilhelm, och aridrat sönernas antal fr5n tre till fyra. Schwalm frågar sig, om denna hand kan tillhöra Korner själv l. Frågan är knappast motiverad, då ingen av rättelserna har karalir- täseii av författarrättelse 2. Ingen av rättelserna vid kiineburg- handskriftens rasurer äger överhuviid taget denna karaktär; de ha i flera fall återfört texten till den äldre B-textens läsart, och d r överensstämma genomgående med H-texten, som ghr tillbalra p5en med D-texten gemensam förlaga. Rättelserna ge således inga rarianter utan tvärtom en normalisering av texten; deras rimliga förklaring är, att de framgått u r textkollationering. Den fram- mande handens tillägg av Wilhelrn av Saxen överensstammer även det med 13-texten. Om denna hand över huvud taget varit verksam vid handskriftens redigering och e j tillhört en senare granskare, finns dock ej den ringaste anledning att tillmäta dess ägare rollen av författare.
2.
»P
företalet till föryta volymen talar Korner, sedan han nyss förklarat, att han äinnar ge arbetet sitt eget namn, o n sin hrfattning med dess utslrrivande och dikterande; att det sista ordek förekommer å rasur och icke har motsvarighet i äldre texter, frain- haver värdet av denna upply siiing.
»D-testens företal ar till innehiillek i det stora hela detsainma soin B-textens; meningariia lin emellertid genomgående omstili- serats p5 det för Kornerredalitioiierna utmärkande sättet. S5 he- ler det i B-texten: »Si quoque in volurnine isto, quod pre inanibus scribendum habemus, aliqua dicta inveniantur,)) o. s. v., och i D- texten »Si quoque in volumine presenti, quod deo cooperante exarando dictandoque elaborabo, aliqua inveniantur dicta,)) o. s. v. Om rasuren i D-textens mening berott på en korrigering av samma art som de ovan berörda eller p& en ren felskrivriing ar obekant. Därined m5 vara hur som helst: företalets schablonniässiga upp- gift, att författaren sliall utarbeta den föreliggande boken genoni att bade skriva och diktera, säger intet om att Korner haft med Euneburgliaiidskriften att göra. Detta företal passar i alla hand- skrifter och aveii i tryckta exemplar av Chronica iiovella.
Die Chronica novella des Hermann Korner, hrsg. von J. Schwalm, Göt- tingen 1895, s. 312 not c, s. 486 not 2. s. 489 not a.
Ahnlund, a. a. s. 237, styrker sin tolkning av Schwalms uttryck »Kor- ners eigene hand» = Korners handstil med en hänvisning till dessa rättelser. Man konstaterar då, att dcssa icke svara mot Schwalms uppgift oin »die bäufi- gen bedeutsainen sachlichen verbesserungen .
.
. bei denen m a n öfter Kor- ners eigene hand vermuten möchte)). Tolkar man Schwalm på detta satt,följer blott som omedelbar konsekvens, att hans handskriftsbeskrivning har ar onöjaktig. Euneburghandskriften företer inga spår av någon förfaltarhand.
92 Erik Lönnroth.
3. »De sista partierna i andra bandet av D-handskriften, summsriskt räknat från den tidpunkt i framstallningen då den förlorade C-texten f å r antagas h a upphört, visa tilltagande bråd- ska
.
.
.
Stilens flyktighet tillväxer (fol. 212); har anträffas Engel- brektssltildringen, strax före slutet (fol. 213-214). Allt detta pe- kar särskilt tydligt på författarens diktamen; skrivfelen ökas mot slutet I antal. »Kan då icke en slirivare h a bråttom utan att en författare sjalv diliterar för hoiiom? Det enda, som sliulle kunna ge något indicierärde åt den briidsltande stilen i handskriftens slut, sliulle vara dess sammanställning med C-textens slutpuiilit. Denna salii- manstiiilning är mer 3n l o ~ l i g t »summariskt räknad » : fjorton pa- ragrafer, flera av betydande omfång, skilja RufuskWniknns slut f r i n de11 punkt i fraiizstiilll~ingeil, diir Luneburghandskriftens skrift börjar förändras l.
4. ~ ~ d n d r i n g e n av Korners titel, frairis till ntccgistri, i vissa
av första bandets rubriker och i företnlr~t ,. Denna ändring han- SOres av Sch\\-alm till tidpunkten för Korners promotion den 10 januari 1435. Jag har påpekat, att S c h ~ ~ a l l m s antagande ä r en lös förmodan, och att denna rättelse lilia val som övriga rättelser k a n tillslirivas en koll,afioneranide renskrilare. Ahillund invänder: )Detta håller icke streeli; kollationeringen a r i så fall ofullständig, ty den iildrr ben511iriirigen Iivarstår p& ett stäl1e.a
Den sista anmärliningen iir fullkomligt riktig, men vad h a r den i sainmanhanget att g ö r a v a g har motiverat min uppfattning av rättelsens art Xhnlunds påståelide saknar varje skymt av k~evis.
Dessa fyra bevis skola enligt professor Ahnlund »utvisa för normala anspråli på bevisning en direkt inedverlian av Korner vid handsliriftens tillkomst» 3. De fylla i varje fall inga veten-
skapliga ansprik.
