SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Kring

1809

års revolution.

Docenten Jerker Rosén har i Scandia XVI, 191, publicerat en innehållsrik anmälan av inin avl-iandling: Gustaf IV Adolfs fall. Diskussionen sliall i anknytning liartill och till en recension av docenten Sven Ulrie Palme (Stockliolms-Tidningen

'1,

1945) på några punkter föras vidarle.

Bland de arkivfynd jag redovisar i min avhalmdlirig och

docenten Rosén omnämner, är de P810 författade »Strödda arilecli- ilingai-na» rörande greve Samuel af Ugglas. Aiiteckningarila ut- gör en varderik källa för lianriedomen o111 revolutionens för- historia. Namnet på författaren har emellertid tidigare inte kunnat fastställas. E n tämligen siiliier ]lösning av problemet torde kunna ges.

I den liande gustaviaiiei~ J. A. Ehrenströiils Efterlenilnade historiska aiitecliningar, skrivna på 1820-talet och utgivna 1 882- 83 av S. J. Boëtliius, näinner författaren 131. a., att han i början av å r 1808 genom Samuel af Ugglas Pnläinnade ett förslag till Gustaf PV Adolf, vilket gick ut p5 att dennle över Torneå skulle bege sig till Finland för alt där genoiii ett personligt sariiinailträffande ilaed tsar Alexander söka åstadkomma en fredlig uppgörelse inellian Sverige och Ryssland. Ehrenströin meddelar vidare, att förslaget gillades av bl. a. engelslie ininistern Thornton o c l ~ att Piungen tiBB synes tog val upp det men att Iranslipresidei~ten Ehrenheim till sist lyckades få det avstyrt (Elirenström a. a. II: 544 If.).

Detta av Ehrenström nämnda förslag Gr uppenbart idelikislit aned det, son1 oiiiniimnes i ),Strödda anteckningar» och där säges h a inlämnats av en » u r tjensl varande individu)); saval förslagets innehåll soin de näilinda personernas reaktioner återges ungefar lika i bagge Iriillorna. Jag har i miii avh. (s. 9 ) betecknat det som troligt, alt denne förslagsstallare är idenitislr med förfatlarean till relationen, vari projektet tillmätes en oproportionerlig vilit. Konklusionen blir d& den. att det a r Ehreaiströin soin sliravit

(2)

Kring 1809 års revolution.

1

03

»Strödda anteeliningar». Denna slutsaks stödjes oclisa av andra omständigheter.

Det f'örhåller sig aiimligeii så, alt flera i »Strödda aiiteek- ningar.> skildrade episoder, som i andra Iiallor gro liell eller delvis okända, 2terkomma i Elirenströ~ais memoarer. S2 ar fallet ined ctt samtal iiaellail kungera ocli Ugglas, vari deii seiiare utan akt f & något svar framkaslade -lanlien på abdikation (Elirenstrbjin II: 587; jlr avh. s. 154); vidare med ett besök av Ugglas lios den sjuke rilisdrolseri Trolle-k?'aelatineisler på kvällen den 12 inars 1809 ocl-i med den förres förvaning över drotsens vitalitet följande dag (II: 593; avh. s. 327, 361); ined skildringeil av den första lsonseljen efter revolutionen, d 5 åtskilliga obehöriga personer voro narva- sande ocli da liovkansleïn Zibet grrliade på att kungen skulle be- handlas med aktning (II: 592; avla. s. 361); slutligen ocliså med berattelsen oiii Ugglas' inodiga uppträdande eiter Bsoi~seljen, då Ilan avböjde eslsort genom staden (11: 591; avla. s. 362). P& alla dessa puiiliter ar den i'aklislia överensstainn~elsei~ slaende, inedara däremot de verbala likheterna äro ganska små. Narmase varandra Bomma de bada liallorna i återgivandet av en kui~gens fraga ta11 Ugglas, soin P relationen återges sa: » E v a d vill Ugglas da atk jag i sadane omständigheter sliall yjöra?)), inedan menmoarernas orda- lydelse ä r : »filen hvad slaalii jag d& göra för att f 5 slut gå allt detta?» (II: 587).

Det kali alltsal lailappasl vara i~agol tvivel oiia all det ar Ehrenström soin a r I'örfaitarlen lilll »Strödda anteckningar ». Bris- ten på verbal överenssiailinlaelse mellan dessa och inernoarerna visar, att lian e j har Iialt den 5Idre frainställningen framför sig,

nar han skrivit den yngre. De b%da kiillorna stödja därigeimom varandra. i den inan de visa, alt Elarenströilas minliesbild bevarats någorluiida oföraiidrad under eia Pång tidrg7niad. Dareinot lieiaiiia de givetvis e j utnyttjas sAsoin två av varandra oberoende vittiiesbörd. P min avli. (s. 154, 262) har jag påvisat ett pas patagliga Iikheter inellan o Strödda anteckningar oela en anonym berattelse ined titeln »tTpplysningar rörande P809 års revolution i Sverige», soin 1851 publicerades av C. F. Ridderstad i sa~iiiillinger~ >>Göindt 5a. icke glöindt)) (del VIBI, s. 3 4 ) ; en av bjverensstäminelserna galler det iiveii i Elirenströiais niernoarer återgivna samtalet aiiellan Gustaf IV Adolf och Ugglas. Beriitlelsen, sona haavudsakligeii Iiandlar oilm G. M. ArinTell, iiiiieBiAller iiveii era passus om att iiungen inottog ett förslag oini att han sliulle arrangera elt möte ined sin svåger vid ryska gränsen. Det uppges vidare, att Stjrslaget ivrigt understöddes av Aranfellt

-

som i detta saininaia1iang om- niiiiines även i Elarenströans inelnoarer - ocli atl del i börjaai hade iramgang anen att anan till sis1 »olyc8aliglvis» Ibjrliindrade

(3)

884

Sten Carlsson

dess verlistiillande (s. 3 7 ) . Det ar ju har uppenbart Iriga om del Ehrenströinslia Pörslaget, och det Itan liiiappast vara iiågot tvivel om att Ehrenslröm förlaitat aven denna berattelse. Tendensen iir

f , ö. densamma soin i de bada andra framsta8liilngarila; far- faitaren liritiserar Gustaf IV Adolf men vill ej göra geinensam sak nned denries personliga fiender »för alt sviiria eller sn15da en furste, soin varit niin regent ocli hvars olyckor jag vördar» (s. 4 0 ) .

