SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Bhgerssbnern% g ~ a v a

E

~

C

~

-

S

O

~

S

Y

~

C

En

metodstudie

inom

historisk arkeologi

Mgnniskan sjalv har, E egenskap av arkeologiskt fynd, alltid ftingslat sinnena hos saval forskare som lekrniin. Attraktionen i att. kunna st5 ansikte mot ansik- se med en sedan Pange död historisk person skulle kunna beskrivas som ex exi- stensieiE upplevelse av historisk vetenskaps innersta mening

-

att finna manni- skan s c h första hennes historiska miljö.

I Sverige, vass historia sags ha varit dess konungars, har somliga kroppar av kungliga, eller andra. till namnet och gagnet kanda perssner, haft váixlande igden. Den eviga vilan kan ha avbrutits inte bara en galng, och inte

av

enbara vetenskapliga skal. Beveke%segr%anderna harfdr har ocksal warélat, alltifrain ett be- hov av restaurering av gravrum och kistor till stort upplagda vetenskapliga hy- pstesprövningar. Sill den féirra Pta-tegorin torde hrgra de tidigare grav- och kist- öppningarna i Riddarhs!mckyrkan under 1880-talet, varvid man besikrigade och fotograferade kropparna och skeletten av Mar1 X Gustav, Mari XI, M a r h Eleonona, Hedvig Eieonora, U1rika EBeonora w. fl.

'

Som en kombination av bagge kategorierna kan ses de senare ~nders8kni.agarna i Riddarho~mskyrIc8n under restakireringsyeri~den~ under och efter det första varldskrige~:.~ Det torde omvänt ha varit mindre vanligt att man patraffat eller kunnat Identifiera kanda historiska personer, som Ii11 exempel arkebiskop Jacob Zr%andsssn (/ 12741, vars grav pieraffades vad arkeologiska undersbkningar E ~ e s n r d , ~ eiiei- som i fOie- liggande fal% den detroniserade kung Vaidernar Birgersson ca 1237-t Y30S\y, med stor sakerhet identifierad som en av individerna E den

§.k.

Wjagnns Ladulas gnav i Riddarholmskyrkan P ~ t o c k h o l r n . ~

Under åren har såtledes ett antal kungliga eller betydelsefua_ulla historiskca perso- ners gravar igppnats och cndersökts av historiker, arkeologer, osteologer och andra.' Z Danmark har t.e?a. undersBkes de kungliga och biskopliga gravarna i

Ringsied och ~ o s k i ~ d e . ~ Man har nndeasbkt ;eEIkvarierna i Uppsala

-

Erik den heliges skrin

-

och i Vadstena

-

Birgittarelikvariet

-,

liksom Lars Gathen- hjelms

(T

l"f8) och h e l Oxenstiernas kistor

(7

1654) i Onsada respektive 42dei-s kyrkor.' klcebiskop Andreas Sunessns

(7 i2284

grav i Lunds ciomkyrka under-

s84ctes under 1830-talet och senaste gingen air 1923 av Otto ~ y d b e c k , ~ !Carl

(2)

H e l g e m holmen

i. Karta over StocEthotm vid 1200-talets siut Efter Hanssor, 1940, s 21.

XI1:s grav ki Riddarkolmskyrkan oppnaodes ett flertal Pillfallen, senaste gangerna

tir Y859 och 9967.9 'Vasagraven 1 Uppsala domkyrka oppnades Br 1945 sch

un-

dessoktes av bland andra Martin O!sson.'O Erik Xi[ai:s grav oppnades air 1958 med Carl-Herman Hjortsjo 1 den vetenskapliga ledningen. '"ro~tnang ICrjstinas grav t Peterskyrkan i Rom oppnaides tir 1965, ocksa under vetenskaplig lednsng av Carl-Herman ~ j o r t s j s . ' ~ XastiIl komme[ ett anáak mera arkeologiskt inrikta- de undersokn&ngar, genomforda av Carl Magnus Furst i Vreta sch Varnhems ~ 9 o s t e r , ' ~ av Anders Vd Mirtensson r Lund, (se svani4) och av Caril Magnus Furst och Martnn Olsson

i

RiddarhoHmskyrkm 9 ~ t o c k h o I r n . ~ ~

Dessa undersokningar har omfattait kallmaterial av ytterst skaftande beva- rsngsilllstfind, beskaffenhet och kvalitet. Spontana mumifieringar har naturligtvis alhtid varit i minoritet, som de s.1~. mosshken frBn brons- och j a r n i d d e ~ , ' ~ ek- kistbegraavningarna E de danska bronsiidershsgarna" eller de genom uttorkning

nw-nifierade liken 1 somhga av Europas kyrkor, som t a . I ~ r e r n e n . " 1 andra fall har 49ga temperaturer i kombinatnon med lgg bakterlehalt istadkornmit mu- mifiering genom frystorkni~g, som den p i 1400-rakt e.Kr. omkomna eskamafa- miljen fr&n Urnanaq r "das~-~ronlarmd,'~

De allra flesta undersokningrar av maflniskors lekamliga rester, sarskile s n ~ m ar- %ceologiae, omfattar i $aska fzi% ett mer eller mindre komplett skelett, anli liga st dock bara centimeterstora bitan som ~esasltat av kremeringexZ0

(3)

Birgerssöilerfias gravar i Riddarholmsl<)rkm

i. Karta över delar av Riddarholmen och G ~ m i a Staden i Stackhalm. ! kanan bar med en prickad linje markerats strandlinjen omkring ar 1300. Därtill batfynden E det forna sundet.

Efter Hansson 1960, s 32..

De historiskt relevanta fragor? som man sbkt besvara genom undersdkningeri av icke kremerade kroppar. har Erdmst gallt dddsorsaken Lars Gathenbjeim och Andreas Suneioa tycks bagge ha avlidit i eiier au iedgAngsielimarism. Eril< XW:s kropp uppvisade spar au handgripligt vild och föigiftniiig. Magnus

Ladiiiis' skelett visade att denne aviidit av nigon kronis!< hjart- elirr lungsguk- d o m Dessa tre individers dbdsorsaker torde ha i i t t inrikespolitisk betydelse. Andra vetenskapliga resultat har haft en mera positivistisk karal<i2Lr, som fr&- gan om Emanuel Swedenborgs kranium9 följaktligen mera av persca-

%n

all-

(4)

118 Ola Kyhiberg

Identifieringen av en historiskt bide betydelse- och rnotstigelsefua_hll kunglig broder i grallen 9 Riddarhobmskyrkaw, kan ge föreliggande metodstudie en extra dimension sch piverka var syn p i den aktuella tidens mangfaceteerade kunga- maks. "Fyndkombination.enP9 av de begravda i Riddarhokmskyrkans kiangliga korgravar 31- paradoxale nog en manifestation av de levandes maktstruktur. Nigra i ordets moderna mening vanliga familjegravar utger inte Magnus Ladu- 1is9 och Kar1 Knutssons gravar i koret till franciskanernas klosterkyrka i Siock- hoin. Jag avser att b2r, sjuttio &r efter undersökningarna i Riddarholmskyr- kan, presenrem en gensrnggng av faktaunderlaget för bedömningarna av de gravlagdas ideniitet. Genom arkeologisk kvantitativ metod har denna analys lett fram till en revision av tidigare identifieringar och en historisk omvardering utanfbi den arlceologiska metodstudiens ram."

Vid gravsppningarna i Riddarholmskyrkan 1914-1917 undersökte man

i

den s,k. iMagnus Ladralis' grav de omrörda och ofullsiandiga skeletten av sju individer och i den intilliggande s.k. Karl Knutssons grav resterna av atta individer, varav fyra. in situ. Unders6kningarm genomfajrdes av en andropolog/osteolog och en arkeolog/konsthistorEicer och resulterade i en publikation utgiven ar 1921 E endast 350 e~aempkar, i sig en antikvarisk raritet. Sedan undersökningarna avslutats, nedsta%kdes Ster de nu sorterade benen E atta skrin, numrerade med 1 till och med 8. Nummer 1 fhrsigs med Magnus Birgerssons d.& namn, skrin nummer 2 med Magnus Birgerssons d.y. namn och skrin I-naammer 5 med drottning FIelvigs namn (gift med Ivlagnus Birgerssosa d.&.). n art in Olsson 1Bt emel- lertid föra tal protokollets

CD,

att dessa inskrifter inte sanklioneïais av honornaZ4

Gravplatserna 9 Riddarholmskyrkans kor markeras sedan 1578-talet av t v i gravtumbor uppförda p5 uppdrag av Johan 111.

Pi

platsen bar rimiigtvis tidigare ha funnits nhgon sorts lagre monument av den typ som finns bevarade fran Varnhem sch g ud hem^^^

Skriftliga kallor, Ffarnfbr alie Erikskrönikan, binder ett par personer till Gra- munkeklostret och F r a n c i s k a n e r n a s - n - r i n o r i t e r n a s - g r a b / - munkarnas eller barfotabrödern6a~ kloster grundades av Magnus Birgersson/- RaduEis/d.ii., liksom kYaarissornas kloster Sansta Clara, dar dattern Rikissa se- dermera blev abedissa.

.

.The gaffwo thz sancta klara hans dotter war tha a siatta ara han redde kost rnz digher wir ok gaff ther swa sina dotter j n .

.

.27

Kyrkan byggdes omkring hr

4,280-1300.

~ o s t r e t hade grundlagts omkring

ar

(5)

.

. A en holm Seet Itidha sicaär eth kloster loot han rnwra thar swa want ok swa höwelikt at i hans rike war ey annat slikt icyrkian er waan ok stoor ok hauer en fagran liwsan Ecoor swigbogane are alle lagde mz gul rher er mykit folk tha hon er full

i l ~ z klos:er gaff han balfetta bröder

Iller badh hari leggia sik tha han var döder. . ."

ECronR~an anger hydljgt att saval Magnus Birgersson d.a. som haas consoc med samma namn begravdes i klosterkyrkan.

. . .sidhan badh han thern at the skuilo han föra til thz kioster han !oot sialfher göra

ni9 s t o k h ~ i m tha fördo the han honom iöigde mangen adla man

foro h6gha altare growo the ban nider. . . 30

F6 sommaren 1320 sandades ridet R Stoc3ihoim. 1 sambanl! darmed lzt man aea?