Luneburghandskriften är en pralitfull relislirift i största for- mat. Slirlvarens brådska i slutet av andra bandet har visserligen medfört minskad prydlighet i skriften inen icke forandrat handskriftens karalitiir. Kättelseriia inga i den löpande texten; de inarginaltillagg, som utmärka de bevarade originalliaildskrif- De avbrott i skrivarens arbete, som antydas av vissa växlingar i duc- tus. behöva icke tolkas som annat a11 tillfälliga och naturliga pauser. Dessa ha icke medfört några skiftningar i stilen, n a r mera tid och niöda lagts ned
på skrivarbetet. Jfr Scanclia VIII, s. 87. Scandia VIII, s. 8 7 not 3. Sv. IIist. Tidskr. 1933. s. 239.
Dateringen av Korners D-tex%. 93 terna till A- och B-texterna, saknas här fullständigt. Spår av för- fattarverksamhet saknas l.
Den andra gruppen av professor Ahnlunds bevis stöder sig p; textens innehall.
1. »Korner har haft för vana att
. . .
föra skildringen frana till skrivande stund, vilket ju vållade, att hans omdöme särskilt om väntade händelser kunde behöva revideras, när han i senare redaktioner fortsatte sin framställning. E n sådan diskrepans fram- träder uppenbart nog.
. .
om man lägger vid varandras sida5
1600, den sista i D-texten, och dess motsvarighet i H-texten))'.
Denna jämförelse utgjorde i professor Ahnlunds tidigare uppsats det »utslagsgivande» beviset för hans datering; den sliul8e visa c n »tvär omkastning» mellan utformningarna av paragrafens slut i D-testen och i H-texten. Omkastningen utgjordes av att D- textens slutmening skulle karakterisera riksreformen som »salu- berriina et necessaria reformatio)), medan H-textens belilagade, att »de werlilie staet)) förblev ) brekaftich unde unredelich)) 3 .
Denna tolkning vilade på ett översiittningsfel, n u erkänt av Ahim- lund som »en inadvertens i ett referat)): D-textens karakteristik g5llde kyrkoreformen och ej rilisreforinen 4. Trots detta vidhåller
Ahnlund, att en »dislirepans» uppenbart framträder. Det skall framgå av ett referat, där Ahnlund Iåter D-textens förhoppningar på ett genomfBrande av riksreformen på Frankfurtmötet 1435 klart framträda - »Korner berättar i D om planerna på den om- fattande rilisreform, som skulle dryftas vid mötet och soin man uppfattade som ett inedel att bririga 'infinita mala' ur viirlden. H sista meningen heter det, att man i omdömesgilla kretsar ansåg sig veta, att kejsare och furstar med den beramade riksreformen ville bereda väg för den hiilsosamma liyrkoreformen. När detta strylies i H-texten och i stallet uttalas ett direlit beklagande, att mötet gick i stöpet
. . .
då finnes allt slräl att tala om en omkast-'
Prof. Ahnlund uppger, Sv. Hist. Tidskr. 1935, s. 238, att ingen satt hand- skriftens natur av originalhandskrift i fråga, »förrän doeenlen Erik Lönnroth efter sin redan verkställda oinvardering av Engelbrekt Engelbrektssoi~ drevs att taga stallning till vissa konsekvenser av sina påståenden.» Detta är icke med sanningen Överensstämmande: jag har i min gradualavhandling, dar jag första gången framlagt min uppfattning av Engelbrekt, karakteriserat Lune- burghandskriften som en renskrift av obestaind ålder (s. 115 not l ) . Det han icke vara Ahnlund obekant, då han i sin första uppsats polemiserat mot just detta uttryck (Sv. Hist. Tidsltr. 1934, s. 174).Sv. Hist. Tid~skr. 1935, s. 2410. SV. Hist. Sidskr. 1934, s. 175 f. Sv. Hist. 'Tidskr. 1935, s. 240.
94
E r i k Eölanrotli.rrlng» i. Referatet ger ingen forestallning om textens verkliga in- nehåll. Testen namner, att de 16 reformartiklarna, »si emendaren- t u r », skulle bringa u r världen »infinita inala». Detta syftar tilj kontrastverkan: »Eill;val lamnade furstarna de o\ annamnda 16 ar- tiklarna obeslutade». Det namnes därefter, att de ) infallibiliter sta-
tuerunt)), att artiklarna skulle avgöras p å Fraiikfurtmötet deii 23 april. Slutmeningeii förli1:trar så »kejsarens och övriga furstars me- ning med att sätta denna reform före kyrkoreforineii) : den sist- nämnda kallas i detta sammanhang »salubesriiria et necessaria re- forinatio ». Förklaringen i slutmeningen riktar sig till en klerikal publik; att den utgått i den populära tyska versionen är täniligeie sjalvklart oin den över huvud taget funnits i H-textens latinska för- laga. Och N-textens beiilagande tillägg ger intet iiitryck atT att för- fattaren »efter sommaren 1435, sedan förhaiidliiigarna gått sönder, nödgals att se händelserna 3 nytt perspektiv)) Tvartom fogar sig tillagget in i sammanha~iget som kontrast till »infallabiliter statuerurit ) i analogi med deii tidigare kolitrasteii iie el lan »iiifinita
inala» och det första uppskovet. Intet hindrar, att D-texten syftat till eii liknande kontrast, eliuru denna u t e b l i d genorii avbrottet
P
texten. Fer denna inöjlighet talar, att Korners placering av dessa Iiandelser under årsal snittet 1435 blir s\ årförklarlig, om h a n hkr avsett att enbart behandla händelser, soin a\- honom sjals förläggas i l Det strider mot krönikans geriomgående kronologiska disposition att lata blotta omnäiniiandet av en framtida tidpunkt bestarilm:~ clen aniialistisl<n placeringen 3 .