I »Strödda aiitecliningar » framträder mycliei slarlil [örla t-

tarens beundran för den »oPörgatBige» Gustaf III ocln E-iaiis »stora8 egenskaper ) i , lilisoni fbjr dians politislia system [jlr avli-. s, 10). Ehrenströin Lillliörde dem, soiii liade iiitresse av a t t havda, a l l de olyckor sorn drabbat Sverige ester Gustaf I V Adolfs tyska resa ej voro en följd av det gustavianska statssIiicliet utan iniste harleda$ u r litungens olycIiliga liaralitärsulvecklin.: Han stod hikr p8 samm:r

linje som Ugglas och Pi-~~iide därför upptrada sonla dennes försvnrs- advoliat. Isois att förliållandet anellan dem tidigare ej tycks 11:i varit det allra biisla (Ehreniströni BI: 429, 489).

Huvudparteli av Roséns recenisiori agilas å& fr3gala oiin Cör- lariilen Iiallandet mellan Gustaf IV Adolf och de ledaiide a ~ n b e t s i i ~ " under tideri narmast före revolutionen. Till någon annan helhets- bild an deii av mig givna har haii darvid ej kon~nlit Prann: det 3r, som han sj5lv framhåller, blott frågan om »en delvis annan riyansering)) på vissa punkter (s. 201). Jag noterar detta, eliiedaii docenten Sven Ulric Palme betecknat rnin tes om att alnbets- mannen drivit en målmedveten oppositionspolitik soin »fullstiiil- digt obevisad». ,!Vid varje enskild punlit av iirnbetsiniinriens syndaregister inåste m a n » , sliriver Palme, »stalla frågan om det har galler inliompelens eller illojalitet, enfald och oduglighet elPer rnålrnedvetei sabotage, byråkralisli stelbenthet och lattja eller pas- sivt moistaind. Det finns inycltet, som talar för att svaret inaste bli: det förra, inte det seiiare! Och därmed kan man skjuta ål sidan hela frågan om d o l u s och c u l p a och övergå till den långt väsentligare om orsak ocla verkan.»

Mot docenten Palmes argumentering ar att invanda, att iiiarn

inåste ha en bra 15g tanlie oin de ledande ämbetsmännens intellekt för att tro, att det var enfald och lattja sorn dikterade deras stan- diga avstyrkanden av kungens planer. Att det har var fraga 0x11

en målmedveten politisk linje fraingår s5 lilart av deras egna iit- låtanden. att allt vidare ordande i salien synes mig överflödigl. Annbetsmannen gjorde f. ö. själva ingen liemligliet av att de Iion- sekveiat motarbetade kungen. Aven oril man, som Palme tyclis

(4)

vilja göra, fraiilcanner 13. G. Wachtmeisters dagbok allt bevisvarde härvidlag, så Alerstår and& en s5 pass god lialla soin Rans Jartas brev till J. G. Gaiin. Det viktigaste underlaget för min uppfattning Br eiiiellerhid inte, soiii Palme tycks tro, 'kVaclitmeisters dagbok, e j Iieller någon annan berattande kalla, utan aktstyckena själva. vilkas språk omöjligt k a n missförstås.

I detta sammanhang vi81 jag göra en terminologisk deklara- tion. Saval Palme som Rosén använder nied förkärlek i sina reb'erat av inini uppfattning om ämbetsmännens uppträdande ordet »obstruktiornspolitili>,. Detta ultrycli, som vunnit burskap inom modern litteratur naen soni saknas annu hos Clason, har jag elmael- Bertid aldrig begagnat. Det har i mina öron en latt nnoraliserande Pilang och tycks mig f6ra ta~iliarna p2 sabotage - ett ord som PaEnie ocli4. använt. I slallet har jag sliii~dom begagnat den mera rieeitrala termeii ))moEstandspolitiPi». Jag laar över huvud ej, som Paline mernar, sett faststallandek av d o l an s och c u l p a som inin heivuduppgikt, ehuru jag har svart att första, hur man helt skall kunna skilja fragaii o m ansvar ocli skuld fran den om orsak och verkan. ,Jag har i slutet av niin avh. (s. 393) frarn8-ia18lk, att det ar omöjligt att avgöra. onn de av Gustaf I V Adoli företagrin och hsyftade rustningarna skulle Iia hunnat ge nagot Itonkret utbyte eller endast iiiiaeburo uppoffringar till ingen nytta - därmed bar ja9 avstiitt frSn alt taga stallriirng till frågan om vem som djeapast hade ),rätt», kungen eller 5rnbetsmäniaen. .Bag har oclisg (s. 392) uiidcrstrukit, att iimbetsmiinnen e j försökte hindra besiutens verk- ställighet utnia blott deras fattande - därmed har jag lalart dekla- rerat, att jag ej velat beteckna deim som sabotörer. På denna punkt skulle nrialiiiiida sliarpare ett visst avstandstagande fran Glason Iia Icuna~:iS markeras - nggot soim Rosén p& ett ställe efter- lyser (s. 194) - aanean det torde e j vara rilttiqt att pressa Clasons synpunkter, s5 som alltför ofta skett. Hans belianta uppsats i I-Hiskorisli tidskrift 1909 avsåg inte att ge nAgra naer eller mindre sliufgiltiga forrnuleri~igar utan hös främst faktas som en upp- fordran till en intensifierad1 undersökning av ett forskningsoinr5de, sam tidigare statt under de propagandistiska doktrinerna5 barin.

Jag har emellertid (s. 391) sasonni min mening hiivdat, att det var ambetsarniinnen soin buro det största ansvaret för a l l sam- arbetet inellan dem och kungen hrasi, och jag bar också velat göra .fällailde, att de. framsi pa grund av inre oenighet, e j kunde samla

b.

sig omkring ett positivt handlingsprograaa~, soni Iihinde sättas i

stallet för kungens politik. Det ar framst p 5 denna punkt, som Rosén anmiiler en delvis avviliande mening.

