Konispirerade Louis-Philippe
18153
E t t
samtal
mellan honom s e hgrreve
Jakob P O Y B ~ U S S O B De la Gardle,Den 2 3 oktober B815 iarnnade konis-Philippe, hertigen ay Oslgans, o ~ a i a t a t Paris och begav sig tP11 Londora. Alan Tar i Paris osäker, o111 familjehansgn eller statssiaal stod bakom; naaa %rekade, om exilena i senare fallet var tvungen eller frivillig. Var kanaske hertigen något mera 2pi endast en a.ï de rnissaaijde med Ludvig XVIEI:s politik: i ~ e r k l i g h e t e n en pretender-it fil!
b o i ~ r b o n e r n a s eventuellt lediga tron?
Spörsmalel a r om%ristai. Ernest Daudet h a r i » L a police politiqaie)) 8815-1820 (151 ff.) behandlat det och dragit fram en serie vittlaesrn&l fran hertigenis riiirmaste omgivning och ty8 rapporter till den hemliga jollsern i Paris. De fiPrrsa h a r ylsat sig intetsiigalade, De senare harrör fran yaren 1816. Daudet har bagatelliserat iiveii dessa.
Den första polisrapporten, från den 5 maj 1846, &r skri- ven ae. en engelsli agent, medlem av underhuset. Hertigen, heter det i denna, a r avertygad om a l % det f61 honom skulle yarit 15Bf att komma på tronen 1814, men hata hade funniit klokt att hålla sig i skyiniandan, s i Piinge den nuvarande monarken
yar i I i ~ e t . H a n armar hålla fast a.ld denna standpunkt. Den andra rapporlen, fran dela 9 B samma niiaanad, ar inera talande. Dela 2s aygiveaa a v en general från Ptejsar%iden, »fOdd adlig, vars n a m n m a n saknas anledning a t t blotta». Hertigen berat- kas ha sagt till denne, sate h a n f6r sira del var beslutera a t t inte riskera en resa itil% Frankrike; »att Iian viil Tar airertygad om att. h a n inte skulle iopa någon Bi~sfara, om Blan begar sig till Paris, men att han, 1751 Bsan var dar, formodligen kom atb $Ii
livarh6P8en och hindrad a[+, %-ända tillhaka till England; att h a n Ifraga om Ludvig X'EiIZk hade tagit de8 fasta beslutet att I n t e uppträda mot denne och satta sig i spetsen för ett parti i ax-- sikt a t t sttirta honom fran tronen, men alt hans medgörlighet ifr6ga om prinsarna inte gick lika I h g t ; att prinsarna aldrig kunde h a hopp at%. koanmca aiin regeringen; att det Par -med knapp nnd, som m a n talte deras niirraro; att om konungen sk-alle upphora, att regera, det vill saga miste tranen eller sdOk sin balsa, laan s j a % ~ förx~isso skulle taga det tlB4fiiEle: i akt, som rrlsjsd sig; m e n att han under mellantiden fann sig y51 Fil1 ratta och skulle veta alt haila sig u n d a n faran.))
Ernest Daradet slciidrar den franske agent, som avgett denna rapport, som en i alls fiirolyekad india-id och vill i d e medge, a l t denne ratt Atergett vad hestigen a v Or%éans latit undfalla sig. Hertigen, uttalar han, var beharskad, reserue- rad, klok; man slsal3 su&rligeai f, ~ a i g o ~ a att tro, att h a n öppet framstallt, att h a n hade för arsiki att bemjlitiga sig kronan
vid konungens död och att h a n tottalat sig s& utf6rlPge och Eiitt- sianigt ona vad han d i tankte f6retaga sig. F6ri1Aliandea1, me- n a r Daradet, sona tyder p;, att ivern Piss hert%gens interlokulö- rer Alminstone p& denna punkt drivit dem att g& liingre an denne själv.