27 oktober halshugga Magnus Birgersson d.y. C B ~ I~Telgeandsnolmen.

.

. . pa ihen helgandz holma mas! har_ ledde ok eth tapette vnder bredde

Ther kaaade har, sik fagherlika aa ther ioot man hans hoffwnd aff slaa ok lagdo han sidhan a ena baar eti? baldekln tiE redho -war

3 K iagdo a barena uuer hans liik hans fader var en lconung riik The bezsto fyre herra ther waro han thadan ok lil brOdra baro Ok IagGoa;, i then s a m a graff ther gud hans faderfa.der gafi' then mi!de konucg Magnus

the Ilggia bade i eth graciz hwss

eth höwelikt mönster mz gudz nada. . . 3 '

Ytterligare en person omaamns av EriliskrBnikan 9 samband med klostret p% Gr&mun&eholrnen

-

marsken och fbrmyndaren Torgils I<nutsso~: som a.vs8.t- tades hr 1 3 0 6 ~ ~ ~

Iohacnes Mersenius uppger i t v i av sina arbeten, StockholmskrönEkana c h "Scondia i%Bu~treoba~~, att jitherligssre en besliktad person skulle ha begravts E

kyrkan, Erik Valdemarsson d.%,

i

1327-3333. MesseSAtus utpekar 8 d o ~ k ingen sarskild gravkammare scm dennes gravpriats34".

(6)

120 Ola Mq-hlberg

if&ivkammassen bengrnnd "Magnus LadulAs" grav, den norra av de ",A vid kyrkans, IängsgGende mittlinje i Fig. 3, visade sig innehglla resterna av sju individer samt e t t paa spadbarnsben35. rsJ@riivarna lycks inte ha tagit nggon hgnsyn 8191 möjligheteana av en best2mning av begravningsfdjden vid identifieringen. Man antog, med stod av skriftliga kallor m , m. att fbljande individer begravts efter Magnus Birgersson

&?.a.

(7

1 2 9 0 ) ~ ~ :

Individ hl MAGNUS BIRGERSSON d.y.

8: 1300,

t

E320

Individ KIK ERIK VALDEMARSSON d.B.

2:: 1272,

t

1327-33

Individ AV VALDEMAR ERIKSSON

*

ca 1300-25, senast orsanamrad l368 (=@q),

t

ca 1390

3. Pian over Riddarholmskyrkans kor. Efter Furst 8 Olsson 1921, Fig 4. B . "Magnus Laduifis" grav.

2. "Kar1 Knulssons" grav.

3. Ursprungligt altare och darunder ett valvt, tegelmurat rum.

(7)

Birgerssönernas gravar i Ricidarholmskyrkan

Individ V ETELVIG

x: ca 1260, 7 ca 1325

individ V i RIKISSA MAGNUSDOTTER

ca 1273-85, senast oriniimnd 4347 ( = t p q ) ,

t

ca. K350

Individ VII ERIK VAL.DEBdARSSON d.y.

*

?, senast omn2.mnd 1388 (=cp@,

t

ca K380

En primgr arkeologisk uppgift blev att sbka fasts:sL81éa begravnlngsfdljden med stöd av en stratigrafisk anabys, samt att diirpi sbka synkronisera denna med ovan citerade uppgifter om de begravdas identitet.

Martin Olsson sarskilde ett par olika nivaer, grundat pit i huvudsak positio- nen av de t v i kistorna och p5 benanhopningarna. oversi pitriiffades ett fyndla- ger med srnarre ben, murbruksrester m. m , Dessa harrörde med sannolikhet Lr5n 1500-talets ombyggnader. 3artil8. kom att den sista begravningen tackts över med ett sandskikt. Detta skikt befann sig 0.90-0.94 cm under korgolvet (FSg. 5). Det benamns ME. med

A

(se Fig. 89 och omfattade de numrerade benen I-S samt onumrerade ben.,. Diiiunder fbljde skikt

B

p& 0.95-1.22 meter under korgolvet, omfattande ben nummer 4-34, s a m onumrerade ben, vilka !Ag över kista 1 med individ

III

(Flg. 5 c h 6 a). Följande skikt omfattade nivierna

Birger Jarl

Rikisso, i'nldemuir ---F

alngnus Ladillds Erili Bengt K r i s t i i i n

G l i231 lm. Kooun 118kan den iinee Iioniing i S v i r i p e , i. oinhr 1237, . I302 h o n u n g i s i e r p c i.

C-reger

o.ikla son

i org ge ,;12573. G. 5) 126.2 m e d g r e r e G 11 1260 iii boba'.'128U ii I k o n u ~ i g o n i ~ < r 12<0 J - I?<,o: tie. %:?i G,?tO:% .ad. ett 11erta1 i>.rn f i n n s

i l e i n r i c b a v ~ v e r l e E n i ~ l o ~ ? e n n ! n ~ i Daoiiiarh.

G. 1, iii L.iieiurdis klostret i Stochholm R l a \ d i d r b r n u o ~ e - Lin- son iii o i i f o r l i e i ~ l e P n < l i i i l i ~ l u t e i

-

--- G . 11% n,. ~ < e h i g 1.6pinq _:_{1 3 i} I.JU~; a v _{n i 1; H ~ s r l s r a n}1600-talet se r ~ , , k ! t ~ , ~ ~ _i_si-._\L,-

5

- K a t a r i n a Eril< ' ~ ~ ~ ~ r c~ 3 ~e j ~ i $ o ~ s~ ~ ~ !ogruir.iliskupets !i<lsiir. R 1931, be- G 1275 m Inpick 1288 G 1285 i G. 1% i -f l283 F. 1272

-

I S 8 s 231

g r s i d i G e r h a r d il. i ~ Z e n n i n g e s y k ö p i n g ~ ~ i ~ ~ i ~ ~ ~ i:

r?; ;;

. $;;eei: blosicr n k Riidoll, m Fri- ;$,:al;;;; %il< S k g e r R i k i s s a Ingeborg E r i k Vaidrmnr

1:loitreI i I(. ,- l?i9 Boniing i &herlirsa -,-l311 G >n. IIerIig, f oiiiiir. Ilertig

Siglunn h o n u n g i

G ,,, h e g r a i d i & l e r i g e , i 1280. i h i a r a konung 1282 J ,318. lie

s rar ni ör Polen ingetiorg L p i ~ a i i n . r 1321 i > e g r a r i ~ hloster E r i k \len- r i i h i 3 1 8 i scor- 71118 I>* r a i d r l l a r e l i 1296 Knuts- dotter i Ringsted I.eide , e d i Dan- B r r h i n i 5iocii i s t o r h j r f a n i ~ i n n i n r k . ' nnniil347. i n a r k Bi- h o i n > . tiien i322 Siockholm iE14)

A

-U.>?> hlsrgarete

i + i 3 l i l , h o o u n g gravdn i f ä r d till i p p s a l a u. ,317

Valdemar Erik Glippings Hingsted G, :;o&rk& Ingeborc d. t. i D a n m a r k k o n u n g E r i k

131i-68 I< d o l t e r B e ~ r a \ d b o r g . d t konuiig I'r.isthatare

G 1 rri I n s e g a r d L n i n g q L C i HSksn V i S o r g c i harge

1 1 0 -P____-- ---

G 28 m Helga E'iii >lssus En <io'rfei. SaaDios Edernia E'iii

s n i e ~ F 1317, r1316. troliger (Snedbleike 1.117 i r h e - Pl.iOO.jl32~ _, _lajo,

G , i,U6iii .i.

---

djai,nc I h c a i i \ d i

Erik Lppsalsi Grhiniinhe Sueri$eSXorye h c r i i g ~ l b r e c h t 1375-u k l o s ~ r e t i F. 1316. 11374 i v \lechlen.

G i i i Erriiegarli Sloclholiii

G. iii Dlanchc b u r g F uiiil,r. a,' hamur 1317 -r l J i 9

i 13G3 Beer il)olicran

Erik SI? HAkan 2 barn

iionurig i S i e r l - c h o n u n g i S i erige riildï i 1339. L 1159- b Vorge F 1340, G . ni..ne2irlr r 1380 G I , G ~ Brandaniiurg, Margareta, V s l ~ ; 1339. iierilar .4ttei.<irgi doilcr, F 1351, i 1412 Be%:a\d ii>rsIiSorii,sedrri i Roskilde dorn k ) r k a Olof F 1370, ,- 1387 l i o n u n g I Dan- rnnrh I b o r g e . Begravd 1 Soru

4. Stamtavla Over Birger Jarls efterkommande - "Bjaiboai:ten". Efter Fiarst 81 Olsson 1921, bilaga 2 samt Karisson 1888, s 214-234.

(8)

122 Ola Kyhlberg

5. T\!arse?<tion genom "Magnus Ladulas" grav i nord-sydlig riktning Efter Furst & Oisson 1921, Fig 14.

1.23-1.29 meter under korgolvet, ben nummer 45-64, samt onumrerade ben, vilka I5g intill och vid kista E fgir Individ III. H-Har har dessa ben uppdelats i en övre nav5

C ,

omfattande ben nummer 35-45, och nivi D, omfattande ben

nummer 46-64 (Fig. 6 b och c). Slutligen omfattade det understa skiktet, nPvB E, benen p i kammarens botten p i 1.30-1.42 meter under korgolvet, samt onumrerade ben (Fag. 6 d).

Den metod som har valdes, afar att s6ka seriera benen p& dessa nivier, A till och med E, med utgingspunk; fran att individ 1 begravts feas6 sch individ 111 nast sist, fbae individ VII i kista 2, samt f r i n att stratigrafins inneh5lI under an-

vandningsperioden torde ka. riskerat at; bli Inte bara omrört utan omv3nk. Med st6d av samtliga tillgangliga uppgifter, 1 text, figurer och fotografier, ge- nom8eardes f&st en identifiering av varje enskilt bevarat ben, med avseende pi bentyp, kroppssida, individ och fyndsrZvA, Inklusive de ej numrerade benen. Detta redovisas

I

Fig. 7.

Gssvel~idt och begr~vaoiflgsreaB4nel.

Dgeidens satt att handsFcas imed benen av tidigare begravnnngar har kraftlgs for- svirat, eller t i l och med om-asjEiggjort en kvalitativ analys av begnavningsfo%j- den, men samtidigt skapat grunden ior den kvantitat~va analysen och seriatis- nen.