Rosen anser bl. a., akt jag, trots min allmiint kritiska syn p&

(5)

106

Sten Carlsson.

utnyttjandet av d'enna kallas uppgifter om de finansiella diskus- sionerna. Ban menar t. ex. (s. 1951, att jag överdrivit ett av Wacht- meister angivet skal

-

att finanskommittén förberedde bespa- ringar - såsom bakgrund för en skrivelse från kungen till kom- mittén den 28 november 1808 och för kommitténs utlåtande föl- jande dag. I stallet vill han lagga större vikt vid en av mig i annat saminanhang refererad skrivelse till kommittén från krigsdepartementets tredje division av den 19 november, vari en redogörelse lamnss för de aktuella behoven vid olika arméer. Finansainbel-s- mannens motsättning till bungen har, menar Rosén, ej tagit sig så rättframma uttryck som dagboken vill göra gällande: »Wacht- meister har överdrivit betydelsen av finansambetsmannens opposi- tionella hAllning i enlighet med sina egna önskningar)).

Det ar svårt att se, att denila ai~inark~iing reducerar vardet av Wachtmeisters anteckning. Dagbokens påstående, att koininit- tén velat minska arméns styrka, stödjes ju direkt av kungens skrivelse (cit. av Rosén, s. 195). Ingenting tyder däremot på att kungen känt till krigsdepartementets skrivelse, som ej var ställd till honom. Att han bl. a. hanvisade till de aktuella behoven be- visar härvidlag ingenting; arméernas bekymmer voro så allmant kända, att man ej behöver supponera någon särskild påstötning bakom bans uttalande. Att sedan finanskominittén vid avgivandet av sitt sedan länge förberedda betankande Sven tog hänsyn till de aktuella behoven, förringar ej vardet av Wachtmeisters framstall- ning, som ju avser en annan sida av saken. Det måste f. ö. anses som mer an tvivelaktigt, att krigsdepartementets skrivelse haft någon betydelse för finansliomrnitt6ns utlatande; såsom Rosén observerat, ankoin den officiellt till kommittén först den 24 november. De sifferuppgifter om spannmålshehovet vid olika arméer. som lämnas i Iiominittéutlåtanc&et, återfinnas i varje fall ej i departementets skrivelse, vars huvudkrav

-

rörande kontanta niedel

-

ej på något satt beaktades i utlhtandet. De spaiiilinHls- utskrivningar, som förordades av kommittén och som till 88

gällde en enda fördelning, den ålandska, inneburo över huvud taget en synnerligen begränsad atgard, som inte kan stallas vid sidan av dle stora principdiskussioner, som återspeglas i Wacht- meisters dagbok, vilken f. ö. aven oinniimner utskrivningarna l.

Av inera central betydelse

ar

Roséns nästa anmarknirig. som galler ambetsmrinnens stallning till frågan om utrikes lån. l[ flera av de i avh. refererade ltommittébetankandena

-

den P6 juli. den

21 november och den 23 december 1888 samt den 10 januari 1809, antydningsvis oclisa den 4 januari

-

uttala sig ambetsmannen i

P

(6)

Kring 1809 års revalutioii.

107

olika sammanhang gynnsamt om detta alternativ, &ck utan att iner än en gång, den BB juli, komma ined något direkt yrliande. Enligt Rosén (s. 197) kunna vi hari se uttrycket för en positiv strävan, soan nmåste föranleda en modifiering av mina omdömeii om oppositionspolitiken. Jag ställer mig skeptisk härvidlag, och detta av flera sliiil.

Det ar i detta sanimaiihang att framliålla, att Gustaf IV Adolf deii 20 juli 1808 faktiskhccepierade kommitterades yrkande om Båneunderhaildlinga~ med Englaiid. D å emellertid Pioiiamitterade själva franihallit, att det P England rådde förbud mot lån till friim- nilanide makter, föreslog han doeli, att dessa tran~saktioner sliulle ske genoin enskilda personer, d. v. s. genom bulvaner, s% att allt beroende av engelska regeringens samtycke undveks. Skillnaden melilan kungens och 5mbetsmännens ståndpunkt var salunda endast den, att monarken ej trodde, att brittiska regeringen skulle avvika faiin gängse praxis.

Ii varje fall tycker man, att ämbellsm5nnen, om de varit positivt inställda till tanken gå en låneoperation, borde h a nappat p6 krolaen ocla på något sätt tagit fasta på kungens åtminstone halva gillande av deras eget förslag. Så skedde emellertid ej. Kommit- terade Isetedinade den 30 juli kungens förslag som outförbart och framhöllo, att deras tillstyrliande endast gällt direkta tanderhand- lingar för regeringens rälining. Men saintidigt underströko de Aterlgeii, att all långivning P England var förbjuden såval till fräin- mande regeringar som till deras undersåtar l, De voro således

medvetna om att aven deras eget förslag var förenat med stora svårigheter. N a r presidenten Lagerheim den 18 augusti log ställ- ning till det finansiella BiigeP, talade h a n Iielles ej om lån utan i~ämride subsidieökning som den enda verksamma utviigen för astadliommandet av ett bättre I5ge (jfr avh. s. 169).

Som Rosén observerat, döis emellertid tanken på Bara snart åter upp, nämligen i instrulitionen för finanskoanrnkittén den 14 september. Kungen förklarar diirii, att han iir betänkt p5 att an- sliaff a f ondes f ör lirige ts utförande, och uppfordrar Btommittén att inge iörslag om huru rantorna skulle kunna bestridas. Oin han därvid friimst avsett sedelemission, inrikes lan eller utrikes Ian, a r ej alldeles klart, men av en senare passus franngar. att det sistnäannda alternativet i varje fall varit p5tiinliit; kungen omtalar nämligen, att han tänker informera kommittén om siria urider- handlingar med England, vare sig de gällde nya subsidier eller andra penningutvägar.

Enligt Roséris anening a r denna iiistr~iktion frukten av en Hislorisk lafln, III (1811), bilaga 20.

(7)

4 08 Sleli Carlsson.

diskussion mellan kungen ocli landsh0vding af Håkanson, vilken den 12 september anliint till högkvarteret på Åland. Tanken ar högst plausibel. men det förefaller inig, som o111 Rosén befinner sig på osäker mark, riar lian vill göra gallande, att instrulitionen på dc refererade punliterna mindre var »ett uttryck för konungensi vilja än för finansaiilbetsmanneiis åsikt, att kriget borde bekostas av England antingen genoin lail eller subsidier». Kungen har ej, so111 Roséil skriver, »till synes slagit oaii.. Hail hade aldrig varit motstandare till fösliandlingar ilied England utan Ilade blott hav- dal, att dessa maste Iioi~irna i andra rummet i jaaniöi-else med rikets egna resurser (jfr avh, s. 320). Vi vela i sjalva verbet ingenting om vein som inspirerat de omtalade paragraferna i iilstreils- tionen. Det kan inyclret val vara kungen själv; han lian därigenom h a anknutit till sitt eget lörslag av d'en 20 juli. F. ö. har det inte blott varit fråga oin lån utall aven

-

och liai~slie P första rummet

-

om sedeleinission l.