&r ~ i u denna Daudets uppfattning riktig? Det a-isar sig, aik sex måniader tidigare hertigen a r Orlkans: uttalat sig riararide all- deles sannma spiPrsrnå9 tiil d3varande generalmajoren, greye J a k o b Pontusson De la Gardie. Wlar Irar h a n s uttalandena har fallit? Greve Jakob De la Gasdie, som 1 8 1 h n a m n t s tiY1 Sveriges ~~ainiskre p%6nhpotenatiaire id spanska hoa-et, passerade
p&
i t e r - .iiigen fran Madrid I815 Paris, Den 26 september anlaii18 h a n om audiens hos hertigen a v Orl6ans. Under den narmasie m å - naden triidde Paan i fUrbindelse med denne, ocli hertigen visade honom »myelsen Isövlighetu; i sjalsa verket var lian c2 gott som den ende, vilken delade De la Gardies tankar onn Berna- dotte. Detta isade sig? d& De la Gardie invecklades I sv&- righeter vid hovet och utmanade deputeraden Duplessis-Gen&- doux, som talat illa 01x1 Bernadotte, p 3 duell; affaren biladesuppbroit till Loridon, "Ijde De la Gardie efter; 2nnn m -
gen tid och lian gjorde honom och hertiginnan sin uppvalil- ning i deras residens p5 T ~ ~ i c b e r a h a m . Under dennia i~ppvalit- ning, den 90 nouember 1885, s i r a s f6re aterresan till Sverige, var det, s o m hertigen atfalade sig. Det skedde under ett sam- tal pA tu6 timmar. Vi aterger h a r De la Gasdies uppfeclining om detta samtal och latar den föregas as7 vad Paan har att berätta o m fhrspelet i Paris l.
[Parts] 26 sepientber iS1,3. &Tar hos deac d90rP6ans för a l t begara dag till presentation.
28 sepfernl~ei.. J a g for Pikl garnla hertiginnan af OrLéans ( e n k a n efter EgaXite), f ~ r huilken jag hlef presenterad. DeL ar en clmarliaani-e g u m m a och lika aienable som respectable. J a g satt hiis Iiinge och prutade. i%Izn' de Cliateaubriand, en1 bekant sedan förra Aret, var aven iliir, Hertiginnan tar enraot a14a aftnar ifrara S till % O .
20 oktober. G.jorde under speviaelet en visite 110s 5nke- l~ertiginnari of Orl6alas, s o m a r e n charnaante princesse och s o m bar i sikt utseende och hela sitt satt att vara siarrapeln af den godhet, denn laeder och det viiYgjöraiade, som aneitgjör dess caracl6i.e. Bon laar det oagtat altid varit mindre EjeItllg och %r det a n n u . F o r mig hon af den utmiirliiaste godhet. J a g k a n ej nog b l t i m m a mig af 6911 den heder, hoal visade mig. 24 okfober.
At
middag Saos duchesse d90rBeaoas. Dess son d u c d70r16ans liade i gar hastigt farit till England. Man be- d Q r n r ~ ~ e r d e n n a resa hhgst olika; d$ soniliga se diiruii endast en lika sa enkel som rsaturlig orsak i e n makes och en faders 6nskxldngar att se en hustru, som ar i 5:te srmiiiaaden af s i a grossesse, och e n son, som bagge hastigt s~iaknat, pasfrii a t e r andre, att politiske sk5l varit dartill erada driffjiidien - somllge säga iifyen, att konungen, frugeande d u e d'Orli'ans inflytaa-ide, bortsklekal honom, a n d r e ater, att d u c d'Or%6ans, sjelf frugtande, ansedf Ggirslgtignst att u a d ~ l k a stormen och far nagon tid fara till Eng- land. Byad som iir iss st ar, att d n @ d9Os.%éaams 5s utan tvifve1 den af les Bourbons (konungen undantagen), som ager másta firstandet, och den ende af dem ssrn i Frankrilciaar
afhallen: utan hopp gr laan ej att en dag se frarkska lironaii pfi sitt hufyud, och jag s%iulle bedraga mig mycket, om jag ej trodde, att sakerna afven en dag g5 d e r h a n , med den föga skicHteIighek-
.Tarirnal under resan till England, Fiaillarike och Spanien 1813, 5814,
de flaste al' Iionungakatasel aga att biilvinna sig a.5nner. Duc d'Qrl4aas %ger en djup agtnlng för r 5 r 1;rozzpnlns och a r nástan den ende, med larilken jag h a r kunnai, enligt mitt hmjiirta och raiiria tankesatt, tala oni denne furste ocln mötas af lika tankar. [ l o i i d o i i ! 31 oklobel*. Lika med inlg trodde hertigen [af Susses13 att ciuc d'0rléalas skulle I<omrna att spela en stor role
i Franiirilae, och att sviriigen darvarande siyrelse kara bllsehalia sig uibfrer nu\-arande konungens BifsBid.
