Carl Johan i
Aloe
1812.En av underteckriad år 1948 i Scandia (XVIHII, s. 199-201) publicerad uppsats, » Abofördraget ocli krigsrustnii1garria 681 2 » ,
har föranlett vissa invai~dniiigar av de båda författare, vilkas sins emellan skiljaktiga forskiiiiigsresultat dar diskuterades, Torvald Röjer och Sture M. Waller l. Någon fortsatt diskussioii av alla de
illoment, där våra uppfattniiigar gå i sar, a r inte nödvandig. ITramför allt synes det överflödigt att beinöta Wallers talrika de- taljanmärkningar, som i rnånga fall bygga p& en vailtolkning eller eil iiiyckek hård pressiiing av iniiia formuleringar '. Har upp- tagas blott nagra huvudpuiikter till behandling.
En avgörande fråga ar, hur man skall tolka diskrepaiisea mellan 5 ena sidan det skriftliga fördraget i Abo den 30 augusti 1812, vari tsar Alexander I lovade krorlprans Carl Jolian att skicka 25 000 inan till Skåne i och för en gemelisam attack mot Själland, och å andra sidan en samtidig muntlig överenskoiiiinelse, som innebar att samrna trupper eller huvuddelen av deni sändes till Riga. Miii tolkning utgår från ett i Åbo skrivet brevkoncept av Carl Johaii, adresserat till Carl XIII, vari kroilprinseii framhåller, att trupperila genom avsändaiidet till Riga ej avlägsnade sig fran Skåne och att diversionen hade den betydelsen, att den kulide för- virra fiendens planer
"
Såasom Höjer visat, kan min rätt försiktigt-P-
i Torvald S:son Höjer, Den rnuiitliga överenskommelsen i Xho 1812,
HistorisI<a studier tillagiiade Nils Alinlund 2318 1949, s. 278-290; Sture M. VVal- ler, Abornötet 1812 ocli de sveiislia ltrigsrustningarnas installande, Slirifter ut- givna av Veteriskaps-Societeten i Lund, 37 (1951). Jfr Wallers mera översilit- liga uppsats Icarl Johans yttre politil; ocli syften 1812-1813, Scaildia X S , s. 127-16s. Citaten i det följande avse Wallers försln5mnda arbete.
T. ex. Waller, s. 13 not 16, s. 45 f'., s. 76 (e11 av mig gjord, viilgruiidacl förmodan förvandlas av Waller till ett >.utan skyliiteii av bevis framfört på- stående))). Helt ovidlcommande iir dcii av Waller (s. 74 not 3) viiclita frågan om milt arbelstempo.
». .
.
dérouter la poliiique de 110s ei~iiemis». Höjer (s. 283 not 1) över- siitter alternativt »oinintetgöra», rilltet ger s5n1re mening. Schinkel-Bergman, Minneii ur Sveriges nyare historia, VI jl855), s. 370. översiitter »förirra».framiörda uppfattniiig, att det inte ens varit meniligen att låta trupperna lalidstiga i Riga, inte i siii helhet uppratthallas tso- ligeai äger den dock, som strax skall visas. giltighet för en del av dein. Detta rubbar emellertid inte den kallkriliska gruiiden för
min tolkning, iiamligen att detta uttalande av Carl Johan, gjort iiiiian haii rissle hur del hela skulle 32, B princip a r alt föredraga frniilför alla efterhandskonstruklioi1er. Frainst bar inan da att taga fasta p2 att den muntliga överei~sPioilmelsen enligt denna tidiga version innefattade en till tid och rum mycket begränsad inanöarer. 0111 brevet avsänts eller ej, a r u r kallkritisk synpunkt av ringa betydelse
f
Att Carl X111 var senil, kan inte heller till- laggas nagoii vikt ", eftersom brevet siikerligen inte var avsett att lasas av koiiungen ensain. Irrelevant a r \/TTalPers berkylhing mot Carl Jolian för at1 Iia Iainiiat en direkt vilseledande uppgift: liron- priiisen uppges lia sagl, att »hela deii ryska expeditionskåreii om25 000 Inan skulle h a varit 'pr& incessamenk ii agir', Saskan blott
1 7 000 t. v. funnos tillganglica)) 4. I själva verket allvande Carl
Jolian futural form ( » seront prets ineessarrient 2 agir » ) , varför lians framstallning var korrekt, åtininstone i förhållande till de iiiforinatioi~er, sol11 lian kali förutsattas l-ia fatt.