A t t Iånealteriiativet t. v. ej spelat iiagon mera betydande roll fralngar kanske bast av inslruktlonen för den nye aninistern i London, Brinkman den 20 september (avh. s. 169). Dar talas e j om lån, blott oin subsidieökning. Orsalien a r ganska uppenbar. I Sverige hoppades inan på en stor subsidieölining, och då var det ju odiplomatiskt att slijuta fram tanken p: lån, soin ju ur svensk synpunkt var vida iilindre lörinanlig. nian lian diiriör ej, soin Rosén gör (s. 203), tala om att kungen innerst inne varit elnot både utländskt lån och uliderhanidlingar med England. För en sadan uppfattning liiiiies intet bevis, Kungen har visserligen p5 ett för honom Baraliteristislit saft Iionstrat en sinula under sina underl-iandlingnr ined England i oktober 6808, inen alt han i sjalva verket var mycket angelageii om brittisk hjälp visade han bast genom sitt uppträdande under vintern. Att han d5 iille tog upp lånealternativet behöver inte förklaras på annat satt, an att han väntade på subsidieförhandliiigarnas slut, som ju inte inträfiade förrän den 1 mars 1809.

Mot denna bakgrund bör iilan ocliså se ainbelsnlannens tam- ligen platonislia synnpatiförklaririgar för lånealternativet i de senare betänkandena. Iletta alternativ var tills vidare inte aktuellt och kunde därför utan fara skjutas fram; om ambetsmarineil verk- ligen varit allvarligt intresserade, skulle de säkerligen h:@ stiillt mera djrekta yrkanden.

Denna tolkning förefaller maliianda överdrivet inisstanltsain. Men den stödjes av aliibetsinannens upptradande i frågaii om eia

P---

'

I initt referat a v inslrulitioaen (avli. s, 123) har jag förbisett detta alternativ.

(8)

Iiring I S09 års revolution. ₁₀₉

sedcleniission. De talade Bange mycket val oin detta projekt, anen iiar det Pioiii till lirilan, förenade de det ined sådaiia villlior, att kui-igeri e j kunde arila del (avh. s. 156). Slinlle de inte Iia tapptratt p& liknande satt, om d'rågail om ulrilies låii på allvar koniiri-iil upp?

M5let för ainbetsmiinnens strävan var - sa soan jag ser sakeii - ilite att tviiiga ku~igeia LB11 nggora viss finansoperatioal ulan att förnia honoin till ired, och elt av medlen liärlP11 var stander- inliallelse. Enligt &Vaclitmeisher förlilarade rilisdrotseii vid ett

saintal med Bungen den 5 a-iove~iiber 1808, att det var tv& saker som denne inte Iiunde göra ulan skanderilas medverliaia: upptasa ullandskf lån ocli laga banlien (avh. s. 127; jfr Roséni s. 201). Ar framstallningen riktig, vittnar det inte om nggoni sarskild entusiasian för Iåneförslaget som sadana; drotsen vissle ju, att kungen endast

i yttersta iitidfall sliulle inkalla stäriderna.

Före P808 svales varken ribsdrotscn eller Hålianson h a varit n8gon aiihiii-igare av riksdagsliravet. Vad drotsen betriifCar. kan

detta visserligen pavisas endast indirekt (jfr avPi. s. 761, meii av Haikanson föreligger ett k h r t uttalaande, daterat den 20 december 1805. I ett brev till J. 6. Toll beskriver han d& de stormiga för- l-iandlingariia inom b~tnkorevisioneii ocli slutar med ftiljunide sliarpa omdöme: »Har täckes Eders Excellens liniia en riiiniatur af er1 tillkoinmande riksdag, om emot tianskaan ocla föranodala eii

sådan skulle i vår lid infalla. Jag 5s saker, at hondeslandel icke blir at styra och at lsorgareslandet svårligeim li5lles lil%sammaiis. Del öfriga sager sig sjelf. Gud late försöliet icke bebölva at gtiras, men jag befarar at inin teckriinig blis san-an» Inte desto iniridre framträder Håliansoni under vinitern 8808-09 soin aiil-iiiiig:~re av riksdagskravet; f å vi tro Wach'imeister, var han t. o. ni. lörfatlare till Boinmitt6utlåtandet av den BO januari 1809, dar detta lirav klart framlägges (avh. s. 156). Vad har motiverat förandrinigeii? Säkerligen det utrikespolitiska laget - ständerna aimsågos soin et& ilaedel att vinna den efterlangtade freden. Förliiirlelien för Iårie- alternativet har - 0111 den över l-iuvud varit uppriklig - laalt sai-nma bakgsuiid.

Vi Boinma därilied in på del av Rosén dryltade problemet, oin riksdrotsen eller Hakanson spelat den ledande rollen i ]not- standspolitilien. I inin franistiillning a r drotsen centralgeslalten, HAkai~son l-iaiis »basle inedarbetare)) - Rosén vill justera deilila rollfördeliaiiig något (s. 200). Firagan Iiar onekligen ett stork in-

tresse. inte minst ur kallksitisli synpunkt. Doek kan jag inte an- sluta naig till Roséns asilit, att man, om Hikansons roll tikas, nog maiste mildra något på »det generella oindömet om finaris-

(9)

110

Sten Carlssoil.

anibetsmännens obstruktionspolitili» ; härför sliulle tala det nit som Håkanson visat i sitt landshövdingedöme vid indrivningen av 1809 års lirigsgärd. Jag h a r nämligen aldrig talat om någon oh- strulitionspolitik. Nåliansons aktivitet går val att förena nied min tes, att det endast var beslutens fattande, ej deras verkställighet, som äinhetsmännen sölrte hindra. Inte ens riksdrotsen sökte sätta krokben för lirigsgärdsförordning'en, sedan den en gång blivit ex- pedierad; Ivartoin tecknade h a n sig själv för en frivillig insats (avli. s. 165). Därmed vill jag inte förneka, att det funnits en viss skillnad inellan drotsens och Råkansons inställning (jfr avh. s. 1991, nmen den kan e j h a varit så stor, som Rosén tycks vilj:~ Iiavda.