(9)

Birgerssonernas gravar i Riddarholmskyrkan 123 tege!. Bredden var ca

&O

cm siid botten. Detta torde ha varit aiisf6r Ilie för två personer E bredd, eftersom detta skulle hs kravi ca 106 cm, Detta antyder, at: graven maste uppfattas som en patrofius-graii, plaeerad fdr Magnus B:,rgersson d.8, personligen, men senare entb?cad 12.1 alt oscfatta ytterligare kungen narsta- ende personer. Vid de efter Magnus Birgeosson d,& 'Oljande begraainl~garna torde kropparna delvis he vilat p 3 varandra, sivitt man ante vidtagit rgrikilda Atgasder. Detta torde vara fsrklaringen t - l att endast den sist gravkgde Bter-

fanns in situ. Mala ble.4 vid ett par tEZbf&lhen urzder anvandningsperiogen tvungen att oinfbrdela benen f r i n föregiende begravnia-cgar.Detla kan ar:tingen ha skett genom att hela kroppen fdrsköis i sidked, at; ena kroppshalvans ben togs bort (som individ

III

L kista), eller att kropppen parterades p i annzn Iedd och benen pBockéader upp och iades LiSlbaica

I

benhdgar. Detta fdrfari~gssatt, som var gängse under mdedeltid3', har skapat fdruts&ctningarna för exl omvand arkteolo-

6a. Plan över "Magnus LaduiAs" grav p i nivin 0.95-1.22 m under korgolvet ( - i.:n%/A k och B), se Fig 3. Efter Furst & Olsson 1921, Fig 13.

Y - 1 :

4 Dh!l

6b. Plan cver "Magnus Ladulis" grav p i nivan 1.23-1.29 m under korgolvet ; = NIVA C cch D), se Fig 5. Efter Fursr & Olsson 1921, Fig 18.

(10)

124 Ola Mqhlberg

6c. Plan Over "Magnus Ladulas" grai p i nivin 1.23 rn under korgolvet ( = WIVÅ C och D), se Fig

5 . E f e r ?birst & Olsson 1921, Fig 19.

Qd, Plan över "bIagnus Ladulas" grav på nivan 1.19-1.42 m under korgolvet (=NIVA E), se Fig 5. Efter Furst & O!sson 1921, Fig 23.

gisk stratigrafi, dar tidigast nedlagda ben kan ha kommit att hamna överst3'. Bensorteringen synes ha utförts med viss systematik och anatomisk kiinnedom och utan namnvard seneimencalitet, Därtill kommer, att detta hzndhavande skapade m6jjlighecer till reliksamling.

Z sin uppsats om gravarna i Varnhem och Gudhem ptipekar Fnrst, att man vid hopsamlandet av ben siillan var noggrann med de srnarre benen. Skelettens grad av ofulBst&ndághet skulle darför f6ljaktligen st6 i proportion till tidsplace- ringen3'. Av sammanse~~lningm i Fig, 7 framgir att nagon shdan propsr~ionali- lei inte direkt kan spiras i denna grav, dQemot ett samband mellan platsen i se-

(11)

Birgerssöneri~as gravar i Riddarliolrnslcyrhiiri

7. Sammanstallning a\ bentyper, individer och fyndnivaer A-E i "Magnus Lad~iiås" grav. Benen i serie enligt variationsmåttet. Individerna i serie enligt begravningsf6ljd, se Fig 8.

Eclterforklaring: Kvadrat =

NIVA

A - 0.90-5.95 m

Liten asterisk =NIVA B

-

0.96-1.22 m

Stor asterisic =NIVA C - 1.23-1.29 m Liten punktcirkel =

NIVA

D - 1.23--1.29 m Stor piankrcirkel = N Y V ~ E - E .30- L .42 m i kista Romb =

N ~ V A

E - 1.30-1.42 m p i kammarens botten

I IV II i'l V III V I I - - -

LiN D9VODiER

8. (Rör-) benens procentuella fördelning inom varje fyndniva enligt Pig 7. Varden Over medelvardet i varje kolumn har inramats. (n = 5).

(12)

(13)

procentsatser, har tidigare p r ö ~ z i s m.ed gofe resu~tak". Gerram d m vagning son-i beraltningen av a e vertikala medelvarderna innebar, balanseras storleksskillna- derna rnella~i de underliggande absoluta tajen. Idedei~8~rdet beraianei p5 detta sait bildar en vasentlig §.k. pielongrans4' Denna utgo; en slg~ifiliansnivii~ s o n

tyyáliggör seriatjonens iendesns. bhed sttid al: serien a.v r~edeivarden, standarslav- vikelseona och varlaeio~sw:5Xen (a = 5) kan seriens riktighei konrro"hleras, V á -

i80 s

riationsrnittee som brukar ka.%Eas spridning, cppvisar n ~ s d denna serje

x

en jgrnnt stigande skala:

S-~andardavvi;<e!serna uppvisar en tid.- eller rreclelad serie. Variafions~fhi:ten, som alitsi uttrycker benens spridningsgrad ver"c!<.att, Aterspeglar ocksá3. indlrel:t likhet i tid melBan begravningarna. Som nedan 1commei att pkvisas föreligger det kortaste intervallet rneaan individerna L1 och V I , nago.! ssiz i;e!ksi ~ t t r y c k s i variationsm5re;ats Ella s k i & l i ~ ~ d rnelZaid 30 och 32.

Medelvardes-/pEeiai~g~-ansen markerar art en radikal stbrning a r straiigrafia~ p5verkai nivaerna

C ,

3 OGPI E. Uppenbarllgera hnas- nedsigilaadet av individ "'i L . A ;

kista kraftigt rubbat fsprdelningen av ben i n i v i G. Detca har ~ s t a d ~ , z s m w i t PS re-

lativ underrepresentation i denna n i v i fbr ben f i i n Individerria IV, 11: och .3 n4- gon m i n

III.

Nedsi21landet c a j r individ 111 o c k s i i Icista har analog: skapat ec re-

latbv ufiderrepeesentat801z ben d r i c indi.viderna I I ,

V

och i nZgsn m i n

IV

i n i v i D s c h

E.

Seriationen visar tydlig? hur den ve~likala korslogic blivit cnmvand p5 grund

av begravningsrctinerna, Endast de första tre begravnirgarna har ben 1 den översta nivan A! Det ar ocksa klart att andelen beil

I

den damdersta n41ian E ö!,a,r,

G, S 9 070 över E8 Vo ii11 64 T'o~

Av

detta ?caur, dras en metodisk; \sil:& slutssts, Begra.vningsprocedure~na har har Inte i första hand d c c i ~ e i a t benanidet, var? galles rarbenen, utan istailet ökat deras spridningsgrad inam daen ire:tika!a k3- roIopin. Detta kan ses som en vBsentlig nppEysning, e l e r s o m 5egreppen fi/farre &P kvalitativa, medan spridning och fC9rdelnicg &e kvanti'iaiiva be- grepp, vilka Ec~aver en kva~leitaeiv a ~ a ? y s . Det ar ocksi u"~rycl< fBr det tiigre in- formationsv&rdel hos a"35oButa c8.l i arkeoIogis1~a sammai,lza;ngA*.

Genom denna seration och dess pleEongrBns framkommer en ty(11Pg peri~cii- cites, vilket i sin tur m8jlfggör en seksnctruktlion av begazvningsfbrioypet i stto- ra drag, delvis ocksi med stöd av uppgifterna man om hur krgppair~a sannolik: parterais. Benen f r i n individ II och "i har 1 &;e omfattning an -inc!ras Icornriit att spridas p & olika fyndraiviier vad avser de skilda kroppshalvornas ben. Detta syns sclcs6 galla individ I, fast I annu b g r e grad. I-12r toikas denna b l d sorn ooim dessa icdivider inte hades ned p5 kammarens bottenp som till exrfi~pet kistan med inciavid i l b , Wied iedning av Fig. 8 s!mile vissa aietagandm kwunna geras om hur kropparna lagts 1 sidled. individ Va4 !&g p5 kammarens shdra sida G f i P i g ,

(14)

Rgrav kan man göra det fOrsiktiga antagandet, att de fdraa 1% och V Paghs vid kammarens norra del och IV och

VI

vid dess södra.

I graven har forst begravts individ H, sannolik; vid kammarens södra rida. Vid hans vgnstra sida har darp& lagts individ

IV.

Ovanpi dessa

har

lagts individ

Il,

Vid begravningen av individ

"V%

har man r810 undan plats pi Ytaanmarens bst-

ten.

Hndlvid

'4

har Ster hgts ovanpi nigra av benen fran tidigare begra~dnlngar. Begiavningec av individ

%II

i kista har inneburit att plats har rbjts pA kamrna- rens botten, denna gang vid dess norra sida, Shsligen har individ VI1 begravts i kis", (Fi'lg. 6 a, 6 b och 6

T,,"

,-.,artil komm'er en successiv decimering av antalet rörben Erin bverkroppe~z, se ovan. Alldeles tydligt ax, att avsaknaden av ~yckelben, davBcuFae, sPkn de fyra fbsst begravda? aarspeglar en nedveten bortplockning (jfr Fig.

71,

F u ~ s ~ & 0 1 s ~ ; o ~ a identifieringar var bast underbyggda gencm sk~iftllga kallor vad avsen Iqagnus Birgersson d.ii., dvs. individ 9, Magnias Birgersson d.y., dvs. individ 11 och kvinnorna &!vig, LndS~iid V/VH och Rikissa Magnusdotter, individ v/jiI~ Vilkendera av kvinnorna so;m var individ V eller

'VI

Bamnades försik- tigtvis obesvarat9 $iven om k o p p a r s k i ? ~ 5 signerades med drottning ~deOvEgc namn (se ovan). jkrse & Olssons best2mningar stbdde sig friimsr p i historiska och el*, begransat antal osteo8ogiska uppgifter, men Inte p& laggon synkronise- sing mrd begiavnlngsSt3Bjden eller stratigrafisk analys.