Professor ,IhiiPunds bevisföring i deilua fråga bygger i den andra uppsatsen liksom i deii forsta på ett oriktigt återgivande av textens innehall.
2 . »Alan behöver icke söka länge för att finna de mest över-
tygande prov p; en nara samtidigliet inellan händelserna 6434 och förfaltandet s v den text, som fyller de sista bladen 1 Litnebeirg- handskriften. På det näst sista föreiioiiinier en notis
(5
1592) -hittills e j berörd i denna diskussion - oin de Iarigvariga stridig- helerna i Sriers stift efter den förre ärkebiskopens död. Korner övergar har till presensform))
'.
Korner skildrar i
5
P592 kortfattat det allmiiniia tillstårid, som rådde i Triers stift efter en schism mellan den valde och den--P
Sv. Hist. Tidshr. 1933, s. 240 f.
'
Ibidem, s. 241.J f r
5 s
l583 och 1599. Frågan om tolhningen av D-textens slut axgores a r a l t denria text av allt a t t doma oninainner lianctelsei, so111 ligga i tiden efter Frankfurfrnotet 1435. Se nedan s. 98.Dateringen av Ibosiiers D-text. 95 a r @ven insatte 5rkebisliopskandidatexl; schismen tog sin början
1430. Sjalva staden Trier med nbgra andra stader fira gudstjiinst
»legitime», säger Rorner, d5 de halla fast vid datus, medan övriga stader och stiftets kyrkor profanera gudstjiinsten, då de hålla med eleetus. Den senares Pott synes likväl vara den biittre, då han framstår såsom innehavare av slotten i landet'. Den sista re- flexionen konstaterar således, vilken av de två pretendenterna, som Gtid trots allt givit frtirngiing. Notisen hanför sig till ar 1434:
den skildrade schismen striiclite sig över aren 1430-36. Det rim- liga ar, att Korner, som systematislit samlat material för sitt krö- nikearbete, gjort sin annotation om laget i Triers stift år 1434
under vistelsen i Erfurt, dar h a n befailia sig närmare Sydtyskland iiim i Liibecli " . Men att datera D-texten med lediii~iig harav iir
icke möjligt. Efter 8434 synes Chronica novellas författare ha förlorat Triers stift ur silite; varken H eller Detmar har uppmasli- saininat de förandringar, som intradde 1436. D5 notisen influtit i en lopande kröniketext, har inigeil anledning funnits att andra tempus till förgången tid, aven om Bröniketextei~ utarbetats avse- vart senare an 1434. Presens har en naturlig anv5ndiiiiag i alina- PB~tPska frainstallningar, och talrilia exempel på presens laisloricun~ förekomma i kortare notiser bos Korner
'.
3. Korners reservation i slutet av Eiigelbrektsparagraien. »Därvid uttalar han sig mera obesd-amt: 'såsom det säges' ( u t
feslur)
-
mark 1 presenisfor~n liksom strax förut om den allmannatappfattniaigen av Eiigelbrekk (Engelbertus -
-
- credifur). Detheter icke rit dicebatur, sasom 1430 i samband med hussiterna
[s
1512), icke ut uulgabaterr, såsom 31431 vid Jeanne d'Are( 5
1537),eller som B 4 3 4 u t fcrmabalrii.
(9
1569) »".
Etf dateringsbevis av denna ark tarvar ingen lioinmeaitar. Jag elidast hiinvisar till Korness notiser från 1423: »mortui enim
P
-I Sch\valm a . a. s. 530. För Korners användning av verbet »existeren I
betydelsen afrainstå)) jfr 6 1077: »Hic vir valde beneficus exlitit et largusn, 5 1216: »Largos aulem ei beneficus exlitit suis inilitibus)),
5
1373: .frater Johannes. . .
qui iii eadem civitate predicatos extitit Husitaruin))."m Korners materialsamlande verksamhet under Erfurttiden se Schwalin a. a. s. VII. Korners »rnaterialiensammlung» (s. XVI) måste a v praktiska skkl antagas ha bestått av anteckningar och excerpter.
Ulan att ha behövt företaga n8gon syste~natisk genomgång av kröniike- texten har jag antecknat presens historicuin på följande stallen: Schwalm a. a. s. 576, Ar 353, samt 55 33, 631, 894, 895, 1077, P113a och c, 1114a, 1302. Jfr Ahn- lunds kategoriska påsiaende, Sv. I-Iist. Tidskr. 1935, s. 241: uKorner är f ö.
frärninande för bruket av presens historicump. SV. Hist. Sidskr. 1935, S. 242.
96 Erik LOnnroth.
lefer~intur))
(5
1438), från å r 6126: »61oc anno factus referiur ah astrologis fuisse concursus planetarum))( 5
1442) och »Ho@ inquam prodicionis malum ferfur fecisse dictus Bosso))( 5
14441, fran 1427: »De parte vero altera circa ducentos gladius vubgcrfur absumpsisse»( 5
1473) o. s. 1.4. »Till de sanlstammande dragen kan man ju ocksa riikrnc~, att Iuciior lämnats öppna i handskriften D för de siffror som ange det fulla antaiet regent- och äiaibets5r såväl för kejsar Sig- anund (-f 1433) som den då sittande påren, Eugenius IV
(f
1447) »'.