E n huvudkalla för kännedomen oin riksdrotsens politik ä r givetvis sonens dagbok. I min uiidersökning av denna Iiar lisaf- tigt understrukiks dess förut alltför litet beaktade partiskhet, meil jag har ocksa fraliihållit, att dess konstaterbara inisstag äro minst i sliildringeii av ambetsrniiniiens, enkannerligen riksdrotsens, uppträdande under Irrisareii l. Härined ä r också sagt, att inan

inte får driva kritiken för långt. Sås0n.n kalla for kännedomen om oppositionspolitilien ä r dagboken E viss rn&n att betrakta som en historisk kvarleva: direkt speglar den Waclitmeisters uppfattning, indirekt ger den också en förestai_lning om drotsens och de andra ämbetsnnäniieiis. Det ä r visserligen sant, att Wachtnneister uppenbart idealiserar fadern och överdriver hans betydelse, men just i detta förhållande kunna vi se ett bevis for alt de i del vasent- liga stått på samma linje; hade så ej varit fallet, hade Wacht- nieisters satir förmodligen e j gjort halt inför fadern - t. o. m. en så narstående person som farbrodern Glaes Waclitii~eister om- talas på ett hanfullt sätt (jfr avh. s. 272).

Nu komiiler därtill, att aveil aiidra kallor framhäva drotsens betydelse. På en vilrtig punkt, i fråga om Kungliga beredilingens saminantrade den 5 januari 1809, stödjes sålunda \Yaclitiiieisters framställning direkt både av hertiginnans dagbok (avh. s. 155) och av ett brev från Hans J ä r t a 2 ; det finns inget tvivel om att drotsen vid detta tillfälle varit den doiniiierande. I flera andra i Vetenskapssocietetens i Lund Arsbok 1943, s. 70. - Det ar ganska märkligt, att Wachtnieisters dagbok, som mer a11 någon annan Iáalla bidragit till nedsv5rt11ingeil av Gustaf IV Adolf, nu falilislit börjat utnyttjas till dennes fördel: ju mer man bygger på dess framstallniilg av oppositionspolitilren, i dess gynnsammare dager står kungen gelil. emot sin omgivning.

1 brev till J. G. Gahn "/i 1809 sliriver Jarta, att det påstås, att Kungliga bercdningeri, »siirdeles drotzeti), ansett det föga möjligt att uttaga krigsgarden. F 857 i. UUB.

(10)

Iiriilg 1809 års revolution.

₁₁

_l kallor

-

J. Cederströms, H. G. Wrangels och JSirtas relationer, Ehreilströms »Strödda antecl;i-iingar» samt några notiser av Poppiiis

-

fralnstar han likaledes som en ceiatralgestalt inom oppositionen; däremot näiniler iiigen av dessa kallor nigot om I-Iåkailsoii (avh. s. 242, 273. 361, 283 f.). Afin uppfattnilag oi1-i riksdrotsen a r sålunda till stor del oberoeiide av sonen9 dagbok. Vad n u Håkansoii betraf f ar, sal bygger Wosélas uppf af ening om Iaonom i hög grad just pi% kVnchineisters dagbok, där Hakan- son fraintrader som en mycket nitisk medarbetare till riksdrotsen; påfallaa-ade ar, att han aldrig kritiseras. Wachtmeister Iran nattrar- lligtvis inte ha haft samina intresse att förstora Kåkailsoils roll som han haft B fråga om fadern. Men samtidigt ligger just i sympatierna för HAltai-ison ett riskmoment. Hiar kunna vi vela, att inte ocksa Håkansons roll blivit förstorad, om an i aninidre skala? Waehtmeister layser uppenbark ett visst föralat för deii aiadre finansexperten, Lagerlieim (se bl. a. avh. s. 203), och har åtmiiastoi-ie på en pernialst givit cia snedvriden framsliillning a r dennes uppträdande l. Hur kun~ila vi vela, alt W5kailsoi-i inte blivit

frainskjuten på Eagerheims belrostilad?

I andra kallor nainnes Hikanson ganslra Ililel. Hans besök

på Aland blev föremål för åtskillig uppnmiirlrsainhet (avl-i. s. 1211, men sedan a r det rält Lyst om ho no il^. I Jartas brev ställes hail vid sidan av kagerheiiaa, Rosenblad och riksdrotsen (se t. ex. avla. s. 629), men endast en gång skjukes han niera i förgrunden, och då p& ett felaktigt satt. Jag &syftar ett av Ros61-a (s. 899) citerat yttrande av den 10 november '1808, dar det talas om akt finmans-

liornmittén haft flera saanmantraden efter I32kansons Aterkomst till Stockholin. Jiirta - och efter l ~ o n o m Rosén - anser tydligen, att det var Måkaiisoiis förtjailst att arbetet liom i ging. » T Stocli- holm betraktades han från början som deil drivande krafteil i finanskomittéii)), slariver Roséii. Finaiaskoiaiinitténs protokoll stödja inte denna uppfattning. I<ominitkén sai-i-iinantriide deii 21 september och deii 31 oktober samt den 7 , 8, 10, 6 7 , 21, 22, 24 oclm 23 november. Uppryckningen kan tydligen dateras Från deil 7 noveniber. Vad har hiint? Inte att må lians on^ anlänt - lilan var e j ilarvarande den

7

november utan först följande dag; troligen befann han sig vid det förra tillfallet annu p i resa

5

Det av- görande har således inte varit H5liailson-i~ ~terliomst utan - så- som i avli. (s. 128) frainhållits - kungens ankomst till Stoclsllolan den 4 november.

i Vetenskapssocieteten i Lund, Arsbok 1943, s. 71 f.

Fiilanskommittéi~s protolioll, RA. Det bör nämilas, att sanimantradet '/it utlystes redan 7/ii, allts5 i Håkailsoils friiilvaro.

(11)

112 Sten Carlsson.

Håkanson var givetvis en framstående firiaiisesperl, vars sakkunsliap och förhandliiigssliick1ig1ie1 i hög grad koin iinibets- mannaoppositionen till godo. Icanske var han ocksa personligen mera betydande an riksdrotsen. Men han var dock endast lands- hövding i ett litet och perifert laii, och s&som 5inBelsinail var han en outsider i jamförelse ined ratfsvasendets högste cl-iei, Kungliga berediiingelis och de tillförordnade regeringarnas ordiörailde. Dartill borniiier aiiiiu en viktig omstandighet. Hålraiison kunde

på grund av sin ambetsutövniiig endast tidvis deltaga i de finansiella disliussionerna. Hari reste från Aland till Stockholin deaj 16 september och var närvarande vid fii~aaiskommittéiis samman- trade fem dagar senare, ineii sedan for Iian till Karlskrona - dar han var deil 19 olclober - och aterkom till hiuvirdstadei~ först i bösjaii av noveiiiber. I slutet av januari 1809 for han s& Ater söderut

\

under den kritiska tid som sedan följde kunde lian e j spela någon aliliv roll.