I Fig, 9 har samnm.nst81hLs alla re%evanfa gekornliga historiska och osteologiska uppgifter om individerna och skeletten 1 den 6.k. Magnus Ladulas gravkammare. För att Gattare, eller till och med

for

att överhuvudtaget p5 et: effektivt sahi kunna jamfösa de olika i%drsbesiiln~saningarna, har samtliga verbala

formu-

leringar och appr,oxirnationer sbkts omskrivas numeriskt. Dilrvid framkommer för det fbrsia en disitrepa3s mellan osteologen Fnists beskrivande formulering-

ar sch historikern Olssons delvis tolkande bestiimningz~. Det frarngar att histo-

r%lcesns AIdersbest2mningar tenderat att göra Endhiden gldre, ulom vad galler det kvinnliga skelette:

VI.

Det förefaller som om denna tendens &r en anpass- ning till den fbrmodade historiska u:erklighe~ena'.

W&igenom syns del inte 1~16PjBigi att hilla med Furst & Olsson om att drottning Iielvkg skulle ha varit den S d r e av kvinnorna,

Medan

modern Helvig vid sin d56 bör ha varit 45-3 &r, mAste dottern Rikissa snarare ha varit 48-i-7 Gr.

Helvigs kider kan apprciiimeras ganska val med stod av datum ffö giftermiler, barnen, sam;: av Tvlagnus Birgerssons 5,lder. Detta skapar et3 o m v a ~ h fbrhallan- de i relation ta11 de osteologiska besr&mningarna. bhan kan faseslA., ars d~oiining .He!a~ig &r Individ VI och doitem _ R ~ ~ ~ s s Q l W ~ g n u s d ~ b B & ~ dadEldFd infe &driom4'".

Ytterligare ett förhAl8ande maste analgrseras. Skelettet, individ ,?V? kan O-wbj- Iigen Idngre idenlifiertis

med

Vaidemosr Eriksson (jfr Fag.

41,

bide p6 grund av

(15)

(16)

430 Ola ICyh!berg

k&"

gravkammare. Valdemar Erhicsson, tidigorre

idenl$i;rmrrad med

isdivid IV dr

med

sbbrsla sannobiithel kf

MaJket

individ Id>73 den nost sist begravde {tpq 6347). Darrned $teasr$a att lösa problemel med individ IV. M a n n n p& 'snarare över

an under 60 ar9 eller '60--70-&rS1ag', omskrivet som aniingen 63?4 eller 65-5 Br (Pig. 91, dog efter 1290/9I men före slutet av Gr 1320. Han masle ha varit myt- kex nara befryndad med Magnus Birgersson d . & , inte nagon 2in1becsrnan eller liknande, utan en av IfAagnus allra i,&masie slaktingar, Av den approximerade dQ3dsperPoden och den dödes egen ilder att döma, bdBr han sökas 3 1Magnus egen generation, m831igen 1 den fbsegiende, men knappast I den följande. Enligt stamtavlan Pig, 4 ges endast ett begransat antal möjligheter. Gravp4acseina ar for artikelförfatlaren oktinda för endast t v i av Birgerssbnerna

-

Bengt och Va4demar. Den förre dog 1291, var sannolikt fddd ca 1235-4.5, och vid sin d6d allts& mer an ca 15 &r gammal, men knappast mycket mer iiin ca 5 5 Ar.

Med sabd av dessa indicier

-

och fakta - hterstgr endast att identgiera indi-

vid

IV i "Mognus Ladan/&" g r ~ v som brodern V~s"dermr Birgersson. Han var

jbdd ca 1237 och dog 130.2 vid

ca 65

d.rs d/derj vvil2laet kan amfsrmuieras som

65n2 Brs alder. Detta syns vara en rngieket god ö~ierensse~mn6adse med den oste-

ologiskt beseamda 6Idern Endivid IV p& 63i4 &r.

Dessa reviderade identifieringar har markerats i Fig. 9 och sammansta&lts E

FBg.

1 g47

En konsrohha ovanstiende revideringar skall har urforas med en annar metod.

Inom arkeologisk lcvalltaihv sakforskning 2-r Pikhetsbegreppet fundamentala. Dess eiE4ampning Ics2ves den största vetenskapliga omsorg och definStPonssk2r- kikhetsbegreppets Pssegsansning ligges i dess k%ialliativa Innebörd. Darför "sehbvs ett kvantitativt fikhetsbegrepp, en "processuell likhet", vilken skar det EtvantPtatPva/statis"riska sambandsbegreppet nara. Fiirses uppfattning om de

ALDERSBESTAImiI\IGAR BEGRAVDA I N D I V I D E R DöDSAR / historiska osteologiska

A M A G N U S B I R G E R S S O N d . ä . = I 1 2 9 0 5 0 i 2 5 O Z 2 B VALDEIVLkR BIRGERSSOI\I = I V 1 3 0 2 6 5

+

2 6 3 4 C klAGNUS B I R G E R S S O N d . v . = I I 1 3 2 0

/

2 0 2 O 2 0

-

2 G E R I K VALDEMARSSON d , > . . = V I I c a 1 3 9 0

I

v u x e n 3 5 3 7

1

D H E L V I G = V I c a 1 3 2 5 E R I K I S S A MAGNUSDOTTER = V c a 1 3 5 0 F VALDEMAR E R I K S S O N = I I I c a 1 3 7 0

10. Sam-anstallning al: reviderad bc-gravningsföljd A-G samt identifieringar av de begravda i ''Magnus LaduIBs" grav, enligt Fig 9.

6 5

+

3 6 6 3 7 0 o 7 7 2

z

3 5 7 3 1 3 5 4 4

(17)

oiikca kraniernas i n b ~ s d e s relailoner baserades huvudsal; pi, erfzrenhek och punktvisa kvalitativa j ~ r n f ~ r e i s e ï ~ ' .

H&-

slcalE dgrfc-lr redovisas et% test, vari flera variabler utnyttjas samtidigt.

Cee Ilkheisbegrepp, som arnvgnds i s a ~ ~ ~ . b a n d med yttre fysiske teeken p i Egen- k2riii,ande, s a k . framträdande drag

i

till exoxipei en mannlskzLs ansikte, &r till sin inneSöid ngra beshglitat med statistisk ra~gordnling. Den innebar att hekveaser i en selle ordnas i storleksordning, oavsett inteevalians srorlek, och numeras med 1, 2 OSV, Deta. 2r en niveilering och ett ~xnd~eicryckande av ~c&limderiakais informaticnsv2.rbe, Spearman's rarsgbi@rue~aEionsf~rmei~ som skrL.l/ss-O

ar e!n bizna flera, och p5 m.i,nga ssofis*;li:.erad rangkor;ela"licznsber&!cning. &n ant9,nds dazfsr i fbreliggande samm-anhang endas: sorfi sötcmetod. For Ba- damalet kar utvalts elva skiida indei,-v2!rden f r liranium ch abncikte5':

En

regelmassig rangkorrlsniionsber~ibr~ing f5ru;siitter act variablerna 2kitonii- n ~ e r I i g e O C ~ inte n ~ ~ t v ~ ~ r d e n som 1 detta. .fal?, Koebficlenkernas ;~ariatlonsv!dd

och variafio~~somrAde blir dgrfbr s n a t avgrgnsade. Resu2~zlel -8r d&rlbï inte tolkas regelm2ssfg: och i detalj, utan balra Bversiktligt. i1 rege%m&ssiga fa-1 v z i e - rar koefficienterna meklan -. 2.0 f4r fuJIstandigt neg;l!iqie samband, dver n0.O

för aa~saknad av samband till -i- 1

.O

för fulIst9,ndlgt och p~sitiiit s a i ~ b a n d . Laar

srh51Aes enbart positiva vgrden!

inom

ett sn2:vt variationsarnr6de @g.

E

1). Koef- ficienterna har i konselcvens darmed och i fdien?r;ands syfte ~~~uiitipl~icerats med

160.

Diagiarnz~.e"~ppdelarr populationsn i tvi; deiar. Den ena utgbrs av individ

'V,

I

sch

V?

den andra a... individ II9 III9 y l och VII. EIarax,i frarng&- tydligt det T&- tiga i att identifiera drottning Helvig med individ VI, HC,rignorn bildar Magnus Birgersson d . & och hans gemfil 13eIvYg de tv6 polerna kring vilka bvrig? gruppe- ras. Den ngsa associationen mellan, individ EV och J2 frarng& or,ks& klarc. @vaii- taejve kan konstateras, att era jamfbrelse mellan ögorrhglans o r m hos Individ I, V och VE ocksa. stödjer identifieringen. Den i k ~ j e , som sradre kanten beskriver mellan orbit8.l~ och rna:nill~frontale'~ ar markant s2.t f8r indiva i ach

V

och

(18)

B

k0

V I L O E b W R B I R G E R S S O N

t Y . Sammanst2Elning av rangkorrelationskoefficienter (x iWO) for elva krank- och ansi!:tsindices hos kranierna 1 "Magnus Sadu!isM grav. RL'edelvPïde (n = 28) 84.6. Varden Over detta har inramats.

C

F

E

G

bgonhilans hela form niirmast triangulBr, medan den fbr individ 111 &r uttalat mera rektangu1~rj4~

En

egenhet i kroppen hos individ

TV,

viEken alBts6 identifierats med Va~demar Birgersson, var en uttalad diagonal asVmetrij5. V3nstcr ben och höger arm var markant %angre i%n det rnotctiiIki8 paret. Enbart Itirbenen, femur, skiljde 13

mm.

D6

detta wedicinslte endast kan fbrlc4aras med ostesmyelit i unga 5s och d& knappast diagonalt pi detta satt, torde har isti3.BIet ha fdrelegaa en, under stor del av individens levnad, assymetrisk muskular belastning. Detta mhsee ges en s2irslxild f6rlclaring. Individen m5,ste under %inga perioder, alternativt under sina tilv2xtitri hs hafe ett specifikt rdsrelsesehema som kan fbi-klara detta. !rIareB11 kornm,cr att individ ZPJ uppvisade nycket kraftiga rnuskelf3,sten 1 nacken.

\ 8 0 7 8 7 7 ' 100 :VIAGNUS B I R G E R S S O L d y 7 3 7 3 7 3 9 6 1 0 0 V A L D E I W R E R i K S S O h H E L V I G 6 6 6 2 6 1

ho0

6 2 5 9 5 4 i 9 2 E R I K VALDEII1ARSSOU d.y.

.

. .Konungen war stok ok fagher ok hertogen noliot swart ok magher.

.