I" rzouernber.. Skref i dag t113 hertigen af Brlbans, son1 bor i Twickea-iham, för att begara dess Billstand att f& t-ap~agla Bionom, H a n Inade P Paris visat niig smycken IrOflEghet.
4 z ~ o u e n ~ b r r . Hade i d a g ett iaryckea artigt suar Xr&n her- tigen af Oribanas.
10 ~zouenrbrr. Kloekan 1 2 for jag till Twickenlsam Cör a t t upvagta hertigen af 8 r I é a n s och dess ~ m 3 i J a g hade riaed hertigen ers högst Interessante conversatrolx, soan Tar en surle af den jag imled sannme herre hade haft i Paris för nara 3 veckor sedan, men i larEYkea Iran n u myckel rner esientdeiade sig. Jag gaf honom a l t ti11Tiille dikrilll, och h a n yttrade sig med en öppeiahjertigl-iet om Frankrike, konungens och sin
egen ctii%Piming, som ej mer Iiiraanade mig nagoan Ls;if~el Ofrig; om den synpunkt, u t u r h v i i k e l i Iialt szg det ftiara, der öde Inan föralsag i6r konungen, dess bror och dennes barn,
o h
dess egne afsigter, d 3 iillfii%leP en $ng fizr h o n o m skulle yppa sig. Det a r mig ej möjligt a1aCtia.a ale som sades under e n conrexsa- tion af ngra 2 Sirnrnar, jag nimins det ej, men j a g ~ i l l n a m n a hvad jag ansag rn5rkligaci. Kaoa sade Ibland a n n a t :))La France r i e n t dqi?iie traitke p a r les alliés d 9 u n e manikre q u i ne Eaisse aucrrrr doute que 19inten%iora de ses soi-disami amis, les aldlkz, soit de la dénouer de toute force: ilon seula- iilent d e la pri%-er des avantages quqel%e a obienus ccs derniers ~ i r a g t aras, de se venger des torts qu9elle a falts a n reste de lqEnrope, mais eneore de l'ariltï et de la di-shonorer. Crogez, 11. le Coiimte, qsie la France ne pent oubller set outrage, et que, loln d'shtenir Ist bui qu9k8s se sant proposé, ils ont fait Ee con- taaire: ils ont ca66 un esprit national dana une nation Ba moins falte pour en a r o i r ed cgui, t6t o u tard, se vengera d 9 u n e maniere terrible s u r cenx qoii, aeljoard'hui, sons le nom saeré de pro- lecflon, E'oppria~sent. - Q u a n t a u x Boadrbons, ~Engt-einq a n s de
malhearrs ne lesir ont été d'aucune utilité, et Talleyrand les a hlen jug&s, en disant que, dcopuis vingt-cinq ans, ils n'ont rien a p p r i s n i rien oub2ik. k'hge, la bonne volonifo et la vérltable bonalmomle d n Roi f o n t r e s p e c t e r ce Prince p a r le gros de Ea Nation, quoique inconnu prescgue de la génération actuelle; nrais
310 Paul Tisseau