Jag Iran s5ledes inte bitriida Roséns i och för sig iilycket intressanta teser angaende dels låneprojelitet. dels Håliansons roll. Jag inbillm mig emellertid iiite, alt de av iiiig gjorda tolkiiingarna liunna betraktas som saltra. Materialet a r i vissa avseenden allt- för sprött för att medge några exakta slutsatser; fraiiiför a l t aga vi tillgång till allkför få saniitida hrev, som slrulle liuirna liomplettera de officiella akternas och de berattaiide kallornas vittnesbörd.

Det har i niiii avh. (s. 71) fraii~hållits, att Gustav IV Adolfs ledande äinbetsmaii ej voro hcmfalliia Cit någon Napoleon-kult och att det således e j var p& grenid av sympatier för Frankrilte som de ogillade hans utriliespoliiili. Däremot bar jag inte nar- mare sölit utreda de militara Boiispiiatörerrias syn p& den frariske kejsaren. A priori skulle man kunna iiiisstänka, att de voro iii- tagiia av beundran för honom och följaktligen redan av detta skal i~iåste lianna olust inför sina egna militära uppgifter. Med b ~ a l p av en brevsamling, som nyligen överlämnats till Riks- arkivet 3, a r det ei-ilellertid nu möjligt att visa, alt detta i varje

fall inte galler om en av de allra hetsigaste bland kupplnakarna, gardeskaptenen Henning Wrangel.

Se Blekinge lans landskansli, Avgangna brev 1808, Lai~dsarkii~et i Lund. Se II. af Låstboin till J. M. af Nordin

'/2

1809, Sjöholms arkiv (dep. i R A ) .

Handlingar angaeilde slakten Wrarigel af Adinal, RA. Förste arki- varien Lars Sjödin har fast min uppmarksamhet på denna accession.

(12)

K r i n g l809 års revolution.

163

P de brev, som TVrailgel urider 6808 års krig skrivii till sina föräldrar, f . d. landshövdingen C. A. \krrangel och hans inaka. född Hamilton, samt till sin bror, kaiislisteii L. U. C A. (»Charles Louis») Wraiigel, framtsiider ban som en variii palriot, soiii visserligen inser lagets allvar illeil soni fr211 börjail a119 inte vill lasta Bunge11 för de svarigbeler sonr tornat upp sig. »Jag hade hoppas

och bar anledning tro, det alt kommer att g5 viil, intet krig utan r~ågoai svarighct. och liurin vi hadde gjord, hadde vi Iiafvit lirPg», skriver han t. ex. deil 2 1 april. B sainma brev omtalar han, att han varit pal audiens Iios kungen för att avlamila n5gra depescher

-

tydligen aiigaeiide Iians underhandlingar i Eiiglaiid (jfr avh. s. 101) - och att haii blivit mottagen »gaaislia iliaiigt) : kungen

berönide laaris upptriidandc och talade mycket ftirtroligt aued I-ioncsm. Intet i brevet innebar den minsta kritik av naaoiiarkeia. Den 16 m a j uttrycker Wsailgel, som d& anlarit till vastra armén för att t.jii11stgÖra under Armfelt, siil stora Iiarm över att Svea- borg »p& det i~asligaste satt» blivit ~verlamiiak iifl fienden, men. tillagger lian. »fall skall lata modet falla, s& länge en svcnsk blod- droppa rinner i mina &dror». Saniima patriotiska trots ocli stridsvilja präglar aveim de följande breven; inte ~iaiiist frapperas man av Tiraiigels laiigtaii efter att x)distingucra» sig och Biomma i »bulletiraerila» (sarskiie deii 68 juli) Aniiu nlarliligare iiro ernel- Bertid ett par häftiga utfalil niot Napoleon, eller »Buonaparte», soin deiirie p5 akta legitiniistinaiier liallas. )\Gud gifve det miss- fostret en gaiig liunde dö», heter det den 23 jixni, och i ett odaterat brev. solil tycks vara ilagot tidigare. utiryclier sig MTrangel allnia skarpare: » J a g kan irile tarilca på ISol~onaparte [sic] utan att blifva arg, det a r den största raekare soin fins, Ilan matte vana i slakt- skap med ryssarne. de barbarerlie.)) Wrangels harm vaiider sig emellertid oclisa mol brit terria: s Hvad gjör engelsilaannerila, 11aPna

goda vänner, fan matte Laga dem», heter det den 24 juni, d5 hoppel oin en effektiv brittisk bialp naot Norge visat sig vara en illusion. Oin danskarna yttrar sig Tvrailgel diiremot inera skon- samt: de sl&ss ilien Sro e j grynima, skriver Iian den 2 augusli, sanntidigt som Iian siiger sig %eva i hoppet, »det nast Guds bjiilp vi skola värja oss emot våra fiender». Sanilidigt anqriper han titterst häftigt ryssarna, som beteelinas som »barharer, Biuridar. ;anailler», vilka alla borde spetsas. Wrciiigel ber oelisa sin fnrnilj att teckna bidrag till nödlidande fiilslta flyktingar.

Annu i början av augusti a r alltså TVrailgel eii god patriot, soin trots alla motgangar vill offra sig till sista blodsdroppen för konung sch fäderneslalid. I mitten av månaden far han emellertid ett ganska svårt slag: l-iails beundrade chef Armfelt avskedas och ersattes av den »imbecille» Bror Cederströin. »Moii coeur esl

(13)

114

S ten Carlsson.

~ a v r é , et je ne scais ni ce que je dis ou écrish, skriver han nied anledning härav den 20 augusti. Elan lainilade nu västra armén och begav sig till Stockholim, varifråla han i svår stonn for över till Åland (jfr avh. s. 221) ; av intresse ar, att han tacliar ))Högsta vasendet)) för sin räddning arr ovadret (den 12 oktober). Förniod- Ugen har hans aktivitet nu blivit något danlpad, men han intar dock alltjämt en heroisk attityd. Deil 9 september talar Piall ånyo om sin längtan efter att

fa

utmärka sig, och deii 27 september Iåter han höra lilcnande tongångar. » J e ~narsche en ghilosoghe,

o& l'honiieur ine conduit)), skriver I-iaii då, och han Iörklaras, att hail aned Guds lijalp aldrig skall vika »ett steg ifråii arans väg utan hålla den jemna gången, som skiljer en braf karl ifrån en phanpharon »

.