Då iiven jag anser det sannolilit, att krönikan tillkommit före Eugenius EJ7:s död, lämnar jag luckan vid hans regentar ur raliningen, ehuru clen ej Iran anses bevisa något; osakerkiet rörande denna siffra vore mycket n2turlig nied hänsyn till Eugenius' kon- flikt med Bas~llronciliet. Det ligger annorlrnnda tiIl med kejsar Sigmund. Handskriften lamnar luckor saväl för antalet av hans ar som romersk konung som för hans å r som kejsare. Ahnli~nd ansåg i sin skrift av 1934, att bagge dessa luckor visa, att Sigmund
»uppfattas Irlart och tydligt som 5n11u levande» ? Sedan dess har jag pgpekat, att denna tollininig beror p& ett fëirblseende: siffran för konungaåren kunde h a fyllts efter rakning i s,j5lva krönike- texten 3. hhnlund erlränner n u det riktiga hari nieii anser det » T
sammanhanget utan betydelse)); motiveringen härför ar, att »ingen- ting förbjuder, att det textparti som avhandlar händelserna 1413 skrevs före sommaren 1433, då kejsarkröningen blev bekant för författaren)) Det innebar, att skrivaren, trots den brådska, som re- dan Sch\vaTm konstaterar j, skulle ha bedrivit sitt arbete P en sådan
talit, att han sliulle ha varit sysselsatt med att skriva ut de 48 sista bladen urider en tid av cirka två år. Det ar onödigt att g i In p5 Iionselivenserna av denna nya synpunkt p& D-textens tillkomst. Faktum lirarstår, att handskriften a r e n efter sitt fullbordande liiinnat luckor vid Bonungavalet lika \ra1 som vid kejsarvalet; luc- k o m a bevisa icke oliunnigbet om zntalel regeringsar
'.
á. »B% Morner i sina verPi oupphörligen riktar blicken frainåt och ? förviig omtalar eller anspelas på senare h b d e l s e r , har det Icke saknat intresse att söka utröna, om h a n tillaventyrs överslirider den tidsgräns som den först p& sistone ock av Lönn- roth anfäktade dateringen innebar. Detta a r vad jag velat med ett
Sv. Hist. Tidskr. 1935, s. 242.
'
S \ . Nist. Tidskr. 1934, s. 174.Scandia VIII. s. 90.
ST. Hist. Tidshr. 1930, s. 242. Qch\valm a. a. s. XIII.
Dateringen av Iiorliers D-text. 9% par exempel belysa; Lö~lnroth å siam sida finner förfarandet 'obe- gripligt', liksom icke hörande till ämnet» l.
Professor Ahnluiid har i den första uppsatsen anfört icke ett par utan ett enda exempel: att riddaren Broder Svensson, som till- fångatogs av liibeckarna 1432 och var tillbaka i Sverige i februari $434, hölls fången »aliquamdiu»
'.
Det har varit och a r fort- farande för mig »oförklarligt», hur detta skall belägga Ahnlunds datering till början av 1435 och bevisa, att D-texten »aldrig» över- skrider denna daterings tidsgrans. Däremot har jag icke ansett det av Ahnluild proklamerade förfarandet »obegripligt»; gastal- endet härom har haii, jamte det citerade ordet, hämtat ur egen fatabur. Ahnlunds argumenteriilg har på denna punkt undergått en stark förskjutning. I uppsatsen av 1934 namnes mera i förbi- gaeilde, att »det stundom hander)), att Korner riktar uppmarksam- heteil framåt, inen att ban aldrig överskrider den traditionella da- teringens tidsgräns. Darefter omiiämnes notisen om Broder Svenr- son soin »ett ur svensk synpunkt anmärkningsvärt fall)). 1 tipp- satsen av P935 riktar Korner »oupphörligen» blicken framåt, ej blott »stundom»; argumentet har i inotsvarande grad k o m i t i förgrunden. Den nya karakteristiken ar oriktig. Det h k d e r en och annan gång, men ganska siillan, att krönikan anspelar p& se- nare händelser. Vore det riktigt, att dessa anspelningar aldrig 6 v . e ~ - skrida deii havdvuiina dateringens tidsgrans, skulle de kunna arn- \ändas som argument för denna datering endast binder förutsätt- ning, att den KL-text, som varit förlaga åt M och Detmar, kan visas ha haft tillagg, som anspelat på tilldragelser under Aren 1435-38. Denna förutsättniilg Br e j för handen.Undersöker inan verkligen D-textens anspelnhgar på senare handelser, visar det sig, att den i tvii fall med största sannolikhet smi~amner händelser, soni tilldragit sig efter den av Schwalm och Ahidund antagna tidsgränseia.
i Sv. Hist. Tidskr. 1935, s. 242.
%v de tv% andra textställen, soin torde å s y i h s i detta saininanhailg, ar det ena D-textens ovan berörda avslutning, som 1934 var »utslagsgivande» f ö r prof. Ahnlunds datering. Det andra, omnämntaridet av beslulen på banse- dagen i Lubeck, var avsett alt visa, att juni 1435 »klart nog
. .
.
fran för- fattandet raknat tillhör framtiden)). Även detta bevis grundade sig tydligtvis p å e n felaktig Översättning; det h a r också försvunnit ur diskussionen, sedan jag påpekat den riktiga tolkningen (Sv. Hist. Tidskr. 1934, s. 175; jfr SeaildiraVIII, s. 89 f.). Bagge dessa textsiallen referera mötesbeslut och utgora ej exempel på att Korner »riktar blicken framåt och i förväg omtalar eller an- spelar p i senare handelser)); intetdera var heller i Ahnlunds förra skrift an- givet som excinpel på cletta.