Monsieur, Be Duc d'Angoul~rne, son epouse et le Duc de Berry en sont detest4s, et le dernier surtout de l9arm6e. Sa conduite hautaine ek sourent démesarke, les propos qu9ik a tenus contre I'armée, et Ia rnaniere d o n t i1 tsaita, surtout a ~ a n t le retour de Brrolzaparfe, beauroup de ses officiers les plus distingués. rae pouvaient anaracper de lui a l i h e r les esprik. J e pris la Pibertio de lui era parler avec tout le resgeet et l'attachement que je l u i dois el que moa? eoeur lui porte; a u commencement, il en riait; a u bouf de quelqme temps ii s'eai fAclaa; et h la fira ces Priiaces m e regarderent cornme u n ?tre suspect et trarnant eontre eux, -- a'ous pouvez 6tre siir, IPI. le Gomte, qia9en re~ermant e n France, je ne desirais et ne pouvais désirer que lie maintien d 9 u n Roi q u v a fant de tilres je respecte et je rév6re; la trangalllit6 et le maintiera d u fr6ne m'assnraient m a tranquillité e t m o n propre honheur. J e fis tout pour %e Roi, et je Jure d e ~ a n t Dieix que S. bl. n 9 a \ a i t pas un seijet plus Bldeie et plus attach6 h son tr6ne q u e mol: $el etait m o n langage dans He public, kel II f u t d a n s mori particuher; mon coeuv, mon d e ~ o l r et mes sentiments y Ptaient ktrolterneni unis. RIais quelle Prnt la r6cornpense cgue j'eia rekirai? Des rnefiances, des sornppiis. On 6pia toutes mes démarclaes; o n vit du mal d a n s les choses Bes plus innscentes; on m'entoura d'espiorms, et o n fih tout pour me noircir aupses de 12 aaailion-i. hBa conduite Eut pourtanr la meme, e& J'invoque
Be Juge Eternel si, d a n s mes actions, i1 en eut une seule q u e m a conscience pnisse me reproelrer. - Brioncuparfe arrive; o n m'envoie avec RIonsleur
a
Lyon, et 190n rn9ea falt departir tout de suite (ce ciorat, entre iaons, j'étais bien enchante). Je ra'eush m o n retonr qne le temps d'envoyer m a femme et mes en- fants eim Angleterre: a n e n e e n cela on crut ~ o i r une demarche eontre le Roi. - Au retorar de S. Rf., jV6tals e n Asigleferre: fiaon Intention 4tail bien d'y rester; mais q u a n d S. h%. uoulert siivria- Hes Cliambres, E%Be na90rdonaaa de r e ~ e n i r . b%algr6 q u e m a feinme Siit grosse et mon fils malade, j'obéis a u s ordres de mora So~averain, et je m e rendis 5 Paris. S a n s la premlPre cpeslion qul se presenla auu discezssloans, je fus dsz meme avis q u e lie Premier J1inlstn.e d u Roi; mais comrame, rnaEheureusemerYf, ce ne l u t p a s celerl de hlrne %a Drrchesse cE9,4ngoul?n~e et de Mon- sieur, on e n %ut mecontent 5 la; cour, et P'on y viz Be commen- cement d'une conspiration de ma part contre le gouvernemen$.