. j 6

Detta torde kunna, översattas med 'stilig och med pondus' respektive en t2rnlP- gen pejorativ motsats, kanske 'mager: sch sjuk1ig'j7. Detta kan dock knappast ha inbegripit kroppsl2ngdea

I

sig, eftersom individ Va/ uppskattades ha varit s a

(19)

Hur ngng bd tog en slreietter?ngF Seriein,

av

beg~z~vda, Fag. C s c h 20, uppvisar i.

" 7 , -~

snitt 17 2 ~ s intervall. Minsta a~;soind-c i tid foreligpef meiian ir,~;?i'rd

HL

sch "?J;

p i ca 5 &- 1, det stbisla mellan individ Yr9 o::h

V

3% ca .Z-26 ar i= l. Fler8

fsrska.ie hal: h k d a t att miaimitidec en naliirlig s k e ~ e t t e r i ~ g Yr 20-25 &r'9.

7 .-

-densehen camner, act de ddda

a

Wallstaist i Osterrikt systematisk'. tagits E P ~ "8.1

femci;~n$r ar fbi- att i2gga,s i benhush0. ?lerrscir?,!rn Aterger ocksa ~r.ppgiltei för- knippade med Swedenborg's, 3escartes' ock F1-22y.dn9s ilk.

~~~~~~~~~g

dog 1'772, bB:v da begra.dd i e9 igcnlbdd bljrlrista, v i l k e ~ ~ bröts upp efter i8 ar,

Di

cigs Swedenborg enligt vittr~is~p~gE-Lernz ligg3 helt igen~%nn,bai. k.stan men iörva,ndlades till stoft vid beeröringbl~ Descapgc ilog 1$50, jxedcLn ,:f:= j$ sba:s hans Eaydr, dog 1809. Zl'eer bara I $ i.r saknades huvudeh vibenet Ila- de stulits refa.tlvt snart efter beg~avn~ngenh3. FörfaLtaren Maraid Wealeman Bter- ger h&adelser vi &t s&~rhereig!ig$ hovet i

s ad en".

Iiid sxor$sr:igen !Carl Fred- riks d8d i r 18811 bppnades tidigare avlidna slalttisigeis kistor, döda liga1 och dessf8rinnan. Lilaet av ert senare timat dj;ödcfai! mrAddes xan. av 18'icare fa&~?. att granska narrnare. IMan ansag I detta fall allasi 40 Sir vara ett cilir2cklige inkrrva;i ur hygienisk synvinkel.

Tidkntezvalleh mellan Magrss Birgerssons d.y. avr8:ining de11

27

oktober 1320 och drottning Eeivigs d8d verkar i ljuser a.v ovanstiende mycket kort i"8r en gravöppning. Drottningen slcrev sitt testamente pi DAvO i Vasimau.~a!~.d. del*,

15 april 1318~'. Mon namns som levande

I

DS 2453, meli rom d d i i

DS

2 5 ~ 5 ~ ~ ~ vilket innebar att hon dsg mellan ar L324 och 1326. i i i par lik ss rnDijiigheter

föreligger. Den m a ar att drottnirign bsartes f det ir8lvda ~ u m m s t under hCga1- taret (se nedan och

Fig,

3), D,,cn andra $F att map t,exo amande kalk f6r att pi.-

skynda f6nruttzmelseproeessen (jfr Fog. r?). 3 e n tacdje, om

an

hypotetisk s i dock inte ikebt fanteslisk, ar att drottningens lik siceletterades genom koknis;g, s i som ~Pcedde aecl den he&a Birgitta a Rc'm h f ö r den " t i ~ g a transportec i3BI S.~erio-"~ 6 k'

airger Jarl och hans soner blev grundare av eii dynasti, som kom att inneha el-

Ber strida om makten allthfrin Erilc EriLsssons dbd /124.9) till ldiLkai? Magnussons och hans son Olof Hhkanssons regering

(I

1357)

(FEg.

4:.

En

handelse som ser ut s o n en tanke 81 att del blev sonen till en SPP~,R tid!s

grundare av en h~rskardynasri, Gustav Vasas soni Sohan III, som 421 bygga de bagge tumborna i REddarLioimsYcyrkans kos. Vid fadern Gustav 7.iasas begra~ti- ning tiilsammasls med hans bagge hus tri^ Katarina och Margareta

i

Uppsala domkyrka d m ", dece~rnber d-s 15632 predilaade Fkrr PBr /Andersosii, mera kand

som Peder Svart, Gustav Piasac lcröiq.lkrYr, Dennes parentation innefattade bland annat en berattelse om kungens h8rstznming. Gustav Vasas f b i f ~ d e r rak- nades ds, via $&&K., Sture d.& och $&,r] I<nutssen Bonde bia_I<&; till ML"agnu.s Enilcr- son, Magnus Birgerssan d.&. sch Erik E r l k s c ~ ; ~ ~ ' ~

(20)

~nks- Efter Magnus Birgerssons d ~ a * d6d den 18 december 63- 1290 beratoar

E.''

kzéjnikan att kroppen fbrdes till Stockholm fOijd e.v. minga hbgt uppsatta herrar6" ,War tycks fbreligga ena analogi med Gustav Vasa, vilken fbrdes till Uppsala fran ~aocBnho1m" i en procession omiaetaradc, betydligt mer 2n ett tusen personer. Denna, h8r f6rmodade, parallellitet hade möjligen uppmarksammats av eldens hist~riesl~rivare och skulle kunna spAras Inte bara i Peder %arts p8-

reatataon vid Gustav Vasas begraming utan ocksi i sjaiiva begravningscerem- nieiet och i Johan 911:s intresse fijr bland annat korgravarna i ~ l d d a r h o l m s k ~ r k a n ~ ' .

1 "Magnus EaduEis9' grav hade atta individer begravts. Dgrtil pitrgffades

n&-

ra ben av ett sp&barn. I "Karl Xnutsssns9' grav, (viken hbgst sannolikt planerats odz anlagts mer eller mindre samtidigt, och ocksa anvgnts samkidigt), p i - eraffades ffoisa 4 det n2rrnashe kompletta skelett, samt di4rutOver kranierna av

fem man samt 32 ijvriga $en7'. Anrn2rkningsvi%u& &r, att Furst & Olsson inte kunde kombinera dessa ben t411 s2rskihda individeri3. Detta leder direke tanken ii11 att en del av de saknade benen i den ena graven hamnat i den andra. Detta 1

si9 tur skulle visa att bagge gravarna ocksi anvants samtidigtoch kför medlemmar av samma slgki.

De publicerade osko!ogiska bestgmningarna av individerna i "Karl Knuts- sons" grav inskriiniser sig dIl fbljandei

A. Karl ~Krutsson, död 1470

n

-

En man i 50-$8-&rsAldern, dddad med ett piiskoer

- En man i 40-50-iirsildern

- En man p i c a 30 &r

-

En rang individ

B.

EB?

map P LO-irs&ldern, puckelryggig, hag*! ca 180 cm C. En man, liinigd ca E83 cm

3. In man, I h g d ca 479 cmjY

Om

$&ge gravarna anvants samtidigt och f& medlemmarna av samma slakt kunde man fdrvanta sig esr kvantltatia~t samband mellan fdrdelningen av de Idsa benen i gravarna. Fbi att prbva detta eventuella samband kar gjorts en sam- manstablning av de bagge gravarnas Ibsa ben, dvs. alja ben utom fran individ VII i y9Magnus Ladulas" grav och alia ben utom f r i n individerna A, B,

C

och D 4 "Karl 1<nntssonsw grav, bar Fig. 12. Likheten mellan de ;v& f ~ r d e l n i n g a ~ n a

I FBg. h2 Znskr2aker sig inte bara ikl! era a l h a n likhet utan ocksa E det faktum, att serierna uppvisar ett negativt samband. Avvikelserna Br störst i seriernas borjan och slut och s~ccessivt mindre ;-not mitten7'. Man kan darfdr med viss

sannoIi#chee viga antagandet om ett samband mellan benmaterialen i dessa

e ~ ~ i

gravar, ? motsats till F-Grst & 01ssons f ~ r m o d a n att de absa benejs E "ICarE ECnuts-

(21)

sonsP9 grav kunde harrora ur : sammanhanget hela Erammaner 5egravnItlgar

och gravar7'.

Bad Kmoafsssns grav, De gsavlzgdas ic+ea%l:et

7;;

-

.PM st & OBssoaa diskuterade inte i samma utstrticknirrig iwneh5Jiet

Y

den §.ii. ;Carl Knutssons grav som i. den s.k. Magnus Ladui8.s' grav, trots dessas uppenbara arkibeltloniska och funktionella samband. Mycket tyder pi$ att Kar? lKs?utsson vid sin d8d Ar 1470 begravdes i en för honom irih-imande familjs grav.

i samband med kyrkans byggande under !POI>-talets sista decennier planera-, des och byggdes tre skilda u::rymrnen i koret [Fig. 3). Kaki under hogaltaret

7 7 byggdes ett vg?vt rum i ;iv med kyrkans ytteruagg, försett med putsat innertak ~

E,araill planerades t.& grzvar i koret p i var sin si~da om kyrkans mBtti2nje. Sami- liga tre korastru!ctisner tillhör kgrrlcans 2ildsta byggnar?sslcede f r i n ca 1280- 1300.

Z

motsats till gravarna i Ringsted fbrblrv dessa *v5 graiiar inte indivi- d ~ e l l a ' ~ . Gravarna och det murade rummet unsler hBgaktarer var 8dessufon3. av sinsemelian elibharta.de konstruktioner. Dec 5.k. li&arl ihnctssons grav hade r.ex. inget tegelgolv. Det torde inte vara alltför vigat att anta, attdet. v2lvda rummet

under högahtaret planerats som ett extra u t r y m a x fair r ,ex. bisattnlngai, f de fahh dödsfal inträffat Cati i n p i varandra, eT%er i de iFa69 man maste invanta en viss kyrkohejg för begravniskgesi,. Furst &k Olsson antax att detta rum varit avsett fOr förvaring av &Issirets dyrbarheter79,

B E N Y ~ R L I<NUTSSONS G M i J " w i v LADULAS ~ ~ ~i ; u v V / ~ ~D I F F E R E I J S i a b s o l u t > r o c e n t a b s o l u t proi:ent / ( p r o c e n t )

l

C L A V I C U L A O P E L V I S 3 F I B U L A S ULN.4 4 RADIUS 5 S C A P U L A 4 C R A N I U M 5 HU!vIE R U S 4 TIBIA 3 FESIUR 4