98 Erik Lönnroth.
I
5
l590 under &r 1434 omtalas en strid mellan ledarna för två tvistande partier i Ditmarsken, RadoIf Kersten s c h Krilse Jo- han. Den förre tvangs att fly till holsteinarna och hålla sig gömd någon tid, varefter h a n måste inleda underhandlingar med sina motståndare. Stillestånd slöts p& kort tid, (eller: man slöt fred, som varade kort t i d ) , och saleinda stillades denna strid något litet. Ett förlikningsfördrag, soin bestämde Mikaelisfesten 1435 som för- fallodag för skadestandsbetalning, slöts den 4 juni 1435; fullt ska- destånd betalades emellertid icke, scli kriget förnyades. Rågot an- n a t fördrag a n det av den 4 juni finns ej stt ralja på. Morner ytt- rar sig således om tillståndet efter detta datum ".I
5
1537 under a r 1431 omtalas de olyckor. som Gud låtit England underga som straff fös jungfruns av Orl6ans död. Först ~mtaHas en »epydlmia terribills)). Darefter har den Gamle fienden uppväckt inbördeskrig, förorsakat av det nya katteriet, som ut- bredde sig i England"
SSlutliigera dukade engelsiniinnen under i stora slag, som utkampades i utlandet, förlorade i tät följd många furstar och ädlingar och sågo Iikval icke slritet på den påbörjade olyckan. Detta k a n icke rimligtvis åsyfta något aiiiiat a n den fös- samring av Englands stiillnins i hrindraårskriget, som intradde efter det burgundiska fredsslutet på hösten 1435 och efter earlens kiv ArundeI och hertigens av Bedford död resp. l 4 juni och 15 sep- tember s. å. Kågra andra »fiirstar» a n dessa tv& k a n de% knappask r a r a tal om.Av dessa exempel fralngar, att D-textens datering icke kan förläggas till en tidpunkt, som bestiinnmes efter de i sliitparagra- ferna 1599 och 1600 omlalade handelserna. Det i
5
P600 berörda Frankfurtmötet av den 23 april-8 m a j 1433, som enligt Ahnluiid annu e j 5gt rum arid D-textens avslutande, ligger i tiden före freds- slutet i Ditmarsken och Bedfords död.6.
» S 1139 i D-redaktionen, enligt villten hertig Erik V av
Sachsen-Lauenburg och e n hans yngre broder 'levde iinnu, n a r detta skrevs' (adbuc virebant, cum hec scriherentur)..
. .
Enklast vore d5 - om m a n för D-redaktionen, såsom Lönnroth ju faktiskt tvingas göra, medger en terminras a quo fran 1135 - att godtaga uppgiften som helt och hållet rimlig och i intet avseende anmärk-'
Tratzigers Chronica der Stadt Hamburg, hrsg. von J. bl. Lappenberg, Hainburg 1865, s. 175 not 3; Die Chroniken der niedersachsischen Stadte, Le- beck 3, hrsg. v. K. Koppmann, Leipzig 1902, s. 418 not 6.Detta åsyftas tydligtvis de lollardiska oroligheterna efier William Per- kins' framträdande och den härur härledda allmänna spiinning, soin korn till uttryck & parlamentet 1432. Se A history of England III. England in the Later Xliddle Ages by Kenneth H. Vickers, London 1930, s. 407 f.
Dateringer1 av Korners D-text. 99 saingsviird. Docli, 'saken ligger e.j så enkelt till7. Diskussionen om denna formulering
-
enligt Löiinroth en feltolkning av 'auli- &or7 till D-redaktioi~en-
sväller i Sccindia ut till e n genonigripaxide revision av Kornertexterlin meel konselivenser för handskrifternas genealogi och värdering, iiiför vilka den omtvistade dateringen re- duceras till något ganska obetydligt.Utan en dylik textrevision iri casu erbjuda sig ju har inga som helst problem)) l.
A h a »enlilast» vore att hanvisa professor Ahiilund till hans antagande om Luneburghandskriftei~s l5ngsainma utskrivande. Då jag emellertid e j kan ansluta mig till detta antagaiide, då det dartill as felaktigt, alt jag »medger eii terminus a quo från 1435)) -
jag gör det i anin uppsats pro forina, innan jag övergår att »söka efter inre sannolikhetsskäl i själva textinnehållet)) - och då
uppgiften om de Lauenburgska hertigarna under alla förhållanden I r »anmärkningsviird» med hiinsyn till dess utformiiing i H-tex- ten, anser jag, att den inåste förklaras ur rådande och sedan 30 &r tillbaka utredda textförhållandeii.