Ce fut alors i d ~ ~ e , profifant d'rsmae aonrelle alarmanie s u r i'keat de la sant6 de la Duchesse, je demandai a u Roi comme une grhce de quitfer u n pays o u je lie p o u r a l s eii aucune rnaaaiere Lui $tre utile, ef de m e setirer tranquilleinment e n Bngleterre, kloigné des crltiques et des soupqons qu'on m'lmputait avec
%an& de tort. J e Tons avoue c p ' 8 Pa reponse que le Roi arse
fit, je vis bien cpe, rnalgré la bonte de son coenr, on etalt parvenu 2 k u i i'sspirer, sinon des sorspqons, dta moins d e la d6fiance contre moi, et je partis le coenr n a r r 4 de douleiar s u r le sort de m a pats-le, et. stsr cePial cgue je présage polar le Roi et les Prinees de ma famille. - J e ne .rom cacheraf pas qv-e J e crois avoir en France beaiacoup d9aliais, et peul-$tre meme beaucoup qui feraleamt tout pour moi, si j'en avais besoin. Mais d a n s l'arnhbe, ii regne ua esprit de ~ e r t i g e , uiie felle animosil6 contre les Boearhons que, s'i9 était yuestion d'uin cliaui.ge~a;?ea~t de dynastie, la grande quantité se dtclareraii pour le fils de Ulzo~zaparte, qui, d a n s knn moment comme eelial-l&, rre Inan-
cperait p a s de trouver u n appui bien fort dans B'A~mtricBae, dopat 19inbéret sera & %a fois de losnaentei des troubies en France, et de soutenir un petit-fils de son Soarvera%im qui, soens Be aiom d'une regence de Marie-Louise, gouverizerai ia France, etc. Avec T'sus, JJr Ie Gomte, je ne dissirnule pas: a u contraire, je Tons avone framelaernent que si le Roi ek les Priaaces qkai par les iols son% appelés a u kr0ne de France d e ~ a n t nroi, ale peu- ~ e n t s'g malrztenir, et c~nvi9s ke perdent coanrne IE g a tout dieu de Be soupco~ailer par Berrr conduite, leurs inepties et le peta de talents qti'lls ont de se faire des aimais darrs Y'arnmée, je ne ferais p a s la petite bonclae d'employer torns les moyens pour y srronter, et je crois sans vanité q u ' d y a beaiacoup de monde qua désire ce inolneat autasot que moi
. . . .
de vois fort bien cpue les Souvei-aiias d9Erirope présageni Pa chose pocsible, et par ceuequestioia de Begitin~Htt! Qetée en avahit, veuilie nl'en 6ter toute id&; mais, naon cher Coanke, qa9esl-ce que @'est, cette lkgitimdté? E% comblen de Souveraans dans ce lalon~ent peuvent s9eam vanier, ou, d u molns, penrent dire clu'i!s ïegnent avec Iégitirnhf.6 s u r
des provinces qua o n t apparter1-u h leurs a i e u s ? Est-ce le cas des Sourerains d'iingdeterre, d e Russie, d'A4rstriehe, de Prsasse? La maisorr de Stuart aurait aloi-s de fortes réclamations il faire, et Ia Pclogne, Peasise, la Saxle, les @roa-inces du
Rhin
riouselle- m e a t Ech~resA
I'Auiricl~e, h la Mussie et ii la Prrrsse, arnralent de la peine reeonnaitre d a n s l e a r s nouveaus rna2tres les Rtritiers Bégilimes de leurs anclens Souveralns. - Yous &tesi-aee~reus, vous autres; Pa positioil de votre pays, la sagesse d u Prince R o p l k a r t e n t de vous t o u t p é r i l , JXais croyez c~u'on $UP en veut, et q u ' a u s o e u s des autres Sou-uerains, ce sera toujours lan grand tort chez Kui de ~ a e pas tirer son origlne de ces anciennaes araalsons qiui depuls des sl6cles pesent s u r les tron@$. j e voras prie, Comte De Ta Gardie, de Lui préce~ster nses respects, et de Lui dire anssi Bsiea P'estime que je Lui plerie,
312 Paul Sisseau.
que le bien que Je Eui sogndiabte de tout mon eoeur. Il en est bien dlgue.»