12. Kvantitativ jhmförelse mellan de !&a benen i "Karl ICnutss~~ns" och "Xlagnus Ladrrlås'' Era- v a r , Efter Furst & Olsson 8921. Benen ordnade i serie eiiiigz Pig 7 .

(22)

Erikskionakan beskriver denna placering av överhetens gravar: . . ,Ok lagdon fore hogha altare nid

som an er j m a r g o m landorn sidh Thz m a n plaghar herra wel begaa t h e kunna ey meer a f - werldene Eaa.

.

.'O

Placeringen av just Magnus Birgerssons egen grav norr om mittlinjen har sin parallell i Ringsied, i kung Erik Menveds grav. Hans gemal Ingeborg, fdr GBvrigt Magnus Bårgerssons dotter, %r begsav'd sbder om denxes gav"' andra sidasa var ~rIcebis2áop Jacob Erlandsons grav beliigen "under lampan9', dvs.

Z

mitt- axelna2.

Just d&ifOr att dessa tre utrymmen planerats samtidigt, m h t e man if~8ga- satt2 varför de ocksa inbe xiuïats p i samma sitt;. Varför %r D/Yagnus grav av en

9 9

finare" konstruktion med golv?

Si

som bilden 21- av sidens gravskick torde detta knappast vara en Irrationalitet, utan maste ges en speciefr förklaring. En

fruktbar hypotes, som bland annat torde kunna besvara denna fr&&, och f r i - gan

om'

varför gravarna inte fdrblev IndividaeEia, kan forrncleras enligt följan- de :

Gravarna planerades ursprungligen f5r aitt ta emot kropparna av h/lagnus Birgersson d.a. och hans gemAl Helvig.

Pi

detta tyder h4agnus9 gravs bredd- mhct p& 80

cm,

som antyder att den avsetts EBT endast en kropp i rygglzige. Sam- tidigt murade man rummet under hbgaliaret. Magnus Srgersson dog p6 Vi- cingsb den 88 december 1298. Redan 1291 dog brodern Bengt, biskopen i Lin-

kbping. Detta kan ha: &adrat planerna och man beslöt ale bereda plats f8r denne. Detta miste gdaas genom att man gav honom en egen gra.v.pla:s. Ii det kanske mycket korta Bntere~aliet mellan Magnus9 och Bengts dödsfall ligger kanske förklaringen 114k den andra gravens enklare utidrande. Detta %r naturligtvis en hypotes, men sfbds histosiskr av att den tredje brodean \/aldemar, med intill visshet gransande sannolikhet, har pivisats blivit begravd intill Magnus Birgers- son. Bengt Birgersson skulk i s i fal? vara identisk med den fbrst begravde á 9 1 ~ < a ~ ~ I ~ E ~ U ~ S S O I I S ~ grav.

Erik Valdemarsson

d.%.

antogs av Pnïst &L Olsson ha blivit begravd E samma

grav som Magnus Birgersson Dessa stödde sig p6 tv6 appgifter hos Jo- hannes Messenåus, dels i halas 'Scondia i l i ~ s t r a t a ' ~ ~ ~ dels i hans 'En k~~stlgh och trow2rdig chrönika om Sto~kholrn'~'. En granskning av texterna visar dock att dessa inte klart utpekar gravplatsen, bara klostret eler kyrkan:

. . , Mertigh Erik eij n-,edh sa stor ara

efter Itost tidh begrafven war: i samma klaster, VIaidaaias son

som blef saiter frin Swerges ahron. ,

B det andra Messenlus-citatet sags, a 3 han begravdes "guwla patszaum rassula- no9'", ingendera citatet sages: annab an att Erik Vakdemarsson d.&, som dog ca

(23)

133823, begravdes i Riddarholmckyrkan. Eftersom han av ov&nstAencie undei- sökning att d ö n a inte begravts E ,Magnus Birgerssons grav, itersik- att sbka. honom bland indivlder~a

t

"Karl I<n*aessonc" grav.

P5

detta finns ett imdisiurn. Drottning Helvig dog ca 1325, kanske ar 4326.

Om

Erik "v'e&denaarsson dog redan 1327 betyder de!: att max ka, ha öppriat graven redan efter ett (till ett par) kr. Zrik Valdenarscon d.2. var vid sin d8d mellan 55 och 61. ar gammat. 1 "Karl Knutsson(; grav" fanns en individ, representerad av ett kranium sort ge- nomborrats (av en lans?), som l2mat ett h2.i p i hdgra sidan med ca 4 cn diameter8'. Akdern p& dence man

(1C.K.

4) bestamdes osteologiskt till 50-60 ar. D5 IVIessenius anger att Erik Valdemarsson i hemlighet blivit dddad kauiske den- na uppgifi trots allt innehiller en karna av sanning89?

Ytterligare en person anges av Epikskrisnikan Lria blivit begravd i Widdarholrns- Ecyrkarac Itsr

-

Torgils Knutsson, marsken, sc!m blev avrgttad ar 1306. IHases tilifingataganekg, hans avriittning, blsattning och slutlig begravning beskrl~rs in- giende i ~ r i k s k r 8 n l , k a n ~ ~ - ~ ' .

Efter begravningen vS7bsaja.de familjen tik1 Itungen am att hans kropp skulle f5 begravas siindsraaSssigt.

.

. .han Zaa ther i hedne jordh

Som bysins faa gik ok theaa hiord. ~ ~ 9 4

Man anholl om att Torgils Knutsson m a t e begravas hos franciskanerna, d v s ~ i

kbosterkyrkan p i Grimunkehoimen, vilket bifdls.

.

. .th&dhan ok tii basfötea brbder

hwem skadar thz madhan han er d8der. . . 9 5 . . .The aoko han V I P aff the mark

bans k 3 ~ i 0 ok siva hans arbi. . .96

. .

.

TiI rhz k!oster man han tha baar. .

.

. . . Ok lagdoan nidi-a i then ;soor. .

.

''

Harav miste följa, att ForgiEs Knutsson verkligen begravdes i koret i Riddar- kolmskyrkan. Kans grav placerades strax intill och norr om den s.k. Karl Knuessons grav. Vid byggandet av det karolinska gravkoret hdrstdades graven. Gravstenen finns avbiidad och numera bevarad i ett par fsagrfien;" (jfr. Pig, 3). Denna placering av r~arskens g s a . kan ocksi. ses som en indikation p6 Itorgra- varnas höga sociala rang. Vi Itan anta att endast personer tilIhösiga de allra hajgsta Bmbetenna samt deras azarmaste fami%jernedlemmar &illats vila daár: kungen, jarlen/hertPgen, kanslera/biskopen, marsken och drotsen och deras respek- erve gemaler

sch

barngbars?,?).

(24)

E~orgsavarns, Sarn~mafi~fslitmi~g

Zet finns samrnanfa:tningsvis indicier s o n talar för att ocksa den s.k, Karl Knoatssons grav skulle ianehilla medlemmar av Birgersbnernas familjer. (Era- vens arkeologisica stratigrafi har givis vid handen, a.ti begïavnlngarna kan Ende- las i tre faser, den fbrsta. omfaktande Endå1,iderna D, G och 3 i kontinuitet, den andra de fyra bvlriga individerna och den sista Kar1 I<nutssoï?. Av k r ~ p p s - och arust&ilningaraa att dbma torde ixdividerna

D 9

C

sch B vara ungefariligen syn- krona med 5.trninstone indi:iid

III

och Vi4 i ?vlaignoas Birgerssons graab, de enda i ursprungligt

VarfBr placeras ocksa Karl ICnutsscsr~ i denna grair? Tidens rationel?a instail- ning sku?ie v d ha kr&~t att sI&ktband?

A

andra sidan var uppenbarligen sEBkt- skap ett fiexibalt begrcpp. ZliempeY ges att begreppet

mig

avsett en person, n&- tan vilken som helst, beslaktad genom glftermAl'uu. En granskning av Karl ~<nuhssons släkt och EörfBder, Iangre bak$t Bn vad soin redovisas

av

Purst & ~ l s s o n ~ ~ ' , sknkle kansite kunna pitraffa den l%nI:, som berattigal hi11 gravplatsen. AlaernatB~et skeii8e vara, att graven upphört att vara Eamihjegrav genom all familjen d8tt ut

pi

manssidan (jfr Tig. I ) . Detta 2.r kanske trots allt det mest tro?iga.

Sartrnanfattaissgsv~s Bar har hypotetiskt framlagis tanken, att dien §,k. "Karl Knutsson9' grav egentligen varit avsedd 16;r drottning I-ielvig,

Hon

avled fBrst omkring

1325,

ca 35 i r efter sin make IMlagnus B9n'ge~sson d o g o Under meEilanti- den inträffade flera dödsfall inom familjen. Ecligt den M r framfbrda tanken skulle graven istallet h'öasta gangen ha kommit t a l anviirxdcing dbr Bengt Bir- gersson

(7

1291). Darefter finns rnbjligheten, att ocksa Erik VaEdemarsson d . & begravts i graven, Azn dog oimlcring 1 3 3 0 ~ ~ 3 vid 55-61 Brs %der. H ~ o m familjen saknas ocksa uppgifter om gravplats for Eril< 3irgersson, som dog efter 1319 /tpq/ och Erik Va~delmLarsson, som dog efter 1316, sannaollftt ung

(Fag.

4). Som en egenhet ?can nas%snas9 att de tre understa skeletten in situ, a!la relativt sett var mycket langa individer, omkring 180 cm. B8~de b/Iagnus Birgersson d.2. sjalv och Valdsrnar Eriksson var EBnga personer kring 180--990 Overhu- vudeaget fbrekommer langa eller mycket langa individer bland kungar och andra styresrngn under medeltide:~. ji,&ngst av dem alla tycks Magnus Nilsson och Inge d. y. ha varit, meilan ca 190 och ca 200

P .-