Kort efter ankomsten till Aland drabbas emellertid Wrailgeb av en svår förödinjukelse: gardes degradering el^^ För honoin måste den te sig desto orättvisare, som han själv ej deltagit i den olycksaliga reträtten till Helsinge l, ocla vi vela av andra kallor,

att han t. o. m. spekulerade i Ituilgamord (avh. s. 222). I det första bevarade brevet till föräldrarna efter degraderingen, daterat den 1 november, Gustaf IV Adolfs 30-&rsdag, framlyser ocksa hans intensiva hat till kungen, som just denna dag lainilat Aland: »Mes tres chers parents. II y a au juste aujourdhui 30 ans. que le ciel benit la Sukde la naissance de Gustave -4dolph IV, ce jour-ci il nous a quitté, regretté et adii-iiré, nos siilc6res souhaits sont de le savoir encore Ici, mais le sort a autrement decidé. Han ar rest till Sverige, vår AllerNådigste Stormagtigste Konung alt sina dyra pligler slröla och att vårda sit nya tyslia Gardie.)

Brevets fortsattniiig går i samma stil. I ett brev till broderim samrna dag säger sig Wrangel ha tagit det partiet »att gå till ytterligheter för att befria fäderneslandet ifrån var geinensamina fiende)), och han fortsätter: »Stupar jag, blifver det ined svärdet i handen, men jag är saker att litomina bade med Iieder och lif därifrån, finner jag ingen trohet, becar jag helt enkelt mitt afsked, med ett ord: jag kall intet nog saga, huru mycket jag hatar ryssarne!)) (kurs. i orig.). Det sista uttrycket torde vara cainou- flage; det a r hatet mot kungen som dominerar brevet.

Mycket pessimistisk ä r Wrangel i ett brev till föraldrarila den 7 decellaber. Han håller då 100 inot 1 på en rysk seger p&

i Detta uiiderstrylier Wrangel också själv i brev till föraldrarna '/ii och 7/12 1808~

Ryktet att Gustaf IV Adolf efter gardesdegraderingen Zmnade upphöja de av honom högt älskade tyska regementena till garden återges ocliså av N. G. Wachtnieister (Trolle-Wachtmeister a. a. s. 94).

(14)

Kring 1809 års revolution.

Ii5

Alalad och säger sig helst vilja bli falage »p& ett iirofullt satt». »Om iaåimsin jag angrar nggot)), fortsätter hm, »så a r det adk e j Imafva tagit afsked, sedan inan velat försöka beröfva narniim lieder. »

Några dagar senare begav sig %TraiageB till Stockholm fOr att deltaga i konspirationerna darskades. Dessa utmynnade som bekant i den installda kuppen av deim 8 februari 1809. och kort därpå itervande han till Aland. I ett brev från Graaahoda den

21 februari, som a r adresserat till brodern och tre andra konspi- ratörer, G. b17. Hamilton, J. P. Lelséli och 6. k. von Hodaenhausen, och soin aven innehåller balsnia-igar till flera andra samnian- svurna, L. Hedeliberg, J, Gederströin, 6. H. Aiackarsvärd sch A. A. Gripeiabvaldt, förklarar bvraiigel, att hala koinprometterak sig själv »förbannat» genom ett obelanksanak hedersord; enligt andra liallor laade lian lovat, att de AlaodsIia trupperna skulle deltaga i en revolution (avh. s. 229). Del var tydligena det ryska trycket som gjorde hoilom pessimistisk. Sraart genoiniördes oclisil revolutionen utan hans anedverlian; själv föll Iian i ryslia fangen- skap inea blev inom kort lössläppt och var delm 24 mars ater i Stocklaolm.

Wrangels brev lata oss p% ett ganska unikt satt följa en officers utveckling från patriotisk stridsvilja kil1 revolutioniirt kixngabat. Att gardesdegraderiilgeri betecknar utvecklingens vand- punkt beliöver knappast frainliallas. Aven om Wraimgel mahända redail tidigare och frainf6r allt efter Armfelis entledigande varit niaera oppositionellt sinnad, an hans brev utvisa, så kan inan dock i hans sinnesändring se ett sallcynt daeiide bevis fair villieim ornat- Prar skada kungen tillfogade sig sjalv genona att göra gardes- officerarna till sina personliga fiender.

IV.

Heamniiag Wrang'els intriide i konspiratioiaeriia bestamdes

alltså väsentligen av personliga motiv. Sh enkelit ligges inte salcea~ till i fråga oin eia annan, mera betydande lionspirafOr, Georg Adlersparre, meii aven i hans fall h a dylika hansyn spelat eim stor roll. Jag har 4 min avli. (s. 245) sölat visa, att h m sasoila gammal oppositioiasman visserligen Ilange varit kritiskt inskalld till kungen nien att Iian lillival inte förrän i december P808 tagit det av- görande steget in i konspirationeriaa och att hans tvist med Bror Cederström därvidlag spelat en inte ringa roll som pUdrivande faktor.

Roséia h a r p2 denna punkt aninalt vissa betailkligheter. Framför allt h a r det enligt hans inening dragits alltför vid-

(15)

116

Sieil Carlsson.

sträckta slutsatser av Adlersparres brev till kaminarrådet J. P. Billberg på hösteii 8808, i vilka han tar avstand från alla konspirationer. kfan har, anser Rosén (s. 204), anlediling att misstanka, att det har a r fråga om caiiiouflage.

Mot detta kan frainst invandas, att det viktigaste arguinen- tet inte varit Adlersparres uttalaiideil till Billberg i och för sig utan den inilitara aktivitet, som han utvecklade annu i slutet av oktober och förmodligen aven senare (avh. s. 254). Det förefaller orimligt, att en person som umgåtts naed o~mstortningsplaner samtidigt skulle ha varit s& påfallande nitisk i siii tjänsteutöv- ning; om, såsom Adlersparre hoppades, den sveiiska trupperna liunde hemföra en stor seger över norrrnaraiieil, skulle detta onekligen h a tagit vind u r seglen för ïevolulioi~sinannen. Urider dessa förhållanden torde man h a ratt att fasta avseende såväl vid Adlersparres samtida brev till Billberg som vid lians senare uttalande I Historisk tafla; aveni C.