Vi ingingo n u i en niirsrmare conversatiora om kronprinsen, och jag försakrade hertigen om Imvad jag G r u t haft naden saga honona, att jag $tir krongsinsen Tore utan al% fruglaim, a l t svelaska natioaiess vore for rngeket ofvertygad om dess onmbarlighet för Sverges val, atk ej, afven af egennytta, fcrsvara det val den gjordt s c h till h~iSke"b%redrera sch. tacksamheten f6nduhbBade pligternma. Att satan att provoquera fienderna, viintade vi med leagn de ftirstili, som rn6je8lgen daremot kulade gj6rac. Jag s1.u- tade med att saga hertigen »que j'espkrals san jour de Be sir
2
Pa place q u e ses qualitks, s a nalssawce et les voeus de la nation le destinaient; nasals yue je le suppllais, que J e le cor.aJurais d'attendre e: ilon d'aller als devant des érersernents: eru98ks ne maiiclueralenf pas, et qu'il appartenait a u sage de les prevolr, mais non de les prevenar)). Han tog mig 1 hand och försiilirade mig u 01x1 forifarandet af en vi in ska^, k , som laan redan i k a n f ~ r s t a stunden, Blan hade selil- mig, liiin-idt sig hagad att mig Jiirnna och fOsiayade sin begarani alt framföra dess r ö r d n a d till kron- prinsen.Han fiirde mig n u in fl11 hertiginnan, som sade, att h o n pAnrinte sig ganska s 2 h a h a sedt iiilg I \Trien 1881, d a hsrz var dar med sin mor, drottningen af Neapel. Hon a r artig och oiinde2ig,.öf%ig9 men mycket f6r muckel Ii% sin far konungen af KeapeE kor att k u n n a Tara yaeker. Hertigen a r en ganska uacker karl. Sedan jag en stund haft naden tala vid hertig- innan, aterreste jag till staden scl-m skyndade hopsla och afsiinda min post till Sverige,
Det ar obebtir%igt a t t understryka den nara överensst5m- melsen i innehåll mellan den andra polisrapport, som Daszdet meddelat, s c h hertigens saintal med De la Gasdie. Hertigen h a r uttalat sig utförligare, men med inte mindre »Jii-btsBnne)), "r att citera Daudet, 1815 a n 1846. Sanmtalet blottar Laans politiska inst2llning. Akiionsprogra~asrnet %r i De la Gardies uppfeck- ning sin scimmanfa~hning L orden: »naed er, herr greve, brukar jag Inga omsvep. Tyartom tillstar jag Oppet fôr er, att oan konungen och prinsarna, som efter Bagarna h a r företr5desratten
fOr mig till Frankrikes tron, Inte k a n hilPa sig kvar gå denna och om (le f~r1on.m den, som malm Ilar all grund naisstiinka av deras uppförande, deras felgrepp och ringa fOrmigra att göra sig vanner P armkeni, skall jag inbe göra mig del ringaste sarnyete aa- att
a n r a n d a aiia medel f6r a t t siitta nnaig i besittning a u den, och jag tror, u t a n fifiinga, att det fins mAa?ga rniiaaliiskor, sonaa Iiingta efter detta 6gonhlick i lika hOg grad som jag.)) Detta aiitioasprogram f i r 1 uppteckningen sitt lionaplemeast i ad B e la Gardie uppger sig ha yttrat mot slutet sav samtalet: » h a n
bbnfili, h a n besyor hertigen att Inta en avvakaande "w_a%lning o c h inte g;& hiindalserna E fösciig; dessa ksande Inte ane8ga att utreckla sig, och det tillliomme den kloke a t t förutse dem, inte att förekoanma dem.»
I samtalet p5 Twlckenhssm med De la Gardie 8815 as-sl5- jar sig saledes hertigeai a r blrlkans som EBZ pretendenat pa den
fiaraslta tronen. Saamlaiee l i t e r emellertid ocksa orsaken skymta, Orsaken lag I. den anknytning hertigen s6kte till Bernadotte. Bada befann sig
p5
Iliegitkmihetens frontlitaje. De Ia Gardle stod i begrepp att f r i n $129 a~nilbassad Aterranda till Sverige. 'rikl-fii11et \-ar g i n s a m t f6r Lotais-Philippe akt ~4ecF Iiiarliiggande a r vad h a n targlite och avs8g f o r ~ a r ~ a ett siindebud i181 Carl J o h a n -