Det a r namligeii så, att dessa textförhallaiiden visserligen iiro en nyhet för professor Ahiilund, ineri detta beror på att han före min uppsats saknat käniiedoin orn Karl Roppmanns grund- läggande edition av Rufus- och Detmarkrönikorna, utgiven år 1902, och den där givna utredningen av dessa krönikors förhallande tP11 de olika Kornertexterna. Koppmann fastslår med utförlig bevis- föring, att H-textens förlaga icke lian vara identisk med D-texten; han fastslår likaledes, att vissa överensstämmande skiljaktigheter genteniot D, som utiniirka Rufiis ocli H, icke kunna förklaras pii annat satt än genoni »eine eiigere Verwandtscliaft der beider- seitigen Vorlagen)) 3. På grundval av Roppinanns undersökning
har nian blott att dra några enlila slutsatser, vilka Kopprnann sjiilv e j fullföljt, då han saknat anledning att g% iii på de latinska Bor- nertexternas provenieiis. H:s förlaga kan ej vara identisk med den till 6430 gaendc C-redaktionen, d& H inycliet nara överens- stammer med D alltintill denna texts slut under år 1435. 195 D icke ä r förlagan, måste man har antaga ett förlorat mellanled. Men detta mellanled måste var3 primärt aven i förhålllai~de till D, d& det visar »engere Verwandtschaft)) med C. Allts& liar en för- lorad test varit gemensam förlaga för D och H.
Det a r dessa slutsatser, som av professor Ahnlund betecknas
j Sv. Hisi. Tidskr. 1935, s. 242 f.
Scanclia VIII, s. 98.
lo(%
Erik Lönnroth.som min »revolutionerande koristrulifion ) l. T y ~ a r r tillkommer
aran flsr dessa re5ultat icke inig utan Z<oppma~in. Sy nied ut- gailgspunlit frarr hans resultat iiro mina slutsatser ofrånkomliga. Professor Al-inlurid vagar s ~ g icke p5 att rederlagga vare sig Kopp- rnanns resultat eller milla slutsatser med veteaisbaplig berisforinag
'~
H a n föredrar att med tillfiilligt 1,ortseeiide fr5n Koppmann ut-namna
det hela till »textrevision izi casu», företagen av iniif för att förklara notisen om Eauenhurgarna: denna beteckning skall a priori misstanEliliggiira inina resultat.Betraffancle notisen om hertigarna a r Eaucnburg har jag antagit, 3tt H:s i n o t s ~ a r a n d e uppgift, »Bernhard bleff mit \stan- nade hos) herfigen Erike», iterger dem gemensamma förlagans notis. Profes.;or Ahilluild söker ej hemiita mina argument h a r f ~ r anen finner det »obestridligt». att dct iii- H, som med hiinsyn %BI1 hertig Eriks död 1136 omformulerat den bos D bevarade notiserz 3 >
En dylik omformulering a r och förblir oförklarlig; den iiaturliga andringen i det antasna fallet hade varit att lata notisen endast galla Bernhard och eventuellt häntyda på Esiks död. Inneborden av D-Sextens notis k a n ej missförstås, medan H:s formulering i en latinsk test k a n h a varit tvetydig med liansyn till att verbet )-vi- verea betyder hade »leva > och >sippekålla sig)
'.
Sv. Hist. Sidskr. 1933, s. 241.
'
EIail anser (ibidem). att de f ö r Ruius och H geiaiensailima luckorna »dock skulle kunna förklaras p å annal sätt*. På vilket satt anges ej. I not 4 på samma sida uppger Xhnlund. att nieslutningarna !)i många fall;) synas »ratt sjalvklarr, med Iiansyn till arten a r de p5 folkspråket avfatiade och for lekmän avsedda krönikorna!>. Koppinann har i sin utredning tagit hänsyn till denna möjlighet; h a n konstaterar ei~iellerild, att en sådan uteslutningsorsak ej Iian h a varit bestainmande »bei mehreren jener N a c h r i ~ l i t e n . ~ Iioppmann a. a. s. XV."v. Hist. Tidskr. 1933, s. 211. J f r Scandia VIII. s. 93 f.
Rörande frågan, oin Korner författat H-texten, anför prof. Ahnlund, alt jag »tydligt nog förbisett)) en »i försia personen avfattad notis om dyrtiden 1433 och forfattarens egna iakttagelser i Erfurt
( 5
1.572) B . S r . Hist. Tidskr. 1935, s. 239. Det a r I ,stället han själv, som förbisett den av mig supponerade förlagail till PI. Företalets autenticitet bevisas ej av att det icke nämner Kor- ners namn; detta kan Ra statt i den ursprungliga överskriften tili krönikan. Ahniund kritiserar, att jag stöder mig p å mina tvivelsmål rörande Rorrierc författarskap till H )>när fråga blir om tidpunkten för Korners död», ehuru jag sagt, att uspörsinålet saknat betydelse för del föreliggande problemet)) (ibidem s. 239 f . ) . J a g har sagt, att frågan saknar betydelse för sföreliggand~e undersöknliig;), d. v. s. frågan om D-textens datering, och darför lämnat denDateringen a v Korners D-text.
101
Mot mina slutsatser, grundade på förefintliga textutred- ningar, har professor Ahillund inga bevis att stalla. Som ersatt- ning får han ,)nara nog visionen av en sammansvärjning från pre- dikarebrödernas sida till f ~ r f å n g för vår nyaste medeltidsforsk- ning» och grundar på denna vision följande slutsats: »Sjalvfallel ar dylik textksitilc icke ägnad att ersatta den helst trovärdiga ar- gumentering som Lönnroths förut berörda, osalira nya teorier om den rent sekundara arten av D-redaktionen maste kompletteras med för att ens p5 allvar kunna överviigas» l.Visioner iiro klena argumenk i en vetenskaplig diskussion. I synnerhet gäller denna regel, d& det subjektiva intryck, som lig- ger till grund för visionen, har bestamts av tidigare brist på kan- nedom om grundlaggande litteratur B amnet.