r o r alt kunna aagumenkra ocksi hislorisko fbr att Valdemar Birgersson

kom

art begravas i sin broders grav mssee man s8ka stdd fBr tanken att Elan behblf sin stäilning inom f a n i l e n , eler att fbrlrs%llanderaa frim Brea onkring 1275 £Or- iindrades radikalt 3 ock mad Magnus Birgerssons dbd 1290 och fbrrnynda~rege- ringens slut &r 1298. Forskningen kring follcungarna, Birgerssdnerna och makt- kamperna inom och mellan dessa grupper har l~ahit omfattande. Har Br darfbr inte piassen all bidra ii13 den-n% ~ ~ S V ~ U S S ~ B ~ ' ~ ~ .

(25)

Mellan kangarialct och aristokrati hade rasz: en förblrtrcd strid alltsedan Birger jarls sid. ICungeri hade fast kyrkans s r ö och er.ck vare de t'asla slctten/

105

b o r g a i ~ a och anstglida yrkeskriggaf-v h5l!i? stcr-iwanaee~. srangen

.

NBL Birge: Jabl dog &r 1266 bve~gicl: de hbgsta grnbeteaa till kans s&rr_ei. Tláldexa.: 'skv

]<ung &r 1230 S ~ T L - I eefierrr2daae tiik ieu, året innan avlidne Erik Erilisson "laspe

ocii klalte", $+Iagn;rs 3ie.v Ja;<- efter fader2 och kalla$rs i~~ertig. Srodenn lerigt, s o n högst sannolike ivsetts bli arketiskspi blev kalasier

Si+

127'7 och biskop i

> r .

Lifinijping,

-

Den iterscaende brodern ?rik darvid ular1 axbete, vilket ren- derade honom ;ai!lnx;lI~ei " a ~ ~ s - i n ~ e ~ " ' 0 6 .

s&+"

,iiij,a

-

.' papakar a:h l%&lgkaus

%-

gersson som j261 blev mi?i:&ri Bverl~gsen Ecnngeu? och i:, detta var gr~n:den fdr hans krav p i stbrie poli'lisic rnai;~'~'.

Det rorde vara ett misstag al: tro ah'i jariam5efet försvann

4

(;ch rned a i ~ g e r .Jarls d0d. Deme, inte Icungen, haQe h a i ~ d ~ a u z rikcstyieisrn. Vaidemar kom d2r- för &t k s a ; ~ , att riksstyrelsen skukie tflifalia honom. Det 57e~: sa ssilafiingom därför Valdemar som, stödd av drottningen, senare i ~pp~sitingnsstiiBi- ninglo! Den alaxande ?sonfiikt.:n ledbe tiIl bpper vald, Genom chaget v46 Rova i V2sterg6tiand den 14 juni 1279 besegrades LJa6clema; av TGzgnus och Erik. Dec- ta i sin tur ledde tllB, att Vzldernar a3dikerzde C I C ~ SA srni,u?ingo:r~-i a-vr'~r&d,dn sina

kungliga, r&t~,ghe~erLoY,

17i

~ i e gan-",a riks&~mbetepa bhev ord'OrWeLade~ iJakáesnai .Fick översr. Erilcs roii av

"alls-intet". Brodern EiiLc blelv Estaliet och lh%agl?us övertog icrangakionan. Erik dog emeilertid redan sai-,rr,a i r och darfiled biev jarl-titelro inte buren igen f 3 ~ r ä n cnder ?3CO-:alets bbrjai-:. Broderfi bic.1~ utsede; till kansler

ar

1237"~. 2enne var chef {ör det kungliga kansliet ock sicull$ f6ijakt'ligcn :;ara be- Piist, bildad och sprakkunnig. Till detta ,&nabete var d&f& n a t ~ r l l g l LE rek- rytera atkgoa av biskoparna. Fuï;k:ionen gr kalid fi-5~1 l%li'I-tale;"'. Dro,;s OCJBI marsic hade utsetts redan 1276. Ilrots biev Mats; Ragvaldsson Elam 1-1 ii 1281.

Tidens namakunnige marsk blev Torgils Kmtsson112, ZroN,er~ Sezegt biev emel-

lertid zldrig Bri<ebisl<oi~. \Q$, dii:aranae grkebiskop Lars' dbd Ar 1267 ~ . ~ ~ s ~ g ~ b o k e :ohansson Alnge! efrei ett -a: ars vakans'". Detta torde ha varit en "styr-

icederr~onstiat,on9' av stormannagnup-e~ folkufigarna eftersom SckucEá anse: att denne FolIáe Jo^ik.,a:~sro~ var bxfiba-rr till Folke Jrrh"' #, "

NIalci8verföri1r,ge:1 frade tidigarv sket; rnea viss s-ys'e~-n-,atik, forit genom Bia- ger Jaris eget ingifte I den Eril<rkc Btien, senar':: g e n o a ovac na,mn$a, utn3.m- ningar. 1284 c';sAgs Birger fidIagcusson, GIB fyra-lrigT tik; kung.

Valdemars milit&a 1naZ:t krossades ',lid Mova sr 1275+ fljridde fors; till Norge, me2 itervande efter en kgrtare "id och togs d5 till"5nga1".

Genor1 lagen val- fasis;älit, art en krbc",cung .!rik fick anta st^^ p i n i g ~ h ä t l : . Detta imrnunireesskydd larni-iade i princip aldrig Vaidenzar, fi3:-~1fbs all: inte ~ O T ~ I E S ~ ! , e f t e ~ s o ~ denne aldrig biev avsatt, utan sjaiv abdikerade vid. P&sr& 2ng. Ett angrepp p6 en krönt icurig straffades med bland annat ba~nlysnir~g, be- mende p5 alt endast de~c grltliga rnakte-i h d e sanktionerats av k3~rican"6s I juli 5r 1275 hade Valdemar 2nni.i i n t e t2gPi~ :;ilXi"xnga och di T~4a"gnus ia.&ffade biskc-

(26)

paina den 22 juli tycks hans aktion emoc Valdemar h t e ha erhiilit sarskilt starkt s ~ ö d ' ~ ' . Valdernars forsta avsbigelseba-ev uppsattes p i Askanas p& Ekerö vid ett uppehall, p 5 farden frin Vaistergdtland ;il1 Niora %ng i Uppland dar val- tinget s h i l e aga rum. P i vallinget upprepade Valdemar sin abdikation, varkge- nom WIagarus kunde valjas till E~ung"~. 3essf8riniaan hade beslutats

om

Valde- mars rAt~lghetei, vilka inkluderade olika förlaningar, men inget ambete. Under slutet av detta befann sig Valdemar med familj som flyktingar p6 Ragnhildc- 'anolmen vid Konungahiila. Uppbrottets orsaker ar Inte kanda. Fiarhandiingar agde rum i Xungalv fran den 26 juni j276 under medverka2 av den norske kungen Magnus WAkansson. Denna foirlikning tycks ha misslyckats helk. Valde- mars gemil sch tre barn fdljde med kung Magnus :il% TsSnsberg. Valdemar sjëKv begav sig till Danmark, di: drottning Sofia ank2nde tillsammans med sonen Erik sadmder hösten e as ta 5~"'.

Efter ett uppenbarligen komplicerat skeende, vilket h2r skall foirbigis, verkar Valdemar ha 8terkom.mit till Sverige efter en fbrliknlng med 1Magnus Ar

1277. Vialdemar iterfick inte konungs namn, men fick behiila Bseer- s c h Vas- tergötland som bBrl2nlmgar, Enligt Rydeirbsken bveol2mnades sonen Erik som gisslan120. Vald.ernar fortsatte detta ta11 :rots att intrigera och deltog i Johan och Birger Fllipssons uppkor &r 1278. Detta slutade med att Johan och airger Pillps- son samt systersonen Johan Karlsson avrattades

I

Stockholm den 20 augusti air

1.280~~'. Samtidigt beslagtogs Filip av Rumbys gods,

Ater möttes br6derna. Valdemar deklarerade for tredje gangen sin avsagelse, varefter han begav sig tili Danmark. Han 5te;korn dock Gr 1286, sannolikt efter FillpssBnernas avrfittning122.

ErikskrBnikan berattar om detta: .

.

,konung waldemar war cha inlendider

ok fik vinskap aff br6der o?< frender Konungen aff danmad dagtingadet swa at han skulle sith gots alt ather faa

ali hans faderne honom ii4 hörde ok anner huat honom mz reira borde arier skulle han sielffuer ower radha

ok sirhia hema ok liffuz. mz nade. . .

'"

Valdemar f3wgslades erxellertid, som synes slutgiltigr, under i r 1285. EriIcski8- alkan bedyrar at's han bara sattes i mild husarrest, "osmiddan ok vtan ha£fi99'24 och fdrsakrar att han förs5.g~ med a l t som bestod en herreman av betjaning, kökspersonal osv.'25. Frain denna tid R2rroir handlingar, vari \/aldemar bekraf- has donationer av kronojord till Mara kloster

B

samband med dess grundlagg- ningIz6. Enligt ErikskrBnikan saties o c h 5 sonen Erik i husarrest i Stockholm.

Där korn han att sitta fram :El1 det 1 föreliggande sammanhang sarskilt betydel-

sefulla gret 130%'~'. I<ailaorna beratar att kung bdagnus under denna period drog försorg om "sialdemars doitrar Rikissa och Marina, biand annat genom att

(27)

asrangera bröllop i Nykbping Ar 128.5'~'. Aret 1302 intraffa.de ha~dehser, som ur det har anlagda perspektivet torde ha haft ett iare sacnband. I h n g Valderiar dog. Kung Birger la0 ?;rena. sig. Elter kröningen slapptes EiEk Valdemarsson d.3. fri, efter att ha vari? gisslan s e d m ar 1248 och Iangsilad sedan ar 4285. Och inte nog med det. Han. upphöjdes till kung4Bg; ï ~ d ' ~ ~ ,

P5

hösten trolovades den

-..-

2C-Arige Yriii Pdagn~sson med den nol-ske kmge12 ~-iah:ans dotter Ingeborg? som d i V ~ K ett ar galnrnal. Korh f6re tTolovningen utfasdades en oronfbijdsorCci3g,

vilken ckull: garantera Ingebcrg kronan i handelse av att manliga arvingar saknades. 1 samband harmed fbrandrades Sveriges ~trikbspolat-seibaesoBtsa kurs13'~

Ett indicium p i att dettla var ett betydelsefuilt 6i utgörs av det g&~,\lobrev"' som drottning Helvig undertecknade

-

i Stockholm - Gen 8 segtember detta gr 132