Vikligast ar, att Carl Johans iittalande stödjes av en axiilan saintida kalla, som Mraller dragit in i diskussioneii meal utan att närmare analysera den, iiamiigen deii brittiske ambassadören lord Cathcarts depesch fran 4bo den 30 augusti 1812. Dasi upp- ges. att de 25 0110 man, soin enligt Abofördraget P första omgangen skulle sliickas till Skåne, vor0 uppdelade p2 två kontiiigenber. Deii iörst:~. soni säges ha iiiiieslutit l 5 080 inan - i verkligheten synes den ha varit iiågot större
-
och var oinedelbnrk Blar för avfard, skiille under befäl av generalmajor Fock genast sliickas fran Fin- lalid till Riga för att dar bilda garnison ocli frigöra andra trupper urider general von Essens befal för strider Iailgre iii i laildet. S5 snart den andra kontingenleii, 10 000 man, var färdig akt förenasig nied Focks trupper, skiille emellertid von Essens styrkor åtes- vailda till Riga. varpii samtliga 25 000 skulle förena sig ined svenskania i ocli för en operation lnot Daniniark. Uiides tiden finge ingen del av de sveiiska anstalterria fördröjas. Cathcart -
\oril själv var tveksam, huruvida trupperna skulle kiinnia korniima
Höjer, s. 287 f.
~Ailnosluiida: Höjer, s. 284; \\'uller, s. 9. -- Wnllers cletaljrilra fralii- stiillriiiig iiiiiehaller inte eiis ett citat av clet avgöraiide stiillet i Carl Johans I<oiicept.
5iIimorliiiida: IIöjei, s. 284. Jfr \Taller, s. 0. Waller, s. 9 1'.
till Sk5iie inom riinlig Lid - framhöll ocks&, att den Essenska expeditioireii var avsedd att bli mycket kortvarig. .l~~ibassadöre~is uppgifter bekräftas i det väsentliga av ryskt ordermaterial, soiii ocksa framdragits av Waller. Av detta fraingår, att de från Fiii- land kominaiide trupperna skulle aiiviindas för all befria Riga från en Sosinlig belägring; härvid hänvisades lill att de sveiiska rustningarria ännu inte voro fiirdiga
'.
Eli samiilanrtäbliaing av det sariatid:% materialet, Carl Johails koncept, Cathcarts depesch och de ryska oïderri:~, ger en klar I'iild
av den muntliga övereriskornmelsen. Denna hade - vilket m'allel- förbiser - eii vida riier f i s och avgriiiisad karaklar, iiii den tidi- gare forskiiiligen förutsatt. Det var eiidast fråga orri iiigcket kort- siktiga dispositioner, vilka knappast skulle ha fördröjt truppernas ankomst nier, an de 18 000 soldateriias utrustning och kronprin- sens egna krigsförberedelser iiödviiiidiggjorde. Troligen var det inte ens inenirigeii, att dessa 10 000 skulle landstiga i 33alticuiil, då
enligt Calhcarts depesch generah von Essens styrkor skulle aler- vända till Riga, s5 snart som ( » a r soon as.) de 40 000 voïo klara att förena sig iimed de 33 000.
Genom delina tollining av den iilui~tliga övereilskoiiimelse lår
Carl Jolians »eftergift » och »generositet » i-iiiiliga proportioiier. Det kunde för honor11 varken vara strategiskt eller ekonomiskt önskvärt alt behöva iiiottaga de iörsta ryska styrkorna, iiinaii an- fallet mol Själlarid kuride siittas ila. Att deni oinrmdviklig:~ viiiite- tiden utnyttjade? för att stabilisera laget i Balticuni, r a r tir svensk syiipunkt niahailda val s5 fördelaktigt. Iiallers uppfattning -
stödd endast p5 delvis ratt dunkla efter1iandsultalariden2 - att det var Carl Johari so111 tog initiativet till övereiisltommelsen, ter sig under dessa förliållaiideii iiier acceptahel än eljest. iiveii orii det alltjämt f örel aller inest riiiiligt, al t förslaget ytterst I-iarrörde från tsaren.