Härmed har redovisning liimnats för deil förda diskussionens resultat i fraga om D-textens datering. Professor Ahnlunds bevis- föring för den fixerade dateringen har gransliats punkt för punkt. Det har visat sig, tlft hans bevisf6ring icke ar tillfyllestgörande p; en enda punkt. P flera falil har icke ens Pörsök gjorts att Iiimnia nagon bevisning.
Som dateringsilorm kvilrslår den hagiografiska Engelbrekti- skildringen. Professor Ahnlund vill icke diskutera denna bl. a. pa grund av att vi principiellt skulle bedöma bithöralade ting olika. Aven oin s2 skulle vara fallet, torde eïi diskiassion ej darför vara mindre inotiverad; tvärtom. 14en friigan ar, om en principiell motsattning verkligen föreligger.
Professor Ahnluild har i sin tidigare uppsats gjort ett referat av Ei~gelbrektssliildringen, där h a n tar ined de faktiska uppgif- terna om Engelbrekts person och verk och Iiimnar det övriga 5
sido P5 detta referat har har, byggt sin tolkning av skildringens iarnebörd. Han anser, tltt hans datering fritager honom från att punklen för Korners ~ l o d » utan om N.s datering, har jag ansett en sainman- koppling av denna datering med tiden for Korners dod falla på att både foi- dattarskapet till N och tiden for Korners död äro osäkin. Dirtill kommer, att Deimars KL-fórlaga Lroligen stiacbt sig langre an H (Scandta VIII, s. 92 not 2, 98 not 1). Betrhffande fragail om korners dbd kan jag e j anse den mbj- Pigbelen »anakronistisk», ait Korner på grund av ålderdomsskroplighet dragit sig tillbaka fran sina befatiningar inom klostrel. I-Ian har tydligtvis avgått som leclor av denna ors&. Jfr Sv Hist. Sidskr. 1935, s. 240.
"v. Ifist Tidskr. 1935. s. 243. Sv. liist Tidshr. 1934. s. t 7 7 f.
f02
Erik Lönnrothingå p å nliiia »motivliistorislia betraktelser ». .Jag har sökt tolka Eaigelbreklssliildrinw nied utgangspunkt fran dess författares gängse föreställiiingskrets och idévärld. Professor Xhnlund fOr- klarar, att Engelhrekts »mansklig:i egenskaper)) härvid gå fairlo- rade, att mitt tillraga~ångssiitt ar stereotypt. och icke löser upp- giften » a t t bakom tidsformeii igei~kiiiiria det historiska livets ut- tryclr \>
'.
»Det historislin livets uttrycli avprägla sig icke soan en sigill- stamp på en historisk berattelse: de upptagas i form av upplevda eller förinedlade fakta a r herattareii, som fogar in dem i ett för honoiii aktuellt kausalsaniiiianhailg. F ö r att Inan skall kunna »igenkänna» den hisbriska verkligheteil bakom beraitelsera fordras först och frainst, att maii fixerar, vad soin ar )>tidsforria» i denna. »Tidsforanen» 5r icke blott »uttrycksforin» utan tankeform; den priiglar alla sammanhang och omdöinera, soin framgatt ur förfat- tarens eller lians sagesmails ordnande, kombinerande och generaii- serande intellekt 2 . ?ilail iiår iclie till objektiv kunskap om de skild-
racie handelserna genom att söndra ut cle författarens ullryck, soni aro en fräiliinande, och därefter uppfatta besattelsens uppgifter c~ch omdömen, sedan de viil omskrivits i exis egna ord. som ome- delbara och allmängiltiga uttrycli för »historiskt l i r » . Detta
an.
en av den källliritislia inetodens elementiiraste regler. Det ar omöjligt att tro, att professor Ahiilund principiellt sliulle Iisyda en avvikande mening.Sliillnadeai mellan professor Alinlunds och min tolkning a v Korners Engelbrektsskildriaig k a n knappast härledas iir principi- ella motsättningar. Den bottnar i att professor Ahnlund underlatit att företaga den nörlvandiga analysen av skildringens art: han har icke boljt Korners ledande tankegång för att se, vad denne velat Sv. Hist. Tidskr. 1033, s. 246 och 247 not 1. Prof. Ahnlunds exempel på Engelhrekts förlorade »maiiskliga egei~~skaper)) aro »astucia, industria etc.)) Eseniplei~ äro olyckligt valda, då just dessa egenskaper av Korrier anv9~1das i allmän bemarkelse. Jfr 5 1097: !>Nicolaus comes Holtzaiorum obiii, vir niagne astucie et pacis anlator»; 8 1563: j)Sigismundus imperator aslucia et sagacitate, quibus pre cunctis pollehat principibus sui temporis vir induslrius valde exislens».
'
Professor Aiinlund ilefinierar sin karakteristik av Korners hagiogïa- fiska oindönieri såsom >uttrycksformer» genom att Iianvisa till »et1 sprakbruk s5 genoinaridat av den religiösa begreppsbildningen; att t. ex. deil hängde tju- ven fick anteckningen 'pie meinorie' i tanl<eboken». (Sv. IIist. Tidskr. 1935,s. 21-7). Ilanvisriingen ger ingen upplysning. Eller anser verkligen prof. hhn- lui?d, att 3pie niemorie. skulIe vara en karaliieristik al- tjuven i stii med Koi-
Dateringen av Rorniers D-text.