Flade drottning Wadvig fardats k a n V3,seman%znd !ör att ngrvara vid en isrfining, en trolovning eller en b e g r a v ~ i ~ g i 3 3 i S

Valdemar, den Inte aljsat"Le, inen abdikerade krönte kucgen, gavs vid sin död inte nkgsai individuel grav, men erhbl! 32dA en I D0iistav1ig och C~verfOrd be- a&rkelse kucglig placeriarg bredvid hlfagnus. Att Erik V a l d e ~ a r c s o n d,&. gzvs fri och upphajdes t411 kungligt rad och riddare kan med största sannolikhet ser scm en direkt paralej1 elli detta,

Redan byggzndec av ett kloster i Stockholm p i a d h a s k a r - ~GrAr~unkekJoln~efi

-

Zidtdarholrnen var en a:anifestation, Denna starktes oclts2 genom Klara dalos!ers byggande s c h genom dessas tof~ografislia ie%ationea- till kungaborgen (Fig. I och

L).

Att gravarna i koret f8randrades fran at: vara indlvidueLha tiil familjegravar torde mindre h2 varit en friga om sli9ktk2nsla an en manifestation av ~ n a k t och maktkonrinuiaet, Varje da: begravd individ kan paradoxalt nog sa.- gas ha utgjort en markering av dynastins iivsb:raft, Behovet av kontinuitet de- monstreras i andra gravpiatser och gravmonument.. Den Stenkilska &[ens g a - var ar lokaliserade till Vreta kloster1", Den Erikska och "Bjaibo-attens" gravar finns i Gudhem och "Ja;nken~'~', Drottning Katarina, soix ,var den sista kuragli- ga personen av Erikcka atten, var som sondotter !i11 Sverker iCarEsson ocksi sliikt med den Sveikerska & ~ t e n r ' ~ ~ . Katarina och Birger JarB v2r gifta med var

sia

syskon, Zrik En.a!isson sch Ingeborg.

Pi

Birger Jarls gravsten visar bild- r"ramct2ili2ingen, ntförd efler soean E r i k död 1275, inte bara airger Jarl och h/lechtinRd, samt emeliari dem Ernk, ctan ocksa, fast i acnat format, ansiktena av

övriga levande barn'".

FBreHlggande undersökning ha; givl.t vid handen, ait den korrelrta ber&~i- ningen p i gravarna i Widdarh04r~skyrkans kor snarast borde vara "3irgerssb- nernas" gravar. Allt pekar pi, att Valdemar Birgersson, som den andre i begrav- ningsfdljden (individ IV) lagts bredvid brodern Magnus. Rargenom har B f8re- Liggande analys frarmvuxit s ~ n k e n att ccksi brodern Bengt beretts gaavpla*,s i Wldda~holmslcyrkans kor. FiSr~Osatt att ddena förklaring ar riktig

-

och den stöds av en rad indicier - skulle korgrav~rna ha haft ea alldeles specifik poli-

(28)

142 Oka Kylilberg

eisk och social dignitet i samtiden, Korgravarna skulle inte e,vldast representera en familj eller dynasti utan i sarskilt hbg grad ocksi den administrativa makt- strukturen: kung

-

jarl

-

ltansEer/biskop

-

marsk'38:

- VALDEMAR BIRGERSSON Lerng från 1250-ca Y275

9 9

@ils-snrel" fran ca 1235-1302

-

A4AGNUS BIRGERSSON ja?/ från 1266-1295 kung f a i r ? 1275-1290

kung och jarl f r i n hoceen L275

- BSNGT BIRGERSSON kanskr frkn 1277

biskop L L~iakop~ng tdP 1291

- ERIK BIRGERSSON 'bbbs-intet " till B275

j o d 1275 (begta7~si i Vargihem)

Act Erik begrairdes 1 Varnhem förklaras av att klostret p i Kidhaskdir 6A annu Inte hade byggts, Vi kan annars iajrutsalta att ocksii han hade begravas E Riddar- holmskyikan. Denna manifestation av dynastin och riksambetena, centralt 1

den nya huvudstaden Stockhodm i markana narhet bi". Icungaborgen, markerar ett starkt samband mellan kungamakten och patrirnonierna och avspeglar kungamaktens successiva centralisering och k o n s ~ l i d e s i n g ' ~ ~ .

"Ther meai ther illa plagoda göra / them wIlEe han hwiarlten see eller inbra" sager ~ r i k s l t r ~ n i k a n ' " om Magnus Bargerscon d.2.

Ur historisk; perspektiv syns i varje fal1 kontrasa,en marklog mellan

i

ena sidan avrattningarna av Molmgei Knutsson, Torgils ICnulsson, Pilipssönerna, Js- han ;<arEsson och Magnus Birgersson d ~ y . samt handelseasma kring det s.k. Ny- köpings gastabud och HhtunaleBien, och den behaandE1ng som Valdemar Birgers- son fick av sin bror.

Efter Magnus Birgeissons död vailf2rdade man till VisingsB. Han kallas på ett par texbst8.lien (sena?) fdr "den milde !<ung N1agnusP5. Man kallas ocksh f6r "den helige", vilket direkt syns avspegla klostrets bbnskan om att f A donator beatus-fdrklarad. Epitetet den milde torde ha haft en annan, narmast moralisk och jurddislc9 betydelse. Avspeglar detta hans relation b418 brodern?

Beshiet att lata Valdemar vila vid Magnus sida rnhste daremot I hög grad ha sanktionerats av den nye kungen Birger och stormannagruppen kring denne, sarni av ankedrottning Helvig, sch inte minst ha betingats av Edraadringarna E

balansen mellan de politisbaa. och ekonomiska maktblocken under 1300-talets f6rsta ar,

(29)

ATA

Antikvarisk- Topog~~afisica Arkivet, StockhoPm.

EK

ErikskrBnikan enligt Cod. MoSm.

D

2 J%mte avvikande Igsarten ur andra handskrifter utgiven av

Rolf

Pippiag. S~miingar utgivna av Svenska Foi~zskr~~sBllskc~ped~ H d f f . 231. BD 68. IVyer~)cJc 1963" Stockholm.

DS

Diplomwbariuura suecanum, utgiven av

J

E

Liljegren och

B E

t-Elde- brand. Stockholm 1825- 1865.

(30)

4 Riddarhoimskyrkan. Arktvmaterial i ATA

2. Furst &'z Q~SSOII 1921. 3. háiriensson 8973 och 1976. 4. Olsson 1927, 6928, 1937.

6. Worsaae & Herbst 1858,, Hansen 1914. 7 . Hjortsjo 1958.

9. von Duben 1860., Konung Karl XH:s banesir 1917, Fursr 1920, s 843 f . 10. Olsson, red. 1956.

i l . Hjortsjö, huvudredaE<tör, 1958. 12. Hjortsjö 1967,

64. Mårtensson 1943, 1976. 15. Fiirsi & Olsson 1921. 16. Glob 0966.

17. GIcb 1971.

18. Westman & Xusrer 1982. 19. Rosing 8999.

20. Gejvail 1981. 21. Henschen 1945.

2%. Min egen granskning av denna pubiikarim, dess dokumentation, samt det historiska sammanhanget, föranleddes av ett Pardomshistoriskt intresse och medverkan i den nystartade stu- denrtidslirifien URD (Myhiberg 1984 a).

23. Fiirst & Olsson R92B., Olsson 1828, s 8 f , 1937, s 374 f. 24. Furs! & Olsson 1929, s 220

25. Furst 1932, jfr hár Fig 1-3

26. ErikskrBnikan utgiven av R Pipping 1920., jfr Norborg 1968, s 103 f .

27. Erikslcrönikan, vers 1174-1 179.

28. Fig 1 och 2., jfr Furst &Olsson 1921. 29. Erilrskronikan, vers 1188-1197

(31)

Birgerssönernas gravar 1 Riddarl?oEnsl<yrkan

14.5

30. Eriksitrönikan, vers 1264-1268.

31. Erikslcrönikan, vers 4424-4439., jfr Fursr 8( Olsson 192!, s 35, 39., Lönnroth 1959 c, s 71. Med beteckningen 'baidekin' avses ett dyrbart tyg irBn Bagdod, j f r Rydbeck 1926, s 16-17. 32. Erikslcrönikan, vers 25B6-25171 2526-2527, 2533, 2534.

33. Jfr Furst &Olsson 1921, bilaga 1, har Fig 4., hlessenius 1700-03, I875 34. Jfr Furst L? OLsson 1923, s 42 f , not 2., Messenius 17DO-03, 1875. 35. Furst & Olsson 1921, s E2O., HeEgeandshoinen osv, Fig 78. 34. Furst & Olsson 1921, bi!cga 1, har Fig 4.

37. Jfr Kelgeandsholmen osv., Fig 69. Vanligt var att bensamlingarna iades nedanför eller bredvid fotimden av den sist begravde, salian eller aldrig vid eller pi. ansiktet,

38. j f r Furst 1922, 1932, s 89 39. Furst 1932, s 88.

40. Magnus Birgersson d.a. uppges av vissa kallor efter sin död ha blivit fdremål fOr dyrkan. ,Van iyclcs i nagon omfattning ha vallfardar till Visingsö., jfr Furst & Olsson 1921, s 36. 41. Pedersen 1979, s 12 E.

42. Kyhlberg 1980, E984 a , l984 b, 1984 c. 43. Malmer 1957.

44. Jfr Kyhlberg 1984 b.

45. Jfr Furst & Olsson 1921, s 185 f. 46. Furst B Olsson !%l, s 185.

47. Denna omkastning av identiteterna fdr de bagge kvinnorna f5r bland annat konsekvenser för uppgifter hos Henschen 1965, Fig 39 och FUrst 1922, s 44.

48. Malmer 1963, s 14 f . 49. Furst &i Olsson 1921, s 125 f 50. Jfr Vejde 1968, s 325 f . 51. Furst & Olsson 1921, s 146-147. 52. J f r Holck 1970.

53. Molck 1970, Fig 12.

54. Jfr Furst & Olsson 1921, Fig 96, 99, 201-104, 106 55. Furst C% Olsson 1921, s 136-138, Fig 102. 56. Erikskronikan, vers 554-557.

57. Furst B Olsson 1921, s 175 f . 58. Furst & Olsson 1921, s 153.

60. Eenschen 1965, s 40.

61. Henschen 1965, s 84. 62. Henschen 1965, s 83. 5 3 . Henschen 1945, s 88.