I-H.

hiickarsvards uppgifter launiia harvidlag anföras (avh, s. 254). I breveii till Billberg kan man ocksa finna, hurusoiii Adlersparre Just i början av december förlorar sitt goda humör (avh. s. 249). Billberg var f . 6. inte en person, soin Adlersparre liunde föra bakom ljuset LIP mycket soni Ilelst. Han hade enligf egen uppgift redan p; ett tidigt rta- dium informerats om Arickarsvards revolutionsplaner (avh. s. 2451, s c h hail förstod iiog ganska bra att lasa inellan raderna i Adler- sparres brev.

Det synes sålunda vara skal att hålla fast vid uppfaltiiiiigen, att Adlerspai-re före december 1808 e j uingatts ined några allvar- ligare revolutionsplaner. Den tandande gnistan har säkerligen varil det tinder julen ankomna brevet med Esfurt-ryktena (avl-i. s. 255). Meil tvisten med Cederströin har betecknat själva vand- punkteil. Den gav det brai~nbara stoffet.

I sin förut berörda receiision har docenten Paline hävdat, att »den p i e n gång personhistoriska och moraliserande upp- läggning, soni diskussioilen om 8809 Ars revolutioi~ n u en g h g h a r fått, a r ytlig och går det vasenlliga förbi)). Den djupaste orsaken till 1809 års statsvalviliiig vill Palme finna i »eii I-iislorisk process av cei~tral betydelse, en på saiiihallslivets alla onirådei~ hastigt fortskridande upplösningsprocess, som hotade rilaet nied total undergång)). I stallet för att syssla ined »detaljstudiet av det politiska händelseförloppet)) borde forskningen siika sig fram till ~brytnirigen mellan politiska idéer och politiska intressen i deil utgående gustavianska tidens Iiistoria».

(16)

Iiring 1809 å r s revolution.

117

Iiageni fossliare har förut vågat tala oril nggona »hastigt fortskridande upplösaiingsprocess» iilom det svenska sainliallel h i n -

der Areii före 1809. Sveaborgs kapilulation och andra Bilinaimde handelser anåste visserligen befralitas sonil upplösi~ingssymptom, meil de beteckilade inte nggot iiyth á var historia; det sacker att erinra om namnen Perevolotjiia och Armjala. E t & aiiiiat feilorneil, som kaiislie skulle lireiiana beteelinas sonla ett Bikliaiide s y n ~ p t o i n ~ näiiiligeim ämbetsmanilens motslandspolitik, h a r Paline s<jalv Iise- teckiiat som obevisat. P varje fall dorde det e j kuraila pashas, :att det sveraslia samhallet 1808-09 belailii sig i eim högre grad av upplösning an 20, 50 eller 880 aIr tidigare - talet oin e11 hastiq process Iialager i luften. Vad som liaiinlde var alt det svenska riket skalldes inför ett sällsyn[ svarl utrikespolitiskt ilödlage, soan pressade dess materiella ocla moralis8i:t a-iaotståndsliraft over brist- nirigsgriinsen. Att söka utreda, hurii detta nödläge aterverkade p5 den yttre och inre politikeia, Iiurta kungen, ambetsinaniien och foPkoyinionela reagerade och laurek a~ienii~garna brajto sig maok varandra olnx krisens berattigande - det vittniar f6rvisso inte om någoia ytlighet, och ingen Pdéhistorisli uiadersöliiai~ig kan Ia5r erbjuda någon ersattning.

Därmed iir givevis inte sagt. att en idbhlstorlslr understikning saknar besiittigande. Detta forskningsfält a r emellertid inte sa obearbetat soin Palme tycks havda. Ena viktig sida av saken, den ideologlslia balrgsunderi BiPP 8809 ars regeringsform, a r inten- sivt granskad av Brusewikz, Lagesrotlm och andra. Mitt kapieel oin »revolukionen och foPI~slali~nP~ige~m kali viil oclis5 anses som eht bidrag tP11 diskussionen. PaEmes krav pA en understikning av brytningeli mellan idéer oeli intresseii ar en truisiil. Ingen [orskare, som höjt sig over krönikörens niva, Iiar förbisett alt den historiska utveckliaigeaa har a r lberoeiide av idéer och Pntressei~.

Framhallas bUr emellertid, att materialet för en mera brett lagd idéhistorisli undersökning a r mycket torfkigt, bl. a. bill Iciljd

av Gustai IV Adolfs tryclifsihelspoliitik. Vi veta ytterst litet onm vad de svenska ämbetsnaailiien och officerarna - l 6 r at[ inte tala om de breda folklagren - tanlile och kiiiide under areim 1&(D7-1809. De flesta hade ingen geiiomlankt sainhiillsåskåd- ning. och de son1 hade någon lego i allmänhet. Deras dekllara- tioriler efter revolulio~ieii lia endast begränsat varde för förståel- sen av deras tidigare uppfattning. Det a r P regel endast genom att analysera deras handlingar soin vi kunna leta oss fram till deras iisiktes.

Dartill kommer iinimu en omseaildighet. Hur gick det med idéerila, nar de konfronterades med verkligheleil? Det fanns givetvis personer, som sliiPPde idéerna över intressena - ett ut-

(17)

618 sten Carlsson.

märkt exempel a r Gustaf IV Adolf sjalv. Men de flesta gingo den motsatta vagen. En politiker, vars idevärld är val känd, ä r Georg Adlersparre. Han framstår i sina egna uttalanden solm deil borne frihetskämpen, en konstitutionalismens banerförare sona ingen annan. hlen nar han blev i tillfalle att förverkliga sina ideal, blev han i stallet ett slags militardespot. Idéerna hade kommit till korta mot intressena.

Adlersparres tidskrift 1,asnPng i Mandade ämnen bar devisen »From sounds to things)). Detta motto torde kunna tillämpas i föreliggande fall. Historieforskningen a r inte biist betjänt av mer eller mindre metafysiska spekulationer över f6rhållandei1, sona undandraga sig empirisk granskning

-

den måste främst syssla med konkreta händelser och konkreta orsakssanamanhang, even om dessa inte alltid kunna fångas i effektfulla formler.

S t e n Carlsson.