103
f5 ut av sin Eiigelbrektsskildring. Följaktligen har han ej för- statt, p& vilken väg Korner nått fram till sina omdömen om Engel- brekt. Han har ej tolliat Koriiers Engelbrektsbild, blott accepterat loch utnyttjat den.Jag har påvisat, att Engelbrektsskildringen i Chronica no- vella ä r av starkt hagiografisk karaktär. Professor AhnBund har i sin senare uppsats icke opponerat sig mot denna sammanfattande karalrteristik, ehuru han utan exemplifiering hävdar, att mina re- sultat äro av »periferisk natur». Det hagiografiska draget kan icke ha framgått ur empiriska sammanställningar av Engelhrekts politiska verksamhet; det kan endast förstås mot bakgrunden av hans död, som i övriga Biagiografiska traditionskallor uppfattas som ett martyrium. Professor Ahnlunds enda försök att opponera sig mot denna slutsats består i att taga upp ett alternativ, som jag själv påpekat för fullständighetens slrulli och genast avvisat: »kali- ske nämndes han likval» i den riksrådsagitation, som a r 1435 . skildrat upproret för hansestiidema sona en gudsdom och ett m%-
rakel, men som ej alls har något att fiormäla om Engelbrekt. N U namnes han i varje fal1 icke, och det finns icke den ringaste an- ledning, varför han sliulPe ha nämnts
'.
Deiz diskussion, som förts om dateringen av D-texten till Korners Chronica novella, har lett till ftirhållandevis säkra resultat. Icke ett av de indicier, som anförts för en datering till början av a r 1435, har visat sig halla mattet. Texten omnämner av allt att döma direlit händelser, som 5gt rum efter tidpunkteil för denna datering. Engelbsektssliildringens hagiografiska karaktar bestam- mer den 27 april P436 som terminus a quo. En pslemili kan na- turligtvis trots detta föras vidare hur länge som helst, men det forefaller, som om för närvarande föga vore att tillägga i ämnet från vetenskapliga utgångspunkter.
I sin senzre uppsats tar professor Ahnlund fasta på mitt ut- talaiide, att Korners Engelbrektsskildring hade saknat källviirde, aven ona den varit fullkomligt samtida med de skildrade handel- serna
'.
Han riktar en retorisk fraga: »Varf6r då all möda, all%l Prof. Ahnluiid supplerar denna gissning med ein annan: »kanske laa
Iians (Eiigelbrekts) anhangare h a k e n del att G g a redan före hans död, som nått fraan till Liibeck)). (Sv. Hist. Tidskr. 1935, s. 246). Det a r ju mycket möjligt, men det har intet att göra med Korners hagiografi.
"ngen torde förneka, att Korners Engelbrektsparagraf rymmer hislo- riska fakta, som aga objektiv giltighet: Engelbrekt har statt i spetsen för ett m o t Erik a v Pommern riktat uppror, upproret har varit framgangsrikt, fog- darna li,a fördrivits f r å n slotten o. s. v. Dessa fakta äro battr,e lianda från sak- rare kallor; annars skulle Chronica novella h a agL otvivelaktigt värde som
404
Erik Lönnroth.sIcarpsiillie) Det var denna ståndpunkt, soiii Jag från början intog i man avhandling och som föranledde mig att icke gå nar- mare in pli dateringsfrågan. Den följande diskussionen, soin rört sig om dateri~~gsfragasi, har inletts a r professor Ahnlund s j a h
'~
kalla fil1 det svenska upprorels historia. Ale11 till de objektivt giltiga fakta raknar prof. Ahnlund aven Engelbrekts »manskliga egenskaper», såsom de skildras av Korner. Ban tillmater Chronica novella vikt för »diskussionen om Engelbrekisuppfatiningen» och anser den vittna oiii att »iilan kande och för- stod», att Engelbrekt »fyllt en historisk inission» (Sv. His:. Tidskr. 1934, s. 186;Engelbrekt, Sthini 1934, s. 31). Det ar har, son1 en kritisk historieforskning inåste taga avstånd.
Sv, Hist. Tidskr, 1935, s. 247 not 1 .
? Son1 avslutaiide exempel på en form av polemik, soin helst bör und- vikas, anför jag prof. Ahnlunds dunkla anspelningar, att jag »nuinera» synes »beredd att medgira,, att författaren till Chronica novella rör sig i narheten av Engelbrekts död, saint att jag snu» raknar aven nied tidig muntlig tradition. (Sv. His!. Tidskr. 1935, s. 237, 246). Jag har i niin avliandling påpekat, att D-texten a r av obmestämd ilder, saiiit att det e j kan med visshet fastslallas, var- ifråii Iiorner hariltat sin Enge!b~ektsbild. (Sverige och Kalniarunionen, s. P95 not 1, s. 116).
E n axr prof. Ahnlunds elever. fil. mag. F'. G. A~ldréen. har nyligen pole- niiserat rnot min uppfattning av Ei~gelbrel<isprohleinet i dess helhet (Engel- brektsfejdens innebörd och idepolitiska bakgrund, Nist. Tidskr. för Finland 1935j. Jag har @ j för arsilit att taga upp denna skrift till diskussion, ej heller fil. kand. K. G . I-Iil~lebr~ands av Andréen åberopade uppsats ~ G u s t a r TTasas arv- iöreniiig. Dess medeltida bakgrund och förutsatinirigai., Sr. Hist. Tidskr. 1934. Jag anser, att min ståndpunkt i de av dessa författare berörda frågosn,a blivit lillräckligt motiverad i min avhandling och i senare uppsatser.
Erik Löna:r.oth.