Den iniuntliga övereaiskori~nielseii hade emellertid eii svag- het, som inte kan ha varit fördold för Carl Jolian: risken för att trupperna över huvud aldrig kommo till Skåne ökades.
A
andra sidan måste kl-oiipriilseii ha haft klart för sig, att denria risk alltid fanris, oavsett vilka ÖverenskoiiimePser soiii träffades. Nu blel7 det Saktiskt så, att tsaren redan den 13 september gav direktiv för deii första kontiiigeliten, vilka iiineburo ett klart brott mot såväl sjalva Abofördraget som det muntliga avtalet; trupperna hlevo nu bund- ria på den baltiska krigsskadeplatsen och konimo aldrig till Skåne. \Valler häririsar till att Carl Johaii i ett brev tippmai-iat tsaren att--
Waller, s. 46 f f . "ValPer, s. 52 ff.
:rnvaiida »alla iiledel» f ö r att iiiöta del fraiiska Iiotel i Balticuiil, nieii deliila fra5 kan omöjligt tolkas soin en tillalelse f6r ts:tren att bortse f r h Aboartalen; redaii i iiiiqta iiieniiig talade kronpriii- ieri om de syska trupperna5 stulldande ankoriisi till Skåne l.
Waller iilaste själv ko1istater:r. att tsaren förde Carl ,lohaii hakoiii ljuset betriiffailde sina iiya dispositiorier ', en oärlighet soiii visar att Iian iclie ansag sig lia fatt [ria Iiander. Wallers uppfalliiiug
att det var k r o i l p r i ~ ~ s e i ~ soin hade övertaget i det diploinatislia spe- Fel ocli att niin motsatta &sikt ar »arnakronisPiskz, Ball inte upp- rättliål1:ts
-.
Tsareris osslighet Sr också svar alt föreria ined Höjer\ a r iuig bestridda tes, at1 Abornötet skapade ett politiskk beiydclse-l ullt 1~aiiskapsförli511a11de mellaii de IMda f urstarna &.
En ar;öraiide i i ~ s t a i ~ s ri~ot lTiTallers uppfattriing, att Carl
JoIi,rn - h u n d e ~ i av sirra henlliga franska aspirationer - Ilela tiden avsag aLi halla Sverige utarifbr kriget, iir och förblir Biaii\ i
septelilher 1813 företagna, koitsamrna r~tstiiiiigar I. Waller måste ge iiiig ratt betriiffande statsfli~nriseriias ogyniisamiila lage, ehuru Imaii iörsöker iörsvaga iilift argriiilelit genom det kroiiologiskl orimliga påstaeridet, att 1812 ars sv&r:ii iniss~+ixk skulle Ila varit ett käiit faktum först i senare haliteil av septerilber, d. v. s. eiter .iboiiiötet
f
Enligt Waller töretog Carl Joliaii skenrilstiiiiigar,bl. a. för att 85 ut de utlovade brittiska subsidieriia NAgot s:iin- band ilrellaii ruslilingarna och s1ibsidieutloetal11i1igar~1a liar ei~iel- Eertid inte ki:niiat påvisas. Är Wallers fraiiiistiillninig riklig, yorct britterila satarast motslå~idare till de sj5lliindska plaiieriia. FaB- iiskt utbetalade de Iiela siibsidieheloppet, trots att riislini~igarii:~
inte iullföljts. För Carl Johaii borde andra iilöjligheter ha erhju-
Correspoiidaiice ir>édite de I'Eilipereiir Alexxiidre ct Bernadotte peii- dalit l'aniiée IS12 !ISOQj, s. 29.
"Valler, s. 60 f.
. VT,TalIcr, s. 70 not 34, s. 106 f.
Höjer, s. 289 f. - Tvaller (s. 103 fr.) riiliiiar incd l3ersoiilig iacI<saiiiiict frail tsarens sida.
Se vidare Seaiidia SIilII, s. 195 f f . Wallers poleinili (s. 70 f f . ) föraii- Iecler iiii3 till reluchering p& eil pu~ilit: deii sfora fieinförlo~miiigeii ?V9 ]>e- roclcle trol. iirinclre p& tsareiis hrev lvis iiii p& iiiilitiira underriitielser österifr&ii. "Valler, s. 83. - Retr. Försörjiiingsliiget jfr H. G. Trolle-IT~achtnieisters <[aghol; l/ii 1812 nied dess laineiltatioiier över de iiiida scdan juiii iiiiiiad existerande svårigheterila. Elof Segiiér, Valda skrifter, I V (1906), s. 269. -
Irrelevaiit iir Wallers liiiiivisiling till iiiflationeiis ltoi~jtinliturfriiiiijaiide verli- niiagar p& vissa oi~irådeii. De produceiitviiisler, soiu d5 gjordes, ltoiiimo icke stateii till godo.
76
Sten Carlsson.dit sig att behålla britternas bevågeriliet h ~ i att vraka pengar i sjön, vilket han bokstavligen gjorde genom att i~trusta trarisport- fartyg, soni enligt Wallers teori icke skulle trads i funktion.
Waller lagger stor vikt vid den psykologiska faktorn; genoin sitt betonande av denna anser han sig tydligen st2 p2 fastare inark an tidigare forskare l. Hans egen karaktarstecknitig innehaller
dock många vanskliga iiloment. Mali tror inte, att Carl Johan kunde dölja sin verkliga siiinesstämiiing för sin dagliga omgiv- ning
'
- men samtidigt räknar haii ined att kronprinsen fullstani- digt lyckats dölja siria verkliga politiska syften för alla sina råd- givare, för den svenska opinionen, för Europas statsmaii och for generationer av forskare. Han antyder, att hans uppfattning air Carl Johan, såsom i framsta halid driven a r aspirationer på den franska krorian och i grunden likgiltig för sitt nya he~illlands iii- tressen, kan framtvinga en omvarderiiig av dennes per2onligliet'.
Men han blundar för att en dylik oinvarderirig maste leda till :iitt Carl Johans statsmalmabeghrniilg drages i tvivelsmal. Orn kroii- prinsen verkligen var så beritsid av sin egen upphöjelse. att haii inte i första ruiiimet slog vakt orii det, som han faktiskt liade vuii- nit, utan i stallet lkt avliigsna och minst sagt osäkra förhoppniiigar på en ny upphöjelse bli sin ledstjärna, d2 var han mera en aventy- rare-
låt vara en skicklig sadaii - än e11 statsina~i. Da förbisåg I-iaii, att politik iir det möjligas konst, samtidigt som haii örer- skattade sin egen r5ckvidd p& ett riastan groteskl salt.Med det sagda förnekas inte, att de franska aspiratioilernia kunna ha spelat en viss roll för Carl Johans politik redan 1812. Men dessa aspirationer förklara icke 1812 års politik. Den måste väsentligen tolkas utifraii de11 aktrrella siteiationens standigt vax-
lande krav.
Wallers innel-iallsrika framstiilliiing avslutas iiled eii tydligt adresserad slang åt hypoteser, som grundats enbart på analys a v enstaka dokument och händelser, vilka lösryckts rar sitt saninlaii- hang 4 . I själva verket galler det för forskaren att bland iilyllret av kallor och händelser valja ut några f2 avgöraiide
-
iiaturligt- vis utan att rycka dein loss ur sitt sailimanhang. En aiialys av dessa huvudmoment a r veteriskapligt niera fruktbar äii ett ho- pande av allsköns otillräckligt sovrat IIrallrnaterial.S t e n Carlssor~.
Se sarsk. Waller, s. 49 not 13, s. 78 not I i , s. 113.
"Waller, s. 78. Waller. s. 112. Waller, s. 113.
